070606-070622 Del 2

 

070606-070622 Del 2. Jag tar tre dagars time out från allt och alla, promenerar och försöker samla tankarna, lägger patiens på datorn och undrar vad jag ska hitta på. Känner mig håglös och misslyckad men känner ändå hopp om att det ska lösa sig. Någon gång under de senaste dagarna har jag hunnit träffa Uffe Wiman och en bekant till honom. Vi tog en kaffe på Mitsos innan jag och dottern for vidare in till Chania. Det blev massor med prat och skratt, pengar bytte ägare och Uffe fick sin efterlängtade duschstång och en fönsterskrapa. Mycket lustigt har man packat i sina dagar... Uffe lovar köpa en fotogenlampa till oss vid tillfälle och vi utbyter tips och idéer om inköpsställen för allt jag behöver. Jag är fortfarande förvirrad och osamlad, kan inte ens planera en shoppingtur längre. Det är så mycket vi behöver att det är oöverskådligt även med papper och penna. Olikt mig. Jag drar mig undan folk under de tre dagarna jag är arbetslös, orkar inte prata, förklara eller svara på frågor.

En morgon går jag ner till huvudgatan och bestämmer mig för att kolla mina mail. I inboxen ligger ett mail från en internetkontakt från en brittisk Kreta-sajt. Jag hade kontakt med hans tjej angående lägenheter innan de flyttade ner, försökte tipsa om vad jag visste och blev lovad hjälp när vi kom ner. Killen, Theo, är grek-australiensk och både läser och pratar flytande grekiska. Mycket användbar alltså. Hur som helst, de är på plats i Chania skriver han och han jobbar på ett kontor i Platanias. Nu har han en kompis som söker en skandinavisk tjej med datorvana och några kunskaper om Chania och grekiska. Han har utan att träffa mig bestämt sig för att jag är perfekt och vill nu att jag kontaktar hans kompis. Att jag hade jobb brydde de sig inte om. Men nu har jag ju inte det. Jag mailade mitt telefonnummer och lämnade datorerna för en frappé.

Några timmar senare ringer Theo och vill att jag kommer till Platanias omgående. En snabb dusch, representativ klädsel, taxi för att slippa svettas och jag befinner mig på Platanias Tours kontor i utkanten av Platanias. Theos kompis och ägare till kontoret, Nektarios, tar emot mig och efter en snabb presentation inser vi att vi träffats tidigare.

En mycket informell och kort anställningsintervju, till stora delar på grekiska, senare har vi bestämt att jag börjar morgonen därpå. Jobbet består av bil- och motorcykeluthyrning, biljettförsäljning, turistinformation och valutaväxling. Det finns ytterligare en anställd, Elena från Serbien, som är en härlig tjej jämnung med mig. Vi finner varandra omgående trots att båda är Lejon...Hon berättar mer om Nektarios, påstår att han är ogrekisk, kommunist på gränsen till anarkist och så avslappnad att det nästan blir för mycket ibland. Ta inte för allvarligt på jobbet säger båda, det är vansinnigt ibland men vi har roligt tillsammans och vi är ett team. Jag har ett jobb igen!

Jag är fortfarande slutkörd och har svårt att samla tankarna och fungera normalt. Jag är ruskigt rädd att göra något fel och spänd som en stålfjäder. Väntar bara på att någon ska explodera på sedvanligt grekiskt manér. Dagarna går, jag gör flera fatala misstag men ingen ens höjer rösten. Du lär dig snart säger de varje gång, man behöver mer än en säsong här för att behäska allt. Ta det lugnt och slappna av. Jag är nästan gråtfärdig av lycka!

Härom dagen lyckades jag växla in en resecheck mot fel valuta, kunden fick nästan dubbelt så mycket som han skulle ha. Nektarios insåg misstaget strax efteråt och jag fick panik. Hjärtat stannade och jag bara väntade på utskällningen som skulle komma. Arbetslös igen tänkte jag. Inte då, han påpekade misstaget och bad mig springa ifatt kunden, de var regelbundna besökare hos oss och hade även hyrt MC. Det var ingen fara sa han, det ordnar sig om du förklarar felet. Gissa om jag sprang som aldrig förr! Paret hade inte heller insett felet och gav mig självklart pengar tillbaka. En stund efter att jag kommit tillbaka till kontoret kommer mannen igen, han tror att han fortfarande fått för mycket pengar och vill lämna tillbaks dem snarast. Tack gode gud för förstående människor! Allt löste sig utan andra problem än kallsvettningar och nervbesvär. Nektarios förklarade mer ingående hur resecheckar funkade och saken var ur världen med det.

Nu har jag jobbat på turistbyrån i tio dagar, fler och fler saker faller på plats och de lämnar mig ensam längre stunder. Är det något behöver jag bara ringa säger både Elena och Nektarios. Båda har försäkrat sig om att jag trivs hos dem och vill jobba kvar. Lönen är den samma som på tavernan jag jobbade på, jag är försäkrad och jobbar lagligt och har dessutom en ledig dag i veckan. Härom dagen frågade chefen om jag möjligen ville ha någon extra ledig dag så att jag hann fixa med lägenheten och shoppa. Det är bara att säga till i såfall, jag förstår om du har mycket att göra i början.

Jag har cyklat i Platanias, men jag kommer banne mig inte att göra om det! Det var det läskigaste jag gjort på evigheter kan jag tala om. Jag som är så van att promenera i trafiken insåg helt plötsligt att det är bilar överallt och att de kör som idioter! Till råga på allt fick jag sladd på cykelskrället och höll på att trilla över styret. Nej, jag promenerar hellre till och från jobbet ? även om det tar 20 minuter längre. Här ska banne mig inte cyklas förrän tidigast i vinter, om gatorna är öde då vill säga.

När jag inte jobbat eller försökt ta livet av mig på två hjul har jag införskaffat lite nya kläder, 3 dussin klädgalgar, ett fantastiskt vackert gardintyg till köket, skruvat upp en hylla i ena köksskåpet och botaniserat i Chanias butiker. Jag har lärt mig att det finns både mjuka och medelmjuka resårsängar, att man kan köpa madrasskydd och att man faktiskt kan sy och fylla sin egen kudde. En sen kväll gjorde jag mig tjenis med en mycket hårig yngre grek som äger en möbelbutik. Jag var slut i hjärnan och sa skämtsamt att jag borde skaffa mig en karl med stort hus istället för att försöka möblera den lilla lyan vi har. Han hade stort hus sa han. Senast jag var i Chania kom han ut på gatan och överöste mig med komplimanger och kindkyssar... Nu går jag en omväg runt butiken tills vidare... Synd att han var så hårig, hans syster var rar och trevlig ? hon gav mig hyllbärarna gratis...

Ytterligare utflykter i staden har försett mig med en skruvmejsel, en hammare, ett snyggt duschdraperi och ett helt nytt och välriktat duschmunstycke. Allt från olika butiker där personalen såg helt oförstående ut när jag pratade engelska. Hammaren inköptes sent en kväll i en butik som inte rymde kunder. Tanten tittade på mig där jag hammrade vilt i luften, klättrade upp på en stege och sa Svirri. Svirri på dig själv du tänkte jag och fortsatte hammra i luften. Ner kommer tant med en hammare av enkel modell ? Svirri säger hon och pekar på hammaren. Aha! Men det är ju inte en sån som jag vill ha, den har inga klor för spik. Jag kröker fingrarna och klöser i luften. Aha, säger tant och försvinner upp under taket igen. Hon muttrar något ohörbart och kommer ner med en klohammare. De heter inte svirri, men det fick räcka med lektioner för den kvällen...

Dushen fixades på samma sätt. Gia banjo sa jag och låtsades duscha mig. Aha, telefono! Det vette fan, jag vill gärna att det kommer vatten och inte snack ur den. Men självklart hade tanten rätt, hon kommer med ett duschhandtag ? utan slang. Jag snurrar fingret i luften med en glöd som skulle fått Travolta att blekna av avundsjuka. Aaaaah spiral, utbrister tant och drar iväg in i gångarna igen. Återvänder med en slang i läckraste spiralform, blank och fin. Jag är nöjd, priset var nästan löjligt lågt och den funkar utmärkt till skillnad mot den gamla. Det har gått troll i vårt badrumm sen vi flyttade in. Först brakade handukshållaren, sen slutade vattencisternen på toaletten att funka. När kiria Marias barnbarn Kostas fixat den så gick själva spolanordningen i bitar dagen efter istället. Det fixades med en underlig plastcement och verkar hålla. Nu har varmvattnet försvunnit istället, jag som ofta börjar jobba vid 8-snåret och vill duscha innan. Iskallt vatten och jag funkar inte ihop. Nu har Kostas tydligen skruvat igen för i morse höll jag på att skålla mig då jag glömde kolla temperaturen på strålen. Inte en trist minut här inte!

Idag var det visst midsommarafton. Jag smet in och klippte mig efter jobbet och ramlade rakt in i frissan Roulas födelsedagsfirande. Hur ofta dricks det snaps, sjungs och dansas det hos frissor i Sverige? Rätt jäkla sällan gissar jag. Här droppade det omväxlande in kunder och goda vänner. Roula har klippt mig i flera år och vet hur jag vill ha det ? galet. En av hennes vänner skruvar upp volymen på radion, de spelar en gammal grekisk sång för födelsedagsbarnet, alla sjunger med och dansar runt. Massor med skratt och storögda turister som inte fattar nått. Jag lutar mig tillbaka efter schamponeringen och tar en cigg till min frappé. Jag gillar grekiska hårsalonger stenhårt...

Farligt vild och snygg går jag vidare till Kaluha där dottern jobbar. Jag sitter i skräddarställning på golvet och plitar Glad Midsommar på en trottoarskylt när någon ropar på mig. Det är du som är Kiki va, säger en blond tjej. Kalimera-Nilam har kommit ner! Jag skriver klart, springer och köper cigg och sitter sen och pratar med henne och hennes man över en drink. Glad midsommar och välkomna till Agia Maria. Vi pratar som om vi känt varandra i evigheter och tiden går fort. De har varit utan sömn i två dygn och känner sig nöjda efter en drink, vi tar en sängfösarshot och bestämmer att vi ska träffas senare. Jag ska få klädgalgar som de har köpt åt mig i Sverige! En inflyttningspresent säger de och går hem till hotellet för några timmars välbehövlig sömn.

Jag går vidare hemåt, stannar för en öl på en kompis arbetsplats eftersom de har "Latin evening". Nu får det räcka med alkohol och social samvaro, jag ska upp tidigt och behöver sova.

image57
Mitt lilla kök och krypin...

image58
Hall, vardagsrum och dotterns holk... Så här är det vi bor - luftigt och ombonat...


070606-070622 Del 1

 

070606-070622 Del 1. Helt plötsligt har jag bott på Kreta i över 20 dagar. Jag minns ungefär tre av dem och det mesta flyter ihop i en dimma. Vi flyttade in i vår lilla lägenhet uppe på berget i gamla Agia Marina som planerat. Envis som synden vägrade jag förstås be om hjälp och släpade tillsammans med dottern våra dryga 125 kilo prylar för hand som små myror. Det var bara värmen som avhöll mig från att utbryta i Balladen om den kaxige myran...Lögn och ren förbannelse, jag hade inte kommit i håg texten i det tillstånd jag befann mig. Dottern som hade jobbat till strax efter 6 på morgonen och blev väckt efter tre timmar tjurade och gnällde, hon kan vara morgon sur till fram emot 9-tiden på kvällen även när hon är ledig. Kortfattat om flytten hade jag ett inflammerat knä, nackspärr, ryggvärk, surpuppan och väskorna att slita med, men upp för backen kom vi till slut.

Väl inne i lägenheten testade jag sängen och upptäckte att golvet var mer formbart. Det löste jag temporärt med mitt nedpackade dubbeltäcke, dottern fick bädda madrass med husets filtar, hemska Kermitgröna saker...Sen stöp vi som furor för en stunds sömn innan nästa arbetspass.

Vår lilla lya är en i särklass rolig historia. Vi har ca 40 kvadrat fördelat på ett stort vardagsrum, ett kök där både köksbord och säng rymms utan problem. Köksdelen är pytteliten och kylskåpet microskopstort med två små plattor och har en rätt nylig vattenskada. Skåpluckorna går inte att stänga riktigt och det fattas både porslin och hyllplan här och där. Bagateller! Man är väl händig tänkte jag och insåg att det kan man ju vara om man har verktyg... Innaför köket ligger ett rätt rymmligt badrum med kakel i neutrala färger och, släng dig i väggen herr Wiman, en duschstång! Vi har till och med en förhållandevis rymlig garderob, utan galgar förstås. Jag ligger på sängen och undrar i vilken ände jag ska börja inreda. En bra idé vore att skaffa hyllor och lådor för prylarna inser jag.

Ungefär där tar det tvärstopp. Jag får kortslutning i hjärnan efter ett hårt och stressigt arbetspass. Knä och rygg värker konstant och den senaste tiden hinner i kapp mig. Jag får ett utbrott över ena chefen och säger upp mig i ren ilska. Jag är inte någon liten oerfaren brud som man kan hunsa hur som helst talar jag om, och trots att jag trivs med arbetskompisarna och gästerna så måste jag inse att jag inte håller för tempot och de tunga brickorna. Jag jobbar kvällen ut, gråter en skvätt för en av cheferna och tackar för mig innan jag går hem. Det är nu dagarna börjar flyta ihop. Jag höll på att bränna ut mig igen.

image56
Utsikt från vår veranda vid 6-tiden. Passar mig perfekt till frukostkaffet.


070620

Den sam vantar pa natt gott vet ni val. Det har hant mycket har sen vi kom ner, det mesta ar mycket positivt dessutom. Problemet ar att jag inte hinner bade skriva och ladda upp just nu, har inget internet hemma men lever och frodas i ovrigt. Om allt gick fort tidigare sa gar det dubbelt undan just nu. Sa snart jag hinner andas ska jag sammanfatta senaste veckorna, ta nagra bilder och halla er uppdaterade mer regelbundet.

Kort och gott, det gar ingen nod alls pa oss.


Kramar sa lange!


070603

070603 Fy för den lede! Jag mår minst sagt räv när jag vaknar vid 1-tiden. Nacken värker mer än tidigare, ögonen är rödsprängda och andedräkten håller byn moskitfri. Jag ska ALDIG mer dricka Tequila! Har sagt det förr... Släpar dottern ur bingen för att hämta hårtorken hos kiria Maria, sen måste vi handla lite och äta lunch. Vi strosar bort på Mitsos för deras fantastiska salladers skull och där blir jag erbjuden jobb. Jag ser ut som ett vrak och ändå vill de anställa mig?! Det visar sig att en av mina goda vänner, Rena, har talat sig varm om mig sen hon började där. Illa att jag redan har ett jobb... Jobbet som administratör har jag lagt på hyllan. Om vi ska bo i Agia Marina och dottern har sitt jobb på Kaluha här i byn så funkar det inte praktiskt. Kontorsjobbet ligger i andra änden av Chania. Jag ska inte bo granne med Uffe heller, då äts lönen upp av buss och taxiresor. Nej, det är nog här jag hör hemma ändå, så vi stannar här. Jag går hem för en kort siesta men kan inte somna. Tar en dusch, byter om till arbetskläder och blåser håret torrt och snyggt. Väljer svart kajal kvällen till ära... Strax före 5 är jag på plats på jobbet, först av alla eftersom jag bara har tre minuters promenadväg från Kostas lägenhet. När vi flyttat tar det ca 7 minuter ner och 27 hem. Vår nya lägenhet ligger mitt i Agia Marinas värsta backe. Barfota ner, stilettklackar hem var det förra året. Arbetskompisarna börjar strömma till och jag följer förberedelserna. Kollar noga hur de gör, var de gör det och frågar massor. Det är söndag, normalt en stressig dag men idag var det nästan inget jobb alls. Jag hälsar på gäster, delar ut menyer och pratar lite med alla. Vissa gäster känner jag igen sen förra årets jobb.

Klockan ett är passet slut och vi stänger. Jag får en tallrik mat framför mig, lönen i handen och en tillsägelse om att vara mer aktiv. Ska ske, ge mig nån dag till att lära mig stället. Det är inget illa menat, grekiska chefer är direkta men jag vet att mina chefer är bra människor att jobba med. När de andra drar vidare ut för en drink går jag hem. Jag vill sova och säsongen är lång, jag hinner träffa mina vänner nån annan kväll. Kostas är redan hemma, eländigt bakis från igår. Vi ser en film och pratar en stund sen släcker vi lampan och sover. Dottern kommer hem från jobbet vid halv fem men gör inget direkt väsen av sig så jag somnar om igen några timmar. Egentligen skulle jag in till Chania imorgon men Kostas tycker att jag ska vänta. Måndagar är ingen bra dag att stå i kö säger han och somnar i bäddsoffan.


070602


070602 Jag sov i 16 timmar, vaknade av att nacken värkte grymt. Det är lördag morgon, min första dag som Kretensare. Vi skakar oss två frappé och slappar på altanen innan en välbehövlig dusch. Kostas hämtar upp oss, tar oss till sin nya restaurang och säger njut av dagen. Att jag gjorde! Kostas Holidays inkluderar enorma mängder alkohol, små aptitretare, skratt och massor med människor. Jag lögade mig på en solstol i hela trettio minuter, brände förstås sönder överkroppen och drog mig in i skuggan med en kall Mythos istället. Nu kom rakin in på bordet och att säga nej är fult... Vid 4-snåret åkte jag för att hämta mina väskor hoss förra hyresvärden, min tant Maria. Hon var lycklig över att se mig men förnärmad över att jag inte ringt tidigare. Vi grät båda en skvätt och kramades rejält. Ta väskorna kom inte på tal, jag skulle bo där, basta! Men...Jag vill ha en lägenhet med sovrum och kök. Inga problem, de hade hållit en åt mig! Men jag har inte råd med den. Inga problem, de sänkte hyran till 300 euro inkluderat el och vatten! Du flyttar in på tisdag kväll, ok! Ja mamma! Hem för att duscha. Klockan fem skulle jag på anställningsintervju på restaurang Aletri. Jag tyckte nog att jag var en aniing berusad när jag duschade men tänkte inte närmare på det. Sminkade mig, saknade hårtorken, gjorde mitt bästa för att få håret på plats utan hårtork och undrade varför min nyinköpta kajal såg underlig ut. Ner till Nikos, min blivande chef, för middag och diskussioner. Jobbet som värdinna på restaurang Aletri är mitt.

 

Det måste firas påstår vännerna. Vi drar vidare till favoritbaren i byn och jag blir varmt och alkoholhaltigt välkomnad. En sväng in på toan för att kolla ansiktsdragen och jag granskar mina ögon misstänksamt. De ser underligt röda ut, men som jag gråtit är det väl inte konstigt... Natten blir låååång och blöt. Alla vill kramas och bjuda på shots och drinkar, jag är kvällens medelpunkt. Jag är hemma! Hemma i Agia Marina ja, men hur i hela helsike kom jag hem på morgonkvisten? Det har jag inget som helst minne av så det var nog inte så viktigt. Jag borstar tänderna och råkar av en händelse få syn på nya kajalen. Det står lip liner på den...Jag har målat ögonen med läppstift och gått på anställningsintervju! Det kan jag bekymra mig om imorgon. Jag är utlänning och får lov att vara konstig!


070601

070601 Efter en hel natt sittande på Landvetter vill inte min kropp vara med varken mentalt eller fysiskt. Det värker i lederna efter städandet och i hjärtat eftersom sonen är ledsen. Högerhanden är obrukbar som vanligt när nackmuskeln bråkar. Vi pratar, kramas och stoppar i oss årets minst prisvärda macka. 05.45 börjar personalen komma till incheckningen och vi går dit. Tro det eller ej, trots planerande, dubbelcheckande och ingående efterforskningar, nu börjar helvetet. Vi får inte alls ha med 20 + 8 kg per person som vi trodde, det är bara 15 + 5 kg! Våra resväskor vägde betydligt mer än så och först tänkte de inte släppa igenom oss. Jag grät, dottern grät och sonen var förbannad, mest av trötthet. Jag hostade upp 2000 kronor och han släppte igenom våra väskor. En lättnadens suck slapp ur mig ? för tidigt. Mannen i incheckningen fick syn på vårt undangömda handbagage och krävde invägning. Helvete, min lilla väska vägde 16 kg, dotterns 14. Allt utom datorerna måste checkas in, 2000 kr till ville han ha. Då brast något inom mig och jag grät som en baby. Jag vet inte om det var mina tårar eller den tidiga timmen. Han prutade ner priset till 2000 kronor jämt, kastade upp väskorna på bandet och sa att han skulle komma efter med kvittot senare.

Dags för sonens väskor. SAS har maskiner där man chekar in själv och jag fattade nada. Jag kunde varken läsa svenska eller engelska och fick be om hjälp. Bagagekvitto och bordingcard ploppade ut och vi gick för att lämna in hans resväska. Tvärnit! Väskan vägde för mycket och datortornet skulle inte få gå som handbagage på grund av vikten. Jag var redan slut och tårögd, hulkade fram något om strejken och att vi faktiskt frågat om datorn och fått klartecken då den underskred måttet för handbagage. Jag höll andan och väntade på räkningen. Mannen suckade att strejken ställt till med mycket skit och lät oss passera, gratis med datorn i handen!

Säkerhetskontrollen nästa, en evighetslång kö och jakt efter bordingcard. Dotterns finns, sonens finns men jag har inget! Har jag tappat det? Var i såfall? Jag orkar inte röra mig ur fläcken så dottern rusar iväg. Hon kommer tillbaka med andan i halsen och en hälsning från mannen i Apollos disk. Det var hans fel, han behöll det för kvittots skull. In i kön igen. Kontroll. Upp med alla datorer, av med skor och jackor, på med datorerna, igenom bågen. Tillbaka, av med skärpet och igenom igen. Packa om och klä på sig och snabbt mot Forex för sista växlingen. Där var fullt, en hög ungdomar visste inte ens vilken valuta de skulle ha. Tiden gick och sonens avgång närmade sig fort. Vi fick växlat tillslut och sprang mot hans gate. En hastig kram, mer tårar och han går iväg från oss. Jag grät som om jag aldrig gjort annat. Det var fruktansvärt att se honom försvinna bort.

Jag ock dottern står ensamma kvar vid vår gate och väntar på kvitto och ombordstigning. Mannen med kvittot kommer i sista sekunden, tar mig i handen och säger ? Du har betalat alldeles för mycket för dina 20 kilos övervikt. 20??? Det var 41! Han ger mig ett kvitto och tusen kronor tillbaka, önskar oss trevlig resa och ett gott liv och går iväg. Tårarna strömmade över kinderna och jag hade kunnat kyssa honom där och då. Vi får äntligen kliva på planet och sätta oss ner.

Flygresan minns jag inte mycket av. Jag gled in i dvala, vaknade när de ropade ut att vi måste ta på bältena, det skulle bli skumpigt. Jo tack, hade jag varit kolsyrad så hade jag exploderat. Tur att vi inte är flygrädda.

Lite försenade på grund av en omväg landade vi tillslut på Daskalogiannis, Chanias flygplats. Eftersom vi var bland de första att checka in kom våra väskor sist. Till och med Uffes duschdraperistång överlevde resan! Dottern bytte om och jag ringde vår skjuts. Han var tyvärr försenad på grund av jobb och skulle inte hinna ut på ett bra tag. Där gick gränsen. För en gångs skull halade jag upp plånboken och tog en taxi för 28 euro. Här väntas inte en minut till tyckte jag, jag ville sova.

Vi kom fram till Agia Marina, bestämde oss för att gå ner på Cactus, min senaste arbetsplats. Väl där var det stora famnen, vi var saknade. Fram med läsk, vatten och frappé, sitt ner! Det tog nästan en timme innan jag samlat mig så pass att jag kunde ringa ?papa Kostas?, min ängel och räddare i nöden. Tjugo minuter senare kom han och hämtade oss med bil, skjutsade oss till sin lägenhet, ett stenkast bort, och installerade oss i sin lägenhet. Kickie, du stannar så länge du vill, jag ska göra fler nycklar imorgon. Duscha, vila och ta något att dricka, jag hämtar er senare så får ni middag på min restaurang.

Någon gång i sömnen hörde jag telefonen, svagt, men jag orkade inte sträcka ut handen och svara.


RSS 2.0