071126 - 071130

071126 Jag sover längre än jag borde, fortfarande seg efter helgarbetet. Till kaffet hittar jag en oläst bok och resten av morgonen är förstörd. Med jämna mellanrum tränger solen igenom molntäcket och gör det drägligt att sitta ute. Större delen av förmiddagen har gått när jag äntligen får på mig kläderna och ser presentabel ut.


Dottern har vaknat till och vi bestämmer oss för ett beök på posten igen. Promenaden upp till Platanias bjuder inte på någon spänning - med undantag av de bilister som siktar på vattensamlingarna och tvingar oss till raska sidokast. När jag bläddrat mig igenom backarna med post utan att hitta något till mig fortsätter vi vidare in i byn. Vi småhandlar lite på IN.KA, tar en kaffe på "kontitoriet" mitt emot Plus, läser platsannonserna i Xaniotika Nea och pratar lite med ägaren, sen går vi hemåt igen.


I frysen hittar jag ett paket förvällda bönor som jag, med lök och tomater, förvandlar till en riktigt god böngryta. Resterna av nattens lammkött får koka med de sista minuterna och snart står middagen på bordet - Fasoules med lammkött. Akta er alla grekiska hemmafruar, jag börjar bli farlig på husmanskost! Mina blandningar skulle säkert orsaka hicka hos många, men gott är det.


Efter middagen är det boken och tv som gäller. Så mycket tevetittande kan väl aldrig vara nyttigt? Jo, jag ägnar större delen av tiden till att läsa texten och börjar bli snabbare på att läsa grekiska nu. Det jag inte klarar av är alla dubbade program. Varför??? Man kan tycka att de flesta i dagens Grekland är läskunniga, ändå dubbas filmer och serier friskt i bästa tyskstil. Ibland hänger jag med och lyckas översätta för dottern, oftare ger jag upp och byter kanal. Det är ändå ingen mening att lära sig fastlandsgrekiska - de pratar konstigt där... Någon av mina vänner sa att det grekiska språket innehåller tiotusentals ord. Kretensarna använder tvåtusen av dem... Jag gissar att alla ord som inte går att avsluta med -akia går fett bort. Här i krokarna vimmlar det av kaffedakia och patatakia... Ändelsen talar om att det rör sig om något litet - en liten kaffe eller pommes frites. Yannakis, Manolakis, Giorgakis bygger på samma princip. Själv har jag fått smeknamnet Kikoula, av somliga Kika, som är den feminina motsvarigheten. Mitt i filosoferandet glider jag in i dimman. Dags för en omgång hypnodakia....




071127 Ännu en förmiddag går bort till sömn. När jag vaknar står solen högt på himlen, solen gassar och det är fantastiskt varmt ute. Vi pallrar oss upp och äter frukost ute, söta i våra fleecepyjamasar. Efter frukosten hittar jag hetvatten i badrummet och det blir nästan slagsmål om vem som ska duscha först. Dottern, som börjar jobba klockan fyra, vinner, men det finns ändå heta droppar kvar till mig.


Jag har hittar ett bortglömt spel i mappen och ägnar en stor del av dagen till Rollercoaster Tycoon. Enormt allmänbildande.... Eftersom jag skurat måste jag ändå hålla mig ute och sysselsatt. Inne ser jag ut som Bambi på hal is. Golven är fuktiga i timmar efter att jag skurat och alla snabba rörelser är förenade med dödsfara. Jag sitter kvar på altanen och njuter av värmen tills golven är något så när torra.


På kvällskvisten, efter ytterligare en omgång bönor, tar jag en promenad ner på byn. Jag kikar in på Phisical och blir bjuden på en öl och gratis internet. Tyvärr får jag inte blogga i fred, jag anses vara något av ett dataproffs och måste ägna tiden till att hjälpa andra. När jag tröttnat på gubbar, stoj och fotboll på storbildsteven går jag vidare. Utanför Family's blir jag stoppad av en uttråkad Giorgos, han vill bjuda på en öl och prata lite.


Affärerna går dåligt i november-december, säger han. Alla är trötta efter turistsäsongen, Rakin är fortfarande varm i flaskorna efter senaste bränningen, oliverna väntar på att plockas. Ingen sitter i timmar på ett Gyroshak. Jag tror jag ska stänga några veckor. Ägna tiden till familjen och barnen.... Han har jobbat året om sen stället öppnades, 16-18 timmar per dygn sommartid, 8-12 timmar vintertid. Ta semester du, säger jag. Trots klagandet vet jag att han förmodligen kommer att hålla öppet kvällstid hela vintern. Det hör liksom till här.


När ölen är urdrucken och klockan närmare elva tackar jag för mig. Bageriet är fortfarande öppet, brödet rykande färskt, så jag köper en Trimlimpa och går hem till Remos. En kopp te, en färsk smörgås och mer dataspel. Dottern kommer hem halv ett, teven väcks och vi somnar skavfötters i hennes säng.



071128 Jag vaknar i ottan med huvudet på golvet - jag är nog för stor för att sova skavfötters... Ute är himlen grå, det är svalt och mulet. Inne i mitt sovrum är skarven mellan tak och vägg grönprickig. Nu är det på allvar dags att hitta ett bättre boende.

Jag tar mitt grekiska kaffe med mig ut, påpälsad till öronen i pyjamas och morgonrock. Några varma duschar blir det knappast idag, men eftersom jag inte jobbar eller ska någonstans kan jag stå ut. Jag spelar spel, bygger nöjesparker och dricker kaffe istället.

Gårdagens Xaniotika Nea lockar med samma annonser som tidigare. Inga nya jobb, inga nya lägenheter. Intet nytt under solen. Middagen består fortfarande av Fasoules, böngryta, idag med kokt kyckling för variationens skull. Eftersom frysen är i minsta laget får vi snällt äta upp alla bönor jag kokat - vilket är en hel del.


Dottern går till jobbet, jag fortsätter spela en stund till. Jag vet att jag borde skriva men jag är inne i ett odiciplinerat stadie, som så ofta när jag ändrat något i tillvaron - som arbete, boende eller frisyr... När baken ömmar av allt sittande tar jag en promenad bort till Kahlua för en kaffe och lite samvaro. Dottern ilar mellan bar och bord med kaffekoppar och Rakiglas, jag pratar boende med alla som ids höra på. Inte heller här får jag napp men alla lovar hålla ett öga öppet efter lägenheter. Pappa Kostas kommer in för en kaffe, kiros Nikolas tar ett par Raki, Mixalis från Horiatiki dricker Soda och flera av de vänner jag inte sett på månader tittar förbi. Klockan passerar tolv, dottern slutar jobba och min sommarlånga bojkott av Kahlua är till synes över.


Vi promenerar tillsammans hem i natten. Luften håller 17 grader, det är fuktigt och småblåsigt och var vi än vänder näsan luktar det hemtrevligt vedeldat. Jag drömmer fortfarande om min helt egna braskamin, men jag kommer inte köpa någon så länge vi hyr av Nektarios.




071129 Min mycket korta arbetsvecka närmar sig och osolidariskt nog vaknar jag redan 10. Varför kan jag inte sova länge de nätter jag behöver det? Det har med väsnandes grannar att göra och efter en kort stunds övervägande kliver jag upp.


Ute är det grått, fuktigt och kyligt. Jag kokar mitt kaffe, kikar in i kylen och ser att vi behöver kött och bröd. Efter kaffet gör jag mig klar för ett besök hos slaktaren och bageriet. En liten omväg över torget i gamla byn, för att kolla det lilla huset - fortfarande bebott... - och en hastig ingivelse att söka jobb på kafeneiot vid torget. Några byggarbetare ropar och vinkar, jag ser inte vilka de är men men. Karlar behöver man inte känna för att de ska hälsa glatt... Jag har precis frågat ägaren till kafeneiot om jobb när en av männen kommer in i lokalen. Det är en av servitörerna från Aletri, minns aldrig vad han heter, som jobbar som elektriker vintertid. - Hur är det? Vill du ha något att dricka? Jag talar om att jag söker jobb och att det inte passar så bra just nu. - Kom ner på Scorpio i helgen så får du bjuda mig på en öl! Han lovar komma när han har tid, sen återgår han till sina ledningar.


Yannis, kafeéts ägare, slår sig ner och vi börjar prata jobb. Han har annonserat efter en tjej visar det sig. Kan jag grekiska? Nog för att klara av jobbet, svarar jag. Kan jag kaffemaskinerna och barjobbet? Utan problem! När kan jag börja? Söndag! Jag vill inte gärna sätta Thomas på pottkanten i helgen, han är trots allt väldigt rar att jobba för.

Ok, säger Yannis, lönen är 4 euro per timme, arbetstiderna 16.00-23.30 på ett ungefär. Du jobbar sju dagar i veckan, är det okej? Okej??? Det är fantastiskt!

Jag lovar komma in på söndag klockan fyra, tackar för mig och går. Det är för bra för att vara sant! När jag passerar byggarna gör jag tummen upp åt servitören. Nu kunde han få bjuda på en drink, han är mycket sötare när jag är lycklig!


Jag kilar ner till slaktaren. Inne i butiken luktar det ljuvligt och på alla bänkar ligger stora fat nyrökt fläskkött. Jag sniffar och dreglar, jag älskar rökt kött, och får snart en smakbit. Jag bestämmer mig på stående fot för ett kilo kallrökt kött, tar några grovmalda korvar på släng, betalar delikatesserna och går vidare till bageriet. Även där luktar det smaskens. Tårtbitar trängs i disken med diverse andra godsaker. Nygräddade bröd ligger i korgar och smakprov av småkakor står på disken. Flera av kakorna känner jag igen från svenska bagerier, skillnaden är att här är de mycket större och säljs på kilopris. Grekiska Eclairer är halvmeterlånga... Jag tar en limpa och några frallor, undviker att frestas av tårtbitarna, smakar en kaka med spenat och betalar. Lefteris, ägarinnans sonson, kommer in och frågar om vi hittat någon lägenhet. Nääääää, inte än. - Har du frågat min faster Eleni? Nääää, vem är det? - Kom ner i veckan så åker vi bort till henne och kollar vad hon har. Okej! Jag ilar hem för att berätta nyheterna för dottern.


Hemma blir det festmat på rökt kött, ugnsstekt potatis och en sallad. Som grädde på moset har vi hetvatten i kranarna. Dottern blir eld och lågor över mitt nya jobb - ska vi äntligen få samma arbetstider?! Och lägenheten! Gud så nyfikna vi är!

Jag duschar, sminkar upp mig och gör mig redo för en natt i syndens kvarter. Vid busshållplatsen blir jag upplockad av Aletris förre kock. Han, med damsällskap, ska in till Chania och har plats för mig i bilen. Snart står jag på Kydonias med två timmar till övers för nöjen. Jag tar en sväng in på en klädbutik och fyndar en varm polotröja, kikar in i ett skyltfönster och hittar en billig fotogenlampa, spenderar en timme på Vrana's internetfik och sen börjar arbetspasset.


Det är torsdag kväll, flottans gossar har utegångsförbud, natten är iskall och inte en käft vill gå på lokal. Vi har ett fåtal gäster under kvällen, stammisar sen år tillbaka, men två får Thomas nog. Vi slår igen baren, jag får tjugo euro i lön, sen skiljs vi åt. Flera av barerna i hamnen har redan stängt. Besviken på lönen ringer jag min taxi-Manolis. Inget svar... Jag kommer på att hans skift börjar först 05.00 och inser att jag är strandsatt. Inget att göra åt. Jag går upp till taxistationen och hugger en bil. - Hur mycket tar du till Agia Marina? 10 euro! - Glöm det, du får 8! Hoppa in då... Killen kör lugnt, hittar rätt och godtar budet. Jag tackar för mig och går in till oss.

Remos är fortfarande sjuk och vill ut. Han har bajsat ner mitt överkast, en av mattorna och påslakanet. Tro faan att han inte vill vara inne - det luktar död räv! Jag stoppar påslakanet i maskinen, lägger mattan och överkastet på verandan och kryper sen ner hos dottern. Hoppas morgondagen blir mer lukrativ och mindre doftrik.



071130 Min biologiska klocka går fel. Jag vaknar 8.30, pigg som en mört, men idag låter jag mig inte luras. Nästa gång jag vaknar är klockan tolv. Mer humant om man jobbar natt. Jag kliver upp, dricker mitt kaffe och förbereder sen en Mezé-middag till mig och dottern. Rökt kött, kokt blomkål, konserverade Dolmades, det sista av bönorna och färskt bröd. Vi äter ute eftersom solen skiner. Stadigare frukost har jag sällan stoppat i mig.

När dottern går till jobbet skurar jag golven och sätter mig sen ute och skriver ett tag. Klockan sex är det dags att göra sig fin, 19.45 kliver jag på bussen. På väg in mot Chania ser jag att "kommunen" julskyltat. I alla lyktstolpar hänger upplysta stjärnor. Ett hotell i Kalamaki har en väl tilltagen och utsmyckad julgran i foajén och flera husfasader uppvisar blinkande tomtar och färggranna ljusslingor. Det känns inte rätt...


Inne i Chania strosar folk runt och julhandlar. Jag sätter mig på Vrana's för en stunds surfande innan jobbet. Klockan nio hänger jag på låset till Scorpio, Thomas och Eleni är sena som vanligt. Dörrvakten på grannbaren DNA ber mig komma in i värmen en stund och snart har jag lärt känna några ur personalen. Här tycks inte råda någon konkurens bland ägarna, alla hälsar mig välkommen. Tjugo över nio ropar dörrvakten att min chef kommit, jag tackar för sällskapet och går till min bar.


Kvällen är betydligt mer fartfylld än gårdagen, stundtals riktigt stressig. Maja har fått jobb på en supermarket och övergett oss, jag är ensam bartender nu. Tur att jag lärt mig priser och hittar bland flaskorna... Flera av stammisarna förvånas över att jag minns deras namn och favoritdrinkar. Varför förvånas? Det är mitt jobb!

Strax innan fyra kommer ett gäng grekiska ungdomar in. Snart står alla shotsglas i disken och några flaskor Jaegermeister är tomma. Thomas kommer med 30 euro. - Diska några glas så kan du gå sen. Jag lyder snällt. Innan jag går tar jag en shot med gästerna, sen seglar jag ut i morgontimmarna. Klockan är strax efter fem, Manolis jobbar och lovar hämta upp mig vid creperiet i korsningen Halidon - Kydonias. Jag slår mig ner och väntar. Minuterna senare kommer min taxiburna riddare. Han ser förtjust ut när jag kliver in i bilen, rodnar smått när han får en puss på kinden och sätter sen fart mot Agia Marina.


- Var jobbar du? Jag berättar var men tillägger att jag från och med söndag har nytt jobb. - Aaaa, jag tänkte komma för en drink... Gör det, du är välkommen! Hemma vid Singelslingan betalar jag 7 euro, säger godnatt och vi ses snart. Snart ligger jag nedkrupen i dotterns varma säng. En halvtimme senare jamar Remos och vill ut. När jag öppnar dörren får jag ett sms. " Jag gillar dig. Du är söt" - det är från Manolis. Aj aj då. Jag kryper tillbaks ner i sängvärmen och somnar om.

Kommentarer
Postat av: Ellen

Hej
Vad du skriver bra om ditt liv på Kreta! Vill bara lägga igen en liten markering om att av och till tittar in och läser om din vardag. Du skriver så bra att man nästan ser "din dag" framför sig! Hoppas du fortsätter skriva.

2007-12-14 @ 22:03:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0