Movingstar

071124 Tolv är jag uppe och kaffet kokar på spisen. Ute skiner solen för fullt, vattnet är fantastiskt varmt och både jag och disken är ren. När dottern vaknar bestämmer vi oss för att ta en promenad. Jag brer mackor, stoppar ner kokta ägg, äpplen och en liter apelsinjuice. Vi ska ha picknick på stranden.

Stranden är näst intill folktom. Två hundar strosar runt och borta vid gränsen till Platanias skymtar jag en ensam flanör. Vi går ut på stenpiren nedanför Mitsos och sätter oss i solen. Mitt i en tugga ringer dotterns mobil. Det är Giorgos från Kahlua som undrar om hon kan börja jobba redan idag. Dottern sneglar på mig, jag rycker på axlarna.

- Ok, jag kommer klockan fyra så får vi prata.

Bråttom bråttom. Vi går hemåt i rask takt. Stannar till och hälsar på bröderna från Uncle Tom's som är i full fart med renoveringsarbeten. Alla skäggiga som jultomtar...

Mår ni bra? Har ni jobb? Vi berättar på en blandning av grekiska och engelska hur livet ligger till. Vi öppnar om 10-15 dagar, då är ni välkomna igen!

Dottern kastar sig i duschen, jag snor ihop en snabb middag. När dottern går kryper jag isäng för en tupplur. Tankarna snurrar i huvudet och gör det svårt att somna. Om nu dottern får jobb, kommer vi att klara oss på pengarna?

Det blir ungefär 20 minuters sömn, sen ringer klockan. Idag tajmar jag bussen exakt och slipper vänta. Utanför IN.KA visar termometern 9 grader. Det är det kallaste jag varit med om här nere - utomhus... Inne i Chania hinner jag med en stund på Vranas, internetkafeét, innan jag går till jobbet.

På jobbet är det fullt ös under kvällen, jag hinner knappt med att hosta.Nu hittar jag bland både flaskor och priser, får några väldigt trevliga gäster och avslutar natten med ett shotsmaraton med två yngre greker. Killarna driver med mig och varandra, vi får oss många goda skratt, och dricker shots för närmare 70 euro. En tredjedel av dem hamnar i min strupe och jag är rejält lullig innan de betalar och går. Klockan är 5.30...

Dags att stänga. Diska upp utan att krossa glas, torka bänkar och tömma sopor. Så mycket roligare det är att städa när man är på lyset. Det måste jag prova hemma!

Idag får jag skjuts hem av Thomas, när vi passerar Nea Chora ser jag en termometer 17 grader. Här svänger det vilt minsann! Thomas däremot svänger lugnt och samlat, och snart är jag hemma i min sköna säng med Remos och pyret som sällskap.


Dryga 10 centimeter sk. 40-foting - nu mera hastigt avliden.

071125 Nattsuddandet tar ut sin rätt och jag sover fram till tre på eftermiddagen. Dottern har dukat till frukost/middag åt oss ute i solen och under måltiden berättar hon om jobbet.

-          Jobb mellan 16 och midnatt, sju dagar i veckan.

-          Lön 25 euro per kväll.

-          Arbetsuppgifter: Sköta baren. Koka kaffe, tillreda Mezé och servera Raki.

-          Fördelar med jobbet: Alla hennes vänner går till Kahlua på vintrarna, jobbet är lätt och tiderna bra.

Ytterligare tillskott i kassan och jag slipper ha dottern på drift i Chania nattetid. Sommarens bojkott av Kahlua är till ända OCH det var Giorgos som fick krypa till korset!

När dottern ilar iväg sitter jag kvar med mitt frukostkaffe. Solen gassar och jag svettas i min fleecepyjamas. En stund senare ringer käre far med nyheter. HTF har haft vänligheten nog att skicka mig en bunt påminnelser på obetalda avgifter. Kostar det att vara avstäng också? Jag skrev flera mail till dem och bad om OCR-numren utan att få svar. Jag har bevisligen betalat alla avgifter utom augustis och dessutom begärde jag utträde i slutet av september. Dags att strida för ytterligare en sak. Här är det aldrig en lugn stund.

Eftersom pappsen ska till Göteborg den 1:a advent har han lovat hämta upp de saker vi tvingades lämna. Han får telefonnumret till tant Ellis, som har nyckeln till förrådet - och vår gamla lägenhet - och en lista på saker som finns undanstoppade. -Kör försiktigt, jag älskar dig!

Nu är det dags att skiva ikapp sig på bloggen. Jag hämtar datorn, tar på mig morgonrocken och sätter mig på altanen. Iförd den ytterst sofistikerade utstyrseln hittas jag några timmar senare av Mixalis.

- Hur går det för er? Har du ätit? Var är Pyret då?

Över en kopp te berättar jag om de senaste dagarna.

-  Har ni fått varmvatten än?

Nej, knappt ens när det är soligt. Men nu när dottern har jobb kanske vi vågar oss på att flytta till en bättre lägenhet - om jag får ett bättre jobb kanske jag till och med vågar köpa den där sängen jag vill ha...

När vi pratat en stund säger Mixalis att han är hungrig, är Family's öppet tro?

Vi går ner och kollar men Giorgos håller precis på att stänga för kvällen och allt är kallt. Upp till Singelslingan igen, in i bilen och iväg mot Platanias. Klockan är 23.15 och allt är stängt!

Det går bokstavligen i 160 på motorvägen in till Chania. Här kan man hitta ett skrovmål när som helst på dygnet. Det är annat än i Göteborg med SevenElevens plastmackor och varmkorv. Tio minuter efter ankomst sitter jag i bilen med ett kilo grillat lammkött och potatis i knät, på väg ut mot Agia Marina igen.

Ett kilo lammkött är mycket att smälta, även på två, så några bitar hamnar i kylen. Dåsig av maten och den sena timmen lägger vi oss på sängen och ser en film - där vaknar vi 3.30 av en ynkligt jamande Remos. Mixalis åker hem, Remos kräks i Kostas grönsaksland. Jag klär av mig och somnar om.


Oliver, betor och sallad - ett av Kostas gronsaksland - i slutet av November...