071216 - 71218

071216 Klockan är tre innan jag orkar flytta mig ut till köket för morgonkaffet, det är minst sagt svalt i lägenheten eftersom köksdörren är konstruerad som ett såll. Vindarna viner rakt in så jag söker rätt på ett gammalt badlakan som får agera dragtax i springan. Kaffet går fort på den nya spisen, kiria Eleni köpte en ny spis med ugn och en köksfläkt till oss samma dag som vi flyttade in. Tyvärr finns det bara ett eluttag i köket, så köra dem samtidigt är inte att tänka på med mindre än att jag får dra ur kontakten till kylen.


När kaffet är klart och urdrucket vågar jag mig ut på altanen. Löven från husets klängväxter ligger som en hal matta över balkonggolvet. Jag söker fram sopen men har svårt att fokusera på arbetet, utsikten stör. Till vänster ser jag Stefan Village och bergen, rakt fram skymtar gamla Platanias, till höger är det hav och åter hav endast avbrutet av min älskade lilla ö Thodorou.

När jag spat klart och klätt mig anständigt går jag in i grannlägenheten, 8:an, och monterar in tvättmaskinen. Innan jag startar den kommer jag faktiskt ihåg att plocka ut lamporna, sen är det tvättdags. Jag går ett varv i lägenheten, inspekterar garderober och utrymmen, testar trycket i duschen och snokar runt. Om bara dörrarna kommer på plats så kanske den blir bebolig. I hallen finns en skohylla och ett rejält klädskåp, sovrummet är stort och har även det ett rejält klädskåp. Att knopparna hotar ramla loss får jag ta tag i senare. Vardagsrummet är helt nyligen hopbyggt med köket - tyvärr - men är rymligt och lättmöblerat. Köket är en historia för sig... Det står ett väggfast gammalt köksbord mitt i köket, till vänster står en aningen större modell kyl från sent 70-tal, där dörren tidigare ledde ut till hallen finns platsbygda hyllor upp till taket. Under det fulaste fönster jag någonsin skådat finns en ynkligt liten köksbänk med två skåp och två lådor - höjden är anpassad efter Snövits dvärgar - och fastbyggt i den är en urful, tio centimeter högre, bänk klädd i kakel. Kaklet som klär väggen är onämnbart fult... Inget som inte går att åtgärda om vi nu ska bo här. Badrummet är hyfsat om än tråkigt hotellaktigt och även här finns en liten varmvattencirkulator. Jaaaa... Går det så går det.


Jag återvänder till draghålet och tar mig an uppackningen av kläder innan jag går ner på IN.KA en sväng. Inne på Physical är det kö till datorerna så för att trösta mig köper jag hem pizza från Uncle Tom's och går hem. Pyret har vaknat till och tagit en dusch undertiden jag varit ute. Inbyltade i pyjamasar och fleecemorgonrockar kryper vi ner i sängen, slår igång AC:n och slukar pizzan direkt ur kartongen. Man får inte vara fin i kanten så här på söndagseftermiddagarna. Större delen av kvälen ser vi film på datorn, lägenheterna erbjuder inga TV-uttag... När natten är ett faktum stänger jag AC:n och slår igång Mixalis lilla fläkt istället, den bjuder på bättre och billigare värme.



071217 Jag vaknar redan åtta av en ynkligt jamande Remos. - Jag är hungrig! Mata mig!

Herrn verkar anpassa sig bra efter flytten, trots den traumatiska upplevelsen i Mixalis pick-up. När han ätit ber han om att få gå ut en stund. Han strosar runt på balkongen, undrar nog hur han ska ta sig ner i markplan, och försvinner in på grannens balkong ett tag. Jag går in igen, kokar mitt kaffe och dricker det sen ute på balkongen. Det är kallt och grått ute, utsikten är minimal idag. När jag börjar hacka tänder av kyla tar jag en dusch. Värmen är snar men trycket nästan löjligt lågt. Jag mixtrar en stund med slangar, kranar och packningar och lyckas öka det en aning. Nu kan man duscha utan ståpäls - nästan.


Dottern ska jobba inatt igen så hon får sova vidare, jag sliter med uppackningen en stund igen. När det rör på sig inne i sovrummet tar jag med mig datorn in under täcket, i värmen, och ger mig på att hacka grannarnas trådlösa nätverk. Yippie! Tre trådlösa, oskuldsfullt oskyddade, nätverk innom räckhåll - Jag är online!

Nu kan jag kontakta banken angående mitt spärrade kort, maila pappa och kolla hur mycket han satte in till CSN och - viktigare än något annat - kontakta och prata med kära syster yster i London. Tiden går och snart är det middagsdags. Jag rör ihop något ätbart till dottern, tankarna är ute på nätet, och återgår sen till min brottsliga bana. Hela kvällen, och halva natten, surfar jag. När mörkret faller och anslutningen blir instabil drar jag fram ett litet sminkbord till balkongdörren, klär mig varmt, drar på AC:n för fullt och surfar på nätet med vågornas dån i bakgrunden. Det blir en sen natt. När jag äntligen känner mig mätt för dagen är jag iskall och stel. Rumpan har vuxit fast i stolen, ryggen värker och jag är hungrig. Det struntar jag i. Jag lindar morgonrocken om mig och kryper ner under täckena - fullt påklädd.



071218 Jag väcks vid 10 av ett envist knackande på dörren. Min granne, kiria Elenis son, talar om att de nya skjutdörrarna nu sitter på plats och att vi kan flytta in i morgon. Imorgon? Varför så sent? - Mamma vill städa ur lägenheten innan och hon r upptagen idag. Skulle det vara en ursäkt? Jag har hela dagen på mig att städa och gno!

Jag dricker kaffe i ilfart, samlar ihop mina städattiraljer och ger mig sen i kast med städningen. Torkar dörrar, släpar runt de möbler som står i lägenheten, monterar upp en säng som passar min madrass, skurar golv och putsar badrumskakel. Pavlos, Elenis son, ägnar sig åt att montera köksfläkten och ett uttag till spisen. Helt plötsligt kommer kiria Eleni inrusande. - Jag var på sjukhuset med min mamma, jag kom med taxi nu. Jag städar! Kommer inte på tal, svarar jag. Sätt dig ner och andas, jag har massor med tid över till städning de närmaste dagarna.


Hon ger med sig och försvinner ner till sitt. Jag fortsätter feja. Allt som jag inte vill ha bär jag ut i trapphuset, sen börjar jag flytta in våra pinaler. Småsaker först, sen kläder och skor. Matvarorna och allt ur badrummet kommer på plats. Klockan tre anmäler sig dottern till de vaknas skara och får på fastande mage bära möbler med mig. - Vi tar allt tungt tillsammans så fixar jag resten när du är på jobbet, okej.

Dottern och jag baxar och bär.

När det mesta är på plats slår jag igång AC:n som verkar vara modell större än de andra jag haft. Sen går jag in i köket och förbereder middagen. När jag slår igång spisen går säkringen i hallen...

Jag petar ihop en snabb pasta som vi äter i samma hastighet, dottern hoppar in i duschen och säkringen går igen. Kan man inte uppgradera automatsäkringar på något sätt, eller brinner ledningarna då tro?

När pyret ändå står och huttrar passar jag på att byta duschandtag mellan lägenheterna och plocka bort några onödigt små packningar, sen får hon återgå in i värmen och vätan. - Trycket är bättre mamma, och det blir varmare här!


Dottern är snart påväg till jobbet. Jag fortsätter flytta in och runt saker. Sovrummet blir mitt revir, igen. Dottern får vardagsrummet eftersom hon kommer hem mitt i natten oftare, och alltid ska ha något att äta eller dricka då. Dessutom sover hon djupare än Törnrosa när hon somnat. Jag makar in hennes madrass i ett hörn, bäddare rent och ställer TV-bänken och det lilla bordet framför. Super! Mysigt men förbannat kallt...

I sovrummet flyttar jag runt sängen tills jag är nöjd, baxar upp min, aningen för långa, madrass och sätter mig bestämt på den så den sjunker på plats. Jag sover i knähöjd igen!

Bädda, ställa sängborden på plats, lägga på mattorna och hänga kläder i garderoben.

Köket är snabbt fixat. Eftersom bordet är väggfast får jag nöja mig med våra stolar så länge. Hyllorna fylls raskt med våra egna prylar - fler än vi har plats för - och i badrummet börjar det likna något.


23.20 orkar jag inget mer. Jag kokar en dubbel kaffe, slår på datorn och gräver efter en cigarett. Tomt!!! Panik! Nu är frågan: Ska jag ge mig ut i regn och kyla och köpa cigg eller ska jag sova bort eländet?

Jag klär mig och börjar jakten på nikotin. Ner till bageriet som alltid har öppet - inte ikväll...- IK.KA då? Stängt! Physical säljer inte rökdon... Jag är enveten. Innan jag ger upp är jag ända borta vid hårnålskurvan i slutet av Stalos. Den dygnetruntöppna peripteron har... Stängt! Nu är jag gråtfärdig.

Jag står som en åsna, en röksugen åsna, vid vägkanten i hällregn och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Det löser en idiotisk bilist genom att skvätta ner mig från topp till tå. Jag vill hem! Underläppen darrar och jag fryser. Med smutsvatten droppande från kläderna går jag de ca 3.5 kilometerna hem till Agia Marina. Jag smyger in på Physical och ber Giorgos låna mig några cigaretter.

En cigg och en stadig Raki senare går jag hemåt i natten. Klockan har passerat tolv, i taxikuren sitter Dimitris och har tråkigt.

-         Du Dimitris... Vet du om kiosken i Gerani har öppet nu? Jo, det har den helt säkert.

-         Kom då, jag behöver cigg!

Han kollar lite underligt på mig men kommer ut och startar taxin. Snart är jag framme vid gränsen Platanias - Gerani. Det är öppet! Jag älskar dig, säger jag till ägaren som jag aldrig minns namnet på. - Jag älskar dig med, flinar han.

-         Har du West Silver? Joooo. Han lägger fram ett paket. - Ge mig en limpa då. Minst!

Du röker mycket, va? Om han bara visste... När jag ändå är vid en kiosk passar jag på att köpa choklad och en cola. Dimitris handlar han med, sen hoppar vi in i bilen igen.

-         Ta en cigg nu om du vill, du verkar behöva det. Dimitris flinar. Snart har jag en cigg i handen och en chokladbit i munnen. Bilen är varm och skön och jag är nästan hemma.

-         Ring mig nästa gång du är röksugen, så slipper du promenera i regnet. Jag får hans visitkort, betalar gladeligen mina 5 euro och går in till mitt kalla kaffe. Det gör inget, jag kokar nytt och sätter mig att surfa en stund. Av någon orsak har jag inget nät från nya lägenheten, trots att den bara ligger två meter från det andra sovrummet. Skumt!

Jag smyger ut i trappen, öppnar dörren till den gamla lägenheten och gör mig hemmastadd framför balkongdörren. Där blir jag sittande till halv fyra när jag hör dottern i trappen. Jag stänger ner och går in till oss och vår första natt i nya lägenheten. Mixalis värmare går i sovrummet, sängkläderna har torkat och snart ligger vi nedkrupna och sussar. Vilken dag!

Kommentarer
Postat av: Arne

Kallt och kargt!! Kylan sätter åt!!
Men så eländigt!!

Ändock taga vi del av era vedermödor!!


Arne och Birgitta!!
Som nu ånyo skickat brevet med flugfångarna till Posten i Platanias.

Arne och Birgitta

2008-01-03 @ 18:30:17
Postat av: Gunilla

Håll ut, det blir snart varmare!
Kram

2008-01-03 @ 18:56:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0