Movingstar

071030 Morgonen tillbringas i nedbäddad med en av böckerna över näsan och Remos uppe under hakan. Vädret är milt mot både turister och boende, så emellanåt drar jag på mig morgonrocken och sätter mig ute en stund. Dottern vaknar till och är frukostsugen, jag visar henne havregrynen jag hittat på IN.KA. Hon har, en för mig obegriplig, smak för äcklig havregrynsgröt och har snart kokat sin första portion på fem månader. Jag håller mig till kaffe och croissant istället, men vi äter tillsammans på verandan. Här ute rör det på sig som vanligt, någon frukostro får man inte längre, och lägenheten längst bort på avigsidan får nya hyresgäster. Tre unga albaner, varav två är de som dottern pratade svenska med rätt nyligen, flyttar in i den lilla tvåan. Killarna är i 20-års åldern och jag fasar för vilda fester, hög musik och mycket spring.

Argiris dyker upp med ett stort leénde och en tumstock i näven. - Idag ska du få din köksbänk! Jag undrar det jag... Man har väl lärt sig vara skeptisk till fagra löften - och det är Nektarios som tagit måtten... Han försvinner runt hörnet in i verkstan, apotiki som de kallar förrådet, och snart hörs hammrande och skruvande därifrån.

Du, Argiri... Ska du inte mäta själv först? Vill du ha ritningen jag gjort? - Det behövs inte, ropar han tillbaks. Nähä du, vi får väl se...

Rent förbannat nyfiken sitter jag kvar ute - kedjeröker och inväntar resultatet. Det tar nästan en och en halv timme, och jag hinner tänka en hel del på IKEA's bruksanvisningar och envetna karlar, sen ropar han - Kom och kolla! Hade jag varit smart skulle jag tagit kameran med mig...

Utanför förrådet/verkstan står tre separata hurtsar, fantastiskt nog i samma material som de befintliga. - Snyggt va?!

Min tidigare välpolerade hövlighet har krackelerat under sommaren - Jo snyggt är det, men det är inte vad jag beställt! Stor förvåning. Jag pekar och förklarar.

Den där 60's hurtsen är helt onödig. I den gluggen hade jag tänkt ställa min tvättmaskin.

Stödsidan som jag ritat in, var är den? Om du tar bort den hurtsen, vad hade du då tänkt att bänkskivan skulle vila på? Tycker du inte att det är lite lågt att placera en bänk spis på 35 cm höjd? Vart tog lådan under spisen vägen då?... Ni fattar va... Stackars Argiris sliter sitt hår och jag erbjuder honom storsint den ritning jag gjort. Kanske vi ska ta och mäta nu - innan mer går fel.

Han får snällt följa med in i köket och lyssna på mina anvisningar. Skåpet under min inbyggda spis måste höjas sex centimeter till att börja med. - Jag kan lägga en träbit där eller höja benen, får jag till svar. Skulle inte tro det! Bygg en liten låda där jag kan stoppa in skärbrädor och brickor - i SAMMA material som resten av bänken tack!

När vi mätt klart visar det sig att bara det smala extraskåpet har rätt mått. Det är nog en olyckshändelse...

Argiris försvinner iväg runt hörnet, skruvar och svär. Jag sitter vakt utanför dörren. Vågar inte ge mig iväg nånstans innan bygget är klart.

Nästa problem. Varför är bänkskivan längre än utrymmet den ska placeras i? Jag vrålar åt Argiris att ta in skivan och mäta på plats. Inte då, han sätter sågen i skivan och strax är den två centimeter för kort... Han svär, högre. Lärde du dig något nu? frågar jag ondsint.

Med en far som har haft byggfirma och snickeri, ytterligare en far som alltid snickrat och donat och min egen tid på Bygg och Anlägg samt en praktikperiod hos en inredningsarkitekt och ett brinnande intresse för inredning är jag inte lätt att ha att göra med. Jag har alltid försökt, och ofta klarat av, att genomföra mina egna ideér själv och det är oftast jag som monterat alla IKEA-möbler huset haft. Jag VET hur man tar mått till en köksbänk, fatta det! Det tar en stund men sjunker tydligen in tillslut.

Innan jag drar iväg till jobbet står två av bänkmodulerna på plats. Nu får jag väl vänta en månad eller två på att det ska bli klart, tänker jag när jag dammsuger och skurar av golven.

Dottern har fått i uppdrag att kocka nu när hon är ledig. Klockan sex dyker hon upp på Skala med middagen i en påse och ett stort leénde på läpparna. -Jag gjorde pannkakor med chokladkräm! Onyttigt gott... Efter middagen tar vi en kaffe och rundar av med en tårtbit från bageriet. Jag måset nog börja promenera mer om jag ska klara den här dieten.

Turligt nog, för formen, har jag mycket att göra under kvällen. Den yngre halvan av Skövdeparen dyker in och förgyller kvällen med några 30-års cocktails och jag får ytterligare en trevlig pratstund. Familjen från Helsingborg återkommer också för en spelstund och drinkar. Fler svenska gäster strömmar till och dottern får rycka in som servitris en stund innan det lugnar ner sig. När de flesta gått kommer Giorgos ut i köket och talar om att han fått en idé. Eftersom dottern ändå är här på kvällarna kan ju hon "hjälpa" mig, säger han. Han har inte råd att betala, men hon har ju ändå inget att göra...

Det har hon visst det, ljuger jag, hon har bara en kort semester innan hon börjar jobba inne i Chania. -Jasså... Han blir sur och försvinner igen.

Jag tackar av mina Skövdegäster, får enormt mycket dricks och ett tack för en trevlig kväll. Om de visste hur mycket jag uppskattar deras trevliga besök så skulle jag få betala dem för sällskapet!

Klockan är strax efter ett när jag har städat undan efter mig och gästerna. Giorgos sitter i soffan med några kompisar men vill de ha mer att dricka får de servera sig själva. Dottern och jag går den korta biten hem. Natten är lugn och stjärnklar och vi tar en kopp te på verandan innan vi kryper i säng. Varje gång jag går in i köket kikar jag på den nya bänken - Det blir inte som jag tänkt, men trots det är det en förbättring.

071031 Efter en riktigt lång sovmorgon tar jag mig i kragen och fixar müslifrukost till mig och pyret. Lite ska hon väl skämmas bort när hon är ledig. Vi sitter ute på verandan och äter, himlen är grå och mulen men det är fortfarande varmt. När vi ätit provar jag vattentemperaturen i duschen. Röd flagg! Full i ståpäls men med nytvättat hår tar jag med mig datorn och en kaffe med mig ut igen. Jag ägnar några timmar till att skriva ikapp mig - igen - och vänta på snickaren. Precis som varmvattnet är han försvunnen så någon bänkskiva får jag nog inte idag. Timmarna flyger iväg och snart är det dags för jobb igen. Jag snyggar till mig, klär mig och ska till att ta på glasögonen när jag ser att de har en stor fläck på högra glaset, hur jag än putsar får jag inte bort den. Jag provar med hetvatten, diskmedel, papper och frottehanduk- ingen förändring - fläcken är kvar. Med knapp ledsyn på högra ögat har jag problem. Jag rotar runt i lådorna och hittar mina reservlinser. Drygt sex år gamla men konserverade... Jag är ingen linsmänniska och vet att jag klarar högst en timme innan de börjar skava och gör mina ögon ilsket blodsprängda. Jag tvekar en stund och väljer tillslut glasögonen. De är bara 18 månader gamla och jag har inte lust eller råd att köpa nya redan nu. Dessutom vet jag inte var, när och hur - idag.

På jobbet stökar jag undan efter Giorgos nattgäster och sätter mig ute med en kaffe. En stund senare kommer två av mina Helsingborgare in, mor och dotter. Mor i familjen berättar att Mikael, min unge medhjälpare, har födelsedag imorgon och undrar om jag kan ordna några festliga glassar i all hemlighet. Jo då, klart jag gör det!  Jag börjar fundera på vad jag har "hemma" i fruktväg. Torra apelsiner är ingen höjdare på födelsedagsglass, men det löser jag imorgon. - Vi ses sen, säger de och går för att äta middag med övriga familjen.

Giorgos kommer med dagskassan, sent om sider och muttrar något om ändrad arbetstid. Han surar fortfarande efter gårdagen och vill att jag ska jobba senare än ett - det vill inte jag och det talar jag om varpå han försvinner igen. Dottern kommer ner med middagsmat och återigen äter vi tillsammans. Jag har knappt hunnit svälja det sista av min tonfiskröra förrän kvällens första gäster kommer. Mina trevliga Skövdepar kommer för en Irish Coffee och lite spel. Det visar sig att mor i familjen har undanhållit sin födelsedag för mig - hon fyllde precis som svärdottern år igår- och blivit utan födelsedagscocktail. Som kompensation ger jag henne några Basilikaskott på rot att ta hem till Skövd. En något annorlunda födelsedagsbukett, men ändå... De har varit så trevliga och givmilda med dricks att jag gärna gett dem hela krukan.

Innan mitt pass är över har jag haft 21 svenska gäster och 5 grekiska - samtidigt. Enligt en av Giorgos vänner har det aldrig tidigare varit så mycket folk i lokalen samtidigt. Jag har slagit rekord. Svetten klibbar på kroppen, huvudet och fötterna värker, jag är kissnödig och magen skriker efter mat, men trots det är jag glad och nöjd. Jag har dessutom druckit shots med gästerna och känner mig smålurig. Pyret har återigen fått rycka in som servitris och får som tack för hjälpen två drinkar av mig, och några mynt att stoppa i spelmaskinen. Jag plockar undan, diskar, torkar bord och räknar dagskassan innan jag ropar på Giorgos. - Nu får du ta över, jag går hem! Han ser aningen nöjdare ut när han kollar dagskassan och säger inte emot. Jag tar dottern med mig och haltar raka vägen hem. Hemma möts jag av en överraskning utan dess like. Min köksbänk är på plats! Dottern har köpt tårta igen för att fira tilldragelsen och som omväxling sitter vi inne och dricker vårt te. Nu börjar köket att likna något.

071101 Grattis till fem månader som exilsvenskar önskar jag mig, Pyret och Lilleman! Grattis även till Argiris som har namnsdag idag!

Himlen är grå men termometern visar 25 grader när jag går ner på IN.KA för att handla. Mjölk, färskt bröd, ägg och chokladrån till födelsedagsglassarna. Jag kikar i fruktdisken men hittar inget spännande och eftersom jag betalar ur egen ficka vet jag bättre råd än att kasta bort pengarna på tråkig frukt. Jag återvänder hem och väcker dottern med frukost på verandan. - Det är kallt säger hon och tittar på den grå himlen. Löjla dig inte, det är skönt ute! I Sverige skulle gråtunga skyar betyda kyla. Det gör det inte här.

När vi ätit klart föreslår jag en kort promenad. Eftersom jag behöver något att dekorera glassen med och vi har ett enormt fikonträd runt hörnet är det dags att utforska omgivningen. Förena nytta med nöje och testa om man riskerar hagel i rumpan när man pallar fikon. En tunn långärmad tröja, bekväma skor, en plastpåse i handväskan och iväg upp mot olivlundarna bär det. Mina kunskaper om fikon är minimala. De vi plockar ner är små men verkar mogna så vi tar för oss. Några till glassen, några för husbehov. Inte vara giriga... Vi fortsätter vägen upp bakom Singelslingan - obeskjutna och helskinnade - passerar vad som ser ut som Agia Marinas soptipp vid vägkanten, följer vägen under en viadukt, tar av till höger och kommer till ytterligare en viadukt och är snart nere i gamla byn. Eftersom promenaden blev kort och vi har tid till godo fortsätter vi ner på Phisical. Vi tillbringar en stund med att söka recept på nätet, kolla stövlar på eBay och maila vänner och familj. Jag passar dessutom på att ladda upp mer av bloggen nu när uppkopplingen fungerar som den ska.

Innan vi går hem igen stannar vi till på Family's och tar en hamburgare, chansen är liten att vi hinner äta på jobbet idag när vi ska ha födelsedagskalas.

Hemma vilar jag en stund innan jag tar en ljummen dusch utspädd med uppkokt vatten. Jag muttra och svär över varmvattenberedaren som inte fanns, över saknade sovrumsfönster, felande klimatanläggningar och lögnaktiga hyresvärdar. Fortfarande inget nytt boende på gång, men jag ger mig inte. Huvudet värker fortfarande tack vare de trasiga glasögonen och idag väljer jag linserna innan jag kilar till jobbet. På Skala är det lugna gatan. Giorgos sitter i soffan och ser motorsport på teven, hans mor sitter i baren och ser grekisk talk show. Båda har volymen uppskruvad till max och ljudet slår mellan väggarna. Jag stoppar papperstussar i öronen och förbereder mitt glasskalas. Alla tillgängliga glassbägare diskas, skedar diskas och poleras, fikonen sköljs, tallrikar och servetter göms i köket. När det är klart tar jag mig an bardisk, bord, spelmaskiner och utemöbler. Allt ska torkas och putsas och kylen ska fyllas på innan jag sätter mig med min Frappé. Kiria Julia går upp till sitt och jag stänger av volymen på teven i baren. Giorgos sitter fortfarande i soffan och gör ingen ansats till att ge mig dagskassan. Jag daddar inte med vuxna företagare utan dricker mitt kaffe i lugn och ro.Ögonen börjar redan spränga av linserna och jag funderar på hur jag ska klara kvällen. Turligt nog kom jag ihåg att ta med ögondroppar, men hinner jag använda dem när det behövs?

Snart är det slut på friden. Yannis kommer in för sina kaffe och soda, kräver full uppmärksamhet utan att ha något vettigt att säga. Större delen av tiden ägnar han till att stirra ner i min urringning och reta upp mig med dumma komentarer. Jag vänder ryggen åt honom och pysslar med mitt så snart jag får chansen. Några av killarna från Stockholm kommer in för en öl och lite biljardspel och snart är kvällen i full gång. När mina Helsingborgare kommer in spelar vi ovetande. Pyret är på plats och hjälper mig med glassarna, mor i huset har köpt tårtljus att sätta i sonens glass - tretton tårtljus i kulglass är banne mig ingen enkel match men jag lyckas tillslut. Resultatet är strålande... Vacka portionsglas fyllda med banan, vanilj och jordgubbsglass, dekorativ grädde och chokladfyllda rullrån, placerade på svarta assietter med några fikonhalvor vid sidan. Mikaels glass dignar under ljusen och vi skyndar oss att servera. Grabben häpnar när vi klämmer i med Ja Må Han Leva, och vi får ta om den en gång till så det kommer med på film. När han blåser ut ljusen tar han i så grädde och ljus sprutar över golvet. Det gör inget - det är inte jag som skurar...

När glassen är uppäten beställer familjen in drinkar till de vuxna. Mikael får kvällen till ära blanda sin egna alkoholfria drink - Stoppljuset. Den ska skiktas i tre färger, men han skakar så hemskt att den snart är grumligt grön. Det gör inte heller nått, han har i allafall ett roligt minne med sig hem. Familjen spelar spel, biljard och pratar med mig. Jag får reda på att dottern i familjen utbildar sig till frisör och skyndar mig snabbt att beställa tid för klippning. Imorgon kväll reser de hem och jag behöver verkligen friseras. Jag lovar komma in på Atrion så snart jag är klar i Chania, först av allt måste jag köpa nya glasögon.

Fler gäster ansluter sig. Alla ska de resa hem imorgonkväll och jag börjar redan sakna deras sällskap. Stockholmskillarna med far kommer in för mer biljard och öl, en av killarna gör sitt bästa för att tömma mitt förråd av Heiniken, med sig har de flera ungdomar som även de bor på Atrion. De slår sig ner i soffan men dyker då och då upp med någon fråga. Hur är det att jobba i en bar? Bor du här? Är det kul här? Jag svarar på trots att huvud och ögon sprängvärker. Pyret passar baren så jag får springa upp på toan och ta ögondroppar. Dropparna hjälper i säkert sju minuter, sen är ögonen kruttorra igen. Tur att det är mörkt i baren, annars skulle jag nog skrämma bort folk med mitt utseénde ikväll. Jag längtar efter nya glasögon men vet hur förbaskat svårt jag brukar ha att hitta bågar jag trivs i - det tar i genomsnitt fyra år...

Strax innan jag slutar får jag ett sms från sonen, långt borta i England, som får ögonen att tåras naturligt. "Hej Mamsen! Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar och saknar er. Jag kommer höra av mig när jag har lite mer pengar. Luv Ya. Lilleman."

Ord kan inte beskriva hur mycket vi saknar och älskar honom tillbaka. Jag hoppas och önskar att han snart kan komma hit. Nu går det tydligen direktflyg från London till Heraklion även vintertid, men jag har inte haft tid att kolla upp det ordentligt och just nu har han nog ingen möjlighet att komma över heller.

Kvart över ett packar jag ihop och går hem, med dottern på släp. Det är fortfarande behagligt varmt ute och vi tar vår kvällsfika på verandan. Helt ensamma ute på Avigsidan får vi en lugn stund för oss själva.


Den bit som fattades pa hojden blev ett lagom utrymme for platar och brickor.