070314

070314 Ikväll tar det emot att skriva dagbok. I både huvud och kropp. Det var strålande fint väder ute och jag tyckte att förrådsrensning var lämpligt? Hur som helst är det gjort nu och det känns skönt. All bråte, gamla orginalförpackningar, brädor?!, cykeldäck, uttjatade kläder och kära teddybjörnar är genomgågna. Kvar blev två banankartonger med diverse gamla minnen och husgeråd. Den förra ska pappa få vårdnaden om, när jag vågat berätta att vi ska flytta...den senare kan sonen bärga med sig till London, det är mest sånt han kan behöva, tex. tekoppar... Varför spar man så mycket konstigt? Bara för att det finns plats eller finns det någon vetenskaplig teori om imaginär välfärd kopplad till förråd? Tror jag har en framtid inom forskning på ämnet där. Det som blev kvar är ompackat, några saker återstår att fotografera och sälja och två fulla sopsäckar med kläder och skor ska gå till bättre behövande. Det sliter i själen att skiljas från skorna och det värker i rygg och leder av allt släpande.

Jag har ett engelskt CV! Skam den som ger sig tänkte jag och gav mig på Europasset igen efter allt hårt kroppsarbete. Nu, många timmar senare, vet jag att Gipsbiträde går att översätta till Assisting Dental Technician. Tjusigt va! Om det är helt korrekt har jag inte en aning om, men det ser förbaskat bra ut i papperen. Polerat CV var det ja...26 års arbeten, många blev det, nedskrivna på papper. Min sliriga karriär är dokumenterad på internationellt gångbart språk. Huruvida själva CV't är internationellt gångbart återstår att se. Hitills har påstådda kunskaper räckt långt på Kreta och jag har aldrig visat några betyg eller vitsord. "Med täckhet kan man komma lång, med käckhet kan man komma längre..." Om någon mer än jag minns den gamla visan.
Förrutom att skriva ner allt har jag lagt in mig i olika databaser, till och med Adeccos internationella sökbas. Nu i helgen ska jag slita mitt hår över en personlig presentation, utifall någon nappar. Det får räcka med hjärngympa för idag.

En riktigt glad nyhet är att jag har blivit med bostad- åtminstone temporärt- i Agia Marina. En god vän hörde av sig och erbjöd mig och dottern att dela hans lägenhet. Han skulle självklart undersöka om vi kunde få något eget, men om det inte fanns något lämpligt så får vi bo hos honom tillsvidare. Att han dessutom hyrt sig en poolbar var ett klart plus, nu har jag jobb också! Vissa vänner där nere vrider verkligen ut och in på sig för att hjälpa till, helt utan baktankar också. Även om jag vet att just denne vän har väldigt höga tankar om min bak...

Nu är jag trött och flamsig, dags att avsluta.

image15

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0