Movingstar

070329 Då var shoppingrundan avklarad. Ett soligt Göteborg en eftermiddag efter avlöning är ingen barnlek, det är fasansfullt! Folk över allt, barnvagnar, motvilliga äkta män, köpgalna kvinnor och 1000 watts belysning i spegelklädda butiker. Jag får torgskräck, men det måste göras. Allt som blev kvar efter sorteringen var några ynka strumpor och kalsonger, en riktigt snygg kavaj, två par byxor och några munkjackor. Han är säregen med kläder min lilleman. Om det inte är svarta linnen, svarta långärmade T-shirts eller säckiga combatbyxor så blir det inte använt. Inte säger han något när han behöver nytt heller, då riskerar han ju släpas ut i butiker - hemska tanke. Nej han väntar snällt tills mamma fyndat något som faller honom i smaken, resten stuvas undan i garderoben och ger en falsk bild av fräscha ombyten. Om det handlat om min dotters garderob hade hon adopterat bort sig själv för länge sen. Det allra mesta var urvuxet, urtvättat eller uråldrigt... Jag är och förblir en hönsmamma. Inte en chans att han får åka iväg halvnaken! Herrn skulle säkert kunna handla sina kläder själv - han både tvättar, städar och lagar mat - men det blir mycket billigare om jag gör det och det blir gjort i tid.

 

Nu är det i allafall gjort och fort gick det. Underligt nog hittade jag allt som behövdes på första försöket, det händer aldrig när jag ska handla åt mig. Själv föredrar jag att handla hemifrån, över nätet, och är en hejare på att fynda både från eBay och Tradera. Det blir billigare, trots portot, och jag slipper både strålkastare och provrum. Det ska bli intressant att se hur många säljare som postar till Kreta utan knot... Nu står jag i allafall med ytterligare en hög kläder som måste säljas, jag som börjat skönja botten på högarna, men har jag tur går jag +-0 på klädkontot.

 

Igår betalade jag en bunt räkningar och en betydande del på min dator. Hitills flyter inbetalningsplanen på som planerat och innan flytt hoppas jag vara klar med den. Tanken är att jag från nästa månadsslut ska gå med ren "vinst" på det jag säljer och att de pengarna ska gå till grundplåten för vårt nya liv på Kreta. Det har gått förvånansvärt smidigt och jag väntar fortfarande på bakslag, men fler skulder än den hos CSN har jag inte råd med när vi flyttat. Politisk flykting kan jag vara men inte ekonomisk, det har jag inte nerver till. Nu har jag chans på några extra kronor i påskhelgen, en kvinna som jag tidigare jobbat med har bett mig sy upp en ny garderob åt henne. Hur jag ska hinna och var jag ska hålla till har jag inte en aning om, det får gå på något sätt. Jag har alltid sytt bäst under tidspress men är alltid lika orolig att jag inte ska hinna, eller att något ska gå fel. Vid ett tillfälle låg jag med diskbråck på akuten och sydde knappar i en ämbetsdräkt... Prästen skulle ha kavaj och kjol till en förättning på söndagen - jag fick akut ryggvärk och blev inlagd...Jag har aldrig missat en deadline och tänkte inte göra det då heller. Ungarna sökte fram allt jag behövde, plastade in och levererade till sjuksängen. Det var många sköterskor som häpnade över att se mig i ryggläge med nål och tråd. Klart blev det - med ett dygn till godo!

Det är lika bra att jag städar ur syrummet inatt...


Chania sett från El Venizelous grav i gryningen

070328 Idag har jag lyckats röja av nästan hela mitt sybord och hyllorna börjar gapa tomma. Förmodligen säljer jag något som jag snart kommer att behöva, men det må vara hänt. Jag har jobbat i en tygbutik och det märks. Jag har aldrig jobbat i en skobutik men det kan man tro...Det ligger högar med lagning och påbörjade projekt lite här och där. Halvfärdiga stickningar som aldrig kommer att bli klara och nystan med virkgarn som inte blev använt. Garner kan jag hitta på Kreta och mina favoritmönster är snart scannade. Det jag absolut vill spara stoppar jag undan, kanske får det plats i samma låda som symaskinerna ska skickas i.

 

När jag inte rotar i lådor och på hyllor packar jag sonens lilla bohag inför Londonresan på tisdag. Han får bära med så mycket som möjligt då, dagen D kommer han att ha en stationär dator att släpa på. Jag bad honom plocka fram de saker han vill ta med och häpnade över hur lite han ansåg att han behöver. Så länge han har sin dator och några svarta linnen är han fullt nöjd. Vi lyckades med förenade krafter packa ner både sängkläder, badlakan, de vackra tekopparna och några glas, skor och kläder som inte behövs före flytten och en hel del dataspel. Han har förstått att internet inte är att tänka på i början och ville försäkra sig om en "meningsfull" fritid. Om han får jobb på någon av pubarna han ska söka till kommer han att bo med övrig personal i ett gammalt hotell. Kollektivt kök, delat badrum och ett eget litet krypin för sömn och privatliv, internet, tv eller telefon ingår inte. Gamla moster och kusinerna bor ett stenkast bort, ett internetcafé ligger tvärs över vägen om han får abstinens eller vill prata bort en stund med mig och kompisarna i Sverige. Jag tror inte det kommer att gå någon nöd på honom i slutänden.

 

Det viktigaste nu är att han får ett jobb, vilket som helst. Syster yster har lovat inhysa honom i sin redan överfulla källarglugg, så boendet är ordnat de första veckorna. Ett jobb ska han nog också ro iland. Han har en månad på sig innan det engelska sommarlovet börjar, efter det blir det svårare. I juli svämmar England över av arbetssökande studenter från världens alla hörn, marknaden blir så att säga mättad. Det är samma sak i Grekland. Kommer man sent får man nöja sig med dåliga löner och de sämsta jobben. Jag och pyret kommer ner i juni, det är ett gränsfall men allt går att lösa med charm, envishet och goda kontakter. Vi är hemskt charmiga alla tre!

 

I eftermiddags rullade min vackra röda cykel iväg med sin nya ägarinna på sadeln. Kvar stog jag med ett uns av saknad och några hundralappar mer i fickan. De tänker jag ekipera sonen för imorgon - Dressed for Success - och öka hans möjligheter till något av jobben. Går det illa för mig med jobb i vinter får han försörja sin gamla mor som tack för ombytet.

 

Allt har sin charm - även vackra filtar mot flagnad puts. Den här bilden andas vardaglig hemtrevnad tycker jag.

070327 Omväxling förnöjer sägs det, därför varvar jag förpackandet med att lägga ut nya auktioner. Jag får inte vara petig med slutdatum om jag ska hinna bli av med allt. Betalning vid barnbidrag? Helt ok, bara folk betalar någon gång! En allt för stor del Traderare lägger bud som de sen "ångrar". Det kostar mig både tid och pengar, för att inte tala om hur förbannad jag blir. Ska det vara så svårt att låta bli att handla om man inte har råd?

 

Varvad eller packad så känner jag mig ändå inte särskilt förnöjd idag. Jag hade gärna suttit ute i solen och njutit av en påse smågodis och en bra bok. Problemet är min maniska personlighet. Börjar jag läsa så kan jag inte sluta. I somras satt jag på balkongen i min lilla hyrda studio, med en förpackning lyxig glass inklämd mellan knäna, och slukade böcker på ledig tid. Jag lånade påsvis hos några vänner som har en poolbar på ett "Engelskt" hotell i Gerani. Penny, frun i hushållet, höll tydligen räkning och frågade en av de sista dagarna om jag läst alla. Jo det hade jag, även om Kapten Corellis mandolin låg och samlade damm rätt länge. Trettiotre böcker påstod hon att jag läst, på fyra månader. Jag kan tala om att hon missat med ungefär åtta, hon var inte där alla gånger jag lånade nya... Tro faan att jag var blek när jag kom tillbaka till Sverige!

 

Stränder och bad är inte riktigt min grej, dottern brukade släpa med mig om vi var lediga samtidigt. De enda gångerna jag gladeligen besöker stränder är sent på kvällen, och då med avsikt att tillbringa natten under bar himmel. Jag kan skryta med att ha sovit under stjärnorna både på Zorbas Beach, i Falassarna, Agia Marina och Elafonissi. Även om solen gick upp rätt snart på de två senare. Det är något lugnande med ljudet av havet och cikador. Mindre lugnande är att vakna med halvnakna turister omkring sig... På Stavros Beach, där Zorbas spelades in, satt en krum liten grekisk man bredvid oss när jag vaknade vid sjusnåret på morgonen. Han överlevde synen av en nyvaken jag, även om han nog tycket att vi var kufiska typer som sov på solsängar i det fria... Han var dessutom väldigt diskret där han satt och filosoferade med blicken mot havet, men när min tändare vägrade starta morgoncigaretten blev det liv i gubben. Kvick som en sillrumpa var han framme och tände rökverket åt mig, sen återgick han till solsängen bredvid. Han vågade nog inte chansa på vad som skulle hända om monstret inte fick sitt nikotin. Tyvärr hade jag bara vatten med mig annars hade jag gärna utbringat en skål i Raki för hans hälsa, och tändare.

 

Jag lär känna Kreta på de mest udda tider, det beror både på jobbet och på äventyraren i mig. Om jag har möjlighet att klämma in en utflykt mellan 03.00 och 17.00 kan man vara helt säker på att jag gör det. Jag har besökt Omalos och Samariaravinen i ottan, innan charterbussarna startat för dagen. Jag hann fotografera lite i gryningen innan vi vände om - Åh så vacket där är. Tack och lov somnade jag på vägen ner igen! Jag vaknade till ett ögonblick av att något tutade, tittade upp på bussen som försökte knö sig förbi och insåg att väg saknades på min sida av bilen. Jag vet fortfarande inte om jag somnade om eller svimmade. Troligen det senare...

 

Vid ett annat tillfälle var det en tur till Paleochora som hägrade. Mitt sällskap hade bokat rum åt oss i Paleochoras hamn, avfärd från Platanias beräknades till 02.30. Halvvägs framme utbröt total kalabalik. Mitt ute i ingenstans kom tre stora fordon emot oss och signalerar med starka sökljus att vi skulle stanna. Det var, tror jag, tullare - "Bad Guys" kallade min kompis dem. Att de var poliser råder ingen tvekan om. Vår bil skulle genomsökas, pass och körkort uppvisas och hela tiden skreks det order till oss, på grekiska... Jag satt som en fåne i bilen och fattade ingenting. Min vän klev ur och pratade med vad som verkade vara ett befäl, en polis kom runt till min sida och ville uppenbarligen att jag skulle kliva ut. Jag har berättat att jag är obstinat va? Om här ändå skulle stannas så var det rökpaus! Jag grävde runt i mina påsar efter cigarettpaketet, hittade det under ett ombyte kläder och klev ur. Sällskapet tittade misstänksamt på mig när jag gick runt bilen, men när jag försökte öppna bakdörren för att ta min handväska med tändare i var det stopp. Jag fick banne mig inte röra bilen eller något som fanns i den! Åtta stadiga svartklädda greker närmade sig, alla pratade och skrek om vart annat, vapen och batonger fanns det gott om i hölstren. Jag förklarade lugnt och tydligt på grekiska att jag ville röka och behövde min tändare. Tystnad.

Det förmodade befälet kom fram till mig och frågade var jag kom ifrån ? Ahhh Souideza! Jag har bott i Göteborg, många år sen, sa han - på svenska! Han beordrade en polis att ge mig min handväska, vilket skedde efter att den gåtts igenom, tändaren tog han ur min hand och tände min cigarett. Sen började han förhöra sig om gamla Svedala, hur det kom sig att jag kunde grekiska (min vän hade sagt att jag inte kunde eller förstod något...) och huruvida jag trivdes på Kreta. Han förklarade också att de sökte droger och vapen, inget illa menat, som ofta fraktades den vägen. Vi är snart klara, tillägger han. GMT? Greek Maybe Time, för att använda ett bekant uttryck. Han trivdes uppenbarligen i mitt sällskap, tog sig själv en rök, och pratade på. Ett sorl utbryter bland de övriga poliserna och jag vände mig om för att se vad som stod på. I nypan på den ene polisen dinglade ett par söta röda stringtrosor...Alla tittade mot mig och min korta kjol. I mörkret på jakt efter cigaretter hade jag rivit ut en del av min packning. Det visste inte poliserna. Jag behövde heller aldrig förklara vad plagget gjorde på bilgolvet i framsätet. Strax efter var de klara med undersökningen, småflinande och efter att jag fått en klapp på axeln av befälet Manolis lät de oss köra vidare.

 

En dryg timme försenade anlände vi till Paleochora bara för att upptäcka att hotellägaren troligen somnat och vårt rum var oåtkomligt. Vi tillbringade några timmar i bilen på strandpromenaden, vaknade av hettan och tog oss tilltufsade in på pensionatet för en dusch och en kall Frappé. Besöket i Paleochora blev kort och intensivt och min vän lever fortfarande i ovisshet om vad jag och Manolis pratade om.

 

Omalos, Samariaravinen i ottan. Augusti 2003

070326 Den här bloggen är inte heller perfekt men den är mycket roligare. Ett minus är att jag inte kan lägga in citat eller ändra storlek på texten. Jag ska experimentera lite senare, jag ser ju knappt själv vad jag skriver nu. Om jag skriver i Word och provar ex. 14 punkters Comic Sans, vad händer då? Det hände ingenting kan jag konstatera efter att ha klistrat in texten och sparat. Typiskt, ytterligare en av mina brillianta idéer som inte funkade praktiskt.

 

Jag tror jag ska införa en Veckans Murphy här i bloggen. Jag läste nyss nyheterna (jo systra mi, det händer ibland) och mitt hjärta tog ett glädjeskutt. "Lättare betala räkningar inom EU". Jag glömde helt min ilska över sänkt/obefintlig förmögenhetsskatt och slutade väsa klassamhälle mellan tänderna.

 

---

 

"Lättare betala räkningar inom EU

Det ska bli lättare att betala räkningar över gränserna i EU. Finansministrarna godkände idag nya regler som gör det möjligt att överallt i EU betala räkningar med ett kort som är knutet till ett bankkonto. En sådan transaktion över EU-parlamentet beslutar om direktivet senare i vår men det beräknas träda i kraft först om ett par år."

Ur Sveriges Radio International (som även står för det osammanhängande i citatet)

 

---

Är det inte rent förbaskat konstigt att allt bra ska ta sån tid att genomföra? Om beslutet vore A-kassans hade det trätt i kraft förra veckan! Nu är det ju inte bara Sveriges beslut, även om själva idén troligen kommer från CSN eller Försäkringskassan, och jag är helt säker på att minst en grekisk minister agerar bromskloss i sammanhanget...

 

Idag har jag sprungit fram och åter till Posten tre varv. Jag är stammis sen en tid tillbaka och mitt ord gäller oftast beträffande portokostnaden. Jag kan Postens hemsida utan och innan och mina händer har förvandlats till ringprydda vågskålar. Hela två banankartonger är tömda på saker, förpackade och levererade till nya ägare. Tyvärr har banankartonger samma tendens att kopulera i smyg som dammråttorna. Vardagsrummet är nu relativt tomt- mitt sovrum är oframkomligt. Om man ställer lådorna riktigt trångt så har de mindre chans att hitta en attraktiv partner tänkte jag.

 

Imorgon går ytterligare högar för vidare transport ut i landet, jag har fått musarm av flitigt tejpande, och snart kommer jag åt att fotografera möbler. Hoppas de säljer lika bra som begagnade skor. Kan man saluföra en soffa som bekvämt insutten? Jag lyckades ju nyss sälja en välstämd tamburin...

 

Välhängd bläckfisk upphittad i Chania 2006. Fantastiskt god grillad med citron och persilja.

070325 Kära nån så det värker i kroppen ikväll! Alla muskler jag känner till, och en hel del jag inte visste om, har fått en rejäl genomkörare idag. Solen sken, våren visade sin vackra sida och som omväxling tillbringade hela familjen dagen utomhus. Inte med kaffe, kakor och avslappnad samvaro , utan vilt skrubbande cyklar. Vi har tre och en halv cykel, som jag hade glömt bort... Dessa, åtminstone de hela, ska förvandlas till kontanter snarast möjligt. Halvan var mest udda antal cykeldäck, trampor, lyktor och diverse obekanta delar som vi använde till uppfräschningen. Rena fina saker säljer bättre har jag märkt. Nu hade cyklarna stått oanvända i minst två år så skrubba fick vi göra. Och olja, och skruva, och pumpa. Eller snarare- Jag fick. Ungarna hade hejdlöst roligt med vattenslang, hinkar och kökssvampar. Det skiljer inte mycket på femåringar och vuxna tonåringar- tydligen. Hur som helst hade de kul. Ännu roligare hade de när jag försökte kränga på ett däck och senare monterade hjulet åt fel håll från växlarna räknat... Jag är händig och inte det minsta rädd för skit under naglarna men det är väldigt länge sen jag mekade med en cykel! Nåväl, ett par skratt kan jag bjuda på. Värre var att grannar samlades runt som åskådare. Mitt humör kan vara ganska kort när jag jobbar fysiskt, det har med ryggen och bristande tålamod att göra, så när kommentarer började komma var det frestande att ge sig på dem med vattenslangen. Den mest "insatte" är en barsk äldre norrlänning och det var i princip det enda som stoppade mig...

 

När cyklarna var så klara som de kan bli, och mina raringar blöta från topp till tå, var det dags för en kaffepaus. Det kaffet hittade jag i hallen nu i kväll- iskallt. Om jag börjat något har jag lite svårt att sluta. Jag har maniska drag i det mesta jag gör och har inga problem med att t ex tapetsera i reklampauser... Av brandsäkerhetsskäl, eller åtminstone för ökad framkomlighet och trivsel, packade jag om och flyttade runt kartonger i några timmar. Nu ser man sofforna och rumsbordet igen, ett tag. Man ser också stora sjok av damm. Det verkar som om de parat sig bakom lådorna de eländiga dammråttorna! Tur att bordet är avröjt i allafall, nu kan vi ställa ifrån oss tallrikarna när vi äter... Köksbordet går absolut inte att sitta vid längre! Flera auktioner har gått ut i helgen och bara jag fått betalt är en del av sakerna borta, men då lägger jag bara dit en ny pryl.

 

Jag förvånas över vad folk bjuder på...Inte en chans i världen att jag skulle ge 289 kr för ett par begagnade skinnpumps, det ger jag inte ens för ett par nya! Orsaken till min enorma skosamling är just att jag har svart bälte i fyndshopping. Jag ser bara röda prislappar och kan nosa mig till en utförsäljning utan att vinden ligger på. Jag har sålt minst 12 par redan och har säkert lika många kvar att sälja. Trots det så vet jag med säkerhet att jag har närmare tio par som ska packas med och ytterligare 5-6 par bor redan på Kreta. Då har jag inte räknat de min dotter rår om... Finns det fonder att söka för skors välbefinnande och medflytt tro? Åter till saken, folk bjuder på de underligaste ting. I morgon ska jag posta tio paket, pengar rullar in på kontot och jag har till några månaders uppehälle nu. Tanken var att jag skulle ha ett års hyra med mig men sen köpte jag en ny dator. Å andra sidan vet jag ju inte ens vad jag får för hyra än. En rejäl deposition ger förhandlingskraft och kan vara en lönsam investering tänker jag. Tyvärr är det fortfarande inga mäklare som svarat på mina förfrågningar så det blir till att knacka dörr när vi kommit ner. Djungeltelegrafen brukar lösa det mesta.

 

Nu ska jag stoppa min ledbrutna kropp i hetvatten så klarar den kanske en dag till.

 

Stavros (Zorbas) Beach, juli 2005

070324 Jag är inte glad på min gamla blog nu! Bilder försvinner, fläker ut sig över hela sidan och skymmer länksamlingen och trots upprepade försök lyckas jag inte rätta och spara de stavfel jag upptäckt. Inte med mindre än att jag raderar inläggen och gör om dem. Nu var det inte så lätt det heller, det går ju inte att lägga dem i kronologisk ordning då. Sur och grinig börjar jag snegla på andra alternativ... Jag är en kvinna som gillar ordning och reda, och, jag vill banne mig själv kunna bestämma hur det ska se ut. Förmodligen kommer jag att flytta hela rasket till en annan sida innan sista ordet är sagt...Och gjort!

Ordning och reda förekommer inte här hemma längre. Fönstren är mjölkvita av salt efter senaste regnet, persienner är inte nödvändiga som insynsskydd just nu. Över allt ligger ett dammlager, tjockt nog att fungera som ljuddämpare, tvättkorgen svämmar över och vardagsrummet ser ut som en lumpbod. Köksbordet är överbelamrat med änglar och prydnadssaker och böcker står i staplar runt väggarna. Vore det inte för de kronor jag kan dra in till flytten skulle jag rafsa ner allt i en sopsäck och kasta eländet. Ljuva tanke!

De saker som jag samlat på mig, och fäst mig vid, genom åren har i stor utsträckning varit ett surrogat för Kreta. De färger jag valt på möbler och väggar är tagna från den Kretensiska naturen. Jordens röda färg finns i soffan, de mörka träslagen finns i bord och bokhyllor, Knossos gula och alabastervita väggar är återskapade i Göteborg. Min köksmöbel är målad med kända rödsvarta pelare som förebilder och överallt har det hängt eller stått bilder från Kreta och kopior av Parthenons marmorstatyer. Nu säljer jag ändå de flesta sakerna utan direkt saknad, jag kommer snart att ha äkta vara "runt hörnet". Min vackra Athena-statyett får vara kvar, precis som den gamla kartan över Kreta. På något sätt ska de nog få plats i packningen bland symaskiner, skor och strumpstickor...

Ett enkelt liv med ett apelsinträd och några olivträd utanför köksfönstret är vad jag drömt om. Nu kanske jag får det trots allt.

Ikväll har jag pratat med min andra pappa, jag har förmånen att ha två helt fantastiska fäder i mitt liv. Precis som den förre sa han att han inte var förvånad och att jag fixar det. Som inbiten Greklandsresenär vet han vad som drar, och även om Rhodos är mer hans tassemarker har han besökt Chania flera gånger. Han delar också mitt behov av bekväma sängar och började praktiskt fundera på hur vi löser det. Om den bara fick plats i bilen var det inga problem, hur långt var det till Kreta? Många av mina mer utpräglade drag har jag ärvt av far. Utseende, röst, envishet och bondfångarfasoner...Känner jag min far rätt så har han snart hittat en speditör som betalar för att få frakta min säng. Jag väntar med spänning.

 

070323 Nu är det vår igen, med pollenallergi, snuva, feber och allt vad det innebär. Mina ögon är glansigt röda, tårarna rinner och det gör ont att titta på datorskärmen. Troligen ser jag ut och låter som en kokainmissbrukare - folk vek undan för mig på Hemköp i morse... Nu sitter jag och funderar på de senaste dagarnas händelser, eller snarare frånvaron av dem. Scannern har svalnat, en välförtjänt vila för det eländet, och syret räcker inte till några fysiska övningar. Igår fick jag svar från Alpha Bank, positivt tror jag, de har online bank på engelska,vanliga (enligt svensk standard) betalkort och den sedvanliga depositionen för att öppna konto är ?bara? 300 euro. Medtag pass stog det, resten skulle jag kunna läsa mig till på deras hemsida. När jag är vän med mina ögon igen ska jag göra det. Just nu ser orden bara dimmigt roliga ut och läsa nyheter är ett rent nöje, om man har min morbida humor...

Jag kommer att tänka på mitt första möte med Chania. Det var min första utlandsresa och jag reste solo. Jag var förmodligen den mest motvillige Kretaresenären genom tiderna. Jag skulle nämligen till Ibiza, och dit hade jag även köpt biljett... Nu ställdes alla turer till Ibiza in det året och samtliga resenärer fick besked i tid, utom jag som bokat fyra månader innan tänkt avgång. Veckan innan avresa ringde jag för att höra när biljetten skulle komma, trettio minuter senare var jag ombokad till Chaniakusten. Dit ville jag INTE! Till Kreta var det bara pensionärer som åkte det visste jag, globetrottern.... Eftersom jag inte hade avbeställningsskydd var det inte mycket att välja på, jag hade slitit för att tjäna ihop till biljetten och jag är medfött snål.

Natten mot avresan från Sundsvall gjorde jag mitt bästa för att slingra mig ur situationen, jag festade friskt på stamhaket Seaport och tunnade ur reskassan ordentligt. Tji fick jag! Kära syster tog mig i hampan och ledde mig till flygbussen och drygt 13 timmar senare satt jag på planet, medförande modiga 1200 SeK i fickpengar. Den 4 juni satte jag så mina stadiga fossingar på Kretensisk jord och förälskade mig handlöst redan på flygplatsen. Mitt hjärta klappade, tårarna rann och för första gången någonsin kände jag mig hemma! Jag blev mycket bestämt motad in i terminalen efter några minuter, ett plan skulle landa där jag stod och flinade fånigt.

En buss förde mig, och övriga medresenärer, till respektive hotell. Mig hade de som kompensation för biljettstrulet placerat i en egen lägenhet på ett mycket charmigt hotell, Flamingo, i Agios Apostolis. Den som varit i Chania kanske vet att det ligger mitt i ingenting...I början av 90-talet hade byn inget att erbjuda en partysugen ?yngre? dam, världsvan eller inte. Som nybliven charterturist hade jag anmält mig till ett organiserat informationsmöte- hämtning i hotellreceptionen 19.00, lätt förtäring ingår. Jag hade några timmar tillgodo och bestämde mig för att packa upp och ta en promenad. Iförd lätta sommarkläder, nyinskaffade kontaktlinser och tjusiga solglasögon låste jag dörren till mitt rum, svängde ut på vägen och träffades av ett bowlingklot i huvudet. Njae inte riktigt, men det kändes så! Något tumslångt bi-liknande med långa ben hade flugit rakt in i mitt högra öga och tingesten drabbades förmodligen av panik när det blev mörkt bakom solbrillorna. Drabbades av panik gjorde jag med, jag trodde jag var blind! Med tårar strömmande ner för kinderna famlade jag mig tillbaka till receptionen och blev omhändertagen av ett grekiskt helgon. Kiria Maria, ägarinna till hotellet, bäddade ner mig i mitt rum och hämtade något kallt vått som hon placerade över mitt öga. ? Sov en stund så går det över, sa hon. Vad som stungit mig kunde hon inte förklara på engelska, inte heller vad det var hon lagt på mitt öga, det listade jag ut senare.

Den som känner mig väl vet att varken sova eller lyda ligger i min natur, jag skulle på informationsmöte. Det var min första utlandsresa och jag tänkte inte låta något förstöra den, dessutom är det roligare att ha ont om man har alkohol i kroppen...Jag låg en stund bara för att inte verka otacksam och vad det än var i påsen på ögat (Kamomillte!) så funkade det. Svullnaden la sig, solglasögonen åkte på och, något försiktigare, jag lämnade lägenheten igen. Maria satt i skuggan utanför receptionen och jag stannade till för att småprata. Några stadiga öl senare började klockan närma sig sju och jag var redo för information. Klockan passerade både sju och åtta, ölen gjorde mig tålmodig. Vid nio hade jag fått nog. Någon buss kom inte och hämtade mig, representanten lyste med sin frånvaro och jag var den enda de placerat på just det här hotellet. Jag var akterseglad. Då budgeten var begränsad var det ju onödigt att slösa bort en trevlig berusning resonerade jag och sökte reda på en busshållplats. Chania, here I come! En trevlig grek på bussen tipsade om ett litet matställe vid hamnen, utsökta billiga Gyros påstod han. Stället var litet och Gyros både gott, billigt och mättande. Öl var ännu billigare...

Riktigt var jag spenderade de kommande timmarna minns jag inte men tillslut hamnade jag på en bar, någonstans runt hamnen, redigt berusad men fortfarande vid sans. Baren var knöfull med amerikaner och så liten att de flesta, inklusive bartendern, dansade på stolar och bord. Tjoho, hålligång! Jag började prata med tre yngre grekiska killar, de bjöd på shots och helt plötsligt gick solen upp där ute. Mina nya linser skavde, bistinget pulserade, jag var trött efter nästan två sömnlösa dygn, berusad och jag ville sova. Tre unga grekiska killar visade mig gärna till en taxi...Jag fick en ordentlig tur i Chanias gamla kvarter. Killarna turades om att berätta om staden, människorna, sevärdheter och arkeologiska fyndigheter. Sist men inte minst berättade de var de bodde och att de gärna bjöd på te. Jag förklarade att det nog var bättre om jag fick en taxi och vips så var vi vid taxistationen! Vilka gentlemän!

Mina ögon sprängvärkte och jag kunde inte hålla dem öppna, men taxichaufören envisades med sitt ? Where you go? Where you go? Jaaaa, det var frågan det... Jag hade faktiskt inte en aning om vad byn eller hotellet hette. Det var en fågel på taket... Efter en stunds funderande och diskussioner följde han mitt råd och körde åt det håll jag pekade, höger tror jag bestämt. Det var innan jag visste att Chanias centrala delar till större delen är enkelriktade.

Nästa riktmärke i min lilla Puh-hjärna var en ?vägkyrka?, ett litet altare nära busshållplatsen som jag utgått ifrån. För att se måste ögonen vara öppna och det tog hårt på krafterna. Tro det eller ej, en ?vägkyrka? dök upp och tog man till höger vid den skulle där finnas en enorm kaktus. Så här i efterskott undrar jag varför chaffisen inte dumpade mig i ett dike. Okej, jag varken kräktes eller sluddrade men jag måste ju verkat totalt borttappad. Kaktusen fanns där, och där nere skymtade en fågel på ett tak- en stor rosa flamingo! Jag visste fortfarande inte vad byn hette men det spelade ingen roll längre. Jag betalade taxin, jag hoppas jag gav ordentligt med dricks, och kunde efter en hel del bök och fummel med låset äntligen krypa i säng. Där vaknade jag några timmar senare, rödögd, fullt påklädd och redo för nya äventyr.

Jag visste redan då att ingen skulle tro på min taxiberättelse och bestämde mig för att fotografera både vägkyrka och kaktus. Det var den dagen jag insåg tre viktiga saker:

1.   Vägkyrkor är vanliga i Grekland
2.   Kaktusar är också vanliga i Grekland
3.   Jag är naiv men har minst en skyddsängel

Under denna min första vecka i Chania hann jag begå de flesta fel en turist kan göra, och jag fick nog många att höja ögonbrynet och le i smyg. Jag hann också förälska mig i språket, musiken och maten, Kretas färger samt upptäckte hur fantastiskt hjälpsamma och gästvänliga människor i Chania är. Många av de jag lärde känna då är goda vänner nu idag, 16 år senare.

070320 Det bidde ingen dagbok igår, det fanns helt enkelt inget nytt att skriva om. Allt som hände hade rymts på en rad- Scanna, scanna, tejpa paket och skriva några mail. Jag slocknade som ett ljus vid tio, helt slut och enormt trött på min dator. Ytterligare två album är avklarade, datorn börjar knaka i fogarna av alla bilder. OM den havererar nu så kastar jag alla bilder och glömmer att jag hade ett liv före Kreta!

Det har inte hänt mycket idag heller, trots att jag är konstant aktiv vid datorn. Jag har blivit av med några böcker och klädplagg, men det sjunker inte undan lika fort som jag plockar fram nytt. Jag har mailat Kombitrans, det humana transportbolaget, igen och bett om en mer specificerad offert. Jag vill inte ha några obehagliga ekonomiska överraskningar i sista minuten och försöker tänka på allt, från början till slut. Packmaterial, gissar att några sopsäckar och tejp inte räcker långt för en säng, moms och tullavgifter etc. Gud så mycket nytt jag kommer att ha lärt mig innan juni.

Vårt lilla knytte Athena fick en värdig begravning idag och frysen är befriad. Snön är borta igen, för ett tag i allafall, så sonen bestämde sig för att lägga henne till vila i en skogsglänta där vitsipporna snart blommar. Iförd en blomspade och ett litet hemgjort kors, med den lilla asken i en påse strosade han iväg för att förätta jordfästningen. Vi kikade på hennes kvarlevor innan han gick, lite orolig var jag för att hitta klösmärken i ?kistlocket? etc. Hon låg hopkrupen med slutna ögon som om hon sov, all choklad var borta och runt nosen fanns en antydan av frost. Jag förbannar min livliga fantasi, Athena somnade in lugnt och proppmätt, befriad från kroppsliga plågor. På grund av tjälen inte jordlagd utan snarare stenlagd...När jag lite senare behövde hjälp att flytta ett bord och sonen inte genast ställde sig i givakt pekade jag menande på frysen...Han bara flinade den gräsliga ungen, muttrade något om att han var över 1.85 och mycket starkare än mig. Jag vet att han sover som en sten så det är bäst att han aktar sig.

Jag har börjat fasa för att skriva i dagboken, det händer ju inget värt att skriva om just nu. Texterna blir kortare och kortare, innehållet mer eller mindre ointressant, och även om jag använder onödligt långa och invecklade ord så fyller de inte ut nog.

Jag bjuder på en bild igen. Den här tog jag i slutet av januari 2006, strax efter att Chania och Kreta drabbats av jordskalven. Jag kände ett efterskalv, svagt och aningen surrealistiskt.

070317-070318 Det är söndag kväll och det har gått 16 dygn sen jag bestämde mig för att flytta. En ny vända auktioner är på väg att gå ut, nya vinnarmail ska skrivas och tejprullen kommer att gå varm. Murphy är med mig igen och batterierna i vågen har gett upp. Självklart är det inga vanliga batterier utan den där platta klockvarianten, men eftersom jag ändå måste köpa nya till min lilla svarta- bankdosan- så må det väl vara hänt. Jag har dessutom upptäckt att mitt svenska MasterCard går ut i februari nästa år och ska försöka få ett nytt sånt lite snabbt. Ju minde krångel från Kreta desto bättre, då kan jag ägna mig åt att dra in pengar till hushållet. Det kommer för övrigt att vara massor med krångel med grekiska myndigheter och instanser. De älskar papper och stämplar- när man inte har dem. Jag räknar kallt med att behöva 6-8 nya passbilder, de tre senaste deklarationerna, några kontoutdrag och den förbaskade sjukförsäkringen. Har jag inte det kommer jag att behöva dom, har jag dem...Ja, jag kommer säkert att ha bott på Kreta i 10 år innan någon frågar efter dem. Jag är ju EU-medborgare.

Något jag inte kommer att sakna efter flytten är min scanner. Tre dygn, minst 550 bilder, och fortfarande drygt 600 kvar att scanna! Jag kommer inte att sakna snö eller grannarna ovanpå heller. Imorgon måste jag ta tag i logistikbiten igen. Jag ska mejla företaget som gav bästa priset och fråga om vikt, ankomstplats och eventuella påslag. Att väga och serva symaskinerna vore också en bra idé. Jag ser 100-lappar flaxa iväg mot horisonten, trots att jag sitter på plånboken.

Ett företag i Chania har hört av sig och bett mig skicka en ansökan. Jag använde deras snabbformulär för att anmäla mig intresserad av en kontorstjänst i fredags och tydligen var jag intressant. Nu är det rejält ansökt och mitt nya CV är medskickat. Det jobbet vill jag ha! En fast tjänst med kontorstid måndag till fredag och några timmar på lördagar ibland. Lön efter det grekiska systemet, extra vid jul, påsk och till semestern. Skatt och försäkring betald och ca 800 euro i månaden kvar. Det ger tid över till extrajobb. För bra för att vara sant...

Vår älskade dvärghamster Athena fick gå vidare till de sälla sorkhålen idag. Hon har hängt med i över 4 år och varit en mysig kompis, sen hennes elaka moster begick självmord i diskhon... På sistone har Athena varit halvblind, avmagrad och behövt rullator för att ta sig fram i buren och nu verkade det som om hennes ben inte hängde med alls. Vi bäddade fint i en vacker ask, lade ner rejält av älsklingschokladen och lilla knyttet själv, förslöt locket och lät henne somna in i frysen, under ett paket kavring. Nu är det ingen här hemma som är särskilt hungrig och inte vet vi var vi ska begrava henne heller. Vi får äta det som finns i kylen och skafferiet- jordfästningen äger rum när snön försvunnit och tjälen gått ur backen. Hoppas det sker innan vi flyttar.

070316 Dagen har gått helt i scannandets tecken med undantag av ett smärre missöde. Mina betyg anlände på morgonen, nogsamt stämplade och underskrivna men helt och hållet på svenska! Frågan är nu, har jag hjärta att be dem göra om allt jobb eller ska jag lämna in dem till en översättare? Väljer jag det senare måste de ändå skickas till skolan för stämplar och underskrift, och hur de ser ut efter en tur och returresa med post från Kreta det vette fåglarna... Ett steg bakåt med andra ord.
Just nu känns det som om tiden stannat upp, det händer inget. Inga offerter, inga svar på alla förfrågningar jag gjort och inte blir jag av med några saker heller ser det ut som. Högen i vardagsrummet blir större och större och sonen klagar på mängden av sopsäckar som måste bäras ut. I sovrummet går scannern varm, alla album ska tömmas och 41 år av foton ska in på en DVD-skiva eller två. Jag sliter bilder från väggar och ur ramar men det tar aldrig slut- jag har varit flitig med kameran...Prisa gud för den digitala tekniken! Tyvärr är det med foton som med böcker, de är roligare att bläddra i än att se på en datorskärm.

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att åtminstone barnen får fortsätta vara skrivna i Sverige de första 6 månaderna. Det känns inte bra att de ska vara oförsäkrade första tiden i ett nytt land. Dessutom kan jag inte veta att de verkligen blir kvar utomlands, de kanske flyttar tillbaks också. Vad mig beträffar är jag en envis själ som inte mycket rår på, det löser sig nog... Dessutom har jag hittat två engelskspråkiga försäkringsmäklare i Chania, de kan vara värda ett besök när jag ändå rotar runt efter annat inne i stan, och lärt mig att en vedspis går att köpa för ungefär 130 euro, ny! Jag har alltid varit svag för vedspisar och placerar en sån före dammsugare på shoppinglistan...Goda vänner till mig i Chania har själva installerat en vedkamin mitt i vardagsrummet, det verkar inte som om hyresvärdar är lika petiga där som här i Sverige. Tur att man är händig, det finns nog en hel del jobb i de lägenheter som jag har råd att hyra i början men tids nog hittar jag rätt ställe för mig.

Det tar emot att skriva ikväll så jag ger upp. No news are good news säg det så jag går och lägger mig när jag ändå ligger på topp.

Jag bjuder på en bild med min drömutsikt, den är tagen från Platanias gamla by i juni 1999. Tyvärr är ruinen i förgrunden riven sen länge.

070315 Japp, nu är det gjort! Ikväll berättade jag för pappa om vår förestående flytt. Nervig som få med skakande händer och klapprande tänder ringde jag upp käre far. Hur smyger man in en sån nyhet i en vanlig "väder och hälsa" konversation? Vi kom in på arbetslöshet och ekonomi, sen skötte resten sig själv. Man kan inte påstå annat än att jag är häpen. Käre pappsen sa att det knappast kom som en nyhet, jag har ju varit på väg i flera år nu. ?Det ordnar sig nog, du brukar ju klara det mesta?... Tycker mig ana beröm där. Mer bekymrad var han över sonens flytt till London, hur skulle det gå? Något lugnad är han över att min älskade "syster" finns till hands och kan guida äldsta barnbarnet i livets labyrint och Londons publiv. Det sista sa han inte, pappa är ganska fåordig till naturen. Klart grabben ska gå på pub tycker jag, som vanligt vis får muta ungen till att roa sig. Man lever bara en gång, världen är stor, res och upplev etc etc. Till skillnad mot i Sverige har han i allafall stora chanser till ett jobb. Vad han hittar på i framtiden löser sig nog det med. Ordet nog används flitigt i min familj- helst när jag är inblandad. "Hon är nog inte riktigt klok"... Hur som helst bestämde pappa sig för att besöka oss strax innan flytten, att han tar hand om lådor och kära minnen lät självklart så bil får det bli. Nu kan jag spara lite mer saker än jag planerat var min första tanke, nästa tanke var den om imaginär välfärd. Pappa trivdes bra i Chania, han tar säkert med sig saker ner när han kommer på semester. Jag har önskat mig en elektrisk filt vid första besöket...

Idag kom besked från folkhögskolan, mitt betyg är översatt och rektorn på intågande för stämpling och underskrift, "du bör ha det redan imorgon. P.s. Jag spar din adress om jag behöver guide på Kreta. D.s. Karin". Det är få saker jag saknar med Sundsvall men Ålsta Folkhögskola ligger mig varmt om hjärtat. Det ska bli kul att se hur betygen ser ut på engelska.

Det har inte hänt mycket mer här idag, det känns konstigt efter nästan två veckors turbulens och snabba beslut. Separationsångesten finns här men jag håller den på en armlängds avstånd och sysselsätter mig med research och diverse praktiska bitar. Tråkigt att skriva dagbok om men ett behövligt lugn för hjärnan. Jag laddar batterierna för nästa steg, Skatteverket, Arbetsförmedlingen och A-kassan ska underrättas om flytten. Som vanligt målar jag upp katastrofer och problem. Motstånd är att räkna med, jag tänker ju slita mig fri. "Murphy" och jag är gamla polare.

Nu återstår att ringa resten av familjen och jag har inga förhoppningar om att det ska gå lika smidigt...


Mr Pringles, de flesta dagar en väldigt vild katt. Men som reklamen säger; Once You Pop... Köttfärs och fisk var inte lika populärt som dyra chips.

070314 Ikväll tar det emot att skriva dagbok. I både huvud och kropp. Det var strålande fint väder ute och jag tyckte att förrådsrensning var lämpligt? Hur som helst är det gjort nu och det känns skönt. All bråte, gamla orginalförpackningar, brädor?!, cykeldäck, uttjatade kläder och kära teddybjörnar är genomgågna. Kvar blev två banankartonger med diverse gamla minnen och husgeråd. Den förra ska pappa få vårdnaden om, när jag vågat berätta att vi ska flytta...den senare kan sonen bärga med sig till London, det är mest sånt han kan behöva, tex. tekoppar... Varför spar man så mycket konstigt? Bara för att det finns plats eller finns det någon vetenskaplig teori om imaginär välfärd kopplad till förråd? Tror jag har en framtid inom forskning på ämnet där. Det som blev kvar är ompackat, några saker återstår att fotografera och sälja och två fulla sopsäckar med kläder och skor ska gå till bättre behövande. Det sliter i själen att skiljas från skorna och det värker i rygg och leder av allt släpande.

Jag har ett engelskt CV! Skam den som ger sig tänkte jag och gav mig på Europasset igen efter allt hårt kroppsarbete. Nu, många timmar senare, vet jag att Gipsbiträde går att översätta till Assisting Dental Technician. Tjusigt va! Om det är helt korrekt har jag inte en aning om, men det ser förbaskat bra ut i papperen. Polerat CV var det ja...26 års arbeten, många blev det, nedskrivna på papper. Min sliriga karriär är dokumenterad på internationellt gångbart språk. Huruvida själva CV't är internationellt gångbart återstår att se. Hitills har påstådda kunskaper räckt långt på Kreta och jag har aldrig visat några betyg eller vitsord. "Med täckhet kan man komma lång, med käckhet kan man komma längre..." Om någon mer än jag minns den gamla visan.
Förrutom att skriva ner allt har jag lagt in mig i olika databaser, till och med Adeccos internationella sökbas. Nu i helgen ska jag slita mitt hår över en personlig presentation, utifall någon nappar. Det får räcka med hjärngympa för idag.

En riktigt glad nyhet är att jag har blivit med bostad- åtminstone temporärt- i Agia Marina. En god vän hörde av sig och erbjöd mig och dottern att dela hans lägenhet. Han skulle självklart undersöka om vi kunde få något eget, men om det inte fanns något lämpligt så får vi bo hos honom tillsvidare. Att han dessutom hyrt sig en poolbar var ett klart plus, nu har jag jobb också! Vissa vänner där nere vrider verkligen ut och in på sig för att hjälpa till, helt utan baktankar också. Även om jag vet att just denne vän har väldigt höga tankar om min bak...

Nu är jag trött och flamsig, dags att avsluta.

070313 Jag vaknade i morse och insåg att nästa gång jag återser Kreta kommer jag inte som turist eller gästarbetare, jag kommer som invandrare! Jag som ursvensk, dotter till Pappa Ben & Mamma Knota och med en uroxe som fd sängvärmare... Född och uppvuxen i ett land och samhälle där det mesta, allra oftast, är både självklart och begripligt, kommer att leva och bo i ett samhälle där jag inte fattar något.
Jag kan inte språket, om jag inte nöjer mig med att beställa kaffe och öl och hälsa trevligt hela dagarna...
Jag förstår inte systemet. Inget kommer att vara självklart eller begripligt på mycket länge.
Jag har inga rättigheter, förrän jag gjort mig förtjänt av några, och jag vet inte hur min framtid kommer att te sig efter flytten.

Invandrare eller inte, från och med nu är framtiden helt upp till mig. Jag håller på att ta kontroll över mitt liv och det är banne mig på tiden!

Jag försöker minnas om jag någonsin haft kontroll över mitt eget liv och ser jag tillbaka kan jag nog ärligt svara Nej på den frågan. Jag har låtit föräldrar, skola, omgivning och system styra över mig. Bara glidit med och gnällt som en ovallad skida. Oftast utför dessutom. Det är lätt när man vet att det finns skyddsnät om man ramlar ur "liften", när man vet att i slutet av backen finns en madrasserad vall som dämpa smällen för ytterligare en nolla som aldrig lärde sig samhällets slalom. Har man väl hamnat i bidragssystemet sitter man som i kvicksand. Man rättar munnen efter matsäcken, tackar, bockar och skrapar med foten för att få mer. Ju mer man får desto fastare sitter man. Jag borde nog tacka borgarna som sliter undan mattan under oss vanliga dödliga. De siktade bra och gav mig en rejäl spark i arslet när de rev upp det gamla systemet. Jag är politisk flykting!

Nu måste jag stå på egna ben och min lycka och framgång är helt upp till mig! Hur det än slutar kan jag med stolthet säga att jag åtminstone försökte och till skillnad från de flesta invandrande flyktingar känner jag till en del om landet jag ska till. Jag blir inte tvångsplacerad, jag har vänner och bekanta runt mig och jag kan när som helst återvända eller resa vidare. En sak är säker- Jag har alltid avskytt snö och kyla och jag suger på skidåkning!

070312 Livet är härligt! Solen skiner, luften är frisk och jag börjar få svar på en del av mina frågor. Ett problem med att betala svenska räkningar från utlandet är bristen på engelskspråkiga internet banker. Nu på morgonen har jag fått svar av Mr Yannis Samatas i Heraklion, han driver sajten ExploreCrete.com och är alltid behjälplig med svar. Han har personligen kollat upp att Alpha Bank har utförliga instruktioner på engelska så att även en "barbar" som jag kan betala CSN. Alpha Bank var ett av alternativen när jag öppnade konto, tyvärr hittade jag inte kontoret på en gång och valde EFG Eurobank Ergasias istället. Nu ska jag bara lista ut om jag behöver deponera pengar för att öppna ett konto i Alpha Bank. De flesta banker i Grekland kräver en insättning på ca 150 euro när man öppnar kontot, det gjorde inte Eurobank...Man får vad man betalar för sägs det...

Min gamla folkhögskola har hört av sig och lovat översätta mitt betyg till engelska- med dubbla stämplar, underskrift och roliga bilagor- precis som jag önskade. Huruvida jag får det inramat är tveksamt men det spelar ingen roll, personalen skickade ju kramar och lyckönskningar.

Jag har fått ytterligare en offert på flytt av mitt lilla bohag och satte nära nog kaffet i halsen. 36000 kr exkl. moms!!!, sen står det inte ens var sakerna hamnar i slutänden. Precis innan jag raderar mejlet inser jag att mina ögon varit grumliga- det står 3600 kr! Nu blev det spännande. Varför är det alltid så att nya alternativ dyker upp efter att man bestämt sig för något? Ska jag sälja sängen och posta symaskinerna eller packa allt jag vill ha kvar i sängbotten och frakta den? Svårt blev det.

Jag har kollat upp lite om frakt från IKEA till Kreta. De fraktar bara inom Aten men även här fick jag hjälp av Mr Samatas sajt. Ett engelskt par förköpte sig på IKEA, köpte på inrådan av pesonalen en enorm papplåda vid utgången och laddade den fotbollsrund, tejp bjöd varuhuset på. Personal hjälpte dem sen att kontakta en närliggande speditör, TAO, som mot ca 17 euro skulle vidarebefodra det till Rethymnon där de bor. Detta skedde en torsdag kväll. Lördag morgon väcks paret av telefon, det är fraktföretaget TAO's representant i Rethymnon som talar om att deras paket finns att hämta på filialen i Rethymnon. Notan landade på 20 euro, det var ju bara ett kolli... Jag har lyckats få tag på prislista och telefonnummer till TAO, men precis som med mycket annat i Grekland får man flera olika bud på vad priset i slutänden blir. Mellan 12 och 170 euro...Då kan det bli billigare att frakta ner sängen ändå- om den inte hamnar i Heraklion...

Jag fortsätter väga försäkringar för och emot varandra. Ett, för mig i allafall, nytt begrepp är engångsbetald. Det förekommer sammansatt med både sjuk- och pensionsförsäkring, ibland åtföljt av "fonder". Intressant men fullkomligt omöjligt för mig att läsa in mig på just nu. Det bara snurrar för ögonen när jag försöker, jag hittar inga konkreta prisexempel och i mitt hem är "fonder" ett fult ord...

Det kittlar i magen rätt ofta nu, inte ett helt obehagligt kittlande heller. Så länge jag låter bli att tänka på allt som måste göras och säljas är det en störtskön känsla!

070310-070311 Helgen har gått i Traderandets tecken och ser ut löna sig. Batterierna tog förstås slut mitt i allt fotograferande så såna måste införskaffas idag, tillsammans med kaffefilter... En hel del surfande har det blivit och nya guldkorn är framvaskade ur nätbaserade grushögar. Swedbank har en riktigt vettig sida för hugade emigranter- Flytta Utomlands- den fick mig att drömma om pension i Kroatien, eller om pension överhuvudtaget. Undra om det är av skattetekniska skäl de öppnat en filial/dotterbolag i Luxemburg...

Fraktfrågan är decimerad till tre alternativ:
1.   Sälj skiten och åk!
2.   Postens Europapaket, 20kg á 756,25 (diskbråck ingår momsfritt)
3.   Trust- Flygtransporter för privatpersoner och företag.

Det vilar ett drag av arabiska över den senare sidan...
Längd x Bredd x Höjd / 6000 = Volymvikt kg?men jag vet nu att OM jag vill skicka 20 kg gods till London tar det 1-2 dagar och kostar 1300 SeK + volymvikten i kg och ev. terminalavgifter.
Jag är med andra ord inte ett dugg klokare men vet i allafall att alternativet finns...Man kan ju alltid ringa och fråga, åtminstone min flyktväg går förbi Landvetter.

Jag har dessutom ägnat en stor del av helgen till att mejlbomba tidigare läroanstalter och arbetsgivare. Jag vill ha mina betyg och intyg översatta till engelska, med dubbla stämplar och roliga bilagor, helst inramade också. De har alla (med undantag av en som jag inte skrev till...) sagt at det varit en förmån att få undervisa/jobba med mig och, det vet vi ju, förmåner beskattas i efterhand. Nu ska de få slita sitt hår med översättningar, jag har gått bet. Går det inte så har jag i allafall försökt. En annan praktisk sak att ha är ett CV på engelska och efter att jag gått igenom det elektroniska EuroPass-formuläret förstår jag precis varför inte fler har det. Översätt "Gipsbiträde" någon. Det är inte många fel på min engelska men där gick gränsen! Jag övergick snabbt till att vika ut mitt kunnande i alla möjliga Classified Ads och Micres Aggelies istället, någon kanske nappar på mina polerade kunskaper. En liten stund funderade jag på att bygga en hemsida, men den stunden var kort.

Det ser väldans lite ut när man listar helgens Mission Accomplished, var tog resten av dygnen vägen tro? Ett är säkert- de sjönk undan snabbare än högarna i mitt vardagsrum.

070309 Oj då! Idag hade jag inte tänkt skriva något alls. Istället tänkte jag handla, tvätta, sortera prylar och andra tråkiga saker- kan inte kalla dem typiskt svenska men de har inte mycket i dagboken att göra. Som vanligt i pauserna kollar jag mina mail, nya inlägg på Kalimera, alla sajter för utlandssvenskar jag hittat och söker info om flytten. Det finns tusen fraser att använda vid en sökning, idag valde jag den enklaste; Flytta till Chania, och döm om min förvåning när MIN blog dök up på tredje plats, knappt skuggad av Apollo och Sembo!!! Det trodde jag aldrig när jag började skriva dagbok i bloggform.

---

---

Lite stolt är jag faktiskt. Under alla år som jag sökt information om boende, arbete och praktiska detaljer i Chania har det retat mig att det alltid bara dyker upp hotell och researrangörer. Ska det vara så förbaskat svårt att samla alla nyttiga länkar på ett (eller möjligen max 10) ställen. Det är ju inte bara jag i Sveriges avlånga land som vill emigrera till Kreta, eller hur? Nu kan jag hjälpa andra att hitta och det känns förbaskat bra.
Sen min blogg tog form har jag sparat alla viktiga länkar så att andra ska kunna dra nytta av dom. Allt på ett ställe, färre gråa hår och en smidigare vardag. Så ska det vara! Ett "köpcentrum" för information där man kan botanisera, inte i hyllor utan bland länkar...Inte ens mitt system är bra, jag är då inte nöjd, en mer utförlig beskrivning vid varje länk behövs också.

När jag nu ändå sitter och skriver kan jag meddela att den överblivna symaskinen i gjutjärn är såld, mina auktioner på Tradera börjar rendera pengar, ytterligare en offert om bohagstransport är läst och (33000 SeK!) raderad och jag har sovit- riktigt ordentligt.
Offerten fick mig att fundera över fukt, det har ju regnat här i Göteborg de senaste dagarna. Kan det vara så att min säng och 6 flyttlådor svällt av fukten? Helt plötsligt var mina tidigare två kubikmeter uppe i fyra kubik?! Jag var konsekvent när jag beskrev mina tillhörigheter, som omväxling, för att på enklaste sätt kunna vaska fram det billigaste alternativet. Hur kan de då ha fördubblats? Jag har kollat på sängen och den ser exakt lika stor ut nu som i början av veckan. Förbryllande.

070308 Jag har funderat på mina finanser. Hur har jag egentligen tänkt klara mig utan skyddsnät i en av Greklands dyraste städer? Jag kan inte räkna med något högavlönat jobb, det kan knappt någon i Grekland om de inte blir läkare, advokater eller ägare till en framgångsrik rörelse. Rent krasst kanske jag får 900 euro i månaden, om jag håller mig arbetsför och jobbar sju dagar i veckan. Det kan bli mer, det kan bli mindre, beroende på var jag jobbar. Hyra och löpande utgifter kommer att ligga mellan 250-400 euro/månaden. Det går att hitta billigt boende men då ska man ligga i och ha tur- tillika vara beredd på att frysa vintertid.
Jag måste ta mitt studielån i beräkning, -100 euro i månaden, och ha en buffert om något händer eller om jag inte får ett året-om jobb. Det är nog bäst jag skaffar jobb på en restaurang, så kan jag i allafall äta mig mätt regelbundet. Varför är jag beredd att sänka min standard då?

Långa perioder i mitt liv har jag bara haft potatis och nudlar att leva på. Förutom det så har jag frusit och vantrivts hela mitt svenska liv. Om jag får välja mellan den dieten i kyla och vantrivsel eller värme och gemenskap är valet lätt. Dessutom är det mitt "I värsta fall" scenario. Jag blev erbjuden bra jobb i somras, året om dessutom, på en restaurang bland annat....Sen finns det gott om bönder och odlingar i området- lite hagel i rumpan får man väl tåla:)

Idag ringe en av Sveriges mer betrodda speditörer och mitt sorgearbete över en förlorad kärlek inleddes.

---

---

Ett passande poem till en mycket kär vän...
Dryga 24000 kronor för frakt av 2 kubik, 1 st säng och några flyttkartonger. Dessa kollin upphämtas vid ankomst i Heraklion! Det är ca 3 timmars bilresa från Platanias. Jag har inget körkort... Det blir nog en tur till Aten i vinter ändå, om inte Chania kan uppbringa en medelmjuk aningen bredare resårkärna med tjock bäddmadrass, och det tror jag inte. Nu är det svält, kyla OCH liggsår som är framtidens melodi, vintertid i allafall. Vilket som ska jag till Chania!

Min söta granne var in och inspekterade sitt nya hem idag. Hon och hennes man har bott i huset i nära 50 år, i samma lägenhet på tredje våningen. Nu när de båda passerat 75 och åldern börjar ta ut sin rätt så har de svårt för trapporna. Självklart ska de då ha min lägenhet på 1:a våningen. Det var orsaken till min strids-makeup tidigare i veckan. Nu är det i allafall klart att de tar över och jag är glad ända in i själen. Både för deras skull och för att jag nu slipper tapetsera om det ena sovrummet...En del av möblerna, särskilt hyllor var välkomna, får stå kvar. Jag behöver inte riva mitt hyllsystem och försöka sälja alla skrivbord! På köpet, eller snarare som kompensation, ska de få vårdnaden om mina trådlösa telefoner.

Under eftermiddagen har jag bara sorterat papper, böcker, kläder och scannat bilder. Snart är alla plana ytor fulla med lådor och påsar. Dammsuga är inte att tänka på, jag kommer inte åt. Än ser jag inget system i vansinnet så ett varningens ord åt er som funderar på att emigrera; Hyr ett förråd, skänk till Loppis, lagra hos släkt och vänner, vad som helst. Men börja inte tre månader innan flytt och tro att ni ska hinna sälja allt i tid! Jag tänker på en sång när jag kryssar runt högarna, "Det är mycket mycket mer än man nånsin tror...."

070307 Det känns som en evighet har gått sen jag bestämde mig för att flytta, rent teoretiskt har det gjort det också, men i praktiken är det bara fem dygn sen. Ändå känns det som om tiden rusar fram i 190 och jag rör mig raskt som friterade marinerade sniglar. Min dygnsrytm är helt förkastlig- jag sover någon timme på eftermiddagen och surfar runt efter matnyttig information resten av dygnet. Så snart jag bara tänker på att sova tidigare ringer någon hugad spekulant på mitt bohag. Ur rent ekonomisk vinkel borde jag alltså sova oftare...Nu är även min gamla digitalkamera såld och jag har pengar till ytterligare två dagars näring, flytande eller fast, när jag kommit till Chania.

Idag fick jag en kalldusch som nära nog fick mig att be kära pappa om husrum! Jag studerade IKA's och Försäkringskassans regler aningen mer ingående än tidigare och inser jag under minst 50 dagar kommer att vara helt oförsäkrad! För att ha rätt till (gratis) grekisk sjukvård måste jag, förutom att ha mina IKA-papper i egen ägo också, ha minst 50 stämplar i papperen- en arbetsgivare måste alltså ha betalat min försäkring i 50 dagar.
Jag HAR papperen, hos min förre arbetsgivare eller eventuellt fortfarande på IKA's kontor i Chania, jag har bara inte hämtat ut dom och vet alltså inte heller hur många stämplar jag har. Vägen till IKA i Chania är lång och det är väntetiderna där också. Till min förre arbetsgivare går jag inte ens under vapenhot. Återstår alltså att vid ankomst genast åka till IKA, köa och be dem kolla om min registrering finns kvar...Sent ska syndaren vakna... Tursamt nog ligger det rätt nära flygplatsen. Problem nummer två, och ett mycket värre tycker jag. Min dotter har inga papper alls än! Jag kan jobba med ett brutet ben om det krävs men jag är en riktig hönsmamma. Att ha dottern oförsäkrad är inte ens att tänka på! Vilken tur då att jag har mina Europeiska sjukförsäkringskort tänker jag. Så faan heller! Mitt i en kopp kaffe ramlar något jag läst tidigare ner från loftet. Korten upphör gälla samma dag som jag skriver ut mig ur Sverige! Magknip och skälvningar igen... Nu blir jag tack och lov räddad av en med-Kalimerare igen. Om bara jag har mina stämplar så inkluderas mina familjemedlemmar av IKA's försäkring. Jag trodde jag hade koll på allt praktiskt, men vissa bitar har jag uppenbarligen missat. Totalt.

En bidragande orsak är väl att flytten tidigarelagts. Mina planer gällde flytt i höst och jag skulle alltså haft några månader till på mig att sälja bohag och planera för ett liv i Chania. Att skjuta på flytten är inget alternativ. Jag har ingen framtid här i Sverige längre, har nog aldrig haft heller. Som arbetslös med barn som passerat gymnasiet och 18-års bidragsberättigande är jag förvissad till Socialtjänsten när mina A-kassedagar tar slut. Inte en chans i världen! Hellre jobbar jag svart 15-18 timmar per dygn, 7 dagar i veckan året om i Grekland än jag sitter med hatten i hand och beskriver min livssituation för en nyutexaminerad ensamstående socionom. Där har jag varit, av tvång och omtanke för barnen, och dit går jag inte igen. Det bor en stolt och reslig Kretensiska i mig.

Kalimera har visat sig vara en guldgruva. Jag får dagligen tips om flyttfirmor, praktiska råd och glada uppmuntrande ord. Jag är själv en hjälpsam själ men inte van att andra tar sig tid för min skull. Tack vare Kalimeras medlemmar är mina skakningar nere i en knapp trea på Richterskalan, från morgonens 7,4. Jag har även hittat ett par andra sajter för utlandssvenskar och börjat skapa mig ett litet men välkommet kontaktnät. Den mest värdefulla informationen för min del nu kommer från svenskar som flyttat till Grekland. Grekland är på många sätt unikt och det går inte alltid att läsa sig till det viktiga. Dessutom står det mesta på just Grekiska...Jag hittade några rader inatt som jag måste citera, de stämde så väl på mig att jag kunde skrivit dom själv: "Jag kan läsa grekiska nu. Tyvärr förstår jag inte vad jag läser.?"Det var så skönt att läsa de orden från någon som redan bott I Grekland en längre tid! Mannen i fråga skriver för övrigt en helt fantastisk blogg om livet på Skiathos, http://skiathosbloggen.webblogg.se/index.html.
Jag har bara läst en del men redan fått många goda skratt, när jag borde gjort något annat...

Nu väntar jag på diverse intyg och blanketter om utflytt från Folkbokföringen. Förhoppningsvis kommer det en offert på transport av säng och symaskiner och om jag bara funderar på att sova en stund så kanske jag blir av med soffgruppen också!

070306 En hel dag åt helsike, jag har inte fått något vettigt gjort alls! Bara sökt information på nätet, länkat nyttiga sajter till min bloggsida för andra emigranters skull, läst inlägg på Kalimera.se och frusit. Jo, min video är såld och borta nu och jag har hittat en bok i ämnet utlandsflytt som jag måste söka reda på; Att Flytta Utomlands av Bengt-Erik Hedberg! Bättre sent än aldrig... Sen har jag ju kollat Skatteverkets regler för att se vad som gäller vid utflytt och flyttat runt lite mer prylar. Jag har lätt panik för allt som måste bort, 3 månader är inte så mycket som det låter. Enorm panik har jag för allt som jag INTE vill göra mig av med. Jag vill inte kasta alla fotonegativ och minnen efter barnens första år! Jag scannar bilder för fullt för att göra en foto-DVD men jag vet vad lätt en sån blir förstörd eller försvinner och jag kan inte ha 1000-tals bilder liggande på datorn heller. Musik har jag också lagt in på burken, alla mina skivor ska rymmas på en DVD hoppas jag. Tur att jag var förutseende och köpte en helt ny laptop i julas....Ett steg i rätt riktning kallade jag det. Trodde inte att det skulle bli ett sånt här jättekliv.

Dator är ett måste, uppkoppling eller inte. Den kommer att funka som stereo/dvd/leksak och arbetsplats för dottern som ska läsa en distanskurs över nätet. Minne på pinne och ett internet-café borde lösa det praktiska för hennes del. Vilken dröm att få sitta på terassen med luften fylld av Kreta och plugga favoritämnet Grafisk Design! Jag vill också göra något sånt men är sen länge på okant med CSN och skyr dem som pesten. Lånet ska de få tillbaka men sen får de klara sig utan mig.

Vad har jag fått gjort?

• Lägenheten är uppsagd

• El, gas, telefon, div. medlemskap är uppsagda

• Enkelbiljetter till Chania är inköpta

• En del småkonton är avslutade

• Onödiga autogiron och betalningsuppdrag är avslutade

• Blankett från CSN om dispans för återbetalning är beställd

• Svenska sjukförsäkringskort är anskaffade

• Ny bärbar dator inköpt

• Nya batterier till mobiler, laddare och grekiskt kontantkort finns

Dispans kan jag behöva om jag inte får igång min grekiska intenetbank fort. Det är dyrt som tusan att föra pengar till/från Sverige med bankens hjälp och de pengarna kan man ha roligare för. Mitt grekiska bankkort funkar inte som betalkort, vad jag vet, så PayPal och praktiska sajter som moneybookers.com kommer jag nog inte att kunna använda. Bättre då att begära dispans och sätta in en större summa när jag kommer åt, sen kan jag begära autogiro. Lite krångel får jag nog räkna med när det inte kommer in pengar på svenska kontot regelbundet längre.

I en låda bredvid sängen ligger en hög nödvändiga papper, passen och mina tre senaste deklarationer. Just papper och handlingar kan ställa till med enorma problem, om man inte har dem. Det ska visas upp kopior på kopior med stämplar och 2-3 foton både här och där. Men ibland är grekiska myndigheter inte lika petiga som här i Sverige, bara mycket krångligare...

När jag skulle skaffa mitt AFM, grekiska skattekontot, tog jag hjälp av en god vän som är grek. Han skulle tolka och förklara, jämna mark och fixa. Jag skulle bara visas upp och skriva under...Fredag eftermiddag, 3 timmar på skattekontoret i Chania, INGENTING funkade. Vi blev skickade mellan olika våningar och "kontor", undanskuffade ur köer och ignorerade av tjänstemän för att tillslut få berättat att det fattades uppgifter. Kom tillbaks på måndag!
Nu hade min vän inte möjlighet att ta ledigt en dag till och min dåvarande chef påstod att alla papper var klara. Jag samlade ihop materialet, knyckte ett kvitto med firmanamn och registreringsnummer ur papperskorgen, drog på mig en kort kjol och urringad topp och hoppade på bussen till Chania igen. Inne på AFM-kontoret ställde jag mig strategiskt med en iskall frappé i handen och spanade efter ett byte. Samma tjänsteMAN som föst iväg oss på fredagen blev ledig och jag gled fram till disken, väl medveten om att det INTE var min tur än. Jag förklarade på engelska vad det gällde, la samma handlingar som tidigare på disken och placerade min rätt stadiga hylla exakt i hans ögonhöjd. 15 minuter senare stog jag ute på gatan med mitt grekiska AFM-papper i handen. Han hade till och med personligen fyllt i mina papper för hand! VICTORY, men inte ett steg i rätt riktning för kvinnosaken...Nu är det ingen grek som kan fatta varför jag var så lycklig över ett skattekonto, men jag steg i aktning på en del ställen. Nu var jag inte bara en turist!

För att få AFM behöver man:

• Giltigt pass

• Fullständiga födseluppgifter; Ort, föräldrarnas namn etc

• Arbetsgivarens adressuppgifter och firmaregistreringsnummer

Man behöver i princip sin arbetsgivare som god man för att skattemyndigheten ska få tag på en.
Vad man får tillbaka? Två maskinskrivna papper med en stämpel på varje och skatteplikt.

Nu får jag nog försöka göra något vettigt, sova kan jag göra på dagarna.

070305 Måndagmorgon 00:34. Hjälp, idag måste jag ner och säga upp lägenheten!!! Nu blir det allvar, efter det finns få chanser till återvändo. Något som däremot vänder sig hela tiden är min mage. Ungarnas också...Undrar om det är någon bacill som intagit oss eller om vi alla är oroade över mitt beslut.

Det har inte blivit mycket gjort idag, jag irrar fram och tillbaka mellan lådor, skåp och kaffebryggaren. Sliter ut saker här och där mest på måfå, fotograferar och funderar på vad man kan få ut för prylen. Garderoben är slimmad till det mest användbara, förutom just skor då...Nu är i allafall köksmöbeln ute på annons tillsammans med videon, stereon, kökslampan (som jag sökte i åååår innan jag hittade rätt) och lite småplock. Är det någon i Göteborg som vill köpa en låda prydnadssaker är h*n välkommen att höra av sig till undertecknad. Adressen till Svenska ambassaden i Grekland är sparad och jag rotar förtvivlat efter de alldeles nyanskaffade försäkringskorten. Paniken bryter ut, svett bildas i pannan och jag har inte en aning om var jag lagt dem. Någonstans säkert det minns jag, men var är det då?

Dottern har också drabbats av flyttnojjan och rensat sin garderob. Nu, trots den sena timmen tömmer hon lådor och skrivbord. Jag förklarar att man KAN kasta saker sista dagen också, allt måste inte bort idag. Lyssnade hon? Näää, inte något. Vad är det som får oss människor att samla på oss så mycket saker som ?kan vara bra att ha?? Vi har ju nyss rensat rejält och ändå är vardagsrummet oframkommligt av prylar, lådor och påsar nu. Allt som går att sälja läggs åt sidan, alla ören bidrar till flytten och ger ett intryck av trygghet den första tiden i Chania. I en gammal plånbok ligger mitt grekiska bankomatkort, mitt OAED-kort och hela 1525 euro samt några mynt och väntar. Inte mycket att hurra för kan man tycka men gud så skönt det är att de finns där! Min älskade pappa har alltid kallat mig ?en fantastisk överlevare? och undrat hur jag gör för att klara mig. För mig är det en sport att leva billigt, en livsstil, som jag finslipat till fulländning under hårda år efter skilsmässan genom arbetslöshet och studier åter till arbetslöshet. Svart bälte i reashopping säger min bästaste vän att jag har. Jag har förberett mig mentalt på ett liv på gränsen till fattigdom på Kreta, hellre det än måla guldkant på tillvaron. På det sättet blir alla medgångar en bonus. Jag VET att det inte kommer att bli lätt och ändå bara måste jag våga just precis nu! Rädslan finns där men oron för att aldrig komma iväg är större.

Klockan närmar sig två på morgonen och min kropp skriker efter mer kaffe. Senast 10.30 måste jag vara hos hyresvärden med kontraktet i hand och det skulle vara förbaskat kul att se utsövd och lycklig ut då. Jag har förvandlats till nattdjur igen, sover hängande från en gren... DET skulle vara praktiskt, då slipper jag ju hyra en lägenhet när vi landar i Chania.



07.26 och det är officiellt måndag. Tre stycken Europeiska Sjukförsäkringskort är upphittade, snyggt instoppade i fodralet till "bankkods-dosan"...av alla ställen... och jag kan sluta svettas. Sovit har jag inte alls, idag händer det ju saker! Idag läser folk och fä mina offertförfrågningar, uppsägningar och senaste galna påhitt. Funderar på att redan nu underrätta min helt ovetande släkt om flytten men beslutar mig för att dra på det ett tag till. Det är ju ingen nyhet för dem att jag vill emigrera utan snarare så att de efter 16 års tjat lider av ett svårartat Peter och Vargen-syndrom...De har nog aldrig riktigt räknat med att jag ska våga och med tanke på min själsfrid, och hur det lät när jag lämnade norrland bakom mig, så tror jag att jag väntar till dagen innan flytten med att säga något alls...

Jag har i allafall varit produktiv under natten och lagt ut en full banankartong med böcker till auktion, bara drygt 6 kartonger kvar... Två eller möjligen tre böcker tänker jag unna mig att ta med, Iliaden, Learn Greek Without a Teacher (lite sent påtänkt va!)och Du ser inte så gammal ut! av Rickard Fuchs. Den senare kommer nog till pass om livet känns för bedrövligt efter flytten...

Det plingade nyss till i Inboxen!

---

Min första offertförfrågan har nått en speditör. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Gråta är inget jag gör i vanliga fall men just nu är det nära till tårarna hela tiden och min separationsångest håller på att blomma ut för fullt. Min Lilleman flera hundra mil från mig och inget bredband blir det för daglig kontakt heller. Känner alla mammor på samma sätt när barnen vuxit upp och kliver ut i världen? Hur kommer då mina fäder att ta beskedet med min flytt? Usch, jag vill inte tänka på det nu. Nu ska jag duscha, anlägga strids-makeup och ge mig ner till fastighetsförvaltaren.

10.10 och steget är taget. Lägenheten är officiellt uppsagd och familjen är hemlös från den 1/6. Jag är urtrött, iskall, illamående, svettig, yr och ändå lättad och på gränsen till euforisk. Jag är på väg!!! Precis samma känsla hade jag när jag med ca 3 minuters betänketid bestämde mig för att lämna Sundsvall och min nästan nya insatslägenhet bakom mig för ett nyare liv i Göteborg. Det beslutet kan jag inte minnas att jag någonsin ångrat. Göteborg hade jag besökt i sammanlagt 10 dagar vid två tillfällen, som 7-åring och som 27-åring, och hade inte en aning om exakt vad som väntade mig. Jag har nog varit mer i Chania än i centrala Göteborg, i Chania har jag goda vänner, i Göteborg har jag mina barn och ingen annan, i Chania känner jag mig hemma i hjärtat.

22:46 Negativa besked; Det är fortfarande ingen speditör som erbjudit sig att frakta mitt lilla bohag och enligt Apollo måste jag ha en returbiljett för att få förboka 10kg "övervikt" och den bärbara datorn måste ligga i handbagaget. Min idé om symaskiner i golfbag föll platt till marken- bagen måste innehålla golfutrustning.
Positiva besked; Kalimerare erbjuder sig att ta med en eller annan kudde vid tillfälle och någon upplyser om att bäddmadrasser finns att köpa på IKEA i Aten! Tack och lov för färjorna, för på inrikesflyget får man bara ta ca 15 kg bagage. Någon har dessutom hört av sig om att köpa dotterns gamla symaskin (av gjutjärn...) och en av mina böcker har fått ett bud på Tradera. Tänk positivt-bara dryga 2000-3000 prylar kvar att sälja!
Jag har suttit med papper och penna och försökt få ordning på min checklista, resultatet är osammanhängande och lappar finns utspridda i hela huset- jag är nog trött. Inte ens kaffet smakar gott just nu. Tankar börjar ta form om att spara min lilla dagbok och ge ut den i bokform senare, efter flytten, redigerad förstås. Om det är något jag saknar just nu så är det en handbok om hur man flyttar utomlands! Det finns, på engelska. De flesta jag snubblat över är skrivna för engelsmän som flyttar från England till Grekland. Det är inte jag mycket hjälpt av har jag upptäckt. Vi har inte riktigt samma regler och förutsättningar.
Hur ska jag lyckas skriva en bok som inte ens får ihop en vettig checklista och ännu mindre kan stava korrekt idag? Jag har en lapp i sängbordet, anteckningar från i somras då jag läste en av de engelska emigrant-handböckerna. På den står obegripliga saker som; Privat sjukförsäkring, Pink Slip (har visst något med införsel av pengar och skatter att göra), Internetbank...DET har jag- en Grekisk! Glad i hågen seglade jag ut från bankkontoret med mitt nya grekiska bankkonto och tillhörande bankomatkort, Kan själv! var en genomsyrande tanke, bara för att senare upptäcka att ALLT står på grekiska och jag fattar TIPOTA! Här blir inga räkningar betalade förrän jag lärt mig bankgrekiska.

Sömn är ett primärt behov och Maslow rules för ögonblicket.

070304 Söndag, mindre än ett dygn efter att jag bestämde mig och jag börjar gnagas av tvivel. Är jag sjuk i huvudet??? Ska jag flytta ifrån allt på vinst och förlust? Ska jag låta sonen flytta till London ensam? Ska jag ta med min dotter till en osäker framtid? Tänk om vi inte kan flytta, har jag dragit hemlöshet över mina barn? Faan kan ge sig på att jag blir erbjuden ett fast jobb här i gamla Svedala senast på tisdag! Men jag vill ju inte vara kvar här, har aldrig känt mig hemma! Det hindrar inte mig från att bita ner tumnageln under mitt surfande.

Jag hade planerat att flytta i oktober, inte juni. Viken enorm skillnad! Ha!!! Chania here I come! skriker rebellen i mig, men någonstans inom mig finns visst en smula förnuft, eller är det feghet...Jag har t ex ingenstans att bo i Chania och jag vet att det är tji i helvete att hitta ett bra och billigt boende under sommarsäsongen. Jobb däremot är ingen konst att hitta då. Vintertid är det vice versa...Det kan å andra sidan vara bra att bo billigt om man är arbetslös...Det är förmodligen nu det kryper fram vilka som är mina sanna vänner, för hjälp kommer jag att behöva.

En hel dag har gått till surfande och sökande. Omväxlande jagar jag information och fotograferar bohag som ska säljas. Tackar gudarna för alla auktionssajter! Kläder har jag avvecklat friskt i flera månader men jag kan ju inte låta bli att köpa skor! Jag minns blickarna jag fick i incheckningen när jag åkte ner i våras. 4 par skor i handväskan, 2 i handbagaget och ytterligare några par i resväskan...Det är viktigt att ha rätt på fötterna när man står och går mycket i värmen....

Nu är det söndag morgon, klockan är 6 och jag är inte ett dugg klokare, däremot börjar det droppa in automatsvar från alla ställen jag skickat uppsägningar till i stil med:

---

---

Jag fortsätter gnaga på tumnageln, överkonsumera kaffe och röka. Det blir nog inte mycket sömn idag heller.

070303 Det är fredag natt och helt plötsligt bestämmer jag mig, efter nästan 16 år suktande, planerande, väntande och velande. Jag flyttar till Kreta! Det är liksom läge nu när ungarna går ur gymnasiet, borgarna har tagit över regimen, A-kassadagarna rinner iväg utan att jag får ett jobb och mitt bidragsberoende (bostadsbidrag, underhållsbidrag och studiebidrag) närmar sig slutet. Allt jag längtar efter är att flytta!

En handlingens kvinna är jag i allafall. Jag säger helt sonika upp el/gas/telefon och hemförsäkring på studs, ingen tid ska spillas. Det går ju så smidigt över nätet...På måndag säger jag upp lägenheten tänker jag, och bokar 2 enkelbiljetter till Chania. Den 1 juni bär det iväg. Det är inte mycket som får följa med i flytten. Dottern förstås, men hon bär ju själv och jag kan säkert stuva på henne lite av mina saker, och symaskinerna vill jag ha med. Sängen vore trevligt och kanske några kastruller. Det blir nog inte mycket pengar kvar för nyinköp i början.

Jag börjar kolla runt efter flyttfirmor, vill ju gärna veta om det är värt att flytta med sängen, jag kan ju packa in en hel del i resårkärnan.... Av en tanke kollar jag upp Apollos bagagegränser, 25kg???? Gud vad futtigt! Jag trodde det var 30kg och har hört att man kan förboka sin övervikt. Jag kollar igenom deras resevilkor och bestämmer mig för att stjäla en golfbag att frakta mina symaskiner i, inte en chans att de kommer upp i 30kg ens om jag klämmer ner alla trådrullar och tillbehör också. Planer har funnits på att ta med en cykel men nu gick ju FlyMe i konkurs så lämpligt, de hade minsann liberala priser! De var visst liberala med en hel del annat också...Tur att jag inte köpte biljetterna redan i höstas som jag tänkte.

Varför svarar inga företag på mina offertförfrågningar? Är det INGEN som jobbar en lördag natt? Jag vill ju veta NU! Sömnlös fortsätter jag söka tips och råd på nätet och stupar i säng vid 7 på morgonen.