070315

070315 Japp, nu är det gjort! Ikväll berättade jag för pappa om vår förestående flytt. Nervig som få med skakande händer och klapprande tänder ringde jag upp käre far. Hur smyger man in en sån nyhet i en vanlig "väder och hälsa" konversation? Vi kom in på arbetslöshet och ekonomi, sen skötte resten sig själv. Man kan inte påstå annat än att jag är häpen. Käre pappsen sa att det knappast kom som en nyhet, jag har ju varit på väg i flera år nu. ?Det ordnar sig nog, du brukar ju klara det mesta?... Tycker mig ana beröm där. Mer bekymrad var han över sonens flytt till London, hur skulle det gå? Något lugnad är han över att min älskade "syster" finns till hands och kan guida äldsta barnbarnet i livets labyrint och Londons publiv. Det sista sa han inte, pappa är ganska fåordig till naturen. Klart grabben ska gå på pub tycker jag, som vanligt vis får muta ungen till att roa sig. Man lever bara en gång, världen är stor, res och upplev etc etc. Till skillnad mot i Sverige har han i allafall stora chanser till ett jobb. Vad han hittar på i framtiden löser sig nog det med. Ordet nog används flitigt i min familj- helst när jag är inblandad. "Hon är nog inte riktigt klok"... Hur som helst bestämde pappa sig för att besöka oss strax innan flytten, att han tar hand om lådor och kära minnen lät självklart så bil får det bli. Nu kan jag spara lite mer saker än jag planerat var min första tanke, nästa tanke var den om imaginär välfärd. Pappa trivdes bra i Chania, han tar säkert med sig saker ner när han kommer på semester. Jag har önskat mig en elektrisk filt vid första besöket...

Idag kom besked från folkhögskolan, mitt betyg är översatt och rektorn på intågande för stämpling och underskrift, "du bör ha det redan imorgon. P.s. Jag spar din adress om jag behöver guide på Kreta. D.s. Karin". Det är få saker jag saknar med Sundsvall men Ålsta Folkhögskola ligger mig varmt om hjärtat. Det ska bli kul att se hur betygen ser ut på engelska.

Det har inte hänt mycket mer här idag, det känns konstigt efter nästan två veckors turbulens och snabba beslut. Separationsångesten finns här men jag håller den på en armlängds avstånd och sysselsätter mig med research och diverse praktiska bitar. Tråkigt att skriva dagbok om men ett behövligt lugn för hjärnan. Jag laddar batterierna för nästa steg, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och A-kassan ska underrättas om flytten. Som vanligt målar jag upp katastrofer och problem. Motstånd är att räkna med, jag tänker ju slita mig fri. "Murphy" och jag är gamla polare.

Nu återstår att ringa resten av familjen och jag har inga förhoppningar om att det ska gå lika smidigt...

image16
Mr Pringles, de flesta dagar en väldigt vild katt. Men som reklamen säger; Once You Pop... Köttfärs och fisk var inte lika populärt som dyra chips.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0