Movingstar

071207 Trots den sena natten är jag uppe igen vid tolv. Remos är piggare och har bestämt sig för att förorena Kostas grönsaksland istället för min säng. Jag kokar mitt kaffe, kryper i morgonrocken och sätter mig ute. Luften känns nästan frostkall och grannarna säger att vi har fått snö under natten. Topparna på Omalos är draperade i snö och bergen gör skäl för namnet. Lefka Ori - Vita bergen.

Pyret är ledig på obestämd tid. Enligt ett sms från Giorgos ska han bort och hans ställföreträdare, brodern Yannis, kan inte engelska och vill hellre jobba själv. Vi orkar inte grubbla över det längre utan tar dagen som den kommer.

Istället tar vi en promenad upp till posten. Fortfarande ingen avi eller post till oss. Precis när vi ska gå ropar postkassörskan att hon har ett paket till mig. Pyrets stövlar har äntligen kommit från England! Hon sliter upp paketet och hittar ett par helt oanvända snygga svarta läderstövlar. De kostade 14 euro med porto - så billigt hittar jag inga stövlar här inte. När vi kommit hem igen vill dottern ha Pilaffi igen. Jag plockar ihop en måltid och sen kryper jag isäng för att vila inför natten.

Inget varmvatten idag heller. Jag blaskar av mig, längtar efter att själv få bestämma när jag behöver duscha, fixar till mig och går till bussen. Termometern vid IN.KA visar +10.

När vi passerar Nea Chora ser jag att handelsträdgården säljer livs levande - och helt sjyssta - julgranar! Jag börjar undra om jag verkligen sett rätt.

En sväng in på Vrana's för lite surfande före jobbet och sen hänger jag på låset till Scorpio. Kom in i värmen ropar DNA's dörrvakt. Jag sätter mig i deras julpyntade bar och pratar lite med bartendern Iggy/Thassos, en charmig grek-brittisk odåga i trettioårsåldern. Snart dyker Thomas och Eleni upp och skiftet drar igång.

Eleni spelar julmusik i 40-talsstil, jag fnissar och undrar när tomten kommer. Torkar bardisk och glas, skivar citron och apelsin och nynnar med i Rudolph...

Kvällen bjuder på strögäster. Kylan tar musten ur lokalbefolkningen och flottans pojkar tycks ha brännt lönen. Inte förrän strax innan tre drar ruljansen igång. Nu kommer mina kollegor inrumlande för en eftersläckare. Shotsglasen hinner inte torka mellan skålarna, vårt Jaegerförråd sjunker undan som snö i Sahara och jag börjar tycka att livet är orättvist. Jag vill också vara ledig en helg, eller åtminstone kunna gå och ta en öl efter jobbet. Som det är nu är vi tydligen de sista att stänga.

Halv fem börjar det tunnas ut. Jag står i baren och dricker shots med några svenska tjejer, Thomas diskar glas och tömmer sopor och snart har jag fått min lön och slutar för kvällen. - Vill du ha skjuts? ropar Bec. Är du nykter? Jo, något så när påstår han. Då så. Vi hittar bilen och snart är jag hemma igen. - Gillar du att fiska? frågar Bec. Inte nu inatt men i vanliga fall, ja. - Ska du med ut någon dag? Jo, det kan jag väl, om du håller tassarna istyr och slutar fria ideligen.

Han skrattar - Jag har det i blodet. Jag är halvt italienare, halvt tunisier och bor bland hetblodiga greker. - Det är en miljöskada. Han får väl anses vara förlåten då, men jag tänker fortfarande inte fiska inatt. Sov sött, vi ses nästa vecka!

071208 Redan 2:a advent. Tiden flyger iväg, jag har inte köpt en julklapp, inte skickat ett julkort, har inget förberett för pyrets 19-årsdag och heller inga pengar till något. Trots det är livet okej. Vi mår bra, har varandra och bor där vi vill. Det enda vi just nu saknar på allvar är Lilleman. Både jag och dottern önskar att vi fick ha honom här över jul, om så bara för en dag eller två.

Idag lyckas jag sova hela åtta timmar och det får banne mig räcka. När jag fikat lagar jag lite mer ur klädhögarna och börjar packa ur garderoben. Allt som inte används ofta hamnar i resväskorna tillsammans med nytvättade badlakan och pyrets sänglinne. Den nya servisen återförpackas i orginalkartongen, och jag tvättar upp allt som inte ska användas de närmaste dagarna. Sovrummet ser ut som när vi nyss flyttat in - kartonger och väskor står i en hög mitt på golvet. Möglet fortsätter sprida sig i taket och betongglaset verkar belagt med alger. Nektarios får nog måla över fuskbygget om han ska lyckas hyra ut igen. Jag har fortfarande inte berättat att vi ska flytta och tänker inte göra det heller. Som Pavlos säger; Han är borta hela dagarna nu. Bara flytta och lämna igen nyckeln när ni är färdiga. Lång näsa va?!

Dottern talar om att vi har varmvatten idag, så jag skyndar mig att duscha innan jag börjar med middagen. Eftersom pyret fortfarande är "ledig" har hon fått lov att följa med mig in till Chania ikväll. Vi äter tillsammans, trängs i badrummet och ilar sen iväg till bussen. Ikväll blir vi upplockade av Artemis, ägare till Fun Dive och en god vän sen jag jobbade på Platanias Tours. Han har varit i Thailand på semester och nyss kommit hem. - Det är kallt, blött och tråkigt här, säger han. Är man så dum så man reser till varmare länder än Grekland ska man inte klaga, flinar jag.

Vi blir avsläppta inne i hamnen, tackar för skjutsen och går ner mot bargatan. Eftersom vi har gott om tid gör vi en artighetsvisit inne på Klik. Söta Frida jobbar och vi blir varmt välkomnade av både henne, managern Stavros och ställets DJ. Några farligt starka och stora shots senare sitter jag och väntar utanför jobbet. Pyret stannar inne hos Frida ett tag, sen ska hon vidare till Point och ge Elin en liten julklapp - ett paket lakritstugummin som hon köpt på supermarketen vid bageriet.

Det står en hel del glas och väntar i diskhon på jobbet. Bänkar och bardisk ska torkas, frukt skivas, ölkylen fyllas, flaskor ska dammtorkas och snart är baren i bruksskick igen. Jag tänder levande ljus som jag placerar ut och Thomas hämtar is inne på Ekentro. - Kan jag inte få hämta is hos Thassos på DNA? Snälla! He only has ice for me! Eleni garvar. Hon vet att jag har ett gott öga till den halvgalne bartendern, men Thomas låter sig inte bevekas. - Han motarbetar oss, säger Eleni. Jag instämmer.

Julmusiken kommer i gång och vi inväntar de första gästerna. Inget händer. Jag tittar ut och inser att regnet vräker ner. Ikväll blir det nog lugnt i baren.

Dottern ilar förbi på väg till Point. Skicka hit några gäster - innan halv fyra tack! Några gäster går jag trots allt och återigen har jag trevligt på jobbet. Maja tittar in när hon slutat på supermarketen, tar några drinka och berättar om nya jobbet. Bec kommer in och talar om att han är tvärförkyld och inte kan skjutsa oss. Ta en Alvedon och ring mig i veckan! Snart kommer Frida och en av El Mondos svenska barflickor. Skånska Sofie springer fram och åter mellan DNA, Point och Scorpio, berusad till max men ändå beredd att shotta i sig allt hon bjuds på. Något lugnare är amerikanske John, en ung herre som sitter snäll med sin drink och kan prata om allt med alla. Jag får fullt upp med serverandet en stund men kommer trots det iväg redan klockan fem. Utan för dörren möter jag pyret och Frida, de har raggat upp skjuts till oss. Jag tjurar - jag vill inte sova redan, jag vill ta en öl utan att behöva passa upp andra! Vi går på Point säger tjejerna. Vår chaufför Nathan, ytterligare en jänkare, hänger på. Om mamma vill dricka öl ska hon få det! Sympatisk kille bestämmer jag mig för. Inne på Point håller de på att stänga igen. Mitt på golvet ligger en redlöst berusad brud. Tack och lov att dottern inte visar benägenhet att hinka i sig så mycket!

Mamma får trots allt ingen öl efter jobbet. Nathan vecklar ut sitt enorma paraply och escorterar oss till en sprillans stadsjeep. - Du är stationerad här va, frågar jag. Jooo, hur visste du det?  - Bilen och det faktum att du inte ser grekisk ut... Gör jag inte? Nathan ser häpen ut. Men börjar sen skratta. Mannen i fråga är kolsvart och kommer från New York. Snart är bilen varm och musik pulserar ur CD'n. Han kör tryggt och säkert ut i obyggden. - Jag har inte druckit en droppe, jag går bara ut för att dansa och träffa folk.

Finns det såna?

Väl hemma får han en puss på kinden av mor och dotter, sen vänder han åter mot basen i Souda. Jag och pyret rusar nedför backen för att undkomma ösregnet. Snart ligger vi nedbäddade under filtarna, med den lånade fläkten på max för att slippa bli sjuka igen.

Vem var det som påstod att det inte finns bastu att tillgå i Grekland? Vi har ångbastu hemma ju!

071209 Större delen av dagen tillbringas i sängen. Nu ska jag sova igen den tid som gått förlorad sen i torsdags. Helt plötsligt får jag ett ryck och bestämmer mig för att baka kladdig chokladkaka - i vår fjantiga ugn! Jag håller nog på att bli sjuk igen. Alla ingredienser finns hemma, som ströbröd tar jag mannagryn, semolina, som funkar lika bra. Att baka i en ugn utan belysning och med ojämn temperatur är inte helt lätt, men trots det blir kakan helt okej. Vi kokar te och kryper tillbaks ner i sängen. Det är söndag, vi är lediga och alla kanaler verkar visa långfilmer.

Eftermiddagen går. Jag lyckas få en ljummen dusch men kryper omgående ner i sängen och förtar resultatet. Helt plötsligt knackar det på dörren. Det är väl Pavlos tänker jag och slänger upp den på vid gavel - Surprise!!! - utanför står Mixalis. Är du inte i Aten? - Inte nu längre nej. Han har återvänt hem för att, tillsammans med kvarvarande familj, sörja årsdagen av faderns bortgång. Under dagen har de träffats och ätit, den 14:e hålls en minnesgudstjänst i kyrkan. Här hålls begravningen snarast möjligt, helst redan samma dag eller dagen därpå - oftast i samband med dödsfall förstås. 40 dagar senare hålls en minnesgudstjänst, eller minnesmässa, för den bortgångne, och ytterligare en på årsdagen och tre år senare - om jag inte missuppfattat saken. Enligt gammal sed ska de manliga anhöriga avstå rakning under ett år, en sed som mer eller mindre håller på att försvinna. Mixalis rakade sig inte under de första 40 dagarna men bar sorgband en längre tid. En lite mer magstark tradition är att den hädangångne bara får vila i frid ett år. På årsdagen, eller där omkring, lyfts kvarlevorna ur kistan, tvättas rena och begravs på annan plats. Riktigt varför vet jag inte - jag tror det beror på platsbrist - men jag tycker inte att nu är rätt läge att fråga. Förr eller senare får jag veta orsaken, då återkommer jag.

Nu har i allafall Mixalis återkommit från Aten, och middagen, och sitter i vårt allrum. Jag kokar kaffe åt oss och bjuder på resterna av kakan. ANT1 visar Braveheart, så vi blir sittande en stund. Jag rotar fram resterna av "glöggen" och bjuder runt. Det är 2:a advent och lite måste jag ju hålla på traditionerna. I allafall de som kostar lite och smakar gott...

I reklampausen berättar jag att vi ska flytta. - När? Senast den 15:e, fast jag jobbar i helgen och vet inte riktigt hur det ska gå till...

- Orkar du flytta på fredag morgon? Orkar och orkar, har jag något val om jag erbjuds skjuts? Jag tackar ja till erbjudandet och vi bestämmer att han ska hjälpa oss. Han har trots allt fått ärva en pick-up efter sin far vilket löser logistikbiten.

När filmen slutar tackar han för fikat. Jag plockar fram hans nytvättade vinterjacka ur gömmorna - tjänster och gentjänster - och vi säger godnatt.

Pyret och jag återvänder till sängvärmen och snart har vi somnat in framför teven. Remos väcker mig mitt i natten för en kisspaus, men jag somnar snart om.

071201 Kaló mina (god månad) och grattis till sex månader på Kreta till mig och dottern! Kaló mina säger man till alla man träffar i början på varje ny månad.

Klockan har passera elva men jag är ändå trött när jag vaknar. Inte så konstigt egentligen, jag somnade vid sex-snåret... Ute är det rejält hett, inne är det svalt och mögelskadat.

Kaffet intar jag iförd kortärmat linne och kjol ute på altanen. Dottern har grävt fram pyjamasen och solar på en filt vid mina fötter. Det är den första december och vi använder solkräm... Jag plockar fram datorn och fortsätter besegra nöjesfält efter nöjesfält. Dottern ska börja jobba två, så det blir en tidig middag på grova korvar, Pliguri (krossat vete) och kokt blomkål.

Efter middagen kryper jag ner för en siesta. Fullkomligt bortslösad tid i det här huset. Grannarna spikar, skriker och smäller i dörrarna. Jag saknar tystlåtne Dimitris, min förre granne ovanpå, som flyttade ut och tog en långsemester i Norge. När han väl monterat möbeltassar på sängen var det lugna gatan att bo här...

Trots solen och värmen har jag isvatten i kranarna igen, duscha är inte att tänka på. 19.52 dyker bussen upp och jag hoppar på. Halvårsdagen ska firas med jobb.

Istället för internet hälsar jag på grannbarerna och mina kollegor i hamnen. Jag inser att större delen av hamnens bartendrar är svenska tjejer och ägnar en stund till att lära känna dem. Här jobbar Öländska Frida och Hanna från Gävle, Sofie från Skåne, Johanna från Stockholm, Elin från Göteborg och ytterligare en hög från som jag inte minns namnen på. Alla tjejer är runt tjugo... Partysugna och unga - den vanligaste typen av arbetskraft här i området. Jag sticker ut i mängden vill jag lova.

Strax efter nio låser Thomas upp dörren och en lång natt inleds. Ikväll tar folk igen det de missat i veckan. Det festas friskt i alla barer, flottans gossar har permis och röjer runt i stan, jag stressar mellan flaskor och ölkran men trivs som fisken i vattnet. Synd att jag inte tjänar bättre, alternativt jobbar mer. Jag har hitills inte sett till något av den dricks jag vet kommer in. Den hamnar i kassan och försvinner, trots att jag så väl behöver den.

Jag jobbar på och funderar om jag ska berätta för Thomas om mitt nya jobb. Bestämmer mig för att vänta och se hur det går på kafeét först. Fortsätter langa öl och drinkar och dricka shots med gästerna. Bli inte full varnar Thomas, jag behöver dig ikväll! Han behöver inte oroa sig, jag är gammal nog att veta var gränsen går och vatten är gratis.

Helt plötsligt kommer dottern in i baren. Hon har fått lift från jobbet och vill göra stan inatt. Thomas ber mig bjuda henne på en drink och snart sitter hon med några av stammisarna. Baren fylls på med gäster, snart är det fullt, och jag inser att klockan passerat fyra. Ny börjar personal från de andra barerna anlända. De har redan stängt och vill koppla av med en drink. Det är rejält party hos oss ikväll! Jag kämpar på, bjuds på fler shot, skämtar och skrattar. Två unga jänkare försöker förtvivlat bjuda hem mig på en sängfösare, en av DNA's bartendrar flirtar friskt, en inkastare från Ekentro talar om att han älskar mig och några av de svenska tjejerna suckar - Vi vet hur det är... Stackars dig som är ensam bartender. Jag tycker inte det minsta synd om ig själv, här har jag åtminstone roligt och trevligt sällskap när jag jobbar. Det hände inte ofta på Skala...

Helt plötsligt är klockan halv sju. Solen är på väg upp över Chanias hustak, mina fötter värker och Thomas vill stänga. Jag får 35 euro i lön. - Du tar väl din dricks när du går hem? Vilken dricks??? Den hamnar ju i kassan eftersom jag aldrig har någon växel! Ikväll var det minst 11 euro... Thomas säger åt mig att skriva en lapp om jag inte kan ta pengarna direkt. Gå hem nu, vi städar i veckan. På baren är det läskigt kladdigt. Diskhon är rågad med glas och soporna svämmar över. Det är olikt mig att lämna sån röra, men nu gör jag det.

Dottern och jag går Halidon upp i sällskap med en engelsk DJ och Ekentro's (förälskade) inkastare. Nej, vi vill INTE ha en sängfösare, vi vill hem! Jag funderar på att ta bussen hem så vi går upp till KTEL. Solen skiner, vi är urlakade. Jag ger upp och ringer Manolis. - Hämta oss på busstationen är du snäll. Ok, 10 minuter.

Tiden går, ingen Manolis. Ingen buss heller för den delen. Femtio minuter senare ringer Manolis. - Var är ni? På KTEL, busstationen! Vilken av de fyra kringliggande gatorna? Faan, vad står det på skylten? Parthenon... Nånting... Bara hämta oss nu, snälla!

Han dyker upp minuterna senare och förklarar att han väntat vid creperiet. - Sa du KTEL? Jaaa, det är jag helt säker på. Dottern nickar.

Han får en puss på kinden igen och snart är vi på väg hem. Klockan är närmare halv åtta på morgonen. Solen skiner friskt. Jag är småfull och urtrött!

Innan vi hunnit till Agii Apostolis säger Manolis - Din kompis sover där bak.

Det är min dotter, inte kompis, och hon sover överallt. Dotter? Han ser häpen ut. Godmorgon Sherlock, ser jag ut som 20 eller? Det gör jag inte, idag i allafall, men Manolis ser ut att vara däromkring. Nu slipper jag nog fler söta sms...

Hemma på gården vill han ha 5 euro för färden. - Det är okej, jag ska ändå hälsa på min pappa i Stalos. Jag betalar och tackar, väcker dottern och går in till oss.

071202 Grattis på 60-års dagen pappa!

Vi har sovit hela fem timmar när klockan ringer. Dottern ilar till jobbet på Kahlua, jag stressar trött och vek upp till kafeét i gamla byn. Väl på plats möts jag av en bulgarisk tjej. - Är Yannis här? Nej, vill du något speciellt? . Ja, jag ska börja jobba här klockan fyra idag... Vänta lite. Hon serverar kaffe till en äldre herre och försvinner sen ut. Snart är hon tillbaks med en, för mig, okänd äldre dam.

-        Jo jag söker Yannis, säger jag.

-        Han sover!

-        Jaha... Jag ska börja jobba här idag hade vi bestämt...

-        Vi har inget jobb till dig, hon nickar mot den andra tjejen. Hon jobbar här nu.

Jag bara stirrar på dem och vet inte vad jag ska säga. Kvinnan pratar tydligen inte engelska, inte tjejen heller verkar det som, så jag kan inte göra mig förstådd. Istället tackar jag för mig och går förvirrad och förbannad vidare. Efter några meter stannar jag. Vad ska jag göra? Var ska jag gå?

Jag bestämmer mig för att dränka sorgerna i kaffe på Kahlua och ställer stegen dit. Dottern häpnar när jag berättar för henne vad som hänt. Pappa Kostas kommer in och får höra - He (Yannis) is a big malakas! Skitstövel jo, det kan jag skriva under på - det och alla andra ord som är synonyma med malakas. Jag hoppas fortfarande att allt är ett misstag men bläddrar ändå igenom jobbannonserna.

Jag stanna på Kahlua hela dotterns pass sen promenerar vi hem tillsammans. Hemma frodas möglet i sovrumstaket. Jag har helt slutat att sova där inne nu, vill inte förvärra mina allergier i onödan.

Vi kokar te och kryper isäng framför teven. Dottern har köpt med sig en halvmeters Eclaire från jobbet, den delar vi på innan vi somnar ifrån dagens bekymmer.

071203 Idag är stora fejardagen. Remos fortsätter förorena mina sängkläder, det pajettbeströdda överkastet tycks vara favoritplatsen, och allt behöver tvättas igen. Mattorna åker i maskinen, sen överkastet och sist sänglinnet, det lilla jag har. Med tanke på dotterns hela tre ombyten tycker jag att kissen är osolidarisk. Det är trots allt jag som matar honom...

När golven är dammsugna och klorinskurade sätter jag mig ute med datorn. Fler nöjesparker ska byggas och underhållas, och eftersom jag inte har annat för mig får jag väl offra mig för Tycoonproducenterna. Jag slappar och njuter av dagen. Dottern går till jobbet, jag spelar ytterligare en stund innan jag börjar känna mig uttråkad. Jag går ner till IN.KA och köper tidningen innan jag blir inropad på Phisical. Gubbarna sitter bänkade med Raki och nötter. Aggelos vill ha hjälp, idag är det mobilen som krånglar, och snart sitter även jag med en Raki och en skål nötter. Eftersom gubben inte kan ställa om språket på mobilen får han klara sig utan min hjälp. Istället pratar vi om tillvaron, vinterlivet i Chania och eventuella lägenheter. Min privatchaufför från i somras kommer in och vill ha en puss på kinden, de övriga gubbarna ljublar men klagar på att de blir utan. Sånt är livet - det klarar till och med jag av att uttrycka på grekiska.

Snart är jag uttråkad igen. Jag går vidare bort mot Kahlua men blir stoppad av en taxichaufför, ytterligare en Yannis. - Vad gillar du min nya bil? Jag köpte den idag! Var ska du? Vill du ha lift? Det sitter redan en man i passagerarsätet, jag blir intrugad i baksätet och iväg bär det. Snart inser jag att Yannis "övningskör" sin nya bil - det känns tryggt...

-          Hur mår du flicka? Gissa vem som haft svensk flickvän en gång i tiden... Nu är Yannis gift, med en grekiska, och paret väntar sitt andra barn nu i dagarna - synd på så rara ärtor... Han stannar snällt utanför Kahlua. - Ring när du vill ha skjuts. Puss puss flicka! Jag undrar under vilket århundrade han lärde sig svenska...

På Kahlua händer inget särskilt. Det är fotboll på teven och folk helt fokuserade. Jag läser tidningen, dricker kaffe och pratar med dottern. En kompis, Giannis, kommer in för en pratstund. Han är lika uttråkad som jag eftersom han slutat servera på Notos och är arbetslös. - Ska vi hitta på något? frågar han. Har du DVD? Det har han. Vi tackar pyret för sällskapet, hämtar upp några filmer hemma hos oss och åker upp till hans lägenhet i övre Agia Marina.

Giannis hyr ett litet hus uppe på Lofos Village - jag är vansinnigt avundsjuk! Huset är i två våningar med kök, vardagsrum och duschrum nere. På loftet finns ytterligare ett badrum och ett stoooort sovrum med mörkt trägolv och takbjälkar. Uppe i badrummet har han badkar - och - han har egen varmvattenberedare! Runt huset löper en smal grund pool, han har stor privat veranda och fantastisk utsikt. Giannis är ogift... Tyvärr hyr han bara över vintern.

Snart sitter jagg uppkrupen med ett glas nejlikelikör - en specialitet från Patras som smakar glögg - och tittar på Borat. Jag skrattar så tårarna rinner och hinner knappt med att översätta allt för Giannis. Vissa saker behöver inte tolkas, han har roligt han med.

När klockan passerat två börjar det ösregna. - Jag ska upp klockan sex imorgon, säger han, jag har lovat hjälpa en kompis att lägga asfalt. Precis som vi har han svårt att klara ekonomin nu i vinter. Giannis kommer från Patras och det är första vintern han bor kvar. - Jag trivs bättre här, men det är lika dyrt att leva här som hemma.

Vi springer ut till hans lilla Fiat och snart är jag hemma hos mig igen.

-          Du Giannis... Får jag låna ditt badkar någon dag?

Det får jag säger han, varmvattnet med, bara ring innan.

Tack och bock och godnatt. Jag somnar drömmandes om långa heta bad - jag  som pallar max tio minuter innan jag storknar..

071204 Regnet vräker ner och väcker mig redan vid sju, vindarna uppnår troligen orkanstyrka. Idag blir det nog ingen asfalt lagd tänker jag ondsint, väl medveten om att jag då kan få mitt efterlängtade bad. När jag druckit mitt kaffe och klockan närmar sig tio samlar jag mod och ringer Giannis. Mycket riktigt. Dagens asfaltsläggning avbröts av regnet. Han är hemma och har inget särskilt för sig mer än att slappa.
- Jag hämtar dig om tio minuter, är det ok?

Jag packar nödvändigheter i ilfart. Duschkräm, rakhyvel, fotfil, badlakan och min varma morgonrock. Här ska skövlas regnskog! som dottern så elegant uttrycker det när jag rakar benen. Giannis tutar utanför, jag kastar ner fler filmer och springer ut i blötan.

Hemma hos Giannis går varmvattenberedaren röd. Omtänksamt nog drar han sig tillbaka och låter mig vara på övervåningen. - Väck mig när du är klar.

Jag plågar mig ner i det heta vattnet och tvingar mig till ett 20 minuter långt bad. När jag är klar känns jag som ny. Insvept i morgonrocken över kläderna går jag ner. Giannis sover på soffan. Han kliver upp, kokar te åt oss och liggande i var våran soffa slappar vi bort hela dagen med IceAge 1 och 2, På Andra Sidan Häcken och Pirates of The Caribean. Det är sen eftermiddag när jag tackar för sällskapet. Giannis skjutsar hem mig igen - jag överväger ett hastigt frieri men tar mig samman - och vi lovar ses när vi har tråkigt. Eller när jag behöver bada nästa gång.

Pyret ringer en stund senare. Hon var sen till jobbet och hann inte äta. Har jag lust att köpa med mig något till henne? Jag vecklar ut paraplyet och går ner till Giorgos på Family's. Två Bacon/Cheeseburgers special tack! Med maten väl förpackad går jag vidare till Kahlua. Regnet vräker ner och jag är snart blöt upp till knävecken. Jag ska nog köpa mig ett par gummistövlar - trots att jag vägrat använda dylika skodon sen jag var tio-tolv år... Fast nu finns de i leopardmönstrat eller glitterrosa. Jag vill ha ett par metallicröda med små hondjävlar på!

Samtidigt med mig anlämder femton kaffesugna gäster till Kahlua. Hamburgarna är kalla innan vi lyckas sätta tänderna i dem, men trots allt smakar de bra. Giannis stoppade omtänksamt på mig en halv liter av "glöggen" innan jag åkte hem, den överraskar jag dottern med efter maten. Ååååååå..... Glögg! tjuter dottern när jag öppnar flaskan. Snart har hon värmt den, trots att den troligen ska drickas kall, och under Kahluas tropikinspirerade bar firar vi ett sent första advent.

Vad dricker ni, frågar pappa Kostas. Glögg! svarar vi. Han sniffar misstänksamt och skiner sen upp. Sånt har vi här med! Vi värmer vin med honung och kanel och dricker på vintrarna. Jasså? Det har jag aldrig hört! Rakomelo ja, Raki med honung och ibland kanel, men aldrig glögg. Det måste undersökas närmare. När jag funderar på saken kommer jag på att jag faktiskt sparade ner ett recept på hemgjord glögg innan vi flyttade. Problemet är att det baseras på vodka och vin, jag föredrar alkoholfria varianter, men man får inte vara petig som exil-svensk...

Albanske Vladimir kommer in med några vänner och snart pratar vi jobb för fullt. Jag vill plocka oliver, säger jag. Killarna stirrar på mig - det är svårt! Svårt och svårt, det är väl upp till mig att bedömma, eller hur! Vladimir säger att jag nog klarar av att rensa och samla ihop oliver. - Får vi ett nytt område ska du få följa med oss, vi får 40 euro per dag. Jag ler stort och säger att för de pengarna är jag villig att offra ryggen några dagar.

När dottern slutar går vi hem i natten. Regnet  har avtagit något men det är kyligt och rått i luften. Precis som i Göteborg i februari-mars.

071205 Inte är vädret det minsta bättre idag heller. Jag ligger nedkrupen i dotterns säng, lyssnar på regnet och vindarna och funderar en stund på att ringa Giannis om badkaret igen. Moralen övervinner för en gångs skull, den lilla jag har, så istället kliver jag upp och klär mig. I kylen är det ihåligt. Alla husets skor är nu mer fuktiga, men det är svält eller kyla att välja på. Jag tvingar dottern att följa mig till IN.KA. Vi samsas om vårt enda paraply - jag behöver inget.... - och dottern gnäller över vätan. På Phisical har de som omväxling internet. Jag kastar mig över en dator och hinner ladda upp hela två dagars blogg innan det bryts igen. Skit! Tur att jag sällan eller aldrig behöver betala för mig.

Vi går in på IN.KA och köper på oss lite basvaror och sneddar sen över vägen till bageriet. - Har ni hittat nån lägenhet än, frågar Lefteris. Nääää, inte nått!

Kom hit klockan två idag så åker vi upp till min faster. JAAAA!!! Att vi måste gå hem i ösregnet och ut igen senare känns inte så farligt. Vi ska få se en lägenhet!

Hem med maten, utfodra kissen och få något varmt i magarna. Kläderna är genomblöta, skorna tjippar för varje steg. Vi behöver var våran värmande dusch, men det kan vi glömma.

På slaget två är vi tillbaka nere vid bageriet. Lefteris är inte där! Han är på banken säger hans morbror eller om det är far. Han kommer efter halv tre. Jaaa, Greker och tider....

Vi sätter oss ute på bänken och funderar. Ska vi gå hem eller vänta? Dottern spanar in kakorna i skyltfönstret. Snart har vi en påse Kourabides och Melomakarones i knät - grekiska julkakor. Med munnen fulla med kaksmulor hälsar vi på Lefteris som kommer körande. Hans mor, Maria, mår dåligt. Han kan inte följa oss idag. Vi ser nog rätt håglösa och ynkliga ut där vi sitter. - Kom in så ska jag ringa min moster. Nu är det så att Lefteris inte kan göra bara en sak åt gången - i allafall inte utan tecnomusik på full volym... Det tar en dryg timme, han ringe flera samtal, men tillslut får vi en karta uppritade för oss.

-          Gå bort till ett hotell som heter Canea Mare. Vi vet var det ligger...

-          Ta till vänster upp där och kolla efter Restaurang Nymphi. Vi vet var det ligger...

-          Ta till höger och gå till Elenis Supermarket. Jag vet var det ligger...

-          Knacka på hos min moster Eleni och hälsa från Lefteris. Vi vet vad du heter!!!

Trots ösregnet ångar vi iväg upp mot Stefan Village och Elenis Supermarket. Inne i trapphuset väntar ett yngre par på oss. Kiria Eleni är inte hemma så de ska visa lägenheten.

Uppe på andra våningen finns fyra lägenheter, nummer 8 är ledig. Vi kommer in i en lång, trång, kall hall. Golven är av svart matt marmor, väggarna vita. I slutet av korridoren ligger en liten toalett med mörka marmorväggar, en toalett, ett duschkar och ett handfat. På väggen finns ett litet fönster, men i övrigt är det kalt och tomt och det finns ingen plats för någon tvättmaskin... Till höger om toaletten ligger ett rätt stort sovrum, med samma tråkiga marmorgolv och dörrar ut mot balkongen. Rummet är överbelamrat med möbler som står staplade mitt på golvet. I ena hörnet skymtar jag ett stort mörkt klädskåp.

Till vänster i korridoren ligger vardagsrummet. Mer kalla marmorgolv, nymålade vita väggar, takrosett, utgång till balkongen och en vidunderlig havsutsikt! Innanför vardagsrummet ligger köket - en klar besvikelse.

Fortfarande dessa fula svarta golv och nymålade vita väggar. Stora missprydande fönster mot havet. En löjlig liten köksbänk som blivit påbyggd med åren - hög nog för männen i Snövits liv - med fult blåblommigt kakel. Ingen spis, sunkig diskbänk och ingen kyl/frys. Utrymmet är det inget fel på men det sitter ett underligt väggfast bord mitt i köket. På motsatta sidan om köksbänken finns läckert inbyggda takhöga hyllor och plats för kylen. Dörröppningen omges av små halvhöga vitmålade väggar av tegel, i taket ytterligare en takrosset.

-          Kiria Eleni ska ställa in en liten spis och en kyl. Nu väntar hon på att aluminiumet till dörrarna ska komma, det är därför det är så kallt här. Delarna skulle vara klara i slutet på november. På måndag, tänker jag...

-          - Huset har solpaneler, men alla har egna "cirkulatorer" för varmvattnet och det är nya starka A/C i alla lägenheter. Det är inte kallt när dörrarna väl är på plats.

-          Hyran är 320 euro per månad plus el och ca 4-5 euro för vattnet.

-          Möblerna ingår i hyran, det är lugnt och tyst här och kiria Eleni håller på att renovera och måla huset. Jag kikar ut på väggen och ser en läcker mörkorange nyans som passar perfekt till stenen i fasaden - jag älskar orange!

Pyret och jag slutade lyssna när vi hörde ordet varmvatten och såg takrosetterna... Inte har vi lärt oss något heller. Det är fortfarande bara två rum, men ytan är nästan dubbelt så stor som den vi har nu och rummen har separata ingångar med egen dörr. Balkongen är typiskt grekiskt smal, lite bredare utanför sovrummet, byggd av mörk sten med inslag av rött. Över den bredare delen ska det byggas en pergola. Det bor fem familjer året om i huset, mestadels kiria Elenis barn. Lägenheten vägg i vägg hyrs ut till ett Grekisk-Amerikanskt par på somrarna.

Jag kan lugnt påstå att jag inte tänkte särskilt mycket. Allt med varmvatten och två dörrar är bättre än vi har nu och hyran bara marginellt dyrare. Det är närmare till Platanias, nära till bussen och bara ett stenkast till Kahlua.

-          Vi ska fundera på saken, säger vi. Tusen tack för visningen!

Vi får kiria Elenis telefonnummer och börjar gå ner för trappan. Utanför en av dörrarna står kiria Eleni.

-          Välkomna flickor! Men, är det du? Hon tittar närmare på mig. Kiria Eleni är alltså tanten som äger supermarketen mitt emot Stefan Village. Jag brukade passera henne varje morgon i somras och hon hälsade alltid lika trevligt.

-          Kom in, kom in! Vill ni ha kaffe?

Snart sitter vi bänkade vid hennes köksbord. Jag stirrar hungrigt på en helt nyinstallerar vedkamin till höger om bordet.

-          Tycker du om den? Jag hade vedspis förr men tyckte den tog för mycket plats. En vän monterade in kaminen istället men nu blir det för varmt så jag använder den inte. Hon öppnar luckan och visar var hon stoppar räkningar och reklam...

Kaffet står snart på bordet med ett fat småkakor. - Ät nu tjejer!

Snart blir vi korsförhörda på omväxlande grekiska och engelska. Kiria Eleni pratar riktigt bra engelska och berättar mer om lägenheten och huset. Hon har tröttnat på att sitta sexton timmar per dygn i sin supermarket och nu säljer hon ut allt. - Jag ska bygga en ny lägenhet där nu i vår. Jag spetsar öronen - åtminstone hälften av lokalen har stenväggar och tegelgolv. Hur många rum blir det och vad ligger hyran på?

Två rum, sovrum och vardagsrum, ett litet förråd och kök samt toalett, cirkus 300-350 euro per månad. Jag kalkylerar chanserna till veranda/uteplats men inser att utrymmet är för snålt - om hon inte river en vägg då...

Om vi inte redan bestämt oss innan så har vi gjort det efter kaffestunden med kiria Eleni. Vi borde veta bättre vid det här laget, men vi tackar ja och lovar flytta in mellan den 14 och 15 december.

-          Oj! Jag som inte vet när balkongdörrarna är klara!

Det löser sig, ni kan bo ett tag i grannlägenheten. Hon visar oss upp igen och vi får se ytterligare en lägenhet.

Ingång genom ett ganska stort kök, samma tråkiga golv. Ett sovrum i en smal korridor, stort badrum och ytterligare ett sovrum i slutet av korridoren. I ärlighetens namn betydligt bättre för oss, men permanent uthyrt till sommarboende. I det ena sovrummet står enorma mängder kaktusar som kiria Eleni fått av sin dotter. - Hon gillar kaktusar, jag gillar blommor och färger... Vi får flytta ut dem så ni får plats.

-          Har ni möbler? Jag berättar vad vi har. - Om du vill får ni låna sängar och soffa så länge ni vill.

Vi tackar för oss och för kaffet, lovar höra av oss snart och ger oss ut i regn och mörker. Om det öste ner tidigare så vräker det ner nu. Några steg förbi Nymphie och Veranda blir jag misstänkt våt om fötterna, skorna tar in vatten. - Mamma, jag blir blöt, säger pyret. Jag med, svarar jag. Vi fortsätter en bit men måste snart kliva åt sidan för en bil. Vägen är becksvart och inte förrän bilen närmar sig så ser vi orsaken till vätan - vi står i drygt 20 centimeter vatten! Hela vägen är översvämmad och vi går mitt i strömmen...

Vi skyndar vidare hemåt så fort vi vågar, försöker undvika floden med klent resultat. Snart är vi uppe vid den övre, större, vägen och gatubelysningen gör resten av vägen aningen enklare. På flera ställen är vägen översvämmad av lerigt regnvatten. Bara några få bilister vågar sig ut i ovädret - vi tokstollor promenerar runt under ett paraply med vatten upp på vaderna... Halvvägs hem, utanför hotell Magica ligger en gammal roddbåt i plast. - Kolla hur han har parkerat, flinar jag. Det tar en stund för femöringen att ramla ner men sen börjar pyret skratta.

Vi lämnar Noa's ark bakom oss och skyndar hem till våra varma fleecepyjamasar. Väl innanför dörren överaskas vi av okaraktäristiskt hett vatten och hinner med var våran dusch innan det sinar. Nektarios envisas med att slå igång varmvattenberedaren sent på kvällen. De som jobbar dag får duscha varmt, ibland, vi som jobbar kväll får klara oss med ljummet eller kallt. Eftersom vi båda är lediga ikväll passar vi på att njuta.

Jag gör en snabb Pilaffi på buljong och ris med några köttrester, sen tar vi kaffe och en bit kaka med oss i säng och slår på teven. Jag somnar innan kaffet är urdrucket. Hoppas att jag inte blir förkyld igen nu!

071206 Grattis på namnsdagen alla Nikos!

Idag är det svalt men soligt och klart. Det mesta av regnet har runnit undan och luften luktar fräscht som efter ett svenskt sommarregn. Idag vågar jag mig på att testköra symaskinen efter morgonkaffet. Inget funkar riktigt som det ska men framåt går den i allafall och snart har jag lagat undan en stor hög kläder. Undertråden får jag linda på spolen för hand, trögt och tråkigt men nöden har ingen lag. Nu skiner min maniska sida igenom igen. När jag bromsar in för de sista stygnen på ett örngott har solen gått ner och vi är hungriga. Dottern har fått ledigt även idag och vi är båda nervösa över ledigheten. Precis så här började det i somras också, och innan vi visste ordet av hade pyret fått sparken.

Eftersom jag använt all energi till trasiga sömmar beställer vi pizza från Uncle Tom's. Leonidas är snart på plats med vår Chef's pizza i "barnstorlek". - Var håller ni hus? Varför kommer ni aldrig ner och hälsar på? Vi är lata svarar jag, det är mycket skönare att ligga i sängen och äta pizza. Han flinar och kör vidare. - Lova att hälsa på snart! Vi lovar.

Chef's pizza är en fantastisk uppfinning fylld med tomat, klibbig kaloririk ost och korvar av alla de slag. Rykande het, direkt ur vedugnen, får den till och med Remos att vakna till och tigga vid bordet. Så snart sista kanten är svald tar jag en ljummen dusch och gör mig klar för jobbet. Ytterligare en vecka har gått utan att jag hittat mer regelbundet, eller lukrativt, jobb. På väg till bussen möter jag Vladimir. Jag har hittat en lägenhet! - Jag har hittat nytt jobb! Ja men fatta Vladimir, jag har hittat en lägenhet! -Hallå, jag har hittat nytt jobb! - Till dig Kiki! Va? Vaddå? Var?

Han berättar att han pratat med ägaren till ett kafeneio inne i Chania, nära busstationen, och att de är intresserade. - Jag ska prata med pappan när han kommer från Aten, säger Vladinir, ge mig ditt nummer så hör jag av mig när jag vet mer.

Vet de att jag är svenska och kan begränsat med grekiska? Ja, jag har berättat allt, och att du kan sköta ett kafé och en bar, plus att din förra chef på Skala berömmer dig! Atte vaddå??? Här har jag missat något, men bussen är snart här och jag måste springa. - Vi hörs snart, okej?!

Jag hinner precis med bussen och är inne i Chania tjugo minuter senare. Jag strosar runt en stund i affärer och söker en glödlampa till symaskinen. Singer, som verkar vara de enda i stan som säljer sånt, har redan stängt - de verkar ha helt egna öppettider där och jag blir utan lampa.

Klockan nio väntar jag vid Scorpio. Bec, Ekentros förälskade inkastare, kommer förbi och lovar mig skjuts hem efter jobbet. - Jag har bil nu, inte MC. Tack för det, jag är för gammal/förståndig för att frysa häcken av mig på en 125:a nu för tiden. Om jag inte får köra själv då...

Jobb blir det massor av. Vi har gäster från USA, Australien, England, Frankrike och kära gamla Grekland. Vår franske gäst, Sifis, har bott på Kreta mer än 20 år och räknas som grek. Det är en äldre herre med smak för Vodka/Cola och damer. Nu är det jag som fångar hans uppmärksamhet och snart vill han hålla hand. Jag slinker elegant undan och sysselsätter mig med annat. Thomas viskar till mig att Sifis är snäll men brukar somna efter ett par drinkar - Ibland vill han ha Mezé, flinar Thomas. Jag ser ut som ett frågetecken. Vi serverar väl inte Mezé heller?! Nej, säger Thomas, jag menar att han vill klämma lite - det brukade driva Maja till vanvett. Äsch då, värre har jag fått stå ut med genom åren, det klarar jag av.

Jag lyckas avstyra alla utfall med ett leende, inga var särskilt seriösa eller påflugna, och snart tröttnar Sifis och åker hem. Hans plats intas snart av Kostas, servitören från Remezzo. Kostas har firat sin brors namnsdag och är rejält packad. Han sitter snällt i ett hörn med sin drink, rör den knappt, och flinar fånigt inåtvänt. Är du sjuk Kosta? frågar jag. Va? Nä, det tror jag inte... - Hur mår du själv då? Jag fryser berättar jag. - Kom ska jag värma dig! Han tar mina händer i sina och gnuggar dem hårt. Allt annat än sensuellt och romantiskt, tack och lov. Snart vill han ha en ny drink och stunden efter ska han åka hem. Är du okej nog att köra, undrar jag. Han flinar fånigt. Vill du ha lite vatten? Nääää... Men om du ställer ett glas här så dricker jag det... Jag pysslar om honom en stund och försäkrar mig om att han klarar att köra, sen får han en godnattpuss på kinden och en klapp i baken. Nattinatt! Kör försiktigt!

Fler gäster strömmar till och alla verkar ha en bror som heter Nikos.  Vi tömmer några flaskor Jaegermeister - i gästerna - och en flaska Ursus (Röd Vodka) - i mig och gästerna. Halv fem har vi fortfarande gäster men min chaufför väntar, och eftersom Thomas har ett gott öga till Bec skickar han hem mig med hela 40 euro i lön. Jag har dessutom plockat på mig all dricks jag sett. Hela 7 euro extra och gratis skjuts!

Bec leder stig till bilen och snart är vi på väg ut på landet. Tursamt nog för mig är han mindre förälskad när han är nykter, och aningen förkyld, han nöjer sig med ett tack och en klapp på kinden. - Jag skjutsar dig i morgon med om du vill. Nattinatt!

071126 Jag sover längre än jag borde, fortfarande seg efter helgarbetet. Till kaffet hittar jag en oläst bok och resten av morgonen är förstörd. Med jämna mellanrum tränger solen igenom molntäcket och gör det drägligt att sitta ute. Större delen av förmiddagen har gått när jag äntligen får på mig kläderna och ser presentabel ut.

Dottern har vaknat till och vi bestämmer oss för ett beök på posten igen. Promenaden upp till Platanias bjuder inte på någon spänning - med undantag av de bilister som siktar på vattensamlingarna och tvingar oss till raska sidokast. När jag bläddrat mig igenom backarna med post utan att hitta något till mig fortsätter vi vidare in i byn. Vi småhandlar lite på IN.KA, tar en kaffe på "kontitoriet" mitt emot Plus, läser platsannonserna i Xaniotika Nea och pratar lite med ägaren, sen går vi hemåt igen.

I frysen hittar jag ett paket förvällda bönor som jag, med lök och tomater, förvandlar till en riktigt god böngryta. Resterna av nattens lammkött får koka med de sista minuterna och snart står middagen på bordet - Fasoules med lammkött. Akta er alla grekiska hemmafruar, jag börjar bli farlig på husmanskost! Mina blandningar skulle säkert orsaka hicka hos många, men gott är det.

Efter middagen är det boken och tv som gäller. Så mycket tevetittande kan väl aldrig vara nyttigt? Jo, jag ägnar större delen av tiden till att läsa texten och börjar bli snabbare på att läsa grekiska nu. Det jag inte klarar av är alla dubbade program. Varför??? Man kan tycka att de flesta i dagens Grekland är läskunniga, ändå dubbas filmer och serier friskt i bästa tyskstil. Ibland hänger jag med och lyckas översätta för dottern, oftare ger jag upp och byter kanal. Det är ändå ingen mening att lära sig fastlandsgrekiska - de pratar konstigt där... Någon av mina vänner sa att det grekiska språket innehåller tiotusentals ord. Kretensarna använder tvåtusen av dem... Jag gissar att alla ord som inte går att avsluta med -akia går fett bort. Här i krokarna vimmlar det av kaffedakia och patatakia... Ändelsen talar om att det rör sig om något litet - en liten kaffe eller pommes frites. Yannakis, Manolakis, Giorgakis bygger på samma princip. Själv har jag fått smeknamnet Kikoula, av somliga Kika, som är den feminina motsvarigheten. Mitt i filosoferandet glider jag in i dimman. Dags för en omgång hypnodakia....

071127 Ännu en förmiddag går bort till sömn. När jag vaknar står solen högt på himlen, solen gassar och det är fantastiskt varmt ute. Vi pallrar oss upp och äter frukost ute, söta i våra fleecepyjamasar. Efter frukosten hittar jag hetvatten i badrummet och det blir nästan slagsmål om vem som ska duscha först. Dottern, som börjar jobba klockan fyra, vinner, men det finns ändå heta droppar kvar till mig.

Jag har hittar ett bortglömt spel i mappen och ägnar en stor del av dagen till Rollercoaster Tycoon. Enormt allmänbildande.... Eftersom jag skurat måste jag ändå hålla mig ute och sysselsatt. Inne ser jag ut som Bambi på hal is. Golven är fuktiga i timmar efter att jag skurat och alla snabba rörelser är förenade med dödsfara. Jag sitter kvar på altanen och njuter av värmen tills golven är något så när torra.

På kvällskvisten, efter ytterligare en omgång bönor, tar jag en promenad ner på byn. Jag kikar in på Phisical och blir bjuden på en öl och gratis internet. Tyvärr får jag inte blogga i fred, jag anses vara något av ett dataproffs och måste ägna tiden till att hjälpa andra. När jag tröttnat på gubbar, stoj och fotboll på storbildsteven går jag vidare. Utanför Family's blir jag stoppad av en uttråkad Giorgos, han vill bjuda på en öl och prata lite.

Affärerna går dåligt i november-december, säger han. Alla är trötta efter turistsäsongen, Rakin är fortfarande varm i flaskorna efter senaste bränningen, oliverna väntar på att plockas. Ingen sitter i timmar på ett Gyroshak. Jag tror jag ska stänga några veckor. Ägna tiden till familjen och barnen.... Han har jobbat året om sen stället öppnades, 16-18 timmar per dygn sommartid, 8-12 timmar vintertid. Ta semester du, säger jag. Trots klagandet vet jag att han förmodligen kommer att hålla öppet kvällstid hela vintern. Det hör liksom till här.

När ölen är urdrucken och klockan närmare elva tackar jag för mig. Bageriet är fortfarande öppet, brödet rykande färskt, så jag köper en Trimlimpa och går hem till Remos. En kopp te, en färsk smörgås och mer dataspel. Dottern kommer hem halv ett, teven väcks och vi somnar skavfötters i hennes säng.

071128 Jag vaknar i ottan med huvudet på golvet - jag är nog för stor för att sova skavfötters... Ute är himlen grå, det är svalt och mulet. Inne i mitt sovrum är skarven mellan tak och vägg grönprickig. Nu är det på allvar dags att hitta ett bättre boende.

Jag tar mitt grekiska kaffe med mig ut, påpälsad till öronen i pyjamas och morgonrock. Några varma duschar blir det knappast idag, men eftersom jag inte jobbar eller ska någonstans kan jag stå ut. Jag spelar spel, bygger nöjesparker och dricker kaffe istället.

Gårdagens Xaniotika Nea lockar med samma annonser som tidigare. Inga nya jobb, inga nya lägenheter. Intet nytt under solen. Middagen består fortfarande av Fasoules, böngryta, idag med kokt kyckling för variationens skull. Eftersom frysen är i minsta laget får vi snällt äta upp alla bönor jag kokat - vilket är en hel del.

Dottern går till jobbet, jag fortsätter spela en stund till. Jag vet att jag borde skriva men jag är inne i ett odiciplinerat stadie, som så ofta när jag ändrat något i tillvaron - som arbete, boende eller frisyr... När baken ömmar av allt sittande tar jag en promenad bort till Kahlua för en kaffe och lite samvaro. Dottern ilar mellan bar och bord med kaffekoppar och Rakiglas, jag pratar boende med alla som ids höra på. Inte heller här får jag napp men alla lovar hålla ett öga öppet efter lägenheter. Pappa Kostas kommer in för en kaffe, kiros Nikolas tar ett par Raki, Mixalis från Horiatiki dricker Soda och flera av de vänner jag inte sett på månader tittar förbi. Klockan passerar tolv, dottern slutar jobba och min sommarlånga bojkott av Kahlua är till synes över.

Vi promenerar tillsammans hem i natten. Luften håller 17 grader, det är fuktigt och småblåsigt och var vi än vänder näsan luktar det hemtrevligt vedeldat. Jag drömmer fortfarande om min helt egna braskamin, men jag kommer inte köpa någon så länge vi hyr av Nektarios.

071129 Min mycket korta arbetsvecka närmar sig och osolidariskt nog vaknar jag redan 10. Varför kan jag inte sova länge de nätter jag behöver det? Det har med väsnandes grannar att göra och efter en kort stunds övervägande kliver jag upp.

Ute är det grått, fuktigt och kyligt. Jag kokar mitt kaffe, kikar in i kylen och ser att vi behöver kött och bröd. Efter kaffet gör jag mig klar för ett besök hos slaktaren och bageriet. En liten omväg över torget i gamla byn, för att kolla det lilla huset - fortfarande bebott... - och en hastig ingivelse att söka jobb på kafeneiot vid torget. Några byggarbetare ropar och vinkar, jag ser inte vilka de är men men. Karlar behöver man inte känna för att de ska hälsa glatt... Jag har precis frågat ägaren till kafeneiot om jobb när en av männen kommer in i lokalen. Det är en av servitörerna från Aletri, minns aldrig vad han heter, som jobbar som elektriker vintertid. - Hur är det? Vill du ha något att dricka? Jag talar om att jag söker jobb och att det inte passar så bra just nu. - Kom ner på Scorpio i helgen så får du bjuda mig på en öl! Han lovar komma när han har tid, sen återgår han till sina ledningar.

Yannis, kafeéts ägare, slår sig ner och vi börjar prata jobb. Han har annonserat efter en tjej visar det sig. Kan jag grekiska? Nog för att klara av jobbet, svarar jag. Kan jag kaffemaskinerna och barjobbet? Utan problem! När kan jag börja? Söndag! Jag vill inte gärna sätta Thomas på pottkanten i helgen, han är trots allt väldigt rar att jobba för.

Ok, säger Yannis, lönen är 4 euro per timme, arbetstiderna 16.00-23.30 på ett ungefär. Du jobbar sju dagar i veckan, är det okej? Okej??? Det är fantastiskt!

Jag lovar komma in på söndag klockan fyra, tackar för mig och går. Det är för bra för att vara sant! När jag passerar byggarna gör jag tummen upp åt servitören. Nu kunde han få bjuda på en drink, han är mycket sötare när jag är lycklig!

Jag kilar ner till slaktaren. Inne i butiken luktar det ljuvligt och på alla bänkar ligger stora fat nyrökt fläskkött. Jag sniffar och dreglar, jag älskar rökt kött, och får snart en smakbit. Jag bestämmer mig på stående fot för ett kilo kallrökt kött, tar några grovmalda korvar på släng, betalar delikatesserna och går vidare till bageriet. Även där luktar det smaskens. Tårtbitar trängs i disken med diverse andra godsaker. Nygräddade bröd ligger i korgar och smakprov av småkakor står på disken. Flera av kakorna känner jag igen från svenska bagerier, skillnaden är att här är de mycket större och säljs på kilopris. Grekiska Eclairer är halvmeterlånga... Jag tar en limpa och några frallor, undviker att frestas av tårtbitarna, smakar en kaka med spenat och betalar. Lefteris, ägarinnans sonson, kommer in och frågar om vi hittat någon lägenhet. Nääääää, inte än. - Har du frågat min faster Eleni? Nääää, vem är det? - Kom ner i veckan så åker vi bort till henne och kollar vad hon har. Okej! Jag ilar hem för att berätta nyheterna för dottern.

Hemma blir det festmat på rökt kött, ugnsstekt potatis och en sallad. Som grädde på moset har vi hetvatten i kranarna. Dottern blir eld och lågor över mitt nya jobb - ska vi äntligen få samma arbetstider?! Och lägenheten! Gud så nyfikna vi är!

Jag duschar, sminkar upp mig och gör mig redo för en natt i syndens kvarter. Vid busshållplatsen blir jag upplockad av Aletris förre kock. Han, med damsällskap, ska in till Chania och har plats för mig i bilen. Snart står jag på Kydonias med två timmar till övers för nöjen. Jag tar en sväng in på en klädbutik och fyndar en varm polotröja, kikar in i ett skyltfönster och hittar en billig fotogenlampa, spenderar en timme på Vrana's internetfik och sen börjar arbetspasset.

Det är torsdag kväll, flottans gossar har utegångsförbud, natten är iskall och inte en käft vill gå på lokal. Vi har ett fåtal gäster under kvällen, stammisar sen år tillbaka, men två får Thomas nog. Vi slår igen baren, jag får tjugo euro i lön, sen skiljs vi åt. Flera av barerna i hamnen har redan stängt. Besviken på lönen ringer jag min taxi-Manolis. Inget svar... Jag kommer på att hans skift börjar först 05.00 och inser att jag är strandsatt. Inget att göra åt. Jag går upp till taxistationen och hugger en bil. - Hur mycket tar du till Agia Marina? 10 euro! - Glöm det, du får 8! Hoppa in då... Killen kör lugnt, hittar rätt och godtar budet. Jag tackar för mig och går in till oss.

Remos är fortfarande sjuk och vill ut. Han har bajsat ner mitt överkast, en av mattorna och påslakanet. Tro faan att han inte vill vara inne - det luktar död räv! Jag stoppar påslakanet i maskinen, lägger mattan och överkastet på verandan och kryper sen ner hos dottern. Hoppas morgondagen blir mer lukrativ och mindre doftrik.

071130 Min biologiska klocka går fel. Jag vaknar 8.30, pigg som en mört, men idag låter jag mig inte luras. Nästa gång jag vaknar är klockan tolv. Mer humant om man jobbar natt. Jag kliver upp, dricker mitt kaffe och förbereder sen en Mezé-middag till mig och dottern. Rökt kött, kokt blomkål, konserverade Dolmades, det sista av bönorna och färskt bröd. Vi äter ute eftersom solen skiner. Stadigare frukost har jag sällan stoppat i mig.

När dottern går till jobbet skurar jag golven och sätter mig sen ute och skriver ett tag. Klockan sex är det dags att göra sig fin, 19.45 kliver jag på bussen. På väg in mot Chania ser jag att "kommunen" julskyltat. I alla lyktstolpar hänger upplysta stjärnor. Ett hotell i Kalamaki har en väl tilltagen och utsmyckad julgran i foajén och flera husfasader uppvisar blinkande tomtar och färggranna ljusslingor. Det känns inte rätt...

Inne i Chania strosar folk runt och julhandlar. Jag sätter mig på Vrana's för en stunds surfande innan jobbet. Klockan nio hänger jag på låset till Scorpio, Thomas och Eleni är sena som vanligt. Dörrvakten på grannbaren DNA ber mig komma in i värmen en stund och snart har jag lärt känna några ur personalen. Här tycks inte råda någon konkurens bland ägarna, alla hälsar mig välkommen. Tjugo över nio ropar dörrvakten att min chef kommit, jag tackar för sällskapet och går till min bar.

Kvällen är betydligt mer fartfylld än gårdagen, stundtals riktigt stressig. Maja har fått jobb på en supermarket och övergett oss, jag är ensam bartender nu. Tur att jag lärt mig priser och hittar bland flaskorna... Flera av stammisarna förvånas över att jag minns deras namn och favoritdrinkar. Varför förvånas? Det är mitt jobb!

Strax innan fyra kommer ett gäng grekiska ungdomar in. Snart står alla shotsglas i disken och några flaskor Jaegermeister är tomma. Thomas kommer med 30 euro. - Diska några glas så kan du gå sen. Jag lyder snällt. Innan jag går tar jag en shot med gästerna, sen seglar jag ut i morgontimmarna. Klockan är strax efter fem, Manolis jobbar och lovar hämta upp mig vid creperiet i korsningen Halidon - Kydonias. Jag slår mig ner och väntar. Minuterna senare kommer min taxiburna riddare. Han ser förtjust ut när jag kliver in i bilen, rodnar smått när han får en puss på kinden och sätter sen fart mot Agia Marina.

071124 Tolv är jag uppe och kaffet kokar på spisen. Ute skiner solen för fullt, vattnet är fantastiskt varmt och både jag och disken är ren. När dottern vaknar bestämmer vi oss för att ta en promenad. Jag brer mackor, stoppar ner kokta ägg, äpplen och en liter apelsinjuice. Vi ska ha picknick på stranden.

Stranden är näst intill folktom. Två hundar strosar runt och borta vid gränsen till Platanias skymtar jag en ensam flanör. Vi går ut på stenpiren nedanför Mitsos och sätter oss i solen. Mitt i en tugga ringer dotterns mobil. Det är Giorgos från Kahlua som undrar om hon kan börja jobba redan idag. Dottern sneglar på mig, jag rycker på axlarna.

- Ok, jag kommer klockan fyra så får vi prata.

Bråttom bråttom. Vi går hemåt i rask takt. Stannar till och hälsar på bröderna från Uncle Tom's som är i full fart med renoveringsarbeten. Alla skäggiga som jultomtar...

Mår ni bra? Har ni jobb? Vi berättar på en blandning av grekiska och engelska hur livet ligger till. Vi öppnar om 10-15 dagar, då är ni välkomna igen!

Dottern kastar sig i duschen, jag snor ihop en snabb middag. När dottern går kryper jag isäng för en tupplur. Tankarna snurrar i huvudet och gör det svårt att somna. Om nu dottern får jobb, kommer vi att klara oss på pengarna?

Det blir ungefär 20 minuters sömn, sen ringer klockan. Idag tajmar jag bussen exakt och slipper vänta. Utanför IN.KA visar termometern 9 grader. Det är det kallaste jag varit med om här nere - utomhus... Inne i Chania hinner jag med en stund på Vranas, internetkafeét, innan jag går till jobbet.

På jobbet är det fullt ös under kvällen, jag hinner knappt med att hosta.Nu hittar jag bland både flaskor och priser, får några väldigt trevliga gäster och avslutar natten med ett shotsmaraton med två yngre greker. Killarna driver med mig och varandra, vi får oss många goda skratt, och dricker shots för närmare 70 euro. En tredjedel av dem hamnar i min strupe och jag är rejält lullig innan de betalar och går. Klockan är 5.30...

Dags att stänga. Diska upp utan att krossa glas, torka bänkar och tömma sopor. Så mycket roligare det är att städa när man är på lyset. Det måste jag prova hemma!

Idag får jag skjuts hem av Thomas, när vi passerar Nea Chora ser jag en termometer 17 grader. Här svänger det vilt minsann! Thomas däremot svänger lugnt och samlat, och snart är jag hemma i min sköna säng med Remos och pyret som sällskap.


Dryga 10 centimeter sk. 40-foting - nu mera hastigt avliden.

071125 Nattsuddandet tar ut sin rätt och jag sover fram till tre på eftermiddagen. Dottern har dukat till frukost/middag åt oss ute i solen och under måltiden berättar hon om jobbet.

-          Jobb mellan 16 och midnatt, sju dagar i veckan.

-          Lön 25 euro per kväll.

-          Arbetsuppgifter: Sköta baren. Koka kaffe, tillreda Mezé och servera Raki.

-          Fördelar med jobbet: Alla hennes vänner går till Kahlua på vintrarna, jobbet är lätt och tiderna bra.

Ytterligare tillskott i kassan och jag slipper ha dottern på drift i Chania nattetid. Sommarens bojkott av Kahlua är till ända OCH det var Giorgos som fick krypa till korset!

När dottern ilar iväg sitter jag kvar med mitt frukostkaffe. Solen gassar och jag svettas i min fleecepyjamas. En stund senare ringer käre far med nyheter. HTF har haft vänligheten nog att skicka mig en bunt påminnelser på obetalda avgifter. Kostar det att vara avstäng också? Jag skrev flera mail till dem och bad om OCR-numren utan att få svar. Jag har bevisligen betalat alla avgifter utom augustis och dessutom begärde jag utträde i slutet av september. Dags att strida för ytterligare en sak. Här är det aldrig en lugn stund.

Eftersom pappsen ska till Göteborg den 1:a advent har han lovat hämta upp de saker vi tvingades lämna. Han får telefonnumret till tant Ellis, som har nyckeln till förrådet - och vår gamla lägenhet - och en lista på saker som finns undanstoppade. -Kör försiktigt, jag älskar dig!

Nu är det dags att skiva ikapp sig på bloggen. Jag hämtar datorn, tar på mig morgonrocken och sätter mig på altanen. Iförd den ytterst sofistikerade utstyrseln hittas jag några timmar senare av Mixalis.

- Hur går det för er? Har du ätit? Var är Pyret då?

Över en kopp te berättar jag om de senaste dagarna.

-  Har ni fått varmvatten än?

Nej, knappt ens när det är soligt. Men nu när dottern har jobb kanske vi vågar oss på att flytta till en bättre lägenhet - om jag får ett bättre jobb kanske jag till och med vågar köpa den där sängen jag vill ha...

När vi pratat en stund säger Mixalis att han är hungrig, är Family's öppet tro?

Vi går ner och kollar men Giorgos håller precis på att stänga för kvällen och allt är kallt. Upp till Singelslingan igen, in i bilen och iväg mot Platanias. Klockan är 23.15 och allt är stängt!

Det går bokstavligen i 160 på motorvägen in till Chania. Här kan man hitta ett skrovmål när som helst på dygnet. Det är annat än i Göteborg med SevenElevens plastmackor och varmkorv. Tio minuter efter ankomst sitter jag i bilen med ett kilo grillat lammkött och potatis i knät, på väg ut mot Agia Marina igen.

Ett kilo lammkött är mycket att smälta, även på två, så några bitar hamnar i kylen. Dåsig av maten och den sena timmen lägger vi oss på sängen och ser en film - där vaknar vi 3.30 av en ynkligt jamande Remos. Mixalis åker hem, Remos kräks i Kostas grönsaksland. Jag klär av mig och somnar om.


Oliver, betor och sallad - ett av Kostas gronsaksland - i slutet av November...