Movingstar

070801 Det blev bara fyra timmars sömn och jag är segare än ett gammalt elefantöra. Kaffet hjälper inte mycket och kallt vatten gör mig inte heller på bättre humör. Jag börjar längta efter ett badkar - hur många kannor vatten måste man koka för att få ett varmt bad tro? Jag hänger nattens tvätt och kastar in en ny maskin innan jag stressar iväg mot jobbet. Kroppen är ur funktion, troligen av sömnbrist, och jag bestämmer mig för att lyxa till det med en bussfärd. Självklart är bussen sen den med och jag anländer 20 minuter försenad. Det hade gått fortare att prommenera men jag vill spara på krafterna. Väl inne på jobbet möts jag av sura miner. -Du är sen! Jo tack, jag vet det. Är jag den enda som alltid måste vara punktlig här? Chefen och Elena är konsekvent minst 15 minuter försenade... - Vi har massor att göra! Jag kikar i almanackan och tänker, inte för första gången, att med lite planering skulle jobbet klaras på två personer... Tyvärr hör planering inte till chefens dygder, vi är fyra som jobbar idag och trots det är han nära att gå upp i limningen av stress.

Något jag ofta funderat över är grekernas inställning till jobb. De har alltid för mycket att göra och jobbar såååå hårt. Jag har sett min frissa "in action" då hon i lugn och ro dricker kaffe, röker och pratar med väninnor eller läser en tidning, i samma andetag klagar hon över arbetsbördan. Hon skulle behöva ett par månader i Sverige med fasta arbetstider, korta pauser och rökförbud. Inte tusan sätter sig frissan där med en kaffe och cigg, mitt i en klippning, när kunderna väntar. Det är inte bara frisörskor som klagar vill jag lova. Det finns en orsak till att skandinaver är populär arbetskraft, vi jobbar oftast lika intensivt som vi skulle gjort i hemlandet.

Vid elvatiden försvinner mina arbetskamrater ut och lämnar mig ensam. Christos har oftast ledigt några timmar mitt över dagen, sköna Elena måste åka till läkaren och kolla upp några hudförändringar och chefen ska duscha, äta och sova säger han. Min mage kurrar. Innan han försvinner stänger han av vår A/C och öppnar portarna för fullt. Det är hett ute... Så snart han försvunnit stänger jag och slår på monstermaskinen igen. Har jag ingen möjlighet till att tvätta av mig tänker jag då banne mig inte sitta där och svettas heller. Inget av mina jobb erbjuder dusch eller tvättmöjligheter och jag vill inte stinka när jag jobbar.

Det händer inte mycket under dagen, så jag passar på att blogga lite mer mellan gäspningarna. Jag funderar lite på hur det går med nya lägenheten men har inte haft tid att gå förbi och kolla. Jag vet att arbetarna halvstrejkar på grund av värmen, de jobbar 7-14, tar siesta och jobbar ytterligare en stund på kvällen. Nektarios är inte glad, bygget är försenat. Surprice! Man får alltid lägga på en månad eller tre när det gäller nybyggnationer här. Ryktesvägen har jag hört att han inte fått elen inkopplad än heller, han kör en generator nu men har något som kallas "Builders electricity", vad det nu innebär. Jag skiter i vilket så länge jag får flytta in och kan köra ett kylskåp och duscha varmt regelbundet.

När jag bloggat klart sätter jag mig med Haniotika Nea, dagstidningen, och dess småannonser. Jag lusläser jobb och bostadsannonser till mina vänners förvåning. Det är korta bra läsövningar och jag lär mig nya ord hela tiden. Fattar du något frågade Rita en dag. Jaa då, svarar jag och berättar vad jag nyss läst. Nu vet jag vilken typ av lägenhet jag ska kolla efter, kan urskilja om den har centralvärme och balkong, har något så när koll på läget och ser om hyresvärlden är välvilligt inställd till invandrare eller bara hyr ut till greker. Tyvärr kan jag inte uttala alla ord jag lärt mig men som omväxling till tidigare försök förstår jag vad jag läser.

Klockan är strax efter fyra innan chefen behagar infinna sig och min mage skriker efter näring. Jag ger mig ut i värmen, ner mot torget i Platanias, för en snabb gyros pita innan jag måste jobba igen. Jag provar att beställa in en tallrik bönor eller någon gryta men det finns inte på menyn säger killen. Jag surar lite. Slinker in på IN.KA, en av de större matbutikerna, och bunkrar upp med Red Bull och mineralvatten inför kvällen - det kommer att behövas om jag ska hålla mig vaken. Härom dagen försökte jag köpa coffeintabletter på apoteket. Jag möttes med stort misstroende - det fanns inte. Drick mycket vatten, svarade apotekaren. Jag fnös och gick ut ur butiken. Någonstans i bakhuvudet har jag att coffein/codein är en olaglig substans här i Grekland. Festligt med tanke på att man här får blanda alkohol med Red Bull, köpa sprit och cigaretter redan som 7-åring, köra onykter och kan få läkemedel injecerade av apotekaren... Undra vad farbrorn trodde om mig. I'm a junkie!!! Jag vet att "drogen" förekommer men har inte tid att jaga codeinlangare just nu, jobbet kallar.

Åtta timmar och ett flertal Red Bull senare går jag hemåt i natten. Det är varmt trots en lätt bris och jag ser en termometer visa 38 grader. Klockan är 00.34... Väl hemma tar jag ett glas juice, hänger tvätt och bäddar rent i sängen innan jag matar min hungriga maskin med ytterligare en påse smutstvätt. Dottern behöver instrueras inser jag när jag tar på mig morgonrocken. Hon har inte insett att vi har flytande tvättmedel utan använder det som sköljmedel istället. Dubbla doser tvättmedel är inte riktigt vad en fleecemorgonrock behöver, den gnisslar när jag rör mig. Jag kryper isäng och somnar omgående. Det känns lyxigt med rena lakan!

070802 Ytterligare en morgon med sömnbrist, fyra och en halv timmes sömn. Mer kallvatten, mer kaffe, mer kläder att hänga och tvätta. Jag bestämmer mig för buss även idag men träffar Christos precis när jag kommit ner på vägen. Han har hämtat upp en av våra vespor och erbjuder mig skjuts till jobbet. När vi kommer fram ser jag ut som Alfalfa, luggen står rakt upp av hårspray och vindar. Simera not sexy, säger Christos och flinar glatt. Jag pucklar på honom en aning innan jag startar verksamheten, han är en trevlig kille att jobba med. Det är bara han och jag som jobbar nu på morgonen, Elena är ledig och chefen ute på äventyr. Vi har inga bilar att hyra ut, ett fåtal scootrar och några cyklar. Det brukar inte vara mycket på torsdagar heller. Jag äter en yogurt och ett olivbröd, skakar en kaffe och kollar mina mail. Det känns riktigt avslappnat när inte chefen stressar runt benen på oss.

Klockan fyra har jag bestämt mig för ett riktigt mål mat. Jag går upp på taverna Drosia och frågar vad de har färdigt, överdriver min brådska för att få snabb service och ler stort mot servitören. Det lyckas! Jag får inom ett par minuter en enormt stor tallrik gratinerade fetaostfyllda auberginer med en sås av tomat, lök och örter. Vid sidan om dessa ligger en hög hemgjorda pommes frites och stora skivor färsk tomat. Jag är i sjunde himlen! Servitören drar lovar runt mitt bord, jag är ju ensam. Var kommer jag ifrån? Bor jag här? Ensam? Ledsen grabben, det är bara din mat jag är ute efter! Tallriken är snart rensad på mat, det var fantastiskt gott, och jag reser mig för att betala. Nej, jag vill inte ha melon i någon form och inte Raki heller. Notan går på 7.50 euro, det var det värt. Inte en chans att jag skulle ätit en 70 kronors lunch i Sverige, heller svalt jag. Jag fungerar annorlunda här, så är det bara.

Eftersom näringsintaget var snabbt avklarat har jag drygt fyrtio minuter till godo mellan jobben. Jag tar en sväng upp till inredningsbutiken där jag köpte min vackra bricka. Jag behöver mer möbler och minns att jag sett en del intressant där inne. Frågan är vad det kostar... Tro det eller ej, men jag hittar exakt en sån tv-bänk jag sökt men inte trodde fanns. Jag ville ha en bänk i mörkt trä med svarta beslag, med både hyllor och lådor och max 120 cm lång. Under ett bord, längst in i den relativt mörka butiken står MIN bänk! Den är 108 cm lång, med 6 små lådor och tre hyllplan i mitten, av mörkbetsat enträ som luktar ljuvligt, och med beslag och knoppar i bästa apotekarstil. Jag är förälskad! Än lyckligare blir jag när ordet discount nämns. Bänken kostar 230 euro men det är 15% rabatt på den, alltså 220 euro. De jag hitills tittat på har kostat mellan 190 och 230 euro och inte varit i närheten av det jag sökt, trots detta tvekar jag lite. Jag måste till jobbet och ber att få fundera ett tag.

Efter jobbet går jag hem, laddar om i tvättmaskinen, tar en kall öl på baklongen och läser en stund i nattvärmen. Jag är halvledig imorgon och njuter av en stund för mig själv. Dottern jobbar som vanligt, det är bara jag, fullmånen och syrsorna. Underbart!

070803 Jag vaknar tidigt och gör mig redo för en halvdag i Chania. Jag måste in på banken, uträtta några pappersärenden och kolla efter möbler. Nu vet jag att man först ska ta ett könummer på banken sen göra sina ärenden. Jag hinner klara av några butiker innan det är min tur på banken, det blir bara en kort stunds väntan inne i den stora folkfyllda lokalen, det var bara 160 nummer före mig... När jag fått mina pengar drar jag vidare ut på en mindre lyckad sängjakt. Det jag genom ett butiksfönster tolkat som en resårbädd var bara en tjock latexmadrass. Åter igen har jag gått bet och förblir sänglös. Jag går vidare för att titta på en soffa. Jag står i valet och kvalet mellan säng och bäddsoffa till dottern, hon kommer att fortsätta sova i vardagsrummet även om vi flyttar så jag måste tänka praktiskt. Det går inte heller något vidare.

Istället för möbler köper jag den siliconvadd jag behöver till våra nya kuddar. Jag diskuterar min drömkuddes kavliteér med tjejen i butiken, jag har inte riktigt samma idé om den ultimata kudden som en grek har - detsamma gäller sängar... Hon hävdar envist att jag behöver minst 3 kilo vadd till två 50 x 70 kuddar, jag tycker att två kilo borde räcka. Vi enas om 2.2 kg och jag betalar 22 euro för en påse sprängfylld med siliconvadd och går mot bussen hem. Både jag och stoppningen kommer hela hem och jag hinner peta i mig lite tonfisksallad och bröd innan jag sover middag. Tio minuters sömn blir det, sen måste jag göra mig i ordning för jobbet. Klockan är strax före fyra på eftermiddagen, hettan ute är enorm, vattnet i kranen är iskallt! Jag surar och går ut på balkongen för att hämta in rena handukar. Tant Marika ropar över räcket, det finns mat att hämta igen. Det kunde hon gärna fått sagt innan vi åt lunch... Dottern går upp och hämtar ett fat, snigelgryta med zuccini och potatis! Den får vänta tills i morgon, jag får värma på den.

Jag tar bussen även idag, rätt slut efter dagen shoppingrunda. Eftersom jag får en stund över går jag upp till möbelbutiken igen. Utan direkt tvekan köper jag tv-bänken och betalar 120 euro i handpenning. Den ska levereras imorgon klockan 11 blir jag lovad. Jag tar inte ut någon glädje i förskott, tvättamaskinsleveransen i färskt minne. Ner till jobbet, en kaffe och cigg innan jag börjar officiellt. Några timmar senare får jag feber och håller på att svimma. Hela kroppen skakar och benen vill inte bära. Jag har inte tid att vara sjuk nu! Jag tvingar mig igenom hela arbetspasset innan jag raglar upp på Eclipsé för att hitta lift hem, jag orkar inte gå längre än så. Jag får en shot av ägaren och löfte om skjuts om jag bara kan vänta några minuter. Det gör jag så gärna, bara jag får sitta ner. Hem kommer jag och nu blir det inga hushållssysslor. Jag styper i säng med frossa och feber.

 

070804 Klockan ringer 9.30 och jag känner mig aningen bättre idag. Jag bestämmer mig för att sopa golven, diska, plocka in tvätt och sy mina kuddar. Eftersom vattnet fortfarande är iskallt hoppar jag över duschen, tar en kaffe och läser några sidor i min lånebok. Magen kurrar och dottern vill ha frukost. Fasansfull upptäckt! All mjölk och yogurt har surnat i kylen och juicen är slut! Jag måste frosta ur frysen, det har nog varit strömavbrott igen och frysen är full med is som isolerar kylan till kylen. Jag hade samma problem förra året, maten blev förstörd över natten. Min snigelgryta är bara att kasta, precis som det mesta i kylen. Eftersom frysen i källaren är full stoppar jag alla frysvaror i en påse i tvättmaskinen, multimaskin!, och skrider till handling. När jag väl städat undan kör jag igång min overlockmaskin - DEN funkar i allafall!

Bomullstyget jag fyndade på marknaden är nytvättat och färdigkrympt, kvalitén bättre än jag vågat hoppas på och något jag hittat i Sverige för samma pris. Jag får ut hela tre kuddfodral av biten, det ena får bli ett örngott tänker jag. När jag fyllt den ena kudden till perfektion inser jag att jag har mycket mer vadd än jag behöver. Jag fyller den andra kudden och ytterligare den tredje. Nu har jag tre enorma kuddar och fortfarande vadd över till en mindre, allt för sammanlagt 25.50 euro! Nu börjar jakten på de örngott jag sydde innan vi flyttade från Sverige. Var de än är så är de inte på Kreta... Jag gissar att de hamnat i lådan som följde med pappa upp till Sundsvall.

Jag börjar undra hur i hela helsike vi lyckade med denna flytt över huvud taget, jag har nog aldrig tidigare varit så oorganiserad som nu. Jag har inte ens skrivit ner vad som finns var! Tur att dottern har lite bättre koll. Pappa kommer snart och har lovat ta med sig det jag vill ha, nu får han börja med örngott, en alabaster figurin, dotterns kära älva och några ljuslyktor. Det är ungefär vad jag kan minnas att jag skickade med honom...

Jag skulle vilja ha ner några delar av min servis, men den står i Göteborg och ingen kommer att hämta den förrän tidigast i oktober, jag får nog köpa en ny tills vidare.

Tre minuter i elva hör jag en större bil slira upp för backen. Jag går ut på balkongen och hinner precis se bakänden på en flakbil försvinna in på tvärgatan mitt emot, med min tv-bänk på flaket! På med skor och ut att jaga chaufför. Tursamt nog är gatan en återvändsgränd, han kommer inte långt. När jag hinner ifatt honom står han och pratar med en granngubbe, frågar efter mig. Jag tjoar och pekar mot mitt hus, han hoppar in i bilen och jag går före. När jag öppnar dörren till trapphuset ser jag grabben, chauffören, hysta upp min byrå på axeln och knaggla sig upp för backen. Det var annat än tvättmaskinsgubbarna det! Han pustar och stånkar, men tar sig upp och in i trappen. Väl där tycker jag att jag kan hjälpa till och vi bär in den i vardagsrummet. Han får de återstående 100 euro och tackar för sig. Jag skäms när jag tänker på att han inte fick något för att han bar den. Nästa gång, om servicen är lika god... Nu har jag en tv-bänk att fylla med prylar. Den är bättre än jag mindes och luktar vansinnigt gott, dessutom passar den bra till bordet jag köpte tidigare.

När vi möblerat lite känner jag febern komma krypande igen. Jag bestämmer mig för att sova bort den och kryper i säng en stund. När klockan ringer strax före fyra har jag fortfarande feber, jag måste stanna hemma och skickar ett sms till Rita. Det är liten mening att ringa chefen, han kan ingen engelska och jag förstår ingen grekiska per telefon. Jag får en tallrik kycklingsoppa av dottern och kryper tillbaks i sängen. Nästa gång jag vaknar är klockan strax efter 9 på kvällen och jag är törstig. Jag tar ett glas citronsaft och läser lite i min bok, sen somnar jag om igen.

070805 Är det inte själva faan att jag ska lyckas vara sjuk på min lediga dag!? Jag vaknar tidigt men vänder på mig och låter andra sidan sova en stund. När jag är redo att kliva upp bestämmer jag mig för att ta ett bad och tro det eller ej, jag kommer iväg. Eftersom tiden ska utnyttjas till max stoppar jag i mig en värktablett mot febern, väcker dottern och får sällskap upp till "pappa Kostas" poolbar. Där finns duschar, toalett, pool, mat och trevligt sällskap.

På vägen upp till Chrissida stannar vi till vid vårt blivande hem för att kolla statusen. Nu är dörrarna och alla golvlister tillbaks inne i lägenheten igen, det är ett måleri i mitt kök! Jag kikar runt och inser att åtminstone kakelgolvet är på plats under målarpappen och de har börjat montera in betongglas i sovrummet. Nektarios kommer in och förhör sig om huruvida jag behöver en kyl och frys. Ja tack! Han visar den han köpt åt sig och frågar om en sån duger - den är nästan dubbelt så stor som den vi har nu, och den har TVÅ hyllor i frysen! Jag tackar och bockar och frågar lite om alla de blommor jag sett på övervåningen, vid lägenheten jag ville ha. Det är Kostas, trädgårdsmästarens, säger han. Kostas bor där nu. Va? Har han hyrt ut MIN lägenhet till en ur lokalbefolkningen??? Jo då, Kostas har separerat från sin fru och behövde bostad snabbt... Då kan jag se mig i månen efter den lägenheten inser jag. Jag muttrar, fräser och visar mitt missnöje tydligt. Han pekar mot den andra 3:an och säger att den är större. Det skiter jag i, den är nämligen sämre planerad. Nåväl, Kostas är nu mer en singel trädgårdsmästare, i sina bästa år, med god musiksmak. Jag får väl ta och gifta mig med honom då säger jag till Nektarios. Den svider, han har haft ett gott öga till mig i sexton år, men jag är hämndlysten. Som någon form av kompensation talar han nu om att min lya bör vara klar redan på lördag nästa vecka och då ska även elen vara påkopplad. Jag lägger på en vecka till för säkerhetskull, jag vet hur det är här...

Nu går vi vidare uppför backarna mot Chrissida och ett renande, svalkande bad. Vi beställer in maten och kastar oss i poolen. Fullkomligt underbart! Efter ett snabbt dopp kommer maten, Stifado till mor och pizza till dottern, så vi slår oss ner för att äta. Efter måltiden badar jag igen och sen slöar jag på en solsäng för att få lite färg på kroppen. Dottern sover, fullt påklädd under sitt badlakan, trött och seg efter en lång natts festande - Falassarna Beach Party 2007... Jag får en dryg timme i solen innan vi måste hem igen. Mitt ex har lovat komma in med en tv som vi ska få låna på obestämd tid. Jag bjuder på kaffe på balkongen och vi pratar ett tag. När han gått är jag trött och febrig igen, jag kryper ner i bingen och sover några timmar, det verkar som om jag behöver obegränsat med sömn just nu. Jag vaknar till lagom för att gå och lägga mig men bestämmer mig för att storkoka bönor, gigantes, istället. Det tar sin lilla tid vill jag lova så jag tar en kaffe och bläddrar i ett inredningsmagasin och önskar att jag hade en bok. Eller en antennkabel till min lilla tv... När bönorna är färdiga, 1,5 timme senare, borstar jag tänderna och kryper isäng igen.

070806 Jag vaknar av att jag fryser, kan ni fatta det!? Det är inte bara på grund av febern, det hänger ett stort grått moln över Agia Marina, det blåser och det är verkligen svalt i luften. Skumt väder... Efter kaffet kastar jag in en maskin tvätt, ett beställningsjobb åt en god vän som handtvättar. Jag känner mig totalt slut trots att jag sovit som besatt de senaste dagarna. Tyvärr måste jag ta mig ut och handla, det gapar tomt i både kyl och skafferi. Jag segar på hemma men tar mig tillslut ner till bussen för vidare transport till Champion Marinopolous. Innan jag ger mig i kast med matvaror slinker jag in på klädbutiken Sprider, jag behöver jeans. Jag kommer ut tomhänt men med klara bevis på min viktminskning, jag har gått från storlek 38-40 ner till 36-38 - nu fattar jag varför alla kläder är för stora.

Jag ägnar de kommande två timmarna åt att botanisera på hyllorna i matbutiken. Det tar en förbaskad tid när man inte hittar i butiken och dessutom måste läsa alla etiketter noga. Senast jag köpte schampo kom jag hem med balsam, och kattmat vore inte populärt när man förväntar sig köttkonserver... Bäst att läsa noga istället. Jag köper massor med basvaror eftersom Champions egna varumärke är både billigt och bra, notan går på 86 euro. Nu måste jag ta mig hem också. Jag drar vagnen över parkeringen mot huvudvägen, lastar ur ca 10 matpåsar och ställer mig att vänta. Buss hem är inte att tänka på - fast det gör jag ändå - jag får försöka stoppa en taxi. Som vanligt när man väntar på något så finns detta något inte i samma kommun som en själv. Jag väntar och väntar och inser att glass aldrig kommer att inhandlas billigt. Flera taxi passerar, med passagerare i. Jag fortsätter vänta. Helt plötsligt kommer en ledig taxi, men han vänder ca fyra meter framför mig! Jag viftar och hojtar och talar om vart jag vill åka. Visst får jag åka med, han hjälper mig till och med med påsarna. Orsaken till handbromsvändningen är ett finskt par med 3 små barn, det är deras taxi. De ser oförstående ut men får snällt finna sig i att dela säte med mig och tvingas till sight seeing i Agia Marina. Jag har ännu ingen riktig koll på hur man uttalar höger och vänster på grekiska, jag pekar och svarar enstavigt men fram kommer vi. Priserna är individuella, oavsett hur många vi är i bilen, jag betalar 10 euro men får varorna burna in i trapphuset.

Nu är det eftermiddag i Chania och morgonens kyla har övergått till hetta och blåst. Jag gör en gryta med zuccini, potatis, paprika, lök, persilja och tomater av bönorna jag kokade igår kväll - det blir en utmärkt måltid med några bitar färskt bröd och apelsinjuice. Eftersom jag tänker jobba kvällen måste jag tvätta mig. Jag provar försiktigt vattnet och inser att det är på gränsen till varmt. Jippie!!! Jag duschar och blir tvättad på ryggen av dottern, känner mig riktigt fräsch som omväxling. Tänk att livet nu kretsar runt varmvatten...

Om jobbet finns inget att orda. Runt elva får jag ett sms från Kalimera-Nilam, hon är tillbaka i Agia Marina sen några dagar och har placerat baken på en barstol på dotterns arbetsplats. Har jag tid för en öl? Eftersom jag inte hört något om morgonjobb tar jag en rövare och går ner till Canea Mare. Jag hittar Nilam i glatt samspråk med ett svenskt par och slår mig ner. Ölen kommer in och vi sitter i godan ro och pratar till stängningsdags - dotterns arbetspass är slut, men kvällen är ung resonerar vi och går vidare på lokal. Eftersom jag fryser tar jag en sväng hem för att byta till boots, sen träffas vi på Phisical över en drink.
Vid två gäspar Nilam stort och lurar mig att göra detsamma. Hon går hem till sitt hotell och sängen, jag går mot utgången, dottern protesterar. Det slutar med att vi tar en taxi upp till Platanias och Rock House för en sängfösare. Det skulle vi inte gjort... När vi äntligen kommer hem igen, välfösta, är klockan närmare 8 på morgonen och vi har hunnit med både fler öl och fler barer... Man kan visst inte lära gamla hundar att sitta.


070807 Usch och fy för den lede! Exakt så känner jag mig när klockan ringer på slaget 12. Jag vill sova mer, mycket mer, men har lovat Nilam att komma förbi och hälsa på hennes väninnor. Eftersom vattnet är iskallt får jag blaska av mig och borsta tänderna. Dottern vaknar och vill följa med, hon nöjer sig med tandborstning och en keps. Har ännu inte nått den ålder då det behövs mer för att se presentabel ut efter en helnatt... Sällskapet lunchar på balkongen och vi slår oss ner och pratar om allt möjligt. Det blir oftast många frågor om flytten, livet här och mitt beslut att emigrera.
Våra magar kurrar bakishungrigt och vi går vidare för dagens måltid på Mitsos. Med mig ut får jag två nya pocketböcker och välgångsönskningar. Eftersom peronalen på Mitsos vet att jag jobbar behöver vi inte vänta länge innan bordet är fyllt med mezes, allt från tzatziki och grillad fetaost med rökt kött till friterad bläckfisk och zuccini. Rubbet går ner i två hungriga magar. En av mina vänner, Rena, är på plats inför jobbet och vi får en efterlängtad pratstund innan jag måste hem och byta om. Det blir en snabb dusch och en rask promenad upp till Platanias.

17.00 är jag på plats, lite småsvettig och rufsig av blåsten. Huvudet värker efter nattens dumheter men jag tar mig igenom arbetspasset utan större våndor. Tolv och trettio går jag hemåt i sommarnatten, girar mellan flanerande och berusade turister, oftare ute i körbanan än på trottoaren. Jag klättrar upp för den sista backen, går in till mig och stänger dörren, trött. Det kostar att ligga på topp...