Jag hittade en bit tyg som jag glömt, och gömt, bort så istället för att städa hamnade jag i syrummet med början till en ny blus. Meningen var att jag skulle byta blixtlås i dotterns jeans men det är inte lika kul. Var dagen tog vägen sen kan jag inte förklara. Jag satt i godan ro med min sömnad, varmt iklädd hellahansen och fårskinnstofflor, när telefonen ringde. "Vi kommer nu", sa en Anders. Helsike, de skulle hämta mitt köksbord! På med något snyggare, fram med skruvmejsel, dammtrasa och skiftnyckel och in i köket. Inte hann jag skruva klart innan de var här. Springa ner til infarten och låsa upp bommen, skruva skruva skruva och hjälpa till att bära ner till bilen, springa igen och låsa upp bommen och sen hem igen.Nu är julen officiellt över här i huset, julgardinerna plockades ner ur köksfönstret och åkte rakt ner i sopsäcken och köket är tomt så när som på disk och en bunt kartonger.
Jag gillar inte att springa men det man inte har i huvudet får man ha i benen. Orkade jag en knop mer efter det? Inte - Stickningen och jag parkerade oss på soffan och det var knappt att jag orkade dra nog med garn för att sticka en maska. Imorgon är en annan dag.

Mina goda vänners poolbar i på hotell Viaros i Gerani. Här vill jag bara lägga mig ner och läsa just nu. Bara vara i skymningen.

0