Movingstar

070324 Jag är inte glad på min gamla blog nu! Bilder försvinner, fläker ut sig över hela sidan och skymmer länksamlingen och trots upprepade försök lyckas jag inte rätta och spara de stavfel jag upptäckt. Inte med mindre än att jag raderar inläggen och gör om dem. Nu var det inte så lätt det heller, det går ju inte att lägga dem i kronologisk ordning då. Sur och grinig börjar jag snegla på andra alternativ... Jag är en kvinna som gillar ordning och reda, och, jag vill banne mig själv kunna bestämma hur det ska se ut. Förmodligen kommer jag att flytta hela rasket till en annan sida innan sista ordet är sagt...Och gjort!

Ordning och reda förekommer inte här hemma längre. Fönstren är mjölkvita av salt efter senaste regnet, persienner är inte nödvändiga som insynsskydd just nu. Över allt ligger ett dammlager, tjockt nog att fungera som ljuddämpare, tvättkorgen svämmar över och vardagsrummet ser ut som en lumpbod. Köksbordet är överbelamrat med änglar och prydnadssaker och böcker står i staplar runt väggarna. Vore det inte för de kronor jag kan dra in till flytten skulle jag rafsa ner allt i en sopsäck och kasta eländet. Ljuva tanke!

De saker som jag samlat på mig, och fäst mig vid, genom åren har i stor utsträckning varit ett surrogat för Kreta. De färger jag valt på möbler och väggar är tagna från den Kretensiska naturen. Jordens röda färg finns i soffan, de mörka träslagen finns i bord och bokhyllor, Knossos gula och alabastervita väggar är återskapade i Göteborg. Min köksmöbel är målad med kända rödsvarta pelare som förebilder och överallt har det hängt eller stått bilder från Kreta och kopior av Parthenons marmorstatyer. Nu säljer jag ändå de flesta sakerna utan direkt saknad, jag kommer snart att ha äkta vara "runt hörnet". Min vackra Athena-statyett får vara kvar, precis som den gamla kartan över Kreta. På något sätt ska de nog få plats i packningen bland symaskiner, skor och strumpstickor...

Ett enkelt liv med ett apelsinträd och några olivträd utanför köksfönstret är vad jag drömt om. Nu kanske jag får det trots allt.

Ikväll har jag pratat med min andra pappa, jag har förmånen att ha två helt fantastiska fäder i mitt liv. Precis som den förre sa han att han inte var förvånad och att jag fixar det. Som inbiten Greklandsresenär vet han vad som drar, och även om Rhodos är mer hans tassemarker har han besökt Chania flera gånger. Han delar också mitt behov av bekväma sängar och började praktiskt fundera på hur vi löser det. Om den bara fick plats i bilen var det inga problem, hur långt var det till Kreta? Många av mina mer utpräglade drag har jag ärvt av far. Utseende, röst, envishet och bondfångarfasoner...Känner jag min far rätt så har han snart hittat en speditör som betalar för att få frakta min säng. Jag väntar med spänning.