Movingstar

070731 Nära nog två månader har gått sen vi flyttade från Sverige men vi har fortfarande inte fattat det eller fått rutin på saker och ting. Inte har jag badat heller, trots att föresatserna varit goda. Nu är vi snart inne i augusti och då MÅSTE jag ta mig ett dopp, det hör liksom till traditionerna...

Den senaste veckan har sett ut ungefär så här:

Tisdag morgon. Jag ska infinna mig på jobbet 8.00 men vaknar först 9.40 av en ilsket ringande mobil. Jag har i ren trötthet glömt ställa larmet innan jag stöp i säng och är så trött att jag inte ens vet hur man svarar. Jag fumlar på, lyckas svara, får panik och duschar frivilligt iskallt samtidigt som jag suger i mig en kaffe. Snabbt på med kläder och smink, packa väskan och rusa ner till huvudvägen. Jag har inte en tanke på att promenera, jag stoppar en taxi och får tack vare greksikan åka för humana 3 euro...

När klockan närmar sig 16.00 och sköna Elena fortfarande lyser med sin frånvaro surar jag ihop. Jag ringer henne, som sitter i godan ro med en kaffe och några vänner... Hon dyker upp efter några minuter och jag drar iväg för att kasta i mig lite mat. Magen skriker efter kött och grönsaker - Nisos Beach Bar med andra ord. Väl där upptäcker jag att ett sällskap på ca 15 semestrande danskar slagit sig ner för en sen lunch. Jag rycker tag i servitören och frågar om sällskapet nyss beställt. Jo visst, självklart. En mycket greksik svordom slinker ur mig och jag förklarar att jag är vrålhungrig men bara har ca 40 minuter på mig att äta. Vad finns färdigt? Massor med skit. Jag talar om vad jag VILL ha och får till min glädje veta att de nyss tagit en köttgryta ur ugnen. Bra! Innan jag hunnit sätta mig tillrätta står maten på bordet.

Mitt i en tugga kommer ägaren och undrar varför jag inte svarar, de har suttit och ropat på mig. Jag blir inviterad till bordet efter maten och får en kaffe. Vi pratar en stund och jag berättar om fasan som mötte mig när jag skulle använda min symaskin härom dagen. Den var trasig! DE, Posten, hade dödat min älskling!!!
Jag har lokaliserat en återförsäljare i Thessaloniki som lovat skicka mig reservdelen, problemet är att företaget inte öppnat officiellt ännu, det gör de till veckan... Nu måste jag hitta en mekaniker. Vaggelis pappa ÄR symaskinsmekaniker visar det sig! En av herrarna i sällskapet skakar på huvudet åt min svada och talar om att jag är mycket tystare när jag dricker... Tack för det!

Åter till jobbet, fast nu i keramikbutiken där kvällen löper på som vanligt. Vi stånger porten strax efter midnatt och jag bestämmer mig för att ta en öl hos dottern. En får räcka eftersom magen kurrar, jag är hemma strax efter halv två och petar i mig lite hemlagad Gemista, fyllda grönsaker, innan jag släcker lampan och slocknar själv.

Onsdag morgon, uppe med tuppen. Idag ska jag och dottern göra marknaden med mina vänner från Sverige. Vi har stämt möte på busstationen i Chania klockan 10. Tjugo minuter i tio ringer de, de har tagit en taxi och är redan på plats! Skit, bussen kommer men är knöfull och passerar utan att blinka eller stanna. Vi får snällt vänta på nästa som kommer 20 minuter senare.
På dessa tjugo minuter hinner vännerna, i sällskap med ett annat par, gå vilse inne i Chania... Detta trots att jag märkt ut allt viktigt på en karta. Denna karta lämnade de kvar på hotellet...
Jag och dottern anländer strax efter 10 och får vänta nästan en halvtimme på att stollarna ska hitta tillbaka. De dyker upp och vi går mot marknaden i Nea Chora, det är inte långt dit. Tyvärr orkar inte den ena kvinnan med värmen och bestämmer sig för att ställa in besöket. De vill bli visade tillbaks till taxistationen! Jag muttrar fula ord mellan tänderna, det var massor med saker vi behövde från marknaden, nu kommer vi inte att hinna med den!

Lämmeltåget går i snigelfart mot bussar och taxi. Vi stannar till i en butik där de vill köpa kläder - det vill dottern med. Tyvärr hinner vi inte ens in i provrummet innan damerna har handlat klart och vill gå vidare. Nu är jag ilsken. Jag tar inte gärna ledigt från jobbet och avstår från behövlig sömn bara för att ha allt ogjort när jag kommer hem igen. Jag vägrar gå! Jag talar om var taxin finns och stannar lugnt kvar i butiken när de andra, något häpna, drar sig hemåt.
När jag och dottern klarat av provning och betalat är vi hungriga. Var ska vi äta? Inne på busstationen förstås! Där äter både busschaufförer och annat löst folk. Billigt, gott och ocharmigt. Typiskt grekiskt med andra ord. Vi pekar ut varsin stadig fläskkotlett med stekt potatis och slår oss ner vid ett bord. - Det här stället ser ut som ett bosniskt cevaphak säger dottern, men maten är bra. 12 euro för två rediga portioner, en flaska vatten och två iste. Toppenkrog tycker jag.

Bussen hem kommer och går, med oss i. Jag hinner med en snabb dusch innan jag rusar till jobbet i butiken. Om det finns inte mycket att skriva. Vi stängde 00.30 och jag går hem igen. Hyresvärden ska ha grillfest och tandvattnet rinner, tyvärr ska jag upp klockan sex igen så jag stoppar i mig mer av Gemistan och kryper i säng för hela 5 timmars sömn. Dagen var inte bra...

Torsdagen är obehagligt grådisig och det är ruskigt hett redan klockan sex. Jag är på jobbet strax före åtta och väntar med spänning på att den utlovade tvättmaskinen ska anlända. Dottern har stand by och får inte lämna lägenheten förrän den kommit. Idag av alla dagar! Såna här dagar ska tillbringas blötlagd både ut- och invärtes. För att spara tid, och pengar, äter jag lunch på jobbet. Gissa vad? Gemista så klart, men nu är förrådet äntligen tömt! Tack för maten kiria Marika. Strax efter lunch går strömmen i större delen av Platanias. Turister med A/C! Alla kommer hem samtidigt och slår igång fanskapen, vi som jobbar blir utan datorer, el och svalka. Strömmen är borta i drygt två timmar och jag flyter bort i värmen. Jag slutar 16.00, svettig och äcklig utan möjlighet till en dusch. Nu har jag fått nog! Jag skickar min hyresvärde ett ilsket sms och talar om att vi flyttar om vi inte får varmvatten snarast. Han svarar inte... Efter ytterligare ett arbetspass går jag hemåt i den heta kolsvarta natten, någon tvättmaskin har vi inte fått under dagen. Jag är förbannad, trött, svettig och hungrig.

Fredag morgon och jag har sovmorgon i hela två timmar. Klockan 8 ringer uret och jag pallrar mig upp för en kaffe på balkongen. Iskallt vatten att tvätta håret i förstås, men jag ska ner och klippa mig och har inget val. Skulle aldrig drömma om att gå till tandläkaren med oborstade tänder heller...
Precis när jag är färdigklippt ringer mobilen, det är min tvättmaskin som är på väg! De är helt nära säger de och jag rusar upp för backen. Väl uppe får jag förstås vänta en hel timme på att de ska komma.
De ställer maskinen på plats efter en massa krångel med att backa upp för den smala gropiga vägen till mig, men installerar de maskinen? Nej, inte då, det måste jag ringa en serviceman om! Jag kastar mig på mobilen och ringer som besatt utan att få svar.
I ren ilska dammsuger jag lägenheten, tar en kall frappé och en VARM dusch innan jag går till jobbet. Jag fortsätter ringa till sju innan jag får svar, jag har förstås handlat hos greklands motsvarighet till Elgiganten!
Någon installatör kommer inte i helgen, vi får vänta med tvätten och jag är surare än ett par gamla strumpor när jag går till jobbet.


Lördag och forfarande inte en vilodag i sikte. Idag är det marknad i Koum Kapi, den gamla delen av Chanias hamn, och jag ska dit - helt ensam! Inte en dotter eller bekant i sikte när jag näst intill hukande smyger mig ner till bussen. Jag klarar det. Jippie! Innan jag strosar - Hmmm...halvspringer i sedvanlig promenadtakt - till marknadsområdet tar jag en tur förbi mitt grekiska Elgiganten. Jag får tag på en kille som begår misstaget att hälsa på engelska och ger luft för mitt missnöje. - Vad är fel med maskinen? Hur faan ska jag veta det när den inte är inkopplad! Killen får något matt i blicken när jag häver ur mig veckans missnöje. Jag, som minsann hört grekerna gorma och svära, skräder inte orden. Om maskinen inte är inkopplad senast måndag klockan tre kan de hämta igen den, basta! Tror han jag köpte den för att använda den som bord va? Jag går segrande ur striden, han ringer installatören och kräver inkoppling på måndag morgon. Av glatt flinande vänner har jag fått veta att man ALDRIG betalar innan en vara är levererad och inkopplad, man lämnar en liten deposition och är benhård med vilken tidpunkt man vill ha den. Ytterligare en läxa inlärd, jag kommer nog att överleva den grekiska servicenivån också...

Jag går med lätta steg vidare mot marknaden. Dagen är het och kvalmig, mina steg går i invanda spår utmed de gamla gatorna i stan. Jag älskar den här delen av Chania med sina smala stenlagda gränder, höga färgglada eller avskavda hus i omväxlande turkisk och grekisk stil, gistna dörrar och gamla tanter på pinnstolar - riktigt grekiskt liv! Eftersom fötterna går fjolårets väg hamnar jag mitt i fisk och ost avdelningen och det tar en stund innan jag tagit mig runt allt och inser att kläderna är flyttade till en ovanliggande parkering. 30 svettiga minuter åt helsike!
Dryga två timmar senare går jag nöjd mot bussarna. Jag har fyndat mig en snygg klänning för 5 euro, några toppar för 2 euro och en hel påse behåar och trosor till dottern för humana 13 euro. Till dessa inköp kan adderas ytterligare gardintyg av samma färg och kvalitè som tidigare inköp samt en meter lakansväv till de kuddar jag tänkt sy och fylla själv. 70x50 cm fyllda med fluffig siliconvadd som borgar för bekvämlighet och tvättbarhet, vadden kostar 8 euro kilot. Lakansväven låg på 240 cm bredd och jag räknar snabbt ut att mycket ett dubbellakan à 180 cm skulle kosta hela 45 SeK. Taget! Lakan råder det brist på i huset eftersom jag konsekvent vägrar ta emot några av hyresvärden. Kan själv!

Jag drar mig hemåt för en snabb ljummen dusch, lyckas sova hela 10 minuter och drar vidare för min 15 minuters raska promenad till jobbet. Jag går ner i vikt säger vännerna. Undra varför... När klockan närmar sig tolv är det dags att bestämma sig. Ska jag gå på sköna Elenas beach party eller inte. Jag har inte lust och bestämmer mig för att avstå. Jag och Rita åker ner till Agia Marina och äter pommes frites indränkta i bacon och dressing istället, hälsosam grekisk kost. När vi pratat en stund avböjer jag erbjudandet om transport uppför helvetesbacken, hon har ju en ny bil stackaren. Jag knatar upp, kommer hem till en tom lägenhet och kryper isäng med min bok och grekisk musik ljudande ur datorn. Somnar vid tresnåret och sover gott.

Söndag morgon och jag har sovmorgon igen. Den ska utnyttjas till max och jag drar mig i sängen med fläkten på full styrka. Brer mig några mackor och fixar en kall frappè som jag tar med tillbaka till sängen, sen ägnar jag någon timme till läsning. Ibland har det sina fördelar att slafa i köket, men föga imponerande är mitt sängbord. En ful grön skapelse till sopkorg...
När jag måste, och inte en sekund tidigare, tar jag en dusch och går till Platanias och min konst/keramik. Kvällen är löjligt lugn och jag jobbar med Ritas syster Anda. Strax innan vi slutar frågar Anda om jag vill ta en kaffe med henne, kaffe brukar innebära en drink. Jag kan bara minnas att jag druckit kaffe kvällstid en enda gång under mina sexton år här i byn och då var det en Frappé med Baileys i...

Vi går upp på en mysig liten bar i Platanias och slår oss ner i bambustolarna under vinrankor och fullmåne. Baren spelar bara grekisk musik och jag njuter för fullt. Vi pratar, drar skämt och skrattar gott och hinner med både två öl och en shot, Raki för mig tack!, innan klockan är två och jag får skjuts hem. Jag kommer att bli bortskämd av allt detta bilåkande... Väl hemma hinner jag inte mer än stänga dörren innan ett sms meddelar att det är party inatt. Vännerna saknar mig och bestämmer möte på Phisical hemma i byn. Eftersom jag frusit större delen av kvällen byter jag till jeans, tröja och boots innan jag slänger jackan över armen och går ner till huvudvägen igen. Väl på plats blir jag varmt välkomnad av personal och ägare, de ser inte mycket av mig nu för tiden. Jag får en öl och slår mig ner vid baren för att vänta.
Strax efter kommer "pappa" Kostas in med några vänner på släp. Han har precis stängt sin bar för kvällen - nu är det Kostas Holidays igen! Klockan 6 tackar jag för mig och rumlar hem igen, jag klarade mig lindrigt undan med "bara" en Tequila. Somnar ovaggad strax efter halv sju.

Måndag morgon. Utan direkta förpliktelser men med vissa sviter av föregående kväll sover jag gott. Strax efter 11 väcks jag av en ilsket ringande mobil. Det är tvättmaskinssnubben! Jag kommer messimeri, i eftermiddag mellan 12-3 alltså, säger han. I ren lycka studsar jag upp för att duscha (kallt) och plocka ihop det som ska tvättas. Efter 2 månaders handblask är det mesta i behov av tvätt... Tiden går, ingen installatör syns till. Dottern får stand by igen när jag ilsken rusar till jobbet. Varför glömmer jag alltid att fråga om det är grekisk tid som gäller? Den skiljer sig nämligen enormt från vanlig internationell tid...
Jobbet går mer eller mindre på rutin nu, jag börjar kunna våra konstnärer även om tungan snubblar på vissa av namnen. Strax före sex ringer dottern och frågar om hon får lov att gå till jobbet. Det måste hon ju få, även om hon nog hellre stannat hemma och haft en ledig dag. Hon jobbar sju dagar i veckan stackaren.
Tre minuter över nio ringer min mobil. Det är den förb.... installatören som påstår att han är på väg! Det kan han glömma talar jag om. Han SKA infinna sig senast tre imorgon, en minut senare och jag häver köpet och ringer några av mina benknäckande Harleyåkande vänner från Chania. Det sista sa jag inte högt. Jag avslutar samtalet och hoppar jämfota av ilska till arbetskamraternas förvåning. Huvudvärk resten av kvällen - den borde jag ta betalt för nu.
Vi stänger kvart över tolv och jag går hem i den varma natten. Svettig, ilsken, hungrig och med rätt skitiga kläder. Inte direkt på topp just nu va...

Tisdag. Vaknar är inte rätta ordet, men jag kliver i allafall upp och tar mig till jobbet strax före 8. Det är underligt mörkt ute, jag måste faktiskt tända lampan i badrummet när jag snyggar till mig, och kallt i luften. Morgonen kräver ytterligare en kaffe och jag börjar med att skaka en frappé. Vad bortskämd jag blivit med min lilla maskin hemma. Vi hyr ut bilar och säljer utflykter på löpande band. Nu är det högsäsong och det märks. Chefen har glömt att växla och skickar mig på banken vid 10-snåret. Nu är det helt plötsligt hett och kvalmigt, jag lider en liten aning men gottar mig åt bankens A/C. Precis när jag stängt bankens dörr bakom mig ringer nallen, det är installatören igen. Han står utanför vår dörr påstår han! Jag ringer och väcker dottern så att hon ska hinna dra på sig något mer anständigt än ett lakan. Hon är morgontrött och oerhört sur men går med på att öppna för den goda sakens - eller snarare det goda livets - skull. Tjugo minuter senare ringer hon upp mig -Vi har en tvättmaskin! Fungerar den? frågar jag. Ja, den provtvättar nu. Använd den!!! Det lovar hon göra så snart den kört klart. Jag går leende tillbaks till jobbet och väntar med benknäckandet tills jag vet att allt är ok. Dagens sextontimmarspass går på något sätt trots att jag gäspar och klipper med ögonen. Strax efter tolv raglar jag hemmåt för att kyssa mitt mirakel till maskin välkommen i huset. Jag hinner hänga en maskin och mata om den innan jag stupar i säng. Om Volvo betyder Jag rullar så står BMW garanterat för Jag tvättar... Jag har nu tre lyxartiklar!