Movingstar

071012 Klockan är tio när jag väcks av en bråkig katt. Remos talar högljutt om att han minsann både vill äta och kissa så jag får snällt pallra mig upp, fylla matskål och öppna dörren. När jag ändå är uppe kan jag lika gärna dricka kaffe och få något gjort, så jag tar en promenad upp till Platanias. Ute är det 31 grader och strålande sol, lite svettig blir jag. Uppe i metropolen Platanias är det lugnt och behagligt. Det är inte många turister kvar i byn och jag kan ostört handla det jag söker - ostört med undantag av en rejält packad Takis, ägaren till Xalaró, som försöker truga i mig öl före lunch. Tji fick han!

Jag köper en del av den make up jag söker och har turen att hitta ett par cowboy-boots till hyfsat pris - "bara" 49 euro - som passar mina stora fossingar. När jag går förbi torget kommer jag ihåg att jag behöver ett bankkonto med webb-bank på engelska. Mitt på torget i Platanias ligger Alpha Bank strategiskt placerat så jag går in och väntar på någon som ser engelskspråkig ut. En yngre herre med trevligt utseénde hjälper mig och jag förklarar vad jag behöver. Inga problem - har jag pass och AFM? Japp! Har jag ett intyg från min arbetsgivare om att jag jobbar? Näpp! Det har ingen nämnt att jag behöver, inte ens bankens egen personal så sent som igår... Regeln är ny, bara en månad förklarar bankmannen. Jag talar om att jag så sent som dagen innan besökt deras kontor i Chania och inte hört ett ord om intyget.

Något konto kan jag inte få säger han. Jag laddar upp till ett ilskeutbrott men blir avbruten av bartendern på Plus som hamnat bakom mig i kön. Han hälsar glatt och pratar en stund om ditt och datt. Mannen i kassan mjuknar tydligen när han inser att jag är igenkänd i byn - han erbjuder mig ett konto mot att jag visar intyget senare.

• Med elektroniskt kort, säger jag. Ok, blir det bra med Visa?

• Jag ska ha webb-bank också! Inga problem...

Han börjar fylla i alla 62 olika papper, med namnteckningar åt höger och vänster.

• Kan jag få ditt telefonnummer?

• Bara om du bjuder ut mig på en kaffe!

• Ursäkta???

• Bara om du bjuder ut mig på en kaffe! Mitt skämtlynne skiner igenom och jag ler stort.

• Eeeeee...?! Ok!

Jag blir ombedd att hämta mitt kort på kontoret inom 10-20 dagar, tackar för mig och går vidare till Plus för en internetstund. Bland mailen hittar jag bilder på familjens senaste tillskott, Aprilia. En av alla systrar har, trots envist motstånd, nedkommit med en dotter. Grattis Ulle!!!

När jag ska "betala" för mig får jag ett sms som får mig att asgarva.

- You are a wery bioutyful women! Lefteris Alpha Bank. Oj, faan! Riktigt så var det inte tänkt. Jag har nog inte samma humor som greker, men har man tagit tjuren i hornen får man ro den i land tänker jag och svarar. - Tack så mycket sötnos!

Jag går vidare från Plus in till silverbutiken där min symaskin ska finnas. Där inne sitter Ritas ena syster, Eleni, och min förra chefs sura mor. Eleni hälsar med kindkyssar och glatt prat, surkärringen kliver upp och går... Någon maskin vet inte Eleni var den finns, men hon ringer butiksägaren och han lovar fixa den till veckan. - Vi har haft mycket att göra... Jag tackar för mig och fortsätter hem till byn. På väg hem slinker jag in till Family's och köper onyttiga ost-baconburgare till lunch. Hemma väcker jag dottern och vi äter på verandan innan hon skyndar till jobbet. Jag sopar, plockar undan och tar en siesta. Efter bara en kort stunds sömn vaknar jag med frossa, kan det vara möjligt att jag blivit sjuk igen? Jag kliver upp, tar på mig fleecepyjamasen, stoppar i mig några Panodil - tur att värktabletter är billiga här nere - och somnar om.

När jag vaknar är jag sen till jobbet men ingen reagerar nämnvärt när jag ber om ursäkt. Några gäster har jag inte för än efter flera timmar senare, då kommer ett gäng av Giorgos vänner instormande. Jag suckar tungt och inser att idag kommer jag inte hem förrän imorgon... Klockan är 4.30 när jag ger upp och överlämnar rodret till Giorgos, jag har feber, Panodilförrådet är slut och jag vill sova.

071013 Dödstrött, febrig och med ledvärk vaknar jag först tolv. Hela dagen är förstörd och jag surar som besatt samtidigt som jag tvättar, diskar och sopar golven. Inget av de skåp jag blivit lovad har synts till och utan förvaring är det svårt att hålla ordning här hemma. När Panodilen slutat verka tar jag en ny och kryper i säng för eftermiddags-siestan - det är lönlöst. Så snart jag tittar på sängen kör grannarna igång musik, borrmaskiner och bjuder hem släkten. Det hammras frenetiskt någonstans i huset men jag ser inte att det händer något på byggnaden...

Eftersom jag ändå inte kan sova går jag ner till jobbet en stund tidigare.Till min förvåning vägrar Remos gå ut när jag går - han, som annars kastar sig mot dörren med dödsförakt, kryper upp i dotterns säng och försöker göra sig osynlig - Magen skriker men jag har ingen energi att slösa på matlagning så jag ringer Uncle Tom's istället. Under tiden som jag väntar på min pizza städar jag undan efter chefens nattpass - glas ska diskas, golv sopas och glasbord putsas. Det är nästan som hemma fast skitigare... Sent om sider dyker Leonidas upp med min middag och en ursäkt - vedugnen tog sin tid att värma upp. Några få gäster har anmält sitt intresse för matchen Danmark - Spanien så jag förväntar mig ingen rusning. Fel av mig... Regnet vräker ner utanför dörrarna och semestrande danskar har inget annat än tevetittande att roa sig med.

Helt plötsligt är alla småbord upptagna av törstiga barnfamiljer och i sofforna sitter ett stort gäng greker - Giorgos har glömt att meddela mig om en stor grekisk match. Jag springer mellan kök, bar och bord, tar beställningar, tillreder meze's, häller upp Ouzo och blandar Gin&Tonic's. Giorgos sitter som klistrad framför teven och verkar inte se att vi har närmare trettio gäster - jag får vara både servitris och bartender på egen hand.

När matcherna är över sitter jag som ett kolli på en barstol i ett hörn av baren. Jag orkar varken prata, tänka eller röra mig - huvudet är tomt, benen värker och jag vill inte se en enda gäst till. Efter två timmars meditation har jag tagit mig samman nog för att slutföra passet och två går jag hem till mig.

071014 Dagen går till större delen i vilandets tecken och jag vägrar kliva ur sängen om jag inte måste. Jag sover, läser böcker och bläddrar i inredningsmagasin, knaprar chips och tar en varm dusch. Eftersom jag kan och har tid gör jag en enkel söndagsmiddag till mig och dottern som vi äter på altanen, ute skiner solen. Kostas planterar lök i grönsakslandet, citronträdet strax utanför min dörr blommar och Remos jagar kattungar. Rent idylliskt! Jag bor på Kreta, det är soligt och varmt i oktober och trots feber och ledvärk njuter jag av dagen.

Två timmar senare är jag på väg till jobbet. Himlen är mulen och grå och luften har svalnat rejält. Remos gömmer sig under mitt överkast när jag öppnar dörren - jag misstänker starkt att kattskrället kan spå väder...

Jag hinner inte mer än ner till jobbet innan himleporten öppnas. Sankte Per ser jag inte till men han kanske skyms av regnet som formligen öser ner. Efter några minuter är gatan utanför förvandlad till en virvlande flod, vattnet står dryga tjugo centimeter högt, och regnet tränger in i baren trots att jag stängt både dörrar och fönster. En av de danska familjerna tar skydd undan regnet och ägnar kvällen åt biljardspel och Irish Coffee, ett svenskt par kommer in på en Gin&Tonic i brist på sysselsättning och paraplyn och de grekiska stamgästerna trängs i sofforna. Jag är fullt sysselsatt med golvtorkning och servering till strax efter ett då dottern dyker upp. Plus har stängt tidigare på grund av regnet och hon har fått skjuts hem till Agia Marina av en kompis. Jag bjuder henne på en Bailey's, plockar undan och räknar kassan och sen ägnar vi en stund och några euro till att spela videospel innan vi går hem till oss.

Hemma möts vi i dörren av en torr och kelig Remos. Han vägrar fortfarande gå ut och springer före mig, för bästa sängplats, in i sovrummet. Sisten i säng är en råttsvans!

071015 Klockan ringer åtta och jag väcker dottern för en planerad stadstur. Regnet vräker ner utanför dörren, vattnet i duschen är iskallt och hela lägenheten obehagligt råkall. Jag provar vår A/C i hopp om värme men får den inte att fungera och skär tänder i ilska över allt jag blivit lovad som visat sig vara ren bluff.

Vi tar oss trots regn och missöden ner till busshållplatsen och möts av en hord väntande turister. Alla ska till Chania tycks det som. Efter en timmes väntan i regnet - jo, jag har paraply - har fem fullastade bussar passerat utan stopp. Dottern har roat sig med att konsekvent prata svenska med två Albanska killar - Vill ni ha ett tuggummi? Är du blöt om fötterna? Vad ska ni in till Chania för? Killarna ser oförstående ut, dottern hävdar att de ändå inte kan engelska så det är vilket som... Vi skrattar trots kyla och väta, termometern utanför IN.KA visar på 16 grader, vinden viner från havet och regent öser ner. Trevligt sällskap eller inte - jag har en gräns och den är nådd.

Jag sliter dottern från nöjet och tar henne med in på bageriet. Här ska tröstätas! Med oss ut har vi färska frallor, två stadiga tårtbitar och var våran varm, sprödbakad chokladcroissant. Mellan tänderna sitter resterna av vad jag trodde var en pistachkaka. Det gröna var spenat... Innan vi går vidare hem botaniserar vi i bageriets minimarket och hittar till vår glädje en stor påse av favoritkryddan Garam Masala för humana 2.65!

Dottern vill ha salt och min budget säger IN.KA så vi slinker in där på vägen hem. Chips, läsk, juice, kattmat och en enormt stor grillad kyckling. Bara nyttigt...

Jag betalar och inom tio minuter är vi hemma igen. På med pyjamasar, fram med godsaker och igång med teven - här ska frossas!

När tallrikar och påsar är rensade är klockan 12 och huset ligger tyst. Bäst att passa på att ta siesta tycker vi och somnar snart. Klockan tre vaknar jag av att jag svettas. Solen ligger på och snickaren vill komma in och mäta för min köksbänk. Han mäter, jag tar en ljummen dusch och gör mig klar för jobbet.

I baren är det lugnt, stilla och kallt. Inga kunder vågar sig ut i kylan och istället för att arbeta sitter jag med Giorgos i soffan och ser filmer till klockan två. När jag öppnar dörren hemma smiter Remos ut mellan fötterna på mig - Blir det soligt imorgon tro?