Movingstar

070428 Ännu en dag till ända och jag har tagit en promenad idag. Allt som skulle packas i syrummet blev klart inatt, snyggt och prydligt vikt och nedstoppat i lådorna. Jag tog inte allt men det blev ändå fem sprickfärdiga banankartonger, rågade med tyger och tillbehör. I morse började jag plocka ner gardiner, tömde mitt sovrum på pynt, böcker och tavlor, jagade en galen spindel som väver nät i hörnen varje natt och besvarade mail från spekulanter på bohaget. Nånstans mellan gardinerna och spindeln tog jag en promenad i vårsolen, köpte hem lite frukt och vilade en stund på en parkbänk. Så mycket frisk luft är min kropp inte van, jag känner mig yr av allt syre.

Just det, jag har lagt ut annons på min sängmöbel idag! Det känns inte så konstigt ändå, jag har väl hunnit vänja mig vid tanken. Jag passade på att klämma in några rader om övrigt bohag när jag ändå valde en betalannons, sedvanligt snål. Jag beskriver alltid mina saker väldigt ingående med mått, skick och pris men trots det mailar, eller ringer, folk och frågar om jag har ex. vitrinskåp till min Billy-bokhylla... Jag visste inte ens att det fanns. Vad är det för färg på mina roströda gardiner? Har jag några tavlor? Rätt ofta vill jag bara skrika högt; Men läääs för faaan i annonsen! Det står inte ett ord om tavlor men gardinerna har jag beskrivit! Nåväl, jag har väl inte ensamrätt på att vara förvirrad ibland - det borde jag ha.

På tal om förvirrad - kvinnan som köper syrummet skickade sin son att hämta lådorna idag. Efter att jag guidat Falkenbergsfolket per telefon rullar en liten rackarns sportbil in på gården. Ut ur den väller fyra killar i övre tonåren, och en stor jäkla radiostyrd bil! Jag frågar glatt och hövligt om skuffen är tom. Det fanns inte en chans att lådorna skulle få plats där ändå. Ägaren till bilen rumstrerade om i bakluckan, tom var den inte. Då upphör den ena killen att leka med modellbilen och talar om att han inte har pengar att betala tygerna med... Enligt honom hade hans mor glömt att tala om för honom att han skulle lägga ut så länge. Det visade sig lite senare att hans lilla "modellbil" var nyinköpt för 11000 kr, han hade helt enkelt inte råd med tygerna. Jag pratade med modern som lovade komma hit i veckan, några saker ville hon inte ha förrän hon betalt för sig. Tur för killarna, minst tre av dem hade fått gå hem om jag stuvat in kartongerna i den bilen. Det blev inget mer utrymme här hemma idag, allt står kvar där jag ställt det.

Nu ikväll ringde en tjej och vill köpa dotterns säng imorgon. Vad är det för fel på min säng då? Den är jättefin! Mitt Pyre är borta över helgen så hon kommer nog att bli rätt snopen när hon kommer hem. Hon får sova med mig så länge, sen får jag ta soffan när min svärson är på besök. Det är bara en månad kvar nu, vi kan leva som äkta greker - Spartanskt. Jag vågar inte vänta längre och riskera att saker blir osålda, bättre att låna sig en extramadrass om det kniper. Jag kanske ska börja sova på golvet så kommer grekiska sängar att kännas dunmjuka sen...

När det blev för sent för att röja runt i kväll började jag sortera upp de garner som är kvar. Det är inte mycket efter min handarbetsdrive, många sjalar lite rester. Nu gäller det bara att bli av med sjalarna också, lillasyster får bara två. Några garnnystan spar jag, om jag skulle få tråkigt innan vi flyttar. Alltid finns det nån man kan skänka en sjal eller ett par strumpor till i sista minuten.

Nu är det sista minuten för i kväll, mina fingrar vägrar skriva i:n och jag är för trött för att jaga stavfel. Vi ses imorgon igen.


En av mina favoritgator inne i Chania. Där skulle jag vilja ha en parkbänk att sitta och njuta på!

070427 YES!!! Jag kom in! Jag kan rätt många svordomar och fula ord och just nu har jag lust att använda dem alla. I en dryg vecka nu har jag försökt lägga in min dagbok utan att lyckas. Jag loggar in (segt som attan), klistrar in min text och laddar upp bilden. DÄR tar det tvärstopp, oavsett vilket format eller storlek jag väljer på bilden. När jag uppdaterar sidan är texten försvunnen och efter ett par försök har jag gett upp. Vissa dagar kan jag inte ens logga in och just nu har jag begränsat med både tålamod och tid. Idag tänker jag inte ens försöka mig på att klistra in text, jag skriver rakt upp och ner, ni får överse med stavfel.

Jag är tacksam för de kvällar och dagar av stillsamhet jag hade här om veckan, den här veckan har gått i 230 knyck, jag tror jag drabbades av whiplash när allt stannade upp ikväll.

Lördag - sonens flygbiljett till London inköptes via nätet, min internetbank bråkade och försvårade betalningen. För den som undrar flyger han med SAS till Heathrow, inget mer Ryanair på ett tag, och åker vidare med tåg nästan ända fram till tröskeln. Just nu behöver vi inga fler problem med flygbolag eller anslutningsbussar. Smidigt, relativt billigt och snabbare än vanligt. Hans flyg går 15 minuter före mitt och dotterns så vi får sällskap på Landvetter sista natten. Han kommer nog att skämmas över mina tårar den lilla raringen, men det är skönt att han är den förste att åka. Jag vill inte vända mig om och se honom sitta ensam kvar i vänthallen.
Efter "shopping" var det dags för ytterligare försäljning och förpackning. Närmare femti auktioner gick ut i helgen, vinnarbrev skulle skickas med betalningsuppgifter och instruktioner. Jag har mallar för sånt men allt måste ändå dubbelkollas så att inte Per i Vara som ropat in ett TV-spel får ett vinnarbrev som skulle till Kerstin i Umeå, lycklig ägare till en sexig bh i lack, eller nått liknande. Har jag mycket i huvudet tar allt längre tid.
Sortera, packa, kasta lite skräp, tvätta, prata med älskade syster i London och sticka en stund.

Söndag - Tvättdag, skittråkigt! Jag började dessutom grovstäda lägenheten så smått och delade ut lite krukväxter till grannarna. En auktionsvinnare som bjudit massor för att överta mina drygt 150 mönster hörde av sig och undrade om hennes son fick hämta dem hos mig. Klart han får sa jag, ingen vill väl betala porto i onödan heller. Vi kom att prata om symaskiner, tyger och att jag skulle flytta och raskt hade hennes 10 kg förvandlats till ca 39 kg. Hon köper ALLA mina tygstuvar, band, blixtlås, knappar och löst plock - osett!
Stora paniken utbröt. Jag hade ju bara stoppat ner saker huller om buller i lådor för att lägga ut auktioner senare. Nu blev jag hastigt tvungen att sortera undan skräp, ta till vara det lilla jag vill..nej KAN behålla, vika tyger och packa om i stora kartonger. Mellan tvättpassen och en bra bit in på nattkröken hade jag att göra med bara sorteringen.

Måndag - Banken har öppet, packtejpen är slut, jag börjar få brist på svarta sopsäckar att packa varor i. Först en tur att handla nytt material sen kollade jag vilka som betalat in under helgen. Sjutton personer! Röja runt i lådorna efter deras prylar, packa, provväga och adressera alla paket eftersom de blev klara och slutligen ner på posten igen. En banankartong tömd! Väl hemma igen tog jag en kaffe och kollade mina mail. Ytterligare två personer hade betalat, pengarna fanns på kontot. Samma procedur igen och ner på posten... Kort vila och ännu mer tygsortering i syrummet. Middagen blev nattamat och jag somnade i fotöljen framför teven med en stickning i knät. Jag har fyra nya sjalar nu...

Tisdag - Jag är ledbruten och förbaskat trött på att packa paket! Ytterligare en hög betalningar med påföljande packetering. Personalen på posten har börjat kalla mig vid förnamn. En av tjejerna är dessutom Sundsvallstjej har jag fått reda på. Jag är där för ofta tror jag. Jag fortsätter mitt tygvikande, kastar en hög påbörjade kreationer som aldrig kommer att bli färdiga och lägger ytterligare en stuv i min egen hög. Kan funka som packmaterial resonerar jag. Saker som varit bra att ha ses nu som skräp och det känns faktiskt riktigt bra att bli av med "övervikten". Just nu i allafall...
Grannen som ska överta min lägenhet kommer ner för att fråga om vi kan flytta ut två dagar tidigare. INTE! Dagarna rinner iväg snabbare än jag hinner med just nu, jag måste troligen tapetsera ett rum innan städningen och vi har ingenstans att bo om vi flyttar ut. Dessutom har jag kommit på att mina älskade barn tar studenten i slutet på maj. Snyggt planerat va?! Lite glädje ska de väl ha om de tagit sig igenom gymnasiet, det ska firas! Båda barnen har avsagt sig studentbaler och fester, de vill fira med bästa vännerna och mig. Champagne och Universeum är önskemål, bara vi gör något tillsammans. Jag är förbaskat dålig på firande över huvud taget, både födelsedagar och helger glöms bort. Vore det inte för min älskade syster och barnen hade inte jag blivit firad på min egen student heller, familjen missade den biten och jag hade inte en tanke på att påminna någon själv.
Nej, flyttar tidigare gör jag inte, så är det med det!

Onsdag - Lönedag - Fler paket...Det är svårta att tro men hela dagen går åt till mina auktioner. Vid middagstid är jag tvärslut. Fixar en underbar pastasås på blåmögelost, kassler och grädde, med fullkornspasta, som vi äter uppkrupna i soffan. Där blev jag kvar resten av kvällen, halvsovande. Strax före 3 på morgonen kom jag på att räkningar ska betalas så nu är jag skuldfri på min dator också. Inga krediter, inga andra skulder än till CSN. Otroligt skönt! Inte så att jag har haft många skulder, jag handlar bara på kredit om jag tror att jag tjänar på det och betalar av så snabbt jag bara kan. Räntor och aviavgifter är tråkiga att betala och allt blir dyrare om man förhalar det.

Torsdag - Fler paket, men inte alla, går iväg. Lilleman följer med och bär hela högen, mutad med glass i vårvärmen. Vi hinner med både posten, biblioteket och Hemköp innan vi sätter oss på en parkbänk i lä för vinden. Det är skönt att få en promenad i solen, glass är gott och sonen är trevlig att sitta och mysa med. Hela familjen är väldigt, och mycket okaraktäristiskt, sällskapssjuk just nu. Flyttfeber och separationsångest, inget känt botemedel finns på Apoteket. Hemma igen med kaffet vid datorn hittar jag ett mail från Uffe Wiman, "Är du intresserad av ett jobb?". Klart jag är! Även om jag vore fullkomligt ointresserad av jobbet i sig så är jag nyfiken. Jag mailar tillbaks för mer info och får en kontaktadress till en kvinna i Stalos. Hinner inte skriva just då eftersom jag har en massa pappersjobb att fixa inför fredagen. Dags att söka nytt bostadsbidrag, för en månad?! Höjd hyra och sänkt A-kassa ska kompenseras. Hur var det nu med mitt bidragsberoende... Jag har beställt blanketter om autogiro från CSN som ska fyllas i och postas, jag behöver en del intyg från Försäkringskassan som ska hämtas och jag har börjat adressändra lite smått. Kvällen avslutas med CSI och ytterligare en sjal är klar. Jag har inga planer på att ta med mig några sjalar så jag vet inte varför jag stickar dom. Terapi gissar jag.

Fredag - Fullt ös från tidiga morgonen. Nu har jag beställt, eller snarare krävt att få, förbesiktning av lägenheten. Det var väl ingen brådska sa vaktmästaren, det kunde vi ju göra den dagen jag flyttar. Dumskalle! Jag vill veta så snart som möjligt om jag behöver åtgärda nått. Jag har själv målat, tapetserat, lagt in parkett i hallen och förbättrat vissa detaljer i badrummet. Snyggt tycker jag - vad tycker fastighetsskötaren tro. Jo, de brukar tycka att det är bra när de kommer hit men det vill jag ha skriftligt på. En snabbis ner till AF och Försäkringskassan, en ännu snabbare tur in i några butiker och ilfart upp till frissan. Jag har inte klippt mig på tre månader, jag sparar ut...Pyttsan, så snart det börjar locka sig runt öronen så får jag nog. Jag är van att ha kort hår, riktigt kort.
Nu sitter jag här ikväll och ser ut som en liten alv eller nått. Frodo eller Link säger ungarna som tycker att jag blev fin. Jag ger frisyren en månad. Om jag inte vant mig då så klipper jag av det helt. Jag gick i allafall ner några kilo när jag klippte mig, även om hon lämnade håret i nacken, fast det har jag gjort ändå. Helt utan orsak eller ansträngning har jag gått ner minst 8 kilo sen i vinter. Jag som trodde kläderna töjt ut sig... En stor del av min nya sommargarderob är för stor nu.


Nu tänker jag sova, jag bryr mig inte ens om att försöka ladda upp en bild i kväll. Kika på de jag har i mitt fotoalbum tills bloggen funkar som den ska igen.

Nattinatt!


HAHA! Man kan lägga in bilderna efter texten i allafall. Agia, en av Kretas två sötvattenssjöar och hemvist för ett mycket rikt fågelliv.

070420 I morse flyttade min sambo ut. Den enda som stått ut med mig och mina egenheter, i över tio år dessutom. Hon lyfte aldrig ett finger för att hjälpa till, tvättade eller dammsög inte en enda gång trots allt skräp och damm hon orsakade. Å andra sidan sa hon aldrig emot, bytte aldrig kanal och ställde alltid upp när jag hade lust fastän hon blivit för stor med åren. Jag pratar om min provdocka dummer! Förutom mina systrar och min dotter den enda "kvinnan" i mitt liv.

 

Sent igår kväll satte jag ut en annons med helkroppsbild, på henne. Tidigt som attan i morse ringde en skånska och väckte mig, "Jag tar den!" Du tar vaddå?, svarade jag som varit uppe till fyrasnåret igen. "Provdockan!" Jahaa... "Jag skickar några vänner som hämtar den hos dig". Hinner jag duscha först? Jo då det skulle jag hinna, dricka kaffe med. Jag undrar vad mina kunder tänker när de träffat mig...

 

Nu har jag ett obehagligt hål i syrummet. Vill inte riktigt gå in där just nu trots att jag måste. Mer ska säljas, mycket mer, och en del av sakerna är instuvade i syrummet. Ett av Nintendospelen får stryka på foten, lådor med tyger och garn ska fotograferas och annonseras snarast möjligt och jag måste ta mig för att annonsera ut sängarna också. Det tog emot. Istället kröp jag upp i en fotölj och stickade klar ytterligare en sjal. Här är det allt eller inget som gäller. Antingen får man ingen sjal eller så får man en hög i olika färger. Kanske jag kan försörja mig på att sticka vantar och sjalar när kylan sätter in på Kreta. Knappast va...

 

Nu är det 25 dagar kvar tills pappa kommer ner, 40 tills lägenheten ska vara städad och tom och 41 tills planet lyfter mot mitt nya hemland. Var tog tiden vägen? Min stickning är ett utslag av strejk. Jag måste samla mig och bli av med mer prylar innan stora fejarnojjan slår in, för det gör den snart och då är jag omöjlig att få stopp på. Van att flytta kommer jag att tömma och städa ett rum i taget, från golv till tak, och sen helt sonika låsa det till sista dagen. De sista nätterna kommer vi troligen att sova i köket alla tre, det har vi gjort förr. Det minsta rummet närmast dörren packas med lådor och väskor, sista dagen bärs de ner i källaren och rummet dammas av igen, sen bär det iväg.

 

Usch så härligt... Exakt så känns det!

Lilla Spilia hukar i januarivindarna.

070419 Nu har jag börjat annonsera ut mina möbler. Konstigt känns det, precis som när min soffa bytte bostad förra veckan. Än har jag inte lagt ut sängen, jag drar på det in i det sista fast jag riskerar att måsta skänka bort den då. Idag försvann min microstereo med en rent fantastisk hastighet. Jag hade inte ens hunnit få annonsen godkänd förrän en köpare ringde, grabben köpte min dvd-spelare samtidigt. Han kikade på sängen, undrade över träslag och jag sa "troligen gran, för furu är det inte!"... Finns det medicin mot sånt tro? Jag ÄR intelligen, ,men socialt otrimmad. Så snart jag får besök här hemma så slutar min hjärna att fungera normalt och de mest fantastiska saker poppar ur mig. Underligt att jag funkar så bra i arbetslivet.

 

Innan jag langade dvd och stereo rensade jag mitt "bra att ha"-skåp på verktyg, gamla sladdar, udda nycklar och diverse underligheter. Jag skulle egentligen söka fram en adapter... Jag undrar om fler än jag köper 50 meter elkabel, för att meterpriset är billigare, och sen bara använder 7 av dem... Eller fyller en låda med skoputsmaterial som aldrig används, en annan med cykeldelar till cyklar som inte finns och ytterligare en låda full med plugg och skruv. När jag fyllde 35 frågade pappa vad jag önskade mig. - En Hilti slagborrmaskin, svarade jag ögonblickligen. Det fick jag inte, jag drömmer fortfarande om en sån, men jag fick en AEG som faktiskt var riktigt bra.

 

Nu börjar det eka tomt i lägenheten. Det står fortfarande kartonger med blandat innehåll lite här och där, mycket försvinner nästa vecka när auktionerna går ut, och köksbordet är bara bitvis användbart. Alla tavlor som jag vill ha kvar är strippade in på bara motivet och förpackade mellan två sidor wellpapp. De ska åka resväska med mig har jag tänkt. Små minnesprylar är ställda i rumsfönstret tills vidare, alla mina sybehör är sorterade i behåll- eller säljhögar och en påse fylls sakta med sånt som ska till loppis. Min älskade lillasysters sjal är helt klar (och det är inte ens pingst) och en till är på gång. Det är avkopplande att sticka framför teven och än har jag massor med restagarner kvar som jag är för snål för att kasta.

 

Uffe Wiman fortsätter sin övertalningskampanj från Agii Apostoli. Han anser att jag förmodligen platsar trots mina egenheter, så länge jag inte har "vilda röjarfester". Haha, det tror jag aldrig jag har haft en. Jag tycker det är nog ansträngande med flera gäster samtidigt och avskyr höga ljud och stökiga partyn. En gång, i min tidiga ungdom, hade jag fest för några kompisar. Ryktet spred sig på byn och fler gäster dök upp än som var bjudna... Den festen slutade med att jag hällde en skål tonfisksallad över en kille, läxade upp honom med en klädgalge, jagade ut en annan mer agressiv typ med kniv och ringde polisen för att få lugn och ro. Här i huset älskar vi musik, ur hörlurar. Skriker gör jag ytterst sällan, jag är farligare när jag väser mellan tänderna. Hoppas Uffe läser min blogg, hans tuppar är vildare grannar än jag och mitt lilla pyre!

 

En av många ruiner på den vackra och rofyllda ön Spinalonga, mest känd som spetälskekoloni men även från filmen Who pays the Ferryman.

 

070417 Vad sysslar jag med? Lätt besvarad fråga; Jag scannar igen och tro det eller inte, allt är klart!

2653 bilder är nu scannade, sorterade och brända på en DVD och mitt senaste heltidsjobb med rejäl övertid är avslutat. Det var inte bara album ska du tro utan lådvis med lösa foton i diverse storlekar, från 1961 och framåt. Aldrig mer en analog kamera tänkte jag i morse vid fyrasnåret. Sen packade jag varsamt ner min systemkamera och la den i lådan som ska bo hos pappa... Jobbet skulle gått mycket fortare om jag inte varit så förbaskat noga och satt in bilderna i album! Större delen av bilderna skulle jag dessutom kastat om det inte vore för barnens och kommande generationers skull.

Som om inte scannandet var nog har jag dessutom kopierat varenda CD huset kunde uppbringa och lagt även dem på en DVD. Allt från Edith Piaff till Metallica (inkluderat punk, 50's etc) och jag har drygt 80 timmars musik i nätt format.

 

Därimellan har jag hunnit byta soffa med grannen, sålt en av bokhyllorna, en av TV-bänkarna och en hög kläder/skor och ett macroobjektiv. Jag har däremot inte hunnit sova ordentligt eller stickat klar systers sjal. Nu ska jag bli moster igen också, dubbelt upp, och vill helst krypa upp i soffan och sticka babykläder i parti och minut. Tur nedkomsterna är beräknade till oktober... Det är väl ingen mening med en storasyster som är fd slöjdlärare om hon inte ser till att barnen är välklädda heller!

 

Uffe Wiman frestar med en ledig lägenhet i A Apostoli...1 RoK med centralvärme, rinnande varmvatten, uteplats, fiskdamm, citrusträd och del i hund. Nackdelen är avståndet till dotterns jobb och det faktum att bussarna sällan eller aldrig plockar upp folk som ska åt det hållet. En annan nackdel är mitt enorma behov av privatliv, Grekland och anonymitet hör inte ihop. Än svårare är det om man flyttar in i ett litet privatägt hus där man redan "känner" någon som känner alla. Jag kan bli rent förbannat otrevlig om jag inte får vara ifred när jag behöver det. Somliga har kallat mig för en social eremit. Jag är otroligt social och hjälpsam ute bland folk men bits och fräser om det ringer på dörren eller telefonen hemma... Mitt hem är min borg, jag behöver det för att funka ute bland människor. Väck aldrig den björn som sover, om man uttrycker det så. Så fyra kilometers promenad hem efter nattjobb, ca 21.00-06.00, och risk för social samvaro ska vägas mot värme, bekvämlighet och låg hyra.

 

Jag har en annan lägenhet på gång också, mitt i Platanias. Hyran är aningen högre, standarden avsevärt sämre och enda uppvärmningen är AC. Balkongen är liten men inbäddad i grönska och det är egen ingång till stället. Gistna trädörrar utan trösklar och dåligt isolerat skulle jag chansa på. Fördelar? Promenadavstånd, banker och butiker plus en massa vänner som bor åt det hållet samt ett ev. extrajobb i byn. Jag tänker i allafall se båda lägenheterna om det är möjligt. En stor del hänger på dottern, hon har chans på året om-jobb och behöver bo i närheten. Ska hon dessutom betala hälften av utgifterna har hon rätt att vara med och bestämma också. Dessa ständiga val tröttar ut mig.

Nu är det lunchdags. Jag ska ta mig några äggmackor och kaffe, en dusch och sen ska jag ner och posta fler paket. I kväll ska jag se om jag hittar en lämplig biljett till sonen, det är lätt hänt att glömma bort hans flytt just nu. Mamma, är du senil eller? hörde jag så sent som i går. Var tog den skärpta och välorganiserade jag vägen undrar jag själv.

Det här skulle inte vara tokigt att komma hem till, eller? I valet och kvalet...
Intelligensreserven har raderat alla bilder från datorn och måste låna en.

070412 Prisa Gud, snart kommer skatteåterbäringen! Jo minsann, det trillar in några kronor runt midsommar. Förmodligen med hela 4 kr ränta pålagt... I kväll är jag på gränsen till förnyat medlemskap i Svenska kyrkan. Det var tydligen bara kaffe som fattades vår Herre, för nu är han på hugget.

 

På väg till posten idag stannade jag till och pratade med några grannar. Trettio minuter senare var min soffgrupp och rumsbordet sålt. Inte nog med att jag får betalt för prylarna, jag får dessutom en annan soffgrupp att sälja eller kasta när vi flyttar! Det betyder att jag har minst en "sängplats" de sista dagarna och att pappa har någonstans att ligga när han kommer ner i pingst. Ekonomisk som jag är kan jag ha sålt soffan innan han kommer, men går inte det är det skönt att bara kunna bära den i grovsoporna på flyttdagen också.

 

Flyttdagen kommer att bli en intressant dag. Den 31/5 klockan 12.00 ska vi vara ute ur lägenheten, allt ska vara städat och nycklarna inlämnade. Trött, svettig och tilltufsad ska jag, eller vi, sen vänta på Landvetter flygplats på planet som avgår 07.00 dagen därpå. Jag vet redan nu vad min rygg kommer att tycka om det...Om jag ens kan gå ner för trappen när allt är städat får jag vara tacksam. Vad det är för fel på mig? Inte mycket en normal dag, men jag är stelopererad och har svårt för tunga lyft, städning och ibland så enkla saker som att ta på mig strumpor. Oftast fungerar jag hyfsat, i värme fungerar jag utmärkt. Men jag har inga som helst förhoppningar över att fungera ens något så när efter att ha packat, städat mina fem rum och kök grundligt och suttit en hel natt på en flygplats. Risken finns att mina ben slutar fungera igen, men kan jag bara ta mig till flygplatsen så har de väl bårar att dra mig på. Iväg ska jag!

 

Nu måste jag på allvar ta tag i logistiken och bestämma mig för vilka som ska få äran att transportera mina ynka pinaler. Jag väger för och emot, fram och åter. Vad som ska med skiftar från dag till dag, bara symaskinerna är konstanta. Om de beräkningar jag sett tidigare stämmer är det nog billigast med Posten. Flygfraktare tar ut en expeditionsavgift på ca 600 kr. Den summan kan jag posta ytterligare 15 kg till för, symaskinerna väger 17 tillsammans. Två 20 kg paket kostar alltså 1512.50 kr och rymmer både maskiner, kastruller, sängkläder och kuddar. Kan något bolag klå det priset tro? Postar jag så vet jag dessutom att paketen hamnar hos en kompis i Chania, om de inte försvinner på vägen... Det är inte lätt att välja för en som har svårt att bestämma sig.

Jag är erkänt förtjust i gamla dörrar, fönster och murar. Varför vet jag inte, det bara är så.

Pano Platanias september 2006

070411 Igår sjönk det undan i högarna när jag postat skor och sällskapsspel. Det är en hel vetenskap att driva "affär" på Tradera, med annonsering, vinnarmail, packetering och frankering men just nu är jag tacksam för de kronor som trillar in. Än mer tacksam är jag nog när hyror och ev deposition ska betalas i Chania.

 

Sonen är hemkommen från London och både han och jag är slutkörda. Av någon anledning skulle han inte få kliva på planet utan biljettutskrift (från Sverige gick det bra...) och någon sån hade han inte. Turligt nog hade jag bett honom köpa och ladda ett engelskt mobilkort så han kunde ringa mig. Ringde gjorde han, trött och förtvivlad och jag ringde upp honom. Först påstod de att han inte fanns med på passagerarlistan. Lösning: Be Ryans inkompetenta personal söka på den engelska stavningen av efternamnet. Biljetten är bokad och betald från england, å, ä och ö finns inte på deras tangentbord. Nollor! Jo då, han fanns med.

Byte av kö igen. Andra problemet. Var fanns hans biljettutskrift? Fråga: Varför fick han kliva på planet i Sverige utan? Jo för att de använder sig av e-biljett! Det funkade inte i incheckningen. Lösning: Byt kö igen och be dem skriva ut en i informationsdisken. Där hittade de inte sonen på passagerarlistan...Idioter! Han pekade ut den som hittat honom 10 minuter innan och biljetten skrevs ut. Byte av kö igen...

Med biljett i högsta hugg fick han återigen förklara varför hans namn inte stämde med passets och väskan hamnade äntligen på rätt sida om incheckningsdisken. I den hade han av bekvämlighet knölat ner även handbagaget. Det mesta av hans packning blev ju kvar i London. Mot Sherwoodskogen! Eller snarare mot säkerhetskontrollen.

 

På Stansted gäller det att ligga steget före personalen, de ändrar sig fort och talar inte alltid om det. Väl i säkerhetskontrollen åkte skorna av, jackan hängde kvar hos moster med övrigt bohag. På andra sidan byglarna blev sonen stoppad av en säkerhetsvakt.

Vad har du gjort i England? Svar: Sökt arbete och druckit några öl.

Var finns ditt bagage??? Jag har inget, svarade sonen.

Var finns det? I incheckningen, jag har inget handbagage!

Vad hade du med dig till England? En trött och upprörd son försöker hitta rätt ord... Kläder och...ordet husgeråd var borta...öööö...Kläder och "stuff".

NU blev han intressant! Vilken typ av "stuff" hade han haft med sig? Hmmm..Stuff you know svarar sonen, men det visste inte vakten vad det var. Efter en stunds vinglande med olika ord rullade orden handdukar och porslin över läpparna och han förklarade att han höll på att flytta till London. Då först fick han gå. Han hittade sin gate, bara det en bragd på Stansted, piloten bestämde sig för att gaten var ok och sonen fick åka med utan vidare problem. Någon sömn blev det inte förrän lilleman var hemma och jag fått en kram, och ett manikyrset.

 

Tre timmar senare ringde min mobil. Jag var så trött att jag inte lyckade svara först, mycket krångel blev det. I andra änden är en man som vill köpa min gamla stereo. Kunde han komma och hämta den omgående? Jooooo...Panik! In i duschen, ner med en kopp kaffe och öppna för karln. Stereon är borta och det är jag med. Jag påstod att stereon var 34 år gammal och att jag köpt den när jag flyttat hemifrån. Som 8-åring då....

Somna om kunde jag inte så nu är jag mer död än levande. Nattinatt!

Ungefär så här känner jag mig - stenad, knölig och rufsig. Gramvoussa 2004.

 

070409 Nej jag har inte lust att skriva just nu. Jag är tom i huvudet av alla kortfattade och förskönande beskrivningar av gamla linnen och läderstövlar. Sextiofyra listade auktioner på två dagar,allt ska poleras, fotograferas och redigeras. Varje auktion tar 15-20 minuter att knåpa ihop, med bilder, beskrivning och finstilt. Det senare är viktigt eftersom vissa köpare gör allt för att slippa betala, så det gäller att ha både ryggen och framstjärten fri om man kan säga så. Imorgon ska jag förpacka och posta ungefär 12 paket. Portot går på över femhundra, det gör inte sakerna som ligger i. Jag handlar billigt och säljer dyrt allra oftast. Svart bälte i rea. Pappa brukar säga att jag kan sälja snö till eskimåer och det kan ligga något i det. Det är småplocket som ger mest pengar, möbler får man mindre för trots att de var dyrare i inköp och är nästan nya. Dottern kom hem ikväll och påpekade att rumsgolvet var dammigt. Det tog en stund innan jag fattade att man alltså faktiskt ser en bit av det nu. Skönt!

 

Jag har börjat känna regelrätt panik. Om drygt 50 dagar ska lägenheten vara tom, delvis tapetserad och urstädad. I den här farten kommer jag inte att vara klar förrän runt novemberlovet. Jag är riktigt glad att jag tidigarelade flytten. Tanken var att jag skulle jobba i Chania i sommar, åka hem en "sväng" i september för att sälja allt, göra mig av med lägenheten och ta sista charterplanet tillbaka i oktober. Inte en chans att jag hunnit det! Jag hade däremot fått med mig mer prylar då...Nu får jag väga för- och nackdelar mot varandra. Jag "sparade" minst två resor på att ändra flyttdatum - frågan är om jag får just så mycket husgeråd för de biljettpengarna jag sparat in. Det löser sig nog...Har man inte råd med mat lär ju knappast en hushållsassistent vara nödvändig heller.

 

Ikväll fick jag en lägesrapport från Chania per telefon. Mycket tjo och tjim med smällare var det i bakgrunden. God mat hade förtärts, vädret var fint och Kristus var uppstånden, i allafall enligt hälsningsfrasen. Undrar om Han är på humör för att hjälpa mig lite på traven med flytten eller om han är morgonsur och behöver morna till sig med några koppar kaffe först. Jag ger Honom 40 dagar, sen får han banne mig hjälpa till att sälja min soffgrupp - dyrt.


Klostret i Kolibari, där mässor hållits nu i påsk. En otroligt rofylld och vacker plats dit jag längtar nu.

070407 "Success is not what you do when you are on top - Success is how high you bounce when you hit the bottom."

 

Jajjamän! Citatet vet jag inte vem det kommer ifrån men oj så det stämmer på mig! De orden är lika visa som mitt favoritcitat av Nils Poppe, "Tappa inte sugen - Världen är full av tappade sugar." Jag har levt efter den devisen sen lång innan jag hörde den, så lång tillbaks jag kan minnas. Jag har slagit i botten många gånger och jag är mer van vid motgång än medgång, vilket kanske märks av mina rader. Envishet, nyfikenhet och humor är det som fått mig att fortsätta men allra bäst bränsle har ren och skär ilska varit. Jag kan bli förbannad så det står härliga till! Porslin flyger, dörrar spricker på mitten och fullvuxna karlar har backat när jag gått igång. Det tar tid att reta upp mig men sen exploderar jag som Nitroglycerin. Orättvisor retar mig, precis som mobbing och byråkrati och jag vänder ut och in på mig själv för att hitta lösningar på allt. Allra oftast funkar det med hjärnverksamhet, men är det krig är alla medel tillåtna för att jag ska vinna. För mig är det ett spel bättre än schack att vrida om näsan på motståndare. Stategispel som jag annars undviker. Kanske för att mitt liv i stort varit mer invecklat och turbulent än något spel uppfunnet av människan. Reta upp mig och jag fungerar bättre än någonsin annars. Jag tänker bättre, skriver bättre och mina bästa idéer är sprungna ur ilska.

 

Ilska har fått mig att bokstavligen klättra upp på ryggen på en stor dansk som gav sig på en av mina grekiska vänner. Resultatet? Tre mer eller mindre illa tilltygade danska "herrar", tre gråtande danska damer, en mycket häpen åskådarskara och en flinande grekisk tonårskille samt ett par rejält blodiga jeans att handtvätta. Jag är 1.76 cm barfota, van att slåss med killar sen barnsben, rätt stark i nyporna sen min tid som bilmekaniker och rent förbannat envis. Det räckte lång. Nu har jag enligt mina barn en åtråvärd "status" i lilla Platanias och min karriär som utkastare fick sig en rejäl skjuts den sommaren. Kanske inte helt genomtänkt, men jag låter magkänsla styra och det funkar faktiskt för mig.

 

För två år sen var min chef skyldig mig pengar. Han satte i system att bara betala ut en del av lönen, så att jag inte skulle sluta tvärt som mina föregångare gjort. Jag har jobbat hos honom tidigare, jag vet varför de slutar. Grekiska chefer är, generellt, kungar. Denne man var kung i baren...I sina egna ögon. Redan första sommaren bråkade vi konstant. Hans syster sa att jag var den enda som kunde samarbeta med honom, därför fick jag vara kvar. De två bråkade också konstant, med varandra, och ingen av dem klarar stress. Jag pratar inte om den vanliga grekiska hetsigheten utan rejäla familjebråk som skrämde gästerna att gå till andra barer. Hur som helst, en kväll fick jag nog. Ska faan klara av att jobba när det skriks och bråkas runt fötterna på en. Jag drog chefen åt sidan, talade om att han kunde göra upp med sin syster och ringa mig när de bestämt vem av dem som var min chef. Sen gick jag - mitt i Happy Hour...Han ringde inte men jag är plikttrogen...

Kvällen därpå var det rent fantastiskt lugnt och skönt att jobba och som omväxling var det riktigt mycket folk i baren också. Resten av den sommaren bad jag chefen lämna mig ifred och jobbade ensam. Dela dricksen fick jag göra men det var det oftast värt för arbetsfridens skull.

 

Så, mot bättre vetande jobbade jag hos familjen även för två år sen. Rutinerna var nya, varje vecka, men gnabben var som vanligt. Vis av erfarenheten skrev jag ner alla mina timmar och utbetald lön både på papper och i mobilen. Mycket klokt visade det sig i slutet på säsongen. När lönen skulle betalas ut var gubben som bortblåst! Han kör samma variant med alla han är skyldig pengar och trodde nog det skulle funka på mig med...Nu hade jag ju inga tider att passa längre, jag hade slutat jobba för fem dagars semester. Eftersom jag var mer än bekant med chefens rutiner gick jag dit tidigt på morgonen. Ingen chef... Klockan 10 igen, ingen chef... Vid 11 var jag förbannad och det talade jag om för hans syster. Jag talade också om för henne att hon inte fick lämna baren förrän jag fått mina pengar, hur lång tid det än tog.

Strax för 11 kom gubben ut för frukostkaffet. Jag stod med handen utsträckt och han var inte glad att se mig. - Senare, jag är nyvaken fick jag till svar. Jag stod envetet kvar och såg honom dricka kaffet. Vid ett försvann han in för siesta, jag stod kvar. Klockan 4 åkte han iväg för att äta, med ansiktet rött av ilska då han såg att jag fortfarande stod vid baren. Jag stannade. Klockan 5 började hans pass i baren. Gissa vem som väntade på honom? Klockan 6 hade vi börjat diskutera lönen, högljutt. Jag talade om vad han var skydig, han blånekade. Han räknade hit och dit, jag vägrade godta budet. Pappa ringde från Sverige vid 7 och skrattade gott när han hörde vad som pågick. - Nu har han det inte lätt din chef, sa han innan han la på...
Klockan 8 förhandlade vi fortfarande. Hans syster var kvar, suckandes och trött efter en lång dag. Hon slutar fem... 8.15 gick jag segrande ur striden med en förlust på "bara" 70 euro, det mesta tog jag tillbaka ur dricksburken framför näsan på chefen. Sen lämnade jag baren, utmattad, hungrig, törstig och förbannat kissnödig. Det sista han frågade var om jag kunde jobba två dagar senare. Skulle inte tro det sa jag och fortsatte ut.

 

Sommaren därpå stod gubben på trappen och ropade efter mig när jag gick förbi. Han ville bjuda på en öl (han bjuder aldrig på något annars!) och fråga om jag kunde jobba hos honom igen. Det gjorde jag inte, men hans flickvän är min frisörska så jag besöker dem regelbundet för klippning, poolbad och en gratis öl eller tre.

 

Hur kom jag in på det nu då? Det var ju frågan om framgång eller motgång. Jo, hur det nu än blir efter flytten så studsar jag rejält högt mellan varven, jag påminner om de där gungande clownerna som små barn brukar leka med. Full sving uppåt. Hur högt och hur länge får jag se, på Kreta är inversionen inget större problem.

Kalla mig Rocky! Vackert marmorerad klippa på vägen mellan Therisso och Meskla.

070406 Jag tror att jag är ikapp mig i dagboken men inte då. Jag ska berätta varför.

Mitt minne, just nu, är ca 2,5 meter långt. Har jag väl klivit upp och kommit så långt, ja då har jag glömt vad jag klev upp för. Ibland kommer jag på det omgående, ibland kan det ta en vecka eller mer. Jag är en impulsmänniska, det första jag kommer på, det gör jag. Om inte kaffe var min första tanke på morgonen skulle jag banne mig inte ha några rutiner just nu. När kaffet är klart går jag ut i min lilla "rökholk" för morgonnikotionet. Jag har berättat att jag saknar balkong, men inte idéer. Vi har ett litet torkrum som hör till lägenheten som jag målat solgult och använder som balkong. Där ute ligger en hög papper, block och anteckningsböcker som jag skrivit minnesnoteringar i. En stor hög är det. Varje gång jag går ut för att röka fastnar mina ögon på något jag skrivit ner, ibland röker jag klart och glömmer det jag sett, ibland släpper jag allt och tar mig an något från lapparna. Det innebär att alla goda föresatser kan grusas av ett nedkladdat -byt blixtlås i jeansen... OM jag kommer ihåg det alla 4 metrarna in i syrummet så blir jag kvar där inne tills solen går upp igen! Inte nödvändigtvis för att byta blixtlås, jag kan lika gärna plissera och sy en kjol eller börja på en klänning.

Om jag däremot blir störd av ex matlagning kan jag gå ut i köket för att börja middagen, diska undan och sen ge mig ikast med fönsterputsning eller liknande... Jag är den typen av människa som kan kliva upp mitt i ett samtal, gå iväg en stund och komma tillbaka med något jag kommit på behövs precis just då. Vissa blir nervösa av sånt men i normala fall funkar det för mig. Just nu är inget normalt.

 

Så. Idag började jag fotografera nästa omgång auktioner och helt plötsligt hade jag sytt en kjol till dottern. Jag blev "störd" i fotograferandet av ett par som köpte den andra av mina tre cyklar och på väg in igen fastnade mina ögon på en bit brunt tyg. Dottern är glad, jag är i otakt. Vissa behöver lås på kylskåpet, jag behöver det på mitt syrum. Rummet som Gud glömde har stått övergivet i drygt ett år, samlat damm, spindelväv och högar av bra att ha saker. Nu när jag borde göra annat har maskinerna en enorm dragningskraft. Jag vet att om jag bara fotograferat och lagt ut mina auktioner har jag två veckor på mig att sy, men inte då...Jag är odiciplinerad så det rent av stör!

När kjolen var klar var klockan närmare 9 och vi var hungriga. Tursamt nog stod min Boureki färdig i kylen, bara att värmas. Den var vacker! Många bitar Boureki har jag ätit, men få så bildsköna som min. Smaken var också bra. Med en sallad på körsbärstomater, lök och fetaost och ett stort glas kall Retsina var det exakt vad vi behövde. Boureki ska inte ätas med vantar på men det smakade gott ändå.

 

Nu är jag mätt och belåten. Jag har stickat klar min systers mjuka sjal, börjat på en till och sett en film med dottern. Ätit alldeles för mycket rulltårta och köpt två varma fleecepyjamasar med matchande luddiga tofflor att ha när kylan sätter in i Chania. Vinterkläder ska köpas på sommaren, det blir billigast så. Pyjamasarna får bo i London tills jag har en adress på Kreta. Jag kollade med postkontoret i somras och vet att jag kan få en Poste Restante-box i sex månader för 30 euro. Då slipper jag oroa mig för att saker ska komma bort.Gatuadresser och numrerade hus är det rätt ont om i Kretas små byar. Jag har sett brevbärare envisas med att lämna post på fel restaurang bara för att de inte orkar söka längre.

 

Nu ska jag sova, imorgon är en annan dag.

Helt utan orsak. En liten bit av underbara Parthenon. Aten 2005

070405 Idag har jag svettats och slavat som en grekisk bondmora vid spisen men resultatet var värt det. Ut ur ugnen togs en rykande het Boureki, potatis och zuccinipaj, med ett frasigt täcke bestrött med sesamfrö. Precis som de flesta greker äter jag den hellre dygnsgammal så att smakerna hunnit sätta sig, fast jag värmer min bit innan. Nu har vi minst två middagar stående i kylen. På plattan sjöd kycklingen som skulle bli pilaffi. Inte ett målat ägg eller en sillbit så långt ögat kan se. Påskpyntet är redan sålt, julgardinerna hänger fortfarande kvar i köksfönstret och påskris har jag aldrig gillat eftersom jag är pollenallergiker. När kycklingen kokat färdigt tog jag spadet att koka ris i, åtta portioner blidde det. Strax innan riset var klart fyllde jag på med 2dl citronsaft och lite smält Stakasmör (staka voutiro), sen var det klart att äta. Dottern åt fem portioner, resten påstår hon blir en bra frukost imorgon! Efter middagen och en skål yogurt med honung la vi oss på soffan för att smälta maten. Där blev jag kvar länge.

Jag har i ett svagt ögonblick lovat min syster en stickad trekanssjal. Det kommer hon att få en - lagom till midsommar. Det är tur hon bor i Norrland, hon har nytta av den året om. Jag kom i och för sig en bra bit på sjalen innan jag orkade röra mig ut i syrummet så kanske hon har den till pingst.

 

Imorgon är det dags att lägga ut nya auktioner och kräva in pengar för de som gått ut, kapitalet ökar sakta men säkert på kontot och jag känner mig som Joakim von Anka med en elektonisk bank under kudden. Själva auktionerandet tar en evighets tid och de tre hemskt långa månaderna har krymp till under två. Jag begriper inte hur jag ska hinna bli av med allt! Nu måste jag snart lägga ut möblerna till försäljning, sängen också har jag bestämt, om jag ska bli av med dem. Med lite tur kommer jag att ha en grundplåt på 25000 kr när vi landar i Chania, den kommer att behövas. Jag kollar Lidls och Champions reklamblad varje vecka. Dyker det upp ett bra erbjudande kommer jag att skicka kompisar på shoppingtur. Inga av de flyttföretagen jag var intresserade av har hört av sig igen, jag hade nog inte nog med bohag för att vara lönsam, så jag ska ner och köpa en flyttkartong till veckan. Det som inte får plats i den får inte följa med till Kreta.

 

Jag måste lära mig att hitta de billigaste affärerna i Chania, turligt nog finns det gott om Euroshops med varierande utbud så jag ska nog lyckas skaffa mig det jag behöver även om det tar tid. Tid har man inte gott om under sommaren i Chania. Jobb, ett eller flera, ser till att man har fullt upp från morgon till morgon. Jag har haft så många som fyra jobb samtidigt, i sommar räknar jag med att ha två. Ett för försörjningen och ett för att det är kul - de två sakerna är tyvärr inte alltid det samma. Roligast av allt är att jobba som bartender, då kommer jag och min galna personlighet till sin rätt. Jag har några jobb på lut sen i somras, jag måste ju hålla mig sysselsatt och avlönad tills det där kontorsjobbet blir ledigt.

 

Nu är jag trött, proppmätt och fåordig. Jag tar och sover ett tag.

Gamla murar är vackra, helst om Platanias och Thodorou Island skymtar fram bakom dem

070404 Jag börjar bli hemskt dagvill och glömmer saker efter 4-5 minuter. Jag är inte utbränd eller överdrivet stressad, jag är uppslukad - igen.

Nu när jag äntligen börjat sy kan jag inte slita mig. Varken för att äta eller sova. Helt plötsligt är klockan tre på morgonen, måsarna börjar ge hals och jag vaknar ur min koma.

 

Idag fick dottern hota mig för att jag skulle ta mig iväg och köpa tillbehören till vår grekiska påskmiddag... Kycklingpilaffi efter min hyresvärdinna Marikas recept och en stor Boureki. Dottern skulle kunna leva på pilaffi, jag klarar mig utmärkt på Boureki...Underlig kost för en familj som normalt undviker allt vitt, inklusive ris och potatis. I somras gick jag upp minst sex kilo av grekisk mat. Eller snarare av tiderna den åts på. Det ska mycket till innan jag klämmer i mig en ofantlig fläskkotlett med gräddsås, sallad och bröd vid ett på natten här i Sverige. Jag brukar inte äta friterade pajer med honung till frukost här heller...

 

De sista veckorna i Chania i höstas började jag handla på Champion, Lidl är billiga men har inte samma utbud. På Champion kunde jag däremot hitta både fullkornsris, fullkornspasta och sötningsmedel. Riset och pastan är dyrare än här i Sverige, som det mesta i matväg, men med billiga fräsch grönsaker och frukt jämnar det ut sig i längden. Vi hittade ett ställe, på vägen till en av mina arbetsplatser, där vi kunde plocka så många fikon vi orkade bära. I ärlighetens namn kunde vi stå nere på vägen och ta emot de som föll ur träden. Citroner fick vi plocka hemma i trädgården, färska ägg och apelsiner kom grannar och värdfamilj med och rätt vad det var stog ett fat rykande mat på balkongen. Det gick ingen nöd på oss.

 

Vid ett tillfälle när jag stod i duschen knackade det på dörren- envetet - jag svepte in mig och öppnade. Utanför står Giannis, min granne en trappa ner, med ett täckt fat i handen och ett stolt flin. Han hade gjort lunch och ville bjuda men visste att jag var påväg till jobbet. Ät när du hinner sa han och ställde tallriken på mitt sängbord. Han sa namnet på rätten, fullkomligt obekant för mig men han kommer från Kavala, och jag tackade för kung och fosterland. Majestätiskt iklädd ett litet vitt badlakan... Giannis är pensionerad polis, honom säger man inte emot. När dörren stängts gläntar jag på locket till tallriken och ser till min fasa en enorm portion av små helfriterade fiskar. Fisk och jag är inte polare. För mig är det vågat att äta fiskpinnar och jag är löljigt stolt de gånger jag lyckats skala en bit lax.

Tursamt nog är jag både nyfiken och snål. Gratis är gott, så är det bara, så jag stoppade en av firrarna i munnen. Skriver jag ner det här nu kommer det att hållas emot mig senare men, det var gott! Okej, jag åt inte huvudena, de gav jag till mina söta vildkatter, men resten gick ner till sista ?sardin?rumpan.

 

Vid ett tillfälle såg jag min hyresvärd komma promenerande med en liten säck. Jag vet vad de brukar förvara i säckar så jag gömde mig. Sniglar! Jag har en kokbok med kretenska rätter som jag brukar kika i och där kollade jag upp kräldjuren. Sniglar kokta i tomat, sniglar kokta i vinärger, friterade sniglar....Usch!

Nu bar det sig så att dottern några dagar senare skulle firas av på restaurang innan hemfärd. Menyer är ovanliga på vår favorittaverna, där rabblar de upp maträtterna vid bordet och jag beställer det jag minns att servitören sagt. Den här gången sa han sniglar. Nyfikenhet kan vara en förbannelse. Jag frågade hur de var tillagade -Friterade med vinäger. Skulle min dotter äta det tro? Jo ta mig tusan, hon sa ja och en portion beställdes.

Vi var ett nummer i underhållningen när vi försökte peta ut sniglar med en gaffel för första gången, de spjärnade emot de små jäklarna. Tillslut fick vi in en viss, om än darrig, teknik och stoppade prövande var sin snigel i munnen. De fick vänja sig vid mörkret en bra stund innan någon av oss vågade tugga...Banne mig var det inte gott med sniglar också! Alla åts upp, utom en stackare som sköts iväg på en bordsgranne innan jag fattat det där med att luta gaffeln.

 

Nu kan det ju vara så att sniglar går att plocka i det fria, gratis, och därför smakade bättre än förväntat. Jag måste nog prova igen för att vara säker.

En snigel kvar att lirka ut. Nej, dottern är inte drogad hon är proppmätt, sömnig och ledsen över att tvingas åka tillbaka till Sverige.

 

070403 Nej, särskilt mycket sömn blev det inte. Fyra timmars halvdvala, en snabb sväng till Flygbussen för att vinka av sonen (som tassade runt som en kissnödig hundvalp redan klockan 06.02...) och sen direkt till Willys för sedvanliga månadsinköp. Taxi hem, undan med alla varor och precis när jag skulle sätta mig ner med en kaffe ringde en tjej och ville hämta sina skor. Tio minuter senare hade jag glömt vad som skulle hämtas, var det skor, cykel eller ett skrivbord? Hoppades att hon skulle veta själv.

 

När affären var avklarad fick jag mitt kaffe och en stunds vila framför datorn. Jag läser ivrigt alla Kalimeras Hörnor och får massor med bra tips och idéer. Allt skrivs ner i min "Guldkant", en liten guldfärgad anteckningsbok för kommande behov.

 

Kommande behov är t ex. en egen tvättmaskin. Jag ruinerar mig om jag ska lämna in saker på kemtvätt, trots att jag har samma rabatt som de flesta bybor. Jag har vid något tillfälle smittats av det som kallas att äta som en grek, ett uttryck som mina vänner ofta använder. Jag tappar mat på allt och allra oftast på det som är nytvättat. Handtvättar gör jag, dagligen, men allt blir inte riktigt fräscht. En dammsugare har stått på listan länge, precis som en bänkspis med ugn så jag kan göra Boureki och baka. Tusan vet om jag inte hellre vill ha en vedspis, men vill jag verkligen laga mat i en sån mitt i högsommaren? Kära besvär att fundera över för någon som i praktiken är hemlös...

 

Jag hittade även ett tips på en bra engelskspråkig optiker i Chania idag. Tydligen går man till en läkare för syntesten och till en annan för att köpa glasögonen. Dessa turer hit och dit låter typiskt grekiska för mig... Jag minns mina turer med den grekiska A-kassan för några år sen. Jag åkte ner med ett E303 formulär som berättigade mig till grekisk A-kassa i tre månader. Redan andra dagen anmälde jag mig hos OAED, Arbetsförmedlingen, vilket påminde rätt mycket om en svensk arbetsförmedling - en måndag morgon efter två dagars strömavbrott och datahaveri - total kaos! Där krävdes mitt intyg, mitt pass, min fars namn och min mors namn som ogift... Det krävdes dessutom någon som kunde läsa och förstå intyget... Efter drygt en timme fick jag ett litet inplastat kort och en order om att inställa mig om två veckor. Insällelseordern upprepades varannan vecka med besök hos A-kassan inklämda emellan. Den grekiska A-kassan är ingen barnlek. Den jag besökte låg i arslet av världen, ingen pratade engelska och köer var ett okänt begrepp. Jag fick anlita en vän till tolk och efter några besök var allt i sin ordning. Pappersmässigt. Några pengar såg jag däremot inte till.

 

Jag stannade som arbetssökande i två månader. Ingen ville anställa mig "vitt" och jag var sent ute för säsongen så jag tömde min svenska penningreserv och jobbade svart på nätterna några gånger i veckan. Tre dagar innan min hemresa var det åter dags för besök hos A-kassan, vännen kom med igen och röjde runt med personalen. Nya stämplar på kortet, två buntar obegripliga intyg överhöljda med stämplar och namnteckningar hamnade i min ägo och vi lämnade inrättningen. -Nu ska vi på banken talade min vän om. Vaffö då? Jag kände mig som en rumpnisse i en saga av Astrid Lindgren. -Du ska hämta ut din ersättning. Jaha...? Den kom till slut... På banken var det sedvanlig kaos. Fel kassa, gå till den andra. Fel kassa, gå till henne... Till slut hamnade vi rätt och en butter man läste mina intyg, räknade upp en fet bunt med sedlar och smällde i disken. Jag smög ner sedlarna i handväskan, vågade inte utmana ödet med att kontrollräkna dem, och vi lämnade banken.

 

Idag vet jag att det tar två månader att få ut sin A-kassa och att den genomsnittliga grekiska ersättningen ligger på ca 3500 SeK. Jag fick samma ersättning som i Sverige, på två månader gjorde det drygt 17000 kr. Tro f**n att han var sur!

 

Jag hoppas att jag slipper förnya min bekantskap med grekiska arbetsförmedlare och kassahandläggare igen.

 

Fantastisk vy fotograferad från vägen mellan Therissos och Meskla. Chania 2005

070402 I morse, en måndag strax efter åtta, väcktes jag av en ringande mobil. I andra änden hörde jag någon presentera sig och försöka uttala mitt mycket invecklade efternamn. Det var ett av företagen i Chania som nappat på de jobbansökningar jag skickat ut! Jag är ingen morgonmänniska, framförallt inte efter bara fyra timmars sömn, och här skulle jag alltså skärpa till mig, skaka liv i hjärnan och föra en begriplig konversation på engelska. Jag erkänner villigt att inte ens under mina klaraste dagar kan jag minnas mina barns namn innan jag fått morgonkaffet. Av det som sades under samtalet kommer jag ihåg följande;

Mannen heter Roger nånting...

Han ringde från företaget ??? eftersom jag sökt en tjänst som ??? hos dem.

Tjänsten är redan tillsatt men jag är så pass intressant att de vill träffa mig när jag kommer ner i juni.

Var det kanske så att jag kunde ta ett annat jobb över sommaren i väntan på en vakans hos dem?

Kunde jag skriva engelska med ett avslappnat och naturligt språk? Jaaa då, ljög hon som nyss lyckats uttala administrator med fransk brytning...Om jag bara är vaken och fått kaffe klarar jag allt!

Kunde jag vara snäll att ringa dem när jag flyttat ner? Jaaaa då, sa hon som vill ha ett fast jobb i Chania - Absolutely, it would be a pleasure meeting you!

 

Fast riktigt så lät det nog inte när det kom ut, utan snarare - Avshlutly, et wool bi ö pläschör mitin jo!

 

Jag är rätt säker på att numret kommer att vara avstängt i början av juni... Men det kändes gott att någon tog sig tid och råd att ringa mig från Kreta, trots att jobbet redan är tillsatt. Där har svenska arbetsgivare något att lära! När jag väl druckit kaffe och vaknat till kollade jag upp vilket företag det var som ringt. Toppjobbet! Det där kontorsjobbet med normal arbetstid fem-sex dagar i veckan, betald försäkring, skatt och semesterersättning! Det fasta året-om jobbet på ett engelskt företag! Det vill nog till att jag masserar upp tungan så jag får igång min sedvanliga brittiska svada, för engelska kan jag både skriftlig och muntlig.

Strax efter det ringde en seriös spekulant på en av mina hundratals annonser. 150 kr ner i kassan, klirr och prassel. Eftersom jag tyckte att det var en turdag redan där så gick jag och köpte jag mig en Tianlott - och vann tjugo kronor!

 

Resten av dagen har varit relativt normal. Packa paket, kolla mail, jaga information och hugade köpare. Vad som är ovanligt med dagen är att jag har sytt! På något sätt vaknade instinkten till liv när arbetsrummet tömdes på saker. Jag som trodde viljan och kunnandet förtvinat och dött. Nu när jag är igång går det undan, som vanligt - lagningar lagas, ändringar ändras och snart är jag nere i högen nyproduktion. Det har blivit mer söm än sömn sen i fredags natt men gud så kul det är!

 

Nu måste jag tyvärr krypa i säng ändå. Imorgon reser sonen till London för intervjuer och rekreation. Han har resfeber och är rätt odräglig för ögonblicket så hur vi ska komma upp klockan 05.50 övergår mitt förstånd. Mycket sömn blir det nog inte i natt heller, men jag kan i allafall luta omkull mig och försöka sova.

 

En av mina favoritbilder från Knossos. Jorden jag kysste ska jag snart förvalta hoppas jag.

070331 Nu har det snart gått en månad sen det stora beslutet och jag är inte ett dugg klokare. Inte vad det gäller boende och jobb i allafall. Däremot vet jag nu hur man anlägger en kompost passande Kretas klimat, att rosor ska stå skyddat från vinden för att trivas, att fukt rinner efter väggarna i grekiska hushåll vintertid (liten överdrift...) och att det är förbaskat dyr och krångligt att registrera en utländsk bil i Grekland. Jag vet annat också, men minst 50% av de saker jag lärt mig under månaden läggs på högen onödigt vetande. Jag odlar inte rosor och jag saknar både bil och körkort, komposten tål däremot att tänka på. Jag är en lantlolla - odla är både kul och ekonomiskt. Att jaga åsneskit i högvärme verkar mindre festligt, även om blotta tanken på dylika tilltag muntrar upp min smågalna själ... För att ha nytta av en kompost vill det till att ha mark att odla på, eller åtminstone en altan där jag får plats med stora terracottakrukor. Så har jag aldrig bott i Chania. Min senaste balkong var en kort, eller snarare grund, historia. Hyresvärden hade helt sonika kapat den på hälften för att få plats med en parkering. Jag fick sitta på tvären för att få plats med fötterna, terracottakrukor och odlingar var inte att tänka på.

 

Grekiskt boende skiljer sig rätt markant från det svenska och vår standard. Ta kök till exempel. Mången turist har förfasat sig över kokplattorna i hotellens köksvrå, två ynkliga plattor!!! Vad är den lilla plattan till för? Den frågan har jag hört många gånger. Svar: Kaffe eller vad tusan som helst som ryms i en panna av storlek fingerborg. Större spis än hotell generellt erbjuder har jag aldrig haft och jag har långbott upp till 5-6 månader och ändå överlevt. Min grekiska stekpanna är större än spisarna varit, den sväljer en halv gris! Frysfacken ska vi inte tala om. Jag är ekonomisk och föredrar att storhandla en gång i månaden. Fick det plats ett baconpaket i frysfacken där jag bott, då var det rymligt. Att köpa på sig frysvaror och kött är omöjligt med mindre än att hyresvärden lånar ut en hylla i sin frys. Det blir dyrt att småhandla i längden men det är rätt kul att botanisera hos slaktaren. Rökta korvar, underliga ostar, färskmald köttfärs, kryddor och skojigheter som inte går att uttala. Allt som har en misstänkt rund form undviks dock...

Första gången min dotter besökte en slaktare var hon nära att svimma. Hon stirrade ner i disken, bleknade och hulkade med tårar i ögonen; Mamma, det ligger en flådd katt här! Nu var det en kanin men det hade jag inte hjärta att tala om, jag kallade den hare. Få barn gullar med harar, kaniner däremot har en förmåga att tjusa småflickor.

 

Åter till boendefrågan. Att hitta ett perfekt boende i Chania är lika svårt som att hitta ett i Göteborg. Här fick jag välja mellan kök och balkong, köket segrade. Förra lägenheten hade balkong - men jag behövde skohorn för att ta mig förbi köksbordet in på toaletten...

Att hyra möblerat kommer att vara nödvändigt i början, tyvärr blir det dyrare. Hyr man däremot omöblerat ingår sällan eller aldrig kyl/frys och spis/ugn etc, det köper man själv. Ett grekiskt kök kan därför se ut som om en blind arkitekt inrett det. Ponera att du flyttar till en annan lägenhet, du tar med dina vitvaror som brukligt är. Väl inflyttad i lägenheten inser du att dina vitvaror är smalare än motsvarande plats i nya köket - det blir utrymme kvar på sidorna. Gott och väl med det. Om dina vitvaror däremot är större än befintliga utrymmen? Då placeras de där plats finns! Det här ser förbaskat underligt ut för den oinvigde. Spisen står ju inte under köksfläkten, där står ett tvättmaskin med en micro ovanpå! Där kylen ska stå står en stol...Kylen står i vardagsrummet....Köksluckor går inte att öppna för att passbitar glömts vid senaste renoveringen, spisen har ingen avställningsyta utan är inklämd mot väggen, vasken verkar stulen från ett sjukhuskök...Get the picture? Tro mig, de flesta hotellkök är välutrustade och välanpassade, med eller utan konservöppnare och melittahållare.

 

En annan grej - om du köper ditt boende så betalar du inte hyra! Bara amortering, el/vatten, sophämtning och kanske en avgift till "vaktmästaren", plus det mesta av inredningen tror jag. Jag korsförhörde en vän som köpt en ny fräsch lägenhet nyligen. På min fråga om hyra tittade han bara undrande på mig och sa; Vem ska jag betala den till? Nu såg jag nog minst lika frågande ut när han senare frågade mig om vi i Sverige plockade undan alla mattor efter vintern...

 

Jag fattar fortfarande inte riktigt hur allt går ihop men det kommer nog tillslut. Det ultimata boende finns säkert, om man har råd att bygga det själv.

 

070330 Det ekar i mitt syrum och hyllorna gapar tommare än de i en rysk matbutik innan Järnridåns fall. För andra gången i mitt liv har jag rensat tyger och tillbehör med en frenesi som får ungarna att fråga om jag är dödssjuk. Det ligger inte för mig att kasta. Inte ens tomma trådrullar... Nu finns det plats att jobba där inne och nu kanske jag får ro att sy undan den hög med lagning som samlats det senaste året. Jag kan inte jobba om det är stökigt omkring mig, all kreativitet begravs av oordning. Datorn är en annan bov. En uppkopplad dator är ett fantastiskt arbetsredskap, information finns tillhands dygnet runt, men den stjäl tid! Att läsa mailen kan ta en hel dag, det dyker alltid upp något jag vill kolla och sen är det kört. Dagen har gått och inget vettigt har blivit gjort. Sen jag skaffade bredband blir det inte mycket sytt. Vad värre är, jag är beroende av dataspel och saknar självdiciplin!

 

Det ska bli riktigt skönt att inte ha bredband. Jag är alldeles för snål för att slösa bort timmar på ett internetcafé. Nu kommer datorn att hinna svalna mellan varven. Kanske spelar jag musik på den, ser en film eller skriver något, men hela dygn blir det inte tal om. Nå ja, i ärlighetens namn kommer jag nog att ligga nerkrupen och spela spel någon stund i vinter, om det är för kallt att göra något vettigare - som att sy, sticka, läsa en bok eller upptäcka omgivningarna. Jag hoppas hoppas att jag hittar boende med centralvärme, jag som till och med fryser inomhus i Sverige på somrarna. Jag har inte stora krav på hur jag bor, det mesta går att fixa till med färg och lite snickrande, men värme är nödvändigt för att kroppen ska hålla ihop.

 

Grekiska lägenheter, i allafall de av äldre årsmodell, är dragiga så förbaskat. Trösklar har jag aldrig sett några annat än vid ytterdörrar, och då väldigt sällan. Balkongdörrar av trä med jalusidörrar utanpå skyddar inte mot vinden, de har oftast 2-3 centimeters springor i nerkanten. Stengolv är hemska och stenväggar är alltid kalla. Av erfarenhet vet jag att aircondition inte värmer upp vidare bra om man inte har loftsäng, all värme hamnar ju i takhöjd. När jag besökte Chania i januari förra året fick jag gå ut på altanen och värma mig i solen med jämna mellanrum. Det var kallt som f*n inne, trots elradiator och AC. Nu hade lägenheten stått tom några månader och var rejält utkyld och fuktig, det kanske är annat om den är inbodd och riktigt uppvärmd. Kanske... Jag har börjat jaga varma tofflor och fleecepyjamasar redan nu, sånt är billigare på sommaren. Parallellt med toffeljakt söker jag gräslöks- och dillfrö, drömmer om en egen täppa och har mardrömmar om handtvätt i havet och vedeldade bykgrytor. En bykgryta skulle inte vara dumt ändå, då kunde jag få mig ett varmt bad om lusten faller på.

 

Dottern är slav under långa heta duschar. Undrar hur länge den vanan sitter i när vintern kommer till Kreta och varmvattnet knappt räcker att tvätta andsiktet i...

Havet i Agia Marina en januaridag. Lockar inte till bad och paraplydrinkar...