Movingstar

070417 Vad sysslar jag med? Lätt besvarad fråga; Jag scannar igen och tro det eller inte, allt är klart!

2653 bilder är nu scannade, sorterade och brända på en DVD och mitt senaste heltidsjobb med rejäl övertid är avslutat. Det var inte bara album ska du tro utan lådvis med lösa foton i diverse storlekar, från 1961 och framåt. Aldrig mer en analog kamera tänkte jag i morse vid fyrasnåret. Sen packade jag varsamt ner min systemkamera och la den i lådan som ska bo hos pappa... Jobbet skulle gått mycket fortare om jag inte varit så förbaskat noga och satt in bilderna i album! Större delen av bilderna skulle jag dessutom kastat om det inte vore för barnens och kommande generationers skull.

Som om inte scannandet var nog har jag dessutom kopierat varenda CD huset kunde uppbringa och lagt även dem på en DVD. Allt från Edith Piaff till Metallica (inkluderat punk, 50's etc) och jag har drygt 80 timmars musik i nätt format.

 

Därimellan har jag hunnit byta soffa med grannen, sålt en av bokhyllorna, en av TV-bänkarna och en hög kläder/skor och ett macroobjektiv. Jag har däremot inte hunnit sova ordentligt eller stickat klar systers sjal. Nu ska jag bli moster igen också, dubbelt upp, och vill helst krypa upp i soffan och sticka babykläder i parti och minut. Tur nedkomsterna är beräknade till oktober... Det är väl ingen mening med en storasyster som är fd slöjdlärare om hon inte ser till att barnen är välklädda heller!

 

Uffe Wiman frestar med en ledig lägenhet i A Apostoli...1 RoK med centralvärme, rinnande varmvatten, uteplats, fiskdamm, citrusträd och del i hund. Nackdelen är avståndet till dotterns jobb och det faktum att bussarna sällan eller aldrig plockar upp folk som ska åt det hållet. En annan nackdel är mitt enorma behov av privatliv, Grekland och anonymitet hör inte ihop. Än svårare är det om man flyttar in i ett litet privatägt hus där man redan "känner" någon som känner alla. Jag kan bli rent förbannat otrevlig om jag inte får vara ifred när jag behöver det. Somliga har kallat mig för en social eremit. Jag är otroligt social och hjälpsam ute bland folk men bits och fräser om det ringer på dörren eller telefonen hemma... Mitt hem är min borg, jag behöver det för att funka ute bland människor. Väck aldrig den björn som sover, om man uttrycker det så. Så fyra kilometers promenad hem efter nattjobb, ca 21.00-06.00, och risk för social samvaro ska vägas mot värme, bekvämlighet och låg hyra.

 

Jag har en annan lägenhet på gång också, mitt i Platanias. Hyran är aningen högre, standarden avsevärt sämre och enda uppvärmningen är AC. Balkongen är liten men inbäddad i grönska och det är egen ingång till stället. Gistna trädörrar utan trösklar och dåligt isolerat skulle jag chansa på. Fördelar? Promenadavstånd, banker och butiker plus en massa vänner som bor åt det hållet samt ett ev. extrajobb i byn. Jag tänker i allafall se båda lägenheterna om det är möjligt. En stor del hänger på dottern, hon har chans på året om-jobb och behöver bo i närheten. Ska hon dessutom betala hälften av utgifterna har hon rätt att vara med och bestämma också. Dessa ständiga val tröttar ut mig.

Nu är det lunchdags. Jag ska ta mig några äggmackor och kaffe, en dusch och sen ska jag ner och posta fler paket. I kväll ska jag se om jag hittar en lämplig biljett till sonen, det är lätt hänt att glömma bort hans flytt just nu. Mamma, är du senil eller? hörde jag så sent som i går. Var tog den skärpta och välorganiserade jag vägen undrar jag själv.

Det här skulle inte vara tokigt att komma hem till, eller? I valet och kvalet...
Intelligensreserven har raderat alla bilder från datorn och måste låna en.