Movingstar

070829 Dagarna rusar iväg och imorgon åker pappa tillbaka till Sverige och kylan. Nu är det snart två veckor sen senaste morgonpasset och jag är rätt sur på chefen. Jag behöver pengarna även om det passade bra att vara halvledig nu när pappa är här. Jag tänker söka ett nytt extrajobb, som bartender.

Pappa och jag tar bussen upp till Platanias, i handen har jag min trasiga symaskin. Nu ska den förhoppningsvis äntligen lagas. Jag lämnar in den hos chef 2's svåger och hoppas att han ska laga den snabbt, jag vill sy gardiner nu och jag har en hel hög med gentjänster att laga och ändra. Pappa vill köpa de sista souvenirerna så vi tar en sväng på byn. Han köper uteslutande kitch med hälsningar från Crete eller Chania till barnbarnen. Jag stoppar honom från att köpa en ful fotram i plast till lillasyster yster, jag älskar henne faktiskt. Till syskonbarnen skickar jag sjöstjärnor och snäckor från mig, inte ett en textad hälsning på en enda av dem. Lille Milton, som fortfarande stoppar prylar i munnen, får en rugbyboll lagom för en tvååring.

Efter shopingrundan vill far ha vätska, jag vill ha glass, jag vinner. Vi sätter oss på torgets glassbar och beställer in två rejäla glassar med belgiska våfflor och chokladbrownies. Tyvärr valde jag fel bord och solen driver på ätandet. När vi kommit hem tar jag en dusch och far tar dottern med till stranden. De har tagit sig för vana att äta middag på strandbaren, vilket gör att jag slipper slava vid spisen... Själv äter jag snabbmat när jag kommer på jobbet, ofta med Rita som skyr sin mors grönsaker. Det har hänt att vi helt sonika bytt portioner, hon får en hamburgare och jag en skål bönor.

På vägen he tar jag en tur förbi Cane Mare och dottern. Jag hinner bara in så får jag en shot framför mig, jag är mer intresserad av bartenderns dator med internettuppkoppling... Jag kollar mina mail och ser hälsningar från er bloggläsare och födelsedagshälsningar från goda vänner och Kalimeraner - Tusen tack för dem!

Eftersom dottern slutar relativt tidigt bestämmer vi oss för att gå upp till gamla lägenheten och hämta min kvarglömda tavla och lämna nycklarna. När vi kommer dit upptäcker jag att dörren är låst från insidan, vi kommer inte in! Jag är trött på krångel och tjafs, jag skjuter in nycklarna under dörren och går ut ur huset. Min vackra karta får bo kvar, jag tänker inte väcka ägarna och försöka förklara vad jag vill.

Dottern däremot är envis som synden idag. Hon upptäcker att köksfönstret är öppet och bestämmer sig för att klättra in. Jag är livrädd och ger mig iväg nerför backen hemåt. Halvvägs hemma stannar jag, ingen dotter syns till. Jag skickar ett sms till henne - Kom nu, skit i tavlan! Ingen dotter svarar eller gör sig hörd. Klockan är strax efter två på morgonen och min 18-åriga dotter bryter sig in i ett privat hus! Jag sätter mig på ett trappsteg och tänder en cigg. Vill inte gå hem utan dottern. Efter ett par minuter får jag ett sms - Var är du? I samma ögonblick kommer dottern runt ett hörn, med tavlan i handen! Hon har helt fräckt klättrat in i lägenheten, kollat om den är bebodd, inte, och hittat tavlan undanstoppad i garderoben. Jävla unge, hon gör mig gråhårig!

Med tavlan i handen går jag hem till Singelslingan. Pappa sover lugnt i köket, jag och dottern tar en drink på verandan innan vi kryper i säng. I ett hörn står min Englandskarta i sin ram. Alla våra saker är i hamn. Följderna vill jag inte tänka på.

070815 Klockan är strax efter 5 på morgonen och jag är inflyttad!

070830 Jag vaknar först vid tio. Ingen grekisk polis har stört min nattsömn, jag är inte fängslad eller utvisad. Ikväll ska pappsen resa hem, han är i full färd med att packa i köket.. Vi tar en kaffe på verandan och jag överlämnar ett kuvert innehållande 2000 euro. Det är mina samlade sparpengar och de ska CSN ha när pappa växlat in dem. I och med det är jag skuldfri i Sverige, inga ytterligare krav finns. Äntligen!!! Pappa ser överraskad ut när han fattar att jag lyckats spara ihop till hela lånet, samtidigt som jag köpt möbler och bjudit på drinkar. Far överlämnar inget kuvert, han efterlämnar däremot ett ex antal skjortor och några badlakan ? till nästa besök... Jag som inte har plats att stoppa våra egna saker på.

Jag diskar undan, kör en maskin tvätt och plockar lite när pappsen och dottern tar ett sista bad. När jag är färdig tar jag med mig min laptop ner på Canea Mare för att blogga lite, där kan jag använda internet gratis och sitta ostört och bekvämt. Strax efter halv ett ringer dottern och undrar var jag är. Vi ska äta lunch på Scala och jag är hela två minuter sen. Det ska komma från någon som tycker att tid är ett relativt begrepp... Jag stänger ner och går bort till sällskapet. Vi beställer lite blandade rätter och ger oss i kast med ätandet innan vi går hem för en kort siesta. Strax efter fem lämnar jag pappa för jobbet, det är sista gången vi ses på ett bra tag nu och båda är ledsna. Jag önskar pappa en trevlig resa och stänger dörren.

På jobbet är det lugna gatan och inget att orda om. Strax efter 11 ringer mobilen. Det är mitt ex som vill bjuda på en öl efter jobbet. När jag slutat går jag bort på Xalaró, igen, där han sitter och väntar vid ett bord. Vi pratar om de senaste veckorna, dricker vår öl och slappar rent allmänt i den ljumma natten innan han skjutsar mig hem till en tom lägenhet. Nu får jag ta nya tag med jobb och möbelinköp.

070831 Bara jag och kissen är hemma när jag vaknar, det känns lite tomt vill jag lova. Jag tar mitt kaffe i köksfönstret, det är varmt som i en ugn ute och jag längtar efter min pergola. När jag sopat och duschat slår jag igång musik på datorn, då kommer snickaren ner och undrar vem som spelar. Innan jag hunnit blinka sitter jag med en full dvd-spindel och en lista på önskemål. Alla i huset verkar vilja kopiera min musik, det tar tid. Förutom musik får jag av min dataillitterata hyresvärd i uppdrag att kopiera mindre rumsrena filmer. Tur man inte är blyg...

Snickaren blir sittande en stund och berättar om morgonens uppståndelse hos de estländska tjejerna. De har blivit ombedda att betala hyran för kommande månad och bad om uppskov då de saknade pengar. Nu på morgonen väckte de Nektarios med ett helvetiskt oväsende. De hade haft inbrott under natten och blivit bestulna på 1000 euro - som de inte hade kvällen innan... Någon har enligt brudarna klättrat uppför en nymålad 4,5 meter hög vägg som saknar fotfäste, utan att lämna ett märke efter sig, tagit sig in genom köksfönstret och hittat en gömd tennissko med pengarna i. Allt detta utan att väcka tjejerna, som bor i en liten studio, eller någon annan i huset. Troligt va?! Snickaren blev uppkommenderad ur bingen för att tolka och köra dem till polisen.

Det är dags att ta sig till jobbet igen, bussledes på grund av hettan. Idag bjuder Rita på spagetti Carbonara och vi låter oss väl smaka. Tyvärr blir vi regelbundet avbrutna av folk som vill se sig omkring i butiken och när en timme gått är pastan kall och klibbig. Jag äter ändå. Kvällen är god, vi är bara två som jobbar eftersom serbiska Lili tagit ledigt. Jag tar en rövare och smiter iväg till skobutiken Dodeka på arbetstid. Där är det halva priset på allt och jag fyndar friskt och fräckt fem par skor till mig á 32 euro och ett par till Rita som har namnsdag idag. Hon blir helt ställd när jag kommer med skokartongen, hade inte väntat sig att jag skulle köpa något alls. De höga guldfärgade sandaletterna sitter perfekt på henns fot, ibland har man tur.

När porten går igen strax efter tolv tar jag en sväng in på Xalaró för en öl och lite småprat, mina nya skor ska firas. Xalaró är som ett litet vardagsrum utomhus, fyllt med goda vänner och gamla bekanta. Jag får skjuts hem av en gammal vän, tar en cigg på altanen och kryper sen isäng för några timmars sömn. Snart kan det vara slut på utelivet, så det gäller att passa på.

Dotterns hörn i vardagsrummet

070901 Jag har bott i Agia Marina i tre månader! Tilldragelsen firades med att slappa och läsa, bädda rent i sängarna efter faderskapets besök och blogga samt betala två förkomna telefonräkningar. Nu måste jag på allvar ta tag i min utflytt ur Sverige och klippa de sista banden. Det känns stort att söka urträde ur A-kassa och säga upp bankkonton etc. Dessutom måste jag ta reda på min nuvarande adress innan jag meddelar Folkbokföringen. Flera av de saker jag hade skrivit upp har fallit i glömska sen vi kom ner. Jag har inte tagit mig tid att läsa igenom mina papper eller tänka på allt som måste göras. Nu är det dags.

Eftersom jag suttit i Cane Mares reception och bloggat har jag nära till bussen. Ett aber med laptop är att man måste släpa den med sig överallt. Jag kommer på jobbet i god tid och beställer utkörning av en hamburger special, det får duga som middagsmat. Dottern är troligen på stranden och har inte visat antydan till hunger den senaste tiden, jag lagar inte mat till bara mig själv.

Ikväll är vi tre som jobbar igen, men jobbet räcker knappt till en person. Det är minst sagt tråkigt att sitta av åtta timmar när man kunde roa sig med annat ? som kreativt skrivande eller öldrickande...

Efter jobbet tar jag min dator och går tillbaka till mitt nya internetfik. Dottern har precis slutat för kvällen, även där råder det stiltje, och är påväg ut för att fira av de tjejer hon jobbade med på Kaluha. Jag stannar kvar med en öl, ensam eftersom de stänger medans jag sitter och skriver. Jag lovar att plocka undan efter mig innan jag går så bartendrarna säger godnatt och försvinner. När jag skrivit en stund ringer mobilen. Det är mitt ex, ikväll igen, som tänker komma förbi med några saker. Han tar tillfälle i akt att umgås de korta perioderna han inte jobbar dygnet runt i Aten. Jag sitter kvar och väntar. När han dyker upp är han förvånad över att hitta mig i en kolsvart stängd bar, men han vet att jag har förmåner utöver det vanliga och sägr inte mycket. Jag packar ihop och får skjuts hem, det är något han vill ge mig, men inte än. När vi kommit hem bjuder jag på ett glas juice och får min födelsedagspresent. En Hitachi skruvdragare med dubbla batterier! Min förtjusning för elverktyg verkar världskänd nu...

Vi blir sittande några timmar och pratar minnen, framtidsplaner och småskvallrar. Han är på väg att lämna Kreta för gott, trivs inte här trots att han är Kretensare, vilket är ett av skälen till at vi gjorde slut. Vi trivs oerhört bra tillsammans men tiden var inte rätt och vi får nöja oss med vänskap istället. Innan han åker får jag lova att ringa honom om jag behöver hjälp, vad det än gäller. Jag önskar honom allt gott och vet att vi snart ses igen, vad han än påstår just nu.

Ett aningen modifierat kökshörn

Entré och matvrå... Compact living!