Movingstar

071110 Storm, ösregn och 16 grader är vad jag vaknar till. Vädret matchar mitt humör exakt. Eftersom det känns varmare ute än inne tar jag frukostkaffet på verandan och funderar över vad jag ska göra med livet. Tvättmaskinen går men jag är tveksam till om något torkar i det här vädret. Istället för att sitta hemma och deppa går jag ner till Phisical. Idag funkar internet igen, om än segt. Jag har fått mer musik från Jan och bilder på min senaste systerdotter, men jag har fortfarande inget minne att spara sakerna på. Klockan tolv ringer jag Symaskins-Giorgos - Inget svar, mobilen är avstängd. Så förvånad jag blir då... Jag skickar honom ett trevligt sms och ber honom lämna den på cafét vägg i vägg med hans butik - Vi hämtar den där efter två idag. Tusen tack för hjälpen!

Aggelos ringer strax efteråt och undrar var jag är. - Jag kommer bort till Phisical, vänta på mig där! Det tar inte lång stund innan han är på plats. Han ringer Giorgos om maskinen och nu svarar han. - Den finns på kafeét som hon bad om. Vi åker upp till Platanias och där står min maskin på en stol! När jag lyfter upp den ser jag att flera skruvar saknas - den är inte ihopmonterad! Fan, skit, helvete etc etc!!!

Jag får skjuts hem , tackar för hjälpen och lovar höra av mig när jag vet om maskinen är i bruksskick.

Hemma i sängen ligger en febrig och hostig dotter. Strålande! Livet och turen är verkligen på min sida den här månaden! Jag kokar oss lite honungsvatten med citron, berättar att jag är arbetslös igen och undrar om hon kommer att orka jobba nu när hon är sjuk. Min pärla till dotter lovar att göra sitt bästa och mer kan jag inte begära.

När vi fikat testar jag symaskinen. Den funkar, men det är knappt. De nya delarna är monterade men pressarfoten försvunnen och fler skruvar än jag ser hål till ligger i påsen. Jag får nog lov att be Singerbutiken om hjälp ändå - det kanske jag skulle gjort från början...

Argiris knackar på, å Nektarios vägnar, och ber mig betala elräkningen. - Får jag se räkningen då? frågar jag. Det finns bara en preliminär beräkning, men jag ska ändå betala 50 euro. - Det har alla i huset fått göra. Jo pyttsan! Hyresgäster har kommit och gått under sommaren och ingen av de korttidsboende har betalat någon el. Jag vägar tro att jag förbrukat så mycket el, tvättmaskin till trots, när jag sällan eller aldrig har ljuset tänt.

Han får 40 euro. Skulle det bli mer för min del så får han dem när han kan visa på min förbrukning!  Stackars Argiris... Han kommer alltid i kläm när Nektarios fegar ur.

Väggarna är inte tjockare än att jag hör Nektarios klaga, men mig säger han inget till...

Jag tar en promenad runt byn för att dämpa rastlösheten. Halvvägs upp till kyrkan möter jag en gammal kollega från Kiss Bar. Stanna! Vaddå? Han får stopp på motorcykeln och undrar vad jag har på hjärtat. Du har lägenheter va? - Jooo, det stämmer. Har du någon ledig trea? Jooo, det har jag. Vill du se den?

Jag som inte har en susning om var hans hus ligger hoppar upp på motorcykeln och det bär iväg upp genom byn. Under viadukten, förbi geten, upp på berget och in mellan odlingarna går färden. Här är det, säger Antonis och pekar på ett tvåvåningshus. Vi är högt uppe på berget i Agia Marina och utsikten är fantastisk! Lägenheten är fin men jag får ingen känsla för den. Allt är nytt och fräscht men förbannat modernt i färger och form. Verandan däremot är att mörda för. Rakt fram ligger ser man hela Chania och en bra bit bort, till vänster ligger havet och ön Thodorou. Priset är perfekta 300 euro, plus el och vatten. Badrummet har badkar, det finns en varmvattenberedare på taket och det är draget för element. Trots det tvekar jag. Antonis frågar om jag vill ha skjuts ner, jag talar om att jag vill provgå istället. - Hör av dig om du vill hyra lägenheten! Jag lovar och tackar för titten. Med raska steg tar det tio minuter att gå ner till byn - då är det nerför hela vägen... Hur lång tid tar det upp? Finns det vägbelysning? Hur skulle det funka i vinter? Huvudet snurrar av tankar när jag kommer hem.

Eftersom jag känner mig frusen och febrig igen, och inte har annat att göra, kryper jag ner i sängen. När jag vaknar är pyret på väg till jobbet, febern och hostan till trots. Jag ordnar en snabb middag men ingen av oss har någon direkt matlust. Dottern ger sig av - jag försjunker i grubblerier. November är sämsta möjliga tid på året att bli arbetslös. Chansen att jag, som inte ens pratar flytande grekiska, ska hitta ett nytt jobb är på gränsen till obefintlig. Utan rätt till A-kassa eller med en rejäl sparad slant sitter jag i skiten nu.

Jag orkar inte fundera mer ikväll utan kryper i säng igen och sover bort resten av en bedrövlig dag.

Utsikt fran balkongen...

071111 Inte är jag mindre sjuk eller mindre arbetslös när jag vaknar - tidigt. Efter kaffet går jag ner till IN.KA och köper dagstidningen. Det finns några jobbannonser där de söker engelska språkkunskaper men ingen svarar tidigt en söndag morgon. Dottern ligger utslagen med hosta och feber. Hennes ögon är igengrodda, näsan rinner och hon är i allmänt bedrövligt skick. Jag bjuder på honungsvatten och Depon, mer kan jag inte göra.

Ute är det regnigt och grått. Den varma dusch vi båda längtar efter kan vi se oss i månen efter.

Mixalis ringer och undrar hur det är med oss, jag berättar precis hur eländig jag känner mig. - Bjuder du på middag? undrar han. Jo visst, jag tänker ändå göra en Stifado av grytbitarna som ligger i frysen. Du är välkommen vid fem.

En snabb inventering av kylen visar att jag behöver lök, mjölk och kattmat. Ytterligare en vända ner på IN.KA alltså. Dottern vill följa med, och hon vill gärna se var Antonis lägenhet ligger också. Vi packar på oss kläder och går ut i höstrusket. På väg upp till lägenheten tar jag tid. När vi kommit upp för backarna är vi anfådda, svettiga och röda. Det tog fjorton minuter i min raska takt. Dottern tycker trots det att vi ska be att få se lägenheten igen.

Tio minuter senare är vi tillbaks nere i gamla byn. Det lilla huset ser fortfarande befolkat ut och jag har inget hört från Thodoris. Det blev visst inte ledigt ändå då...

Vi handlar hem det som behövs och går hem. Dottern kryper isäng igen, jag börjar med middagen. Skala lök, hacka tomater, bryna kött och skala potatis. Stifado ska egentligen göras på kanin, men jag gillar inte småben utan väljer fläskkött istället. När jag kommer till kryddandet får jag problem. Kokboken är engelsk och vad i hela helsike är Clove för krydda? Jag litar på näsan och min instinkt. När Mixalis dyker upp puttrar köttet i vinlag och tomater, kryddat med salt, peppar, kanel, nejlika och en nypa paprika. Vad använder man för kryddor i Stifado? frågar jag. Salt, peppar, kanel, nejlika... Något mer är jag säker på, men vad?

Vi sätter oss ute för att inte störa Pyrets sömn. Mixalis bläddrar i tidningen och föreslår jobb. Han är minst sagt förbannad över att jag låter dottern jobba på Ekentro och det talar han om. - Det är ett skitställe! Fattar du vad hon utsätts för? Skulle hon inte plugga i vinter??? Man gör inte vad som helst för pengar! Jo, man gör rätt mycket för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Plugga kan hon bara göra om hon hittar ett deltidsjobb OCH om vi har tillgång till internet hemma. Jag är arbetslös! Någon måste dra in pengar dagligen. Begriper du vilken press vi har på oss? Sluta skälla och hjälp mig hitta ett jobb istället!

När vi ätit, en välkryddad Stifado med klyftpotatis, tar vi en kaffe på verandan. Dotterns feber har stigit så trots att jag fasar för följderna sjukskriver hon sig. Mixalis kliver upp och försvinner iväg - jag kommer snart - ett par minuter. Ta de här, säger han och räcker mig en rulle pengar, det är till hyran. Jag vill inte ha dina pengar, jag vill ha ett jobb!

Han envisas med att han är skyldig mig pengar, stoppar trehundra i mitt sängbord och säger att han inte vill höra ett ord till om pengarna, eller om att dottern jobbar på Ekentro... Det är inte så illa som det låter där säger både jag och dottern. Okej, chefen är en gapig och gniden skit och jobbet går ut på att få redan packade jänkare att dricka mer, men ändå... Mixalis lyssnar inte och till slut byter vi samtalsämne helt. Kvällen blir trots allt riktigt trevlig i vår spartanska lägenhet. Vi ser lite på TV, pratar om allt och alla och smälter maten. När Mixalis går får han en lång varm kram och ett tack. Han är en riktig vän. Precis vad jag behöver här.

Pyret, jag och Remos bäddar ner oss i sängen med teven placerad framför. Remos surar lite över Mixalis besök, han är svartsjuk kattkillen, men somnar snart mellan oss. En stund senare sover även jag och dottern.

Mer balkongvyer... Ganska precis i mittens syns Singelslingan.

071112 Jag vaknar tidigt som attan och bestämmer mig för att göra Chania trots feber och hosta. Dottern är helt ur slag, henne bryr jag mig inte ens om att väcka. Efter kaffet tar jag symaskinen med mig och går till bussen, minuterna efteråt har jag fått lift ända fram till busstationen. Inne på Singer förklarar jag problemen med symaskinen, får ett visitkort och löfte om att de ska ringa mig på onsdag. - Kostar det mindre än 40 euro så fixar vi det utan att höra av oss, blir det mer så får du avgöra själv.

Jag går vidare ut på stan och in på ett internetcafé. Om jag inte minns fel har jag mitt CV sparat på mailen. Mycket riktigt och smart av mig. Jag drar ut två ex, passar på att söka jobb på plats, betalar och går för att köpa tidningen. Utanför caféet springer jag ihop med sköna Elena. Hon har slutat på biluthyrningen, för säsongen eller för gott vet hon inte än. Just hemkommen från Serbien, arbetslös och sänglös. Elena har bott tio år i Grekland, är jämngammal med mig, pratar flytande grekiska men sitter trots det i samma sits som jag. Ska livet verkligen vara så här osäkert? Vi trotsar svält och fattigdom och tar en fika på lokal. Eftersom vi knappt setts sen jag slutade på Platanias Tours har vi massor att prata om, dessutom njuter jag av att ta en kaffe med en tjejkompis - det händer inte ofta nog. Vi blir sittande i flera timmar, bollar jobbidéer, baktalar gamla chefer och gemensamma bekanta, dricker kaffe och läsk. Elena berättar mer om den grekiska arbetslöshetsförsäkringen och säger åt mig att passa mig för IKA vintertid. - Tar du IKA på vintrarna så förlorar du rätten att stämpla som säsongspersonal. Det hade jag inte en aaaning om, trots allt jag läst.

Hon berättar också att hon jobbat på några av de mer "skumma" barerna vintertid. Några har oförtjänt dåligt rykte, andra ska man akta sig för. Vissa barer har "sällskapsdamer" vars jobb är att få gästerna att bjuda dem på drinkar. De barerna tjänar man mest på, säger hon. Prostitution förekommer, här precis som över allt annars, men det är inget man blir tvingad till som Mixalis påstår. Jag sökte jobb på en av de mer ökända barerna en gång i tiden - innan jag hade riktig koll på vad en "skitbar" var... 55 euro per natt, jobb från 9-10 till tidiga morgonen, klientel: till stor del lokala bönder. Om jag pratat flytande grekiska skulle jag övervägt saken för egen del, men inte för Pyrets.

Vi siljs åt och lovar att höras snart. Elena går hem, jag går ner och söker jobb på ett annat internetfik, "24 Hour Open". Ägaren säger att de söker en man/kille. Klientelet är lite skumt nattetid... Jag talar om vad jag jobbat med tidigare och att jag nog kan hantera det. Jag lämnar mitt telefonnummer men håller inte andan när jag går därifrån. Var kan jag mer söka tro? Hotell Samaria söker någon till cafeét står det i tidningen. Jag provar lyckan men blir stoppad i receptionen eftersom jag inte pratar grekiska. Ut på byn igen. Klockan närmar sig två, det är måndag och butikerna stänger snart. Jag tar bussen hem. Dottern ligger fortfarande nedbäddad med feber och skrällhosta, jag gör henne sällskap i sängvärmen.

Vi vaknar vid middagstid, värmer soppa och brer några mackor och sätter oss ute. Vad ska vi hitta på? Det kryper i kroppen av rastlöshet och oro. Jag fixar inte arbetslöshet här.

Vi bestämmer oss för att kraxa ur halsarna och presentera oss på fler barer inne i stan, någon gång borde vi få napp. För att glädja Mixalis ringer jag upp Penny och Stewart, mina britiska vänner. De om några har järnkoll på barer och barägare. Vilka barer är "rena" och trevliga? Jag får en lista med tänkbara barer. Oroa dig inte så mycket, säger Stewart. Jag och Penny har lyckats överleva tio år här i Chania, med småbarn och utan att prata grekiska.

Jag lovar att försöka slappna av, men jag vet hur svårt det är...

Vi svidar upp oss och hinner med sista bussen ner till stan - den går 21.20 nu på vintern. Av någon orsak kommer jag att tänka på livet i lilla Indal när jag kollar tidtabellen... Nere i Chania söker vi upp de barer som Stewart nämnt. Karlssons är stängt för säsongen, Avalon har all personal de behöver, Scorpio är inte öppet ikväll, El Mondo har redan 4 tjejer anställda - tre av dem är svenska - Spirit Lounge går i Rastafärger och doftar misstänkt olagligt... Ingen tur i natt heller. Pengarna rullar iväg, taxin kostar 8 euro och klockan är nästan halv fem när vi kryper isäng.

071113 Stiga upp tidigt är det inte tal om. Nattens rundtur har satt sina spår, hostan är värre och febern är tillbaks. Jag stannar i sängvärmen med min bok tills jag känner liggsåren komma krypande, först då tar jag en ljumen dusch och klär mig. Dottern kommer igång och tillsamans tar vi en tur ner på byn för att prova lyckan på Joker. Chansen är liten att man vinner, men man måste spela för att vinna. Två rader kostar 60 cent, värt ett försök ändå.

När vi lämnat in kupongerna går vi till Phisical för en stunds surfande. Lokalen är full med äldre greker som dricker kaffe, snackar skit och ser fotboll på storbildsteven. Längst in vid datorerna sitter Yannis, en bekant från byn, och sliter sitt redan korta hår. Han försöker föra bilder från sin kamera till datorn för att kunna maila dem till vänner. Jag surfar och dottern ger sig i kast med att hjälpa honom. Farbror Aggelos kommer in och vill ha hjälp med att köpa cigarrer över nätet och tillslut ger jag upp mina skrivförsök. Alla pratar i munnen på varandra och alla vill åt mina datakunskaper.

Aggelos får i uppdrag att skapa ett eBay-konto och skaffa PayPal, jag övergår till att installera Yannis kameras drivrutiner på den andra datorn. Snart är han igång med bildöverföring. Aggelos kör fast på de enklaste frågorna... Helst plötsligt hänger sig allt och jag konstaterar att nätet ligger nere igen. Slut på dagens lektioner mina herrar. Det blir 5 euro var, säger jag leénde. Istället för lön slipper jag betala mitt surfande och får Antonis telefonnummer samt två bakelser av Yannis.

- Antonis, har du tid att visa oss insidan av din lägenhet igen? Jo, jag hämtar er om en timme.

-Tack, men vi går hellre upp. Är ni galna? Det är långt och kallt, man kan inte gå dit!

-Ska vi bo där vill det till att vi klarar promenaden också... Okej, vi ses om en timme.

Vi sitter kvar en stund på Phisical för att sysselsätta oss, sen börjar vi gå upp genom byn i mörkret. När vi kommit under viadukten blir det kolsvart, vi ser inte ens handen framför oss. En bit upp på berget lyser bostadshusen upp vägen och 15 minuter senare är vi på plats. Antonis väntar inne i lägenheten och låter oss gå husesyn. Dottern fastnar även hon för balkongen, utsikten och badkaret. Jag känner fortfarande inget direkt för själva lägenheten. - Vill ni ha skjuts ner? frågar Antonis. Nej tack, vi går.

Hela vägen hem överlägger vi om lägenheten. Det ÄR långt att gå. Det ÄR becksvart på vintern. Backen ÄR brant. Lilla sovrummet ÄR litet och det finns ingen plats för vår tv-bänk i vardagsrummet. Det finns inget tak över balkongen... Tillslut enas vi om att tacka nej, trots varmvattenberedaren och badkaret.

Hemma äter vi en sen middag på resterna av Stifadon. Efter maten läser jag bostadsannonserna igen - 2:a i Agia Marina - Det är allt. Inget pris, ingen beskrivning, inga ledtrådar. Jag ringer och hoppas att ägaren pratar engelska.

Har du en ledig lägenhet i Agia Marina? -Joo... Var ligger den? -Vem undrar?

Jag förklarar vem jag är och mannen vet genast vem han pratar med - själv har jag inte en susning om vem han är... Han förklarar vart den finns och ber mig återkomma efter tolv imorgon, jag önskar en god natt och tackar för mig.

Eftersom promenaden upp på berget sugit musten ur oss tar vi våra bakelser med oss i säng och ser Fantomen på Operan på datorn. I mitten på filmen somnar jag. Hela natten har jag mardrömmar om sönderslagna möblemang, svält och andra underligheter. Mitt i natten väcker jag mig själv och dottern genom att sitta rakt upp i sängen och skrika Panagiri! Panagiri! Panagiri!!!

Trött, febrig och förvirrad kliver jag upp och skriver ner ordet - jag har inte en aning om vad jag sagt - sen somnar jag om några timmar.