Movingstar

070531 Efter 43 sorger och 98 bedrövelser sitter vi nu på Landvetter flygplats och betalar dyrt för att surfa. Morgonen var rent helvetisk efter en natts dålig sömn. Kroppen skrek och gjorde motstånd när jag rörde mig, trots det fick jag kavla upp ärmarna och börja skura. Redan vid 9 gjorde grannen entré för att se hur långt vi kommit. Var vi klara? Nej, jag säger till.

11.45 var jag fortfarande inte klar men talade om för grannarna att nu kunde de inta vardagsrum, syrum, sovrum och hall. Att de gjorde! Jag skrubbade köket, lyckades peta i mig lite att äta och hade ågren över min packning. Dottern tog badrumsskurandet och det bara välde in grannhöriga med lådor. När jag var nästan klar med köket försökte de ställa lådor och möbler i rummet där vi var kvar. Då gav jag upp. Jag talade om för grannens dotter att när vi städat klart och packat ihop ville vi låna källargluggen. Vi städade så det glödde om trasor och moppar sen började jag packa mina saker.

trots allt mätandeoch vägande fick jag kasta, kasta,kasta och skänka bort. En hel del mer än planerat hamnade i pappas hög, en granne fick kläder och galgar, massor gick bara rakt i soporna. Trots det var det för mycket av allt.
När jag lyckats stänga väskan bar vi ut allt och provvägde allt bagage. Min resväska; 24.6 kg, hanbagaget 13.8 kg... Sonens resväska; 24.6 kg, handbagaget 12 kg... Dotterns resväska; 24.6 kg, handbagaget 11 kg. Dessutom hade vi flera påsar med duschprodukter som vi skulle använda och Uffes beställningsstång.

Granndottern kom ner och lastade in mig och sonen , transporterade oss ut till Mölndal, vände och hämtade min gråtande dotter, som skiljdes från pojkvännen sen nära 2 år där och då, levererade henne och for tillbaks för att flytta möbler och städa åt sina föräldrar. Vi stannade i källargluggen.

Jag rev ut allt ur alla väskor, packade om igen och lyckades aningen bättre. Kastade flera påsar till med kläder och hoppade sen in i duschen. Gud så skönt! Vi kickade liv i bastun, bastade och gjorde ansiktsmasker, tvagade och skrubbade och lyckades även torka badlakanen. Sen var det sminkning, påklädning och en liten fika. Sonen hoppade över både ansiktsmask och smink ber han mig skriva.

Kanelbulle, kaffe och läsk till mellis. Rena dagisfasonerna. 22.25 fick vi skjuts i regnet ner till Korsvägen. 23.00 kom flygbussen och vi intog hela bagagehyllan. Under färden pratatde jag med min älskade lillasyster, resan gick allt för fort och vi sa hej då. Nu sitter vi som sagt var inne på flygplatsen. Om ca 4 timmar öppnar incheckningen och jag förväntar mig problem, hur jag än kastat har vi alla för mycket bagage.

Nu ska jag låta sonen surfa ett tag, min rygg är inte på humör för hårda stolsitsar. Förvänta er inga inlägg de närmaste två dagarna. Jag behöver sova och vila kropp och hjärna, när jag väl är på plats ska jag försöka göra det. Ser ni några stavfel är ni välkomna att tala om dem, jag orkar inte bry mig ikväll.

Ha det gott så länge. Nästa gång vi hörs bor jag på Kreta, fattar vi det?

070530 Idag var det jämmer och elände från början till 19.26. Det fortsätter säkert en stund till när jag lyft rumpan från golvet och ska städa det allra sista.

Jag vaknade 5.32 av en fylledoftande dotters "nattprat". Hur kul är det när någon intill dig utbrister :Du ser ut som en gammal kärring du med! för att sen snarka lätt och i nästa ögonblick högt och tydligt deklarera: Nu tar ni och lugnar ner er va! Lagom festligt just då, men jag har humor när jag fått i mig kaffe.

När kaffet var på plats vaknade livsandarna i för fullt. De höll sig skärpta i drygt 20 minuter, sen ville jag sova igen. Istället för att lyda kropp och själ packade jag mina flyttkartonger och grunnade på möblemanget. När den sista lådan var igentejpad gick jag ut i köket för mer kaffe. Där stod mina fina bestick i ett durkslag jag skulle ha packat ner...Jag öppnar inte lådorna igen bestämde jag mig för, går de ner i resväskan får de åka med, annars har jag en nödlåda i källaren som pappa kan hämta upp när han kommer ner i november. Helst hade jag velat slippa den, jag tror att pappa blir rätt ledsen om han måste hit och inte vi bor här längre.

Jag höll som bäst på att bringa ordning på till salu-lådorna när Länsförsäkringar Bank ringde upp. Det gällde våra efterlängtade bankomatkort som aldrig dyker upp. Den förstående tjejen lovade att om hon bara fick våra nya adresser så skulle hon spärra alla och posta nya med expresspost. Hon fick som hon ville, adresser uppgavs. Vi tackade varandra och la på. Fyra minuter senare ringde hon igen. Nu var barnens kort på väg till Sundsvall trots att adressanmälan inte trätt i kraft än, jag gjorde den i förrgår! Mitt kort däremot var utskrivet på Göteborg fast jag lämnade in alla samtidigt... Tänk om och gör rätt. Alla nya kort spärrades, de nya utdelningsadresserna uppgavs och tjejen säger "om du bara beställt korten tidigare hade du hunnit få dem redan"... Jasså, jag har ju försökt göra det sen början av april och fått till svar att det inte gick! Därför krånglar det nu! Irriterad! Nu får vi hoppas att korten kommer rätt och snart, den 20/6 spärras de gamla och blir obrukbara.

När samtalet var över bet jag i det sura äpplet och beställde hämtning av mitt resterande bohag. Gubben hade ju redan sett prylarna och lovade komma innan fyra. Strax efter det ringde det på dörren. En granne ville köpa en av bokhyllorna! Vad göra, det var ju redan bortlovat för 1500 kronor! Fräck som den bilskojare jag är sålde jag hyllan till henne, bar ner den i förrådet, väckte sonen och fick hjälp med en rockad. Allt smått bars ner i ett extraförråd på gården, sängramen och lampor följde med. Kvar i lägenheten fanns nu bara resårmadrassen och soffan.
När skrotnissen dök upp med sin bärhjälp hakade jag och ungarna på och bar. Ju fler kockar, desto sämre soppa vet jag. Han hade inte en chans att hänga med på vilka möbler som stuvades in i bilen! Tro det eller ej, jag lyckades dessutom smuggla undan en liten antik vas, dyr som attan, en låda med servisen och en fin vas jag fått i present- Betalar han inte mer tänkte jag... Det lyckades! Jo, jag är gniden, men det finns hål att stoppa i.

Någonstans mellan röjattackerna lyckades jag städa ur mitt syrum totalt, skrubba rökholken och lura dottern att skura köket. Vi kastade i oss några mackor och flyttade sonens säng till mitt sovrum, den är det enda vi har kvar att ligga på nu i natt. Dags att städa sonens rum, putsa fönstren en sista gång och - just fan, Posten stänger 19.00!!! Grannens jobbiga dotter skjutsar mig, sonen och 60 kilo bohag ner till torget i sista minuten. Lådorna vägs allt eftersom de obligatoriska uppgifterna skrivits på. Vid sista lådan blir det tvärnit - den vägde 160 gram för mycket! Jag hade ju vägt och mätt! Kunde jag plocka ut något kanske? Har ni sett Lille Skutt gråta? Hans tårar var inget mot de jag grät. Total förödmjukelse att gråta på Posten... Ägaren tyckte synd om mig och lyfte lite i ena hörnet på lådan så att den gick att registrera på datorn. Alla lådorna var på väg, men inte kunde jag sluta gråta för det. Jag fick stanna utanför och ta en cigg så jag hann lugna ner mig lite innan jag skrämde slag på ungar, hundar och veka grannar. Jag oroar mig för liknande anfall i morgon och på fredag.

Nu är jag tillbaka hemma igen, har hunnit adressändra hos Arbetsförmedlingen, A-kassan och Skatteverket, skrivit allt det här och vilat ryggen lite. Nu tänker jag putsa fönster tills kaffet blir klart sen blir det till att skura vardagsrummet. Jag lovar skriva några rader till innan jag somnar inatt. Det hinner säkert hända mer saker.

Det enda som hände var att jag och mina rara barn hann skura ur vardagsrummet, syrummet, sonens rum, putsa om några fönster efter regnen och äta pizza med sonens bästa vän sen sju år. Alla är avslagna, ledsna och ledbrutna efter en lång dag, sängen...nåja, madrassen, och kudden lockar så nu kryper vi ner. Imorgon ska köket skrubbas klart, hallen och sovrummet dammsugas och moppas och badrummet skuras efter sista duschen. Jag har lovat grannen att de får börja bära in sina saker klockan 10, och det har jag för avsikt att hålla. Jag har däremot inte tänkt lämna lägenheten förrän senare vilket de också vet.

Imorgon vid den här tiden väntar vi på flygbussen till Landvetter. Nattinatt!

070529 Klockan är strax efter fem och en underlig doft väcker mig. Det är inte kaffe, inte brandrök och inget annat jag kan placera. Jag famlar mig ut i köket och möts av en förtvivlad dotter. Hon har i stress och förvirring glömt sin frukostgröt på spisen, nu funkar den som kemiskt vapen. Drygt fyra centimeter kolsvart hård havregrynsgröt sitter fast i min lilla tekastrull. Den enda kastrull jag inte tänkt ta med eller packa. Det blir till att äta ur konservburk de sista dagarna...

När jag ändå är uppe kan jag lika gärna vakna. På med kaffet och datorn, ut i rökholken för "frukostrutiner". In igen eftersom det verkligen är snö och drivis ute. Typisk Svensk skolavslutning med andra ord. Dottern är förtvivlad för klädseln också, det är kallt med klänning och barbent. Lösningen blir ett par jeans under och vinterjackan över. Hon ser ut som inför en vanlig skoldag och är ledsen. Hon har dessutom glömt den olagliga men traditionella champagnefrukosten utanför skolan, eller snarare glömt be mig skaffa extra bubbel. Tur att hon är flexibel. Det får bli cider från Pressbyrån istället. Inte fullt lika olagligt men väl så gott tycker hon. Jag har uppfostrat mina barn till småkriminella odågor...

När alla katastrofer var lösta kollar jag mailen, Kalimera och SAS. STREJKEN ÄR ÖVER!!!! Flygen går som vanligt från och med imorgon! Nu skiter jag i om det är kallt, jag måste ut och fira beskedet med påtår och mer nikotin. Klockan är strax åtta, det kommer att bli en lång dag.

Klockan har nu passerat 9.30 och jag har pratat med SAS Cargo om sonens dator. De bollade mig vidare till Trust, det bolag som sköter deras frakter. Nu kom nästa kalldusch. Priserna som SAS Cargo lockar med stämmer INTE med verkligheten, det skulle bli närmare 1000 kronor dyrare att skicka hårddisken med dem än vad som utlovats på sidan, till det kunde dessutom tillkomma avgifter hos tullen i London!
I helvete säger jag och glömde salongssvenskan. Jag tackar för mig och traskar in i sonens rum med tumstocken. Det går! Den borde enligt de tillåtna måtten för handbagage kunna följa med sonen in i planet. Då slipper han dessutom en eller två turer till Landvetter eller Heathrow för att lämna och hämta den. Tur att grabben är van att resa med lätt packning, det finns inte utrymme för mycket mer än kläderna i resväskan. Nu är jag evigt tacksam för att han tog över så mycket i påskas.

Här sitter jag och skriver när jag borde göra mig festfin... Återkommer!

Mitt i frisyrfixande och sminkande, mellan illerattacker för att packa något eller packa upp något annat, upptäcker jag att det finns ett sms på min mobil. Det är Kreta som anropar. Boendet är klart, igen. "Pappa Kostas" har tydligen fått tillbaka körkortet och lovar hämta oss när vi kommit till Agia Marina- världens bäste Mixalis plockar upp på flygplatsen- för vidare förflyttning till hans lägenhet. Stanna så länge ni vill, det är ert hem nu... Ja pappa! I nästa andetag talar han om att regnet häller ner och frågar om jag behöver jobb. Nu är det ett av mina stamställen som vill göra anspråk på mig, eller mitt kunnande. Jag kan inte tänka klart. vet inte vad som är bäst för mig och avskyr att tvingas välja. Å ena sidan hit, å andra sidan dit. För många chanser att välja fel och ingen att diskutera valen med, än. Jag vet exakt vem som kommer att få alla mina funderingar i knät snart. En jag vet alltid kommer att tala om vad han tycker, rakt och ärligt. Då kanske jag kan reda ut råttboet i skallen. Men först ska jag ta en kall Amstel i ett avskiljt hörn av nån strand, njuta av lugnet och solnedgången och gråta en skvätt över min förlorade son. Meditation och avloppsrensning.

Dags att fixa till ansiktet, tårar gör sig inte på dotterns stora dag. Återkommer!

Studentavslutningen förlöpte utmärkt med undantag av att jag bara såg ett hörn av dottern bakom klumpen av folk. Hon var strålande vacker och lycklig. Solen tittade fram så hon kunde gå barbent och stoppa undan vinterjackan, bubblet smakade bra, blommor hade hon fått av vänner och ett litet minne fick hon av mig och storebror. Det bar iväg hem och trollet fick sova en stund innan kvällens fest. Själv provpackade jag sonens väska och dator innan jag började med årets underligaste middag - borträknat chips och chokladfrossor som räknas till plockmat...

Eftersom jag mailat ett företag om mina kvarvarande möbler igår natt fick jag ett samtal mitt i alltet. Han kom ut för att inspektera och värdera ruinerna av vårt liv, jag var så disträ när han dök upp att jag ställde en tom kastrull på gaslågan och gick ut... 40 minuter senare fick jag mitt livs besvikelse. Han ansåg att allt var värt 1500 kronor.

När jag kom in igen grät jag. Jag var beredd att sälja rubbet för 4000, men 1500 kronor var ett skambud! Nu förbannar jag typen som lovat att köpa allt för 5200 kronor men inte hörde av sig. Hade det inte varit för honom hade jag haft några dagar till på mig att laborera med prylarna. Så nu sitter jag här och vet inte i vilken ände jag ska börja kasta. Jag borde veta sen flytten Sundsvall-Göteborg att allt som kan gå fel gör det, och att det alltid blir dyrare än man trott. Men men, ska det jäklas så kan det lika gärna jäklas hela vägen till slutet. Gråta tjänar inget till, det tömmer inte lägenheten eller gör mig rikare. Spotta i nävarna och fixa det sista, gråta ut rejält på flygplatsen när sonen går åt sitt håll och sen börja på ny kula på Kreta.

Två dagar kvar. Jag har fört dagbok relativt regelbundet i tre månader - ungefär 90 dagar längre än jag någonsin gjort - mitt liv är dokumenterat rätt ingående här. Det jag skrivit om är min vardag, precis så här turbulent och svårstyrt brukar det alltid vara. Nu är frågan, blir det enklare eller svårare när vi flyttat? Jag fortsätter min vana trogen att förvänta mig det värsta och hoppas på det bästa. Det löser sig nog. Har man tatt fan i båten får man ro honom i land.

Inga bilder idag heller. Åtminstone något som ligger kvar i packningen...

070528 Måndag kväll, drygt tre dygn kvar innan flytt och SAS strejkar fortfarande. Strejkar verkar även mina möbelspekulanter göra, jag har fortfarande massor med möbler kvar. Nu oroar jag mig inte bara för sonen utan även för att måsta kasta sängen som jag inte ens vill skiljas från.

I sovrummet står sängramen, nedskruvad faktiskt!, sängborden, en hel hög lampor och takfläkten som jag vill ta med men som nog blir för tung. I vardagsrummet står en soffgrupp i skinn, en tv-bänk och en bokhylla plus ytterligare lampor. Syrummet är okuperat av alla boklådor och en massa småkrafs. Jag skulle lugnt sälja rubbet för 4000 kronor om bara nån kom hit och ville ha det. Cykeln i källaren har jag förträngt, precis som sonens datorskärm av nyare modell.

Idag gjorde jag en ansats till att packa mina kartonger. Jag hade precis stoppat ner en av mina symaskiner när dottern ber mig laga hennes nya jeans. Upp med prylarna igen och laga med det som fanns kvar och stod till buds. Det är första gången jag lappar ett par jeans med resterna från en festklänning... Nu vaknade sonen till liv och talade om att en knapp lossnat i hans nya byxor. Yay, gör vågen! Tanken var att saker skulle ner i lådor, inte upp på arbetsbordet igen.

Jag lagade det som lagas bör och ägnade några timmar åt att packa ner en del husgeråd istället. Jag har en del saker som jag vill ta med, två stora dyra kastruller, mina fina bestick och en del plastprylar som knappt väger något. När allt var klart var det middagsdags. Vad fanns kvar i kyl och skafferi? Pasta! Stuvade makaroner och isterband lät helt ok. Rent reflexmässigt öppnar jag kastrullskåpet och inser att där bara står en enliters tekastrull... Gissa vad? Jag fick sprätta mina nypackade lådor och plocka fram pastakastrullen igen. När vi ändå sölade ner var det lika bra att låta plastservisen stå orörd i skåpet också.

Ikväll känner jag mig trött, orolig och ofokuserad. Jag oroar mig för hur vi ska hinna, hur det blir med min Lilleman och tycker synd om dottern som inte får en riktig studentfest. I morgon kommer det säkert att bli snö och drivis när hon ska ha finklänning, se somrig ut och förlusta sig. Sonen vet inget ännu, men vi ska fira hans student samtidigt. Bubblet står på kylning, läckert mörkröda jordgubbar är inköpta, istället för plakat får de medaljer för väl genomlidna skolår och en blombukett var. Presenterna får vänta tills vi kommit på plats allihop. Dottern vill ha sin guldmedaljong, sonen får en kombinerad student och 20-årspresent i form av en tft-skärm. Den vet han inte heller något om än utan får köpa själv i London. Om han kommer dit...

I morgon får jag visa lite stake, ta mig igenom studentfestligheterna och skrubba klart huset. Som det ser ut idag kommer jag att ha fullt upp med att sälja möbler i det sista, pengarna behövs tyvärr och det ÄR fult att kasta.

Det blir ingen bild idag - Gissa vem som packat ner skivan?

070525 I morse vaknade jag tidigt, ovanligt klar i huvudet. Jag tror det beror på bättre luft i vardagsrummet, där vi sover nu jag och lilla pyret. Jag har misstänkt mögel i sovrummet rätt länge nu men ingen bryr sig hos hyresvärden. Hur som helst fick jag igång kaffebryggaren, tog en dusch och mornade mig med nybryggt kaffe en stund. Satte mig att kolla mail och såg att det kommit ett från resebolaget på Kreta där jag sökt jobb. Jag hade mailat och bett dem bekräfta telefonnumret så att jag kan komma på intervju snart. Nu skrev Mr Roger att numret var rätt, men jag var väl medveten om att jobbet var tillsatt och de bara eventuellt skulle nyanställa i höst. Jo, det visste jag ju och tänkte medge i mailet, men man vill ju visa sig intresserad.

Precis när jag börjar skriva ringer mobilen. Det är Mr Roger själv, lätt förvirrad (troligen över att jag i vaket tillstånd pratar mycket bra engelska...). Han frågade när jag tänkt komma ner, när jag flyttar till Chania och om jag kunde träffa dem snarast möjligt. Han hade inte riktigt förstått att jag flyttade permanent nu i juni. Sen kom han till saken. Spännande saker!
Tjejen som de nyss anställt trivdes inte med enbart kontorsjobbet och hade sagt upp sig några minuter innan, efter bara tre veckors anställning. Högsäsongen närmar sig med stormsteg och de satt minst sagt i skiten! Hurra för min del!!! Nu när jag var vaken passade jag på att fråga var de har kontoret. Armeni... Drygt 2,5 mil utanför Chania i en liten by mellan ära och redbarhet. Det tar 30 minuter med buss förklarade han, jag undrar om han provåkt bussarna. Det ligger förstås lite off, men det kan jag ta om jag får ett fast jobb. Såna växer inte på träd. Lite festligt är det att jag har sett flera billiga lägenheter och hus att hyra där i krokarna. Ett litet hus hade 2 sovrum, riktigt kök, trädgård och öppenspis...
En sak i taget. Får jag jobbet så får jag krångla med bussar säsongen ut, så dottern får nära till sitt jobb, sen kan man börja fundera på att flytta lite närmare. Ett annat alternativ är att köpa eller hyra en gammal scooter. Det alternativet börjar locka mer och mer nu. Jag har ju faktiskt tänkt ta ett extrajobb i Platanias på nätterna och hur grekisk jag än må bli kommer jag aldrig att gilla bussarna där.

När jag pratat och mailat klart gav jag mig ut på shoppingrunda. Till Uffe Wiman köpte jag en hett efterlängtad stång till hans duschdraperi, som bonus får han en fönsterskrapa men det har jag inte berättat. Till mig och dottern köpte jag nya uppladdningsbara batterier och två fräscha handdukar till våra badlakan. Sen slank jag in på bolaget för lite studentbubbel till tisdagens jordgubbsfrossa, sökte champagneglas i plast utan resultat och bestämde mig för att vi festar som ryssen. Jag tar med de jag har i glas, dricker ur dem och kastar dem! Jag försökte också hitta en öppningsbar guldmedaljong som dottern önskat sig. Jag hittade flera men fick hicka av prislapparna, tror jag kollar på Kreta istället.

Trött i fötter och hjärna åkte jag hem för att demontera min säng istället. Döm om min förvåning - man behöver verktyg till det! Jo, jag var sarkastisk... Jag skickade alla mina verktyg till Pappa för mindre än en vecka sen. Kvar blev en multimejsel, en liten hammare och en slipmaskin. Inget av dem passade till muttrarna... Livet är pest, jag hade ju nyss varit på Biltema för att köpa Uffes stång! Räddningenfanns på gården trodde jag. Av alla karlar jag frågade var det 3 av 5 som inte visste vad en ringnyckel var, 5 av 5 saknade nämnda verktyg. Nåväl, kan jag inte skruva så kan jag åtminstone olja upp sängborden. Inte det heller, oljan kastade jag i går! Pappa fick sig ett gott skratt när jag ringde och klagade.

Istället för att skruva isär sängen skurade jag runt den och torkade väggarna. Jagade ytterligare en inflyttad spindel som inte erlagt hyra och ägnade resten av kvällen i ryggläge under filten med en chipspåse. Trevligt sällskap!

Nu har jag gjort kvällstoalett och kryper ner igen, imorgon får jag ta en tur till Ö&B och botanisera bland deras verktyg. Jag hoppas att hjärnan skärper till sig snart, det är inte likt mig att missa så grovt som jag gör nu.
Jag känner mig som tidigare illustrerad åsna...


Lilla Menies beach, även det bortom ära och redbarhet. Fast det är jag med om man frågar fel person...

070524 Dagens headlines: Strejken på SAS är ett faktum, men hur länge? Sonen har biljett till den 1/6, precis som jag och dottern, kommer det att strejka så länge? Vågar jag vänta med ombokning? Varför får jag inga raka besked när jag ringer och frågar? Med tanke på hans packning och slutmål är det allra smidigast att flyga till Heathrow. Med tanke på hans enda besök i London riskerar han att komma vilse om vi väljer en annan flygplats. För säkerhets skull kollade jag båtarna Göteborg-Newcastle, ett rätt smidigt alternativ tycker jag. De går inte längre! Fan att det alltid ska vara något som strular. Varför vänjer jag mig aldrig vid det?

Snickare invaderar mitt hem: Strax efter 10 i morse ringde vaktmästaren på dörren. I släptåg hade han snickaren som jag bråkat med ett antal gånger genom åren. Garderoben skulle flyttas, punkt slut. Kul svarade jag och pekade på rummet dit den skulle, ni flyttar lådorna själva va? De gläntade på dörren till dotterns tidigare rum och såg att golvet var täckt med lådor. Fanns det något annat rum att placera den i? Inte alls svarade jag minst sagt skadeglatt, vi bor här. Aldrig att de frågade om det var okej att flytta den. De verkade heller inte fästa någon vikt vid att den är min personliga egendom. Jag har själv köp, släpat hem, installerat och målat den. Vaktis frågade när jag skulle flytta till Mölndal, då exploderade jag nästan men höll god min.

Snickarskrället bestämde att han behövde hjälp med jobbet och for för att hämta en kollega. Det tog närmare tre timmar innan de dök upp igen, uppenbarligen utan verktyg. Jag följde deras samtal med spänning och var oerhört glad över att jag skickat alla mina elverktyg till pappa. Maken till klåpare! Jobbet, inklusive flytt av alla kartonger tog dem nästan tre fulla timmar till. Jag lyfte inte ett finger, de fick till och med sopa efter sig själva. När de äntligen var ute ur lägenheten återupptog jag min städning men undvek hörnet där garderoben stått. Jag hann i princip bara doppa trasan i vatten så ringde det på dörren. Utanför stog grannens dotter med ett kontrakt i handen. Hur blev det nu med Mölndal och när? Inte alls svarade jag, det blir inget Mölndal för oss. Va? Men där är ju så bra och det är ju promenadavstånd till stan! Spelar ingen roll, vi bor kvar till den 31 klockan 20.00. Nej DET kunde vi inte göra, vi måste enligt kontraktet vara ute vid lunchtid. Inte enligt mitt kontrakt, vi kan stanna över natten om det passar oss.
Nu vaknade sonen till, mentalt, och tröttnade på tjatet om Mölndal. Det talade han också om för damen, högt och tydligt... Hon envisades ändå med att vi, enligt kontraktet, måste ut till tolv. Jag svarade att det måste vi inte, jag har betalt hyra för hela månaden men i mån av tid och utrymme kunde de få tillgång till ytterligare ett rum efter onsdag. Hon blev arg! Menade att då fick det vara, de flyttar in den 31 prick tolv. Sen gick hon. Jag fortsatte skrubba.

Högst 40 minuter senare var hon tillbaka, skamsen. Hon hade sprungit ner till vaktmästaren som tyvärr tvingades hålla med mig, vi har kontrakt månaden ut. De får alltså vara tacksamma för att jag flyttar lite tidigare så de hinner med sig stackarna, de är ju trots allt bara ca nio personer som ska bära saker två trappor ner... Hon gick igen, jag städade vidare. Gissa vad? Det ringde på dörren och vem stod utanför tror ni? Grannens dotter! Hon bekymrade sig för hur jag skulle hinna bli av med mina möbler i tid. Kunde de hjälpa mig att bära ner dem i skyddsrummet på andra sidan gården i morgon? Varför då, det är inte torsdag än? Jo de ville bara hjälpa till så att jag inte slet ut mig. Man måste ju hjälpas åt! Jag förklarade lugnt och samlat att om jag fortfarande hade saker kvar på torsdag morgon skulle jag själv bära dem direkt ner i soporna. Hej då!

Allt jag vill är att få vara ifred med mitt skurande och planerande, jag är van att sköta mig själv och blir nervklen av allt spring och tjat. Jag kan inte fokusera! Jag gav upp och satte mig på "balkongen" med kaffe och cigaretter, där satt jag och tjurade rätt länge. Om de ägnade sin tid åt att packa och städa istället för att störa mig skulle de inte behöva oroa sig för om de ska hinna flytta!

Nu har jag glidit in en fas när jag inte orkar bekymra mig mer. Det löser sig nog, det löser sig nog. Strutsstadiet!


Jag ska meditera på mitt alldeles egna vis när jag landat i Chania. En flaska iskall Retsina, en paj från bageriet och en rejäl solnedgång med cikadorna som enda sällskap. Sen är jag fit for fight igen.

070523 En hel hög problem är avklarade i och med att jag fick betala mina skulder igår. HTF, som tyvärr är mitt fackförbund sen yngre stenåldern, ställer till nya. SAS - Sonen ska flyga med dem hade vi tänkt, och köpt biljett Landvetter-Heathrow. En mycket praktisk resväg, eftersom han då kan ta tåg från Heathrow till sin slutdestination, billig biljett och bättre bagagegräns. Förutom sin resväska á 20 kg har han ett välmatat handbagage och en stor datorlåda att släpa på. Datorn hade jag tänkt skicka med SAS Cargo, men om nu kabinpersonalen blir lockoutade så kommer varken lådan eller sonen iväg när det är tänkt. Klara besked existerar inte. Vi får snällt vänta till den 28/5 innan vi får mer information eller vet om vi kan boka om biljetten. Vissa saker går visst inte att planera men jag trodde inte att själva flygresan skulle höra till svårigheterna.

Jag försöker focusera på sånt jag kan styra istället, flyttanmälningar och packning, vill inte tänka på att sonen kanske blir ensam kvar när vi åker.

En väska, min, är delvis packad och uppvägd till 17.3 kg. Jag får ta dubbla lager kläder på mig när vi bordar planet... Jag äger den lättaste av alla väskor, köpt billigt just för att den inte vägde mer än 3 kg men rymmer en oxe. Kvalité? Inte en chans, den behöver bara hålla för en resa. Ungarna fick nya väskor till jul i fjol. Jag bad pappa köpa lätta tygväskor, förklarade noga varför, men inte då. Två stora klumpar i hårdplast som väger dubbelt så mycket som min, men bara rymmer en bråkdel. Tur att sonen har det mesta i klädväg i London redan...Dottern får nog klä sig i tredubbla lager för att klara bagagegränsen.

Jag fortsätter trotsa både grannar och ryggvärk, putsar mina köksskåp i godan ro, plocka prylar ur sonens rum när han är hemifrån och föja diskussionerna på alla spännande sajter om Grekland som jag är medlem på. Idag fick jag påfyllningar på kontot. Försäkringskassan tyckte att mitt bostadsbidrag var för lågt och höjde det med några hundra, i efterskott!? Huruvida jag blir återbetalningsskyldig nästa år eller året därpå får tiden utvisa, om de får tag på mig då...

Sonen kom hem bakis idag. Han har firats av bland kompisarna med VIP-bio, pilsner och krogbesök. Han har ett blåöga. För andra gången på bara ett år har han utsatts för ett rånförsök i centrala Göteborg. Båda gångerna har försöken varit fruktlösa, för rånarna. Den här gången hade rånaren kniv som han viftade med, sonen blev förbannad och skallade grabben! Tack gode gud att rånaren gav upp när hans näsa knäcktes! Tänk om mitt lilla hjärta hade blivit knivstucken! Jag ångrar inte en sekund att vi ska flytta - här är vi inte säkra.

För två år sen stog jag på jobbet med hjärtat i halsgropen och följde BBC's sändningar. Mitt lilla pyre och min systerdotter hade olovandes tagit sig in till centrala London, med tunnelbana, strax innan bombningen. Varken jag eller kära syster fick tag på barnen per telefon, systersönerna satt på bussen från Brighton till London, tunnelbanor och trafik stängdes ner och alla skulle evakueras från berörda områden. Jag svettades, frös och mådde illa. Något jobb blev inte gjort. Turligt nog hade vi engelska hotellgäster det året så alla var lika handligsförlamade som jag. Många timmar senare fick vi kontakt med tjejerna och dottern ringde upp mig. Batteriet och pengarna var slut på mobilen och nätet överbelastat av alla som ringt. Tjejerna hade med hjälp av polis tagit sig ut ur parken de befunnit sig i, fått hjälp att finna äldsta systerdottern och kommit hem helskinnade. När pyret ringde skrek jag av lättnad; HUR MÅR DU??? Jag mår bra! svarar hon, hur mår du själv? Jag hade gladeligen förespråkat barnaga om jag blivit tillfrågad just då...

Barnen är det bästa jag har. Inget får hända dem!


Den här bilden får illustrera vår ovilja att flytta tidigare än den 31/5...

070522 Nu måste jag passa på att göra bot eller för evigt brinna i helvetet...Grattis på födelsedagen Emma!!!

Mission completed! Försäkringskassan har fått sina 7419 kronor och jag är skuldfri hos Svenska staten. Även CSN har fått en hög pengar och det mindre av mina två lån är nu slutbetalt, vilket inte var helt planerat. Det känns otroligt skönt att inte ha fler betalningsok hängande runt nacken och jag är som vanligt oerhört stolt över mig själv. Att det blev mindre i flyttkassan är en smäll jag får ta.

Tusen tack för moraliskt stöd alla vänliga själar! Och tusen tack Gunilla som tänker klä sitt framtida hem på Kreta i tyger och förskottsbetalat sömmerskan! Gissa om de pengarna kom väl till pass.


Idag har jag fått väldigt lite gjort i övrigt. Jag gick ut hårt med att torka tak och väggar i köket, drog ner på tempot när nacken började värka och övergick till att skrubba insidan av skåpen istället. Tyvärr hann jag inte särskilt långt innan månadens plåga infann sig. Jag hamnade på soffan med ryggvärk och fick i plant läge sortera ut de sista onödiga papperen ur mina pärmar. Eftersom jag betalar allt över internet tycker jag inte att jag behöver spara alla gamla räkningar, kvitton finns ju på min banksida och är lätta att skriva ut om det skulle behövas.

Jag har gjort mig oanträffbar för grannens barn och barnbarn. Svarar inte i telefon och öppnar inte dörren. Typiskt mig när jag fått nog. Då låser jag in mig och går i ide tills jag orkar med folk igen. Jag tänker släppa in snickaren, av helt egoistiska orsaker - städningen. De kan inte förvänta sig en dammfri lägenhet om de själva beställt flytt av garderoben och grannens dotter såg mig och ungarna torka väggar och tak i hallen när hon var här en dag... flyttar ut tidigare gör jag däremot inte! Jag och barnen har haft sammanträde om ärendet och bestämt oss för att vägra. Förbaskat konstig egentligen med tanke på hur illa vi trivs här...

Jag städar på i sakta mak och håller ett tempo som passar min kropp och tidsplan. Söndagen ska jag ägna åt mina älskade änglar och restaurangbesök. Vi ska fira sonens 20-årsdag i förskott och Morsdag med god mat. Tisdag nästa vecka har jag planerat in huvudvärk. Då tar pyret studenten och vi ska dricka skumpa, knapra jordgubbar och uppföra oss ystert någonstans i Göteborgs grönska. Sista "fyllan" i Sverige... Nånstans mitt i allt festande måste jag sälja de möbler som finns kvar. Sängen, soffgruppen, bokhyllorna och alla dessa böcker.

Nu ska jag få nackmassage med muskelavslappnande kräm från Kreta. Hoppas jag känner mig bättre imorgon.


Lite så här är mitt liv nu, en flagnande fasad som döljer framtiden. Tur att den ser ljus ut bitvis.

070521 Nu närmar sig upploppet. 10 dagar kvar och pirret i magen börjar infinna sig. Pappa har varit på besök och vi har njutit av varandras sällskap. Eftersom han bor drygt 75 mil från oss har vi bara träffats några timmar en gång per år de senaste åren. Jag är inte mycket för att resa inom Sverige och till Sundsvall åker jag helst inte alls, pappa har fått komma hit istället. Nu kommer resvägen att bli längre räknat i mil men kortare räknat i timmar. Det var inte till mycket tröst för pappa, han var ledsen och visade det tydligt vilket är ovanligt för honom. Det skar i hjärtat när hans fullastade bil rullade ut från gården, det skär fortfarande.

Det blev inte särskilt mycket gjort när pappa var här och lika lite dagarna efter att han åkt. Vilan var behövlig men nu har jag massor att ta ifatt både vad det gäller städning och planering. Dagarna innan pappa kom ner ägnade jag åt att rensa papper ur alla pärmar. Det mesta gick att kasta men en hel del behövde sparas. Skönast var att kasta alla papper om vårdnadstvisten, ett nytt kapitel började med det. Tre högar papper var utgångsläget för rensningen; Kasta, Lämna på långtidsförvaring hos pappa och Ta med. När jag inte sorterade papper så packade jag saker som pappa eller syskon skulle få och de tre lådorna med saker som jag ville behålla. Självklart hittade jag mer saker när pappa åkt... Turligt nog kommer han till Göteborg i november igen så han får ta med en låda till då, grannen har lovat ta hand om den så länge. Jag hann även putsa några fler fönster, nu har jag bara ett fönster kvar. Självklart har det hällregnat sen dess så alla utsidor behöver putsas om.

Idag har jag kokat av ilska. Det finns mycket att reta upp sig på när det är stressigt och nu tycks världen ha vänt sig mot mig.

Länsförsäkringar Bank: Jag började redan tidigt i april att be om ett nytt bankomatkort men fick till svar att alla skulle få nya senast i mitten på maj. Inte då! Jag har ringt tre gånger om korten, varje gång är de ytterligare försenade -men det är ingen fara, ni hinner få dem. I Fredags bad jag dem skicka oss korten omgående och fick till svar att det gick inte, "de nya korten är redan präglade". Kan jag då få beställa nya kort? Ja, om jag spärrar de gamla (då kan vi inte använda dem!) men det var inte säkert att vi skulle hinna få de nya i tid och vi skulle INTE hinna få nya koder!!!

Komplett.se: Jag har förgäves köpt hem diverse sladdar för att koppla min dator till en TV, ingen av dem har passat...Nu ringde jag Komplett för att få hjälp och får till svar att "budgetdatorerna" inte har den valmöjligheten. Min dyra dator räknas alltså som budgetdator hos dem, men till och med de billigaste grafikkorten på Clas Olsson har den port som behövs! Visst finns det sladdar att köpa men det är skitdyra och det är inte säkert att de passar på en grekisk TV. Nu har jag alltså ingen DVD-spelare som jag trodde. Dessutom hade de vinglat till mina räkningar så att jag var skyldig dem mer pengar än jag trott. Jag satte in de resterande 358 kronorna och bad dem stoppa upp sitt j**la konto i arslet. Moget va?

Hyrevärden Newsec: Har tillsammans med den nya hyresgästen (min granne) bestämt att min hall ska byggas om på torsdag morgon. Snickare kommer 10.00 fick jag bud om idag. Jag har STÄDAT min lägenhet, jag vill absolut INTE ha en snickare här som dammar ner allt igen! Om jag inte minns helt fel har jag kontrakt och har betalt hyra till den 31/5. Vi bor här! Svaret jag fick var att "vi måste ta det när snickaren har tid och tant Ellis har så mycket saker, det inte kommer att funka praktiskt när de flyttat in".

Mina grannars barn: Tant Ellis barn har bestämt sig för att det är bättre om vi flyttar ut redan den 28:e. Det blir så stressigt för dem att flytta allt den 31:a...De har bokat en källarlokal med bastu, men utan kokmöjligheter, till mig och barnen. I MÖLNDAL! Det skulle vara rent förbaskat opraktiskt inte minst för min dotter som redan nu har en omständig resväg till skolan. Att jag säger nej bryr de sig inte om. Jag vill INTE flytta tidigare, jag har planerat för den 31:a och tänker bli kvar här tills dess. Min post kommer fortfarande hit, här har vi våra saker, telefon och internet och här kan ungarna koppla av de sista dagarna. Det är nog stressigt som det är med städning, studenten och ett 20-årskalas i förskott.

Nu är jag på väg in i trotsåldern igen, jag vill inte, tänker inte och ska inte flytta en minut innan jag tänkt, om jag så har städat och packat klart. Då sätter jag mig på golvet och stickar tills flygbussen går!

I morgon ska jag skura köksskåp, tvätta och färga håret rödrandigt, sen ska jag försöka att sälja de kvarvarande prylarna till nån skrotsamlare.


Ungefär så här skulle jag vilja bo från och med 1 juni. Drömma går ju...

070519 Idag åkte min kära pappa tillbaks till Sundsvall efter att ha besökt oss några dagar. Han har fått min fulla uppmärksamhet som omväxling och vi har rått om varandra och haft det trevligt hela veckan. Just nu känns det ledsamt och tungt, jag vet ju inte när vi träffas nästa gång och pappa blir tyvärr inte yngre. Jag återupptar mitt skrivande när jag svalt tårarna. I morgon inleds sista etappen på planeringen - packa, städa och säga adjö.

Trevlig helg!

070511 Gårdagen blev den stora vilodagen och nu känns allt bättre. Jag lyfte inte ett finger i onödan utan slappade på soffan med en påse chips och vad helst som fanns att se på tv. Jag sydde en stund också, så helt overksam var jag inte, men att sy är avslappnande och roligt så det räknar jag inte till jobb.

Idag har jag ringt Försäkringskassan och gjort upp om en betalningsplan så nu kan jag i lugn och ro överklaga, så snart byråkratsvenskan infunnit sig i ordförrådet igen. För att rena mig från onda tankar satte jag igång att torka väggar i vardagsrummet efter det. Solen sken med sin frånvaro och bara tanken på att klänga på fasaden i duggregn fick mig att lägga ner fönsterputsandet tills vidare. Här går alla fönster utåt, utom badrumsfönstret då, vilket innebär att jag får vingla runt på fönsterbläcket med armen krokad runt gistna fönsterkarmar. Fönstren är sen medeltiden och dessutom av typen med mellanfönster vilket ger mig åtta sidor riskfyllt putsande. Sånt skjuter jag gärna på framtiden. Tanken är att alla fönster ska vara putsade dagen före flytt, då behöver jag bara torka av utsidorna lite kvickt och har krafter kvar till moppande. Kreta är en ö precis som Hisingen, och dessutom omgiven av saltvatten, men aldrig att fönstren där blivit mjölkvita på bara några dagar. Eftersom jag hör till dem som oftast hyrt privat har jag också städat själv och det har räckt att putsa fönstren en gång på ett halvår. Sopa däremot...För något år sen var jag nära att köpa en dammsugare när Champion hade rea - det blev en strykbräda istället och det finns dagar när jag ångrat det.

Hur som helst fortsatte min städtornado ut i hallen men där tog ungarna över. Jag drog mig in i köket och började skura ur ugnen istället. Den senaste tiden har gasen - vi har gasspis - luktat apa och varje gång jag tänt ugnen har den fått en beläggning av vita kristaller. Den går fan inte att skrubba bort! Några minuter efter att jag torkat ur den är den vitflammig igen, så om någon läsare vet hur man får en ugn att glänsa är tips välkomna. Jag gnodde i allafall så pass att den ser fräschare ut, sen slängde jag micron i grovsoporna och rengjorde elementet i köket. Micron, som för övrigt är fullt fungerande, har jag släpat runt sen 1988. Den är stor som en mindre bil och tydligen outslitlig trots flitigt användande. Sån kvalité görs inte idag och i mitt nya grekiska liv ska jag dra in på elektriska hjälpmedel. Kyl och rejäl frys är måsten precis som tvättmaskin och dammsugare, de sakerna spar tid och pengar. En ugn vill jag ha men tror inte att de kan kombineras med gasplattor. Gasspis är bra vid strömmavbrott och i de flesta grekiska hushåll finns nog en liten gasbrännare av typen campingkök. Jag har dessutom hört att det är billigare att köra ett sånt än en vanlig elspis och gasbehållare säljs i flera supermarkets.

Nåväl, köket är bitvis skurat men ser fördjäkligt ut i övrigt. Alla kvarvarande kartonger står lagrade där nu och jag har inte orkat sortera upp sakerna som väller ur dem. Sovsäckar, böcker, tavelramar, tomma fotoalbum, udda souvenirer, tidskriftsamlare och lampor blandat med osäljbara kläder i en salig röra. Saker jag vill sälja men inte vet var, när eller hur. De flesta garderoberna här hemma är tömda nu, precis som lådor och skåp. Kvar finns bara det som ska ner i resväskorna den 31/5. Bäst att provpacka och provväga lite innan det så att allt kommer med på bästa sätt. Jag kan inte minnas att jag tidigare varit så osystematisk och oorganiserad som jag är nu. Skillnaden nu är ju att det mesta ska bort, det är inte bara att rulla in i papper, ställa i en kartong och flytta den till en ny lägenhet. Fördelen är att det är väldigt lite att packa upp och förvara - självbedrägeri! Jag har en stor resväska, några lådor och sju-åtta plastpåsar med prylar som redan bor i Agia Marina. För att inte tala om en strykbräda...

Jag försöker fokusera på vad som är gjort istället för på vad som behöver göras, en stund.

- Ett sovrum är tömt och färdigskurat
- Vardagsrummet är nästan tömt och helt grovstädat
- Syrummet är grovstädat och det som står där ska stå kvar, undantaget mina symaskiner
- Sonens sovrum är tömt på allt som han inte ska ha med. Hans säng ska kastas, resten ska stå kvar
- Hallskåpen...Nej, inte än, men grovstädat är det
- Mitt sovrum är tömt på allt löst, sängen ska säljas och imorgon ska jag grovstäda

Köket och toaletten är jobb som sparas till sista natten, nu skurar jag bara skåp och rensar ur småprylar. Det kanske inte är så mycket kvar ändå...Ytterligare självbedrägeri.


En gång i turismens begynnelse var Platanias så här obebyggt och folktomt. Jag kan inte minnas en enda promenad genom byn då jag inte funderat på var här jag skulle vilja bo.

070509 Den stora vilodagen gick i städandets tecken, så ovanligt... Föresatserna var goda. Ryggläge, en film eller stickning, ett hett bad, skojigt sömmande på senaste objektet, tidigt sänggående. Det enda som blev av var sänggåendet.

När jag gnällt av mig lite, druckit fyra koppar kaffe och värmt mig i duschen gick jag in i syrummet för att slå mig ner. Där låg en hög ovikta gardiner mitt på strykbrädan och sån oordning klarar jag inte att jobba i. Jag började raskt vika undan gardinerna, hittade en fläck på tapeten som måste torkas bort och vips var jag igång. Fram kom skurhinken, rengöringsmedel, trasor och skrubbsvampar. Nu är rummet ommöblerat - igen -  väggarna torkade från golv till tak, hyllor monterade - igen - till granntantens lycka, taket avtorkat och golvet knäskurat med en disksvamp. Mitt i städröran ringde cykelspekulanten, han stog på gården och ville se färdmedlet. En tidskrävande och omständig visning bara för att höra att han inte var intresserad ändå... In i rengöringsdimman igen en stund innan det knackade på dörren. Nu kom grannens dotter med ytterligare kartonger. Många. Var jag nu ska ställa mina egna saker och var pappa ska sova vet jag inte. Jag känner mig invaderad och trivs inte med det. Hur som helst fortsatte jag gnida och gnugga men blev avbruten av telefonen igen. Nu fick jag en hylla såld! Då gör det inte så mycket att jag blir störd.

Syrummet skrubbat och blänkande, tills jag börjar sy i allafall, och det var middagsdags. Våra matvanor präglas av vad som finns i skåpen nu, handla nytt är vansinnigt. Eftersom jag hör till de som bunkrar torrvaror har vi nu ett förråd av linser och bönor som behöver tömmas. Need I say more? Mat blev det men inte kommer jag att vinna några priser för smakliga anrättningar inte. Huvudsaken är att det mättar och inte innehåller choklad. Choklad fick jag i efterrätt, för att pigga upp mig. Det hjälpte inte. Dryga timmen efter middagen sov jag sött - sittandes i fåtöljen med datorn i knät. Har man laptop så har man. Dottern väckte mig en stund senare och tyckte jag borde ligga ner och sova. Sen skällde hon på mig för att jag inte är rädd om nya datorn... Vägen in till sängen var lång och kall, jag kröp ner fullt påklädd och sov nog ögonblickligen.


Kultur är kul - om man får strosa runt på Knossos och drömma sig bort.

070508 Vaknar okristligt tidigt och mår pyton. Huvudet är tungt, jag har lätt frossa och alla luftvägar plus ögonen är igengrodda. Jag hoppas att det bara är pollen, influensa har jag inte tid med nu. Klockan tio ska lägenheten besiktigas och jag har fortfarande inte fått undan nog med möbler eller städat klart. Köket är fläckvis rent, ja till och med glänsande, men andra ställen och ytor ser ut som skrotupplag med ett lager damm över sig. Jag och kära syster kallar städstilen för flerfrontsangrepp. Jag önskar att jag kunde skyffla prylarna in i en garderob och bara glömma dem. Frukostkaffe och en ciggarett, sen en dusch och på med kläder - jag mår inte bättre men å andra sidan mår jag inte sämre heller. Tjugo i tio ringde det på dörren, jag satt och fyllde i de få flyttkort jag ska skicka och försökte göra en flyttanmälan på nätet samtidigt, min lilla granntant anmälde sin närvaro eftersom jag bett hanne vara med på besiktningen. Tjugo minuter senare kom vaktmästaren med sitt formulär i högsta hugg. Jag slipper tapetsering av rummet jag oroade mig för! Det ska bli arbetsrum för nya hyresgästerna och eftersom vaktis glömt att jag fick det tapetserat när jag flyttade in gick det igenom som det var. Resten av lägenheten har jag renoverat själv så den kunde ingen klaga på.

Lagom till lunch, som jag sällan äter, var jag färdig att åka ner på stan och lämna in olika intyg för påskrift. Då öppnade sig himlen och regnet bara öste ner. Om man redan känner sig febrig och eländig är det inte smart att ge sig ut i hällregn resonerade jag och bryggde kaffe istället. Det är såna saker som spräcker min planering ideligen. Särskilt mycket blev det inte gjort här hemma idag, så här i efterskott så inser jag att jag borde bäddat ner mig istället för att försöka städa.

Jag grubblar fortfarande över min återbetalning, den spräcker ekonomin nu när båda barnen tar studenten. Jag har redan dragit in på studentmössor och fotografering, turligt nog vill de inte gå på studentbaler eller fester, men jag vill så gärna göra dagen minnesvärd på annat sätt. En mysig middag på restaurang, en liten present för att de varit så duktiga och kanske biljetter till Liseberg eller Universeum skulle jag vilja ge dem. Det känns surt som fan just nu. Om jag blir av med mer möbler och prylar får jag in pengar där, men som det är nu...Den intresserade cykelköparen lyser med sin frånvaro, han skulle komma klockan sex men har inte ens hört av sig. Fattar inte folk att man har annat att göra än att sitta och vänta på dem? Tydligen inte. Däremot fick jag mitt hem invaderat av granntantens släktingar. Eftersom ett rum var tömt tyckte de att de kunde börja flytta in kartonger dit redan nu, det blir ju så mycket att göra på flyttdagen i allafall... Ja just det! Jag är ensam om att städa min femrummare, ingen släkt här inte och ungarna är upptagna med skolor, prov och avslutningar. På flyttdagen ska allt som inte blivit sålt packas, lägenheten ska städas och vi ska vara ute klockan 12.00, sonen har vanlig skoldag då. Var vi ska ta vägen sen, hur vi ska få duscha, äta och vila fram till flygbussen går vid midnatt har jag inte listat ut än. Varför tror folk att det är lättare för mig att flytta bara för att vi flyttar längre och varför kan jag inte säga nej? Jag är så van att inte vara till besvär för någon att jag reflexmässigt säger ja, det går så bra så... Sen sitter jag här och beklagar mig!

Nu måste jag ta tag i de sista lådorna saker, försöka sälja alla böcker och sortera upp det sista. Jag får ringa runt till olika loppisar och se om de vill köpa sakerna som är kvar. Eftersom jag avskyr att prata i telefon sitter det hårt åt. Jag måste ringa min internetleverantör och höra vad jag ska göra med modemet också, jag gissar att de vill ha tillbaka sina prylar och jag vill inte bli skyldig mer än jag är nu. Allt som har med ekonomin att göra MÅSTE vara löst innan vi åker, jag kommer varken att ha tid eller möjlighet att lösa sånt från Kreta, det är nog med praktiskt som måste lösas där ändå. Boende, jobb, inkomster kontra utgifter. Att sitta och diskutera in- och avbetalningar över mobilen är inget jag tänker ge mig på.

Gud vad jag är tråkig när jag är sur! Jag skriver ner eländet bara för att minnas att allt inte flöt smidigt trots planeringen, annars finns det en risk att jag förskönar flytten på äldre dar och det vill jag inte.


Det ser fridfullt ut där nere i dalen som jag glömt namnet på

070507 Idag satt jag och funderade på varför jag inte skrivit på några dagar. Minnet sviktar, humöret svänger och orken är borta. Var det inte mer? Och varför? Vad gjorde jag i helgen? Det tog ett tag innan jag kom på det senare och ändå vet jag att jag var nykter. Jag tvättade, en nog så god orsak till att förtränga två dagar. Allt som ska packas ner redan nu är tvättat. Kuddar, de jag inte köpte nya, täcken och vinter...nåja, höstjackor. Gardiner från sex fönster och en hög dukar och mattor som ska skänkas bort eller nödsäljas. Nöden har nämligen infunnit sig här hemma.

Försäkringskassan lät i fredags eftermiddag meddela att jag är skyldig dem 7500 kr för 2005 års bostadsbidrag. Snyggt jobbat "Förskingringskassan", kunde ni inte meddelat det aningen tidigare? Av någon obegriplig orsak ligger jag minus, trots att jag alltid ändrar inkomst om den ökar, aldrig då jag får sänkt lön eller A-kassa. Jag meddelar snällt mina hyreshöjningar och försöker ligga några tusen över beräknad inkomst, men inte då. De senaste åren har Försäkringskassan varit skyldig mig pengar men de betalas inte ut "eftersom beloppet understiger X antal kronor". Inte en chans att jag får tillgodoräkna mig de pengarna nu heller, men en avgift för att jag är skyldig har de lagt på räkningen. Idiotsystem! Vore det inte för att statliga skulder ligger kvar i 10 år skulle jag rymma. Enligt mina beräkningar låg jag rejält över min uppgivna inkomst förra året vilket borde innebära att de är skyldig mig pengar nästa år. Det återstår att se, det verkar som om de har andra tabeller att gå efter när det är dom som ska betala tillbaka... Skit samma, jag får ta den smällen och leva på pallade apelsiner de närmaste månaderna.

Den tid som inte gått åt till tvätt eller tandagnisslan har jag ägnat åt paketering, byte av blixtlås i några jeans, min blivande söta blus och skurande av skåp och lådor. I morgon ska här besiktigas och då ska det åtminstone vara ytrent. Jag flyttar för sällan nu och har tappat rutinen jag hade tidigare men ett rum är ju tomt och vardagsrummet är bara ett skal med några få möbler kvar. Fönsterputsningen var bortkastad, det regnade som om himlen öppnat sig idag. Enda trösten är att det är rent mellan rutorna och på insidan. Ett lite värre problem just nu är att min rygg och mina axlar börjat protestera mot skrubbandet. Jag har ju bara börjat och det värker så jag har svårt att skriva! Alla kartonger som är kvar är flyttade till köket, utom en ynka kartong med Tradera-prylar som väntar på betalning. Nu är det för sent att auktionera mer, det får nog bli loppis på gården nån dag innan flytten. Tyvärr går det segt att bli av med möblerna också, trots att den ena takfläkten är borta nu. Kul kille som köpte den, han gav mer än jag begärt! Att jag fotograferat en och skruvat ner en annan märkte varken han eller jag förrän igår, trots att de är mycket olika i utförande.

Många ringer på min sista cykel, de flesta försöker intala mig att den är mindre än sina 28". Det är den inte! Men när jag talar om det så förlorar de intresset...Nu ska det i allafall komma en och titta på den imorgon, hoppas jag, och ytterligare en har bett om att få spana in min hylla - bokhylla alltså. Jag tror det när de står i dörren, inte förr.

Jag har fått massor av kommentarer om min energi och kan tala om att den beror på snabba kolhydrater. Jag som inte använder socker i vanliga fall har nyss övergått till en "kost" på chips och choklad. Tro fan att jag har energi då!

Nu ska jag skrubba några köksskåp till, sen är det ryggläge som gäller.


Akrotiri lite på avstånd. Chania 2003

070504 Ytterligare en heldag på stan är slut och precis som tidigare är jag mentalt utmärglad och kroppsligt underminerad. Jag vet inte hur det gick till men dottern lyckades lura av mig en hel påse nya kläder, jag skyller på hennes valpögon och vetskapen att det inte blir shoppat på ett tag när vi flyttat. Jag kunde inte lägga band på mig själv heller utan köpte en klänning och en varm långärmad tröja. Tidiga junikvällar på Kreta är rätt kyliga vet jag av erfarenhet.

Mina fröpåsar är anskaffade, ett stycke dill och ett stycke gräslök, och jag ser fram emot ett hörn i solen där jag får plantera. Ska man vara petig bör de nog planteras i skugga men det låter bättre att uttrycka sig så. Några kuddar blev det inte alls. Jag har en favoritkudde från Jysk som vanligtvis kostar femtio kronor och säljs vakumpackad. Nu kostade de 80 kronor och var uttagna ur förpackningen. Då får det vara, jag tvättar några av de tio jag redan har och tar med tills vidare. Grekiska kuddar är knöliga och hårda, troligen för att matcha madrasserna. Samma sak gäller för övrigt engelska motsvarigheter, illa. Jag är nog lite av en prinsessa på ärten när det gäller underlag men solsängar går utmärkt att slummra på...

Väl hemkommen ville jag vila men fick inte. Vi var i akut behov av en tvättid vilket raskt bokades till 19.00, sortering, en snabb macka till middag (jag VET att jag slarvar med maten just nu!) och ut i tvättstugan. Tio minuter senare ringde telefonen och köparen av mitt syrum anmälde sin närvaro. Det var inte planerat och jag var inte förberedd. Jo, sakerna var packade men jag har lång startsträcka innan jag är beredd att öppna ytterdörren för främlingar. Det fick jag inte ikväll. Sex lådor tyger med tillbehör bytte ägare precis som ett antal rosatonade sedlar. Nu är det bara möbler och lite av mitt småplock kvar i syrummet och jag kan feja något så när inför tisdagens besiktning. Om jag fattat vaktmästaren rätt rör det sig om en flygande besiktning, han var inte så intresserad av att göra någon alls...
Vad han än tycker eller vill så ska det vara grovstädat när han kommer. Jag ska slänga upp en tapetvåd i mitt sovrum för att dölja en reva, skrubba bort några fingeravtryck på dörrar och fönster, skruva ner saker som jag vill ta med och polera upp hemmet en aning. Jag brukar kalla det för undanröjande av bevis. En sak är säker, fler bonade golv blir det inte!

Nu är klockan sent och jag tänker krypa upp i favoritfåtöljen med en stickning. Jag kan inte minnas att jag någonsin haft en fåtölj, än mindre en favoritfåtölj, och nu när jag hittat en ska jag flytta... Fåtöljer är praktiska har jag upptäckt, jag måste nog skaffa mig två lite längre fram.

Jag har fortfarande en hel del kvar att sälja men spekulanterna håller sig undan. Vill det sig illa måste jag sälja till någon "skrotsamlare" i sista minuten men jag hoppas fortfarande på mer lukrativa affärer, för min del då.


En bit Falassarna i soluppgången 2003. Det var inte jag som tältade, jag är mer friluftsmänniska än så.

070503 Nu är det gjort. Skatteförvaltningen, stämpla intygen tack och bock. Vilken kaos det var där! Jag kan inte minnas att jag nånsin varit inne där tidigare och jag klarar mig utan i fortsättningen. Chanias Skatteförvaltning är i och för sig kaotiskt men där får man röka och dricka kaffe, dessutom är det ljust i lokalen.

Vägen till staden var lång idag. Jag hann bara kliva på spårvagnen så fick den elfel. En av många nackdelar med spårvagnar är att om en går sönder så kommer inga andra förbi. Vi blev stående i drygt tjugo minuter, jag återupplivade mina profylaktiska kunskaper för att inte explodera. Jag avskyr att åka in till centrum, avskyr trängseln, stressen som även drabbar mig och avskyr att måsta vara hemifrån. Den känslan har jag konstigt nog inte när jag är inne i Chania. Hur som helst fick jag köpt min datakabel, nu kan jag koppla datorn till en TV och se DVD. Linnen blev det också en hög nya, lite fräscht måste vi ha med oss i bagaget. Fröer och kuddar får vänta till imorgon men banken fick ett besök av mig. Nu vet jag att Länsförsäkringar Bank sammarbetar med tre grekiska banker varav minst en finns i Chania. När jag orkar ska jag kolla upp deras internetbank och om den verkar bra öppnar jag konto där i juni. Jag har försökt föra över pengar från Grekland till Sverige vid ett tillfälle, det gick inte bra. Trots att jag hade ett purfärskt swiftnummer påstod bankpersonalen att det inte gick. Då kan det vara en fördel att banka med folk som känner till att Länsförsäkringar finns. Kan vara...Om det är så sen får tiden utvisa.

Väl hemma igen efter allt för mycket klädprovande ville jag bara dricka kaffe och sova. Tyvärr, just då, hade jag fått in fler betalningar och blev tvungen att packa och posta paket istället. Ytterligare en promenad jag kunde klarat mig utan. Blusen ligger halvsydd, blixtlåset är fortfarande inte bytt i jeansen och morgondagen kommer förmodligen gå till ytterligare en stadstur. Nya kuddar måste jag ha, de funkar som packmaterial till symaskinerna och dessutom är grekiska kudda obekväma. det får räcka med en hård säng tycker jag. Fröerna vill jag ha, gräslök är gott och dill är en kul sak, gror det bra så tänker jag ge en tuva av varje till min tant Marika. Till henne har jag dessutom köpt ett paket microtrasor - de står visst högt i kurs hos grekiska tanter. Tur att de väger lite, jag börjar bli rejält orolig för packningen nu. Det blir väl som vanligt, jag bylsar på mig flera lager kläder och byter om så snart jag landat på Kreta. De borde vara vana vid att se mig anlända vinterklädd i jeans, boots och jacka vid det här laget.

Nu längtar jag efter att få skriva om mitt grekiska vardagsliv, jag vill inte skriva mer om packning, Tradera eller städning.


Här skulle jag vilja bo, på övre våningen med den terrassen och grillen. Tyvärr är huset sålt, vad det blir av det har jag ingen aning om, jag hoppas bara att huset får behålla sin charm om det renoveras.

070502 Vila är nyttigt säg det, tyvärr känns det inte att jag sov igår. Dagarna går för fort och jag känner mig energilös. Större delen av dagen gick bort till inget vettigt alls, jag orkade helt enkelt inte röra mig. Morgonens goda föresatser försvann i ett dis. Besöket på Skatteförvaltningen ställdes in, det är den andra idag och de har säkert fullt upp även utan mitt besök. Jag deklarerade i god tid i år, över nätet. Tyvärr glömde jag bort avdraget för tjänsteresor men det bjuder jag på i år.

Jag hittade en bit tyg som jag glömt, och gömt, bort så istället för att städa hamnade jag i syrummet med början till en ny blus. Meningen var att jag skulle byta blixtlås i dotterns jeans men det är inte lika kul. Var dagen tog vägen sen kan jag inte förklara. Jag satt i godan ro med min sömnad, varmt iklädd hellahansen och fårskinnstofflor, när telefonen ringde. "Vi kommer nu", sa en Anders. Helsike, de skulle hämta mitt köksbord! På med något snyggare, fram med skruvmejsel, dammtrasa och skiftnyckel och in i köket. Inte hann jag skruva klart innan de var här. Springa ner til infarten och låsa upp bommen, skruva skruva skruva och hjälpa till att bära ner till bilen, springa igen och låsa upp bommen och sen hem igen.Nu är julen officiellt över här i huset, julgardinerna plockades ner ur köksfönstret och åkte rakt ner i sopsäcken och köket är tomt så när som på disk och en bunt kartonger.

Jag gillar inte att springa men det man inte har i huvudet får man ha i benen. Orkade jag en knop mer efter det? Inte - Stickningen och jag parkerade oss på soffan och det var knappt att jag orkade dra nog med garn för att sticka en maska. Imorgon är en annan dag.


Mina goda vänners poolbar i på hotell Viaros i Gerani. Här vill jag bara lägga mig ner och läsa just nu. Bara vara i skymningen.

070501 Träningsvärk i kroppen och urlakad i hjärnan. Bloggen bråkar igen och vill inte släppa in mig när jag ska posta så nu kör jag antedaterade inlägg. Idag fick jag för mig att bona golvet i det tomma sovrummet. En riktig höjdaridé - inte - eftersom jag aldrig bonar golv annars. Blänker det som i reklamen? Knappast, så antingen gjorde jag fel eller så ska inte gammal linolium blänka snyggt. Min kropp blev i allafall inte mildare stämd till mig efter det men jag sa åt den att hålla käften och putsade fönstret i syrummet också. Kul är det med gamla fönster som går utåt... Sex sidor glas i träram som hotar rasa isär ska putsas, till större delen hängande på utsidan av huset. Tur att det bara är en vånings fall om jag slinter. Min lilla steloperation gör dessutom att jag har svårt att vrida mig åt vänster vilket i sin tur lett till att barnen i området har ett  rikt ordförråd med mindre rumsrena uttryck nu.

Kartongerna i syrummet står fortfarande och väntar på nya ägaren som lyser med sin frånvaro. Desto bättre går det för de jag ställt i mitt sovrum. Traderarna är på hugget just nu, de flesta, och lönen är fortfarande färsk. Nu är det bara två lådor kvar, mer har jag inte hunnit lägga ut till auktion. Ingen verkar vilja köpa böcker, synd på en rätt stor samling, och jag kan inte ta med fler än jag valt ut. Jag har redan insett att mina två flyttkartonger nog blir tre innan det är klart.

Jag orkar varken skriva eller hålla mig vaken idag. Jag har suttit och stickat en stund i hopp om att vakna till men det funkar inte, jag måste ligga ner om jag ska ta mig ur sängen imorgon igen.


Ungefär så här välorganiserat är mitt vardagsrum just nu... Aten sett från Akropolis 2005

070430 Nu är dottern sänglös, stackars unge, och det är 31 dagar kvar till "den stora flykten". Hennes rum är tömt på prylar och skrubbat från golv till tak. Jag var helt slut i både kropp och hjärna. Valborgsmiddagen blev en massa färdigköpta grillade godsaker följt av äppelpaj, glass och kaffe. Sen somnade jag på soffan, före 21.00... Jösses så trött jag var av jobb och mat! Vi, eller åtminstone jag, har inte för vana att fira helgdagar. Jag är glad om jag ens kommer ihåg dem i tid, pyntat och pysslat blir det sällan. Nu var det bara jag och sonen hemma och ingen orkade laga mat - därav festmåltiden.

31 dagar! Tiden rusar iväg nu och det är skönt att åtminstone ett rum är klart, även om det kanske måste tapetseras om - av mig. Det tråkigaste som finns är att renovera något som man ska flytta ifrån, sånt vill jag spara till nya lägenheten om vi hittar någon. Jag börjar se ett system i mitt lilla kartonghelvete. Tre kartonger finns kvar i mitt sovrum, de försvinner med posten nu i veckan hoppas jag. Fem kartonger böcker står i ett hörn av vardagsrummet, vad jag ska göra med dem har jag inte den blekaste aning om, sälja på Tradera gick inte eftersom portot blir för dyrt. Två kartonger är fyllda med loppisprylar, jag bär iväg en påse varje gång jag går på posten, en låda kläder väntar på köparen som aldrig kommer. I andra änden av rummet står de två lådor som pappa ska ta med sig plus några påsar som han och min syster får ärva. Där i mellan är det bara möbler, och inte särskilt många heller. Eftersom jag kastade våra luftmadrasser redan i första städanfallet måste jag låna madrasser av någon. Blir min säng såld nu så har vi bara sonens och en soffa att kvarta på, pappa får nog sova hängande i en sovsäck när han kommer.

Nu i veckan måste jag ta mig i kragen och ge mig ut på shoppingrunda. Nya kuddar, gräslök- och dillfrö, en kabel för kopplingen dator-tv och några linnen står på listan. Jag ska också posta några flyttkort så att banken, CSN och Skatteverket kan få tag på mig i framtiden. Jag har lagt autogiro eller e-faktura på alla räkningar som kan tänkas dyka upp efter flytten och en buffert på kontot för det samma. El, telefon och årets sista inbetalning till CSN är täckt. Jag väntar fortfarande på mitt nya bankomatkort, de skulle komma i mitten på april men lyser med sin frånvaro. Det "gamla" går ut i februari nästa år och jag tvivlar på att banken postar till Kreta. Jag har börjat samla på mig de papper jag behöver ha med, personbevisen på engelska finns redan och ska kompletteras med de tre senaste deklarationerna, bra att ha intyg från A-kassan och några kontoutdrag från banken. Eftersom jag tänker posta mina symaskiner och lite småplock ska jag också kopiera kvitton på dem som får följa med i frakten, kastruller och bestick tror jag knappast att det blir någon tullavgift på. Det kanske inte är en dum idé att få personbevisen stämplade så jag kanske tar en tur till Skatteverket om jag ändå måste plåga mig på stan, har jag tur så finns där en kopiator så att jag kan snika åt mig några kopior av våra pass samtidigt. Passbilder har jag hittat en hög, förhoppningsvis blir de godkända av grekiska myndigheter även om de är i färg.

Just nu är det bara tråkig planering och städning. Jag vill bli klar med allt sånt och flytta, nu! Till vintern ska jag sätta mig och sortera upp alla bitar av min planering, rensa ur allt som inte hör till själva flytten och skriva om till en praktisk handbok, hoppas jag. Kära syster har ju erfarenhet av publicering och kan säkert bistå en del.

I morgon är det en månad kvar tills vi sitter på flyget!


Ett mycket charmigt hus inne i Chania. Vägg i vägg pågår en av utgrävningarna där de frilägger bitar av den Minoiska staden Kydonia.

070428 Ännu en dag till ända och jag har tagit en promenad idag. Allt som skulle packas i syrummet blev klart inatt, snyggt och prydligt vikt och nedstoppat i lådorna. Jag tog inte allt men det blev ändå fem sprickfärdiga banankartonger, rågade med tyger och tillbehör. I morse började jag plocka ner gardiner, tömde mitt sovrum på pynt, böcker och tavlor, jagade en galen spindel som väver nät i hörnen varje natt och besvarade mail från spekulanter på bohaget. Nånstans mellan gardinerna och spindeln tog jag en promenad i vårsolen, köpte hem lite frukt och vilade en stund på en parkbänk. Så mycket frisk luft är min kropp inte van, jag känner mig yr av allt syre.

Just det, jag har lagt ut annons på min sängmöbel idag! Det känns inte så konstigt ändå, jag har väl hunnit vänja mig vid tanken. Jag passade på att klämma in några rader om övrigt bohag när jag ändå valde en betalannons, sedvanligt snål. Jag beskriver alltid mina saker väldigt ingående med mått, skick och pris men trots det mailar, eller ringer, folk och frågar om jag har ex. vitrinskåp till min Billy-bokhylla... Jag visste inte ens att det fanns. Vad är det för färg på mina roströda gardiner? Har jag några tavlor? Rätt ofta vill jag bara skrika högt; Men läääs för faaan i annonsen! Det står inte ett ord om tavlor men gardinerna har jag beskrivit! Nåväl, jag har väl inte ensamrätt på att vara förvirrad ibland - det borde jag ha.

På tal om förvirrad - kvinnan som köper syrummet skickade sin son att hämta lådorna idag. Efter att jag guidat Falkenbergsfolket per telefon rullar en liten rackarns sportbil in på gården. Ut ur den väller fyra killar i övre tonåren, och en stor jäkla radiostyrd bil! Jag frågar glatt och hövligt om skuffen är tom. Det fanns inte en chans att lådorna skulle få plats där ändå. Ägaren till bilen rumstrerade om i bakluckan, tom var den inte. Då upphör den ena killen att leka med modellbilen och talar om att han inte har pengar att betala tygerna med... Enligt honom hade hans mor glömt att tala om för honom att han skulle lägga ut så länge. Det visade sig lite senare att hans lilla "modellbil" var nyinköpt för 11000 kr, han hade helt enkelt inte råd med tygerna. Jag pratade med modern som lovade komma hit i veckan, några saker ville hon inte ha förrän hon betalt för sig. Tur för killarna, minst tre av dem hade fått gå hem om jag stuvat in kartongerna i den bilen. Det blev inget mer utrymme här hemma idag, allt står kvar där jag ställt det.

Nu ikväll ringde en tjej och vill köpa dotterns säng imorgon. Vad är det för fel på min säng då? Den är jättefin! Mitt Pyre är borta över helgen så hon kommer nog att bli rätt snopen när hon kommer hem. Hon får sova med mig så länge, sen får jag ta soffan när min svärson är på besök. Det är bara en månad kvar nu, vi kan leva som äkta greker - Spartanskt. Jag vågar inte vänta längre och riskera att saker blir osålda, bättre att låna sig en extramadrass om det kniper. Jag kanske ska börja sova på golvet så kommer grekiska sängar att kännas dunmjuka sen...

När det blev för sent för att röja runt i kväll började jag sortera upp de garner som är kvar. Det är inte mycket efter min handarbetsdrive, många sjalar lite rester. Nu gäller det bara att bli av med sjalarna också, lillasyster får bara två. Några garnnystan spar jag, om jag skulle få tråkigt innan vi flyttar. Alltid finns det nån man kan skänka en sjal eller ett par strumpor till i sista minuten.

Nu är det sista minuten för i kväll, mina fingrar vägrar skriva i:n och jag är för trött för att jaga stavfel. Vi ses imorgon igen.


En av mina favoritgator inne i Chania. Där skulle jag vilja ha en parkbänk att sitta och njuta på!