Movingstar

071201 Kaló mina (god månad) och grattis till sex månader på Kreta till mig och dottern! Kaló mina säger man till alla man träffar i början på varje ny månad.

Klockan har passera elva men jag är ändå trött när jag vaknar. Inte så konstigt egentligen, jag somnade vid sex-snåret... Ute är det rejält hett, inne är det svalt och mögelskadat.

Kaffet intar jag iförd kortärmat linne och kjol ute på altanen. Dottern har grävt fram pyjamasen och solar på en filt vid mina fötter. Det är den första december och vi använder solkräm... Jag plockar fram datorn och fortsätter besegra nöjesfält efter nöjesfält. Dottern ska börja jobba två, så det blir en tidig middag på grova korvar, Pliguri (krossat vete) och kokt blomkål.

Efter middagen kryper jag ner för en siesta. Fullkomligt bortslösad tid i det här huset. Grannarna spikar, skriker och smäller i dörrarna. Jag saknar tystlåtne Dimitris, min förre granne ovanpå, som flyttade ut och tog en långsemester i Norge. När han väl monterat möbeltassar på sängen var det lugna gatan att bo här...

Trots solen och värmen har jag isvatten i kranarna igen, duscha är inte att tänka på. 19.52 dyker bussen upp och jag hoppar på. Halvårsdagen ska firas med jobb.

Istället för internet hälsar jag på grannbarerna och mina kollegor i hamnen. Jag inser att större delen av hamnens bartendrar är svenska tjejer och ägnar en stund till att lära känna dem. Här jobbar Öländska Frida och Hanna från Gävle, Sofie från Skåne, Johanna från Stockholm, Elin från Göteborg och ytterligare en hög från som jag inte minns namnen på. Alla tjejer är runt tjugo... Partysugna och unga - den vanligaste typen av arbetskraft här i området. Jag sticker ut i mängden vill jag lova.

Strax efter nio låser Thomas upp dörren och en lång natt inleds. Ikväll tar folk igen det de missat i veckan. Det festas friskt i alla barer, flottans gossar har permis och röjer runt i stan, jag stressar mellan flaskor och ölkran men trivs som fisken i vattnet. Synd att jag inte tjänar bättre, alternativt jobbar mer. Jag har hitills inte sett till något av den dricks jag vet kommer in. Den hamnar i kassan och försvinner, trots att jag så väl behöver den.

Jag jobbar på och funderar om jag ska berätta för Thomas om mitt nya jobb. Bestämmer mig för att vänta och se hur det går på kafeét först. Fortsätter langa öl och drinkar och dricka shots med gästerna. Bli inte full varnar Thomas, jag behöver dig ikväll! Han behöver inte oroa sig, jag är gammal nog att veta var gränsen går och vatten är gratis.

Helt plötsligt kommer dottern in i baren. Hon har fått lift från jobbet och vill göra stan inatt. Thomas ber mig bjuda henne på en drink och snart sitter hon med några av stammisarna. Baren fylls på med gäster, snart är det fullt, och jag inser att klockan passerat fyra. Ny börjar personal från de andra barerna anlända. De har redan stängt och vill koppla av med en drink. Det är rejält party hos oss ikväll! Jag kämpar på, bjuds på fler shot, skämtar och skrattar. Två unga jänkare försöker förtvivlat bjuda hem mig på en sängfösare, en av DNA's bartendrar flirtar friskt, en inkastare från Ekentro talar om att han älskar mig och några av de svenska tjejerna suckar - Vi vet hur det är... Stackars dig som är ensam bartender. Jag tycker inte det minsta synd om ig själv, här har jag åtminstone roligt och trevligt sällskap när jag jobbar. Det hände inte ofta på Skala...

Helt plötsligt är klockan halv sju. Solen är på väg upp över Chanias hustak, mina fötter värker och Thomas vill stänga. Jag får 35 euro i lön. - Du tar väl din dricks när du går hem? Vilken dricks??? Den hamnar ju i kassan eftersom jag aldrig har någon växel! Ikväll var det minst 11 euro... Thomas säger åt mig att skriva en lapp om jag inte kan ta pengarna direkt. Gå hem nu, vi städar i veckan. På baren är det läskigt kladdigt. Diskhon är rågad med glas och soporna svämmar över. Det är olikt mig att lämna sån röra, men nu gör jag det.

Dottern och jag går Halidon upp i sällskap med en engelsk DJ och Ekentro's (förälskade) inkastare. Nej, vi vill INTE ha en sängfösare, vi vill hem! Jag funderar på att ta bussen hem så vi går upp till KTEL. Solen skiner, vi är urlakade. Jag ger upp och ringer Manolis. - Hämta oss på busstationen är du snäll. Ok, 10 minuter.

Tiden går, ingen Manolis. Ingen buss heller för den delen. Femtio minuter senare ringer Manolis. - Var är ni? På KTEL, busstationen! Vilken av de fyra kringliggande gatorna? Faan, vad står det på skylten? Parthenon... Nånting... Bara hämta oss nu, snälla!

Han dyker upp minuterna senare och förklarar att han väntat vid creperiet. - Sa du KTEL? Jaaa, det är jag helt säker på. Dottern nickar.

Han får en puss på kinden igen och snart är vi på väg hem. Klockan är närmare halv åtta på morgonen. Solen skiner friskt. Jag är småfull och urtrött!

Innan vi hunnit till Agii Apostolis säger Manolis - Din kompis sover där bak.

Det är min dotter, inte kompis, och hon sover överallt. Dotter? Han ser häpen ut. Godmorgon Sherlock, ser jag ut som 20 eller? Det gör jag inte, idag i allafall, men Manolis ser ut att vara däromkring. Nu slipper jag nog fler söta sms...

Hemma på gården vill han ha 5 euro för färden. - Det är okej, jag ska ändå hälsa på min pappa i Stalos. Jag betalar och tackar, väcker dottern och går in till oss.

071202 Grattis på 60-års dagen pappa!

Vi har sovit hela fem timmar när klockan ringer. Dottern ilar till jobbet på Kahlua, jag stressar trött och vek upp till kafeét i gamla byn. Väl på plats möts jag av en bulgarisk tjej. - Är Yannis här? Nej, vill du något speciellt? . Ja, jag ska börja jobba här klockan fyra idag... Vänta lite. Hon serverar kaffe till en äldre herre och försvinner sen ut. Snart är hon tillbaks med en, för mig, okänd äldre dam.

-        Jo jag söker Yannis, säger jag.

-        Han sover!

-        Jaha... Jag ska börja jobba här idag hade vi bestämt...

-        Vi har inget jobb till dig, hon nickar mot den andra tjejen. Hon jobbar här nu.

Jag bara stirrar på dem och vet inte vad jag ska säga. Kvinnan pratar tydligen inte engelska, inte tjejen heller verkar det som, så jag kan inte göra mig förstådd. Istället tackar jag för mig och går förvirrad och förbannad vidare. Efter några meter stannar jag. Vad ska jag göra? Var ska jag gå?

Jag bestämmer mig för att dränka sorgerna i kaffe på Kahlua och ställer stegen dit. Dottern häpnar när jag berättar för henne vad som hänt. Pappa Kostas kommer in och får höra - He (Yannis) is a big malakas! Skitstövel jo, det kan jag skriva under på - det och alla andra ord som är synonyma med malakas. Jag hoppas fortfarande att allt är ett misstag men bläddrar ändå igenom jobbannonserna.

Jag stanna på Kahlua hela dotterns pass sen promenerar vi hem tillsammans. Hemma frodas möglet i sovrumstaket. Jag har helt slutat att sova där inne nu, vill inte förvärra mina allergier i onödan.

Vi kokar te och kryper isäng framför teven. Dottern har köpt med sig en halvmeters Eclaire från jobbet, den delar vi på innan vi somnar ifrån dagens bekymmer.

071203 Idag är stora fejardagen. Remos fortsätter förorena mina sängkläder, det pajettbeströdda överkastet tycks vara favoritplatsen, och allt behöver tvättas igen. Mattorna åker i maskinen, sen överkastet och sist sänglinnet, det lilla jag har. Med tanke på dotterns hela tre ombyten tycker jag att kissen är osolidarisk. Det är trots allt jag som matar honom...

När golven är dammsugna och klorinskurade sätter jag mig ute med datorn. Fler nöjesparker ska byggas och underhållas, och eftersom jag inte har annat för mig får jag väl offra mig för Tycoonproducenterna. Jag slappar och njuter av dagen. Dottern går till jobbet, jag spelar ytterligare en stund innan jag börjar känna mig uttråkad. Jag går ner till IN.KA och köper tidningen innan jag blir inropad på Phisical. Gubbarna sitter bänkade med Raki och nötter. Aggelos vill ha hjälp, idag är det mobilen som krånglar, och snart sitter även jag med en Raki och en skål nötter. Eftersom gubben inte kan ställa om språket på mobilen får han klara sig utan min hjälp. Istället pratar vi om tillvaron, vinterlivet i Chania och eventuella lägenheter. Min privatchaufför från i somras kommer in och vill ha en puss på kinden, de övriga gubbarna ljublar men klagar på att de blir utan. Sånt är livet - det klarar till och med jag av att uttrycka på grekiska.

Snart är jag uttråkad igen. Jag går vidare bort mot Kahlua men blir stoppad av en taxichaufför, ytterligare en Yannis. - Vad gillar du min nya bil? Jag köpte den idag! Var ska du? Vill du ha lift? Det sitter redan en man i passagerarsätet, jag blir intrugad i baksätet och iväg bär det. Snart inser jag att Yannis "övningskör" sin nya bil - det känns tryggt...

-          Hur mår du flicka? Gissa vem som haft svensk flickvän en gång i tiden... Nu är Yannis gift, med en grekiska, och paret väntar sitt andra barn nu i dagarna - synd på så rara ärtor... Han stannar snällt utanför Kahlua. - Ring när du vill ha skjuts. Puss puss flicka! Jag undrar under vilket århundrade han lärde sig svenska...

På Kahlua händer inget särskilt. Det är fotboll på teven och folk helt fokuserade. Jag läser tidningen, dricker kaffe och pratar med dottern. En kompis, Giannis, kommer in för en pratstund. Han är lika uttråkad som jag eftersom han slutat servera på Notos och är arbetslös. - Ska vi hitta på något? frågar han. Har du DVD? Det har han. Vi tackar pyret för sällskapet, hämtar upp några filmer hemma hos oss och åker upp till hans lägenhet i övre Agia Marina.

Giannis hyr ett litet hus uppe på Lofos Village - jag är vansinnigt avundsjuk! Huset är i två våningar med kök, vardagsrum och duschrum nere. På loftet finns ytterligare ett badrum och ett stoooort sovrum med mörkt trägolv och takbjälkar. Uppe i badrummet har han badkar - och - han har egen varmvattenberedare! Runt huset löper en smal grund pool, han har stor privat veranda och fantastisk utsikt. Giannis är ogift... Tyvärr hyr han bara över vintern.

Snart sitter jagg uppkrupen med ett glas nejlikelikör - en specialitet från Patras som smakar glögg - och tittar på Borat. Jag skrattar så tårarna rinner och hinner knappt med att översätta allt för Giannis. Vissa saker behöver inte tolkas, han har roligt han med.

När klockan passerat två börjar det ösregna. - Jag ska upp klockan sex imorgon, säger han, jag har lovat hjälpa en kompis att lägga asfalt. Precis som vi har han svårt att klara ekonomin nu i vinter. Giannis kommer från Patras och det är första vintern han bor kvar. - Jag trivs bättre här, men det är lika dyrt att leva här som hemma.

Vi springer ut till hans lilla Fiat och snart är jag hemma hos mig igen.

-          Du Giannis... Får jag låna ditt badkar någon dag?

Det får jag säger han, varmvattnet med, bara ring innan.

Tack och bock och godnatt. Jag somnar drömmandes om långa heta bad - jag  som pallar max tio minuter innan jag storknar..

071204 Regnet vräker ner och väcker mig redan vid sju, vindarna uppnår troligen orkanstyrka. Idag blir det nog ingen asfalt lagd tänker jag ondsint, väl medveten om att jag då kan få mitt efterlängtade bad. När jag druckit mitt kaffe och klockan närmar sig tio samlar jag mod och ringer Giannis. Mycket riktigt. Dagens asfaltsläggning avbröts av regnet. Han är hemma och har inget särskilt för sig mer än att slappa.
- Jag hämtar dig om tio minuter, är det ok?

Jag packar nödvändigheter i ilfart. Duschkräm, rakhyvel, fotfil, badlakan och min varma morgonrock. Här ska skövlas regnskog! som dottern så elegant uttrycker det när jag rakar benen. Giannis tutar utanför, jag kastar ner fler filmer och springer ut i blötan.

Hemma hos Giannis går varmvattenberedaren röd. Omtänksamt nog drar han sig tillbaka och låter mig vara på övervåningen. - Väck mig när du är klar.

Jag plågar mig ner i det heta vattnet och tvingar mig till ett 20 minuter långt bad. När jag är klar känns jag som ny. Insvept i morgonrocken över kläderna går jag ner. Giannis sover på soffan. Han kliver upp, kokar te åt oss och liggande i var våran soffa slappar vi bort hela dagen med IceAge 1 och 2, På Andra Sidan Häcken och Pirates of The Caribean. Det är sen eftermiddag när jag tackar för sällskapet. Giannis skjutsar hem mig igen - jag överväger ett hastigt frieri men tar mig samman - och vi lovar ses när vi har tråkigt. Eller när jag behöver bada nästa gång.

Pyret ringer en stund senare. Hon var sen till jobbet och hann inte äta. Har jag lust att köpa med mig något till henne? Jag vecklar ut paraplyet och går ner till Giorgos på Family's. Två Bacon/Cheeseburgers special tack! Med maten väl förpackad går jag vidare till Kahlua. Regnet vräker ner och jag är snart blöt upp till knävecken. Jag ska nog köpa mig ett par gummistövlar - trots att jag vägrat använda dylika skodon sen jag var tio-tolv år... Fast nu finns de i leopardmönstrat eller glitterrosa. Jag vill ha ett par metallicröda med små hondjävlar på!

Samtidigt med mig anlämder femton kaffesugna gäster till Kahlua. Hamburgarna är kalla innan vi lyckas sätta tänderna i dem, men trots allt smakar de bra. Giannis stoppade omtänksamt på mig en halv liter av "glöggen" innan jag åkte hem, den överraskar jag dottern med efter maten. Ååååååå..... Glögg! tjuter dottern när jag öppnar flaskan. Snart har hon värmt den, trots att den troligen ska drickas kall, och under Kahluas tropikinspirerade bar firar vi ett sent första advent.

Vad dricker ni, frågar pappa Kostas. Glögg! svarar vi. Han sniffar misstänksamt och skiner sen upp. Sånt har vi här med! Vi värmer vin med honung och kanel och dricker på vintrarna. Jasså? Det har jag aldrig hört! Rakomelo ja, Raki med honung och ibland kanel, men aldrig glögg. Det måste undersökas närmare. När jag funderar på saken kommer jag på att jag faktiskt sparade ner ett recept på hemgjord glögg innan vi flyttade. Problemet är att det baseras på vodka och vin, jag föredrar alkoholfria varianter, men man får inte vara petig som exil-svensk...

Albanske Vladimir kommer in med några vänner och snart pratar vi jobb för fullt. Jag vill plocka oliver, säger jag. Killarna stirrar på mig - det är svårt! Svårt och svårt, det är väl upp till mig att bedömma, eller hur! Vladimir säger att jag nog klarar av att rensa och samla ihop oliver. - Får vi ett nytt område ska du få följa med oss, vi får 40 euro per dag. Jag ler stort och säger att för de pengarna är jag villig att offra ryggen några dagar.

När dottern slutar går vi hem i natten. Regnet  har avtagit något men det är kyligt och rått i luften. Precis som i Göteborg i februari-mars.

071205 Inte är vädret det minsta bättre idag heller. Jag ligger nedkrupen i dotterns säng, lyssnar på regnet och vindarna och funderar en stund på att ringa Giannis om badkaret igen. Moralen övervinner för en gångs skull, den lilla jag har, så istället kliver jag upp och klär mig. I kylen är det ihåligt. Alla husets skor är nu mer fuktiga, men det är svält eller kyla att välja på. Jag tvingar dottern att följa mig till IN.KA. Vi samsas om vårt enda paraply - jag behöver inget.... - och dottern gnäller över vätan. På Phisical har de som omväxling internet. Jag kastar mig över en dator och hinner ladda upp hela två dagars blogg innan det bryts igen. Skit! Tur att jag sällan eller aldrig behöver betala för mig.

Vi går in på IN.KA och köper på oss lite basvaror och sneddar sen över vägen till bageriet. - Har ni hittat nån lägenhet än, frågar Lefteris. Nääää, inte nått!

Kom hit klockan två idag så åker vi upp till min faster. JAAAA!!! Att vi måste gå hem i ösregnet och ut igen senare känns inte så farligt. Vi ska få se en lägenhet!

Hem med maten, utfodra kissen och få något varmt i magarna. Kläderna är genomblöta, skorna tjippar för varje steg. Vi behöver var våran värmande dusch, men det kan vi glömma.

På slaget två är vi tillbaka nere vid bageriet. Lefteris är inte där! Han är på banken säger hans morbror eller om det är far. Han kommer efter halv tre. Jaaa, Greker och tider....

Vi sätter oss ute på bänken och funderar. Ska vi gå hem eller vänta? Dottern spanar in kakorna i skyltfönstret. Snart har vi en påse Kourabides och Melomakarones i knät - grekiska julkakor. Med munnen fulla med kaksmulor hälsar vi på Lefteris som kommer körande. Hans mor, Maria, mår dåligt. Han kan inte följa oss idag. Vi ser nog rätt håglösa och ynkliga ut där vi sitter. - Kom in så ska jag ringa min moster. Nu är det så att Lefteris inte kan göra bara en sak åt gången - i allafall inte utan tecnomusik på full volym... Det tar en dryg timme, han ringe flera samtal, men tillslut får vi en karta uppritade för oss.

-          Gå bort till ett hotell som heter Canea Mare. Vi vet var det ligger...

-          Ta till vänster upp där och kolla efter Restaurang Nymphi. Vi vet var det ligger...

-          Ta till höger och gå till Elenis Supermarket. Jag vet var det ligger...

-          Knacka på hos min moster Eleni och hälsa från Lefteris. Vi vet vad du heter!!!

Trots ösregnet ångar vi iväg upp mot Stefan Village och Elenis Supermarket. Inne i trapphuset väntar ett yngre par på oss. Kiria Eleni är inte hemma så de ska visa lägenheten.

Uppe på andra våningen finns fyra lägenheter, nummer 8 är ledig. Vi kommer in i en lång, trång, kall hall. Golven är av svart matt marmor, väggarna vita. I slutet av korridoren ligger en liten toalett med mörka marmorväggar, en toalett, ett duschkar och ett handfat. På väggen finns ett litet fönster, men i övrigt är det kalt och tomt och det finns ingen plats för någon tvättmaskin... Till höger om toaletten ligger ett rätt stort sovrum, med samma tråkiga marmorgolv och dörrar ut mot balkongen. Rummet är överbelamrat med möbler som står staplade mitt på golvet. I ena hörnet skymtar jag ett stort mörkt klädskåp.

Till vänster i korridoren ligger vardagsrummet. Mer kalla marmorgolv, nymålade vita väggar, takrosett, utgång till balkongen och en vidunderlig havsutsikt! Innanför vardagsrummet ligger köket - en klar besvikelse.

Fortfarande dessa fula svarta golv och nymålade vita väggar. Stora missprydande fönster mot havet. En löjlig liten köksbänk som blivit påbyggd med åren - hög nog för männen i Snövits liv - med fult blåblommigt kakel. Ingen spis, sunkig diskbänk och ingen kyl/frys. Utrymmet är det inget fel på men det sitter ett underligt väggfast bord mitt i köket. På motsatta sidan om köksbänken finns läckert inbyggda takhöga hyllor och plats för kylen. Dörröppningen omges av små halvhöga vitmålade väggar av tegel, i taket ytterligare en takrosset.

-          Kiria Eleni ska ställa in en liten spis och en kyl. Nu väntar hon på att aluminiumet till dörrarna ska komma, det är därför det är så kallt här. Delarna skulle vara klara i slutet på november. På måndag, tänker jag...

-          - Huset har solpaneler, men alla har egna "cirkulatorer" för varmvattnet och det är nya starka A/C i alla lägenheter. Det är inte kallt när dörrarna väl är på plats.

-          Hyran är 320 euro per månad plus el och ca 4-5 euro för vattnet.

-          Möblerna ingår i hyran, det är lugnt och tyst här och kiria Eleni håller på att renovera och måla huset. Jag kikar ut på väggen och ser en läcker mörkorange nyans som passar perfekt till stenen i fasaden - jag älskar orange!

Pyret och jag slutade lyssna när vi hörde ordet varmvatten och såg takrosetterna... Inte har vi lärt oss något heller. Det är fortfarande bara två rum, men ytan är nästan dubbelt så stor som den vi har nu och rummen har separata ingångar med egen dörr. Balkongen är typiskt grekiskt smal, lite bredare utanför sovrummet, byggd av mörk sten med inslag av rött. Över den bredare delen ska det byggas en pergola. Det bor fem familjer året om i huset, mestadels kiria Elenis barn. Lägenheten vägg i vägg hyrs ut till ett Grekisk-Amerikanskt par på somrarna.

Jag kan lugnt påstå att jag inte tänkte särskilt mycket. Allt med varmvatten och två dörrar är bättre än vi har nu och hyran bara marginellt dyrare. Det är närmare till Platanias, nära till bussen och bara ett stenkast till Kahlua.

-          Vi ska fundera på saken, säger vi. Tusen tack för visningen!

Vi får kiria Elenis telefonnummer och börjar gå ner för trappan. Utanför en av dörrarna står kiria Eleni.

-          Välkomna flickor! Men, är det du? Hon tittar närmare på mig. Kiria Eleni är alltså tanten som äger supermarketen mitt emot Stefan Village. Jag brukade passera henne varje morgon i somras och hon hälsade alltid lika trevligt.

-          Kom in, kom in! Vill ni ha kaffe?

Snart sitter vi bänkade vid hennes köksbord. Jag stirrar hungrigt på en helt nyinstallerar vedkamin till höger om bordet.

-          Tycker du om den? Jag hade vedspis förr men tyckte den tog för mycket plats. En vän monterade in kaminen istället men nu blir det för varmt så jag använder den inte. Hon öppnar luckan och visar var hon stoppar räkningar och reklam...

Kaffet står snart på bordet med ett fat småkakor. - Ät nu tjejer!

Snart blir vi korsförhörda på omväxlande grekiska och engelska. Kiria Eleni pratar riktigt bra engelska och berättar mer om lägenheten och huset. Hon har tröttnat på att sitta sexton timmar per dygn i sin supermarket och nu säljer hon ut allt. - Jag ska bygga en ny lägenhet där nu i vår. Jag spetsar öronen - åtminstone hälften av lokalen har stenväggar och tegelgolv. Hur många rum blir det och vad ligger hyran på?

Två rum, sovrum och vardagsrum, ett litet förråd och kök samt toalett, cirkus 300-350 euro per månad. Jag kalkylerar chanserna till veranda/uteplats men inser att utrymmet är för snålt - om hon inte river en vägg då...

Om vi inte redan bestämt oss innan så har vi gjort det efter kaffestunden med kiria Eleni. Vi borde veta bättre vid det här laget, men vi tackar ja och lovar flytta in mellan den 14 och 15 december.

-          Oj! Jag som inte vet när balkongdörrarna är klara!

Det löser sig, ni kan bo ett tag i grannlägenheten. Hon visar oss upp igen och vi får se ytterligare en lägenhet.

Ingång genom ett ganska stort kök, samma tråkiga golv. Ett sovrum i en smal korridor, stort badrum och ytterligare ett sovrum i slutet av korridoren. I ärlighetens namn betydligt bättre för oss, men permanent uthyrt till sommarboende. I det ena sovrummet står enorma mängder kaktusar som kiria Eleni fått av sin dotter. - Hon gillar kaktusar, jag gillar blommor och färger... Vi får flytta ut dem så ni får plats.

-          Har ni möbler? Jag berättar vad vi har. - Om du vill får ni låna sängar och soffa så länge ni vill.

Vi tackar för oss och för kaffet, lovar höra av oss snart och ger oss ut i regn och mörker. Om det öste ner tidigare så vräker det ner nu. Några steg förbi Nymphie och Veranda blir jag misstänkt våt om fötterna, skorna tar in vatten. - Mamma, jag blir blöt, säger pyret. Jag med, svarar jag. Vi fortsätter en bit men måste snart kliva åt sidan för en bil. Vägen är becksvart och inte förrän bilen närmar sig så ser vi orsaken till vätan - vi står i drygt 20 centimeter vatten! Hela vägen är översvämmad och vi går mitt i strömmen...

Vi skyndar vidare hemåt så fort vi vågar, försöker undvika floden med klent resultat. Snart är vi uppe vid den övre, större, vägen och gatubelysningen gör resten av vägen aningen enklare. På flera ställen är vägen översvämmad av lerigt regnvatten. Bara några få bilister vågar sig ut i ovädret - vi tokstollor promenerar runt under ett paraply med vatten upp på vaderna... Halvvägs hem, utanför hotell Magica ligger en gammal roddbåt i plast. - Kolla hur han har parkerat, flinar jag. Det tar en stund för femöringen att ramla ner men sen börjar pyret skratta.

Vi lämnar Noa's ark bakom oss och skyndar hem till våra varma fleecepyjamasar. Väl innanför dörren överaskas vi av okaraktäristiskt hett vatten och hinner med var våran dusch innan det sinar. Nektarios envisas med att slå igång varmvattenberedaren sent på kvällen. De som jobbar dag får duscha varmt, ibland, vi som jobbar kväll får klara oss med ljummet eller kallt. Eftersom vi båda är lediga ikväll passar vi på att njuta.

Jag gör en snabb Pilaffi på buljong och ris med några köttrester, sen tar vi kaffe och en bit kaka med oss i säng och slår på teven. Jag somnar innan kaffet är urdrucket. Hoppas att jag inte blir förkyld igen nu!

071206 Grattis på namnsdagen alla Nikos!

Idag är det svalt men soligt och klart. Det mesta av regnet har runnit undan och luften luktar fräscht som efter ett svenskt sommarregn. Idag vågar jag mig på att testköra symaskinen efter morgonkaffet. Inget funkar riktigt som det ska men framåt går den i allafall och snart har jag lagat undan en stor hög kläder. Undertråden får jag linda på spolen för hand, trögt och tråkigt men nöden har ingen lag. Nu skiner min maniska sida igenom igen. När jag bromsar in för de sista stygnen på ett örngott har solen gått ner och vi är hungriga. Dottern har fått ledigt även idag och vi är båda nervösa över ledigheten. Precis så här började det i somras också, och innan vi visste ordet av hade pyret fått sparken.

Eftersom jag använt all energi till trasiga sömmar beställer vi pizza från Uncle Tom's. Leonidas är snart på plats med vår Chef's pizza i "barnstorlek". - Var håller ni hus? Varför kommer ni aldrig ner och hälsar på? Vi är lata svarar jag, det är mycket skönare att ligga i sängen och äta pizza. Han flinar och kör vidare. - Lova att hälsa på snart! Vi lovar.

Chef's pizza är en fantastisk uppfinning fylld med tomat, klibbig kaloririk ost och korvar av alla de slag. Rykande het, direkt ur vedugnen, får den till och med Remos att vakna till och tigga vid bordet. Så snart sista kanten är svald tar jag en ljummen dusch och gör mig klar för jobbet. Ytterligare en vecka har gått utan att jag hittat mer regelbundet, eller lukrativt, jobb. På väg till bussen möter jag Vladimir. Jag har hittat en lägenhet! - Jag har hittat nytt jobb! Ja men fatta Vladimir, jag har hittat en lägenhet! -Hallå, jag har hittat nytt jobb! - Till dig Kiki! Va? Vaddå? Var?

Han berättar att han pratat med ägaren till ett kafeneio inne i Chania, nära busstationen, och att de är intresserade. - Jag ska prata med pappan när han kommer från Aten, säger Vladinir, ge mig ditt nummer så hör jag av mig när jag vet mer.

Vet de att jag är svenska och kan begränsat med grekiska? Ja, jag har berättat allt, och att du kan sköta ett kafé och en bar, plus att din förra chef på Skala berömmer dig! Atte vaddå??? Här har jag missat något, men bussen är snart här och jag måste springa. - Vi hörs snart, okej?!

Jag hinner precis med bussen och är inne i Chania tjugo minuter senare. Jag strosar runt en stund i affärer och söker en glödlampa till symaskinen. Singer, som verkar vara de enda i stan som säljer sånt, har redan stängt - de verkar ha helt egna öppettider där och jag blir utan lampa.

Klockan nio väntar jag vid Scorpio. Bec, Ekentros förälskade inkastare, kommer förbi och lovar mig skjuts hem efter jobbet. - Jag har bil nu, inte MC. Tack för det, jag är för gammal/förståndig för att frysa häcken av mig på en 125:a nu för tiden. Om jag inte får köra själv då...

Jobb blir det massor av. Vi har gäster från USA, Australien, England, Frankrike och kära gamla Grekland. Vår franske gäst, Sifis, har bott på Kreta mer än 20 år och räknas som grek. Det är en äldre herre med smak för Vodka/Cola och damer. Nu är det jag som fångar hans uppmärksamhet och snart vill han hålla hand. Jag slinker elegant undan och sysselsätter mig med annat. Thomas viskar till mig att Sifis är snäll men brukar somna efter ett par drinkar - Ibland vill han ha Mezé, flinar Thomas. Jag ser ut som ett frågetecken. Vi serverar väl inte Mezé heller?! Nej, säger Thomas, jag menar att han vill klämma lite - det brukade driva Maja till vanvett. Äsch då, värre har jag fått stå ut med genom åren, det klarar jag av.

Jag lyckas avstyra alla utfall med ett leende, inga var särskilt seriösa eller påflugna, och snart tröttnar Sifis och åker hem. Hans plats intas snart av Kostas, servitören från Remezzo. Kostas har firat sin brors namnsdag och är rejält packad. Han sitter snällt i ett hörn med sin drink, rör den knappt, och flinar fånigt inåtvänt. Är du sjuk Kosta? frågar jag. Va? Nä, det tror jag inte... - Hur mår du själv då? Jag fryser berättar jag. - Kom ska jag värma dig! Han tar mina händer i sina och gnuggar dem hårt. Allt annat än sensuellt och romantiskt, tack och lov. Snart vill han ha en ny drink och stunden efter ska han åka hem. Är du okej nog att köra, undrar jag. Han flinar fånigt. Vill du ha lite vatten? Nääää... Men om du ställer ett glas här så dricker jag det... Jag pysslar om honom en stund och försäkrar mig om att han klarar att köra, sen får han en godnattpuss på kinden och en klapp i baken. Nattinatt! Kör försiktigt!

Fler gäster strömmar till och alla verkar ha en bror som heter Nikos.  Vi tömmer några flaskor Jaegermeister - i gästerna - och en flaska Ursus (Röd Vodka) - i mig och gästerna. Halv fem har vi fortfarande gäster men min chaufför väntar, och eftersom Thomas har ett gott öga till Bec skickar han hem mig med hela 40 euro i lön. Jag har dessutom plockat på mig all dricks jag sett. Hela 7 euro extra och gratis skjuts!

Bec leder stig till bilen och snart är vi på väg ut på landet. Tursamt nog för mig är han mindre förälskad när han är nykter, och aningen förkyld, han nöjer sig med ett tack och en klapp på kinden. - Jag skjutsar dig i morgon med om du vill. Nattinatt!