070528
070528 Måndag kväll, drygt tre dygn kvar innan flytt och SAS strejkar fortfarande. Strejkar verkar även mina möbelspekulanter göra, jag har fortfarande massor med möbler kvar. Nu oroar jag mig inte bara för sonen utan även för att måsta kasta sängen som jag inte ens vill skiljas från.
I sovrummet står sängramen, nedskruvad faktiskt!, sängborden, en hel hög lampor och takfläkten som jag vill ta med men som nog blir för tung. I vardagsrummet står en soffgrupp i skinn, en tv-bänk och en bokhylla plus ytterligare lampor. Syrummet är okuperat av alla boklådor och en massa småkrafs. Jag skulle lugnt sälja rubbet för 4000 kronor om bara nån kom hit och ville ha det. Cykeln i källaren har jag förträngt, precis som sonens datorskärm av nyare modell.
Idag gjorde jag en ansats till att packa mina kartonger. Jag hade precis stoppat ner en av mina symaskiner när dottern ber mig laga hennes nya jeans. Upp med prylarna igen och laga med det som fanns kvar och stod till buds. Det är första gången jag lappar ett par jeans med resterna från en festklänning... Nu vaknade sonen till liv och talade om att en knapp lossnat i hans nya byxor. Yay, gör vågen! Tanken var att saker skulle ner i lådor, inte upp på arbetsbordet igen.
Jag lagade det som lagas bör och ägnade några timmar åt att packa ner en del husgeråd istället. Jag har en del saker som jag vill ta med, två stora dyra kastruller, mina fina bestick och en del plastprylar som knappt väger något. När allt var klart var det middagsdags. Vad fanns kvar i kyl och skafferi? Pasta! Stuvade makaroner och isterband lät helt ok. Rent reflexmässigt öppnar jag kastrullskåpet och inser att där bara står en enliters tekastrull... Gissa vad? Jag fick sprätta mina nypackade lådor och plocka fram pastakastrullen igen. När vi ändå sölade ner var det lika bra att låta plastservisen stå orörd i skåpet också.
Ikväll känner jag mig trött, orolig och ofokuserad. Jag oroar mig för hur vi ska hinna, hur det blir med min Lilleman och tycker synd om dottern som inte får en riktig studentfest. I morgon kommer det säkert att bli snö och drivis när hon ska ha finklänning, se somrig ut och förlusta sig. Sonen vet inget ännu, men vi ska fira hans student samtidigt. Bubblet står på kylning, läckert mörkröda jordgubbar är inköpta, istället för plakat får de medaljer för väl genomlidna skolår och en blombukett var. Presenterna får vänta tills vi kommit på plats allihop. Dottern vill ha sin guldmedaljong, sonen får en kombinerad student och 20-årspresent i form av en tft-skärm. Den vet han inte heller något om än utan får köpa själv i London. Om han kommer dit...
I morgon får jag visa lite stake, ta mig igenom studentfestligheterna och skrubba klart huset. Som det ser ut idag kommer jag att ha fullt upp med att sälja möbler i det sista, pengarna behövs tyvärr och det ÄR fult att kasta.
Det blir ingen bild idag - Gissa vem som packat ner skivan?
I sovrummet står sängramen, nedskruvad faktiskt!, sängborden, en hel hög lampor och takfläkten som jag vill ta med men som nog blir för tung. I vardagsrummet står en soffgrupp i skinn, en tv-bänk och en bokhylla plus ytterligare lampor. Syrummet är okuperat av alla boklådor och en massa småkrafs. Jag skulle lugnt sälja rubbet för 4000 kronor om bara nån kom hit och ville ha det. Cykeln i källaren har jag förträngt, precis som sonens datorskärm av nyare modell.
Idag gjorde jag en ansats till att packa mina kartonger. Jag hade precis stoppat ner en av mina symaskiner när dottern ber mig laga hennes nya jeans. Upp med prylarna igen och laga med det som fanns kvar och stod till buds. Det är första gången jag lappar ett par jeans med resterna från en festklänning... Nu vaknade sonen till liv och talade om att en knapp lossnat i hans nya byxor. Yay, gör vågen! Tanken var att saker skulle ner i lådor, inte upp på arbetsbordet igen.
Jag lagade det som lagas bör och ägnade några timmar åt att packa ner en del husgeråd istället. Jag har en del saker som jag vill ta med, två stora dyra kastruller, mina fina bestick och en del plastprylar som knappt väger något. När allt var klart var det middagsdags. Vad fanns kvar i kyl och skafferi? Pasta! Stuvade makaroner och isterband lät helt ok. Rent reflexmässigt öppnar jag kastrullskåpet och inser att där bara står en enliters tekastrull... Gissa vad? Jag fick sprätta mina nypackade lådor och plocka fram pastakastrullen igen. När vi ändå sölade ner var det lika bra att låta plastservisen stå orörd i skåpet också.
Ikväll känner jag mig trött, orolig och ofokuserad. Jag oroar mig för hur vi ska hinna, hur det blir med min Lilleman och tycker synd om dottern som inte får en riktig studentfest. I morgon kommer det säkert att bli snö och drivis när hon ska ha finklänning, se somrig ut och förlusta sig. Sonen vet inget ännu, men vi ska fira hans student samtidigt. Bubblet står på kylning, läckert mörkröda jordgubbar är inköpta, istället för plakat får de medaljer för väl genomlidna skolår och en blombukett var. Presenterna får vänta tills vi kommit på plats allihop. Dottern vill ha sin guldmedaljong, sonen får en kombinerad student och 20-årspresent i form av en tft-skärm. Den vet han inte heller något om än utan får köpa själv i London. Om han kommer dit...
I morgon får jag visa lite stake, ta mig igenom studentfestligheterna och skrubba klart huset. Som det ser ut idag kommer jag att ha fullt upp med att sälja möbler i det sista, pengarna behövs tyvärr och det ÄR fult att kasta.
Det blir ingen bild idag - Gissa vem som packat ner skivan?
Kommentarer
Trackback
