Movingstar

071016 Jag sover ända till halv nio innan jag väcker dottern för den framflyttade stadsturen. Minuten efter ber jag henne somna om igen - huset är strömlöst! Kaffe kan jag skaka mig en, men dusch och hårblåsning är bara att glömma.

När kaffet är uppdrucket, ute på en varm och behaglig veranda, är stömmen fortfarande borta. Jag har kollat husets huvudsäkringar utan resultat, strömavbrottet tycks gälla hela byn - eller så har inte Nektarios betalat elräkningen...

I brist på vettigare sysslor sätter jag mig för att skriva en stund, men snart tar batteriet i datorn slut. Jag kanske skulle passa på att dammsuga! Näää, inte det heller... Men nu har jag ju tid att koppla in el i smålamporna! Och hur testar jag dem då...? Ingen oläst bok, inte tillstymelse till tevetittande eller musik - skittråkigt!

Dottern vaknar inför dagens jobb och vill äta. Vad äter man när det är strömavbrott?

Resterna av gårdagens färska frallor och grillade kyckling får bli dagens middag. Juicen är fortfarande kall i kylen och mackorna blir goda med majonäs och färska grönsaker. Innan sista biten macka är uppäten kommer strömmen tillbaka - i hela Agia Marina - och dottern kan både duscha och böåsa håret innan hon kilar till jobbet. Nu börjar jag förstå varför de flesta grekiska tjejer har långt hår. Jag har kort hår och är allvarligt beroende av min hårtork...

Nu har jag tid tillgodo och utmanar ödet med en hårfärgning. Under tiden som färgen biter sig in i hårstråna passar jag på att montera el i mina lampor och nu fungerar det! Lamporna skiner behagligt och ser hemtrevliga ut där de hänger på väggen. Vattnet är varmt nog för att tillåta en längre dusch, håret är snyggt cappuccinobrunt och golven sopade när jag går ner till huvudgatan med ett speciellt mål. Jag tänker köpa mig en bok - om det blir strömavbrott igen... Jag väljer en engelsk utgåva av författaren Dean R Koontz's Maken. Nu har jag att göra minst en halv dag om det vill sig illa.

Jag hinner läsa en stor del av boken under kvällen, särskilt många gäster har vi inte och Giorgos tittar på sport ikväll. Jag slutar mitt pass klockan ett, går hem till Remos och tänder smålamporna och sätter mig sen ute på verandan och funderar på tillvaron.

Snart blir dottern arbetslös och jag har lägre lön än tidigare. Sparkapitalet krympte under de veckor jag var arbetslös och sjuk och dottern vill ta en veckas ledigt när Plus stänger för säsongen. Kommer pengarna att räcka till nu i vinter om inte dottern får ett jobb?

Jag tjänar ungefär 750 euro per månad. Hyran ligger på 300, elkostnaden har jag ingen koll på och vi har fortfarande inte köpt varken vedspis eller sängar. Vinterkläder kommer vi att behöva, precis som mat och annat nödvändigt. Mat är dyrt här, även om jag handlar billigt när jag kommer åt. Jag har fortfarande ingen försäkring och måste hålla mig frisk, skadefri och arbetsför trots att lederna redan börjat klaga på fukt och kyla... Det är nu det gäller - upp till bevis.

Jag undviker att grubbla längre och kryper isäng istället. Remos stannar ute, så imorgon blir det nog soligt.

071017 Aningen sena sätter vi iväg mot huvudgatan och eventuella bussar. Mot alla odds får vi plats redan på den första, så jag gissar att solen lockat turisterna till stranden. Vi kliver av i Nea Chora och slinker in för att köpa ett madrassöverdrag innan vi börjar jaga vinterkläder. På Berscka hittar jag en tunnare vinterjacka med hög pälsbrämad krage - perfekt att gömma sig undan vindarna i - för hutlösa 40 euro. Dottern har sparat drickspengarna till en efterlängtad skinnjacka och hittar rätt modell i samma butik, för 70 euro... Vi kilar vidare till jeansbutiken vi hittat, stannar till på en zoobutik och köper avmaskningsmedel till husets herre, och dottern köper ett par nya jeans för 20 euro. Tack gode gud för reaställ! Några varma tröjor till humant pris ser vi inte till, men jag har mina stickor med mig och vet var garnbutikerna finns - om det krisar... Jag funderar allvarligt på att redan nu sticka vantar och sockar, trots att jag just idag svettas i min långärmade T-shirt.

Snabba ryck vidare för att hämta den beställda madrassen. Den visar sig vara betydligt fastare än provet var och är dessutom limmad till rätt mått och oklädd. Jag beställer ingen till mig utan avvaktar tills dottern har provsovit och lämnat omdöme. Medans jag köper madrass beställer dottern crepés till sig vägg i vägg. Hon vill inte alls ha riktig mat påstår hon... Vi tar en snabb tur förbi ytterligare en butik för att köpa billiga värmeljus och går sen in på busstationens restaurang för att köpa mat till mig - idag får det bli take-away för snabbhetens skull. Restaurangens ägare hälsar glatt och undrar hur det står till och vad vi vill ha. Jag vill ha fläskkotlett med ugnsstekt potatis, dottern tuggar fortfarande på sin pannkaka och vill inget ha säger hon - tills hon får höra att huset erbjuder kycklingpilaffi... Det slutar med två fullmatade tråg, minst ett kilo vardera, mat i en påse. Notan går på 10 euro och vi har garanterat två middagar vardera med oss hem.

Bussen ropas ut, Stalos - Agia Marina - Platanias - Gerani, bus number penintatessera. Min madrass stuvas in i bagageutrymmet och dottern knör sig före för att ta sittplatser. Tur det eftersom bussen är fullare än någonsin tidigare. Jag oroar mig för att min madrass ska bli kvar när vi kliver av och talar om för biljettförsäljaren att jag har den i bagaget - No problems! Under färden hem står en grekisk dam och talar högt och brett om att trängseln beror på en medpassagerares väl tilltagna mage. Jag kan inte hålla mig utan brister ut i ett asgarv som får damen att se fundersam ut. Kan det vara så att jag har förstått vad hon sagt? Jag flinar stort - att jag gjorde, varenda stavelse!

När vi kliver av bussen utanför Family's får vi hjälp att lyfta skummgummirullen ur trunken. No problems! Vi skyndar hem eftersom dottern är sen och under tiden som hon duschar bäddar jag om i hennes säng. Huruvida madrassen är mjukare och varmare vet jag inte, men lakanet ligger i allafall slätare nu.

Dottern ilar iväg och jag slår mig ner med min köpemat innan jag går in för att vila en stund inför jobbet.

Kvällen bjuder på grekisk fotbollsfest igen. Grekland vinner mot Turkiet, jubelropen lyfter taket i lokalen och killarna hinkar whiskey, öl och Ouzo i en förfärlig takt. När sista målet är satt och matchen slutat beställs det in hela flaskor med Jaegermeister, jag bjuder på mezé's garnerade med gnistrande tomtebloss och grekiska flaggor och festen är i full gång. Lagom till ett, precis när jag tänkt gå hem, kommer en rejält överförfriskad grek in i baren. Han är inte direkt lokal och jag känner till honom sen tidigare, så jag håller ett öga på honom. Innan klockan slagit två har jag två gånger fått flytta honom från fel sida av baren, fått 12 euro i dricks och slagit honom på fingrarna en gång. Vi serverar bara det som står i menyn och mitt namn finns inte med där! Sent om sider fattar Giorgos läget och ställer sig i givakt när jag räknar kassan. När jag går hem har typen somnat uppe på toaletten - jag kunde inte bry mig mindre.

071018 Dagen bjuder på sovmorgon ända till 11. Mina knän och leder värker av fukt och kyla, sängen och den senaste boken lockar mer än något annat. När kroppen tillåter tar jag med mig boken och en kaffe ut på altanen. Med lite tur snappar jag upp lite skvaller tänker jag.

Argiris kommer som på beställning och får en kaffe innan han sätter igång att täta läckor i pergolataket. Han berättar att hammrandet kommer från ovansidan där jobbarna, istället för att slutföra och färdigställa lägenheterna, bygger ett förråd till Kostas. Jag exploderar! Vi har inget fönster i sovrummet, så om det regnar rinner vattnet rakt ner i sängen eftersom gluggen ligger i nivå med övervåningens golv. Vi har inte fått köksbänken som spisen ska stå på, jag har inte fått de utlovade hyllplanen till köksskåpen, de har ännu inte lagat min A/C och vi har kallvatten när det är mulet. Någon har dragit upp alla mina gräslöksskott ur krukan och min veranda används av öldrickande arbetare när vi inte är hemma. Är det det jag betalar 300 euro för? Jag har kort tålamod och det börjar sina nu...

Dottern vaknar av min vassa stämma, talar om att madrassen var underbart skön och undrar vad jag gapar i. - Jag vill ha badkar och eget rum, säger hon innan hon försvinner in på toaletten för att kolla vattentemperaturen. Badkar?! Det kan hon nog glömma... Jag lägger mig för att vila en stund innan det är dags att börja jobba. På väg till jobbet köper jag dagstidningen, Xaniotika Nea, för att kolla lägenhetsannonser. Ska vi flytta igen är det rätt läge nu, priserna har gått ner och det finns mer ledigt när säsongspersonalen dragit vidare.

Jag stökar undan mina sysslor, beställer en lammkleftiko från Restaurang Skala och börjar lusläsa annonserna. Det finns några intressanta lägenheter i området men jag har glömt att ladda mobilen och kan inte ringa på dem...

Kvällen bjuder på hela två gäster - jag riskerar slita ut mig - och jag är omåttligt uttråkad. Mitt ex ringer och undrar om jag vill ta en drink med honom efter jobbet och direkt nödbedd är jag inte. På slaget ett packar jag ihop och möter upp Mixalis utanför jobbet. Vi åker hem till min veranda, tar på oss jackor och sitter några timmar ute i den tysta natten med var våran öl. För mig är det en perfekt avslutning på dagen och jag är riktigt avslappnad, om än stelfrusen. Är du lycklig nu? frågar Mixalis innan han kramar mig godnatt. Inte helt och hållet erkänner jag, mer till freds än jag någonsin varit i Sverige ja, men jag ångrar inte en sekund att jag flyttade.

071019 Ytterligare en morgon när knän och leder vill hålla mig kvar i sängen. Remos biter mig i hakan tills jag kliver upp och släpper ut honom, jag undrar när han är stor nog att öppna själv. Klockan är över 11 när jag kliver upp och tar med mig boken och kaffet ut. Jag har ingen energi, bara läser och vilar tills det är dags att gå till jobbet.

Större delen av kvällen är störttråkig men passar mina knän utmärkt. Just nu tar jag mig inte ens upp för trappan till toaletten och undviker överhuvudtaget att gå om det är möjligt. Enda trösten är att det hade gjort ännu ondare om jag bott i kalla Sverige - ondare och längre.

Eftersom jag inte har bättre att göra sitter jag på en barstol och läser färdigt boken jag skulle ha vid strömavbrott. Böcker är dyra här så jag måste ta mig iväg och låna några när jag hinner. Ute är det kallt och ruggigt, jag har dragit på mig en tjock huvtröja för att inte frysa. Fönster och dörrar är stängda, men trots det är det kallt även inne i baren. Lokalen är tom, gatan är öde och jag saknar min Lilleman så det värker i hjärtat. Jag provar ringa men får inget annat svar än ett servicemeddelande. Jag skickar ett sms och talar om att jag älskar och saknar honom.

Sent om sider börjar det strömma in folk i baren, undantagslöst greker som inte har något bättre för sig. De flesta barer har stängt för säsongen nu - imorgon stänger Rock House med sedvanlig avslutningsfest - bara ett fåtal har öppet, men inte sent.

En av Giorgos kompisar talar om för mig att ikväll betalar han allas drinkar. Yippie!... Det var startskottet för en hejdundrande fest som jag kunde levt utan. När jag går hem vid halv tre har de tömt ett ex antal whiskeyflaskor, en helt ny Jaegermeister och halva ölförrådet, krossat två glas och en askkopp och kladdat ner bord och golv med spillda drycker. Mannen har däremot inte betalat notan ännu vilket gör att jag blir utan lön tills vidare. Jag är skitsur och glömmer helt bort att njuta av tystnaden och den stjärnklara himlen när jag går hem. Kvar i baren lämnar jag en häpen snickare och resten av packet. Snickaren kom in för en drink och mitt trevliga sällskap men fick istället en utskällning för allt som inte funkar i tillvaron - och det skäms jag inte ens för!

071020 Att jag vaknar på fel sida är det minsta man kan säga. Sur och grinig för att matcha väder och vattentemperatur försöker jag samla ihop mig. Ikväll är det party på Rock House. Jag tänker inte jobba en minut längre än till 1 och jag ska banne mig ha roligt om det så tar livet av mig!

För att komma i stämning dricker jag hela två Frappé och spelar favoritmusik på datorn - högt. Jag gör mitt bästa för att måla på ett vackert vattenfast ansikte, provar kläder i närmare en timme och går sen ner till Vergina för att kolla mina mail. I dörren möts jag av barens ägare som meddelar att huvudgatan ligger strömlös sen tio minuter. Skit!

Hur mår du, frågar han. Inget vidare, talar jag om. Han ler stort och säger: Du ser i allafall fantastisk ut! Det värmer och jag är lite mildare i humöret när jag går upp till jobbet.

Hos oss finns det el och jag förbereder det lilla jag kan inför kvällen. Giorgos lyser med sin frånvaro och har inte handlat hem det som konsumerats under gårdagen. Jag har knappt någon whiskey, inga chips eller nötter, dåligt med Heiniken och inte en droppe Jaegermesiter att uppbringa.Till råga på allt har jag inte fått min dagskassa heller. Kuliga arbetsomständigeheter... Turligt nog, för Giorgos, har jag heller inga gäster att tala om. Två äldre svenska par beställer kaffe och glass och har jämna pengar. Två holländska par dricker Ouzo och har även de jämna pengar. De fåtal spelsugna besökarna får vända i dörren om de inte har egen växel, jag struntar i vilket. Jag tar inte ansvar för barägarens slarv ska han ha klart för sig! När han dyker upp, sent om sider, talar jag om det - och att jag tänker gå på slaget ett. Huruvida han förbannar mig eller sitt eget slarv hör jag inte, men dagskassan får jag.

Klockan tolv smsar dottern att hon väntar på Rock House med flera av våra vänner. Klockan ett har de obligatoriska stamgrekerna strömmat till baren och jag lägger ner jobbet på slaget. Vill de ha mer att dricka får de antingen servera sig själva eller be Giorgos, jag går nu. På huvudgatan står en ensam taxi i regnet. Killer känner igen mig och frågar om jag ska till Rock House. Jävla skitväder, säger han. Vad klagar du i, du får ju fler körningar, eller hur? säger jag. Jooo, han håller med och släpper av mig mot 4 euro och ett godnatt.

Inne på Rock House är det fullt ös med ballonger och gratis buffé. Agis snålar inte när han festar och jag får en shot innan jag hunnit få av mig jackan. Efter ett Kaló ximona - god vinter - tittar jag runt i lokalen efter dottern. Över allt sitter bekanta ansikten och det blir många kramar och kindkyssar innan jag hinner fram till dottern. Hon får också en kram innan jag vänder mig om för att beställa en öl. - Kristina! Kristina! Det tar en stund innan jag fattar att det är mig någon ropar på. Jag vänder mig om och ser en riktig pudding vid ett av borden. Är det han som ropar? Jag går över för att hälsa, får en kindkyss och blir presenterad för bordssällskapet. Sneglar på killen som verkar känna mig och nu faller femöringen ner - det är killen från Alpha Bank! Jag hämtar dottern, viskar vem som sitter vid bordet är och får ett häpet oj till svar, och vi slår oss ner.

Några öl och många timmar senare har jag haft en trevlig kväll i vackert sällskap. Lefteris, bankkillen, och Spiros har åkt hem, jag och dottern har nytt sällskap och jag har träffat mitt ex Yannis för första gången i sommar. Han och hans bror var på Rock House i sällskap med flickvänner och var ovanligt återhållsamma. Alkoholintaget har varit måttligt istället för friskt och jag har överlevt både en Tequila och en Jaegerbomb utan missöden. Halv fem tackar vi för oss och lovar Agis att höra av oss om vi vill göra sällskap till Loutro för en minisemester med honom och bartendern. Att vänta på en taxi är lönlöst vet vi och eftersom det är uppehåll promenerar vi hem till vårt. När vi passerar Skala är det fortfarande tänt och folk rör sig i baren. Jag tänker inte ens gå in och hälsa, då får jag säkert jobba igen, utan fortsätter förbi. Hemma kommer Remos stormande. Han har troligen sovit hela kvällen och tror att vi vill leka med honom. Inte! Jag har ingen aning var hans kattkompisar tagit vägen, men trots oljud saknar jag dem. De var gott sällskap för Remos och han var lugnare när han lekt med dem.

071021 Trots nattsuddandet vaknar jag på riktigt gott humör och känner mig utvilad. Visst värker det i knän och leder, men solen skiner för fullt och värmer själ och hjärta. Jag slappar en stund i solen och låter dottern sova. Hon har drabbats av halsfluss och mår allmänt pyton för tillfället, trots det får hon masa sig upp och jobba säsongens sista dagar.

Jag piffar till mig och går ner på Vergina för internetstatus. Allt fungerar! Bland mailen hittar jag ett meddelande från Lilleman - hans mobil hade gått sönder men nu har han fått jobb och köpt en ny. Jobb!!!! Äntligen kan jag slappna av från den stressen. Den första lönen hade han spenderat på en ny mobil, så att han skulle kunna ringa mig, men det blev inga pengar kvar till kontantkort. Han mailar det nya numret och jag skriver ner det.

Nästa mail är från HTF. Faan, jag har glömt att begära utträde! Jag kollar meddelandet och ser till min glädje att jag är avstängd eftersom de inte fått den sista betalningen. Jag hade begärt OCR-numret via mail men inte fått något och nu behöver jag inte skriva om utträde längre. Något OCR-nummer har de däremot inte skickat, bara en uppmaning om att jag ska betala...

I ytterligare ett mail får jag en hälsning med Mixalis Hatzigiannis senaste album bifogat, från en av mina bloggläsare. Nu hade jag inte med mig min MP3, men den ska sparas. Tack och bock!

Jag är på strålande humör och bestämmer mig för att fira med en kycklinggyros. På Family's är jag saknad och får "special service" vid bordet. När jag ätit har jag dessutom "special price" som jag tackar för innan jag går. Jag stannar till hos Lucia, på Safran, för att kolla på skärp och småpratar om livet. Hur går det för oss? Har jag jobb och var bor vi? Jag berättar var, när och hur och säger att jag söker en ny, större lägenhet. Nu kommer nästa överraskning.

Hennes systerdotter har hyrt en lägenhet i ett mindre hyreshus, bara 75 meter från oss, nu i sommar. Nu ska tjejen tillbaka till Aten om några dagar och lägenheten blir ledig. Är jag intresserad?

Jag håller mig kall och frågar ut Lucia om stället. Två sovrum, kombinerat kök och vardagsrum, toalett med badkar, första våningen med balkong och 300 euro/månaden. Ägaren till huset, kirios Vassilis, bor i Chania och visar sig vara bror till min favoritkock på busstationen. Kirios Vassilis har caféet inne på själva busstationen och brukar ge mig komplimanger för min greksika. Världen är liten...

Lucia ringer upp kirios Vassilis och frågar om han har någon ny hyresgäst. Inte det... Hon berättar, i varma ordalag, om mig och dottern - att vi bor och jobbar här, är trevliga och skötsamma, att jag förra året jobbade åt hennes svåger och var mycket omtyckt etc etc. Jag har inte ens förstånd att rodna när hon brer på och berömmer mig. Hon bestämmer med kirios Vassilis att jag ska få se lägenheten på tisdag eftermiddag, 16-16.30, och jag tackar varmt innan jag lämnar mitt telefonnummer och går vidare. Jag stannar till på IN.KA och köper lite sötsaker och ett inredningsmagasin - om jag kunde skulle jag köpt en lott också - sen går jag upp till Skala för några timmars jobb.

När jag förberett mig inför kvällen - fortfarande utan växelkassa, whiskey och tilltugg - slår jag mig ner med en kaffe och min tidning. Efter en stund kommer en lätt regnskur och jag tvingas gå in igen. Jag bestämmer mig för att smsa dottern om nya framtidsutsikter och sonen för att gratulera till jobbet.

Något är fel med sonens telefonnummer och jag provar hela tre gånger innan jag räknar siffrorna, lägger till landsnummer och helt sonika ringer upp honom. Numret blir rätt och snart har jag min älskade Lilleman på tråden. Han har, via en rekryteringsfirma, fått jobb vid bandet på en fiskfabrik. Han har två timmars enkel bussresa till jobbet, jobbar tolvtimmars-skift men tjänar hyfsat och har precis börjat trivas. Nu ska han skaffa de nödvändiga papperen, social insurance number och engelskt bankkonto, sen ska han söka en fast tjänst på stället. Första riktiga lönen skulle komma nu till veckan och han kan börja betala för sig hos kära syster. Kanske, kanske kan han snart komma och hälsa på oss tänker jag. Jag saknar honom så det värker i hjärtat men känner mig enormt lättad nu när jag hör att det äntligen reder upp sig för honom. En fiskfabrik är inget drömjobb men en god start till ett oberoende liv.

Strax för ett har jag ett fåtal gäster. Dottern, som slutat tidigt, har fått skjuts och stannar till för att göra mig sällskap hem. Innan vi går hem tar vi en kort tur förbi huset där lägenheten finns - för att kolla läget. Det ligger precis mitt emellan kiria Marikas hus och det vi bor i nu, och tvärs över vägen bor "pappa" Kostas. Här rör vi oss i snäva cirklar...

Vi går hem till oss, kokar löksoppa och tar en macka på altanen. Ute är det vindstilla, varmt och stjärnklart, men Remos vägrar gå ut så det kommer nog mer regn inatt.