Movingstar

071207 Trots den sena natten är jag uppe igen vid tolv. Remos är piggare och har bestämt sig för att förorena Kostas grönsaksland istället för min säng. Jag kokar mitt kaffe, kryper i morgonrocken och sätter mig ute. Luften känns nästan frostkall och grannarna säger att vi har fått snö under natten. Topparna på Omalos är draperade i snö och bergen gör skäl för namnet. Lefka Ori - Vita bergen.

Pyret är ledig på obestämd tid. Enligt ett sms från Giorgos ska han bort och hans ställföreträdare, brodern Yannis, kan inte engelska och vill hellre jobba själv. Vi orkar inte grubbla över det längre utan tar dagen som den kommer.

Istället tar vi en promenad upp till posten. Fortfarande ingen avi eller post till oss. Precis när vi ska gå ropar postkassörskan att hon har ett paket till mig. Pyrets stövlar har äntligen kommit från England! Hon sliter upp paketet och hittar ett par helt oanvända snygga svarta läderstövlar. De kostade 14 euro med porto - så billigt hittar jag inga stövlar här inte. När vi kommit hem igen vill dottern ha Pilaffi igen. Jag plockar ihop en måltid och sen kryper jag isäng för att vila inför natten.

Inget varmvatten idag heller. Jag blaskar av mig, längtar efter att själv få bestämma när jag behöver duscha, fixar till mig och går till bussen. Termometern vid IN.KA visar +10.

När vi passerar Nea Chora ser jag att handelsträdgården säljer livs levande - och helt sjyssta - julgranar! Jag börjar undra om jag verkligen sett rätt.

En sväng in på Vrana's för lite surfande före jobbet och sen hänger jag på låset till Scorpio. Kom in i värmen ropar DNA's dörrvakt. Jag sätter mig i deras julpyntade bar och pratar lite med bartendern Iggy/Thassos, en charmig grek-brittisk odåga i trettioårsåldern. Snart dyker Thomas och Eleni upp och skiftet drar igång.

Eleni spelar julmusik i 40-talsstil, jag fnissar och undrar när tomten kommer. Torkar bardisk och glas, skivar citron och apelsin och nynnar med i Rudolph...

Kvällen bjuder på strögäster. Kylan tar musten ur lokalbefolkningen och flottans pojkar tycks ha brännt lönen. Inte förrän strax innan tre drar ruljansen igång. Nu kommer mina kollegor inrumlande för en eftersläckare. Shotsglasen hinner inte torka mellan skålarna, vårt Jaegerförråd sjunker undan som snö i Sahara och jag börjar tycka att livet är orättvist. Jag vill också vara ledig en helg, eller åtminstone kunna gå och ta en öl efter jobbet. Som det är nu är vi tydligen de sista att stänga.

Halv fem börjar det tunnas ut. Jag står i baren och dricker shots med några svenska tjejer, Thomas diskar glas och tömmer sopor och snart har jag fått min lön och slutar för kvällen. - Vill du ha skjuts? ropar Bec. Är du nykter? Jo, något så när påstår han. Då så. Vi hittar bilen och snart är jag hemma igen. - Gillar du att fiska? frågar Bec. Inte nu inatt men i vanliga fall, ja. - Ska du med ut någon dag? Jo, det kan jag väl, om du håller tassarna istyr och slutar fria ideligen.

Han skrattar - Jag har det i blodet. Jag är halvt italienare, halvt tunisier och bor bland hetblodiga greker. - Det är en miljöskada. Han får väl anses vara förlåten då, men jag tänker fortfarande inte fiska inatt. Sov sött, vi ses nästa vecka!

Inne i husvärmen ligger dottern och tittar på tv mitt i natten. Hon har sovit men vaknat och nu vill hon ha fika. Vi värmer en bit ostpaj ur frysen, kokar te och fikar tillsammans. Strax efter sju somnar jag till Smurfsånger på grekiska...

071208 Redan 2:a advent. Tiden flyger iväg, jag har inte köpt en julklapp, inte skickat ett julkort, har inget förberett för pyrets 19-årsdag och heller inga pengar till något. Trots det är livet okej. Vi mår bra, har varandra och bor där vi vill. Det enda vi just nu saknar på allvar är Lilleman. Både jag och dottern önskar att vi fick ha honom här över jul, om så bara för en dag eller två.

Idag lyckas jag sova hela åtta timmar och det får banne mig räcka. När jag fikat lagar jag lite mer ur klädhögarna och börjar packa ur garderoben. Allt som inte används ofta hamnar i resväskorna tillsammans med nytvättade badlakan och pyrets sänglinne. Den nya servisen återförpackas i orginalkartongen, och jag tvättar upp allt som inte ska användas de närmaste dagarna. Sovrummet ser ut som när vi nyss flyttat in - kartonger och väskor står i en hög mitt på golvet. Möglet fortsätter sprida sig i taket och betongglaset verkar belagt med alger. Nektarios får nog måla över fuskbygget om han ska lyckas hyra ut igen. Jag har fortfarande inte berättat att vi ska flytta och tänker inte göra det heller. Som Pavlos säger; Han är borta hela dagarna nu. Bara flytta och lämna igen nyckeln när ni är färdiga. Lång näsa va?!

Dottern talar om att vi har varmvatten idag, så jag skyndar mig att duscha innan jag börjar med middagen. Eftersom pyret fortfarande är "ledig" har hon fått lov att följa med mig in till Chania ikväll. Vi äter tillsammans, trängs i badrummet och ilar sen iväg till bussen. Ikväll blir vi upplockade av Artemis, ägare till Fun Dive och en god vän sen jag jobbade på Platanias Tours. Han har varit i Thailand på semester och nyss kommit hem. - Det är kallt, blött och tråkigt här, säger han. Är man så dum så man reser till varmare länder än Grekland ska man inte klaga, flinar jag.

Vi blir avsläppta inne i hamnen, tackar för skjutsen och går ner mot bargatan. Eftersom vi har gott om tid gör vi en artighetsvisit inne på Klik. Söta Frida jobbar och vi blir varmt välkomnade av både henne, managern Stavros och ställets DJ. Några farligt starka och stora shots senare sitter jag och väntar utanför jobbet. Pyret stannar inne hos Frida ett tag, sen ska hon vidare till Point och ge Elin en liten julklapp - ett paket lakritstugummin som hon köpt på supermarketen vid bageriet.

Det står en hel del glas och väntar i diskhon på jobbet. Bänkar och bardisk ska torkas, frukt skivas, ölkylen fyllas, flaskor ska dammtorkas och snart är baren i bruksskick igen. Jag tänder levande ljus som jag placerar ut och Thomas hämtar is inne på Ekentro. - Kan jag inte få hämta is hos Thassos på DNA? Snälla! He only has ice for me! Eleni garvar. Hon vet att jag har ett gott öga till den halvgalne bartendern, men Thomas låter sig inte bevekas. - Han motarbetar oss, säger Eleni. Jag instämmer.

Julmusiken kommer i gång och vi inväntar de första gästerna. Inget händer. Jag tittar ut och inser att regnet vräker ner. Ikväll blir det nog lugnt i baren.

Dottern ilar förbi på väg till Point. Skicka hit några gäster - innan halv fyra tack! Några gäster går jag trots allt och återigen har jag trevligt på jobbet. Maja tittar in när hon slutat på supermarketen, tar några drinka och berättar om nya jobbet. Bec kommer in och talar om att han är tvärförkyld och inte kan skjutsa oss. Ta en Alvedon och ring mig i veckan! Snart kommer Frida och en av El Mondos svenska barflickor. Skånska Sofie springer fram och åter mellan DNA, Point och Scorpio, berusad till max men ändå beredd att shotta i sig allt hon bjuds på. Något lugnare är amerikanske John, en ung herre som sitter snäll med sin drink och kan prata om allt med alla. Jag får fullt upp med serverandet en stund men kommer trots det iväg redan klockan fem. Utan för dörren möter jag pyret och Frida, de har raggat upp skjuts till oss. Jag tjurar - jag vill inte sova redan, jag vill ta en öl utan att behöva passa upp andra! Vi går på Point säger tjejerna. Vår chaufför Nathan, ytterligare en jänkare, hänger på. Om mamma vill dricka öl ska hon få det! Sympatisk kille bestämmer jag mig för. Inne på Point håller de på att stänga igen. Mitt på golvet ligger en redlöst berusad brud. Tack och lov att dottern inte visar benägenhet att hinka i sig så mycket!

Mamma får trots allt ingen öl efter jobbet. Nathan vecklar ut sitt enorma paraply och escorterar oss till en sprillans stadsjeep. - Du är stationerad här va, frågar jag. Jooo, hur visste du det?  - Bilen och det faktum att du inte ser grekisk ut... Gör jag inte? Nathan ser häpen ut. Men börjar sen skratta. Mannen i fråga är kolsvart och kommer från New York. Snart är bilen varm och musik pulserar ur CD'n. Han kör tryggt och säkert ut i obyggden. - Jag har inte druckit en droppe, jag går bara ut för att dansa och träffa folk.

Finns det såna?

Väl hemma får han en puss på kinden av mor och dotter, sen vänder han åter mot basen i Souda. Jag och pyret rusar nedför backen för att undkomma ösregnet. Snart ligger vi nedbäddade under filtarna, med den lånade fläkten på max för att slippa bli sjuka igen.

Vem var det som påstod att det inte finns bastu att tillgå i Grekland? Vi har ångbastu hemma ju!

071209 Större delen av dagen tillbringas i sängen. Nu ska jag sova igen den tid som gått förlorad sen i torsdags. Helt plötsligt får jag ett ryck och bestämmer mig för att baka kladdig chokladkaka - i vår fjantiga ugn! Jag håller nog på att bli sjuk igen. Alla ingredienser finns hemma, som ströbröd tar jag mannagryn, semolina, som funkar lika bra. Att baka i en ugn utan belysning och med ojämn temperatur är inte helt lätt, men trots det blir kakan helt okej. Vi kokar te och kryper tillbaks ner i sängen. Det är söndag, vi är lediga och alla kanaler verkar visa långfilmer.

Eftermiddagen går. Jag lyckas få en ljummen dusch men kryper omgående ner i sängen och förtar resultatet. Helt plötsligt knackar det på dörren. Det är väl Pavlos tänker jag och slänger upp den på vid gavel - Surprise!!! - utanför står Mixalis. Är du inte i Aten? - Inte nu längre nej. Han har återvänt hem för att, tillsammans med kvarvarande familj, sörja årsdagen av faderns bortgång. Under dagen har de träffats och ätit, den 14:e hålls en minnesgudstjänst i kyrkan. Här hålls begravningen snarast möjligt, helst redan samma dag eller dagen därpå - oftast i samband med dödsfall förstås. 40 dagar senare hålls en minnesgudstjänst, eller minnesmässa, för den bortgångne, och ytterligare en på årsdagen och tre år senare - om jag inte missuppfattat saken. Enligt gammal sed ska de manliga anhöriga avstå rakning under ett år, en sed som mer eller mindre håller på att försvinna. Mixalis rakade sig inte under de första 40 dagarna men bar sorgband en längre tid. En lite mer magstark tradition är att den hädangångne bara får vila i frid ett år. På årsdagen, eller där omkring, lyfts kvarlevorna ur kistan, tvättas rena och begravs på annan plats. Riktigt varför vet jag inte - jag tror det beror på platsbrist - men jag tycker inte att nu är rätt läge att fråga. Förr eller senare får jag veta orsaken, då återkommer jag.

Nu har i allafall Mixalis återkommit från Aten, och middagen, och sitter i vårt allrum. Jag kokar kaffe åt oss och bjuder på resterna av kakan. ANT1 visar Braveheart, så vi blir sittande en stund. Jag rotar fram resterna av "glöggen" och bjuder runt. Det är 2:a advent och lite måste jag ju hålla på traditionerna. I allafall de som kostar lite och smakar gott...

I reklampausen berättar jag att vi ska flytta. - När? Senast den 15:e, fast jag jobbar i helgen och vet inte riktigt hur det ska gå till...

- Orkar du flytta på fredag morgon? Orkar och orkar, har jag något val om jag erbjuds skjuts? Jag tackar ja till erbjudandet och vi bestämmer att han ska hjälpa oss. Han har trots allt fått ärva en pick-up efter sin far vilket löser logistikbiten.

När filmen slutar tackar han för fikat. Jag plockar fram hans nytvättade vinterjacka ur gömmorna - tjänster och gentjänster - och vi säger godnatt.

Pyret och jag återvänder till sängvärmen och snart har vi somnat in framför teven. Remos väcker mig mitt i natten för en kisspaus, men jag somnar snart om.