Tji fick jag!

Dagarna går och jag väntar förgäves på uppföljning i olivlunden. Om det inte är för regnigt så är det för kallt, och när solen skiner har jag antingen ont i ryggen eller någon annanstans. Skulle jag mot förmodan vara fit for fight en solig dag så kan man ge sig fan på att Mixalis har jobb den dagen - och jobb går före nu i kristider.
Jag roar mig med stickningar, virkningar, dataspel, lemonadtillverkning och promenader de dagar solen värmer. Jag lär mig marinera min egen anjovis till en juljanssons, plockar blomskott på stranden och i olivlundar, hjälper Kostas med att frakta ved mellan Kolymbari och Stavros, försöker lära hundskrället att skaka tass när jag säger Gia sou! och går på Kalimeraträff på Svarta Fåret.
Vid en av vedkapar-turerna får jag fri tillgång till Kostas farmors gamla sängkläder som jag senare river i remsor och virkar en stoooor rund trasmatta av. Idéer lider jag ingen brist på, det är pengarna som tryter och det gör att jag håller mig hemma i soffan.
Lägenheten är förvånansvärt varm, drag- och fuktfri. Sen har jag nog kommit i klimakteriet också, för JAG svettas vintertid! Från och med nu ska jag vara i klimakteriet varje vinter, det passar mig utmärkt! Allt som oftast sover jag i en tunn pyjamas, med enbart en piléfilt på mig, och med vidöppna fönster. Ja, alla tre fönstren då...
Bor man i en källarskrubb får man inte räkna med panoramafönster med vidsträckt utsikt, men min glugg har lite gammal-grekisk känsla över sig och jag trivs enormt bra. Det är ett stort plus att bo varmt, även om jag har element att ta till om jag vill. Visst vill jag väl ibland, då vinden viner runt knutarna och det regnar horisontellt, men jag har ingen som helst lust att betala för varken olja eller extraförbrukning av el. Så jag låtsas att elementen är naturliga avställningsytor. Eftersom jag inte har någon solfångare så lägger jag slantarna på en het dusch var morgon istället.
Min lilla uteplats
Mitt lilla vardagsrum-kök
Mitt pyttiga sovrum
Snodda blomskott
En Hottentott från stranden i Kalamaki
Ibland har jag förmånen att bli utbjuden på lokal. Då tackar jag nej och ber om att bli vallad i Chanias närområden istället. På så sätt har jag hittat små guldkorn till kaféneio både i Meskla, Chorafakia och Vokoulies.
I Meskla, där jag trodde att jag skulle plocka xorta men ett ösregn kom i mellan, huserar Giorgia i sitt lilla kaféneio vid torget. Hon är en jäkel på att steka svamp kan jag tala om! Till och med jag åt svamp - frivilligt! - om än under påverkan av hennes fantastiska rödvin, som jag hinkade i mig som vore det hallonsaft. Att jag inte pratar grekiska verkade hon inte fatta, för pratade gjorde vi non-stop i ett par timmar. Nu är jag välkommen när helst jag vill plocka xorta eller svamp, prata om väggmålning eller traditionellt grekisk inredning och byggkonst. Bäst av allt är att även jycken får komma in och värma sig vid braskaminen, så jag kommer nog att återvända snart. Tur jag vet var hon håller till, för jag har mycket svaga minnen av hur hon ser ut... Det måste ha varit imma på glasögonen...
Giorgias man säljer för övrigt grönsaker, svamp och oliver på marknaden i Chania. Han har nog de största oliverna jag någonsin sett, och det är familjen som skördar och saltar dom innan försäljning.
Sent i höstas, i November, hade jag förmånen att få följa en god vän och Kalimeran med make, på irrfärder runt Chania. Då hittade vi en annan Giorgia, en tant Giorgia, i lilla Ravdouxa väster om Chania. Vi skulle egentligen äta på en av mina favorittavernor nere vid havet, men se där var det stängt. På väg upp genom byn igen rådfrågade jag en gammal farbror efter ett kaféneio.
Ibland så får jag för mig att jag förstår grekiska, men det är nog selektivt det. Denna lilla farbror, i utkanten av världen, pratade dialekt - och jag förstod bara att det fanns två kaféneio i byn och att de båda låg "uppåt". Vi körde "uppåt", mycket sakta och ta mig tusan såg jag inte två herrar sitta inne i en lokal, med dörren på glänt. Det kunde lika gärna varit någons vardagsrum, men jag frågade efter kaffe och det fanns det fick jag till svar. Vi var nog byns samtalsämne ett par veckor faramöver - minst! Där kommer jag, med nyfärgat illrött hår, sen kommer Malin blond som en amerikansk öl, och så Tommy - som möjligen skulle kunna passera som grek om jag får mer av det goda vinet - rätt in i en minst sagt spartanskt möblerad lokal med endast två gäster. De två gästerna, bägge rejält äldre herrar, dricker både raki och apelsinläsk samtidigt som de knäcker valnötter mellan fingrarna och kastar skalen på bord och golv.
Jodå, kaffe fanns det visst! Jasså en öl också? Tant Giorgis snor iväg och försvinner ut ur lokalen. Efter en par minuter kommer hon igen med ett fat skorpor, heminlagda oliver och ölen. Bakom sin disk ställer hon sig sedan att koka mitt och Tommys grekiska kaffe, och vilket kaffe sen! När hon ställer det på bordet frågar jag försynt om hon kanske har några valnötter till oss med, och kanske en raki eller två också... Återigen försvinner hon ut i kylan, och återvänder med ett fat valnötter. Sen snor hon runt på klacken och försvinner igen.
Nu blir hon borta en stund, men vi ser oss runt, dricker kaffe och öl. Knäcker valnötter med fingrarna, provar hennes oliver och pratar om utflykten. Helt plötsligt står tanten där igen, med ett fat rykande kalitsounia (fyllda friterade pajer) som hon ställer på vårt bord. Nu fattar jag att hon varit upp till sin lägenhet ovanpå coh lagat mat till oss. Vilka pajer! Vi rensar fatet innan de ens slutat ryka och jag förhör mig om receptet. Damen är mäkta förvånad över att jag märker skillnad på paj och paj, och efter lite trugande avslöjar hon sitt hemliga recept. Den hemligheten kommer jag att bevara, till passande tillfälle...
En annan minnesvärd utflykt är den jag gjorde med Kostas i december. Vi skulle hämta ved, men glömde visst att svänga av... Helt plötsligt befinner vi oss högt upp på en bergsväg i Derés väster om Chania. Utsikten är vidunderlig, och de oliver som träden dignar av är inte fy skam de heller. Jag tar mängder av foton, och ännu mer oliver. Man ska ta vara på vad naturen erbjuder, och jag sa ju för ca 5 år sedan att jag skulle palla frukt och grönt om jag måste. Nu måste jag väl inte direkt, men jag hade chansen - och en rejäl plastpåse i bakluckan...
Cirkus 1,5 kilo gröna oliver och dryga 2 kilo svarta fick jag ihop innan en olivfarmare hade fräckheten att störa mig i arbetet. Derés är känt för sina kastanjer, men några såna fanns det tyvärr inte att tillgå.
Eftersom getpallning föranleder dödsstraff på sina håll tvingades jag avstå...
Kastanjerna som hade fräckheten att inte bära frukt!
Eftersom jag anser det ofint att palla oliver när ägaren till träden står bakom mig så körde vi vidare mot bergen. Kostas hade en idé om att han skulle visa mig en grotta - trodde jag - men av någon orsak hamnade vi på en av hans gamla jaktmarker. Nej, inte Scorpios bar!
Efter en stund promenerande i solskenet hittade vi en glänta med träd. Avokadoträd! och jag var genast igång med att fylla en påse. Jag har tagit för vana att allt som oftast ha både plastpåsar och kamera med mig när jag går ut, och det lönar sig. Förutom avokadoträd med färdiga, om än små, frukter fanns där apelsiner och bikupor. Då  jag anser att det är osportsligt att palla apelsiner, och jag tyvärr är allergisk mot bistick vilket utesluter allt pallande av honung, fick det räcka med ett tiotal avokadofrukter innan vi vände tillbaka till bilen och fortsatte uppåt.
Avokadoträd i december
Jordgubbsträd. Enligt Wikipedia ska frukten vara ätlig men smaklös.
Nu var det dags för ett "kaffestopp" och det föranledde ett besök i Phrasses. Jag har bara passerat byn som hastigast så jag krävde sight-seeing, vilket jag, tack vare starka lungor och en åsnas envishet, fick.
Phrasses är en liten pytteby som klättrar på bergsväggen och erbjuder både trollska bäckfåror och milsvidd utsikt.
Uppe vid utsikten hittade vi tant Katherinas kaféneio, ett rätt kalt etablissemang till höger om ett litet "torg". Eftersom världen är liten, och Kreta ännu mindre, träffade vi förstås en bekant på kaféet. Att träffa en bekant mitt ute i ingenstans innebär att man kan glömma kaffet. Allra helst om bekanten dricker raki... Vi blir ombedda att sitta ned, en ny karaff raki ställs fram och jag, som gråter som Lilleskutt om jag inte får mat, ber om ett fat mezedes. Efter ett par oliver, en bit ost och några bitar tomat med påföljande två karaffer raki är jag precis lika hungrig - och rejält på pickalurven. Vår bekant har dragit vidare och jag slår mig i slang med tant Katherina. Dagens samtalsämne är inläggning av oliver. Inom 4 minuter befinner jag mig i hennes kök, och enbart för att hennes åldrige man låg och vilade i lokalen avstod jag från att fotografera. Nu visar hon hur hon krossar gröna oliver och berättar hur ofta de ska sköljas (två gånger per dag). Inget salt i vattnet? Bara den första natten, sen är det rent vatten som gäller, två gånger per dag i dryga tio dagar. Efter kureringen av oliverna läggs de i lättsaltat vatten med skivor av en ytterst bitter citrusfrukt som jag inte kan stava till namnet på, och någon dag senare är de färdiga att äta. Nu tycker ju jag bättre om svarta oliver, och det talar jag oblygt om, så jag får smaka även dem. De smakar kola!
Åter vid bordet gör jag en snabb avstickare till bilens baklucka och väljer ut några fina avokados som jag överräcker till tanten. Tanten är då i full färd med att tala om för Kostas att han bör gifta sig med mig - så egentligen skulle hon inte haft några jäkla avokado!
Efter slutförd karaff(er) raki ber vi om notan. €5 inkluderat en riklig dricks! Eftersom vi lämnar dricks får jag en påse av de högt värderade svarta oliverna, en ännu större med gröna och en påse sprättägg innan vi drar vidare. Bra byte!
Alikianos en vacker decemberdag.
Vi hinner inte mer än sätta oss i bilen så ringer en kompis och bjuder in oss, till en av sina vänner, på middag. Mat är gott, gratis mat är bättre, och den inmundigade rakin har satt sig i mitt redan dåliga högra ben...
Vi tar vägen om Alikianos och är snart hos vännerna i Vokoulies där det är långbord i garaget. Garaget har, till skillnad från de garage jag är bekant med sedan tidigare, både öppen spis, gasspis och bar...
På spisen puttrar en harstifado och en stekpanna med panerad torsk. Innan maten är klar har jag blivit "itvingad" en snuskig variant av Ouzolikör, dryga kilot hemtrampat rödvin och minst ytterligare en raki. Snart har jag uppsökt bilen med John Blund som enda sällskap. Jag tror att maten var god...
Stifado på nyjagad hare
Stekt torsk på gasspis.
Långbord i garaget...
Att det var mörkt innan John Blund hämtade hem mig var en överraskning...
Uppenbarligen kom jag hem hel och välhållen. Lärde jag mig något av dagen? Jaaaa.... Palla oliver under siestatid!
Bloggen gör för övrigt precis som den vill med mina bilder och mellanslag, hur jag än redigerar, så nu struntar jag i om det ser packat ut. Inägget handlade ju till stor del om "packande".

Kommentarer
Postat av: Gunilla

Den som väntar på något gott får oftast vänta alldeles för länge. Fortsätt blogga så jag kan följa dig även från Sverige. Bara 5 veckor kvar nu.

Kram

2012-03-17 @ 07:42:37
Postat av: Birgitta

Härligt att läsa, du skriver sååå bra!

2012-03-17 @ 08:35:38
Postat av: Malin

Lika roligt som vanligt att läsa dina blogginlägg :) Önskar såklart att de skulle komma lite tätare...;) Det vattnades i munnen på mig när jag läste om pajerna...har försökt att efterlikna dem en gång men jag kom inte i närheten av Tant Giorgias :( Om det blir bilhyra när jag kommer ner är det väl värt att ta en tur till Ravdouxa..,) KRAM

2012-03-17 @ 15:35:37
Postat av: Eva i Aten

Kul att du är i farten igen! Roligt att titta på dina fina bilder!

Hej Svejs!

☼☼☼

2012-03-28 @ 21:00:14
URL: http://evaiaten.blogspot.com
Postat av: Antonio

hej vad kul att läsa din blogg! Åker ner till kreta till helgen och ska bo där i 6 månader!

2012-04-09 @ 00:02:26
Postat av: Kikh

Välkommen till Kreta Antonio! Är det i Chania du ska bo? Om du inte redan har ett nätverk av vänner kan du alltid söka hjälp och info på: https://www.facebook.com/pages/The-Swedish-Community-in-Crete/428918507124005



Hoppas du kommer att trivas!



//Kikh

2012-04-10 @ 12:33:20
Postat av: Anne

Hade ingen aning om att du har en egen blogg. Brukar just inte kolla folks profiler på Kalimera faktiskt... kanske borde jag det. Så det var bra att du nu satt ut adressen, för nu ska jag börja läsa vad du skrivit här. Hoppas du har det bra trots de svåra tiderna!



Hälsar Anne (Alala) från Finland

2012-05-19 @ 14:20:54
Postat av: Eva i Aten

Hoppas du haft fina helger, önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!

2013-01-04 @ 23:34:12
URL: http://evaiaten.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0