Movingstar

070407 "Success is not what you do when you are on top - Success is how high you bounce when you hit the bottom."

Jajjamän! Citatet vet jag inte vem det kommer ifrån men oj så det stämmer på mig! De orden är lika visa som mitt favoritcitat av Nils Poppe, "Tappa inte sugen - Världen är full av tappade sugar." Jag har levt efter den devisen sen lång innan jag hörde den, så lång tillbaks jag kan minnas. Jag har slagit i botten många gånger och jag är mer van vid motgång än medgång, vilket kanske märks av mina rader. Envishet, nyfikenhet och humor är det som fått mig att fortsätta men allra bäst bränsle har ren och skär ilska varit. Jag kan bli förbannad så det står härliga till! Porslin flyger, dörrar spricker på mitten och fullvuxna karlar har backat när jag gått igång. Det tar tid att reta upp mig men sen exploderar jag som Nitroglycerin. Orättvisor retar mig, precis som mobbing och byråkrati och jag vänder ut och in på mig själv för att hitta lösningar på allt. Allra oftast funkar det med hjärnverksamhet, men är det krig är alla medel tillåtna för att jag ska vinna. För mig är det ett spel bättre än schack att vrida om näsan på motståndare. Stategispel som jag annars undviker. Kanske för att mitt liv i stort varit mer invecklat och turbulent än något spel uppfunnet av människan. Reta upp mig och jag fungerar bättre än någonsin annars. Jag tänker bättre, skriver bättre och mina bästa idéer är sprungna ur ilska.

Ilska har fått mig att bokstavligen klättra upp på ryggen på en stor dansk som gav sig på en av mina grekiska vänner. Resultatet? Tre mer eller mindre illa tilltygade danska "herrar", tre gråtande danska damer, en mycket häpen åskådarskara och en flinande grekisk tonårskille samt ett par rejält blodiga jeans att handtvätta. Jag är 1.76 cm barfota, van att slåss med killar sen barnsben, rätt stark i nyporna sen min tid som bilmekaniker och rent förbannat envis. Det räckte lång. Nu har jag enligt mina barn en åtråvärd "status" i lilla Platanias och min karriär som utkastare fick sig en rejäl skjuts den sommaren. Kanske inte helt genomtänkt, men jag låter magkänsla styra och det funkar faktiskt för mig.

För två år sen var min chef skyldig mig pengar. Han satte i system att bara betala ut en del av lönen, så att jag inte skulle sluta tvärt som mina föregångare gjort. Jag har jobbat hos honom tidigare, jag vet varför de slutar. Grekiska chefer är, generellt, kungar. Denne man var kung i baren...I sina egna ögon. Redan första sommaren bråkade vi konstant. Hans syster sa att jag var den enda som kunde samarbeta med honom, därför fick jag vara kvar. De två bråkade också konstant, med varandra, och ingen av dem klarar stress. Jag pratar inte om den vanliga grekiska hetsigheten utan rejäla familjebråk som skrämde gästerna att gå till andra barer. Hur som helst, en kväll fick jag nog. Ska faan klara av att jobba när det skriks och bråkas runt fötterna på en. Jag drog chefen åt sidan, talade om att han kunde göra upp med sin syster och ringa mig när de bestämt vem av dem som var min chef. Sen gick jag - mitt i Happy Hour...Han ringde inte men jag är plikttrogen...

Kvällen därpå var det rent fantastiskt lugnt och skönt att jobba och som omväxling var det riktigt mycket folk i baren också. Resten av den sommaren bad jag chefen lämna mig ifred och jobbade ensam. Dela dricksen fick jag göra men det var det oftast värt för arbetsfridens skull.

Så, mot bättre vetande jobbade jag hos familjen även för två år sen. Rutinerna var nya, varje vecka, men gnabben var som vanligt. Vis av erfarenheten skrev jag ner alla mina timmar och utbetald lön både på papper och i mobilen. Mycket klokt visade det sig i slutet på säsongen. När lönen skulle betalas ut var gubben som bortblåst! Han kör samma variant med alla han är skyldig pengar och trodde nog det skulle funka på mig med...Nu hade jag ju inga tider att passa längre, jag hade slutat jobba för fem dagars semester. Eftersom jag var mer än bekant med chefens rutiner gick jag dit tidigt på morgonen. Ingen chef... Klockan 10 igen, ingen chef... Vid 11 var jag förbannad och det talade jag om för hans syster. Jag talade också om för henne att hon inte fick lämna baren förrän jag fått mina pengar, hur lång tid det än tog.

Strax för 11 kom gubben ut för frukostkaffet. Jag stod med handen utsträckt och han var inte glad att se mig. - Senare, jag är nyvaken fick jag till svar. Jag stod envetet kvar och såg honom dricka kaffet. Vid ett försvann han in för siesta, jag stod kvar. Klockan 4 åkte han iväg för att äta, med ansiktet rött av ilska då han såg att jag fortfarande stod vid baren. Jag stannade. Klockan 5 började hans pass i baren. Gissa vem som väntade på honom? Klockan 6 hade vi börjat diskutera lönen, högljutt. Jag talade om vad han var skydig, han blånekade. Han räknade hit och dit, jag vägrade godta budet. Pappa ringde från Sverige vid 7 och skrattade gott när han hörde vad som pågick. - Nu har han det inte lätt din chef, sa han innan han la på...
Klockan 8 förhandlade vi fortfarande. Hans syster var kvar, suckandes och trött efter en lång dag. Hon slutar fem... 8.15 gick jag segrande ur striden med en förlust på "bara" 70 euro, det mesta tog jag tillbaka ur dricksburken framför näsan på chefen. Sen lämnade jag baren, utmattad, hungrig, törstig och förbannat kissnödig. Det sista han frågade var om jag kunde jobba två dagar senare. Skulle inte tro det sa jag och fortsatte ut.

Sommaren därpå stod gubben på trappen och ropade efter mig när jag gick förbi. Han ville bjuda på en öl (han bjuder aldrig på något annars!) och fråga om jag kunde jobba hos honom igen. Det gjorde jag inte, men hans flickvän är min frisörska så jag besöker dem regelbundet för klippning, poolbad och en gratis öl eller tre.

Hur kom jag in på det nu då? Det var ju frågan om framgång eller motgång. Jo, hur det nu än blir efter flytten så studsar jag rejält högt mellan varven, jag påminner om de där gungande clownerna som små barn brukar leka med. Full sving uppåt. Hur högt och hur länge får jag se, på Kreta är inversionen inget större problem.

Kalla mig Rocky! Vackert marmorerad klippa på vägen mellan Therisso och Meskla.