070822 - 070828
070822 Jag vaknar med en kelig kisse i armhålan, det är hennes nya favoritplats. Förutom mig och Meli är huset tomt, jag hittar ett meddelande på köksbordet: Vi är på stranden. Jag tar tillfället i akt och möblerar om lite i köket medan jag dricker mitt kaffe. Kylen har ingen logisk placering i köksdelen, bänkspisen, med ugn, står på den lilla avställningsyta jag har vid diskbänken och någon lådhurts har jag inte fått än. Jag flyttar kylen till motsatt sida, vid köksbordet, och ställer ett litet bord under väggskåpet istället. På bordet får jag plats med både spisen och min nu överflödiga vattenkokare, köksbänken är fri för diskstället och matberedning! Det ser inte så tokigt ut tänker jag och ger mig i kast med att sortera matvaror och husgeråd i skåpen. Fler hyllplan skrivs upp på önskelistan som jag tänker attackera snickaren med. Där står redan ytterligare en garderob, en måttanpassad byrå, ett skoskåp och ett vinkelkök. Kan Kostas krångla så kan jag...
Slut av städande och fejande tar jag en siesta, jag sover så fort jag har tillfälle. Dusch, make up och partyblåsan på innan jag tar bussen till jobbet. Kvällen är hektisk och vi är övervämmade av atenare och italienare. I ett lugnt ögonblick ställer jag undan ett litet keramikfat som jag tänker köpa till mig själv i födelsedagspresent, det kommer att passa utmärkt på det sängbord jag tänkt köpa. Strax innan tolv kommer fyra oregerliga italienare in i butiken. De rumsterar om och plockar prylar från hyllor och väggar, som omväxling handlar de också. Jag är upptagen med ett par köpsugna norrmän och överlåter stollarna till Rita. Av en händelse vänder jag mig om och ser en av italienarna plocka fram MITT keramikfat ur hyllan där vi förvarar våra personliga saker, Rita hinner inget se, och ställa det vid kassan. Innan jag ens haft tid att reagera är min lilla present såld till turismens svar på råttor! Jag skär tänder men kan inget göra. När vi stänger surar jag och bestämmer mig för att jag behöver tröstas med shots. Jag går till Xalaró av tradition, jag fyller år och det ska firas.
När solen går upp har jag hunnit shotta rejält. En bekant från förra året, norska Anette, och flera goda vänner gjorde kvällen till en succé. Jag har druckit öl, wiskey, rakomelo (honungsraki...) och varit på de flesta öppna barer som Platanias kunde uppbringa. Vi har fått sällskap runt byn av två yngre herrar från Stockholm och en av servitörerna från Xalaró som också ville ha kul. Vi har hunnit ner till stranden och druckit mer öl och vi har sett de fulla stockholmarna näcka och kasta sig i havet i soluppgången. Jag är nöjd med min födelsedagsnatt, än är jag inte för gammal för att festa rejält! Nikos, servitören, skjutsar hem mig och jag går ostadigt nerför backen mot min sutteränglägenhet. Någon har flyttat på låset under natten men mig lurar man inte. Jag hittar det, får in nyckeln och rumlar in i köket. Klockan är strax efter 8, jag är packad. Pappa vaknar... Grattis på födelsedagen! Hmmmm...Tack och godnatt pappa!
070823 Nu är jag alltså officiellt 42 år gammal. Pappas röst tränger igenom fylltöcknet strax efter 10. - Är du vaken? Nej, inte än på ett par timmar tack! - Jag har beställt bord på en restaurang, vi ska äta födelsedagsmiddag. inte nu i allafall! Låt mig sova. Väckningen upprepas varje heltimme fram till 15.00 och jag är omåttligt sur. När jag måste ur bingen talar far om att han bokat bord på en restaurang i Agia Marina, på huvudgatan! Ha det kul svarar jag surt, själv tänker jag äta på Drossia uppe i Platanias. Jag vill ha riktig mat, inte Moussaka eller pizza. Pappa grumsar men jag är tjurig. Vad trodde han när jag inte fått sova ostört, han borde veta hur jag funkar.
Jag tar mig genom duschen, trött och rödögd, får på mig kläder och vi lämnar huset. En taxi kommer precis i korsningen och jag stoppar honom. Vart? Platanias, Drossia. Han tar oss dit och försöker få 6 euro för besväret. Fel person, fel dag. Jag svär och ger honom 4 - en euro mer än resan ska kosta.
Servitören på Drossia har fått hjärnsläpp och ger oss en meny med bilder på maten, jag fnyser och gömmer den på en stol. Pappa vill absolut veta vad alla rätter innehåller, jag och dottern är stressade inför jobbet. Jag knycker menyn ur handen på far och beställer helt fräckt en Kleftiko till honom. Med Staka, bröd, dolmades, Bureki och annat småplock är bordet fullt av ätbart. Han muttrar om att han inte får äta i lugn och ro när jag stressar, jag borde klivit upp tidigare. Jag svarar att det skulle jag gjort om jag trott att restaurangen varit öppen tidigare än så. Jag tänker inte vänta på att de ska värma upp ugnarna för att laga min mat och jag vill inte ha gårdagens rester heller.
Kvart i fem lämnar jag far och dotter vid bordet och springer till jobbet - proppmätt och sen - jag väntar inte på någon raki... På jobbet gör vi hela dagskassan på två timmar, mellan 22.00 och 00.00 är det fullt pådrag i butiken. Fram till tio var det inte en käft inne och handlade, det mest spännande var ett gäng vilsna turister som väntade på bussen under den nymonterade skylten för transfer. Det står TURIST BUS med stora bokstäver på den. Jag undrar försynt om de tror att grekerna har egna lokalbussar och de inser misstaget.
Arbetspasset är över, chefen okaraktäristiskt nöjd och jag går hem. Jag stannar till på Uncle Tom's pizzeria i Agia Marina. Byns bästa stenugnsgräddade pizzor! Jag tar take away och tvingas dricka raki med ägaren innan jag går vidare. På vägen hem möter jag en vän som ler stort och grattar på födelsedagen, han har nyss skjutsat hem dottern med en present till mig. Jag kommer hem och hittar en sprallig, hemlighetsfull dotter och en sovande pappa. Jag och dottern slår oss ner på altanen med pizza, cola och en enormt stor tårta som min kompis varit och köpt minuterna innan han träffade mig. Jag delar med mig av tårta till Nektarios och inser att jag måste köpa tallrikar och assietter... Vi äter festmåltiden under stjärnorna, på plastlock. Presenten som dottern smugglat med är en sen länge efterlängtad vattenpipa, helt i glas med gulddekorationer. Här ska rökas på! Frukttobak...
070824 8.30 kliver jag upp och dricker kaffe. Nu passar det damen att vara morgonpigg... Efter kaffet tar jag mig för att sopa golven innan jag duschar och klär mig. Det är rätt svettigt att jobba i fleecemorgonrock när temeraturen ligger runt 30 grader. Idag ska jag hämta paketet med mina symaskinsdelar, det har legat några dagar på posten och jag vill inte att det går tillbaka till Tessaloniki. Paketet finns kvar och jag vänder hem efter att ha betalat 33 euro och skrivit under mottagarkvittot. Väl hemma igen får jag för mig att koka gigantes, jättebönor, till middag. Vi snackar långkok, vilket jag inte tänkt på. Bönorna puttrar på spisen och jag sorterar lite småplock ur påsar och kartonger. Timmarna glider fram som på blixthalka och innan jag vet ordet av är klockan tre. Jag tar en kort siesta innan jobbet, bönorna är fortfarande inte klara... När jag går till jobbet står de oätna och ofärdiga på eftervärme. Jag lämnar hemmet hungrig med en lapp till familjen: Varsågoda!
Ute är det 39 grade och gassande sol - jag tar bussen, igen. Trots värmen är det fullt upp i butiken och jag hinner knappt stoppa i mig min souvlaki. Affärerna går bra igen för några dagar och när jag går har chefen ett litet leende på läpparna. Ett mycket litet, men ändå. Jag stannar återigen på Rock House, bara som allra snabbast, för en vätskekontroll. Man måste ta vara på sig i värmen... När jag kommer ner till Chanea Mare sitter faderskapet och häckar i baren, det måste firas resonerar jag och stannar till för en liten drink. Far och jag får följe hem till Singelslingan och en kelen smågalen kattunge kommer studsande emot oss när jag öppnar dörren. Kattskrället verkar inte lida av sitt handikapp. Hon är helt rumsren, studsar jämfota fram, äter som en mindre tiger och tuggar på skor. Tyvärr anser hon inte att min nattsömn är av större värde utan ger sig ikast med mina fingrar och tår så snart lampan släcks. När jag fått nog och skäller kryper hon lugnt upp i min armhåla för en tupplur.
070825 Lördag innebär marknad och jag är uppe relativt tidigt igen. Käre far vill följa med eftersom han missade marknaden vid förra besöket. Dottern vaknar till och vill följa med även hon och min tidsplan spricker omgående. Vi tar bussen ner, trots fars envetna tjat om taxi, och lyckas med bragden att få plats i en sprängfull buss. De övriga väntande får snällt vänta kvar på nästa buss.
På marknaden inhandlar jag mer lakansväv, nu behöver vi bunkra upp med lakan och örngott. Tyvärr har de inga färger som faller mig i smaken och jag får nöja mig med ett ombyte naturfärgat för 8.50 euro. Dottern slinker in i en skoaffär och fyndar sig ett par skyhöga guldfärgade partyskor med guldpaljetter långt upp på vaden. Hon ser salig ut när hon betalar och går. Själv hittar jag inte ens ett par bekväma arbetsskor, men så är det alltid. Tack vare dotterns utsvävningar och lite sight seeing för fars skull hinner alla butiker stänga för dagen. Jag hinner alltså inte köpa fler saker från min digra inköpslista. Istället går vi på favoritkrogen, busstationen, och äter gott och billigt igen. Jag beställer till kockens förskräckelse Xorta med biff, en i hans ögon osannorlik kombination. Far får äta vad helst han vill idag och tar spagetti och biff. Vari skilnaden ligger fattar jag inte, men kocken ser genast nöjdare ut.
Maten är äten och bussen utropad, vi hinner hem lagom till en 15 minuters tupplur innan jag måste kasta mig i duschen och göra mig klar för jobbet. Dushen kunde jag ha hoppat över, det är 40 grader ute och luften dallrar som i en bakugn. Jag tar bussen idag med. Efter en ganska lugn kväll går jag i sakta mak hemåt, utan vätskekontroller, bara för att stoppas av grannen Kostas, min blivande make, som vill bjuda på kaffe. Jag får min första kopp bryggkaffe på nära nog tre månader och jag tycker inte ens att det smakar särskilt gott. Bryggkaffe hör inte ihop med Kreta. Vi blir sittande en stund efter kaffet, jag får en rundtur i en överbelamrad lägenhet som helt misst sin charm, i mitt tycke, och jag hinner tappa lusten att äkta Kostas. Han har osexiga rökvanor... Tyvärr är det rätt vanligt med droger här i området, mer än någon annanstans jag varit, och jag är helt emot både bruk och missbruk. När killarna tänder på blir jag avtänd. Jag går hem till min lilla lya och min oberoende kisse istället.
070826 Ytterligare en morgon utan direkta plikter. Jag tar sovmorgon och vaknar till en tyst och tom lägenhet. Far har tagit dottern med sig till stranden och jag får lite arbetsro. Jag tar mig an lakansväven och petar ihop ett 160's lakan till dottern madrass. Kvar blir tyg till två örngott och ytterligare ett kuddvar att fylla med restvadden sen första inköpsrundan. När jag sömmat klart sopar jag undan och plockar ihop lite efter mina inneboende. Eftersom det är söndag börjar jag tidigare, redan fyra, och jag tar mig iväg till kvällspasset i god tid.
Efter en ganska lugn kväll går jag ner till dotterns arbetsplats, bara för att finna den festpyntad å det grövsta. Ikväll är där dopfest på tapeten och stället
är proppat med läskiga ballonger och stora blomarrangemang. Barnen som döps är ett syskonpar, pojke och flicka, på ca 1 och 2,5 år. Enligt tradition döps inte barnen förrän efter 1 års ålder, fråga mig inte varför - än.
Jag paxar några fler vackra buketter innan jag strosar hemåt, det ser snyggt ut med levande blommor och gratis är gott... Hemma tar jag en cigg på verandan och njuter av lugnet. En bit bort från Singelslingan hör jag ljudet av killingar och höns. Jag som är uppvuxen på landet tycker att det är trivsamt. Pappa kommer ut och gör mig sällskap, han har också beskådat dopfesten på avstånd. Jag funderar på vad dottern ska släpa med sig hem denna gång. Hoppas att det blir pilaffi och lamm igen...
070827 Trots att jag kom isäng redan vid två vaknar jag sent. Larmet har inte trängt igenom drömmarna och kattskrället har väckt mig i omgångar med sitt eviga gnagande på mina tår. Jag smiter iväg till Chania ensam idag, nu måste jag hinna handla. Innan klockan slagit två har jag hittat både en handukshängare, en sopkorg till toapapperet, och en servis för fyra personer. Servisen får duga tills min egna kommer till Kreta, nån gång nästa år... När jag kommer hem igen hittar jag dottern i sängen. Hon har jobbat till 5 på morgonen, 16 timmar! Med sig hem har hon fått några förpackningar rester från festen, grillat lamm och stekt potatis. Förrutom det har hon med sig en stor påse söta friterade bakverk, två nya blomuppsättningar i vaser och ett stort hemskt ljus som blinkar i olika färger när man tänder det...
Jag tar en timmes siesta innan jag klämmer i mig lite lamm och hastar iväg till jobbet. Det finns inte mycket att säga om kvällen mer än att den förlöpte utan katastrofer. När passet var slut var även jag det. Jag går direkt hem och kurar ihop mig med kissen under armen.
Vår lägenhet dagen före inflyttning.
070828 Jag har vaknat till flera gånger under natten och sovit oroligt. Det beror troligen på att kattskrället bestämt sig för att vässa klor och kliande tänder på allt som sticker utanför täcket. Dags för torrfoder tror jag, det borde ta tugglusten ur kraken... Pappa har äntligen lyckats få dottern ur bingen i tid för en efterlängtad tågutflykt i omgivningarna. Hoppas att hon håller sig vaken hela resan, hon har en rent avundsvärd förmåga att somna varhelst hon slår sig ner och jag funderar allvarligt på att köpa ett nackbälte att spänna fast henne med på bussen till och från Chania.
Eftersom jag har tid och lakansväv knåpar jag ihop örngotten som inte hanns med vid förra anfallet. Kvar blir en stuvbit helt lagom till överskottsvadden och jag har ny lyckats få ut 3 st 50 x 70 kuddar och en 50 x 60 av de 2.2 kilo silikonvadd jag köpte. Det är lite mer än de två kuddar bruden tyckte att det skulle räcka till... När jag är klar med sömnaden tar jag mig för att sopa verandan. Det byggs fortfarande för fullt i huset och antingen använder de min veranda till sopstation eller också blåser det verkligen så illa.
När jag är klar med hushållssysslorna tar jag en siesta och läser klar ytterligare en av böckerna jag fått innan jag hoppar i duschen. Jag arrangerar en dejt med far efter jobbet, han behöver paraplydrinkar innan semestern är slut tycker jag.
När passet är över väntar han på mig utanför jobbet och vi går bort på Xalaró. Han läser sig igenom hela drinklistan innan han beställer det vanliga, San Fransisco. Tyvärr lyser paraplyerna med sin frånvaro ikväll, men han får ett tomtebloss istället och ser ut som ett barn på julafton. Eftersom fars alkoholintag i normala fall ligger under måttligt tycker jag att vi ska ha provsmakning. Jag beställer in shots av olika lokala spritsorter och har inga som helst planer på att betala dem... Vi hinner med både 3, 5 och 7 stjärnig Metaxa, Raki och Rakomelo innan det är dags att gå hemåt. När jag betalar får vi en Ursus (röd vodka) som tack för att vi störde och jag betalar bara en bråkdel av det ordinarie priset på drinkarna. Som tack stoppar jag fräckt ner två av barens shotglas i väskan och talar om att far vill ha souvenirer. Ingen höjer ögonbrynen mer än far, jag är stamkund.
Ikväll får far sin vilja igenom och vi tar en taxi ner till Agia Marina. Jag har nya skyhöga klackar och ingen lust att protestera. Taxiföraren tycker att 5 euro är ett skäligt pris för resan, det gör inte jag, han får 3 och en önskan om en trevlig kväll. Eftersom han släpper ur oss har jag alltså rätt ? det kostar inte mer.
På väg upp mot lägenheten och väntande nattsömn tar vi en sväng in på Scala för en nattgök. Vi pratar en stund med ägaren Georgos och jag berättar att jag söker vinterjobb. Han är fortfarande lite putt för att jag inte tog jobbet i hans poolbar i sommar men talar om att han ska ha vinteröppet i år. OM inte den nuvarande bartendern behåller jobbet så är det mitt. Den nuvarande tjejen bor inne i Chania och vill hellre jobba där. Jag håller tummarna för att hon hittar ett, hon är jättetrevlig, men det är bara ca 100 meter från Scala hem till mig och Georgos är en trevlig prick som vet mina egenheter.
Pappa och jag tackar för oss och går vidare hem. Han har haft en trevlig kväll säger han och han har sett att jag kommer att klara mig bra här nere.
Baksidan sett lite från ovan
Slut av städande och fejande tar jag en siesta, jag sover så fort jag har tillfälle. Dusch, make up och partyblåsan på innan jag tar bussen till jobbet. Kvällen är hektisk och vi är övervämmade av atenare och italienare. I ett lugnt ögonblick ställer jag undan ett litet keramikfat som jag tänker köpa till mig själv i födelsedagspresent, det kommer att passa utmärkt på det sängbord jag tänkt köpa. Strax innan tolv kommer fyra oregerliga italienare in i butiken. De rumsterar om och plockar prylar från hyllor och väggar, som omväxling handlar de också. Jag är upptagen med ett par köpsugna norrmän och överlåter stollarna till Rita. Av en händelse vänder jag mig om och ser en av italienarna plocka fram MITT keramikfat ur hyllan där vi förvarar våra personliga saker, Rita hinner inget se, och ställa det vid kassan. Innan jag ens haft tid att reagera är min lilla present såld till turismens svar på råttor! Jag skär tänder men kan inget göra. När vi stänger surar jag och bestämmer mig för att jag behöver tröstas med shots. Jag går till Xalaró av tradition, jag fyller år och det ska firas.
När solen går upp har jag hunnit shotta rejält. En bekant från förra året, norska Anette, och flera goda vänner gjorde kvällen till en succé. Jag har druckit öl, wiskey, rakomelo (honungsraki...) och varit på de flesta öppna barer som Platanias kunde uppbringa. Vi har fått sällskap runt byn av två yngre herrar från Stockholm och en av servitörerna från Xalaró som också ville ha kul. Vi har hunnit ner till stranden och druckit mer öl och vi har sett de fulla stockholmarna näcka och kasta sig i havet i soluppgången. Jag är nöjd med min födelsedagsnatt, än är jag inte för gammal för att festa rejält! Nikos, servitören, skjutsar hem mig och jag går ostadigt nerför backen mot min sutteränglägenhet. Någon har flyttat på låset under natten men mig lurar man inte. Jag hittar det, får in nyckeln och rumlar in i köket. Klockan är strax efter 8, jag är packad. Pappa vaknar... Grattis på födelsedagen! Hmmmm...Tack och godnatt pappa!
070823 Nu är jag alltså officiellt 42 år gammal. Pappas röst tränger igenom fylltöcknet strax efter 10. - Är du vaken? Nej, inte än på ett par timmar tack! - Jag har beställt bord på en restaurang, vi ska äta födelsedagsmiddag. inte nu i allafall! Låt mig sova. Väckningen upprepas varje heltimme fram till 15.00 och jag är omåttligt sur. När jag måste ur bingen talar far om att han bokat bord på en restaurang i Agia Marina, på huvudgatan! Ha det kul svarar jag surt, själv tänker jag äta på Drossia uppe i Platanias. Jag vill ha riktig mat, inte Moussaka eller pizza. Pappa grumsar men jag är tjurig. Vad trodde han när jag inte fått sova ostört, han borde veta hur jag funkar.
Jag tar mig genom duschen, trött och rödögd, får på mig kläder och vi lämnar huset. En taxi kommer precis i korsningen och jag stoppar honom. Vart? Platanias, Drossia. Han tar oss dit och försöker få 6 euro för besväret. Fel person, fel dag. Jag svär och ger honom 4 - en euro mer än resan ska kosta.
Servitören på Drossia har fått hjärnsläpp och ger oss en meny med bilder på maten, jag fnyser och gömmer den på en stol. Pappa vill absolut veta vad alla rätter innehåller, jag och dottern är stressade inför jobbet. Jag knycker menyn ur handen på far och beställer helt fräckt en Kleftiko till honom. Med Staka, bröd, dolmades, Bureki och annat småplock är bordet fullt av ätbart. Han muttrar om att han inte får äta i lugn och ro när jag stressar, jag borde klivit upp tidigare. Jag svarar att det skulle jag gjort om jag trott att restaurangen varit öppen tidigare än så. Jag tänker inte vänta på att de ska värma upp ugnarna för att laga min mat och jag vill inte ha gårdagens rester heller.
Kvart i fem lämnar jag far och dotter vid bordet och springer till jobbet - proppmätt och sen - jag väntar inte på någon raki... På jobbet gör vi hela dagskassan på två timmar, mellan 22.00 och 00.00 är det fullt pådrag i butiken. Fram till tio var det inte en käft inne och handlade, det mest spännande var ett gäng vilsna turister som väntade på bussen under den nymonterade skylten för transfer. Det står TURIST BUS med stora bokstäver på den. Jag undrar försynt om de tror att grekerna har egna lokalbussar och de inser misstaget.
Arbetspasset är över, chefen okaraktäristiskt nöjd och jag går hem. Jag stannar till på Uncle Tom's pizzeria i Agia Marina. Byns bästa stenugnsgräddade pizzor! Jag tar take away och tvingas dricka raki med ägaren innan jag går vidare. På vägen hem möter jag en vän som ler stort och grattar på födelsedagen, han har nyss skjutsat hem dottern med en present till mig. Jag kommer hem och hittar en sprallig, hemlighetsfull dotter och en sovande pappa. Jag och dottern slår oss ner på altanen med pizza, cola och en enormt stor tårta som min kompis varit och köpt minuterna innan han träffade mig. Jag delar med mig av tårta till Nektarios och inser att jag måste köpa tallrikar och assietter... Vi äter festmåltiden under stjärnorna, på plastlock. Presenten som dottern smugglat med är en sen länge efterlängtad vattenpipa, helt i glas med gulddekorationer. Här ska rökas på! Frukttobak...
070824 8.30 kliver jag upp och dricker kaffe. Nu passar det damen att vara morgonpigg... Efter kaffet tar jag mig för att sopa golven innan jag duschar och klär mig. Det är rätt svettigt att jobba i fleecemorgonrock när temeraturen ligger runt 30 grader. Idag ska jag hämta paketet med mina symaskinsdelar, det har legat några dagar på posten och jag vill inte att det går tillbaka till Tessaloniki. Paketet finns kvar och jag vänder hem efter att ha betalat 33 euro och skrivit under mottagarkvittot. Väl hemma igen får jag för mig att koka gigantes, jättebönor, till middag. Vi snackar långkok, vilket jag inte tänkt på. Bönorna puttrar på spisen och jag sorterar lite småplock ur påsar och kartonger. Timmarna glider fram som på blixthalka och innan jag vet ordet av är klockan tre. Jag tar en kort siesta innan jobbet, bönorna är fortfarande inte klara... När jag går till jobbet står de oätna och ofärdiga på eftervärme. Jag lämnar hemmet hungrig med en lapp till familjen: Varsågoda!
Ute är det 39 grade och gassande sol - jag tar bussen, igen. Trots värmen är det fullt upp i butiken och jag hinner knappt stoppa i mig min souvlaki. Affärerna går bra igen för några dagar och när jag går har chefen ett litet leende på läpparna. Ett mycket litet, men ändå. Jag stannar återigen på Rock House, bara som allra snabbast, för en vätskekontroll. Man måste ta vara på sig i värmen... När jag kommer ner till Chanea Mare sitter faderskapet och häckar i baren, det måste firas resonerar jag och stannar till för en liten drink. Far och jag får följe hem till Singelslingan och en kelen smågalen kattunge kommer studsande emot oss när jag öppnar dörren. Kattskrället verkar inte lida av sitt handikapp. Hon är helt rumsren, studsar jämfota fram, äter som en mindre tiger och tuggar på skor. Tyvärr anser hon inte att min nattsömn är av större värde utan ger sig ikast med mina fingrar och tår så snart lampan släcks. När jag fått nog och skäller kryper hon lugnt upp i min armhåla för en tupplur.
070825 Lördag innebär marknad och jag är uppe relativt tidigt igen. Käre far vill följa med eftersom han missade marknaden vid förra besöket. Dottern vaknar till och vill följa med även hon och min tidsplan spricker omgående. Vi tar bussen ner, trots fars envetna tjat om taxi, och lyckas med bragden att få plats i en sprängfull buss. De övriga väntande får snällt vänta kvar på nästa buss.
På marknaden inhandlar jag mer lakansväv, nu behöver vi bunkra upp med lakan och örngott. Tyvärr har de inga färger som faller mig i smaken och jag får nöja mig med ett ombyte naturfärgat för 8.50 euro. Dottern slinker in i en skoaffär och fyndar sig ett par skyhöga guldfärgade partyskor med guldpaljetter långt upp på vaden. Hon ser salig ut när hon betalar och går. Själv hittar jag inte ens ett par bekväma arbetsskor, men så är det alltid. Tack vare dotterns utsvävningar och lite sight seeing för fars skull hinner alla butiker stänga för dagen. Jag hinner alltså inte köpa fler saker från min digra inköpslista. Istället går vi på favoritkrogen, busstationen, och äter gott och billigt igen. Jag beställer till kockens förskräckelse Xorta med biff, en i hans ögon osannorlik kombination. Far får äta vad helst han vill idag och tar spagetti och biff. Vari skilnaden ligger fattar jag inte, men kocken ser genast nöjdare ut.
Maten är äten och bussen utropad, vi hinner hem lagom till en 15 minuters tupplur innan jag måste kasta mig i duschen och göra mig klar för jobbet. Dushen kunde jag ha hoppat över, det är 40 grader ute och luften dallrar som i en bakugn. Jag tar bussen idag med. Efter en ganska lugn kväll går jag i sakta mak hemåt, utan vätskekontroller, bara för att stoppas av grannen Kostas, min blivande make, som vill bjuda på kaffe. Jag får min första kopp bryggkaffe på nära nog tre månader och jag tycker inte ens att det smakar särskilt gott. Bryggkaffe hör inte ihop med Kreta. Vi blir sittande en stund efter kaffet, jag får en rundtur i en överbelamrad lägenhet som helt misst sin charm, i mitt tycke, och jag hinner tappa lusten att äkta Kostas. Han har osexiga rökvanor... Tyvärr är det rätt vanligt med droger här i området, mer än någon annanstans jag varit, och jag är helt emot både bruk och missbruk. När killarna tänder på blir jag avtänd. Jag går hem till min lilla lya och min oberoende kisse istället.
070826 Ytterligare en morgon utan direkta plikter. Jag tar sovmorgon och vaknar till en tyst och tom lägenhet. Far har tagit dottern med sig till stranden och jag får lite arbetsro. Jag tar mig an lakansväven och petar ihop ett 160's lakan till dottern madrass. Kvar blir tyg till två örngott och ytterligare ett kuddvar att fylla med restvadden sen första inköpsrundan. När jag sömmat klart sopar jag undan och plockar ihop lite efter mina inneboende. Eftersom det är söndag börjar jag tidigare, redan fyra, och jag tar mig iväg till kvällspasset i god tid.
Efter en ganska lugn kväll går jag ner till dotterns arbetsplats, bara för att finna den festpyntad å det grövsta. Ikväll är där dopfest på tapeten och stället
är proppat med läskiga ballonger och stora blomarrangemang. Barnen som döps är ett syskonpar, pojke och flicka, på ca 1 och 2,5 år. Enligt tradition döps inte barnen förrän efter 1 års ålder, fråga mig inte varför - än.
Jag paxar några fler vackra buketter innan jag strosar hemåt, det ser snyggt ut med levande blommor och gratis är gott... Hemma tar jag en cigg på verandan och njuter av lugnet. En bit bort från Singelslingan hör jag ljudet av killingar och höns. Jag som är uppvuxen på landet tycker att det är trivsamt. Pappa kommer ut och gör mig sällskap, han har också beskådat dopfesten på avstånd. Jag funderar på vad dottern ska släpa med sig hem denna gång. Hoppas att det blir pilaffi och lamm igen...
070827 Trots att jag kom isäng redan vid två vaknar jag sent. Larmet har inte trängt igenom drömmarna och kattskrället har väckt mig i omgångar med sitt eviga gnagande på mina tår. Jag smiter iväg till Chania ensam idag, nu måste jag hinna handla. Innan klockan slagit två har jag hittat både en handukshängare, en sopkorg till toapapperet, och en servis för fyra personer. Servisen får duga tills min egna kommer till Kreta, nån gång nästa år... När jag kommer hem igen hittar jag dottern i sängen. Hon har jobbat till 5 på morgonen, 16 timmar! Med sig hem har hon fått några förpackningar rester från festen, grillat lamm och stekt potatis. Förrutom det har hon med sig en stor påse söta friterade bakverk, två nya blomuppsättningar i vaser och ett stort hemskt ljus som blinkar i olika färger när man tänder det...
Jag tar en timmes siesta innan jag klämmer i mig lite lamm och hastar iväg till jobbet. Det finns inte mycket att säga om kvällen mer än att den förlöpte utan katastrofer. När passet var slut var även jag det. Jag går direkt hem och kurar ihop mig med kissen under armen.
Vår lägenhet dagen före inflyttning.
070828 Jag har vaknat till flera gånger under natten och sovit oroligt. Det beror troligen på att kattskrället bestämt sig för att vässa klor och kliande tänder på allt som sticker utanför täcket. Dags för torrfoder tror jag, det borde ta tugglusten ur kraken... Pappa har äntligen lyckats få dottern ur bingen i tid för en efterlängtad tågutflykt i omgivningarna. Hoppas att hon håller sig vaken hela resan, hon har en rent avundsvärd förmåga att somna varhelst hon slår sig ner och jag funderar allvarligt på att köpa ett nackbälte att spänna fast henne med på bussen till och från Chania.
Eftersom jag har tid och lakansväv knåpar jag ihop örngotten som inte hanns med vid förra anfallet. Kvar blir en stuvbit helt lagom till överskottsvadden och jag har ny lyckats få ut 3 st 50 x 70 kuddar och en 50 x 60 av de 2.2 kilo silikonvadd jag köpte. Det är lite mer än de två kuddar bruden tyckte att det skulle räcka till... När jag är klar med sömnaden tar jag mig för att sopa verandan. Det byggs fortfarande för fullt i huset och antingen använder de min veranda till sopstation eller också blåser det verkligen så illa.
När jag är klar med hushållssysslorna tar jag en siesta och läser klar ytterligare en av böckerna jag fått innan jag hoppar i duschen. Jag arrangerar en dejt med far efter jobbet, han behöver paraplydrinkar innan semestern är slut tycker jag.
När passet är över väntar han på mig utanför jobbet och vi går bort på Xalaró. Han läser sig igenom hela drinklistan innan han beställer det vanliga, San Fransisco. Tyvärr lyser paraplyerna med sin frånvaro ikväll, men han får ett tomtebloss istället och ser ut som ett barn på julafton. Eftersom fars alkoholintag i normala fall ligger under måttligt tycker jag att vi ska ha provsmakning. Jag beställer in shots av olika lokala spritsorter och har inga som helst planer på att betala dem... Vi hinner med både 3, 5 och 7 stjärnig Metaxa, Raki och Rakomelo innan det är dags att gå hemåt. När jag betalar får vi en Ursus (röd vodka) som tack för att vi störde och jag betalar bara en bråkdel av det ordinarie priset på drinkarna. Som tack stoppar jag fräckt ner två av barens shotglas i väskan och talar om att far vill ha souvenirer. Ingen höjer ögonbrynen mer än far, jag är stamkund.
Ikväll får far sin vilja igenom och vi tar en taxi ner till Agia Marina. Jag har nya skyhöga klackar och ingen lust att protestera. Taxiföraren tycker att 5 euro är ett skäligt pris för resan, det gör inte jag, han får 3 och en önskan om en trevlig kväll. Eftersom han släpper ur oss har jag alltså rätt ? det kostar inte mer.
På väg upp mot lägenheten och väntande nattsömn tar vi en sväng in på Scala för en nattgök. Vi pratar en stund med ägaren Georgos och jag berättar att jag söker vinterjobb. Han är fortfarande lite putt för att jag inte tog jobbet i hans poolbar i sommar men talar om att han ska ha vinteröppet i år. OM inte den nuvarande bartendern behåller jobbet så är det mitt. Den nuvarande tjejen bor inne i Chania och vill hellre jobba där. Jag håller tummarna för att hon hittar ett, hon är jättetrevlig, men det är bara ca 100 meter från Scala hem till mig och Georgos är en trevlig prick som vet mina egenheter.
Pappa och jag tackar för oss och går vidare hem. Han har haft en trevlig kväll säger han och han har sett att jag kommer att klara mig bra här nere.
Baksidan sett lite från ovan
Kommentarer
Trackback
