Movingstar

071106 Vid fyrasnåret på morgonen vaknar jag av att helvetets portar slängs upp. Det åskar och blixtrar utan mellanrum, och regnet vräker ner så det skvätter in i sovrummet. Jag kliver upp och flyttar undan sängen, mattorna och sängborden från dropparna sen somnar jag om. Nästa gång jag vaknar är sängen iskall och fuktig och grannarna lever om utan dess like. Jag drar på mig morgonrocken, tar en kaffe med mig och sätter mig ute - det är varmare där. Efter en stund vaknar dottern till och gör mig sällskap till frukosten. Hon har haft det rätt bra på jobbet säger hon, även om det var glest med gäster. När vi ätit tar jag en snabb och kall dusch och sen sätter jag mig och skriver ett tag. Det kliar i halsen och ögonen, näsan rinner och jag låter hesare än vanligt. Gud förbjude att jag blir förkyld nu också!

Klockan fem går jag till jobbet. Idag är det kiria Julia som tar emot. - Giorgos kommer senare säger hon och ger mig tjugo euro i växelkassa. 20 av 350 euro - Det vill till att jag inte får några spelsugna besökare med såååå mycket kontanter i kassan... Pyret kommer in med spagetti och pastasås så vi kan äta tillsammans innan hon åker till jobbet. Hon börjar sju på kvällen och jobbar till tre halv fyra på morgonen. Eftersom bussarna är minst sagt opålitlig får hon snällt infinna sig på hållplatsen redan klockan sex.

Inne på Skala är det iskallt, draget från dörrar och fönster gör att jag huttrar inne i baren. Jag känner febern komma krypande och drar på mig en huvjacka. När inte det hjälper kokar jag mig en kopp te med honung och häller i en rejäl skvätt Metaxa. Minuterna efter svettas jag så det rinner om överläppen. Det här blir kul!

Giorgos dyker upp strax efter 12, då har jag haft fyra gäster. - Har du hittat något nytt jobb än? frågar han. Jag visste inte att jag borde söka ett blåljuger jag. Hela kvällen har jag och Vladimir lusläst jobbannonserna i Xaniotika Nea. - Du sa ju att du inte kunde jobba för bara 20 euro, säger Giorgos. Det kan jag inte heller, jag har inte råd att ägna mig åt välgörenhet säger jag surt. Han ger mig 30 euro och på slaget ett går jag hem. Nu är han bara skyldig mig 50 euro...

Jag hinner inte mer än innanför dörren så dyker dottern upp. Hennes chef stängde igen baren tidigt eftersom kunderna uteblev - Tydligen har flottans gossar utegångsförbud första kvällen i hamn -  och dottern har fått skjuts hem från Chania på moppe... Sekunderna efter att vi stängt dörren börjar det regna. Nu hade du tur, säger jag. Begriper du inte att du blir sjuk om du åker moppe i det här vädret! Sjuka har vi inte råd att vara, inte nu i vinter i allafall. Vi tar en fika tillsammans på verandan innan vi släcker och somnar. Nu måste jag alltså söka både jobb och ny lägenhet. Kul, kul...

071107  Regn igen... Jag vaknar halv nio av vattenstänk i ansiktet. Upp och möblera om alltså. Ska det vara så förbannat svårt att installera fönster i våra sovrum? Vi har bott här snart tre månader och fortfarande har inte ens hälften av alla fagra löften infriats.

Ute är det växlande solighet. Mulet ena stunden, en kort regnskur och sen gassande sol i en halvtimme. Hur i hela helsike klär man sig för det? Bikini under långkalsongerna, sydväst och flippflopp tro? Paraply är i vart fall ett måste i handväskan.

Vi frukosterar ute eftersom båda fryser. Dottern vräker i sig havregrynsgröt och snusk, jag nöjer mig med en te, en iskaffe och några ostsmörgåsar. Ost smakar konstigt här! Jag har provat flera olika sorters Edamer och Gouda, säkra kort trodde jag. Trots det smakar all ost torrt och lite, jag längtar lite smått efter Willys kaviar och leverpastej. Snart börjar jag väl dansa gammeldans och följa svenska nyheterna också...

Efter frukosten tar jag och pyret en promenad i de övre delarna av Agia Marina. Vägen går som en slinga runt byn. Upp förbi "soptippen", in under motorvägen, förbi några odlingar och en ensam get, ner under motorvägen och in i gamla byn igen. Vägen delar sig på flera ställen, men än är jag inte mogen för det stora okända. I gamla byn stannar vi till och kikar på det lilla huset igen. Det är inte rosa, det är gult! Kan det vara minnet eller skiten på gamla glasögonen som spökar tro... Det hänger fortfarande filtar och badlakan på balkongräcket, så det är med all säkerhet fortfarande bebott. Skit! Jag måste rycka upp mig och söka reda på Thodoris.

Vi tar en tur till Phisical och provar lyckan på nätet istället. Dottern vill också ha läderstövlar och vi lägger några objekt på bevakning. Ladda upp bloggen går mindre bra eftersom jag inte hittar min MP3-spelare. Nu måste jag lägga text och bilder på den om jag vill blogga. Jag får söka igenom huset en gång till, det kan ju vara minnet.

Med några liter mjölk med oss från IN.KA går vi hem för mat och siesta. Jag verkar inte göra annat än äta och sova känns det som. Innan jag slummrar till sms:ar jag Symaskin-Giorgos och frågar hur det går med min baby. Inget svar... Nu börjar jag bli ordentligt orolig. Har jag bara maskinen kan jag alltid dra in lite extra pengar där. Utan maskin vet jag inte vad jag tar mig till.

När jag vaknar är förkylningen ett faktum. Jag har feber, frossa och huvudvärk. Sängen är iskall och fuktig, av kondens från lägenheten och av svett från mig. Jag kokar lite vatten och tvättar av mig innan jag går till jobbet. Större delen av kvällen sitter jag ensam i baren, läser tidingen, dricker Metaxa-te, hostar och hackar tänder av feberfrossa. Nu börjar jag bli haj på bostadsannonser och kan urskilja våningsplan, öppen spis, trädgård och värmande detaljer utan hjälp. Tyvärr hittar jag inget som passar budgeten, inte på den här sidan Chania i allafall. Vladimir kommer in för en öl och får snabbt i uppdrag att ringa på några annonser jag funderat över. - Den här kan du inte ringa på, säger han och pekar på en annons som jag markerat. Det står "Endast Greker" längst ner i texten. Det struntar jag i, jag är ju svensk! -Jamen, du kan inte! Joooo då! Testa så får du se.

Vladimir ringer och förklarar för en dam att jag är en svensk kvinna med dotter och att vi är intresserade av lägenheten. Inga problem, när vill hon se den? får han till svar. Vi provar flera annaonser med samma resultat. Förbannat orättvist men ett faktum. Bulgarer och Albaner är inte välkomna var som helst men jag som svenska får öppna famnen.

Vi har snart planerat in tre bostadsvisningar i Kalamaki. Priserna varierar, och i flera fall vill ägaren inte berätta vad hyran ligger på. - Kom hit och kolla så kan vi prata om ni gillar lägenheten.

Vladimir går hem och jag blir ensam kvar. Giorgos dyker upp strax innan tolv, lika surmulen som han varit de senaste dagarna. Klockan ett plockar jag undan mitt och går hem. Någon fika på altanen blir det inte. Rakt ner i säng med två Depon i magen, invirad i husets alla filtar och täcken.

071108 Grattis på namnsdagen Mixalis! Jag önskar dig ett långt och lyckligt liv fyllt av glada överraskningar och kärlek.

Morgonen bjuder på växlande solighet och en kall dusch. Någon gång emellanåt måste man tvätta sig rejält, helst om man har feber, tyvärr bryr sig inte solfångarna om det.

För att få upp värmen går jag genom väskor, skåp och lådor i jakt på min MP3-spelare. Jag söker förgäves. Allra troligast har jag glömt den i datorn när jag bloggade senast. Idiot! Vi har i och för sig ytterligare 3 stycken, men ingen av dem är kompatibel med min dator. Dottern vaknar, trots nattpasset, till liv av mitt letande och efter frukostkaffet tar vi en promenad. Uppe i gamla byn kollar vi till huset. Där råder storstädning verkar det som. Kan det möjligen eventuellt förhoppningsvis vara så att innevånarna håller på att flytta nu? Idag är det ju den 8:e. Jag bestämmer mig för att lista ut det under kvällen, på något sätt ska jag nog hitta telefonnummret till Thodoris.

Vi slinker in på Phisical och frågar om någon hittat min MP3 - Ingen lycka där. Den är och förblir borta. Nu har jag problem. Hur ska jag kunna blogga utan den? Trådlöst internet har vi inte här i byn under vintern, alla stora hotell är ju stängda nu. Idag har vi för övrigt inte något internet alls, Phisicals nät ligger nere igen.

För att trösta oss köper vi godsaker och bakelser på IN.KA och bageriet, sen går vi hem och bäddar ner oss framför teven. emma är det iskallt och sängvärmen delar vi med ett femtiotal flugor. Jag blir illamående av tanken på kusarna! Vad ska de in för? Ute är det sol och betydligt varmare!

Jag hänger upp de fjantiga blommönstrade flugpapperen jag köpt på IN.KA. Svindyra och fula är vad de är. 4 euro för två ark?! Jag saknar den utdragbara spiralformade varianten vi har/hade i Sverige. Finns de än? De var så vitt jag minns bra i allafall.

När alla godsaker är uppätna har solen gjort sitt till för duschtemperaturen. - Skynda dig att duscha, vattnet är varmt!!! Oavsett om det skulle behövas eller inte så duschar man då.

Jag ger dottern i uppdrag att ordna middag, själv går jag till jobbet.

Halv sex kommer pyret med konserverade Dolmade, Tzaziki och bröd som vi äter tillsammans innan hon kilar till bussen.

På jobbet är det lugna gatan även ikväll. En vän till Giorgos har hört om mina lägenhetsproblem - vem har inte det vid det här laget - och kommer bärande på en halogenvärmare. - Du får den, jag vill inte höra att du fryser! Jag tycker mest den liknar ett ansiktssolarium med galler framför. Sola i bästa internstil!

Jag får en snilleblixt och sms:ar min förra chef, Nikos på Aletri. Han är kusin med Thodoris och bör veta hur jag får tag i honom. Nikos ringer upp och ger mig ett telefonnummer. - Thodoris fru, Maria, pratar engelska. Fråga efter henne om någon annan svarar. Jag fegar ur och väntar med ringandet till Vladimir kommer. Hustrun Maria påstår att alla deras lägenheter är igenbommade för säsongen och med det låter sig Vladimir nöja. Det gör inte jag! Minuterna efteråt ringer jag upp henne och förklarar vilket hus jag är intresserad av och vad hennes man sagt om det. Aaaa, det huset! a DET huset menar jag. Hon ber mig återkomma senare under kvällen, jag tackar och lägger på. När jag ringer igen, några timmar senare, är det ett barn som svarar. -Maria är inte hemma. Jag testar igen efter ett tag. Nu får jag inget svar alls. Jag ger upp! Om det är meningen att vi ska få hyra huset så löser det sig väl av sig självt.

På något sätt tar jag mig igenom kvällen. Några få gäster dyker upp, febern kommer och går. Kiria Julia har slagit igång elementen i baren, så temperaturen är nästan dräglig. Resten ordnar jag med Metaxa och te... När det är dags att gå hem saknar Giorgos pengar att betala mig med . igen. Nu blir jag förbannad, och det talar jag om. Han vet, säger jag, att jag nyss köpt glasögon, att pyret varit arbetslös och att vi har räkningar att betala. - Vad ska jag göra, det kommer ju inte in några pengar. Skulle det vara mitt fel att han missbedömt behovet av ytterligare en vinteröppen bar kanske?

Bara för att jag kan så tvingar jag mig till en promenad runt byn. I handen bär jag min nya halogenvärmare... Phisical har öppet, Kahlua har öppet, ett konditori mitt emot Epi's har öppet, Kiss Bar har öppet och i gamla byn är ett Kafeneio öppet. Alla ställen erbjuder storbilds-tv, satellitkanaler och alkohol. Tre av dem har dessutom internetuppkoppling -  Agia Marina är inte stort nog för så många vinteröppna barer. Kollar man inte sånt innan man planerar verksamheten? Vet inte Giorgos något om sin hemby tro?

Irriterad och sur tar jag min feber och halogenvärmaren och går hem. Nerbäddad i sängen, med halogenvärmaren som läsbelysning, tar jag mig igenom ytterligare några sidor i boken jag läser. När jag somnar är jag torr om läpparna men varm.

071109 Nio tar jag tidningen och kaffet med mig ut på altanen, nu ska här lusläsas annonser. Grannarna har tydligen vant sig vid mitt morgonhumör, samt utseénde, nu och låter mig vara ifred. När jag läst klart skrider jag till verket och ringer på en lägenhet här i Agia Marina. Jag får en bristfällig vägbeskrivning helt på grekiska och blir ombedd att ringa när vi närmar oss. Dottern är inte odelat lycklig över att bli uppkörd efter bara sex timmars sömn men håller med om att även hon behöver se lägenheterna.

En kort promenad tar oss till den första, som vi hittar efter lite krångel och mycket frågande. Kiria Aggela visar oss upp på andra våningen i ett gammalt hus. Utsidan matchar väl insidan. En gisten skjutdörr, kalla marmorgolv, väggfasta sängar, ett sunkigt badrum och en allmän mögeldoft...Men se havsutsikten, säger damen... Tre hundra euro för det? Nej tack! Jag talar om att vi söker en trerumslägenhet. Jag har en till, säger hon. I nästa hus är det aningen fräschare men ändå helt fel. Bara ett sovrum, en våningssäng i köket och ingen uppvärmningsmöjlighet. Ni får använda en somba (kamin)! Vedkamin? frågar jag. Nej, gas eller el förstås! Näää, då får det vara... - Men se utsikten! Och vi har pool också! Det hjälper inte det minsta lilla. Lägenheten är inte för oss, den känns inte "hemma".

Vi funderar en stund på vad si ska göra och bestämmer oss sen för att åka ner till Kalamaki - det skulle gått fortare att promenera... Bussen låter vänta på sig, biljettförsäljaren är sur och grinig och jag lyckas ringa vid fel hållplats. Vi kommer trots allt fram dit vi ska, tar en kaffe på ett fik och börjar ringa runt. Snart befinner vi oss vid den lilla keramikbutiken där jag köpte blomkrukorna. Ägarinnan till huset tar emot och visar lägenheten. Nybyggd! Stort vackert inrett kök och vardagsrum med öppen spis! Två stooora sovrum med takhöga garderober och egna balkonger! Badrum med varmvattenberedare, ursnyggt kakel OCH BADKAR!!! Både jag och dottern dreglar. Från den stora balkongen ser man en skymt av havet, busshållplatsen ligger ett stenkast bort och trots närheten till vägen stör inte trafiken. Priset? Bara 500 euro i månaden. Exklusive el och vatten... Jag suckar tungt och tackar för visningen. Jag har inga planer på att tänja budgeten till max i nuläget.

Nästa lägenhet är en stor fin trerummare på bottenvåningen i ett litet hyreshus. Grannen ovanpå visar sig vara en gammal bekant till mig. Lägenheten är varm, det finns element och varmvattenberedare, badkar och rejäla förvaringsutrymmen. Tyvärr finns inte kyl/frys och spis, och köksdelen är lite tråkig. Dessutom har närmaste grannen en hel kattkennel inhägnad strax utanför sovrumsfönstret. 420 euro/månaden plus el och vatten. Inte det heller... Jag ringer på ytterligare en lägenhet, som nu visar sig vara ett hotell. Städning ingår, el och vatten ingår men priset för den allra minsta studion är 350 per månad och egna möbler får man inte plats med. Nu orkar vi inte mer för idag.

Det har börjat blåsa och himlen har antagit en blygrå nyans. Vi tar bussen hem igen. Stannar till på Phisical för att surfa lite men får ge upp då nätet ligger nere. Middagen intas snabbt och diskfritt på Family's innan vi skyndar hem för en behövlig vila, febern har återkommit och näsan rinner.

Hemma råder total kaos. Idag av alla dagar, när vinden viner runt hörnen och blåser sand och damm framför sig, har Nektarios äntligen fått fingrarna ur och monterat sovrumsfönstren. Sovrummet, och sängen, är täckt med ett lager betongdamm, små betongklumpar, sand och annat skräp. Allt har klibbat fast i mina fuktiga sängkläder och jag har bara ett ombyte! Jag skär tänder av ilska. Istället för att sova får jag damma, skura vädra och bädda om i sängen. Var det så förbannat svårt att berätta om installationen så jag fick flytta på möblerna? Förutom oredan och smutsen är fönstret fult! En liten omålad aluminiumram med armerat glas. Skulle det behöva ta sån tid att tillverka såna?

-Imorgon ska vi montera moskitnät på utsidan, berättar Argiris. Jasså? Hur då? - Vi limmar fast det utifrån med silikon!.... Need I say more? Jag är inte impad, och jag tror det när jag ser det!

Kvällen bjuder på en ny gäst. En äldre man kommer in för en kaffe, jag tar förgivet att han är god vän med Giorgos, och en pratstund. Mannen är född Kretensare men bosatt på Rodos. Den här vintern tänker han däremot tillbringa i Chania. Vi pratar lite hit och dit och snart har jag berättat mitt livs historia - det liv som började den 1/6 2007... Riktigt hur det går till fattar jag inte, men snart har han lurat av mig telefonnummret till Symaskins-Giorgos och ringt honom. "Jag har en kvinna här på mitt kontor som undrar över sin symaskin"... jag fattar inte riktigt allt vad som sägs men när han lägger på talar han om att vi ska hämta maskinen imorgon. Atte vaddå??? Som med allt annat tror jag det när jag ser det, men jag lovar ringa Giorgos klockan tolv imorgon.

Vi fortsätter prata en stund. Fler gäster strömmar till och snart har jag lite att göra men är trött så in i döden. Innan mannen, Aggelos, går har vi bytt telefonnummer och han har lovat hjälpa mig med hämtandet av maskinen. Lilleman skickar ett sms och berättar att han blivit erbjuden en fast tjänst där han jobbar. Lönen är okej och nu kan han äntligen betala för sig hos kära syster. En glad nyhet mitt i allt elände var precis vad jag behövde.

Övriga gäster troppar av eftersom, Giorgos dyker upp vid tolvsnåret. Jag frågar om det är okej att jag går tidigare ikväll. Han säger nej. - Det kanske kommer folk sent inatt. Jag berättar att jag är dödstrött efter dagens spring och att jag dessutom har feber, han surar ihop igen. - Här har du dina femtio euro, för min del kan du stanna hemma och vila några dagar! Vilket betyder? Jo, om han inte kan lita på att jag ställer upp behöver jag inte jobba kvar längre. Jag häpnar. Då så, då får du klara dig själv i fortsättningen. Tack för mig, ha det bra! Jag stänger dörren och går hem. Nu är jag arbetslös igen. Vad ska jag nu hitta på?