Movingstar

071222 Efter 5 timmars sömn kliver jag upp för att gratulera pyret på 19-års dagen. Grattis, grattis hjärtat, jag är oerhört stolt över att vara din mor!

För att fira tilldragelsen har vi bokat in klipptid nere hos Roula på Epi's. Vi ser rätt vildvuxna ut i håret båda två och har tänkt oss en utekväll efter dotterns arbetspass. Utemorgon är nog en bättre benämnelse... Nyfriserade, förbaskat stiliga och med godsaker i magen - Roulas assistent Anastasia har namnsdag idag - går vi hem för att vila lite mer. Kiria Eleni möter oss i trappen med en liten födelsedagspresent till dottern. Tanken är god men dottern ser förskräckt ut när hon packar upp en grällt färgad träkanin ur påsen. Idag är det dags att skriva kontrakt på lägenheten och betala hyran får jag veta och innan jag hunnit stänga dörren om oss har jag kiria Eleni i köket. Kontraktet är ett enkelt handskrivet papper, utan stämplar eller EOT-sigill. Olagligt och skattefritt... Kiria Eleni förklarar vad hon skriver, jag lyssnar på helspänn, det rör sig om ett 1-årigt kontrakt. Utöver hyran tillkommer el varannan månad och vatten var tredje. Med tanke på inomhustemperaturer på mellan 9 och 16 grader fasar jag redan för elräkningen. Hur vi än kör AC'n är lägenheten utkyld och vindarna viner rakt igenom fönster och dörrar. Vi får inte in någon bild på teven trots att jag bytt antennkabel, kiria Eleni bara rycker på axlarna och säger att teve inte är nyttigt. Hon lever inte som hon lär med tanke på 32" jag sett i hennes vardagsrum...

Pyret har somnat, jag städar undan och tvättar lite innan jag kopplar upp mig på nätet igen. Iförd jeans, tröjor, luddiga varma tofflor, pyjamas och morgonrock utanpå allt sitter jag sen som en kåldolme ute i kylan på balkongen några timmar. När jag är helt genomfrusen stänger jag av tvättmaskinen och alla lampor, sen kan jag starta vår lilla fläkt och stänga dörren till sovrummet för ytterligare en sovstund.

Dottern väcker mig med en enkel middag innan hon ger sig iväg till bussen. Jag tar en dusch men får snart ett sms från pyret - "det kom ingen buss, jag är sen till jobbet och tar en taxi nu". Typiskt när man behöver spara pengar! Måtte bussen dyka upp när jag ska åka till jobbet.

Turen är på min sida trots att jag får vänta en dryg stund i kylan. 14 grader varmt men vindar från Sibirien... 21.15 är Eleni och Tomas på plats och kvällen börjar. Kostas från Kavouras kommer in efter jobbet och inviterar oss alla, inkluderat dottern, till en riktigt grekisk barberquelunch på söndagen. "Bestäm med Tomas var ni ska träffas så får ni skjuts ut till Stavros. Jag har bjudit de flesta av mina vänner. Om ni vill se hur vi firar är ni välkomna". Jag lovar att vi ska komma och tackar för inbjudan. Trots att det är segt och folktomt in i det sista envisas Tomas med att ha öppet till 5.30. Jag gör mitt bästa för att hålla mig vaken och på gott partyhumör. Innan jag går bestämmer jag med Tomas att vi ska möta honom i hamnen klockan ett, önskar god natt och lämnar Scorpio.

Pyret väntar in mig på DNA, hon slutade 3.30 och har redan fått i sig några gratisshots innan jag kommer. De andra skandinaviska tjejerna sluter upp allt eftersom de slutar för natten - partyt börjar ta sig. När DNA stänger för natten går vi vidare till Senso och deras hemska R&B-musik. Där "lider" vi glatt tills vi blir erbjudna lift hem. Klockan är halv åtta morgonen före dopparedagen. Ingen julgran, ingen julmat och inga paket väntar oss.

071223 Klockan är ett när jag vaknar. Panik! Jag har ställt larmet på 11 men lyckats stänga av klockan utan att registrera den. Jag ringer Tomas och ber tusen gånger om ursäkt för att vi inte kan komma. - Framför mina ursäkter till Kostas med, jag lovar att göra det personligen senare i veckan. Skit och förbannad skit! Grillfesten var det närmaste ordentlig julmat vi kunde komma och nu missar vi den. Jag surar, klär mig och går ner på IN.KA för att handla lite tröstmat. Nu måste jag komma på något för att kompensera dottern. Vi bestämmer oss för att sova en stund till och äta en sen middag på Uncle Tom's.

Klockan åtta är vi vakna, om än mindre pigga. Vi snyggar upp oss rejält, promenerar ner till killarna på Uncle Tom's och dottern får bestämma menyn. Allt med vitlök, plus extra vitlök tack... Jag har tagit med en flaska av min hemgjorda glögg men killarna vägrar envist att värma den, man dricker inte varmt vin hävdar de. Därav snapsar vi kall glögg och har snart gjort slut på den litern... Middagen drar ut på tiden, Leonidas bjuder på öl, Rakomelo och Metaxa i tid och otid. Nu börjar livsandarna röra på sig. Vedugnen värmer bedrägligt, AC'n går på fullt för vår skull. Vi är de enda gästerna och snart bestämmer de sig för att stänga tidigt. Vill ni ha lift in till Chania? Njae...Hade väl inte tänkt det då... Vi tittar på varandra och i nästa ögonblick tackar vi ja. Vi är lediga och har inget bättre för oss. Innan juldagsmorgon glimma sitter vi återigen på DNA och dricker gratisdrinkar. Mer föstånd än så har jag alltså inte. Vi får en riktigt trevlig kväll och träffar många bekanta, oplanerade fester är oftast de bästa. Jag tar en kort tur till Kavouras för att be Kostas om ursäkt men han är ledig. Nästa gång... Jag har rejält dåligt samvete för hans skull. Jag brukar alltid försöka hålla mitt ord om jag lovat något.

Natten övergår till morgon. Natan dyker upp och ger oss lift hem till Agia Marina. Remos väntar i dörren och får en hel burk tonfisk i julklapp. Lägenheten är svinkall. Min allra första julafton på Kreta är här och jag är för full för att gå i mässan.

071224 God Jul till er alla!

Klockan två masar jag mig ur sängen för en varm kaffe. Jag vrider och vrider på kranarna - inget händer. Jag testar i badrummet, jag testar både varmt och kallt, utan resultat. Kranarna är kruttorra. God jul i helvete heller! Nere hos kiria Eleni möts jag av en axelryckning. - Vattnet har varit slut sen igår kväll. Jaha... Resten av dagen kretsar jag kring vattenkranen. Jag har tänkt göra Boureki till julmiddag, dotterns önskemål, men utan vatten att skölja potatisen i blir det svårt. Spola i toaletten eller dusch går inte heller och klockan elva ska jag infinna mig ren och fräsch på jobbet. Det innebär att jag måste åka med sista bussen som går 20.45...

Jag tar datorn med mig ut på balkongen och ser till min häpnad att grannen i huset bredvid tvättar bilen. Är det bara hos oss vattnet är slut? En stund senare dyker kiria Elenis sonhustru upp på gården och hämtar vatten ur en slang. - Hallå, kan man dricka det där vattnet? Jo då, det går bra! Varför har då ingen sagt till oss att vi kan hämta vatten där tro?

Jag drar på mig skorna och tar en balja med mig ner. Vatten finns det men jag har inte mycket att samla det i. Jag förklarar för sonhustrun att det är vår julafton och att vi båda jobbar och behöver få tvätta oss och äta något. - Jag ska se om jag kan dra slangen upp till tanken på taket, svarar hon. En handlingens kvinna. Me like!

Snart hör jag henne böka runt uppe på taket och strax efter ropar hon att det snart finns vatten till en dusch. Jag blaskar av potatisen i det vatten jag burit upp, skär den och zuccinin i tunna skivor och har snart min Boureki i ugnen. Tyvärr är jag sent ute.

Vi väntar en timme och tar sen en snabb dusch med klent tryck. Bourekin är fortfarande inte klar, ugnen är inte lika bra som den vi hade hos Nektarios. I sista minuten bestämmer vi oss för att äta maten oavsett om den är klar eller inte. Slafsigt, smaklöst och halvrått... Yummy... Vi hastar iväg till bussen, julpyntade med renhorn av plysch och tomteluva med fuskflätor. Måtte kvällen bli bättre än dagen! Eftersom jag börjar senare än dottern följer jag henne till El Mondo för en julshot. Jag har fått smak för den grekiska motsvarigheten till glögg, och på El Mondo finns ett aldrig sinande förråd av drycken.

Bara för att köper jag en flaska från kavan i hörnet vid hamnen, sen går jag en runda runt barerna och bjuder tjejerna på en julshot. Mina renhorn sticker ut i mängden, många är de som drar på smilbanden. Det sista stoppet blir på ett välbesökt Kavouras. Nu ska jag äntligen be Kostas om ursäkt för den missade grillfesten. Jag blir bjuden på en drink och i ett lugnt hörn framför jag mina ursäkter. Ser du misteln där uppe? Kostas tittar förvånat upp i taket och får en julpuss mitt på munnen. God Jul Kostas! Han ser nästan ut som om han tänker rodna och jag inser att hans chef står bakom mig. Jag skyndar mig ut från restaurangen. - Vi ses sen, okej!

Strax efter elva öppnas dörrarna till Scorpio. Jag är på lyset men i toppform. Tomas har med sig Melomakaróna och Kourabiedes, grekiska julkakor, som vi bjuder gästerna på. Någon julmusik har vi inte, och ingen är direkt uppklädd heller. Det är som vilken kväll som helst, bara något mer gäster än vanligt. Stammisarna sluter upp allt eftersom, jag hör nog till de nyktraste i sällskapet och tur är väl det. Kostas kommer in med sina arbetskompisar och snart är shotsflaskan framme igen. Som mest har jag sexton shots att hälla upp och alla ska ha olika i glaset. - Kan du minnas vad alla dricker, frågar Kostas. Jo, allra oftast gör jag det efter en beställning. - Bravo! Än så länge, tänker jag som börjar känna mig lullig. Scorpios julfest 2007 är en succé och för en gångs skull är jag flitig med kameran. När den sista gästen gått och jag plockat undan är klockan 6.15. Pyret är på plats och vi gör sällskap till taxin. God Jul pyret, God Jul Lilleman. Jag hoppas att vi kan fira nästa jul tillsammans, och under bättre omständigheter.

071225 Grattis på namnsdagen Christos och Xristina. Idag har jag namnsdag här i Grekland och för första gången är jag på plats!

Ingen av oss har särskilt stor lust att kliva upp idag men tillslut segrar kaffesuget över latmasken. Jag dricker kaffet ute på balkongen, lika påpälsad som vanligt. Solen skiner över Agia Marina, havet ligger stilla framför mig och det är bara aningen kallt ute. Jag är trött och seg efter arbetsveckan, orkar inte göra något vettigt utan surfar bara runt på nätet och laddar ner musik. Ikväll är både jag och dottern lediga, ingen stress, inga förpliktelser att tala om.

 Vattnet är tillbaka i kranarna lagom till den grekiska julfesten. Över Agia Marina ligger ett moln av grillos och det fräser av kotletter och korvar i byns alla hörn. Jag har ingen som helst julkänsla i år, mindre än någonsin tidigare, men trots det önskar jag att jag kunde närvara vid ett traditionellt firande. Snart är året till ända och jag har en lång lista på saker jag ville göra men inte gjort.

-         Plocka sniglar i bergen

-         Se hur Raki tillverkas

-         Besöka klostret på Jungfru Maria dag den 15 Augusti

-         Gå i julmässa eller vilken mässa som helst

-         Tala flytande grekiska

-         Närvara vid ett grekiskt bröllop

-         Shoppa i Aten eller Heraklion

-         Ta med pyret till Knossos

-         Lära mig laga Kretensk husmanskost

-         Skaffa uppehålls och arbetstillstånd...

-         Skatta för mina pengar. Etc etc etc

Den som väntar på något gott sägs det. Notera att skattandet hamnar längst ner på listan... Istället för att grubbla kryper jag isäng en stund till. Kylan har krupit in i benen, sängen är tillfälligt varm och jag har gott om tid att vila idag.

Vi vaknar till sent om sider och äter en lätt middag på konserverade dolmades, gigantes och bröd. Vi börjar båda tröttna på att laga mat i skenet från stearinljus. Om spisen är på kan man inte köra något annat, inte ens köksfläkten, utan att strömmen går. Slår jag på AC'n kan vi inte duscha eller ha lampor tända och av någon orsak immar lägenhetens alla fönster igen så fort AC'n är igång. Med tanke på alla springor och glipor i fönster och dörrar kan man inte kalla lägenheten tät, imman är oförklarlig för mig.

När vi ätit snyggar vi till oss för en krogrunda. Både jag och pyret tycker att namnsdagen bör firas, och eftersom Leonidas från Uncle Tom's spelar bouzouki på Notos ikväll är det dit vi ska gå först. För att spara pengar tar vi bussen 20:45 och inväntar natten hos Hanna på Klik - där får vi som barpersonal drinkarna för halva priset.

Innan natten är slut, och vi med den, har vi druckit en 10 euros öl på Notos och sett Leonidas spela gitarr, våldgästat alla hamnens barer och avslutat kalaset med att träffa en gammal bekant på Senso. Natten var lång och blöt, solen skiner på oss när vi rumlar hemmåt och jag börjar känna mig mätt på kroglivet nu.

071226 Jag är död, slut på och ett minne blott. Eller är det minnet som är slut på tro. Jag vaknar till liv strax före fem på eftermiddagen, aningen stressad för hur jag ska hinna med mig. En snabb men välbehövlig dusch, smink och rota fram något snyggt inför kvällen. - kan du fixa middag så jag hinner äta, frågar jag dottern som redan är färdig för jobbet. - Vart ska du då, frågar hon. - Till jobbet ju! - Du mamma, det är onsdag idag, du jobbar inte. Näää, torsdag är det väl... Eller??? Jag rotar fram mobilen och kollar almanackan. Onsdag... Då är det som de säger, alkohol skadar minnet!

Både välfriserad och snyggt sminkad kryper jag isäng igen - rätt avstjälpt, som syster yster skulle uttryckt det. Eftersom jag är vaken ägnar jag några timmar till läsning medans pyret gnor ihop slantar till mat och husrum. Min förre granne Dimitris ringer för att önska en god namnsdag i efterskott. - Har du något för dig? Han vill bjuda på vin och se Pirates of The Caribean. Vin... Njae, jag dricker te istället där vi sitter uppkrupna på dotterns säng/soffan och ser filmen på datorn. Jag gillar Cabernet, men gränsen för veckans alkoholintag och nattsudd är nådd. Strax efter tolv vaknar jag av att Dimitris skakar mig. - Filmen var bra, tack för sällskapet. Han flinar åt mitt nyvakna, rätt förvirrade ansikte. Jag följer honom ut och gör mig sen redo för graven. Jag är ingen ungdom längre, det är bara att inse.

071227 Sömnen gjorde sitt till och jag vaknar tidigt. Efter en kaffe och lite surfande ute i friska luften bestämmer jag mig för att kolla posten. Påpälsad så att svetten rinner om mig tar jag en rask promenad till Platanias - driv ut djävlarna ur kroppen, svettas rejält!

Något sent men mycket välkommet, på posten väntar hela tre paket på oss! Jag skyndar hemåt för att undersöka innehållet i dem. Bara för att förlänga pinan, och ge dottern en chans att vakna till, diskar jag undan, skurar toan och monterar upp vårt "duschparaply".

I paket 1 hittar jag mina nyinköpta boots från eBay. De är aningen stora men fina och verkar bekväma nog att jobba i. Paket 2 innehåller hela fyra CD-skivor från Janne. Tusen tack för dem!!! Paket 3 är mindre roligt. Pappa ha skickat lite post, min bankdosa och en julhälsning med 50 euro. Hälsningen och pengarna var roligt att få, men ingen blir väl glad för räkningar och påminnelser. HTF är snabba som tusan att skicka ut påminnelser men har fortfarande inte besvarat min överklagan.

Jag tar en siesta efter städandet och somnar till Hatzigiannis ljuva stämma. Snart är det dags för jobb igen. Bussen avgår i tid som omväxling och efter en dryg timmes väntan i hamnen är jag på jobbet igen. Julaftonen har satt min biologiska klocka ur spel och jag känner mig ur slag. Chanias gator och barer är nästan folktomma, folk har spenderat alla pengar på julfirande och presenter. Som omväxling är vi den bar som har mest gäster under kvällen. Jag springer fram och åter i mitt lilla utrymme om 4,5 x 0,65 meter. Dra in magen och tårna, undvik att snubbla på utstickande ölbackar eller välta glas och flaskor. Än har jag inte tappat eller krossat något, men det är alltid nära till.

Kostas kommer in på den sedvanliga sängfösaren. Han är ovanligt stillsam ikväll men följer alla mina rörelser uppmärksamt. När jag har en lugn stund pratar vi som vanligt, men han skämtar inte som han brukar och jag oroar mig för att han är sur för att vi missade hans fest.

Vid fyra kommer ett gäng bartendrar från Koum Kapi. Kostas säger godnatt och går, men stannar i dörren och tittar länge på mig. Jag fattar noll och snart har jag fullt upp med beställningar. I ottan, 5.15 låser vi dörren till Scorpio för några timmars vila. Dottern har raggat upp skjuts hem och snart är vi hemma hos oss. Andedräkten ryker ur munnen på oss inne, men sängen är varm tack vare stängda dörrar och Mixalis lilla fläkt. Det tar inte många minuter innan jag somnat.

071228 Klockan tio vaknar jag, mitt i en dröm, full av energi och med ett löjligt leende på läpparna. Jag dricker mitt kaffe ute som vanligt, men idag har jag inget nät att koppla upp mig på. Istället sätter jag mig i köket och syr gardiner till vardagsrummet av tyget jag köpte på marknaden i somras - sent om sider... När de hänger på plats sopar jag balkongen från löv och underliga barr, förbereder middagen och lägger mig sen att vila en stund. Fyra timmars sömn räcker inte långt om man jobbar natt och jag har varit i gång nästan åtta med städande och pyssel.

Det tar ett bra tag men till slut lyckas jag somna och sova två timmar. Middagen blir kycklingpilaffi, det är fett, näringsrikt, gott och billigt. Dottern är lycklig.

En snabb dusch med löjligt tryck och omväxlande skållhett eller iskallt vatten, smink, kläder och frisyr. Bussen går på utsatt tid men jag är stelfrusen av att vänta i halv orkan.

071219 Jag drar ner på sömnen till fyra timmar, sen är jag igång efter en kaffe och de sedvanliga cigaretterna. Trots att vi kört ac och fläkt hela natten är lägenheten utkyld och dragig, jag får packa på mig kläder för att inte hacka tänder. Eftersom det är varmare ute än inne tar jag datorn med mig ut och kollar mailen innan jag ger mig i kast med att flytta in de sista pinalerna och städa vår lånelya.

Hela dagen går till städning, möblering och plockande. Det är bara glädjen över att ha ett riktigt boende som får mig att fortsätta, helst skulle jag vilja ägna timmarna till att surfa på nätet eller spela spel.

Middagen är snabbt avklarad, potatis och fiskpinnar är i princip allt som finns hemma och mer än så kommer utrymmet aldrig att tillåta. Eftersom jag lovat mina skandinaviska kollegor en utekväll stoppar jag i mig maten utan tjafs, tar en skållhet dusch med hyfsat tryck och snofsar upp mig rejält. Chania here I come! Det är ca 75 meter till busshållplatsen utanför Canea Mare, mycket praktiskt med tanke på att det är isande kallt ute. Jag väntar - och väntar - och väntar... Ingen buss kommer trots 95 minuters tålmodig väntan. Jag är stelfrusen och rejält förbannad när jag ger upp och går till bankomaten istället. Ett av morgonens mail berättade att banken nu, tillfälligt, aktiverat mitt kort. En kär far har satt in pengar till oss i julklapp och dottern har en slant i födelsedagspresent. Bäst att plocka ut dem och avsluta kortet lite snabbt. Vid årsskiftet dras det en kortavgift på 225 SeK...

Jag har precis stoppat in kortet i bankomaten när bussen dundrar förbi bakom ryggen på mig. Bara lite för sen då! Jag plockar ut så mycket som gränsen tillåter och stegar sen bort till Uncle Tom's för att värma mig vid pizzaugnen.

Grabbarna har tråkigt, inga kunder, inga leveranser. Ge mig en te med mycket Metaxa, socker och citron - tack snälla! Jag får mitt te och ett välfyllt glas Metaxa. Leonidas slår sig ner och undrar hur det går för oss. Kallt, jävla bussar, mycket flyttande! Jag tar en klunk av min ädla dryck och inser att här är det inga 3 stjärnor inte. Har han hällt upp dyr Metaxa bara för att jag ska späda ut teét med den? Jo visst! Trodde inte jag skulle märka nått va... Leonidas bara ler stort.

Jag blir kvar ytterligare en timme och två rejäla Raki, sen ger jag mig bort till taxistationen. Dimitris är på plats som vanligt. - Är du upptagen? Nej, är du röksugen?

Han tar mig in till Chania på elva minuter, släpper av mig på taxistationen och ber mig vara försiktig. - Jag är en stor flicka, jag klarar mig. Det är bara lägenheter jag borde undvika att hyra...

Nattens första stopp blir Klik. Hanna bjuder på shot och vi pratar bort en stund innan jag fortsätter. DNA ligger nästan vägg i vägg, det är lagom långt mellan vätskekontrollerna. Eleni, ägarinnan, och Sofie bjuder på fler shots att skölja ner ölen med. Jag bestämmer med Sofie att vi ska gå ut när de stänger - det är många timmar kvar det... Danza får ett besök och Point också innan jag ger mig upp till El Mondo och dottern. Där bjuds det på kanelshots. Alla tjejer är eniga - inatt ska svenskorna göra stan osäker!

Jag hinner flera rundor runt hamnstråket innan de andra börjar sluta upp på DNA. Tur att jag tog stabila klackar, shotsen slinker ner fortare än hjärnan hinner registrera och tacka nej. Inte för att det gör något, jag är i gott sällskap. Det är bara dottern som är nyktrare än jag, de övriga har passerat gränsen anständig. Klockan är strax efter 6 på morgonen när vi drar vidare upp till Senso, en mycket typisk grekklubb. Inatt spelas det R&B, till min stora olycka, och ägaren har hyrt in en DJ från USA. Det är tydligt att alla utom jag känner honom. Han står placerad i ingången, hälsar glatt och kysser alla tjejerna på kinden - jag går i mitten och är nära att få en puss jag med. - Sorry, I don't know yoou, säger grabben och släpper mig. -Now you do, svarar jag och ger honom en ordentlig smällkyss mitt på munnen, sen fortsätter jag ner mot baren. Jag hinner två meter, sen blir det baksug. Det är den munpussade jänkaren som vill veta mer om mig och det jag berättar hör alla andra - i högtalarna... Sorgen med R&B dämpas med en gratis drink. Inträdet är 10 euro, för dessa får man en drinkbiljett. Så dyra drinkar ska vara starka tänker jag ovist och betäller en Vodka/Lemon. När killen tömt i vodkan finns ingen plats för citronen. Han gnuggar glaset mot tetran och sträcker över drinken - med sugrör i. Jag min idiot dricker.

Minuterna efter befinner jag mig på ett podie i änden av lokalen, som go-go dansös. Resten av morgonen håler jag för mig själv. Jag blev bladig... Trots det hade jag kul med mina kollegor och de bekanta jag träffade. Av någon underlig orsak har jag hela tiden en kelig amerikansk DJ i hälarna - jag fattar inte varför.

Klockan är efter sju när vi ger upp och skingras. Jag och pyret har tur att få liftmed Bec  hem till byn, båda halvsover i bilen. Solen är på väg upp över havet och Akrotiri när vi stoppat i oss var våran croissant och stupar i säng. Fy för Vodka/Lemon!

071220 Sex timmar efter hemkomst är jag duschad och på väg till IN.KA efter onyttig mat. Jag köper i princip allt som är fett, salt, sött eller kolhydratrikt, sen skyndar jag mig hem. Magen skriker efter fyllemat och eftersom jag ändå ska jobba kan jag stoppa i mig i förebyggande syfte. Cola är obligatoriskt i nödsituationer, jag häver i mig 1.5 liter av drycken som jag annars undviker. Skulle jag dricka Cola dagligen så hade jag ju ingen bot att ta till dagar som denna...

Idag kommer bussen på utsatt tid och 21.25 startar jag arbetete. Tomas och Eleni ser luriga ut - de har hört att jag gjort stan och vill veta mera. Dansar jag alltid på högtalare?

Jag mumlar och undviker att svara. Tyvär har vi knappt några gäster alls under kvällen, alla är spar pengar inför jul och nyår. Vi är uttråkade men kan inget göra. Strax efter två kommer Kostas, servitören som jag trott jobbade på Remezzo, in. Han jobbar på Ouzeriet vägg i vägg, Kavouras. Han är smålurig efter en rejäl dos Raki och underhåller oss med snuskiga skämt ända tills stängningsdags. Helt plötsligt från ingenstans frågar han om jag vill se mitt nästa hem. Jag häpnar. Han som brukar verka så präktig. Jag skrattar åt honom och frågar om han har bilder på sig. Det har han. Jag får se både huset, min blivande hund och hans bil. Tomas skrattar gott åt vårt samtal. - Hon är snygg, eller hur? säger han till Kostas och herrarna övergår till att berömma mina företräden på grekiska. Jag diskar och plockar ihop undertiden de roar sig, sen tackar jag för mig och möter upp Pyret på DNA. Inget dricka ikväll tack!

Vi skyndar upp till Roxannes Creperi, på hörnet av Halidon - Kissamou. Välkända som vi är nu behöver vi bara hålla med, sen har vi två ångande välfyllda pannkakor som vi äter sittande i parken vid taxistationen innan vi tar en bil hem. Idag är jag en snäll och präktig tant.

071221 Jag verkar inte ha något riktigt sömnbehov just nu, fem timmar räcker tydligen men det får jag nog ångra under natten. Till kaffet blir det en snabb surfstund ute, sen måste jag ila upp på posten och se om mina flugspraler och brevet från pappa kommit.

Jag rufsar till håret, gnuggar sminket från kinderna och ger mig iväg. Det enda som väntar oss är en julhälsning från Junsele och ett grattiskort till dottern. Inga paket...

På väg hem stannar jag till på Epi's och bolar in en klipptid med Roula. Jag börjar se ut som ett åkerspöke och hårspraysförbrukningen har antagit ofantliga mått. Passar den 22:a? Utmärkt! Det är dotterns födelsedag och vi ska försöka ta oss ut och fira när hon slutat jobba. Hemma igen tar jag mig för att borra upp min vackra spegel i sovrummet. Det tar inte många minuter innan det knackar på dörren - kiria Eleni... Var borrar du? I sovrummet, jag ska hänga en spegel där. Hon kliver in och börjar kolla runt. - Borra inte i kaklet! Nej då, det har jag inga borrar till...

Jag borrar inget mer idag utan sätter mig ute med datorn istället. Snart är det middagsdags och sen är det dusch och buss som gäller. Ingen buss idag heller och dottern börjar bli sen. Vi stoppar en taxi för att hon ska hinna till jobbet. 10 euro, 1 euro extra runt jul, och jag svär åter igen över busstrafiken. Jag har tid på mig för lite shopping och hittar en snitsig hållare till duschdraperiet i en butik. Den placeras i hörnet och har armar som ett paraply. Bara häng draperiet i armarna och dra för! 24 euro... Jag har inga småpengar... 20 euro, tack fröken. Typiskt grekiskt! Betala kontant och du får rabatt, pruta på ören så blir det billigare. Klockan är strax före nio, Tomas och Eleni alltid sena. Jag stannar på Danza och ber dörrvakten Marios meddela mig när Scorpio öppnar. Manuela och Michelle bjuder på shot inne i värmen och jag hinner vila benen en hel halvtimme innan Marios ropar att chefen är på plats. Resten av kvällen är ungefär lika tråkig som gårdagskvällen. Kostas kommer in även ikväll men är mer sitt normala jag. Det är jag med och driver friskt med honom - hur vill du ha dina ägg hjärtat? Jag vill ha mina befruktade. Tomas asgarvar, Kostas ser förvirrad ut. Rätt åt dig grabben!

Klockan fem stänger vi igen efter de sista gästerna. Återigen möte med pyret, crepe och taxi hem. Jag gruvar mig över våra resekostnader men det är inte alltid man får skjuts när man behöver. Vissa dagar verkar vi vara de enda som bor i Agia Marina.

071216 Klockan är tre innan jag orkar flytta mig ut till köket för morgonkaffet, det är minst sagt svalt i lägenheten eftersom köksdörren är konstruerad som ett såll. Vindarna viner rakt in så jag söker rätt på ett gammalt badlakan som får agera dragtax i springan. Kaffet går fort på den nya spisen, kiria Eleni köpte en ny spis med ugn och en köksfläkt till oss samma dag som vi flyttade in. Tyvärr finns det bara ett eluttag i köket, så köra dem samtidigt är inte att tänka på med mindre än att jag får dra ur kontakten till kylen.

När kaffet är klart och urdrucket vågar jag mig ut på altanen. Löven från husets klängväxter ligger som en hal matta över balkonggolvet. Jag söker fram sopen men har svårt att fokusera på arbetet, utsikten stör. Till vänster ser jag Stefan Village och bergen, rakt fram skymtar gamla Platanias, till höger är det hav och åter hav endast avbrutet av min älskade lilla ö Thodorou.

När jag spat klart och klätt mig anständigt går jag in i grannlägenheten, 8:an, och monterar in tvättmaskinen. Innan jag startar den kommer jag faktiskt ihåg att plocka ut lamporna, sen är det tvättdags. Jag går ett varv i lägenheten, inspekterar garderober och utrymmen, testar trycket i duschen och snokar runt. Om bara dörrarna kommer på plats så kanske den blir bebolig. I hallen finns en skohylla och ett rejält klädskåp, sovrummet är stort och har även det ett rejält klädskåp. Att knopparna hotar ramla loss får jag ta tag i senare. Vardagsrummet är helt nyligen hopbyggt med köket - tyvärr - men är rymligt och lättmöblerat. Köket är en historia för sig... Det står ett väggfast gammalt köksbord mitt i köket, till vänster står en aningen större modell kyl från sent 70-tal, där dörren tidigare ledde ut till hallen finns platsbygda hyllor upp till taket. Under det fulaste fönster jag någonsin skådat finns en ynkligt liten köksbänk med två skåp och två lådor - höjden är anpassad efter Snövits dvärgar - och fastbyggt i den är en urful, tio centimeter högre, bänk klädd i kakel. Kaklet som klär väggen är onämnbart fult... Inget som inte går att åtgärda om vi nu ska bo här. Badrummet är hyfsat om än tråkigt hotellaktigt och även här finns en liten varmvattencirkulator. Jaaaa... Går det så går det.

Jag återvänder till draghålet och tar mig an uppackningen av kläder innan jag går ner på IN.KA en sväng. Inne på Physical är det kö till datorerna så för att trösta mig köper jag hem pizza från Uncle Tom's och går hem. Pyret har vaknat till och tagit en dusch undertiden jag varit ute. Inbyltade i pyjamasar och fleecemorgonrockar kryper vi ner i sängen, slår igång AC:n och slukar pizzan direkt ur kartongen. Man får inte vara fin i kanten så här på söndagseftermiddagarna. Större delen av kvälen ser vi film på datorn, lägenheterna erbjuder inga TV-uttag... När natten är ett faktum stänger jag AC:n och slår igång Mixalis lilla fläkt istället, den bjuder på bättre och billigare värme.

071217 Jag vaknar redan åtta av en ynkligt jamande Remos. - Jag är hungrig! Mata mig!

Herrn verkar anpassa sig bra efter flytten, trots den traumatiska upplevelsen i Mixalis pick-up. När han ätit ber han om att få gå ut en stund. Han strosar runt på balkongen, undrar nog hur han ska ta sig ner i markplan, och försvinner in på grannens balkong ett tag. Jag går in igen, kokar mitt kaffe och dricker det sen ute på balkongen. Det är kallt och grått ute, utsikten är minimal idag. När jag börjar hacka tänder av kyla tar jag en dusch. Värmen är snar men trycket nästan löjligt lågt. Jag mixtrar en stund med slangar, kranar och packningar och lyckas öka det en aning. Nu kan man duscha utan ståpäls - nästan.

Dottern ska jobba inatt igen så hon får sova vidare, jag sliter med uppackningen en stund igen. När det rör på sig inne i sovrummet tar jag med mig datorn in under täcket, i värmen, och ger mig på att hacka grannarnas trådlösa nätverk. Yippie! Tre trådlösa, oskuldsfullt oskyddade, nätverk innom räckhåll - Jag är online!

Nu kan jag kontakta banken angående mitt spärrade kort, maila pappa och kolla hur mycket han satte in till CSN och - viktigare än något annat - kontakta och prata med kära syster yster i London. Tiden går och snart är det middagsdags. Jag rör ihop något ätbart till dottern, tankarna är ute på nätet, och återgår sen till min brottsliga bana. Hela kvällen, och halva natten, surfar jag. När mörkret faller och anslutningen blir instabil drar jag fram ett litet sminkbord till balkongdörren, klär mig varmt, drar på AC:n för fullt och surfar på nätet med vågornas dån i bakgrunden. Det blir en sen natt. När jag äntligen känner mig mätt för dagen är jag iskall och stel. Rumpan har vuxit fast i stolen, ryggen värker och jag är hungrig. Det struntar jag i. Jag lindar morgonrocken om mig och kryper ner under täckena - fullt påklädd.

071218 Jag väcks vid 10 av ett envist knackande på dörren. Min granne, kiria Elenis son, talar om att de nya skjutdörrarna nu sitter på plats och att vi kan flytta in i morgon. Imorgon? Varför så sent? - Mamma vill städa ur lägenheten innan och hon r upptagen idag. Skulle det vara en ursäkt? Jag har hela dagen på mig att städa och gno!

Jag dricker kaffe i ilfart, samlar ihop mina städattiraljer och ger mig sen i kast med städningen. Torkar dörrar, släpar runt de möbler som står i lägenheten, monterar upp en säng som passar min madrass, skurar golv och putsar badrumskakel. Pavlos, Elenis son, ägnar sig åt att montera köksfläkten och ett uttag till spisen. Helt plötsligt kommer kiria Eleni inrusande. - Jag var på sjukhuset med min mamma, jag kom med taxi nu. Jag städar! Kommer inte på tal, svarar jag. Sätt dig ner och andas, jag har massor med tid över till städning de närmaste dagarna.

Hon ger med sig och försvinner ner till sitt. Jag fortsätter feja. Allt som jag inte vill ha bär jag ut i trapphuset, sen börjar jag flytta in våra pinaler. Småsaker först, sen kläder och skor. Matvarorna och allt ur badrummet kommer på plats. Klockan tre anmäler sig dottern till de vaknas skara och får på fastande mage bära möbler med mig. - Vi tar allt tungt tillsammans så fixar jag resten när du är på jobbet, okej.

Dottern och jag baxar och bär.

När det mesta är på plats slår jag igång AC:n som verkar vara modell större än de andra jag haft. Sen går jag in i köket och förbereder middagen. När jag slår igång spisen går säkringen i hallen...

Jag petar ihop en snabb pasta som vi äter i samma hastighet, dottern hoppar in i duschen och säkringen går igen. Kan man inte uppgradera automatsäkringar på något sätt, eller brinner ledningarna då tro?

När pyret ändå står och huttrar passar jag på att byta duschandtag mellan lägenheterna och plocka bort några onödigt små packningar, sen får hon återgå in i värmen och vätan. - Trycket är bättre mamma, och det blir varmare här!

Dottern är snart påväg till jobbet. Jag fortsätter flytta in och runt saker. Sovrummet blir mitt revir, igen. Dottern får vardagsrummet eftersom hon kommer hem mitt i natten oftare, och alltid ska ha något att äta eller dricka då. Dessutom sover hon djupare än Törnrosa när hon somnat. Jag makar in hennes madrass i ett hörn, bäddare rent och ställer TV-bänken och det lilla bordet framför. Super! Mysigt men förbannat kallt...

I sovrummet flyttar jag runt sängen tills jag är nöjd, baxar upp min, aningen för långa, madrass och sätter mig bestämt på den så den sjunker på plats. Jag sover i knähöjd igen!

Bädda, ställa sängborden på plats, lägga på mattorna och hänga kläder i garderoben.

Köket är snabbt fixat. Eftersom bordet är väggfast får jag nöja mig med våra stolar så länge. Hyllorna fylls raskt med våra egna prylar - fler än vi har plats för - och i badrummet börjar det likna något.

23.20 orkar jag inget mer. Jag kokar en dubbel kaffe, slår på datorn och gräver efter en cigarett. Tomt!!! Panik! Nu är frågan: Ska jag ge mig ut i regn och kyla och köpa cigg eller ska jag sova bort eländet?

Jag klär mig och börjar jakten på nikotin. Ner till bageriet som alltid har öppet - inte ikväll...- IK.KA då? Stängt! Physical säljer inte rökdon... Jag är enveten. Innan jag ger upp är jag ända borta vid hårnålskurvan i slutet av Stalos. Den dygnetruntöppna peripteron har... Stängt! Nu är jag gråtfärdig.

Jag står som en åsna, en röksugen åsna, vid vägkanten i hällregn och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Det löser en idiotisk bilist genom att skvätta ner mig från topp till tå. Jag vill hem! Underläppen darrar och jag fryser. Med smutsvatten droppande från kläderna går jag de ca 3.5 kilometerna hem till Agia Marina. Jag smyger in på Physical och ber Giorgos låna mig några cigaretter.

En cigg och en stadig Raki senare går jag hemåt i natten. Klockan har passerat tolv, i taxikuren sitter Dimitris och har tråkigt.

-         Du Dimitris... Vet du om kiosken i Gerani har öppet nu? Jo, det har den helt säkert.

-         Kom då, jag behöver cigg!

Han kollar lite underligt på mig men kommer ut och startar taxin. Snart är jag framme vid gränsen Platanias - Gerani. Det är öppet! Jag älskar dig, säger jag till ägaren som jag aldrig minns namnet på. - Jag älskar dig med, flinar han.

-         Har du West Silver? Joooo. Han lägger fram ett paket. - Ge mig en limpa då. Minst!

Du röker mycket, va? Om han bara visste... När jag ändå är vid en kiosk passar jag på att köpa choklad och en cola. Dimitris handlar han med, sen hoppar vi in i bilen igen.

-         Ta en cigg nu om du vill, du verkar behöva det. Dimitris flinar. Snart har jag en cigg i handen och en chokladbit i munnen. Bilen är varm och skön och jag är nästan hemma.

-         Ring mig nästa gång du är röksugen, så slipper du promenera i regnet. Jag får hans visitkort, betalar gladeligen mina 5 euro och går in till mitt kalla kaffe. Det gör inget, jag kokar nytt och sätter mig att surfa en stund. Av någon orsak har jag inget nät från nya lägenheten, trots att den bara ligger två meter från det andra sovrummet. Skumt!

071210 Även om jag sover länge lyckas jag ta mig iväg till LIDL. Dottern hakar på som bärhjälp eftersom jag tänkt nyttja lokaltrafiken och spara pengar. När vi kommit halvvägs till busshållplatsen brakar ovädret igång. Stormen sliter i mitt lilla fjantiga paraply och regnet slår horisontellt mot kroppen. Vi halvspringer till hållplatsen men är inte mycket hjälpta av den lilla kuren, när bussen kommer är vi genomblöta och hackar tänder av kylan.

Vi kliver av bussen och undgår med hårfin marginal att bli nedstänkta av en förbipasserande bilist. Jag stoppar handen långt ner i byxfickan för att bevara damen i mig och inte köra upp långfingret efter honom. Hoppande mellan vattenpölar och knappa trottoarer lyckas vi ta oss in i butiken hyfsat torrskodda.

Inne på LIDL är det tunt mellan kunderna. Pyret kör vagnen, jag botaniserar bland hyllorna och sliter mitt hår med tyska varudeklarationer. Den billiga juicen går bort, både jag och dottern är överkänsliga mot butikens "100% apelsinjuice". En flaska Vodka hamnar däremot i korgen - jag har hittat receptet på svensk glögg och tänker prova det.

Snart är korgen halvfull med sånt vi kanske behöver. Eftersom frysen i vårt nästa hem är mindre måste jag tänka om med storhandlandet. Dottern tigger till sig ett paket fiskpinnar, jag vill ha spenat till, några paket billig varmkorv och sen är det fullt. Det är första gången sen vi flyttade ner som vi köper något liknande.

Trots att LIDL ska vara billigt slutar notan på nära 50 euro, och kundvagnen är knappt halvfull! Precis som på Willys i Göteborg suckar personalen tungt när vi lassar bandet fullt. Jag blir lika irriterad här som där. Är det inte meningen att man ska få storhandla på en lågprisbutik kanske? Nej, Champion Marinopolous är min favoritbutik här i stan! Utbudet är enormt, priserna påminner om OBS Stormarknad och det är alltid rent, fräscht och välsorterat.

Vi packar våra påsar och går tillbaka till busshållplatsen. Regnet har avtagit och jag kan ana topparna på Lefka Ori. Det ligger snö en bra bit ner på bergssidorna. Tyvärr har jag inte kameran med mig idag så jag får leta i gömmorna efter en passande bild.

När bussen kommer är den knöfull. Den ska hela vägen till Paleochora och de enda lediga sätena finns längst bak. Gången är smal, armbågar och persedlar sticker ut och innan vi hunnit halvvägs bak med våra påsar sätter chauffören fart. Dottern tappar balansen och hamnar nästan i knät på en gammal farbror. Han verkar inte lida men hjälper henne på rätt köl och snart sitter hon bredvid oss. Hemma i byn stannar vi vid IN.KA och får hjälp av med kassarna. Hemma blir det en snabb middag på ostfyllda varmkorvar med bröd. Inte någon kulinarisk begivenhet att berätta om...

Efter maten känner jag för en promenad. Jag ger mig upp mot Platanias mest för att få röra på mig. Jag stannar till hos Thassos för en stunds surfande, blir bjuden på en kaffe på kafeneiot av Apostolis och vänder sen om hemåt igen. Resten av kvällen går åt till packande av småsaker och kläder. Remos ser fundersam ut, han nosar runt bland påsar och lådor och undrar vad som är på gång. När energin tar slut kokar jag te och kryper i säng med dottern bredvid mig. Ännu en kväll framför teven.

071211 Klockan är sent när vi vaknar till och inget särksilt har vi att göra. Jag föreslår en tur in till stan innan butikerna stänger för siesta, pyret är genast med på noterna. Först av allt vill jag göra ett CV till dottern, inför sommarsäsongen, så vi går ner till Vranas. Jag plockar med dotterns uppgifter, hon surfar runt och roar sig, och en timme senare har jag fått ihop ett skapligt CV på engelska. Jag skriver ut två, betalar för mig och småpratar lite med Efigenia innan vi går vidare. Klockan är senare än jag trodde, butikerna har redan stängt men Bershka har öppet längre. Jag plockar på mig allt som jag vill prova och går mot omklädningsrummet - där stänger de tidigare, jag får inte prova ett plagg med mindre än att jag näckar i butiken! Sur och grinig lägger jag högen med kläder på ett bord och stegar ut. Får jag inte prova tänker jag inte handla heller.

På väg mot bussen fönstershoppar vi istället. Nästan uppe vid KTEL hittar vi en nyöppnad butik där det lyser. Ägarna håller som bäst på att packa upp varor ur lådor, vi kliver helt fräckt på. Snart har dottern hittat en tröja hon vill prova, själv blir jag nedtryckt på en stol vid kassan och får en sked i handen. Ät! säger ägaren och pekar på två enorma tårtor som står framför mig. En bekant till familjen har muckat från lumpen och bjudit på tårta för att fira. - Jag orkar inte äta allt, säger ägaren och flinar. Frugan säger att jag blir för fet. Han viftar med sin sked mot en av damerna som återgått till jobbet. Han delar tårtan i två enorma bitar och påstår att den ena är min. På en blandning av grekiska, tyska och engelska berättar han att de öppnar butiken idag. Hans son har en annan, mindre butik inne i Chania. Hans son äger butiken där jag brukar fynda tröjor visar det sig. - Är du gift med en grek? Den eviga frågan... Nej jag är ogift. -Varför då? I vanliga fall brukar jag fråga om frågeställaren vill ha mig, nu låter jag bli. Jag är redan förälskad i Chania, svarar jag istället. - Me too! Han berättar att han och hans familj kommer från Makedonien men trivs bättre här på Kreta.

När dottern provat färdigt och bestämt sig tar han helt sonika skeden ur min hand och ger den till henne istället. - Ät nu, tårtan måste bort innan ni går! Mätta och med en billig tjocktröja i en påse går vi vidare till bussen.

Hemma fortsätter jag packa våra pinaler. Så mycket prylar vi samlat på oss under de här sex månaderna! Allt eftersom jag packar ställer jag sakerna i sovrummet. I taket och på väggarna breder mögelfläckarna ut sig mer och mer. De är mörkt gröna, svampiga och doftar vedervärdigt. Jag längtar till fredag och vår nya torra lägenhet!

Mycket mer än packa och äta hinner vi inte innan energin tar slut. Vi avslutar som vanligt med en kopp te i sängen framför teven. Vår lånade fläkt värmer skönt och snart har vi somnat.

071212 Nu börjar det brinna i knutarna om vi ska vara klara för flytt den 14:e. Efter morgonkaffet fortsätter jag vira in porslin i handdukar och klädplagg. Sovrummet är snart fullt med väskor, lådor och påsar. Jag inser nu att Mixalis har mer jobb än jag beräknat framför sig. När jag inte packar eller städar så skriver jag. Dagarna flyter ihop och jag har slarvat med mina anteckningar sen jag började jobba natt. Med datorn i knät ute på verandan försöker jag minnas var, när och hur. Dörren till lägenheten är ordentligt stängd och fönsterjalusin fördragen. Ingen mer än Pavlos vet vad som är på gång - ingen ska heller få veta något är det tänkt.

Innan middagen kollar jag vattenstatusen. Det är skållhett - mitt på dagen! Vi skyndar oss att duscha innan jag börjar med maten. Värmen gör gott efter skrivstunden. Idag är det råkallt och grått. Middagen blir enkel eftersom det mesta är nerstoppat i lådor och påsar, pulversoppa, bröd, salami och en bit fetaost. När vi ätit passar jag på att färga håret, imorgon börjar veckans arbetspass och jag kommer knappast att hinna med det i helgen.

Himlen mörknar och regnmolnen hopar sig. En kort stund skiner solen upp ett enormt moln, sen försvinner den och regnet bryter lös igen. Det är kallt ute, runt 6-7 grader.

Jag fortsätter skriva resten av kvällen, sittande i sängen med fläkten på full effekt. Smakar det så kostar det brukar man säga, men jag har inte för avsikt att betala elräkningen. Har Nektarios sagt "special price for you" så ska jag banne mig ha det!

Vid elva stänger jag av datorn och kryper ner under filtarna. Remos hoppar runt bland påsarna och gör sitt bästa för att mitt jobb ska vara ogjort. Han verkar vara på bättringsvägen nu. Matskålen är konstant tom och han är på jakt efter ätbart i vinklar och vrår. Jag sjasar åt honom, flyttar en påse med tvättmedel och somnar.

071213 Regnet och kylan håller i sig. Dagen lämpar sig utmärkt för städning och efter kaffet sätter jag igång. Sovrummet torkade jag ur innan jag fyllde det med flyttgods, idag står badrummet på tur. Jag skrubbar handfat, toa, golv och väggar, knör tvättmaskinen full med allt otvättat och gömmer mina fina lampor i mitten. Säkrare än så kan de nog inte förvaras - så vida jag inte glömmer bort dem och startar maskinen okollad...

En sista genomgång av köksskåp och garderob, torkning av dörrar och hyllplan och sen är det middagsdags. Dottern har fortfarande "ledigt" trots att jag sett Giorgos bil köra förbi, och servar mig med en fet "bartendermiddag". Det vill till att jag grundat rejält om någon gäst får för sig att bjuda på shots. Tack nej är inte ett alternativ...

En snabb ljum dusch, partymakeup, varma kläder och bekväma boots, sen är jag påväg ner till bussen. Vindarna dånar med orkanstyrka och regnet slår hårt, paraplyet vränger sig ut och in och gör ingen nytta alls. Eftersom bussarna är oålitliga är jag ute i god tid. När en och en halv timme gått utan att en enda buss passerat är jag genomblöt och djupfryst. Efter ytterligare 15 minuter ger jag upp, jag är redan sen till jobbet. Taxi är inte att tänka på och dessutom behöver jag byta kläder och skor.

Jag går in på Physical för att ringa Thomas. - Bry dig inte om att komma ner, vi har stängt när det är så dåligt väder! Han berättar att vågorna slår upp över hamnpromenaden och gatorna är folktomma. Jag tackar, ber om ursäkt och är på väg att lämna Physical

- Ella! Var ska du? Kirios Manolis och Yannis, ägaren till IN.KA, ropar på mig. De har bänkat sig under gasvärmarna med några vänner. På bordet står mat och en rejäl dunk hemgjort rödvin. - Slå dig ner och ät något!

Adonis, ingift i släkten Aletri, trycker en fläskkotlett i handen på mig. Nikos från Aletri häller upp ett glas vin till mig och alla skålar. - För vintern! Kaló xymona!

Jag blir kvar i nära nog två timmar. Kläderna torkar till lätt fuktiga, vattnet rinner ur bootsen och vinet värmer från tårna och upp. Om det beror på sällskapet eller den inre kylan vet jag inte, men nog hinkar jag i mig nära en liter av vinet. Rött, tunt, torrt och med fantastisk eftersmak. Kirios Manolis kan brygga vin han!

När sällskapet bryter upp tackar jag för mig. Nikos bjuder på skjuts upp till Singelslingan och snart är jag hemma och pyjamasklädd. Dottern ser lite undrande ut - jag som borde jobba kommer hem tidigt och är uppenbart på lyset. Jag kryper ner till henne och berättar. Snart somnar vi med Remos inklämd i mitten - Vilken ovanlig Lucia jag hade...

071214 Klockan tio vaknar jag av att jag fryser. Strömavbrott igen! Än har jag inte fått fingrarna ur och köpt mig en gasbrännare så morgonkaffet går bort. Vi  packar det allra sista och funderar på om man kan bygga om fotogenlampan temporärt, bara så man kan koka en skvätt java att värma sig med. Mixalis ringer och talar om att han kommer vid ett - Är ni klara? Jo då, det är vi. Jag ska precis till att stoppa huvudet under kranen när elen återvänder. Kaffe!!!

När Mixalis dyker upp redan halv ett är vi tillsnyggade och jag har fått mitt frukostkaffe. Snart är första lasset packat, huller om buller, och vi åker bort till kiria Eleni. - Ställ tvättmaskinen i den andra lägenheten så länge, de säger att dörrarna ska vara klara imorgon eller på måndag.

Övrigt bohag bärs in i den tillfälliga lägenheten vägg i vägg, vi är tre som bär och det går undan. Tre lass senare är vi inflyttade så när som på några påsar kylvaror och en städutrustningen. Nektarios är fortfarande borta men hans allt-i-allo, Giorgos, undrar vad vi sysslar med. - Flyttar så klart! Va? Var? När? Är du skyldig Nektarios pengar?

Jag är inte skyldig något alls, svarar jag och visar Giorgos sovrumstaket. Här har du nyckeln, gör vad du vill med den. Jag säger hej då till de grannar som samlats, sen tar jag och pyret de sista sakerna och vänder Singelslingan ryggen. Vårt första riktiga hem på Kreta var vackert på ytan. Vad har vi nu framför oss?

Vi ställer det stora sakerna på plats i den lilla iskalla lägenheten och packar upp kläderna. Eftersom vi inte vet hur länge vi ska bo här inne bestämmer vi oss för att dela sovrum så länge. Lägenheten har två sovrum, kök, badrum och en lång smal korridor. Inget vardagsrum och riktigt taskigt med köksskåp, iskalla marmorgolv, dragig köksdörr, råttlort i köksskåpet och balkong med havsutsikt. Den är temporär!

Jag har bråttom om jag ska hinna äta och ta mig till jobbet. Kiria Eleni knackar på med middagen - ett fat Boureki och några Eclairer! Det tar en stund innan jag lyckas lista ut hur varmvattencirkulatorn fungerar. Från vattenkranens kallvattenuttag går en slang upp i en liten ynklig rund tank. Tanken har fyra lägen: Av, låg, medium, hög. Tro det eller ej, men när jag spolar kallvatten genom duschslangen kommer det varmvatten! Tyvärr utan tryck... Jag lyckas trots det få en varm dusch - spridda skurar om man säger så.

Dottern vill också prova. Hon klär av sig i det iskalla badrummet, vrider på hetvattnet och njuter - i hela tre minuter - innan hon ger upp ett ilvrål. Det är kallt!!! Sekunderna före hennes vrål bröts strömmen. Så fort kyldes vattnet ner...

Jag kollar automatsäkringarna i skåpet på köksväggen. Alla verkar på. Strömavbrott igen, och jag som inte hunnit torka håret eller sminka mig!

Sminkningen går, med nöd och näppe, med hjälp av värmeljus. Dottern ligger i sängen och hackar tänder av kölden. Sängen är fuktig och iskall, sängkläderna detsamma. Jag ger henne alla filtar och täcken jag hittar innan jag fortsätter klä mig. Men håret då?! Jag tittar ut och ser att det lyser i husen runt ikring oss. Inget ovanligt här nere. När det börjar lida mot panik stoppar jag hårtork, borste och tillbehör i en påse och rusar mot busshållplatsen utanför Epi's. Turen är med mig och Roula, min frisörska, har el. -Får jag låna ett eluttag? Jo visst! 10 minuter senare ser jag presentabel ut där jag står vid hållplatsen, men var är bussen? När jag väntat 50 minuter och är sen ger jag upp. Jag ringer Thomas och talar om att jag blir sen, sen ringer jag Taxi-Yannis och ber honom hämta mig. -Jag är i Chania, jag skickar en bil.

En dryg timme sen och med ovanligt välborstad frisyr kommer jag till jobbet. Ingen panik säger Thomas och Eleni, det blir lugnt ikväll.

Strax efter fem på morgonen, efter en mindre lugn kväll, stänger vi baren och går för en drink. Thomas tar med oss på en liten bar inne i gamla Chania, för att varva ner som de kallar det. Klockan sju tar jag en taxi hem.

Pyret ligger nedbäddad, fortfarande iskall. -Vi har inte fått någon ström än! Jag söker reda på pyjamasen och kryper ner till henne. Vi får lösa det imorgon, nu måste jag få sova ett par timmar. Jag kryper nära henne och delar med mig av min värme. Jag håller på att bli sjuk, kraxar stackaren under lager av fuktiga täcken.

071215 Grattis på namnsdagen alla Leuteris!

Dagen går till större delen bort till sömn och tandgnisslan. Klockan är fem när jag orkar ur sängen och vi har fortfarande strömlöst. Jag hittar morgonrocken och går ner till kiria Eleni för råd. Inne hos henne lyser det och teven är igång!

Vi har ingen ström, klagar jag. Kan du ringa elbolaget? Hon ser förvirrad ut och jag inser att jag i ren trötthet bett henne ringa Posten. Jag tar om det på engelska.

Ingen ström? Men vi har ju! Det var bara ett kort avbrott klockan tolv, för att strejka mot höga elpriser. Atte vaddå? Jag berättar att vi varit strömlösa i 23 timmar, att vi fryser och är hungriga och att jag snart måste till jobbet igen. - Har du kollat huvudsäkringen? Den i köket ja...? Nej, den i trapphuset! Hon går före upp och visar var huvudbrytaren för vår lägenhet sitter. Mycket riktigt, den har slagit av. Vi har alltså lidit nära nog ett dygn helt i onödan!

Jag skyndar mig in och ber dottern ta en het dusch. Fortfarande utan vidare tryck, men ändå. Själv kokar jag ett kilo pasta, steker bacon och gör en Carbonara. Jag är bakishungrig och vrång. Till maten dricker jag en trippel grekisk kaffe, bara för att komma igång, sen hoppar jag in i duschen. När dottern slår igång hårtorken går säkringen igen... Jaha. Husets första skönhetsfläckar börjar visa sig... Jag blir hur som helst klar och kommer som omväxling med en buss och i tid. När jag skyndar över det lilla torget inne i hamnen ringer mobilen. Hej, det är Theodoris från El Mondo. Kan din dotter börja jobba hos oss ikväll? Njae, det kan bli svårt, sista bussen har gått redan. Jag talar om att hon kommer imorgon, så de får prata lite. Alla tre tidigare bartendrar slutade samtidigt, så här lagom till jul, och Theo har panik nu. -Jag lovar att vi ska ta hand om henne och lära henne jobbet! Theo, pyret har jobbat i flera barer tidigare, oroa dig inte du. Om hon vill ha jobbet så kan du lita på henne, okej!

Han tackar på förhand, jag sms:ar pyret och går sen in för mitt nattpass. Större delen av kvällen går jag runt och fryser. Jag är trött och genomkall och inte har vi just några gäster heller - förrän efter tre. Då brakar det till och barpersonalen från kringliggande barer gör visit. När barpersonal festar så gör dom det rejält... På tre och en halv timme lyckas gästerna tömma alla shotsflaskor. Slut på Jaegermeister, slut på Ursus, slut på Tequila och slut på Smirnoff North - slut på mitt skift! Jag tar en taxi hem till pyret. Termometern utanför IN.KA visar +7. Hemma är det strömlöst och iskallt igen... Jag går ut i trappen, slår igång brytaren, startar AC:n och kryper utmattad isäng. Vad i hela helsike är det vi flyttat till?