070308
070308 Jag har funderat på mina finanser. Hur har jag egentligen tänkt klara mig utan skyddsnät i en av Greklands dyraste städer? Jag kan inte räkna med något högavlönat jobb, det kan knappt någon i Grekland om de inte blir läkare, advokater eller ägare till en framgångsrik rörelse. Rent krasst kanske jag får 900 euro i månaden, om jag håller mig arbetsför och jobbar sju dagar i veckan. Det kan bli mer, det kan bli mindre, beroende på var jag jobbar. Hyra och löpande utgifter kommer att ligga mellan 250-400 euro/månaden. Det går att hitta billigt boende men då ska man ligga i och ha tur- tillika vara beredd på att frysa vintertid.
Jag måste ta mitt studielån i beräkning, -100 euro i månaden, och ha en buffert om något händer eller om jag inte får ett året-om jobb. Det är nog bäst jag skaffar jobb på en restaurang, så kan jag i allafall äta mig mätt regelbundet. Varför är jag beredd att sänka min standard då?
Långa perioder i mitt liv har jag bara haft potatis och nudlar att leva på. Förutom det så har jag frusit och vantrivts hela mitt svenska liv. Om jag får välja mellan den dieten i kyla och vantrivsel eller värme och gemenskap är valet lätt. Dessutom är det mitt "I värsta fall" scenario. Jag blev erbjuden bra jobb i somras, året om dessutom, på en restaurang bland annat....Sen finns det gott om bönder och odlingar i området- lite hagel i rumpan får man väl tåla:)
Idag ringe en av Sveriges mer betrodda speditörer och mitt sorgearbete över en förlorad kärlek inleddes.
Ett passande poem till en mycket kär vän...
Dryga 24000 kronor för frakt av 2 kubik, 1 st säng och några flyttkartonger. Dessa kollin upphämtas vid ankomst i Heraklion! Det är ca 3 timmars bilresa från Platanias. Jag har inget körkort... Det blir nog en tur till Aten i vinter ändå, om inte Chania kan uppbringa en medelmjuk aningen bredare resårkärna med tjock bäddmadrass, och det tror jag inte. Nu är det svält, kyla OCH liggsår som är framtidens melodi, vintertid i allafall. Vilket som ska jag till Chania!
Min söta granne var in och inspekterade sitt nya hem idag. Hon och hennes man har bott i huset i nära 50 år, i samma lägenhet på tredje våningen. Nu när de båda passerat 75 och åldern börjar ta ut sin rätt så har de svårt för trapporna. Självklart ska de då ha min lägenhet på 1:a våningen. Det var orsaken till min strids-makeup tidigare i veckan. Nu är det i allafall klart att de tar över och jag är glad ända in i själen. Både för deras skull och för att jag nu slipper tapetsera om det ena sovrummet...En del av möblerna, särskilt hyllor var välkomna, får stå kvar. Jag behöver inte riva mitt hyllsystem och försöka sälja alla skrivbord! På köpet, eller snarare som kompensation, ska de få vårdnaden om mina trådlösa telefoner.
Under eftermiddagen har jag bara sorterat papper, böcker, kläder och scannat bilder. Snart är alla plana ytor fulla med lådor och påsar. Dammsuga är inte att tänka på, jag kommer inte åt. Än ser jag inget system i vansinnet så ett varningens ord åt er som funderar på att emigrera; Hyr ett förråd, skänk till Loppis, lagra hos släkt och vänner, vad som helst. Men börja inte tre månader innan flytt och tro att ni ska hinna sälja allt i tid! Jag tänker på en sång när jag kryssar runt högarna, "Det är mycket mycket mer än man nånsin tror...."
Jag måste ta mitt studielån i beräkning, -100 euro i månaden, och ha en buffert om något händer eller om jag inte får ett året-om jobb. Det är nog bäst jag skaffar jobb på en restaurang, så kan jag i allafall äta mig mätt regelbundet. Varför är jag beredd att sänka min standard då?
Långa perioder i mitt liv har jag bara haft potatis och nudlar att leva på. Förutom det så har jag frusit och vantrivts hela mitt svenska liv. Om jag får välja mellan den dieten i kyla och vantrivsel eller värme och gemenskap är valet lätt. Dessutom är det mitt "I värsta fall" scenario. Jag blev erbjuden bra jobb i somras, året om dessutom, på en restaurang bland annat....Sen finns det gott om bönder och odlingar i området- lite hagel i rumpan får man väl tåla:)
Idag ringe en av Sveriges mer betrodda speditörer och mitt sorgearbete över en förlorad kärlek inleddes.
Larsen Jysk
8/3 2007
Älskad och Saknad
Med din behagliga fjädring och mjuka madrass
du insvept mig med din mjukhet.
Din mörkbruna ram mot mitt vita hull
en smekning för ögat du var.
Genom sömnlösa nätter med oro och gråt
eller dagar med avslappnad läsning.
framför TV och dator vi båda följts åt
och trivts i varandras närhet.
Dina vida famn gav plats åt oss alla
gav vila, gemenskap och värme.
Nu måste vi skiljas, livet är grymt
men frakten är mer än jag klarar.
Jag går vidare ensam mot stenhård madrass...
För dig får det bli adoption
8/3 2007
Älskad och Saknad
Med din behagliga fjädring och mjuka madrass
du insvept mig med din mjukhet.
Din mörkbruna ram mot mitt vita hull
en smekning för ögat du var.
Genom sömnlösa nätter med oro och gråt
eller dagar med avslappnad läsning.
framför TV och dator vi båda följts åt
och trivts i varandras närhet.
Dina vida famn gav plats åt oss alla
gav vila, gemenskap och värme.
Nu måste vi skiljas, livet är grymt
men frakten är mer än jag klarar.
Jag går vidare ensam mot stenhård madrass...
För dig får det bli adoption
Ett passande poem till en mycket kär vän...
Dryga 24000 kronor för frakt av 2 kubik, 1 st säng och några flyttkartonger. Dessa kollin upphämtas vid ankomst i Heraklion! Det är ca 3 timmars bilresa från Platanias. Jag har inget körkort... Det blir nog en tur till Aten i vinter ändå, om inte Chania kan uppbringa en medelmjuk aningen bredare resårkärna med tjock bäddmadrass, och det tror jag inte. Nu är det svält, kyla OCH liggsår som är framtidens melodi, vintertid i allafall. Vilket som ska jag till Chania!
Min söta granne var in och inspekterade sitt nya hem idag. Hon och hennes man har bott i huset i nära 50 år, i samma lägenhet på tredje våningen. Nu när de båda passerat 75 och åldern börjar ta ut sin rätt så har de svårt för trapporna. Självklart ska de då ha min lägenhet på 1:a våningen. Det var orsaken till min strids-makeup tidigare i veckan. Nu är det i allafall klart att de tar över och jag är glad ända in i själen. Både för deras skull och för att jag nu slipper tapetsera om det ena sovrummet...En del av möblerna, särskilt hyllor var välkomna, får stå kvar. Jag behöver inte riva mitt hyllsystem och försöka sälja alla skrivbord! På köpet, eller snarare som kompensation, ska de få vårdnaden om mina trådlösa telefoner.
Under eftermiddagen har jag bara sorterat papper, böcker, kläder och scannat bilder. Snart är alla plana ytor fulla med lådor och påsar. Dammsuga är inte att tänka på, jag kommer inte åt. Än ser jag inget system i vansinnet så ett varningens ord åt er som funderar på att emigrera; Hyr ett förråd, skänk till Loppis, lagra hos släkt och vänner, vad som helst. Men börja inte tre månader innan flytt och tro att ni ska hinna sälja allt i tid! Jag tänker på en sång när jag kryssar runt högarna, "Det är mycket mycket mer än man nånsin tror...."
Kommentarer
Trackback
