Movingstar

070815 Klockan är tolv när jag väcks av telefonen, det är kiria Marikas nummer och jag fegar ur. Jag slår av signalen och kliver upp för att göra en kaffe istället. Jag har minimal lust att försöka göra mig förstådd via telefon med någon som inte pratar engelska. En orsak... Efter kaffet som intas sittande på diskbänken i köksfönstret tar jag en lång varm dusch. Det är härligt med varma duschar tänker jag, och inser strax efter att jag troligen kommer att svettas som en gris som straff. När jag torkat mig och piffat till anletsdragen går jag ner till "centrum" och IN.KA för att köpa städprylar. Eftersom lägenheten bara är på gränsen till klar är det dammigt, lortigt och färgstänkt överallt. Det ska rådas bot på innan far dyker upp.

Efter shopingen går jag upp till gamla lägenheten för att hämta mer småprylar, man glömmer visst alltid något i farten. Jag tänker dessutom ta tillfället i akt och prata med min gamla hyrestant. Tur eller otur, ingen är hemma och jag kan ostörd plocka med mig mina saker och gå hem igen. Magen kurrar och jag slänger ihop en tonfiskröra till lunch, det är snart det enda dottern äter förutom kyckling och pannkakor... Jag äter lite för att orka med lite hårt kroppsarbete och sätter mig sen i skräddarställning på golvet och tar mig an färgfläckarna - en kakelruta i taget.
När klockan närmar sig fyra har jag klarat av en dryg kvadratmeter... Det är dags att göra sig klar för jobbet och jag är i behov av ytterligare en dusch. Runt om i lägenheten står påsar med vårt bohag, jag hittar ingenting i kaoset!

Jag promenerar upp till jobbet lagom till 17.30, jobbar till strax efter tolv och går sen hem igen - raka vägen utan barhäng. Trots att jag är urtrött måste jag ställa mig och vika kläderna som dottern skyfflat in i vår enda garderob. Vid 2-tiden är jag halvklar, sängen är nära och jag faller i den utan vidare åthävor.


070816 Klockan 6.50 vaknar jag av larmets ilskna ringande. Jag är sen! I ren stress glömmer jag att vattnet är hett i vårt nya hem, och skållar mig nästan på kuppen. Jag ilar iväg till biluthyrningen. Där råder onormal stiltje - vi har inget annat än cyklar att hyra ut. Istället ger jag mig ikast med att putsa fönstren och damma hyllor, blogga lite och vänta på kvällsskiftet. Strax efter ett ringer pappa, han har landat på flygplatsen. Av någon anledning är planet sent och han ber mig meddela dottern. Strax efter 2 ringer han igen, de har fortfarande inte kommit iväg med transfern, men bagaget har de fått nu. Vid tre möts han av dottern utanför Eva Suites och det tar sig en glass innan de promenerar vidare hem till oss och installerar far. Undrar just vad han tycker om vårt minst sagt spartanska boende...

Vid fyra kommer chefen och ber mig jobba fredag till söndag. Jag blåvägrar. Hans familj kommer hem säger han. Kul svarar jag, min far är här och jag vill träffa honom. Din familj bor här, min far är bara här i två veckor. Dessutom är söndagen min lediga dag och jag har tänkt bada.

Jag går vidare till min konst, ryggen värker och jag är trött. Självklart har vi massor att göra just därför och jag får jobba ända till 00.30. När jag kommer hem igen ligger far och sover fridfullt på sin madrass i köket. Inte ens en tornado skulle väcka gubben så jag smyger in i sovrummet och kryper ner under lakanet jag med. Vi får hälsa imorgon istället.


070817 Ingen klocka väcker mig idag men väl känslan av att något inte stämmer i rummet. Jag tittar mig trött omkring och inser till min fasa att det ligger en katt bredvid min säng. Jag tycker inte om katter! Den är ynkligt liten, mindre än min hand är lång, och ögonen är variga. Den är max ett par dagar gammal! Hur kom den in??? Var finns ägaren??? Dottern snusar sött i sängen bredvid mig, tills jag ryter: Var kommer kattfaan ifrån? Va? Jasså den. Jag hittade den i ett dike. Jag vill INTE ha någon katt! Inte för allt i världen och absolut inte ett nyffött elände som måste skötas om. Det skiter påde dotter och kisse i. Kissen jamar eländigt och försöker kravla sig ur den lilla låda hon placerats i. Jag pillar lite på henne och hon suger tag i mitt finger för att äta. Skit! Vi har bara kaffemjölk hemma och kräket måste få något i sig.

Ute i köket sitter pappa och undrar vad jag lever om för. Jag visar vad jag hittat i sovrummet. Han suckar. Pappa tycker inte heller om katter... Vi har en skvätt vanlig mjölk kvar som jag häller i en skål och visar för kissen. Inget händer. Jag doppar lillfingret i mjölken och trugar. Fanskapet bits! Men äter gör hon. När hon fått smak på mjölken äter hon själv lite, sen somnar hon bredvid skålen. Liten och lortig, med slutna ögon. Hon behöver fräschas upp tänker jag och söker fram en microtrasa ur skåpet. Ljummet vatten och en lång stund senare är hon aningen mer presentabel och jag kan få mitt kaffe. Jag tittar misstänksamt på kraken där hon ligger, vad ska jag nu ta mig till?
Dottern behagar kliva upp och hälsar glatt på både morfar och kisse. Hon ska heta Meli (Honung). Hon ska UT! svarar jag. Så snart vi hittar mamman. Helst innan kvällen.

Nu har jag inte tid för katter eller döttrar. Far är här och vi ska in till Chania och skaffa ett par köksstolar. Vi tar bussen ner när vi klarat av morgontoalett och frukostbestyr. Som vanligt kollar jag gatorna runt busstationen först av allt och hittar fyra mörkbetsade "grekiska" tavernastolar med bastsits för humana 25 euro styck. De får duga så länge. Pappa betalar stolarna och kallar dem en födelsedagspresent. Jag tackar och talar om vart jag vill ha dem levererade. Vi vänder åter mot bussen hem och när vi passerar en zooaffär erkänner jag mig besegrad. Kattsand, katlåda, halsband, pulvvermjölk för små missar och några leksaker slinker ner i en påse. Jag frågar om skötselråd, betalar och går vidare till bussen. Pappa är hungrig och vill äta lunch så vi sätter oss inne på busstationens servering. Här pekar man ut maten man vill ha, om man som far inte vet vad som serveras. Maten smakar som vanligt gott, priset är lågt och det är rackarns nära bussen hem.

När vi kommer hem har jag en stund till godo. Snickaren kommer och mumlar något förläget om att Nektarios vill ha hyran idag. Jag går in för att betala den och hör till min förvåning att den ökat till 300 euro. Jag protesterar, det var sagt 250 euro och lägenheten är inte ens i närheten av klar! Vi förhandlar hit och dit och tillslut är vi något så när eniga. 300 euro inkluderar vattnet men inte elen, jag ska få en badrumsfläkt och köket ska byggas om en aning för att passa mig bättre. Vänta bara, de ska få bygga en hel del innan jag är nöjd... Det första de får göra är att installera ett eluttag till tvättmaskinen i badrummet - omgående - vilket de gör.

Nu är det dags för jobb igen och jag tänker ta bussen upp. Jag hinner bara ner till hållplatsen så kommer en av de lokala charmörerna, årskull äldre, på sin scooter och erbjuder mig skjuts. Jag tackar ja och är snart på jobbet. Kvällen är ett kassamässigt fiasko och chefen surar och håller öppet längre. Jag har bestämt träff med pappsen och går ner på dotterns jobb för en sängfösare. Vi tar en öl och pratar en stund innan vi går hem, till kisse och säng. Väl hemma inser jag att katten borde heta Houdini. Hon har på något vis tagit sig upp ur en hög flyttkartong, kissat i några hörn och somnat mitt på min säng. Jag stoppar ner henne i lådan igen och kryper i säng för natten.



070818 Uppe med tuppen utan att far rör en fena när jag rumstrerar om i kök och badrum. Jobb klockan 8. Inget särskilt att göra förutom den vanliga städningen och lite bloggande. Vid fyra går jag mot jobbet med kurrande mage. Jag stannar till för att hälsa på en vän som jobbar vägg i vägg med mig. Han är lika hungrig han med så vi bestämmer oss för att äta middag tillsammans. Jag kilar bort för snabbmat och sen sitter vi i baren tillsammans och slukar maten, rätt tysta. När klockan slår fem går jag in till oss för att börja kvällsskiftet.
Vi kör på som vanligt utan missöden eller överdrivet tempo, porten slås igen 00.15. och jag går hemåt. Nu stannar jag en stund på Rock House, pappa sover säkert ändå resonerar jag. Där inne i baren sitter min före detta frisörskas före detta man. De har nyss separerat och han och jag ska bli grannar i oktober berättar han. Singelslingan får bli radhusets nya arbetsnamn... Vi tar några öl och pratar innan han skjutsar hem mig. Precis som jag trodde så sover pappa sött. Jag plockar fram några kalla öl och min dator, sen sitter vi på altanen och lyssnar på musik under stjärnorna. Hoppas att han inte får för sig något bara, trots att han uppför sig gentlemannamässigt. Vid fem kryper jag i säng, inte ensam utan med kissen Meli som tagit sig lös igen...


070819 Ledig dag!!! Jag tar en rejält lång sovmorgon, trots att far gör sitt bästa för att väcka mig... Efter morgonkaffet tar jag en lång dusch och sen går jag och pappsen ner på stranden. Det är augusti och dags för årets första dopp. Innan tre har jag hunnit bada hela två gånger och läst lite i min bok mellan varven som jag pratat med pappa. Jag lämnar far i skuggan av ett solparasoll och går hem för en siesta. När jag kommer hem möts jag av en kelig kisse. Jag slår mig ner på golvet för att umgås en stund och passa på att tvätta hennes ögon. Helt plötsligt klöser hon sig loss med ett jamande och rultar iväg över golvet - till kattlådan. Kissen är torr! Jag flinar löjligt stolt och berömmer henne, sen kryper jag isäng.

Jag väcks vid 7 av telefonen, mina stolar har anlänt! Nu kan vi äntligen sitta vid bordet och äta. Eftersom jag ändå är vaken passar jag på att färga håret och pyssla om mig en stund. Klockan nio ringer mobilen igen, det är min blivande granne som vill bjuda på vin och dela med sig av sin musiksamling. Jag tackar ja och han dyker upp minuterna efter. Pappa gör oss sällskap men håller sig till en Gin&Tonic, vinet vill han inte ha av. Vinet ja. Det är bland det sötaste jag någonsin smakat, mer som likör, och det är svårt för en rödvinsdrickare att få ner. På något sätt går det ändå och vi blir sittande hela natten med mantinades, månljus och småprat. När solen skymtar tackar jag för mig och går in till sängen och ett sedesamt liv. Jag tror inte att jag är intresserad av mer än så i det här fallet.


070820 Ytterligare en sovmorgon, jag börjar bli lat av att inte jobba mornar. Pappa är ute och strosar någonstans i omgivningarna så jag tar mitt kaffe och en stol med ut på altanen. Utanför huset råder full kaos. Det läggs klinkers, målas och donas i varenda vinkel. Inte blir det någon kaffero för mig där inte. Altanen är hetare än en pizzaugn redan tio på morgonen och arbetarna, mestadels bulgarer, är nyfiknare än kattskrället. Kattskrället vägrar för övrigt att gå ut över huvud taget... När kaffet är avklarat bestämmer jag mig för att montera in och använda tvättmaskinen - själv den här gången. Nu upptäcker jag hur litet och illa planerat badrummet är. Den logiska placeringen av tvättmaskinsuttag borde varit framför duschen i innre hörnet. Toaletten skulle placerats framför handfatet strax innanför dörren. Så är inte fallet. Nu har vi drygt 9 cm mellan toasits och tvättmaskin. Dessa centimetrar ska rymma långa ben och knän... Behöver jag tala om att det inte funkar?

Tvätten går för fullt, alltså är jag fullt kapabel att installera tvättmaskiner - också. Jag sopar av golven som tycks bli smutsiga på nolltid och tar mig an kissens öga. Vi tvättar med koksaltlösning som jag köpt på apoteket, kissen njuter i fulla drag av att bli ompysslad. Jag inspekterar ögonen när allt var är borta och upptäcker till min fasa att något/någon stuckit ut Melis vänstra öga. Hon är halvblind den lilla kraken. Inte för att det tycks gå någon nöd på henne mer än att hon nyser ovanligt mycket för att vara katt. Jag gissar att vad som än drabbat hennes öga även skadat någon kanal mellan ögat och nosen, förkyld tror jag inte att hon är.

Nu behöver jag tvagas, vattnet riktigt ångar i duschen. Jag slappar en stund och läser lite ur en av böckerna som Nilam lämnade efter sig. Med jämna mellanrum far mina ögon ut mot mitt delvis möblerade vardagsrum/kök. Det lämnar en hel del över att önska men börjar trots allt likna något. Innan jag hunnit fatta det har jag slumrat till där i mitt svala sovrum och jag vaknar av mobilens larm. Dags att snygga till sig och ta sig till jobbet alltså. Jag kör på i min nya lata stil och tar bussen till Platanias, 1.40 euro och jag slipper svettas i eftermiddagshettan. Eftersom jag fortfarande inte kommit igång med matlagningen så får det bli take-away igen, snart kan jag menyerna utantill... När passet är klart för kvällen och jag inte hört något från morgonjobbet bestämmer vi, Rita och jag, oss för att ta en kaffe innan vi tar oss till respektive hem. Vi slappar en stund i Jungel Bar's stolar och snackar skit om chefen, sen säger vi godnatt och jag går hemåt genom ett partyglatt Platanias till mitt lilla lugna Agia Marina där pappa sover i köket.


070821 Efter morgonkaffet och duschen tar jag med mig pappa på en promenad upp till Platanias. Vi ska kolla efter utemöbler är det tänkt. Vi går i sakta mak och faderskapet kommenterar allt han ser, när han inte informerar mig om vad arbetarna gjort kvällen innan. Han har fått en kompis i snickaren, Argiris - han som skulle gifta sig med mig - och blivit erbjuden ett jobb som bussmekaniker här i Chania. Förrutom det har han fått sig lite grannskvaller till livs och vet nu allt om de vilda estonska tjejerna som hyr en av lägenheterna i Singelslingan. Om dem vill jag inte veta något alls, maken till blåsta brudar har jag sällan träffat.

Vi kommer fram till möbelbutiken men jag förkastar alla alternativ. Får jag inte ett grönt plastbord så vill jag inte ha gröna stolar heller, så det så. Istället för shopping får det bli vätskekontroll. Pappa trugar och försöker få i mig en öl mitt på dagen, jag är nöjd med en cola och något att äta så det får bli en gyros. Han bangar inte för mycket far, låter mig beställa och äter snällt innan vi går hem igen. Går hem, gubben har blivit taxifrälst och vill åka hem även den kortaste bit. Jag vägrar igen, det är nyttigt att röra på sig.

Vi kommer hem och jag gör bruk för de verktyg pappa tagit med sig. En helt nyanskaffad slagborrmaskin med borr! Vi installerar en duschdraperistång, hänger upp draperiet och jag plockar upp prylar på hyllorna i badrumsskåpet. Ytterligare en seger över tidskrävande sakletning i påsar. Nu behöver jag något att hänga handdukar och badlakan på, det har de "glömt" att montera upp hos mig. Precis som badrumsfläkten jag hittar ovanpå badrumsskåpet...
Jag inviger nyordningen med ytterligare en varm dusch, jag duschar i ren glädje just nu, och gör mig klar för jobbet. Pappa och kissekräk får klara sig själva på kvällarna, men det verkar inte gå någon nöd på dem.

Arbetspasset är stressigt, alla verkar vilja köpa konst just idag och på exakt samma klockslag. Tolv smiter jag iväg, chefen vet inte att jag inte jobbar morgonen nu och det han inte vet lider han inte av. Jag slinker in på Rock House för att hälsa på några vänner, blir förstås itvingad en öl igen och pratar lite med ägaren och hans fru. När min blivande granne Pavlos kommer in och verkar kelig smiter jag vidare ner på Marikas. Där får jag sitta ifred tills jag tycker det är läggdags och går hem. Pappa har visst slagit sig loss med pilsner, det står lämningar på altanbordet. Själv sussar gubben sött på sin madrass i kökshörnet. Han är rolig min far.

070808 Tisdag morgon klockan 06.00 ringer det eländiga uret. Jag snubblar ur sängen, fixar mitt kaffe och kollar vattentemperaturen - Iskallt. På med vattenkokaren så att jag åtminstone kan tvätta av mig innan jobben. I väntan på varmvatten dricker jag mitt kaffe ute på balkongen och spanar mellan husen ut över havet och soluppgången. Tyvärr skyms utsikten till stor del av Agia Marinas kyrktorn och dess klocka. En ständig påminnelse om tider som måste passas.
Två vattenkokare senare, sammanlagt 3.8 liter hetvatten, är jag något så när uppfräschad och på väg mot Platanias för en ny dags strapatser. Jag stannar till på Posten för att höra om mina symaskinsdelar anlänt ännu, jag har inte fått någon avi. Var bor du? frågar postmästaren. I övre Agia Marina... Var där? Hos kiria Marika... Känner brevbäraren dig? Knappast med mina arbetstider va.. Jag vet inte ens när han brukar vara där... Problem. Han kollar igenom åtskilliga lådor och skåp innan han återvänder. Det finns inget, har du kollat hos din hyresvärd? Njae, det är ju ett postförskottspaket liksom. Ny jakt i nya lådor, men inget paket till mig. Jag måste alltså göra mig tjenis med brevbäraren för att få post här, när jag nu ska hinna med det.

På jobbet råder osedvanligt lugn. vi har inga fordon att hyra ut och telefonlinjerna är döda - igen. Jag bloggar lite och mailar pappa en önskelista där vinröda örngott står överst och drickglas på fot från Clas Olsson hamnar löngst ner. Det är en strykande åtgång på glas hemma hos oss, tror det har att göra med trånga skåp, trång arbetsbänk och kakelgolv. Jag lyckades självklart krossa mitt fina Frappéglas nu på morgonen.

När jag skött mitt en stund gör jag skäl för lönen och skurar golven inne på biluthyrningen. Det slår aldrig fel. Så snart jag är klar kommer någon in direkt från stranden med smutsiga badtofflor och en luftmadrass full av sand!
Till lunch får det bli en snabb crépe med skinka ost och lök, den överlever jag några timmar på. Självklart har jag glömt min böngryta hemma i kylen. Chefen dyker upp strax före fyra, lagom för att betala ut lön, och jag kilar vidare till nästa jobb.

Kvällen är stressig med mycket folk och skyhöga försäljningssiffror. Mitt i allt kommer Kalimera-Gunilla med dotter in för att säga hej. Det blev inte mer än så eftersom vi hade mycket att göra men jag hoppas att vi hinner ta en kaffe innan de reser hem, eller får tid att träffas när hon kommer ner nästa gång.
Jobbet kallar och vi kör på till 00.30 innan vi låser dörren och går hemåt. Jag är ledig på förmiddagen imorgon och tar en sväng förbi hos dottern. Dottern har mycket att göra hon med så jag knallar hem och läser en stund istället innan jag släcker lampan för natten. Drömmer om heta duschar och mer privat veranda.


070809 Tro det eller ej men jag sover ända till 11! Kliver upp och fixar en kaffe att dricka på balkongen, tar med en balja vatten till ett behövligt fotbad och blir sen sittandes med min bok en bra stund. Magen knorrar efter frukost, mysli och macka förtärs, och jag slänger in en ny vända tvätt i maskinen och diskar undan lite. Eftersom jag redan är irriterad över vårt boende grumsar jag över det mesta här hemma, allt från läckande diskbänksproppar till dammig balkong. Jag inser att jag är grinig och bestämmer mig för att sova en stund till. Jag slocknar omgående av cikadornas vaggvisa och vaknar igen lagom för en ljummen dusch
strax före 4. På väg till jobbet köper jag middag till mig och Rita, var våran kycklingsouvlaki som smakar fantastiskt, innan jag stressar vidare mot jobbet och, den just nu efterlängtade, A/C. När jag slagit mig ner med min kaffe inser jag att jag sovit bort möjligheten att träffa Gunilla och muttrar för mig själv. Snart kan Rita svära flytande på svenska...
Tolv och femton släcker vi lampan efter en riktigt hyfsad dag. Rita vill ta en drink och varva ner efter jobbet säger hon - sarva upp inför nattens klubbande anar jag och följer med för en öl. Det är trevligt att ha grekiska väninnor, och även om de är många år yngre än mig har vi mycket att prata om. Rita drar vidare hem till Kolimpari för att duscha och byta till partyblåsan, jag går ner till pyret och får goda nyheter.
Efter gårdagskvällen insåg cheferna äntligen att bartendern inte är kapabel att sköta sitt jobb, han super mer än han jobbar och kan knappt blanda en Gin&Tonic utan att den skär sig, så de avskedade honom efter ett storartat bråk. I vrede hade han hävt ur sig att han skulle klara sitt jobb bättre med en ordentlig servitris. Svaret blev att servitrisen är det inget fel på, hon stannar du går - omgående! Nu blandar dottern drinkar och skopar glass för glatta livet, och trivs bra med det också. Victory!!!


070810 Ytterligare en underbar sovmorgon med tid att njuta av kaffet och boken, för den nyfikne kan jag tala om att jag läser Tillbaka Till Kreta av Byron Ayanoglu. Lite energi finns det fortfarande i kroppen och eftersom golven behöver skuras använder jag den till något vettigt. När hushållsbarbetet är avklarat går jag ner för att kolla "radhuset". Status: Oförändrat... Nu kommer plötsligt frågan om jag inte hellre vill ha den andra 3:an på övervåningen, den är nästan helt klar, jag går upp och kollar. Svar: Nej, behåll den. Där finns i och för sig både kök och två stora sovrum, men badrummet är minimalt och vardagsrummet svårmöblerat. Jag vill ha den lilla lyan i källaren. Den som inte är klar...
Jag vänder hem uppför backen igen och äter Gigantes med bröd och ett glas juice till lunch/middag. När jag satt mig till ro får jag ett sms - kan du jobba morgon i helgen. Kan ja, vill nej, men jag måste dra in pengar till möbler... Jag äter min mat, duschar och promenerar upp till Platanias och jobbet. Vi har en bra kväll, trots att vi alla är trötta, och får stänga redan a2. Jag går raka vägen hem, inget svirande nu när jag måste upp klockan sex igen, kryper i säng och väntar på farbror Blund. Tyvärr vill han inte riktigt infinna sig så när dottern kommer hem redan 1 ligger jag fortfarande och vrider på mig. Till slut måste jag ha somnat.


070811 Uppe före tuppen och igång med vattenkokaren. Mellan doserna varmt vatten fryser jag och hackar tänder. Ute är det mörkt och blåsigt, sandmolnen gör att jag ser dammig ut redan efter några steg mot jobbet. När jag kommer fram får jag sitta och vänta på att chefen ska infinna sig, han är sen som vanligt. Vägg i vägg med biluthyrningen ligger Crazy Taste, ett av de nattmatställen som har 24-timmars öppet, där samlas avskrädet på hög efter nattens festande på Mylos Club.Nu, strax efter 8 på morgonen, är stället fullt av packade greker, till större del Atenare, som gapar och skränar. Eftersom det blåser ute och jag dumt nog klätt mig i fladdrig klänning bara väntar de på att kjolen ska blåsa upp. Medan de väntar kommenterar de friskt både mig och förbipasserande. Far åt helvete heter ade gamisou på grekiska, det säger jag till en typ som vågar sig för nära där jag sitter på en scooter.
Chefen kommer och dörrarna öppnas mot lugnet - tror jag. Det ör mer kaotiskt än vanligt och jag måste leverera en bil och ett antal båtbiljetter till Santorini till ett hotell. Utan körkort? Jag har precis börjat skriva biljetterna, samtidigt som jag besvarar besökares frågor, när sena Elena kommer instressande och börjar gorma om att jag måste skynda mig. Fel taktik med någon som ännu inte fått sin andra kaffe. Jag talar om att JAG skriver biljetter och HON är sen, sen fortsätter jag mitt jobb...Christos kör bilen till hotellet och går sen vidare för att hämta hem en scooter att skjutsa mig tillbaka på, jag går in för att skriva kontrakt på bilen, med klänningen snyggt draperad under hakan av vindarna. Idag är det inte kaos, det är vansinne!
Klockan tolv har jag ännu inte hunnit äta frukost, strax efter 1 hinner jag med den och mitt kaffe. Riktigt sur och grinig kryper jag upp på Theos soffa och äter i med ryggen vänd åt kontoret. Jag har nyss tampats med en norska som envisades med att jag skulle göra en bordsbeställning åt dem på en närliggande restaurang. Va, gjorde vi inte sånt och varför visste jag inte hur maten smakade där? Om jag någon gång åker till Oslo, kan jag då förvänta mig att Avis ska boka bord åt mig på lokal och beskriva dess meny för mig???

När det lugnat ner sig (läs. när chefen och Elena gått hem...) laddar jag upp de senaste bilderna av lilla Solsidan och moppar golven i lokalen. Fyra prick infinner sig chefen igen och jag går vidare för en gyros pita och mer jobb.
Jag gör mina åtta timmar och ilar hem för några timmars sömn. Trött och sliten, trots all ledighet i veckan, orkar jag bara ett glas juice innan jag kryper ner i bingen.


070812 Klockan ringer på slaget 6 och idag sitter det hårt åt att vakna. Jag kan inte öppna ögonen och ögondropparna är snart slut i flaskan. Jag får i mig en halv kaffe innan vattnet är kokat, blaskar av mig det värsta, klär mig och går ut i min grekiska by. Det blåser en sval vind från norr, den kan ni behålla, och det ligger stora moln över Rodopohalvön i väster. Eftersom ögonen är halvslutna verkar hörseln förbättrad och jag hör både killingar och cikador i morgontystnaden. Jag har inte ens hunnit halvvägs till jobbet när benen börjar krampa och jag haltar mig fram. Mitt inne i Platanias möter jag dottern på en MC, på väg hem från nattens svirande och den obligatoriska pannkaksfrukosten... Hon lever minnsan livet hon.

Idag ska putsas fordon, i mer vindvänliga plagg, omgiven av glatt sjungande berusade greker. Helkul! Sen tar jag mig friheten att dricka kaffe och äta en färsk croissant innan helvetet, hmmm jobbet, bryter ut. Till lunch beställer jag utkörning av en Pikelia, kött/ pommes frites/ lök och tomat, mat för minst två dagar. Jag kollar mina mail och hyr ut några vespor, några bilar har vi inte lediga och maskinparken uppvisar stora hål just nu. Det är söndag och jag börjar redan 16.00 på Mythos, chefen muttrar men infinner sig att byta av mig klockan tre. Kvart över tre sitter jag inne på Filoxenia med en köpefrappé, jag har 45 minuter till godo att vila på. Jobbar gör jag 16.00-00.20 utan något nämnabart roligt att berätta om.
Jag går hemåt i natten, stannar till för att hälsa på vännerna på hotell Marika och blir bjuden på en öl. En av våra samarbetspartner, en dykare, kommer in och bjuder på ytterligare en. Vi sitter i baren och slappar, jag gäspar oavbrutet. Han är en festlig och avslappnad prick att prata med och dessutom vill han bjuda mig och mina kollegor på en dykning senare i höst. När han börjar prata vinterjobb och vänner med butiker på Halidon inne i Chania slutar jag gäspa. Tyvärr måste han gå hem strax efter ett, efter att ha betalat min nota. Jag går också hem, till mig, men har redan bestämt mig för att träffa honom igen. Jobb vill jag ha i vinter.


070813 Ytterligare en morgon med sovmorgon. Man kan nästan få för sig att jag inte gör annat än sover... Efter morgonprocedurerna tar jag en tur ner till radhuset för att kolla läget innan jag åker in till Chania. Vad hittar jag där då, om inte en badrumsdörr som går åt fel håll! Jag hämtar Nektarios, som är seg efter nattens stora beach party, och klagar högt och ljudligt. Han svär och förbannar snickaren Argiris, som fortfarande sover ruset av sig, och lovar att de ska fixa det. Det hade nog inte gått om jag inte påtalat att dörren, på grund av ett bakomliggande handfat, inte skulle gå att öppna mer än drygt 45 grader... Han lovar att den ska vändas så att den går utåt, men särskillt inflyttningsklart är det inte i övrigt. Kanske på tisdag...Jag talar om att jag flyttar in på tisdagkväll - färdigt eller inte!

Jag åker ner till Chania, går på banken och köper mig lite nya kläder. Idag var det bara 110 nummer före mig på banken, jag har visst fått in tekniken, eller. När jag ändå shoppar bestämmer jag mig för att vi behöver bekvämare sängar. På stående fot beställer jag två madrasser, semi-soft, den ena 120x200 den andra 140x200. De måste specialbeställas eftersom standardlängden här är 190 cm. Madrasserna beställer jag fräckt nog med leverans till nya lägenheten. Det borde sätta fart på arbetarna...
På vägen hem från Chania bestämmer jag mig. Jag har fått nog! Jag ringer Elena och ber henne säga åt Christos att ansöka om min lägenhet. Jag flyttar den 14:e! Elena blir själaglad eftersom Christos med familj är hemlösa från den 15:e. Under resten av bussresan drömmer jag om benrakning och varma duschar.

För säkerhetsskull tar jag ytterligare en tur förbi lägenheten innan jag går upp till kiria Marikas. Däm om min förvåning när jag hittar snickaren i full färd med att vända min dörr. De har visst insett misstaget nu...

Några killar är i full färd med att montera mina köksskåp på väggen, mycket underligt placerat kloss i kloss med fönstret. Snyggt skåp säger jag smickrande, men hur har ni tänkt att jag ska kunna sätta upp gardiner nu? Snickaren kan engelska och undrar vad jag menar - jag talar om hur långt ut en gardinstång går. Han mäter - och svär igen. Nu får de att göra killarna. Här har man ungeförliga ritningar för väggar och dörröppningar, resten verkar byggas och placeras på en höft. Tyvärr, för byggarna, har jag principer vad det gäller mitt boende. Dörrar ska vara öppningsbara är en av dem. Snickaren erbjuder mig att flytta in till honom, så att jag kan hålla ett öga på jobbarna - jag tror att han försöker vara sarkastisk, men det biter inte på mig idag heller.

Jag går hem till min kalla dusch och undrar hur jag klart och tydligt ska kunna berätta för kiria Marika att vi tänker flytta - snart. Hennes sonson går inte att få tag på under de timmar jag är vaken och varken hon eller svärsonen förstår engelska. Jag kastar in en maskin tvätt, bäst att passa på när det är gratis, och springer till jobbet. Beslutet får vänta till imorgon. Jag slutar strax efter midnatt, keramik är populärt och vi sålde bra idag igen. Chefen ler och jag går hem med raska steg.

070814 Jobbet kallar även idag och hur jag förbereder mig vet ni vid det här laget. Jag har försovit mig en timme och är sen och seg. Benen klagar igen och jag ringer Christos. - Var är du? Vid jobbet. - Jag är sen. Har ont idag... Ska jag hämta? Ja tack! Han kommer pilande på en scooter och jag slipper anstränga benen ytterligare. Idag har jag tagit till en nödlögn och jobbar bara till 12, jag vill vara på plats när madrasserna kommer, och se hur arbetet med lägenheten går. Exakt 12 ringer budet om sängarna, han är på väg ut till Agia Marina. Jag rusar iväg från jobbet, försöker förgäves stoppa en buss men får springa hela vägen istället. När jag kommer fram sitter budet i godan ro och pratar med min blivande hyresvärd. Jag betalar och tackar för mig och får löfte om att madrasserna ska bäras in senare under kvällen. Innan jag går hem och äter lunch kikar jag in i lägenheten. Skåpet är flyttat och dörren går åt "rätt" håll nu. Ikväll kan jag flytta in säger Nektarios, jag är tveksam.

Väl hemma väcker jag dottern och ber om hjälp med packning och städning. Hon packar, jag duschar och skurar badrummet. Kranvattnet är riktigt varmt!? Vi hinner kasta i oss lite pasta innan jag ilar tillbaka till Platanias. Jag börjar känna mig lite lagom stressad. På torsdag kommer pappa, jag vet inte om vi hinner med oss just nu.
Jag jobbar mitt kvällspass och på slaget tolv springer jag mot Agia Marina. Innan jag hämtar några saker vill jag kolla statusen på lyan. Är den klar tro?
Nektarios sitter framför datorn i sin lilla lägenhet, dörren är öppen och han hälsar. Tillsammans går vi in i min lägenhet, nyckel sitter i dörren. Han tänder ljuset och avvaktar - jag häpnar. Tro inte att allt är klart än, långt ifrån, men jag har fått en liten spis med UGN, kylen står på plats och trots att det luktar färg kan vi faktiskt bo här nu!
Nektarios går iväg för att ringa, jag snokar runt. - Vill du flytta nu frågar han. JAAAA! Ok, snickaren är på väg hit för att hjälpa dig. !!!!!!!!!! Jag ringer dottern och talar om nyheten. - Kom när du slutat!

När klockan passerat 05.00 har vi kört två vändor med en fullastad bil och nästan allt smått är på plats i nya lägenheten. Dottern har slocknat på en nybäddad madrass efter att vi blivit bjudna på nattmat av herrarna. Vi har tagit en öl och en shot för att fira vårt nya hem och jag har tackat och lovat laga byxor åt både snickare och hyresvärd. Klockan är noll fem och femton, det är den 15/8 och vi har ett nytt hem!

Solsidan i Agia Marina. Här bor nu Kostas - Trädgårdsmästare och blivande make...



Avigsidan i Agia Marina verkar ofärdig.
Tro det eller ej - I lägenheten närmast hitåt bor det redan folk... Där målaren står tänker jag flytta in.


070810, imorgon ska den vara inflyttningsklar var det sagt...Min lilla lya lämnar en hel del över att önska, men golv har den nu i allafall. Jag har valt den mest lättillgängliga av lägenheter - ur arbetarnas aspekt. Den ligger närmast övervåningen, närmast parkeringen och närmast till hands att lasta av bråte och måla i. Om något alls hänt sen förra bilden så var det i allafall inte till min fördel.

070801 Det blev bara fyra timmars sömn och jag är segare än ett gammalt elefantöra. Kaffet hjälper inte mycket och kallt vatten gör mig inte heller på bättre humör. Jag börjar längta efter ett badkar - hur många kannor vatten måste man koka för att få ett varmt bad tro? Jag hänger nattens tvätt och kastar in en ny maskin innan jag stressar iväg mot jobbet. Kroppen är ur funktion, troligen av sömnbrist, och jag bestämmer mig för att lyxa till det med en bussfärd. Självklart är bussen sen den med och jag anländer 20 minuter försenad. Det hade gått fortare att prommenera men jag vill spara på krafterna. Väl inne på jobbet möts jag av sura miner. -Du är sen! Jo tack, jag vet det. Är jag den enda som alltid måste vara punktlig här? Chefen och Elena är konsekvent minst 15 minuter försenade... - Vi har massor att göra! Jag kikar i almanackan och tänker, inte för första gången, att med lite planering skulle jobbet klaras på två personer... Tyvärr hör planering inte till chefens dygder, vi är fyra som jobbar idag och trots det är han nära att gå upp i limningen av stress.

Något jag ofta funderat över är grekernas inställning till jobb. De har alltid för mycket att göra och jobbar såååå hårt. Jag har sett min frissa "in action" då hon i lugn och ro dricker kaffe, röker och pratar med väninnor eller läser en tidning, i samma andetag klagar hon över arbetsbördan. Hon skulle behöva ett par månader i Sverige med fasta arbetstider, korta pauser och rökförbud. Inte tusan sätter sig frissan där med en kaffe och cigg, mitt i en klippning, när kunderna väntar. Det är inte bara frisörskor som klagar vill jag lova. Det finns en orsak till att skandinaver är populär arbetskraft, vi jobbar oftast lika intensivt som vi skulle gjort i hemlandet.

Vid elvatiden försvinner mina arbetskamrater ut och lämnar mig ensam. Christos har oftast ledigt några timmar mitt över dagen, sköna Elena måste åka till läkaren och kolla upp några hudförändringar och chefen ska duscha, äta och sova säger han. Min mage kurrar. Innan han försvinner stänger han av vår A/C och öppnar portarna för fullt. Det är hett ute... Så snart han försvunnit stänger jag och slår på monstermaskinen igen. Har jag ingen möjlighet till att tvätta av mig tänker jag då banne mig inte sitta där och svettas heller. Inget av mina jobb erbjuder dusch eller tvättmöjligheter och jag vill inte stinka när jag jobbar.

Det händer inte mycket under dagen, så jag passar på att blogga lite mer mellan gäspningarna. Jag funderar lite på hur det går med nya lägenheten men har inte haft tid att gå förbi och kolla. Jag vet att arbetarna halvstrejkar på grund av värmen, de jobbar 7-14, tar siesta och jobbar ytterligare en stund på kvällen. Nektarios är inte glad, bygget är försenat. Surprice! Man får alltid lägga på en månad eller tre när det gäller nybyggnationer här. Ryktesvägen har jag hört att han inte fått elen inkopplad än heller, han kör en generator nu men har något som kallas "Builders electricity", vad det nu innebär. Jag skiter i vilket så länge jag får flytta in och kan köra ett kylskåp och duscha varmt regelbundet.

När jag bloggat klart sätter jag mig med Haniotika Nea, dagstidningen, och dess småannonser. Jag lusläser jobb och bostadsannonser till mina vänners förvåning. Det är korta bra läsövningar och jag lär mig nya ord hela tiden. Fattar du något frågade Rita en dag. Jaa då, svarar jag och berättar vad jag nyss läst. Nu vet jag vilken typ av lägenhet jag ska kolla efter, kan urskilja om den har centralvärme och balkong, har något så när koll på läget och ser om hyresvärlden är välvilligt inställd till invandrare eller bara hyr ut till greker. Tyvärr kan jag inte uttala alla ord jag lärt mig men som omväxling till tidigare försök förstår jag vad jag läser.

Klockan är strax efter fyra innan chefen behagar infinna sig och min mage skriker efter näring. Jag ger mig ut i värmen, ner mot torget i Platanias, för en snabb gyros pita innan jag måste jobba igen. Jag provar att beställa in en tallrik bönor eller någon gryta men det finns inte på menyn säger killen. Jag surar lite. Slinker in på IN.KA, en av de större matbutikerna, och bunkrar upp med Red Bull och mineralvatten inför kvällen - det kommer att behövas om jag ska hålla mig vaken. Härom dagen försökte jag köpa coffeintabletter på apoteket. Jag möttes med stort misstroende - det fanns inte. Drick mycket vatten, svarade apotekaren. Jag fnös och gick ut ur butiken. Någonstans i bakhuvudet har jag att coffein/codein är en olaglig substans här i Grekland. Festligt med tanke på att man här får blanda alkohol med Red Bull, köpa sprit och cigaretter redan som 7-åring, köra onykter och kan få läkemedel injecerade av apotekaren... Undra vad farbrorn trodde om mig. I'm a junkie!!! Jag vet att "drogen" förekommer men har inte tid att jaga codeinlangare just nu, jobbet kallar.

Åtta timmar och ett flertal Red Bull senare går jag hemåt i natten. Det är varmt trots en lätt bris och jag ser en termometer visa 38 grader. Klockan är 00.34... Väl hemma tar jag ett glas juice, hänger tvätt och bäddar rent i sängen innan jag matar min hungriga maskin med ytterligare en påse smutstvätt. Dottern behöver instrueras inser jag när jag tar på mig morgonrocken. Hon har inte insett att vi har flytande tvättmedel utan använder det som sköljmedel istället. Dubbla doser tvättmedel är inte riktigt vad en fleecemorgonrock behöver, den gnisslar när jag rör mig. Jag kryper isäng och somnar omgående. Det känns lyxigt med rena lakan!

070802 Ytterligare en morgon med sömnbrist, fyra och en halv timmes sömn. Mer kallvatten, mer kaffe, mer kläder att hänga och tvätta. Jag bestämmer mig för buss även idag men träffar Christos precis när jag kommit ner på vägen. Han har hämtat upp en av våra vespor och erbjuder mig skjuts till jobbet. När vi kommer fram ser jag ut som Alfalfa, luggen står rakt upp av hårspray och vindar. Simera not sexy, säger Christos och flinar glatt. Jag pucklar på honom en aning innan jag startar verksamheten, han är en trevlig kille att jobba med. Det är bara han och jag som jobbar nu på morgonen, Elena är ledig och chefen ute på äventyr. Vi har inga bilar att hyra ut, ett fåtal scootrar och några cyklar. Det brukar inte vara mycket på torsdagar heller. Jag äter en yogurt och ett olivbröd, skakar en kaffe och kollar mina mail. Det känns riktigt avslappnat när inte chefen stressar runt benen på oss.

Klockan fyra har jag bestämt mig för ett riktigt mål mat. Jag går upp på taverna Drosia och frågar vad de har färdigt, överdriver min brådska för att få snabb service och ler stort mot servitören. Det lyckas! Jag får inom ett par minuter en enormt stor tallrik gratinerade fetaostfyllda auberginer med en sås av tomat, lök och örter. Vid sidan om dessa ligger en hög hemgjorda pommes frites och stora skivor färsk tomat. Jag är i sjunde himlen! Servitören drar lovar runt mitt bord, jag är ju ensam. Var kommer jag ifrån? Bor jag här? Ensam? Ledsen grabben, det är bara din mat jag är ute efter! Tallriken är snart rensad på mat, det var fantastiskt gott, och jag reser mig för att betala. Nej, jag vill inte ha melon i någon form och inte Raki heller. Notan går på 7.50 euro, det var det värt. Inte en chans att jag skulle ätit en 70 kronors lunch i Sverige, heller svalt jag. Jag fungerar annorlunda här, så är det bara.

Eftersom näringsintaget var snabbt avklarat har jag drygt fyrtio minuter till godo mellan jobben. Jag tar en sväng upp till inredningsbutiken där jag köpte min vackra bricka. Jag behöver mer möbler och minns att jag sett en del intressant där inne. Frågan är vad det kostar... Tro det eller ej, men jag hittar exakt en sån tv-bänk jag sökt men inte trodde fanns. Jag ville ha en bänk i mörkt trä med svarta beslag, med både hyllor och lådor och max 120 cm lång. Under ett bord, längst in i den relativt mörka butiken står MIN bänk! Den är 108 cm lång, med 6 små lådor och tre hyllplan i mitten, av mörkbetsat enträ som luktar ljuvligt, och med beslag och knoppar i bästa apotekarstil. Jag är förälskad! Än lyckligare blir jag när ordet discount nämns. Bänken kostar 230 euro men det är 15% rabatt på den, alltså 220 euro. De jag hitills tittat på har kostat mellan 190 och 230 euro och inte varit i närheten av det jag sökt, trots detta tvekar jag lite. Jag måste till jobbet och ber att få fundera ett tag.

Efter jobbet går jag hem, laddar om i tvättmaskinen, tar en kall öl på baklongen och läser en stund i nattvärmen. Jag är halvledig imorgon och njuter av en stund för mig själv. Dottern jobbar som vanligt, det är bara jag, fullmånen och syrsorna. Underbart!

070803 Jag vaknar tidigt och gör mig redo för en halvdag i Chania. Jag måste in på banken, uträtta några pappersärenden och kolla efter möbler. Nu vet jag att man först ska ta ett könummer på banken sen göra sina ärenden. Jag hinner klara av några butiker innan det är min tur på banken, det blir bara en kort stunds väntan inne i den stora folkfyllda lokalen, det var bara 160 nummer före mig... När jag fått mina pengar drar jag vidare ut på en mindre lyckad sängjakt. Det jag genom ett butiksfönster tolkat som en resårbädd var bara en tjock latexmadrass. Åter igen har jag gått bet och förblir sänglös. Jag går vidare för att titta på en soffa. Jag står i valet och kvalet mellan säng och bäddsoffa till dottern, hon kommer att fortsätta sova i vardagsrummet även om vi flyttar så jag måste tänka praktiskt. Det går inte heller något vidare.

Istället för möbler köper jag den siliconvadd jag behöver till våra nya kuddar. Jag diskuterar min drömkuddes kavliteér med tjejen i butiken, jag har inte riktigt samma idé om den ultimata kudden som en grek har - detsamma gäller sängar... Hon hävdar envist att jag behöver minst 3 kilo vadd till två 50 x 70 kuddar, jag tycker att två kilo borde räcka. Vi enas om 2.2 kg och jag betalar 22 euro för en påse sprängfylld med siliconvadd och går mot bussen hem. Både jag och stoppningen kommer hela hem och jag hinner peta i mig lite tonfisksallad och bröd innan jag sover middag. Tio minuters sömn blir det, sen måste jag göra mig i ordning för jobbet. Klockan är strax före fyra på eftermiddagen, hettan ute är enorm, vattnet i kranen är iskallt! Jag surar och går ut på balkongen för att hämta in rena handukar. Tant Marika ropar över räcket, det finns mat att hämta igen. Det kunde hon gärna fått sagt innan vi åt lunch... Dottern går upp och hämtar ett fat, snigelgryta med zuccini och potatis! Den får vänta tills i morgon, jag får värma på den.

Jag tar bussen även idag, rätt slut efter dagen shoppingrunda. Eftersom jag får en stund över går jag upp till möbelbutiken igen. Utan direkt tvekan köper jag tv-bänken och betalar 120 euro i handpenning. Den ska levereras imorgon klockan 11 blir jag lovad. Jag tar inte ut någon glädje i förskott, tvättamaskinsleveransen i färskt minne. Ner till jobbet, en kaffe och cigg innan jag börjar officiellt. Några timmar senare får jag feber och håller på att svimma. Hela kroppen skakar och benen vill inte bära. Jag har inte tid att vara sjuk nu! Jag tvingar mig igenom hela arbetspasset innan jag raglar upp på Eclipsé för att hitta lift hem, jag orkar inte gå längre än så. Jag får en shot av ägaren och löfte om skjuts om jag bara kan vänta några minuter. Det gör jag så gärna, bara jag får sitta ner. Hem kommer jag och nu blir det inga hushållssysslor. Jag styper i säng med frossa och feber.

 

070804 Klockan ringer 9.30 och jag känner mig aningen bättre idag. Jag bestämmer mig för att sopa golven, diska, plocka in tvätt och sy mina kuddar. Eftersom vattnet fortfarande är iskallt hoppar jag över duschen, tar en kaffe och läser några sidor i min lånebok. Magen kurrar och dottern vill ha frukost. Fasansfull upptäckt! All mjölk och yogurt har surnat i kylen och juicen är slut! Jag måste frosta ur frysen, det har nog varit strömavbrott igen och frysen är full med is som isolerar kylan till kylen. Jag hade samma problem förra året, maten blev förstörd över natten. Min snigelgryta är bara att kasta, precis som det mesta i kylen. Eftersom frysen i källaren är full stoppar jag alla frysvaror i en påse i tvättmaskinen, multimaskin!, och skrider till handling. När jag väl städat undan kör jag igång min overlockmaskin - DEN funkar i allafall!

Bomullstyget jag fyndade på marknaden är nytvättat och färdigkrympt, kvalitén bättre än jag vågat hoppas på och något jag hittat i Sverige för samma pris. Jag får ut hela tre kuddfodral av biten, det ena får bli ett örngott tänker jag. När jag fyllt den ena kudden till perfektion inser jag att jag har mycket mer vadd än jag behöver. Jag fyller den andra kudden och ytterligare den tredje. Nu har jag tre enorma kuddar och fortfarande vadd över till en mindre, allt för sammanlagt 25.50 euro! Nu börjar jakten på de örngott jag sydde innan vi flyttade från Sverige. Var de än är så är de inte på Kreta... Jag gissar att de hamnat i lådan som följde med pappa upp till Sundsvall.

Jag börjar undra hur i hela helsike vi lyckade med denna flytt över huvud taget, jag har nog aldrig tidigare varit så oorganiserad som nu. Jag har inte ens skrivit ner vad som finns var! Tur att dottern har lite bättre koll. Pappa kommer snart och har lovat ta med sig det jag vill ha, nu får han börja med örngott, en alabaster figurin, dotterns kära älva och några ljuslyktor. Det är ungefär vad jag kan minnas att jag skickade med honom...

Jag skulle vilja ha ner några delar av min servis, men den står i Göteborg och ingen kommer att hämta den förrän tidigast i oktober, jag får nog köpa en ny tills vidare.

Tre minuter i elva hör jag en större bil slira upp för backen. Jag går ut på balkongen och hinner precis se bakänden på en flakbil försvinna in på tvärgatan mitt emot, med min tv-bänk på flaket! På med skor och ut att jaga chaufför. Tursamt nog är gatan en återvändsgränd, han kommer inte långt. När jag hinner ifatt honom står han och pratar med en granngubbe, frågar efter mig. Jag tjoar och pekar mot mitt hus, han hoppar in i bilen och jag går före. När jag öppnar dörren till trapphuset ser jag grabben, chauffören, hysta upp min byrå på axeln och knaggla sig upp för backen. Det var annat än tvättmaskinsgubbarna det! Han pustar och stånkar, men tar sig upp och in i trappen. Väl där tycker jag att jag kan hjälpa till och vi bär in den i vardagsrummet. Han får de återstående 100 euro och tackar för sig. Jag skäms när jag tänker på att han inte fick något för att han bar den. Nästa gång, om servicen är lika god... Nu har jag en tv-bänk att fylla med prylar. Den är bättre än jag mindes och luktar vansinnigt gott, dessutom passar den bra till bordet jag köpte tidigare.

När vi möblerat lite känner jag febern komma krypande igen. Jag bestämmer mig för att sova bort den och kryper i säng en stund. När klockan ringer strax före fyra har jag fortfarande feber, jag måste stanna hemma och skickar ett sms till Rita. Det är liten mening att ringa chefen, han kan ingen engelska och jag förstår ingen grekiska per telefon. Jag får en tallrik kycklingsoppa av dottern och kryper tillbaks i sängen. Nästa gång jag vaknar är klockan strax efter 9 på kvällen och jag är törstig. Jag tar ett glas citronsaft och läser lite i min bok, sen somnar jag om igen.

070805 Är det inte själva faan att jag ska lyckas vara sjuk på min lediga dag!? Jag vaknar tidigt men vänder på mig och låter andra sidan sova en stund. När jag är redo att kliva upp bestämmer jag mig för att ta ett bad och tro det eller ej, jag kommer iväg. Eftersom tiden ska utnyttjas till max stoppar jag i mig en värktablett mot febern, väcker dottern och får sällskap upp till "pappa Kostas" poolbar. Där finns duschar, toalett, pool, mat och trevligt sällskap.

På vägen upp till Chrissida stannar vi till vid vårt blivande hem för att kolla statusen. Nu är dörrarna och alla golvlister tillbaks inne i lägenheten igen, det är ett måleri i mitt kök! Jag kikar runt och inser att åtminstone kakelgolvet är på plats under målarpappen och de har börjat montera in betongglas i sovrummet. Nektarios kommer in och förhör sig om huruvida jag behöver en kyl och frys. Ja tack! Han visar den han köpt åt sig och frågar om en sån duger - den är nästan dubbelt så stor som den vi har nu, och den har TVÅ hyllor i frysen! Jag tackar och bockar och frågar lite om alla de blommor jag sett på övervåningen, vid lägenheten jag ville ha. Det är Kostas, trädgårdsmästarens, säger han. Kostas bor där nu. Va? Har han hyrt ut MIN lägenhet till en ur lokalbefolkningen??? Jo då, Kostas har separerat från sin fru och behövde bostad snabbt... Då kan jag se mig i månen efter den lägenheten inser jag. Jag muttrar, fräser och visar mitt missnöje tydligt. Han pekar mot den andra 3:an och säger att den är större. Det skiter jag i, den är nämligen sämre planerad. Nåväl, Kostas är nu mer en singel trädgårdsmästare, i sina bästa år, med god musiksmak. Jag får väl ta och gifta mig med honom då säger jag till Nektarios. Den svider, han har haft ett gott öga till mig i sexton år, men jag är hämndlysten. Som någon form av kompensation talar han nu om att min lya bör vara klar redan på lördag nästa vecka och då ska även elen vara påkopplad. Jag lägger på en vecka till för säkerhetskull, jag vet hur det är här...

Nu går vi vidare uppför backarna mot Chrissida och ett renande, svalkande bad. Vi beställer in maten och kastar oss i poolen. Fullkomligt underbart! Efter ett snabbt dopp kommer maten, Stifado till mor och pizza till dottern, så vi slår oss ner för att äta. Efter måltiden badar jag igen och sen slöar jag på en solsäng för att få lite färg på kroppen. Dottern sover, fullt påklädd under sitt badlakan, trött och seg efter en lång natts festande - Falassarna Beach Party 2007... Jag får en dryg timme i solen innan vi måste hem igen. Mitt ex har lovat komma in med en tv som vi ska få låna på obestämd tid. Jag bjuder på kaffe på balkongen och vi pratar ett tag. När han gått är jag trött och febrig igen, jag kryper ner i bingen och sover några timmar, det verkar som om jag behöver obegränsat med sömn just nu. Jag vaknar till lagom för att gå och lägga mig men bestämmer mig för att storkoka bönor, gigantes, istället. Det tar sin lilla tid vill jag lova så jag tar en kaffe och bläddrar i ett inredningsmagasin och önskar att jag hade en bok. Eller en antennkabel till min lilla tv... När bönorna är färdiga, 1,5 timme senare, borstar jag tänderna och kryper isäng igen.

070806 Jag vaknar av att jag fryser, kan ni fatta det!? Det är inte bara på grund av febern, det hänger ett stort grått moln över Agia Marina, det blåser och det är verkligen svalt i luften. Skumt väder... Efter kaffet kastar jag in en maskin tvätt, ett beställningsjobb åt en god vän som handtvättar. Jag känner mig totalt slut trots att jag sovit som besatt de senaste dagarna. Tyvärr måste jag ta mig ut och handla, det gapar tomt i både kyl och skafferi. Jag segar på hemma men tar mig tillslut ner till bussen för vidare transport till Champion Marinopolous. Innan jag ger mig i kast med matvaror slinker jag in på klädbutiken Sprider, jag behöver jeans. Jag kommer ut tomhänt men med klara bevis på min viktminskning, jag har gått från storlek 38-40 ner till 36-38 - nu fattar jag varför alla kläder är för stora.

Jag ägnar de kommande två timmarna åt att botanisera på hyllorna i matbutiken. Det tar en förbaskad tid när man inte hittar i butiken och dessutom måste läsa alla etiketter noga. Senast jag köpte schampo kom jag hem med balsam, och kattmat vore inte populärt när man förväntar sig köttkonserver... Bäst att läsa noga istället. Jag köper massor med basvaror eftersom Champions egna varumärke är både billigt och bra, notan går på 86 euro. Nu måste jag ta mig hem också. Jag drar vagnen över parkeringen mot huvudvägen, lastar ur ca 10 matpåsar och ställer mig att vänta. Buss hem är inte att tänka på - fast det gör jag ändå - jag får försöka stoppa en taxi. Som vanligt när man väntar på något så finns detta något inte i samma kommun som en själv. Jag väntar och väntar och inser att glass aldrig kommer att inhandlas billigt. Flera taxi passerar, med passagerare i. Jag fortsätter vänta. Helt plötsligt kommer en ledig taxi, men han vänder ca fyra meter framför mig! Jag viftar och hojtar och talar om vart jag vill åka. Visst får jag åka med, han hjälper mig till och med med påsarna. Orsaken till handbromsvändningen är ett finskt par med 3 små barn, det är deras taxi. De ser oförstående ut men får snällt finna sig i att dela säte med mig och tvingas till sight seeing i Agia Marina. Jag har ännu ingen riktig koll på hur man uttalar höger och vänster på grekiska, jag pekar och svarar enstavigt men fram kommer vi. Priserna är individuella, oavsett hur många vi är i bilen, jag betalar 10 euro men får varorna burna in i trapphuset.

Nu är det eftermiddag i Chania och morgonens kyla har övergått till hetta och blåst. Jag gör en gryta med zuccini, potatis, paprika, lök, persilja och tomater av bönorna jag kokade igår kväll - det blir en utmärkt måltid med några bitar färskt bröd och apelsinjuice. Eftersom jag tänker jobba kvällen måste jag tvätta mig. Jag provar försiktigt vattnet och inser att det är på gränsen till varmt. Jippie!!! Jag duschar och blir tvättad på ryggen av dottern, känner mig riktigt fräsch som omväxling. Tänk att livet nu kretsar runt varmvatten...

Om jobbet finns inget att orda. Runt elva får jag ett sms från Kalimera-Nilam, hon är tillbaka i Agia Marina sen några dagar och har placerat baken på en barstol på dotterns arbetsplats. Har jag tid för en öl? Eftersom jag inte hört något om morgonjobb tar jag en rövare och går ner till Canea Mare. Jag hittar Nilam i glatt samspråk med ett svenskt par och slår mig ner. Ölen kommer in och vi sitter i godan ro och pratar till stängningsdags - dotterns arbetspass är slut, men kvällen är ung resonerar vi och går vidare på lokal. Eftersom jag fryser tar jag en sväng hem för att byta till boots, sen träffas vi på Phisical över en drink.
Vid två gäspar Nilam stort och lurar mig att göra detsamma. Hon går hem till sitt hotell och sängen, jag går mot utgången, dottern protesterar. Det slutar med att vi tar en taxi upp till Platanias och Rock House för en sängfösare. Det skulle vi inte gjort... När vi äntligen kommer hem igen, välfösta, är klockan närmare 8 på morgonen och vi har hunnit med både fler öl och fler barer... Man kan visst inte lära gamla hundar att sitta.


070807 Usch och fy för den lede! Exakt så känner jag mig när klockan ringer på slaget 12. Jag vill sova mer, mycket mer, men har lovat Nilam att komma förbi och hälsa på hennes väninnor. Eftersom vattnet är iskallt får jag blaska av mig och borsta tänderna. Dottern vaknar och vill följa med, hon nöjer sig med tandborstning och en keps. Har ännu inte nått den ålder då det behövs mer för att se presentabel ut efter en helnatt... Sällskapet lunchar på balkongen och vi slår oss ner och pratar om allt möjligt. Det blir oftast många frågor om flytten, livet här och mitt beslut att emigrera.
Våra magar kurrar bakishungrigt och vi går vidare för dagens måltid på Mitsos. Med mig ut får jag två nya pocketböcker och välgångsönskningar. Eftersom peronalen på Mitsos vet att jag jobbar behöver vi inte vänta länge innan bordet är fyllt med mezes, allt från tzatziki och grillad fetaost med rökt kött till friterad bläckfisk och zuccini. Rubbet går ner i två hungriga magar. En av mina vänner, Rena, är på plats inför jobbet och vi får en efterlängtad pratstund innan jag måste hem och byta om. Det blir en snabb dusch och en rask promenad upp till Platanias.

17.00 är jag på plats, lite småsvettig och rufsig av blåsten. Huvudet värker efter nattens dumheter men jag tar mig igenom arbetspasset utan större våndor. Tolv och trettio går jag hemåt i sommarnatten, girar mellan flanerande och berusade turister, oftare ute i körbanan än på trottoaren. Jag klättrar upp för den sista backen, går in till mig och stänger dörren, trött. Det kostar att ligga på topp...