070724-070731
Den senaste veckan har sett ut ungefär så här:
Tisdag morgon. Jag ska infinna mig på jobbet 8.00 men vaknar först 9.40 av en ilsket ringande mobil. Jag har i ren trötthet glömt ställa larmet innan jag stöp i säng och är så trött att jag inte ens vet hur man svarar. Jag fumlar på, lyckas svara, får panik och duschar frivilligt iskallt samtidigt som jag suger i mig en kaffe. Snabbt på med kläder och smink, packa väskan och rusa ner till huvudvägen. Jag har inte en tanke på att promenera, jag stoppar en taxi och får tack vare greksikan åka för humana 3 euro...
När klockan närmar sig 16.00 och sköna Elena fortfarande lyser med sin frånvaro surar jag ihop. Jag ringer henne, som sitter i godan ro med en kaffe och några vänner... Hon dyker upp efter några minuter och jag drar iväg för att kasta i mig lite mat. Magen skriker efter kött och grönsaker - Nisos Beach Bar med andra ord. Väl där upptäcker jag att ett sällskap på ca 15 semestrande danskar slagit sig ner för en sen lunch. Jag rycker tag i servitören och frågar om sällskapet nyss beställt. Jo visst, självklart. En mycket greksik svordom slinker ur mig och jag förklarar att jag är vrålhungrig men bara har ca 40 minuter på mig att äta. Vad finns färdigt? Massor med skit. Jag talar om vad jag VILL ha och får till min glädje veta att de nyss tagit en köttgryta ur ugnen. Bra! Innan jag hunnit sätta mig tillrätta står maten på bordet.
Mitt i en tugga kommer ägaren och undrar varför jag inte svarar, de har suttit och ropat på mig. Jag blir inviterad till bordet efter maten och får en kaffe. Vi pratar en stund och jag berättar om fasan som mötte mig när jag skulle använda min symaskin härom dagen. Den var trasig! DE, Posten, hade dödat min älskling!!!
Jag har lokaliserat en återförsäljare i Thessaloniki som lovat skicka mig reservdelen, problemet är att företaget inte öppnat officiellt ännu, det gör de till veckan... Nu måste jag hitta en mekaniker. Vaggelis pappa ÄR symaskinsmekaniker visar det sig! En av herrarna i sällskapet skakar på huvudet åt min svada och talar om att jag är mycket tystare när jag dricker... Tack för det!
Åter till jobbet, fast nu i keramikbutiken där kvällen löper på som vanligt. Vi stånger porten strax efter midnatt och jag bestämmer mig för att ta en öl hos dottern. En får räcka eftersom magen kurrar, jag är hemma strax efter halv två och petar i mig lite hemlagad Gemista, fyllda grönsaker, innan jag släcker lampan och slocknar själv.
Onsdag morgon, uppe med tuppen. Idag ska jag och dottern göra marknaden med mina vänner från Sverige. Vi har stämt möte på busstationen i Chania klockan 10. Tjugo minuter i tio ringer de, de har tagit en taxi och är redan på plats! Skit, bussen kommer men är knöfull och passerar utan att blinka eller stanna. Vi får snällt vänta på nästa som kommer 20 minuter senare.
På dessa tjugo minuter hinner vännerna, i sällskap med ett annat par, gå vilse inne i Chania... Detta trots att jag märkt ut allt viktigt på en karta. Denna karta lämnade de kvar på hotellet...
Jag och dottern anländer strax efter 10 och får vänta nästan en halvtimme på att stollarna ska hitta tillbaka. De dyker upp och vi går mot marknaden i Nea Chora, det är inte långt dit. Tyvärr orkar inte den ena kvinnan med värmen och bestämmer sig för att ställa in besöket. De vill bli visade tillbaks till taxistationen! Jag muttrar fula ord mellan tänderna, det var massor med saker vi behövde från marknaden, nu kommer vi inte att hinna med den!
Lämmeltåget går i snigelfart mot bussar och taxi. Vi stannar till i en butik där de vill köpa kläder - det vill dottern med. Tyvärr hinner vi inte ens in i provrummet innan damerna har handlat klart och vill gå vidare. Nu är jag ilsken. Jag tar inte gärna ledigt från jobbet och avstår från behövlig sömn bara för att ha allt ogjort när jag kommer hem igen. Jag vägrar gå! Jag talar om var taxin finns och stannar lugnt kvar i butiken när de andra, något häpna, drar sig hemåt.
När jag och dottern klarat av provning och betalat är vi hungriga. Var ska vi äta? Inne på busstationen förstås! Där äter både busschaufförer och annat löst folk. Billigt, gott och ocharmigt. Typiskt grekiskt med andra ord. Vi pekar ut varsin stadig fläskkotlett med stekt potatis och slår oss ner vid ett bord. - Det här stället ser ut som ett bosniskt cevaphak säger dottern, men maten är bra. 12 euro för två rediga portioner, en flaska vatten och två iste. Toppenkrog tycker jag.
Bussen hem kommer och går, med oss i. Jag hinner med en snabb dusch innan jag rusar till jobbet i butiken. Om det finns inte mycket att skriva. Vi stängde 00.30 och jag går hem igen. Hyresvärden ska ha grillfest och tandvattnet rinner, tyvärr ska jag upp klockan sex igen så jag stoppar i mig mer av Gemistan och kryper i säng för hela 5 timmars sömn. Dagen var inte bra...
Torsdagen är obehagligt grådisig och det är ruskigt hett redan klockan sex. Jag är på jobbet strax före åtta och väntar med spänning på att den utlovade tvättmaskinen ska anlända. Dottern har stand by och får inte lämna lägenheten förrän den kommit. Idag av alla dagar! Såna här dagar ska tillbringas blötlagd både ut- och invärtes. För att spara tid, och pengar, äter jag lunch på jobbet. Gissa vad? Gemista så klart, men nu är förrådet äntligen tömt! Tack för maten kiria Marika. Strax efter lunch går strömmen i större delen av Platanias. Turister med A/C! Alla kommer hem samtidigt och slår igång fanskapen, vi som jobbar blir utan datorer, el och svalka. Strömmen är borta i drygt två timmar och jag flyter bort i värmen. Jag slutar 16.00, svettig och äcklig utan möjlighet till en dusch. Nu har jag fått nog! Jag skickar min hyresvärde ett ilsket sms och talar om att vi flyttar om vi inte får varmvatten snarast. Han svarar inte... Efter ytterligare ett arbetspass går jag hemåt i den heta kolsvarta natten, någon tvättmaskin har vi inte fått under dagen. Jag är förbannad, trött, svettig och hungrig.
Fredag morgon och jag har sovmorgon i hela två timmar. Klockan 8 ringer uret och jag pallrar mig upp för en kaffe på balkongen. Iskallt vatten att tvätta håret i förstås, men jag ska ner och klippa mig och har inget val. Skulle aldrig drömma om att gå till tandläkaren med oborstade tänder heller...
Precis när jag är färdigklippt ringer mobilen, det är min tvättmaskin som är på väg! De är helt nära säger de och jag rusar upp för backen. Väl uppe får jag förstås vänta en hel timme på att de ska komma.
De ställer maskinen på plats efter en massa krångel med att backa upp för den smala gropiga vägen till mig, men installerar de maskinen? Nej, inte då, det måste jag ringa en serviceman om! Jag kastar mig på mobilen och ringer som besatt utan att få svar.
I ren ilska dammsuger jag lägenheten, tar en kall frappé och en VARM dusch innan jag går till jobbet. Jag fortsätter ringa till sju innan jag får svar, jag har förstås handlat hos greklands motsvarighet till Elgiganten!
Någon installatör kommer inte i helgen, vi får vänta med tvätten och jag är surare än ett par gamla strumpor när jag går till jobbet.
Lördag och forfarande inte en vilodag i sikte. Idag är det marknad i Koum Kapi, den gamla delen av Chanias hamn, och jag ska dit - helt ensam! Inte en dotter eller bekant i sikte när jag näst intill hukande smyger mig ner till bussen. Jag klarar det. Jippie! Innan jag strosar - Hmmm...halvspringer i sedvanlig promenadtakt - till marknadsområdet tar jag en tur förbi mitt grekiska Elgiganten. Jag får tag på en kille som begår misstaget att hälsa på engelska och ger luft för mitt missnöje. - Vad är fel med maskinen? Hur faan ska jag veta det när den inte är inkopplad! Killen får något matt i blicken när jag häver ur mig veckans missnöje. Jag, som minsann hört grekerna gorma och svära, skräder inte orden. Om maskinen inte är inkopplad senast måndag klockan tre kan de hämta igen den, basta! Tror han jag köpte den för att använda den som bord va? Jag går segrande ur striden, han ringer installatören och kräver inkoppling på måndag morgon. Av glatt flinande vänner har jag fått veta att man ALDRIG betalar innan en vara är levererad och inkopplad, man lämnar en liten deposition och är benhård med vilken tidpunkt man vill ha den. Ytterligare en läxa inlärd, jag kommer nog att överleva den grekiska servicenivån också...
Jag går med lätta steg vidare mot marknaden. Dagen är het och kvalmig, mina steg går i invanda spår utmed de gamla gatorna i stan. Jag älskar den här delen av Chania med sina smala stenlagda gränder, höga färgglada eller avskavda hus i omväxlande turkisk och grekisk stil, gistna dörrar och gamla tanter på pinnstolar - riktigt grekiskt liv! Eftersom fötterna går fjolårets väg hamnar jag mitt i fisk och ost avdelningen och det tar en stund innan jag tagit mig runt allt och inser att kläderna är flyttade till en ovanliggande parkering. 30 svettiga minuter åt helsike!
Dryga två timmar senare går jag nöjd mot bussarna. Jag har fyndat mig en snygg klänning för 5 euro, några toppar för 2 euro och en hel påse behåar och trosor till dottern för humana 13 euro. Till dessa inköp kan adderas ytterligare gardintyg av samma färg och kvalitè som tidigare inköp samt en meter lakansväv till de kuddar jag tänkt sy och fylla själv. 70x50 cm fyllda med fluffig siliconvadd som borgar för bekvämlighet och tvättbarhet, vadden kostar 8 euro kilot. Lakansväven låg på 240 cm bredd och jag räknar snabbt ut att mycket ett dubbellakan à 180 cm skulle kosta hela 45 SeK. Taget! Lakan råder det brist på i huset eftersom jag konsekvent vägrar ta emot några av hyresvärden. Kan själv!
Jag drar mig hemåt för en snabb ljummen dusch, lyckas sova hela 10 minuter och drar vidare för min 15 minuters raska promenad till jobbet. Jag går ner i vikt säger vännerna. Undra varför... När klockan närmar sig tolv är det dags att bestämma sig. Ska jag gå på sköna Elenas beach party eller inte. Jag har inte lust och bestämmer mig för att avstå. Jag och Rita åker ner till Agia Marina och äter pommes frites indränkta i bacon och dressing istället, hälsosam grekisk kost. När vi pratat en stund avböjer jag erbjudandet om transport uppför helvetesbacken, hon har ju en ny bil stackaren. Jag knatar upp, kommer hem till en tom lägenhet och kryper isäng med min bok och grekisk musik ljudande ur datorn. Somnar vid tresnåret och sover gott.
Söndag morgon och jag har sovmorgon igen. Den ska utnyttjas till max och jag drar mig i sängen med fläkten på full styrka. Brer mig några mackor och fixar en kall frappè som jag tar med tillbaka till sängen, sen ägnar jag någon timme till läsning. Ibland har det sina fördelar att slafa i köket, men föga imponerande är mitt sängbord. En ful grön skapelse till sopkorg...
När jag måste, och inte en sekund tidigare, tar jag en dusch och går till Platanias och min konst/keramik. Kvällen är löjligt lugn och jag jobbar med Ritas syster Anda. Strax innan vi slutar frågar Anda om jag vill ta en kaffe med henne, kaffe brukar innebära en drink. Jag kan bara minnas att jag druckit kaffe kvällstid en enda gång under mina sexton år här i byn och då var det en Frappé med Baileys i...
Vi går upp på en mysig liten bar i Platanias och slår oss ner i bambustolarna under vinrankor och fullmåne. Baren spelar bara grekisk musik och jag njuter för fullt. Vi pratar, drar skämt och skrattar gott och hinner med både två öl och en shot, Raki för mig tack!, innan klockan är två och jag får skjuts hem. Jag kommer att bli bortskämd av allt detta bilåkande... Väl hemma hinner jag inte mer än stänga dörren innan ett sms meddelar att det är party inatt. Vännerna saknar mig och bestämmer möte på Phisical hemma i byn. Eftersom jag frusit större delen av kvällen byter jag till jeans, tröja och boots innan jag slänger jackan över armen och går ner till huvudvägen igen. Väl på plats blir jag varmt välkomnad av personal och ägare, de ser inte mycket av mig nu för tiden. Jag får en öl och slår mig ner vid baren för att vänta.
Strax efter kommer "pappa" Kostas in med några vänner på släp. Han har precis stängt sin bar för kvällen - nu är det Kostas Holidays igen! Klockan 6 tackar jag för mig och rumlar hem igen, jag klarade mig lindrigt undan med "bara" en Tequila. Somnar ovaggad strax efter halv sju.
Måndag morgon. Utan direkta förpliktelser men med vissa sviter av föregående kväll sover jag gott. Strax efter 11 väcks jag av en ilsket ringande mobil. Det är tvättmaskinssnubben! Jag kommer messimeri, i eftermiddag mellan 12-3 alltså, säger han. I ren lycka studsar jag upp för att duscha (kallt) och plocka ihop det som ska tvättas. Efter 2 månaders handblask är det mesta i behov av tvätt... Tiden går, ingen installatör syns till. Dottern får stand by igen när jag ilsken rusar till jobbet. Varför glömmer jag alltid att fråga om det är grekisk tid som gäller? Den skiljer sig nämligen enormt från vanlig internationell tid...
Jobbet går mer eller mindre på rutin nu, jag börjar kunna våra konstnärer även om tungan snubblar på vissa av namnen. Strax före sex ringer dottern och frågar om hon får lov att gå till jobbet. Det måste hon ju få, även om hon nog hellre stannat hemma och haft en ledig dag. Hon jobbar sju dagar i veckan stackaren.
Tre minuter över nio ringer min mobil. Det är den förb.... installatören som påstår att han är på väg! Det kan han glömma talar jag om. Han SKA infinna sig senast tre imorgon, en minut senare och jag häver köpet och ringer några av mina benknäckande Harleyåkande vänner från Chania. Det sista sa jag inte högt. Jag avslutar samtalet och hoppar jämfota av ilska till arbetskamraternas förvåning. Huvudvärk resten av kvällen - den borde jag ta betalt för nu.
Vi stänger kvart över tolv och jag går hem i den varma natten. Svettig, ilsken, hungrig och med rätt skitiga kläder. Inte direkt på topp just nu va...
Tisdag. Vaknar är inte rätta ordet, men jag kliver i allafall upp och tar mig till jobbet strax före 8. Det är underligt mörkt ute, jag måste faktiskt tända lampan i badrummet när jag snyggar till mig, och kallt i luften. Morgonen kräver ytterligare en kaffe och jag börjar med att skaka en frappé. Vad bortskämd jag blivit med min lilla maskin hemma. Vi hyr ut bilar och säljer utflykter på löpande band. Nu är det högsäsong och det märks. Chefen har glömt att växla och skickar mig på banken vid 10-snåret. Nu är det helt plötsligt hett och kvalmigt, jag lider en liten aning men gottar mig åt bankens A/C. Precis när jag stängt bankens dörr bakom mig ringer nallen, det är installatören igen. Han står utanför vår dörr påstår han! Jag ringer och väcker dottern så att hon ska hinna dra på sig något mer anständigt än ett lakan. Hon är morgontrött och oerhört sur men går med på att öppna för den goda sakens - eller snarare det goda livets - skull. Tjugo minuter senare ringer hon upp mig -Vi har en tvättmaskin! Fungerar den? frågar jag. Ja, den provtvättar nu. Använd den!!! Det lovar hon göra så snart den kört klart. Jag går leende tillbaks till jobbet och väntar med benknäckandet tills jag vet att allt är ok. Dagens sextontimmarspass går på något sätt trots att jag gäspar och klipper med ögonen. Strax efter tolv raglar jag hemmåt för att kyssa mitt mirakel till maskin välkommen i huset. Jag hinner hänga en maskin och mata om den innan jag stupar i säng. Om Volvo betyder Jag rullar så står BMW garanterat för Jag tvättar... Jag har nu tre lyxartiklar!
070723
070723 19/7. Jobb från 8-00.30. Inte hann det hända något särskilt intressant på den tiden heller. Solen gick upp som vanligt, jag fick i mig en kaffe, vattnet var som vanligt iskallt och jag duschvägrade. Blaskade av mig under svordomar på omväxlande grekiska, engelska och svenska, tvättade håret och ansiktet och rusade iväg till jobbet. Jag var sur och grinig mest hela morgonen och ägnade en stund till att lära vår bulgariske mekaniket, Christos, att säga "Eat my shorts!" och några mindre rumsrena ord... Han skrattade glatt - han begriper inte ett ord engelska stackarn men lär lätt och kombinerar själv de mest fantasifulla meningar.. Till lunch blev det take away, kyckling fajitas, och jag drömde om mustiga grönsaksgrytor, boureki och grekisk sallad. Någon dag ska jag banne mig hinna koka bönor eller vlita! Värmen är rätt normal för stunden även om alla klagar på att det är för varmt - jag lider i allafall inte och väggarna hemma är nästan svalare än min hand. Under värsta värmeböljan, för tre veckor sen, hade jag kunnat värma mat på innerväggarna.
Vid fyratiden drog jag vidare till mitt lilla "extrajobb", det räknar jag som det riktiga jobbet nu, biluthyrningen är en bi(l)syssla... Vi hade en bra kväll med klirr i kassan och chefen var nöjd. Som omväxling stängde vi på slaget tolv och jag gick hemåt. Eftersom jag inte hört något om arbetstid för morgondagen antog jag att jag var ledig och stannade hos dottern för en kall öl och näringsrika jordnötter. Hon har "bytt" jobb de senaste dagarna och jag har en hel del otalt med hennes förre chef... En kväll fick hon hastigt ledigt och döm om hennes förvåning när hon går dit för lite umgänge - en annan brud jobbar i hennes ställe! Dagen efter blev hon kallad till chefen som bad henne söka jobb hos hans kusin. Ingen förklaring, inget tack för en fin tid, bara gå! Av arbetskompisarna har hon nu fått veta att den nya tjejen är tjeckiska och att hon kom i sällskap med en mycket äldre grekisk herre... Någon har en hållhake på chefen och har utnyttjat den till att ge sin älskarinna ett jobb. Bruden i fråga pratar knappt engelska, gör inte sitt jobb och får heller inte skäll av chefen när hon slarvar. Hon är omåttligt impopulär hos de övriga i baren och flera av stamgästerna har redan börjat söka upp dottern i den nya baren. Inte ens chefens bröder är nöjda med beslutet, de tycker att han gjort bort sig som sparkat dottern. Den enda servitrisen som inte var konstant packad eller hög och som var omtyckt av både lokalbefolkningen och turisterna. Med mig har chefen en och annan oplockad gås nu mer - han har kallat sig min vän i flera år... Förr eller senare kommer sanningen fram, det är en liten by vi bor i.
Eftersom jag hade morgonen ledig tog jag en tur in till Chania och köpte mig ett arbets/köksbord. Indiskt grovt, mörkt med smidesbeslag och med lådor i sargen. 65 x 100 cm och 100 euro på rea. Jag lämnade en deposition á 50 euro och nu väntar jag på leverans av det, de flesta butiker levererar gratis om man inte bor i obygden vilket är oerhört praktiskt. Efter möbelinköpet blev det en påse kläder, mest inför vintern, eftersom det är rea i stan. Jag fyndade friskt och relativt billigt. En sak jag häpnade över är grekernas liberala inställning till omklädningsrum. Om kön är för lång byter de helt sonika om ute i butiken - män som kvinnor. De har en lika liberal syn på köer och en yngre typ försökte slinka förbi mig. Jag stirrade honom i ögonen och sa på grekiska att jag faktiskt hade en arbetstid att passa, han fick snällt vänta på sin tur. Särskilt glad var han inte men det bekom mig inte det minsta. Jag börjar lära mig systemet.
Jag tog mig hem helskinnad och upptäckte att vattnet var ljummet. Det betyder att man ska passa på att duscha, även om jag känner mig lika ofräsch igen när jag promenerat upp till Platanias och jobbet. Om jobbet finns inte mycket att nämna, det är varken till eller från, bara en inkomstkälla.
Jag har haft en pratstund med dotterns nya chef, om löner, försäkringar och förmåner... Lönen är lägre men arbetstiderna bättre och hon trivs trots att bartendern är en gniden skit. Han fattar inte varför han ska dela dricksen med dottern! Utan dottern skulle han knappt få någon dricks, han är tråkig, surmulen och kan inte blanda drinkar. Dottern erbjöd sig att lära honom göra Hot Shots härom kvällen. Look and learn svarade han och blandade något helt annat. Skulle inte tro det sa dottern, vad har jag att lära av någon som skakar en B52:a? Sen den kvällen är de i konstant krig och jag fick frågan av deras chef om jag vill ha jobbet som bartender... Eventuellt för nästa säsong, om jag får ändra på några saker svarade jag, jag hinner inte med ett tredje jobb just nu. Dottern pluggar på ur vår cocktailbok och kan redan hoppa in om det kniper, fast då förlorar de en utmärkt servitris. Jag jobbar gärna i baren men vill hyra den, inte vara anställd. Jag har haft ögonen på stället i flera år, läget är bra, baren är lagom stor och den hör till ett bra hotell, Canea Mare. Den har varit stängd några säsonger men öppnade igen nu i sommar. Cheferna/ägarna är mindre populära grekamerikanare och har fått personal därefter.
Jag ska diskutera saken med herrarna någon kväll längre fram i höst, när jag hunnit kolla in dem och stället bättre.
Nu ska jag ägna de närmsta dagarna åt jobb och lite shopping. Eftersom det är rea i stan har jag hittat en tvättmaskin till hyfsat pris, 249 euro för en 5 kilos maskin, den ska jag försöka köpa i veckan. Jag har fortfarande inte fått svar på om jag får koppla in den, men eftersom den är billig och en av mina vänner är rörmokare så köper jag den i allafall. Om det blir flytta av får någon ståtlig och stark grek flytta den och mitt nya bord, som ännu inte kommit på plats. Tiden är mer relativ här på Kreta än någon annanstans... En stor och stark grek funderar jag på att lägga beslag på för privat bruk, jag är trött på att släpa matpåsar och vattenmeloner uppför backen själv. Det finns ett talesätt som säger att en grekisk man förvandlas till en åsna från den dag han gifter sig. Åsnor är bra på att bära tungt. Alternativet till äktenskap är körkort och det har jag inga planer på att skaffa mig...
Ytterligare en dag har gått och jag har varit LEDIG!!! En hel söndag till förfogande hur helst jag önskade. Det blev inte något badande idag heller. EN av mina stammkunder på Tradera semestrar på Kreta för första gången och det visade sig att de skulle bo i Kolimbari, bara en dryg mil bort. De anlände Chania igår kväll och självklart skulle vi träffas efter alla många kontakter. Jag vaknade alltså relativt tidigt, duschade kallt och drack kaffe innan jag gick ner till bussen, jag hann dessutom förbi mitt framtida hem en sväng innan jag bordade fordonet. Eftersom jag sällan köper biljett innan jag kliver på bussen hade jag mynt i handen och väntade på biljettförsäljaren. Vi var fyra resenärer i bussen, tre grekiskor och jag. Alla andra betalar men mig, den enda blåögda, glömmer han förvånandsvärt nog bort. Detta händer ungefär var tredje gång jag åker buss, oavsett försäljare. Gratis är gott och jag håller tyst.
Väl framme i Kolimbari kliver jag ur och letar mig fram till ett av de finare hotellen. Jag hittar rummet och knackar på hos mina okända vänner och möts av en varm kram. Jag kände utan problem igen Ingela på kläderna... Vi slår oss ner på balkongen och bekantar oss närmare innan deras lilla dotter bestämmer att det är lunchdags. Bor man "all inclusive" innebär det att allt som äts eller drick skrivs upp på rummet, jag blev alltså bjuden på lunchbuffé. Där fanns alla möjliga läckerheter och jag kan lova att min tallrik var rågad - jag åt ikapp tre veckors halvsvält i ett svep. På tallriken låg mört lammkött i briam simmande i en mustig tomatsås, dolmadakia med yougurtsås, loukanika (grovmalda grekiska korvar), oliver, fetaost och tzatziki. Ingelas man gjorde stora ögon, själv tyckte de att det var för varmt för annat än fetaost och vattenmelon. Jag lider inte av värmen jag... Nu klarar jag mig förmodligen utan mat ytterligare ett par veckor.
Efter lunchen ville de ta en kaffe och jag guidade till ett mysigt litet fik i hamnen där jag varit förr. Iskaffe var något nytt för paret, chokladkakan som simmade i chokladsås lockade dem och jag beställde. Av förklarliga orsaker avhöll jag mig från bakverk... Lilla ljuslockiga dottern gjorde succé hos de övriga gästerna ch vi fikade i godan ro en lång stund innan de betalade och jag återigen blev bjuden. En kort promenad tillbaka till hotellet och en stunds prat på balkongen och klockan var över sju. Jag tackade för mig med löfte om att guida dem i Chania nästa vecka, det är marknad. Innan jag gick kom Ingela med en osthyvel som jag beställt - Se den som en inflyttningspresent. Återigen gratis!
Dags att hitta en busshållplats. Kolimbari är varken stort eller överbebyggt men tror ni inte att jag lyckades gå vilse ändå! Jag var halvvägs upp i en bergsby innan jag gav upp och ringde mitt ex, uppvuxen i området, och bad om hjälp. Det fick jag, han lät oerhört road över mitt missöde, och hann precis tillbaks till utgångsläget innan bussen gick. Nu fick jag betala för mig men sa fel by i ren utmattning och tjyvåkte fräckt ytterligare några hållplatser. Väl hemma igen tvättade jag upp lite kläder, för hand som vanligt, skurade golven och kröp i säng. Det går massor med "onödig" tid till hushållsarbete, därför hinner jag inte skriva oftare.
Måndagen kom den med och jag jobbade i hela tre timmar innan jag tackade för mig, för dagen, och tog bussen in till Chania och reorna. När jag kom hem igen ägde jag en vattenkokare som borgar för trevligare morgontvagning och, en tvättmaskin med snar leverans! Det blev inte den jag siktat in mig på utan en aning större för samma pris. Jag har ännu inte fått besked om huruvida jag får koppla in den i badrummet, men jag har väntat 1,5 månader på det så nu gör jag som jag vill. Dottern köpte sig en ny mobil för drickspengarna, 150 euro, och vi suktade över en platt TV. Teven får vänta till senare i höst, sängar och dylikt får gå före. Vi hann med en sväng på en av klädbutikerna också innan telefonen ringde. Det var från möbelbutiken ? mitt bord var påväg! Nu blev det bråttom hem. Jag sa att jag skulle vara hemma 14:30, nog med marginal för att slippa springa uppför backen, men hinner inte mer än kliva på bussen förrän "flyttgubbarna" ringer och talar om att de är framme vid kyrkan. De pratar bara grekiska och jag blir ställd. Jag finner mig efter en stund, hittar rätt ord och ber dem vänta några minuter, jag är redan i Stalos.
Jag hittare männen lugnt rökandes vid foten av kyrkan och ber om ursäkt för att de fått vänta. - Ingen fara, det var svalt och skönt i skuggan! Bordet kommer på plats och gör sig väl, 50 euro byter ägare och jag har en stund tillgodo för att laga oss en lunch. Jag steker klyftpotatis och lantkorvar, gör en sallad med fetaost och inviger osthyveln. Allt smakade och jag tog en kaffe innan det var dags att duscha och ila till kvällsjobbet. Som jag spenderat vill det till att dra in nya slantar... Jag måste köpa något att lägga min far i när han kommer på besök.
Solsidan i Agia Marina har fått pergolas och fönster
Avigsidan och min kommande bostad. Lite mindre än planerat men med oliver och citronträd vid husknuten.
070718
070718 Ytterligare en vecka har gått och jag ligger efter med bloggen. Jag hinner inte ladda upp det jag skriver eller fotografera allt vackert jag ser.
Mindre arbetstid har det inte blivit men jag har haft två halva dagar ledigt. Den första gick till att tvätta, städa, äta, duscha och raka benen, den andra tillbringade jag i Chanias butiker. Nu har jag en Frappémaskin och ett diskställ i köket! Inte riktigt det jag mest behövde... Ett bord, en säng och en soffa hade varit mer logiskt att köpa. Jag har inte riktigt tid för logik nu och om dagens enda näringsintag är en iskaffe så ska den banne mig vara god!
Jag ser fram emot söndag denna vecka, då ska jag vara helt ledig från båda jobben och kanske hinner jag ner till stranden för första gången då. Nu har jag sagt ifrån på jobb Nr 1, jag varken vill eller orkar jobba 16 timmar sju dagar i veckan. Jag behöver tid att handla och köpa bohag. Jag försökte köpa mina efterlängtade indiska möbler nu i veckan - jag hade markerat dem i en katalog jag fått från en butik. Döm om min förvåning när de säger att de inte har möblerna, de kommer i mitten på augusti. Min pappa kommer ungefär samtidigt och vi har ingenstans att placera honom... Jag suktar mer och mer efter en lägenhet i "radhuset" jag fotograferat. Helt nybyggt, inga andra grannar än de som bor i huset, ingen helvetesbacke täckt av lera och goda utsikter till varmvatten...
Huset ägs och byggs av en vän till mig. Jag har känt honom i 16 år och vet hur jag ska lirka med honom. Han bygger för att hyra ut per månad eller år, hyran blir aningen högre men jag har sett en liten 3-rummare som skulle passa oss perfekt. Jag talade om att den är min, nu väntar jag på att den ska bli klar.
Nu i veckan var jag ner och inspekterade bygget som hastigast, det ser lovande ut. Tyvärr fick jag veta att lägenheten jag vill ha är uthyrd över sommaren - till Atenare! Klart som faan att de ska ha den, de betalar några hundra mer per månad än jag har för avsikt att göra. Som kompensation kunde jag få en mindre lägenhet i källaren sa Nektarios, ägaren. Jag rynkade på näsan och visade mitt missnöje tydligt. ? Special price for you, 250 euro/month säger han. Hmmm....Den är bättre planerad än den vi bor i nu, men en källarlägenhet i ett nybyggt hus låter som problem för mig. Jag gick hem och funderade ett tag sen gick jag tillbaks och höll ett korsförhör med "grabben" - jag har redan lärt mig var några av bostadsfällorna ligger.
Hur mycket ligger hyran på och är den billigare på vintern? 250 for you and Yes!
Är det centralvärme eller AC? Centralvärme i källaren, AC där uppe.
Ingår el i hyran? No, det finns elmätare till alla lägenheter.
Hur många solfångare/vattentankar finns det? 4 av varje. Han visar att vattnet är ordentligt varmt trots att det är sent på kvällen.
Och om det regnar och är mulet då? Han har en brännare som han slår på säger han. Han bor ju själv i huset...
Vad blir det för kök? Vinkelkök med stor kyl och frys, köksfläkt och eventuellt tvättmaskin.
Får jag installera en soba (liten vedspis)? Va??? Han tittar undrande på mig men jag är benhård. En källarlägenhet i ett nybyggt hus är en fuktfälla, något annat kan han ju försöka slå i mig. Ska vi bo där så ska vi banne mig inte behöva frysa eller lida av mögelskador. Jag talar om att jag betalar för kaminen om jag bara får hjälp att installera den och lägger till att den är bra om strömmen försvinner som den ofta gör. Jag är fortfarande tveksam till lägenheten men tror inte att den blir varken sämre eller bättre än den vi bor i nu.
Jag har bestämt mig för att prata med min hyresvärds sonson om varmvattnet och flytten, det sitter hårt åt eftersom jag gillar dem och inte vill göra mig ovän med familjen. I natt när jag kom hem från jobbet, totalt utmattad efter bara 4 timmars sömn, satt jag på balkongen med en öl när sonsonen kom hem från jobbet. Han kom ut på balkongen ovanför och ropade på mig, det fanns mat att hämta. Igår var det byns, Agia Marina, namnsdag och det hade varit festligheter med mycket god mat. Festligheterna firas ofta här i huset, byns präst är en regelbunden gäst här, och kiria Marika lagar maten till hela kalaset. Nu fanns det "rester" i mängder. Jag gick upp för att hämta en tallrik men blev nedtryckt i en stol och maten ställdes fram. Stora stycken grillat kött, briam och ugnsstekt potatis i olja och tomat. Mat!!! Jag tryckte i mig lika mycket som Kostas, sonsonen, som är fullvuxen och utbildad chefskock... När maten var på plats i magen fick jag en cigarett och en liten Raki och vi pratade en stund. Trots att frågan kom om lägenheten var till belåtenhet så hade jag varken mod eller hjärta till att nämna flytten. Jag höll tyst och somnade nästan vid köksbordet efter en stund.
När det var dags att gå en trappa ner var jag halvt medvetslös av mättnad och trötthet. Jag sa godnatt till kiria Marika och gick mot dörren när Kostas helt sonika lyfter upp mig i famnen - och bär mig ner för trappan! Det är något lurt på gång här, grabben är bara 27 år!
Jag tackade för mig än en gång och fick order om att infinna mig för lunch idag klockan två om jag ändå är ledig på förmiddagen. Det blir kycklingpilaffi - dotterns favoriträtt...
070712
070712 Fortfarande mestadels hett, lortigt, hungrigt och utmattat här i vackra Agia Marina/Platanias. Jag har kört en och en halv vecka med sexton timmars arbete och max fem timmars vila.
Precis som jag trodde fick jag läge på hämd nu i veckan. Den var ljuv! Sköna Elena fanns på plats och hade fullt upp med att hålla sig för skratt när tiden var inne.
Från att ha jobbat 8-16 i över en vecka ville nu chef Nr 1 att jag skulle ta "siesta" mitt över dagen och komma tillbaks för ett kvällspass. Problem... Tiden är inne för ett sanningens ord. Följande dialog utspelar sig:
Gå hem och vila ett tag och kom tillbaka 14.00. Du jobbar till 8 eller 9 ikväll.
Ledsen, men det är omöjligt, jag är upptagen efter 16.30.
Med vad? Varför kan du inte jobba kvällen?
Jag har ett annat jobb på kvällarna.
Va? Varför då?
Därför att du sa att du inte var nöjd med mig och jag inte har tid att vänta på att bli avskedad, jag behöver pengar precis som alla andra.
Jobbar du varje kväll?
Ja, 16.30 till 00.30 sju dagar i veckan.
Då får du ta och välja jobb, jag kan inte ha personal som inte kan ställa upp!
Enkelt, jag väljer regelbundna arbetstider, närmare till jobbet och mer fritid.
En mycket snopen chef Nr 1 vet inte vad han ska svara, han hade nog förväntat sig att jag skulle välja hans jobb.
Vill du att jag går nu? frågar jag. Han tittar förvånat på mig och ber mig stanna till 16.00. En stund senare frågar han om jag kan tänka mig att jobba några förmiddagar i veckan hos honom. Jo, om tiderna passar, jag behöver pengarna just nu...
Chefen drar iväg för att leverera en MC till ett hotell och sköna Elena kan äntligen ge utlopp för sin "glädje". Hon skrattar så tårarna rinne och höjer handen. Give me 5!!! Under sina år på kontoret har hon aldrig sett chefen så spak säger hon. Tusen tack! Nu kanske vi får lite mer ordning här på jobbet.
Hon är också trött på allt virrvarr med oregelbundna tider och bristen på planering. Nu är det upp till henne och mig att utarbeta mer fungerande rutiner.
Jag jobbar till 16.00, rusar vidare till jobb Nr 2 där jag stoppar i mig chips och choklad för att hålla mig på benen till midnatt. Där finns inte möjlighet att äta riktig mat och jag hinner sällan ta något på vägen dit. Jag jobbar, svälter, tappar vikt och är fortsatt lortig. Dryga fem kilometers rask promenad per dygn gör sitt till för figuren, hullet ersätts av muskler och min nya garderob är för stor för kroppen. Jag måste hinna shoppa någon dag.
070705
070705 Dagarna fortsätter att rinna iväg och flyta ihop, vi kommer nog att vara inne i november innan jag hunnit fatta att jag bor här.
Den senaste veckan har det hänt mycket - allt för mycket för min smak. Härom dagen var chefen sur och grinig, han har problem med vår mekaniker som inte sköter sitt jobb och det går ut över mig och sköna Elena. Jag sitter i godan ro och tittar ut över en rätt folktom gata - hettan tvingar de flesta att stanna inomhus med AC i full gång och ingen vill hyra bil eller göra utflykter - det minsta man kan säga är att säsongen är urusel. Helt plötsligt säger chefen att han inte är nöjd med mig. Det var då faan första gången i mitt arbetsliv jag fick höra det! Jag lär mig inte snabbt nog påstår han i nästa andetag, det är ju bara 5 saker att hålla rätt på. Jo just, fem saker per utflyktsmål, fem saker per bil och kontrakt och eller vespa/MC. För att inte tala om de fem olika stegen i valutaväxlingen... Jag som aldrig jobbat på en resebyrå eller ett växlingskontor och inte ens har körkort lär mig inte fort nog!? Nu har ha skitit i det blå skåpet skulle min son ha sagt om han varit där. Jag höjer näsan en halv meter, svarar knappt på tilltal och bestämmer mig för att hämnas - jag ger mig ut att söka ett nytt jobb. Må så vara att jobbet är roligt och att jag trivs med min kollega, men det finns en gräns för vad jag tål och om jag inte ens får ett schema eller fasta arbetstider är gränsen nådd nu. Jag är trött på att han ringer vid 22-tiden och ber mig börja 8. Jag kan inte planera mina dagar och känner mig heller aldrig riktigt ledig. Inte tusan kan jag gå ut och ta en öl om jag måste upp klockan 6 varje morgon heller... Jag lägger ut krokar och får omgående napp.
Det finns en ledig tjänst i en butik i Platanias och jag ger mig iväg efter jobbet för att spana in den, och cheferna... De säljer keramisk konst från några av de mer kända grekiska konstnärerna, många namnkunniga från Chania. Ägarna söker en skandinavisk kvinna, något äldre, med butiksvana, till en deltidstjänst - de söker alltså mig. Jag antar erbjudandet eftersom lönen är hyfsad och de erbjuder IKA, skatt och försäkring. Dagen efter, 16.30, infinner jag mig för provanställning. Jag har redan jobbat åtta timmar på biluthyrningen och känner mig lagom mosig. Innan kvällen är över är klockan 00.31 och jag har sålt konst för över 20.000 kronor. Ägarna häpnar och jobbet är mitt - på heltid! Hur gick det till och varför sa jag inte ifrån? Jag raglar hemåt, utmattad med värkande fötter - mitt första 16-timmars pass är över och jag orkar inte ens äta middag. Nu har jag alltså två heltidsjobb, det ena med oregelbundna arbetstider! Aj aj aj.
Sköna Elena kommer till min räddning och vi laborerar med chefen och våra arbetstider så att det går ihop för mig. Vi nämner däremot inget om mitt nya jobb för chefen... Jag fortsätter rusa mellan jobbet, påstår fräckt att jag har ett "möte" när chef Nr 1 ber mig jobba längre och ber chef Nr 2 om några extra minuter ledighet per dag så jag hinner äta något mellan jobben. Inga problem, för dem... För mig innebär det att jag inte hinner annat än att jobba. Städning, tvätt, matlagning, shopping och benrakning går "fett bort" som en tonåring skulle uttryckt det. Jag hinner sällan eller aldrig njuta av det lilla varmvatten som hemmet kan uppbringa. Klockan 06.00 är det kallare än mitt iskaffe, klockan 00.45 är temperaturen den samma. Jag duschar INTE kallt och hinner heller inte koka vattnet som dottern gör. Vi har ett litet problem... Det är inte helt oväntat, förra sommaren var det lika illa med varmvattnet här i huset men tant Marikas hemlagade mat vägde upp för bristerna. Nu hinner jag inte längre tillgodogöra mig "förmånerna" och då är bristerna mindre lätta att ha överseénde med.
En vecka går. Jag känner mig urlakad, lortig och uppgiven men pengar rullar in. Jag får banne mig skylla mig själv men jag vet att det rätta ögonblicket kommer när jag får "hämnas" chef 1 kommentar om min arbetsförmåga. Fram tills det ögonblicket jobbar jag på och samlar pengar på hög till möbler och tvättmaskin.
070628
Jag jobbar på och försöker lära mig alla våra utflyktsmål, priser och bilmodeller så fort som möjligt. Chefen är lynnig som en femtonåring med mens. Vår mekaniker sköter inte sitt jobb och det går ut över oss andra. Sköna Elena, min Serbiska kollega går på knäna av arbetsuppgifter och är lättstressad, själv är jag bara trött och småsur. När jag inte jobbar stressar jag ner till Chania och botaniserar i möbel och klädbutiker. Kalimera-Nilam dök upp ur intet på självaste midsommar afton och medförde en inflyttningsgåva bestående av rejäla klädgalgar, dessa måste utnyttjas.
Jag glömde visst berätta om hennes besök förra gången, det var så mycket annat som hände då, men så här var det...
Arbetspasset var slut strax efter 19.30 och jag bestämde mig för att hälsa på dottern på jobbet. Eftersom hon inte hunnit börja tog jag en iskall Amstel och pratade med personalen på Kaluha istället. En kall öl sitter gott när man promenerat drygt 2 kilometer i sommarvärmen. Av en händelse kom jag på att det var midsommarafton och beskrev våra svenska traditioner för barens ägare, han tyckte genast att vi skulle skriva en midsommarhälsning på deras "trottoarpratare". Med vi menade han jag, han kan inte stava till hej på svenska ens under vapenhot... Sagt och gjort, jag får en ask kritor och en svart tavla att kludda på och sätter igång. Det lutade rejält när jag var klar, man ska inte stå hukad när man är stelopererad - eller var det ölen som gjorde sitt till? Jag suddade ut allt, satte mig i skräddarställning mitt på bargolvet och började om. Snart anslöt sig dottern och började måla blommor för glatta livet. Där sitter vi i godan ro och kluddar när jag hör en röst bakom mig - Du är Kiki va? Bakom mig står en liten ljushårig skapelse med ett glatt leénde, Nilam is here! Jag avslutade mitt lilla "svartjobb" och satte mig på terrassen med henne och hennes make. Djupt nedsjunkna i bambustolarna smuttade vi på drinkar och öl, pratade om ditt och datt, skrattade gott åt tanken på hennes make iklädd ett litet Kalimeralinne och njöt av sommarvärmen. Av en händelse kom vi in på deras förra resa och den försvunna plånboken - då minns jag plötsligt att jag vid något tillfälle den senaste månaden pratat om dem med någon. Det tar en bra stund för femöringen att trilla ner... På flyget till Chania, morgonen då vi flyttatde ner, satt vi bredvid ett par. Vi kom att prata om Chania och flygplatsen och jag nämner att de bör hålla i plånboken. - Jo jag vet, svarar kvinnan, min bror och svägerska blev bestulna redan i ankomsthallen. Kvinnan var Nilams svägerska och än en gång var världen liten. Nilam med käresta var trötta efter resan och gjorde kväll tidigt, jag var utmattad efter jobbet och orkade inte ens protestera som omväxling. Vi tog en sista shot och gick åt var vårt håll, mot stenhårda sängar och moskiter.
Tyvärr drabbades jag av en allergichock dagarna efter och vi hann inte träffas mer. Däremot levererades ett större antal galgar till dotterns arbetsplats innan de reste tillbaks till Sverige och kylan.
Jag har fortfarande inte besökt stranden, varken i dagsljus eller senare, jobbet går före allt för ögonblicket. Jag har heller inte fattat att vi bor här för gott, bara att alla mina möbler är borta och skosamlingen rejält decimerad. Jag har fortfarande inte fått fingrarna ur och köpt hyllor eller möbler. Jag ägnar mer tid åt att fönstershoppa än att bränna kontanter just nu. I denna del av mitt nya liv vill jag INTE ha laminerade möbler. Inte ens på verandan, så det så! Jag har alltid drömt om grova indiska bord och TV-bänkar, mörka träslag och orientaliska tyger och det tänker jag ha om jag så får nöja mig med ett inköp i månaden eller mer sällan. Det enda riktiga inköpet hitills är en stor bricka i grov mörk metall som jag dekorerat med ett doftpottpuri med apelsin och kanel, doftljus och vackra klot i mörkrött och guld. Brickan står på golvet i ett i övrigt ganska tomt rum, det är mysigt att tända ljusen på kvällen och väldoften överskuggar den lätta mögeldoften från köksskåpen. Inte en chans i världen att jag skulle spenderat dryga 300 Sek på detta i Sverige men det nya jobbet måste ju firas. Jag har även köpt en bit tyg till köksgardiner på marknaden, även den i orientalisk stil med minoiskt mönster guld. Jag tyckte det fick räcka med 1,5 meter till det lilla fönstret och betalade gladeligen 18 euro för det. Döm om min förvåning när jag väl hemma vecklar ut tyget och inser att det är hela tre meter brett! Jag har bestämt mig för att köpa lika mycket till och spara det till vardagsrummet istället, i köket har jag ju nu mera insynskydd i matt plastfilm.
Nu ska jag jobba lite till, chefen är tillbaks...
Jag har förälskat mig, här SKA vi bo! Nu måste jag bara arrangera det hela lite snyggt...
