Movingstar

071022 Av någon orsak vaknar jag redan i ottan. Ute viner vindarna och jag hör regnet slå mot marken utanför mitt, fortfarande obefintliga, sovrumsfönster. Jag ligger kvar i sängen och kikar upp mot pappskivan som täcker hålet där fönstret borde sitta. Bara väntar på att regnet ska börja sippra ner för väggen och inta sängplatsen bredvid mig. Nästa gång jag vaknar är klockan tio. Jag kliver ur sängen för en kaffe och provar vattentemperaturen i duschen - iskallt. Så oväntat då...

Istället för en het dusch sveper jag in mig i morgonrocken och tar datorn och kaffe med mig ut på altanen. Under det nya pergolataket hittar jag en stor vattenpöl millimetrar från min kökstol. Regnet tar sig in i de springor och hål som "tätades" bara härom dagen och följer bjälkarna ner tills det att Newtons tyngdlag får övertag. Jag drar ut bordet mot mitten och sätter mig uppgiven ner och skriver ett tag. Dottern stannar i sängen för att vårda sin halsfluss tills det är dags att jobba. Jag sitter ute och drömmer om varma lägenheter, insvept i sexig fleece från topp till tå. Strax före ett kikar solen fram och värmer solpanelerna. Jag väntar till halv tre innan jag vågar mig in under de fisljumma vattenstrålarna. Om mina oduschade anletsdrag skrämmer ihjäl grannskapet på morgnarna så är det då inte mitt fel.

När jag är presentabel går jag ner till huvudgatan för lite surfande på Vergina. Halvvägs ner ringer telefonen. Is this Kristina? Yes... Is this Kristina? Yes it is! Han häver ur sig en ramsa på grekiska av vilket jag bara uppfattar Alpha Bank och Visa Card. Jag blir irriterad och fräser: Do you talk english too? Han upprepar bitar av det han sagt och lägger till - Du måste ta med ditt pass och komma in på banken för att hämta kortet idag. Måste? Idag? Det gör jag väl som jag vill, tänker jag och talar om att jag kommer i övermorgon - på grekiska bara för att han inte ska missuppfatta budskapet. Han önskar mig en god eftermiddag och lägger på.

Sekunderna efter ringer det igen, nu är det Mixalis. Fryser du? Jooo, lite då, och det är fuktigt som fan i lägenheten. Vill jag möjligen låna hans värmefläkt på obestämd tid? Jag talar om att vi ska titta på en annan lägenhet och ber om att få vänta med svaret. Ska ni flytta igen? frågar han. Jag flyttar tills jag hittar det optimala boendet blir mitt svar. Då skrattar han och ber mig höra av mig om vi behöver hjälp med flytten.

På Vergina blir jag sittande ett tag framför datorn. Nu när bankkortet kommit kan jag återuppta mitt onlineshoppande och eBay lockar med enormt utbud. Jag hittar ett par nästan nya läderstövlar och diverse smink som jag lägger på bevakning innan jag går upp till jobbet. När jag passerar Safran ropar Lucia och frågar om jag hört något om lägenheten. Det har jag inte, än. Klockan är fem och magen skriker efter föda. Jag har tagit för vana att först förbereda baren sen, vid sexsnåret, beställa något ätbart från Skala och slå mig ner ute med middagen. Skala stängde igår och det har jag glömt!

Jag ringer Leonidas på Uncle Tom's och beställer en pasta Carbonara. - Thes psomaki? Frågar han. Atte vaddå???? Thes vet jag betyder Vill du ha... Men resten då??? Han skrattar och säger bröd. Aaaa, dagens ord är Psomaki - en brödbit alltså. Nej, det vill jag inte säger jag och lägger på. Pastan anländer med ett leende och en kram, jag betalar och slår mig ner med middagen. Portionerna är så väl tilltagna att maten räcker till två, så jag stoppar resterna i kylen till dottern.

Direkt utarbetad blir jag inte, jag har bara några fåtal gäster under kvällen. Som vanligt dyker Giorgos kompisar upp strax innan jag ska gå hem. Jag serverar dem, räknar dagskassan och plockar undan mitt, sen får Giorgos ta över. Vill han ha öppet till svinottan får han ha det - jag går hem klockan ett. Idag är jag populär tycks det. Mobilen ringer igen när jag sitter i pyjamas med kvällsjuicen på verandan. Grannen ovanpå har hört att jag är hemma och ber mig komma upp för en filmstund, han har tråkigt. Jag talar om att jag har för avsikt att komma som jag är - i fleeceepyjamas och tofflor - vilket jag gör. Vi ser en thriller, dricker en öl och pratar om hans förestående Norgesemester. Strax efter tre går jag ner till mig och kryper isäng.

071023 Klockan är över tolv när jag masar mig upp för morgonkaffet. Ute skiner solen med löfte om varmt vatten. När kaffet är uppdrucket och kroppen är tvagad tar jag en promenad bort till Epi's för att låna böcker inför vintern. Vägen dit kantas av stängda butiker och super markets och igenbommade hotell. Agia Marina lägger sig till ro inför vintern och de stackars kvardröjande turisterna har inget större utbud att välja på här i byn. Framme vid Epi's upptäcker jag till mitt förtret att även de har stängt för säsongen. Hur ska det nu gå med min bokkonsumtion? Och med mina klippningar!?

Jag går tillbaks hemåt längs huvudgatan och stannar till hemma hos Epi och hans familj, där råder full aktivitet. Det gamla bostadshuset ska rivas i vinter och av Hotel Bonanza, ovanpå, finns bara ytterväggarna kvar. Jag får en rundtur i ruinerna av Epi's syster Alex och ser för sista gången lägenheten som var mitt hem en hel sommar för tre år sen. Inte var det mycket till lägenhet, men jag blir ändå lite nostalgisk.

Epi's flickvän Roula, min frisörska, berättar att hon kommer att ha öppet fredagar och lördagar resten av vintern. Vill jag klippa mig behöver jag bara ringa och beställa tid. Beställt tid har jag aldrig gjort förr... Jag lovar komma förbi och låna böcker i helgen, önskar dem en god vinter och smidigt byggande och fortsätter bort mot Vergina. Dottern ringer och talar om att de snart stänger Plus för säsongen, om två dagar har chefen sagt.

Inne på Vergina sitter bartendern Yannis och ägaren Giorgos med varsin kaffe, några andra gäster än mig har de inte. Säsongen är över säger de, det är dags att slå igen snart.Vart ska jag då ta vägen när jag vill surfa och kolla mail?

Har din dotter något jobb inför nästa säsong? frågar Giorgos. Njae...Hon får säkert jobba på Plus igen om hon vill, men jag vet inte vad hon tänkt sig. Om hon vill får hon jobba hos oss säger han, vi behöver ytterligare en trevlig tjej som serverar. Jag lovar att vi ska tänka på saken, familjen och personalen är guldkorn och det är väldigt nära hem.

Dottern ringer och ber mig köpa hem något från Family's, hon är hungrig. Jag tackar för mig på Vergina - betala för surfandet får jag inte - och går de få stegen bort till Family's för att "laga middag".

På jobbet råder kundtorka och Giorgos börjar bekymra sig om ekonomin. Jag måste dra mer folk om han ska ha råd att betala mig, säger han. Vad ska jag göra tycker han? Jobba topless eller? Han har tydligen haft en idé om att min närvaro skulle locka gäster i horder. Den idén har han inte fått från mig i allafall. Dessutom borde han som grek veta att hans landsmän vilar efter sommarens slit. Kommer de så kommer de när de sovit klart.

Jag ägnar kvällen åt funderingar. Ska jag måsta söka nytt jobb igen och i såfall vart. Jag kommer aldrig att bli rik så länge jag jobbar på Skala, och knappast få IKA och andra förmåner heller. Byter jag arbete igen vill jag ha försäkring och skatt betalt samt högre lön, för att kompensera eventuella resor. För min egen framtids skull bör jag nog byta...

Kvällen förlöper som vanligt lugnt. Vid elva dyker ett bekant ansikte upp i baren och jag inser att jag fått en ny stammis. En kille från Albanien, han som erbjöd mig restaurangjobb för några veckor sen, har insett att vi är de enda som har öppet kvällstid. Han brukar varva ner med en öl eller tre efter jobbet och nu blir det hos oss han gör det. Det är trevligt att ha sällskap och han hjälper mig med grekiskan i brist på bättre sysselsättning. När han går har de vanliga nattgästerna infunnit sig och i kväll utökats med några fler, när dottern dyker upp halv två är jag fortfarande i tjänst. Hon har tillbringat kvällen med att fira säsongsavslut på Splendid, ett ställe jag vägrar sätta min fot på, där några av hennes vänner jobbar. Nu är även den baren stängd och igenbommad för vintern och Platanias börjar likna en spökstad säger hon.

Vi tar en drink tillsammans, lägger patiens på en av spelmaskinerna och strax efter två går vi hem. Ute öser regnet ner men mitt paraply håller oss relativt torra den korta biten hem. Inne i lägenheten är det råkallt och sängkläderna klibbar mot kroppen. Jag får nog ringa Mixalis imorgon och be honom komma förbi med fläkten ändå - än har jag inte hört något om den nya lägenheten.

071024 Så snart jag vaknar sätter jag fart på döfläsket. Jag promenerar upp mot Platanias för att hämta mitt nya bankkort och stannar till på posten för att se om internetkoden till kontot dykit upp. Tjejerna i kassan har ingen post till mig, säger de. - Kolla i lådan som står där på bänken. Jag vänder mig om och ser en stor grå plastback som placerats på en bänk. Ur backen sticker det upp buntar av brev. Jag talar om att mitt brev innehåller en bankkod och bör vara rekommenderad post. - Kolla i lådan blir svaret.

Jag börjar fundersamt bläddra i buntarna. Där ligger brev från banker, räkningar från OTE och Vodafone blandat med vanliga snigelbrev till personer med svåruttalade namn - till största delen bulgariska. Bland breven hittar jag post till Sonja och Pacal, två av mina vänner som bor i Gerani. Någon knackar mig på axeln och hälsar god morgon. Det är Pascals kollega Goran som är inne för att kolla posten. Jag sträcker över de brev jag hittat och fortsätter mitt sökande. Längst bak i lådan hittar jag ett brev från Alpha Bank med mitt namn på, däri ligger koden till min webbank!

Jag fortsätter promenaden upp till torget och hämtar ut mitt elektroniska Visakort. Min bankkontakt Lefteris ler stort när han ser mig och överräcker kortet mot en signatur. Jag är överlycklig och glömmer helt bort att fråga om eventuella instruktioner, fortsätter bara vidare ut till busshållplatsen för vidare färd till det nya Marinopolous 5 i Gerani, som jag sett reklam om. Butiken trotsar mina fantasier om stort och nära utbud. En timme senare är jag 75 euro fattigare, 8 påsar fyllda med mat rikare men har ändå inte fått tag i ¾ av det som stod på shoppinglistan. Jag drar min kundvagn över parkeringen, lastar ur påsarna vid vägen, tänder en cigg och väntar på en ledig förbipasserande taxi. Det tar en stund innan jag får stopp på ett fordon. Killen som kör visar ingen ansats till att vilja hjälpa mig med påsarna, jag får lasta skuffen på egen hand. Jag kliver in och talar om åt vilket håll jag bor innan jag börjar småprata. - Har du många körningar nu? Jo då, det räcker och blir över, säger han. - Ska du köra hela vintern? Inte om jag kan slippa det, men min idiot till chef vill inte ge sig. Han berättar att chefen tvingar honom köra både dag och natt, han hinner knappt äta eller vila. - Grekisk chef va? flinar jag. Joooo, han ler tillbaks. Väl hemma får jag hjälp att lasta ur påsarna innan jag betalar. 5 euro för dig säger han, får pengarna och kör vidare. Jag släpar påsar några vändor, packar in i skåp och kyl och går sen ner på Vergina för att testköra bankkortet.

Hur jag än gör lyckas jag inte registrera kortet på PayPal. En irriterande ruta dyker gång på gång upp. We can not verify the card number you provided... Jag ger upp - måste ha glömt något viktigt när jag var inne på banken. Istället för att shoppa loss går jag in på Family's för en näringsrik ost och baconburgare. Take away? Yepp! Jag tar min påse och börjar gå hemåt. Min privatchaufför dyker upp på vespan och erbjuder mig lift hem. Jag bryr mig inte om att protestera, hoppar bara på och gör honom till dagens lyckligaste man. Hamburgarna går i både mig och dottern utan problem. Vi äter ute på verandan och trots läckor i taket håller vi oss torra när regnet helt plötsligt vräker ner. Solen skiner fläckvis mellan regnmolnen och temperaturen är behaglig trots ovädret. Aningen kyligare blir luften när snickren Argiris kommer förbi. Jag ger utlopp för all uppdämd ilska och häver ur mig vad jag tycker och tänker om Nektarios fagra löften om lägenhetsstandard. Att Nektarios sitter på toaletten, med fönstret öppet mot min veranda, ger jag helt och fullt faan i. Han hör allt jag säger - jag hör när han låser toadörren... För att runda av talar jag om för de som hör, att om Nektarios inte får fingrarna ur och ger mig sovrumsfönster och varmvatten inom en vecka har jag ett och annat att berätta för hans puckade fru! Sen går jag in för en kort siesta. Jag har hunnit med en hel del under dagen och behöver samla krafterna inför kvällen.

När jag går ner på jobbet smiter Remos mellan fötterna på mig. Han har hittat en ny kompis på gården, en vacker röd-vitstrimmig katthane med klart blå ögon. Vi kallar kissen Kokkino, som betyder röd, efter en kvinnlig sångerska och hoppas att den här kissen sjunger lika skönt som henne - till skillnad från The Four, nu försvunna, Kittens. Om Remos tänker tillbringa natten ute blir det soligt och varmt imorgon.

Jag förbereder mitt pass, torkar flaskor och bänkar och slår mig sen ner med kaffe och en bok. Dottern skickar ett sms och berättar att ikväll stänger Plus för säsongen, imorgon är hon arbetslös igen. Jag oroar mig inte nämnvärt för det, hon har förtjänat en veckas vila, utan grubblar mer på varför vi inte hört något om den nya lägenheten. Om vi inte håller oss varma och friska blir det svårt att jobba och tjäna pengar, blir vi allvarligt sjuka och saknar sjukförsäkring blir det omöjligt att bo kvar på Kreta...

Mina funderingar avbryts tidigare än vanligt av barens stamgäster, ikväll är det fotbollsfest igen. Några lag, jag bryr mig inte om vilka, spelar en viktig match och killarna bänkar sig i sofforna. Jag ilar fram och åter med whiskey, öl och mezés till klockan tre på morgonen, då slår jag bakut, tar min lön och går hem. Jag är trött!

071025 Trots nattsuddandet tar jag mig upp och samlar ihop mig. Jag måste upp till banken igen och se vad som fattas mitt Visakort. Innan jag går väcker jag dottern som fått order om att inställa sig på jobbet redan 10.30.

På banken får jag hjälp av Lefteris att aktivera mitt kort. Det krävs en handbok till det... Själva aktiveringen går ut på att mata in kortet i bankomaten, välja en ny kod och svara på drygt tio frågor som alla är skrivna på grekiska. Fulare tolk än Lefteris kunde jag fått. - Nu kan du använda kortet säger han och visar samtidigt hur jag sätter in pengar på kontot med hjälp av bankomaten. Man väljer Deponera, trycker på ja och ut kommer ett kuvert. Knappa in hur mycket, skjut in kuvertet i för det avsedd springa och tryck ja igen. Skitkul! Jag skyndar mig ner till Vergina för att se om kortet fungerar och efter att ha avslutat mitt befintliga PayPal lyckas det. I'm back in business!!! Det första jag gör är att lägga ett bud på stövlarna jag hittat och köpa smink till mig och dottern för dryga 20 euro... Där blir jag avbruten av dottern som smsar att hon nu är officiellt arbetslös. Hon har varit på plats och städat ur lokalerna inför vintern och som tack fick hon sin lön, en påse smootie-mixer i varierande smaker och tjugo liter juice. Jag ber henne möta mig på Vergina när hon lastat av gåvorna.

Jag surfar runt lite allmänt, mailar några bekanta som hört av sig och inväntar dottern. Hon dyker upp och vi går in på Family's för något ätbart. Nu när dottern ska ha semester en vecka ser jag fram emot hemlagad mat. Synd att man inte är långsynt... Jag går direkt från Family's upp till jobbet, stannar bara för att köpa Xaniotika Nea, och inväntar kvällens gäster. Några såna kommer inte. Dottern, som sovit ett tag, kommer ner för att hålla mig sällskap och resten av kvällen spenderar vi på tevetittande i soffan. Halv två ger jag upp och ber om att få gå hem. Jag blir fruktansvärt slö och trött när jag inget har att göra. Ikväll får jag sällskap ute på altanen när jag dricker min kvällsjuice - två glas mindre av de 20 liter som står på köksbordet.

071026 Jag väcks vid nio av ett helsikes oväsen utanför sovrumsväggen. Idiotiska arbetare! Fattar de inte att somliga jobbar kväll?! Det gapas och skriks men trots det lyckas jag somna om. En timme senare är jag redo att vakna.

Idag finns det varmt vatten nog för en dusch och jag njuter av strålarna. Frukosten ute på verandan avbryts av grannen Pavlos som behöver datahjälp. Vi pratar om boendet och han säger att jag ska skaffa en annan lägenhet och flytta etappvis. -När du är klar lämnar du bara tillbaks nyckeln och tackar för dig, säger han. Det ska komma från någon som bor mer inne hos Nektarios än sig själv! Jag gissar att även Pavlos börjat tröttna på fagra löften. I nästa andetag berättar Pavlos att det skett en olycka utanför huset på morgonen. En cemenetbil som kom från en avtagsväg har kört rakt in i sidan på en MC, därav oväsendet som väckte mig. Jag frågar vem som körde MC och får till min fasa veta att det var Sparta, den unge servitören, som skjutsade dottern hem från Rock House när vi inte hittade en taxi. Enligt Pavlos är Sparta vid liv, om än med brutna ben och revben, men har en hel del problem framför sig eftersom han saknade papper på MC'n. Jag väcker min semestrande dotter med nyheterna och precis som jag blir hon orolig för grabben.

När hon ändå är vaken bestämmer vi oss för att gå bort till Roula och klippa oss. När vi kommer dit visar det sig att hon är fullt upptagen med en blivande brud och knappast har tid för oss förrän imorgon. - Då kan jag inte, säger jag, vi ska gå ut ikväll. Istället för klippningen plockar jag med mig drygt tio böcker i en påse och går hemåt igen. Vi stannar här och där och hälsar på bybor och bekanta. När vi ändå pratar passar vi på att fråga om lägenheter. Av Eleni på super marketen får vi telefonnummret till hennes hyresvärd. Hon tror inte att det finns något ledigt, men fråga kan man ju. Vi fortsätter huvudgatan fram, stannar på Litinaki's Super Market och byter några ord med ägaren, och blir stoppade av Lucia på Safran som kommer med ytterligare ett lägenhetstips.

Ägarna till Mythos Taverna har tydligen nybyggda lägenheter som de söker hyresgäster till säger hon, gå bort och prata med dem. Vi går den korta biten bort, hittar Spiros och frågar vad han har att erbjuda. En nybyggd 3:a mitt emot Alexandra Beach, svarar han, men någon ska se den imorgon. Jag frågar om pris men får inget konkret svar. - Titta på den först, sen kan vi prata... Jag lovar återkomma ock går sen upp till den lilla super marketen på vägen hem till oss. Roula jobbar men har tråkigt och är pratsjuk. Jag berättar att jag söker ny lägenhet och varför. Hon frågar en äldre dam som sitter bredvid om hon vet något. Jooo, jag tror att min dotter har en ledig lägenhet här bakom, säger tanten. Hennes dotter är min chefs kusin visar det sig. Hon lovar att meddela Roula när hon vet mer och jag tar min tidning för att gå hem.

Utanför butiken kommer Theodoris körande på sin MC. Han äger keramikbutiken mitt emot Skala, är kusin med Aletris' ägare, och en festlig prick som inte pratar engelska. Jag ropar efter honom och frågar om han vet om någon lägenhet. Till min förvåning stannar han och säger att det gör han, men den är dyr... Jag ber Roula om hjälp med tolkningen och frågar ut honom. Var ligger den, har den två sovrum och riktigt kök, finns det värme och varmvatten? Den ligger vid torget i gamla byn, inne i en smal gränd. Den har två sovrum uppe och toalett och kycklingar i vardagsrummet, tolkar Roula. Jag asgarvar och frågar om hon verkligen menar kycklingar. Hon rodnar klädsamt och erkänner att lägenheten har toalett, kök och vardagsrum nere. Två våningar tänker jag, det låter för dyrt för oss. Hur mycket kostar den? 300 euro/månaden plus el men det är ingen avgift för vatten eller tömning av septitanken. 300 euro??? Finns det värme och varmvatten??? Theodoris ler stort och säger att det är trätak i sovrummen - Du kommer att gilla den! Det var inte svar på min fråga men jag vill se lägenheten ändå. Någon bor där just nu, svarar han, de flyttar den 8:e november. Kan jag se lägenheten utifrån då? Han förklarar var den ligger - Vid torget i gamla byn, bakom ett litet kafeneio, vägg i vägg med keramikbutiken Petra. Jag lämnar mitt telefonnummer och rusar i dotterns sällskap upp för att spana. Exakt där han beskrivit ligger inte en lägenhet, utan ett lite rosamålat hus i två våningar, med snedtak på övervåningen och en liten smidesbalkong som vätter mot den smala gränden. Granninsyn = minimal!

Vi går upp mot kyrkan, kliver fräckt upp på en mur och försöker spana in storleken på huset. Det enda jag ser är hustaket och skymten av en större veranda på andra våningen. Tretton dagar kvar till den 8:e!!!!! Jag vill se huset nu! Utifrån ser det ut att vara maximalt 3 gånger 6 meter. Förmodligen är det i bedrövligt skick med fasansfulla färger i kök och badrum, och Theodoris betygande om riktigt, fullt utrustat kök, tar jag med en nypa salt - jag har lärt mig en hel de de senaste månaderna... Trots det kan jag inte låta bli att försjunka i drömmar.

Vi går hem för att vila en stund innan jag börjar jobba. Dottern har lyckats få klipptid hos Pavlos fd fru Chrissa halv sju. Jag är rastlös och går ner för att kolla auktionen på läderstövlarna istället för att sova. Jag har vunnit stövlarna! Med porto från England slutar notan på 23 euro, mina fuskskinnsboots kostade 49 euro... Jag jag ber säljare skicka en e-faktura och går upp på jobbet. Idag ska vara säsongens sista dag om allt stämmer med vad vi hört. Det ska firas, men eftersom det regnat är Samariaravinen stängd sedan länge så den planerade turen är inställd. Vi har bestämt oss för att göra Chania by night efter jobbet istället och jag har sminkat och klätt mig efter alla konstens regler.

Kvällen bjuder fler gäster än normalt och jag kommer inte ifrån förrän halv två. Dottern och jag tar en taxi in till Chania, chauffören heter Dimitris och har namnsdag idag, för 10 euro. Vi stannar till utanför en klubb där vakterna bär smoking, backar in i en gränd och överlägger. Nej, vi vill inte gå på klubb inatt, vi vill ha Skiladika! Skiladiko är en typ av klubb där det bara spelas grekisk musik, dricks friskt och kastas servietter eller tallrikar i golvet. Ursprunget sägs härstamma från en familj som, efter att ha förlorat sin son i en olycka, tog ut sin sorg på barens porslin. Huruvida det är sant vet jag inte, men om det är äkta grekiskt party man söker så kallas det Skiladiko - hundklubb.

Vi promenerar ner till Chanias hamn, stannar för vätskekontroll på både Klik (huset bjuder) och Ekendron (blaskiga gratisshots) innan vi hittar Kinematografo. Kinematografo är en mysig liten bar mitt i hamnen, men stenväggar, centralt placerad bar, diskjockey och bara greker så långt ögat når. Efter att ha fått hjälp till ett bord och beställt våra drinkar slår vi oss ner och njuter. Golven är bestödda av servietter, diskjockeyn spelar laika och runt om oss dansas. Den som sett och upplevt Skiladika glömmer det aldrig! På golvet placeras ett fyllt shotglas eller en glödande cigarett och, inte alltid i takt med musiken, den dansande ska föra benen över föremålet utan att välta det. En god dasör avslutar inte sällan dansen med att hanstående svepa shoten - gäller det en cigarett går man i en nigande, svepande rörelse ner och slår sönder cigaretten med handen. Svårbeskrivligt men fantastiskt att beskåda.

Efter en stund har vi fått sällskap vid bordet av ställets manager och en bartender. De bjuder på Tequila men jag har förstånd nog att tacka nej till min. - Jag föredrar Raki, säger jag. Ögonblicket senare står en karaff Raki på bordet. Jag häller upp två stadiga glas till mig och managern Giorgos, skålar för vinter, skönhet och hälsa och sveper sen min shot. Jag bor på Kreta!

Halv sju på morgonen har vi varit bofasta ytterligare några timmar. Kinematografo har stängt, personalen gått hem till sitt och vi har hittat en taxi. Vi delar med en yngre kille som inte alls ska åt samma håll som oss och får en sight seeingtur på köpet. Chauffören hittar vårt hus, vi hittar våra sängar. Dagen har varit omtumlande men fantastiskt rolig.