Movingstar

070508 Vaknar okristligt tidigt och mår pyton. Huvudet är tungt, jag har lätt frossa och alla luftvägar plus ögonen är igengrodda. Jag hoppas att det bara är pollen, influensa har jag inte tid med nu. Klockan tio ska lägenheten besiktigas och jag har fortfarande inte fått undan nog med möbler eller städat klart. Köket är fläckvis rent, ja till och med glänsande, men andra ställen och ytor ser ut som skrotupplag med ett lager damm över sig. Jag och kära syster kallar städstilen för flerfrontsangrepp. Jag önskar att jag kunde skyffla prylarna in i en garderob och bara glömma dem. Frukostkaffe och en ciggarett, sen en dusch och på med kläder - jag mår inte bättre men å andra sidan mår jag inte sämre heller. Tjugo i tio ringde det på dörren, jag satt och fyllde i de få flyttkort jag ska skicka och försökte göra en flyttanmälan på nätet samtidigt, min lilla granntant anmälde sin närvaro eftersom jag bett hanne vara med på besiktningen. Tjugo minuter senare kom vaktmästaren med sitt formulär i högsta hugg. Jag slipper tapetsering av rummet jag oroade mig för! Det ska bli arbetsrum för nya hyresgästerna och eftersom vaktis glömt att jag fick det tapetserat när jag flyttade in gick det igenom som det var. Resten av lägenheten har jag renoverat själv så den kunde ingen klaga på.

Lagom till lunch, som jag sällan äter, var jag färdig att åka ner på stan och lämna in olika intyg för påskrift. Då öppnade sig himlen och regnet bara öste ner. Om man redan känner sig febrig och eländig är det inte smart att ge sig ut i hällregn resonerade jag och bryggde kaffe istället. Det är såna saker som spräcker min planering ideligen. Särskilt mycket blev det inte gjort här hemma idag, så här i efterskott så inser jag att jag borde bäddat ner mig istället för att försöka städa.

Jag grubblar fortfarande över min återbetalning, den spräcker ekonomin nu när båda barnen tar studenten. Jag har redan dragit in på studentmössor och fotografering, turligt nog vill de inte gå på studentbaler eller fester, men jag vill så gärna göra dagen minnesvärd på annat sätt. En mysig middag på restaurang, en liten present för att de varit så duktiga och kanske biljetter till Liseberg eller Universeum skulle jag vilja ge dem. Det känns surt som fan just nu. Om jag blir av med mer möbler och prylar får jag in pengar där, men som det är nu...Den intresserade cykelköparen lyser med sin frånvaro, han skulle komma klockan sex men har inte ens hört av sig. Fattar inte folk att man har annat att göra än att sitta och vänta på dem? Tydligen inte. Däremot fick jag mitt hem invaderat av granntantens släktingar. Eftersom ett rum var tömt tyckte de att de kunde börja flytta in kartonger dit redan nu, det blir ju så mycket att göra på flyttdagen i allafall... Ja just det! Jag är ensam om att städa min femrummare, ingen släkt här inte och ungarna är upptagna med skolor, prov och avslutningar. På flyttdagen ska allt som inte blivit sålt packas, lägenheten ska städas och vi ska vara ute klockan 12.00, sonen har vanlig skoldag då. Var vi ska ta vägen sen, hur vi ska få duscha, äta och vila fram till flygbussen går vid midnatt har jag inte listat ut än. Varför tror folk att det är lättare för mig att flytta bara för att vi flyttar längre och varför kan jag inte säga nej? Jag är så van att inte vara till besvär för någon att jag reflexmässigt säger ja, det går så bra så... Sen sitter jag här och beklagar mig!

Nu måste jag ta tag i de sista lådorna saker, försöka sälja alla böcker och sortera upp det sista. Jag får ringa runt till olika loppisar och se om de vill köpa sakerna som är kvar. Eftersom jag avskyr att prata i telefon sitter det hårt åt. Jag måste ringa min internetleverantör och höra vad jag ska göra med modemet också, jag gissar att de vill ha tillbaka sina prylar och jag vill inte bli skyldig mer än jag är nu. Allt som har med ekonomin att göra MÅSTE vara löst innan vi åker, jag kommer varken att ha tid eller möjlighet att lösa sånt från Kreta, det är nog med praktiskt som måste lösas där ändå. Boende, jobb, inkomster kontra utgifter. Att sitta och diskutera in- och avbetalningar över mobilen är inget jag tänker ge mig på.

Gud vad jag är tråkig när jag är sur! Jag skriver ner eländet bara för att minnas att allt inte flöt smidigt trots planeringen, annars finns det en risk att jag förskönar flytten på äldre dar och det vill jag inte.


Det ser fridfullt ut där nere i dalen som jag glömt namnet på