Movingstar

071219 Jag drar ner på sömnen till fyra timmar, sen är jag igång efter en kaffe och de sedvanliga cigaretterna. Trots att vi kört ac och fläkt hela natten är lägenheten utkyld och dragig, jag får packa på mig kläder för att inte hacka tänder. Eftersom det är varmare ute än inne tar jag datorn med mig ut och kollar mailen innan jag ger mig i kast med att flytta in de sista pinalerna och städa vår lånelya.

Hela dagen går till städning, möblering och plockande. Det är bara glädjen över att ha ett riktigt boende som får mig att fortsätta, helst skulle jag vilja ägna timmarna till att surfa på nätet eller spela spel.

Middagen är snabbt avklarad, potatis och fiskpinnar är i princip allt som finns hemma och mer än så kommer utrymmet aldrig att tillåta. Eftersom jag lovat mina skandinaviska kollegor en utekväll stoppar jag i mig maten utan tjafs, tar en skållhet dusch med hyfsat tryck och snofsar upp mig rejält. Chania here I come! Det är ca 75 meter till busshållplatsen utanför Canea Mare, mycket praktiskt med tanke på att det är isande kallt ute. Jag väntar - och väntar - och väntar... Ingen buss kommer trots 95 minuters tålmodig väntan. Jag är stelfrusen och rejält förbannad när jag ger upp och går till bankomaten istället. Ett av morgonens mail berättade att banken nu, tillfälligt, aktiverat mitt kort. En kär far har satt in pengar till oss i julklapp och dottern har en slant i födelsedagspresent. Bäst att plocka ut dem och avsluta kortet lite snabbt. Vid årsskiftet dras det en kortavgift på 225 SeK...

Jag har precis stoppat in kortet i bankomaten när bussen dundrar förbi bakom ryggen på mig. Bara lite för sen då! Jag plockar ut så mycket som gränsen tillåter och stegar sen bort till Uncle Tom's för att värma mig vid pizzaugnen.

Grabbarna har tråkigt, inga kunder, inga leveranser. Ge mig en te med mycket Metaxa, socker och citron - tack snälla! Jag får mitt te och ett välfyllt glas Metaxa. Leonidas slår sig ner och undrar hur det går för oss. Kallt, jävla bussar, mycket flyttande! Jag tar en klunk av min ädla dryck och inser att här är det inga 3 stjärnor inte. Har han hällt upp dyr Metaxa bara för att jag ska späda ut teét med den? Jo visst! Trodde inte jag skulle märka nått va... Leonidas bara ler stort.

Jag blir kvar ytterligare en timme och två rejäla Raki, sen ger jag mig bort till taxistationen. Dimitris är på plats som vanligt. - Är du upptagen? Nej, är du röksugen?

Han tar mig in till Chania på elva minuter, släpper av mig på taxistationen och ber mig vara försiktig. - Jag är en stor flicka, jag klarar mig. Det är bara lägenheter jag borde undvika att hyra...

Nattens första stopp blir Klik. Hanna bjuder på shot och vi pratar bort en stund innan jag fortsätter. DNA ligger nästan vägg i vägg, det är lagom långt mellan vätskekontrollerna. Eleni, ägarinnan, och Sofie bjuder på fler shots att skölja ner ölen med. Jag bestämmer med Sofie att vi ska gå ut när de stänger - det är många timmar kvar det... Danza får ett besök och Point också innan jag ger mig upp till El Mondo och dottern. Där bjuds det på kanelshots. Alla tjejer är eniga - inatt ska svenskorna göra stan osäker!

Jag hinner flera rundor runt hamnstråket innan de andra börjar sluta upp på DNA. Tur att jag tog stabila klackar, shotsen slinker ner fortare än hjärnan hinner registrera och tacka nej. Inte för att det gör något, jag är i gott sällskap. Det är bara dottern som är nyktrare än jag, de övriga har passerat gränsen anständig. Klockan är strax efter 6 på morgonen när vi drar vidare upp till Senso, en mycket typisk grekklubb. Inatt spelas det R&B, till min stora olycka, och ägaren har hyrt in en DJ från USA. Det är tydligt att alla utom jag känner honom. Han står placerad i ingången, hälsar glatt och kysser alla tjejerna på kinden - jag går i mitten och är nära att få en puss jag med. - Sorry, I don't know yoou, säger grabben och släpper mig. -Now you do, svarar jag och ger honom en ordentlig smällkyss mitt på munnen, sen fortsätter jag ner mot baren. Jag hinner två meter, sen blir det baksug. Det är den munpussade jänkaren som vill veta mer om mig och det jag berättar hör alla andra - i högtalarna... Sorgen med R&B dämpas med en gratis drink. Inträdet är 10 euro, för dessa får man en drinkbiljett. Så dyra drinkar ska vara starka tänker jag ovist och betäller en Vodka/Lemon. När killen tömt i vodkan finns ingen plats för citronen. Han gnuggar glaset mot tetran och sträcker över drinken - med sugrör i. Jag min idiot dricker.

Minuterna efter befinner jag mig på ett podie i änden av lokalen, som go-go dansös. Resten av morgonen håler jag för mig själv. Jag blev bladig... Trots det hade jag kul med mina kollegor och de bekanta jag träffade. Av någon underlig orsak har jag hela tiden en kelig amerikansk DJ i hälarna - jag fattar inte varför.

Klockan är efter sju när vi ger upp och skingras. Jag och pyret har tur att få liftmed Bec  hem till byn, båda halvsover i bilen. Solen är på väg upp över havet och Akrotiri när vi stoppat i oss var våran croissant och stupar i säng. Fy för Vodka/Lemon!

071220 Sex timmar efter hemkomst är jag duschad och på väg till IN.KA efter onyttig mat. Jag köper i princip allt som är fett, salt, sött eller kolhydratrikt, sen skyndar jag mig hem. Magen skriker efter fyllemat och eftersom jag ändå ska jobba kan jag stoppa i mig i förebyggande syfte. Cola är obligatoriskt i nödsituationer, jag häver i mig 1.5 liter av drycken som jag annars undviker. Skulle jag dricka Cola dagligen så hade jag ju ingen bot att ta till dagar som denna...

Idag kommer bussen på utsatt tid och 21.25 startar jag arbetete. Tomas och Eleni ser luriga ut - de har hört att jag gjort stan och vill veta mera. Dansar jag alltid på högtalare?

Jag mumlar och undviker att svara. Tyvär har vi knappt några gäster alls under kvällen, alla är spar pengar inför jul och nyår. Vi är uttråkade men kan inget göra. Strax efter två kommer Kostas, servitören som jag trott jobbade på Remezzo, in. Han jobbar på Ouzeriet vägg i vägg, Kavouras. Han är smålurig efter en rejäl dos Raki och underhåller oss med snuskiga skämt ända tills stängningsdags. Helt plötsligt från ingenstans frågar han om jag vill se mitt nästa hem. Jag häpnar. Han som brukar verka så präktig. Jag skrattar åt honom och frågar om han har bilder på sig. Det har han. Jag får se både huset, min blivande hund och hans bil. Tomas skrattar gott åt vårt samtal. - Hon är snygg, eller hur? säger han till Kostas och herrarna övergår till att berömma mina företräden på grekiska. Jag diskar och plockar ihop undertiden de roar sig, sen tackar jag för mig och möter upp Pyret på DNA. Inget dricka ikväll tack!

Vi skyndar upp till Roxannes Creperi, på hörnet av Halidon - Kissamou. Välkända som vi är nu behöver vi bara hålla med, sen har vi två ångande välfyllda pannkakor som vi äter sittande i parken vid taxistationen innan vi tar en bil hem. Idag är jag en snäll och präktig tant.

071221 Jag verkar inte ha något riktigt sömnbehov just nu, fem timmar räcker tydligen men det får jag nog ångra under natten. Till kaffet blir det en snabb surfstund ute, sen måste jag ila upp på posten och se om mina flugspraler och brevet från pappa kommit.

Jag rufsar till håret, gnuggar sminket från kinderna och ger mig iväg. Det enda som väntar oss är en julhälsning från Junsele och ett grattiskort till dottern. Inga paket...

På väg hem stannar jag till på Epi's och bolar in en klipptid med Roula. Jag börjar se ut som ett åkerspöke och hårspraysförbrukningen har antagit ofantliga mått. Passar den 22:a? Utmärkt! Det är dotterns födelsedag och vi ska försöka ta oss ut och fira när hon slutat jobba. Hemma igen tar jag mig för att borra upp min vackra spegel i sovrummet. Det tar inte många minuter innan det knackar på dörren - kiria Eleni... Var borrar du? I sovrummet, jag ska hänga en spegel där. Hon kliver in och börjar kolla runt. - Borra inte i kaklet! Nej då, det har jag inga borrar till...

Jag borrar inget mer idag utan sätter mig ute med datorn istället. Snart är det middagsdags och sen är det dusch och buss som gäller. Ingen buss idag heller och dottern börjar bli sen. Vi stoppar en taxi för att hon ska hinna till jobbet. 10 euro, 1 euro extra runt jul, och jag svär åter igen över busstrafiken. Jag har tid på mig för lite shopping och hittar en snitsig hållare till duschdraperiet i en butik. Den placeras i hörnet och har armar som ett paraply. Bara häng draperiet i armarna och dra för! 24 euro... Jag har inga småpengar... 20 euro, tack fröken. Typiskt grekiskt! Betala kontant och du får rabatt, pruta på ören så blir det billigare. Klockan är strax före nio, Tomas och Eleni alltid sena. Jag stannar på Danza och ber dörrvakten Marios meddela mig när Scorpio öppnar. Manuela och Michelle bjuder på shot inne i värmen och jag hinner vila benen en hel halvtimme innan Marios ropar att chefen är på plats. Resten av kvällen är ungefär lika tråkig som gårdagskvällen. Kostas kommer in även ikväll men är mer sitt normala jag. Det är jag med och driver friskt med honom - hur vill du ha dina ägg hjärtat? Jag vill ha mina befruktade. Tomas asgarvar, Kostas ser förvirrad ut. Rätt åt dig grabben!

Klockan fem stänger vi igen efter de sista gästerna. Återigen möte med pyret, crepe och taxi hem. Jag gruvar mig över våra resekostnader men det är inte alltid man får skjuts när man behöver. Vissa dagar verkar vi vara de enda som bor i Agia Marina.