070912 - 070919

070912 Trots den sena natten och alla shots vaknar jag redan vid tio. Istället för att somna om kliver jag upp och sopar lägenheten och verandan innan det blir för varmt. När jag är klar slår jag igång en laddning bönor och tvättmaskinen, sen sätter mig ute med en bok och morgonkaffet. På avstånd bräker lammen eller om det nu är killingarna - jag måste gå upp i olivlunden och kika någon dag när jag har tid.


I och kring Singelslingan är det lugnt, det är få av arbetarna här och jag lyckas inte lista ut vad de pysslar med just nu. Hyresvärden ser jag inte till och pergolan lyser med sin frånvaro. Så snart det blir för varmt för att sitta ute tar jag med mig boken in i sovrummet istället. Jag läser en stund och tar sen en rätt välkommen siesta.


Dottern och jag gör oss klara för jobbet samtidigt som omväxling. Innan hon börjar det nya jobbet ska hon in och hämta sin lön, och tala om för chefen att hon slutar. Hon lovar ringa mig när det är gjort. Jag går till mitt jobb, där är det nära nog noll verksamhet på grund av någon fotbollsmatch. När kvällen är över ligger dagskassan på 489 euro och chefen är skitförbannad. Det är självklart mitt och Ritas fel att ingen handlar hos oss. Att det är proppfullt på alla uteserveringar som har storbildsteve verkar han inte koppla ihop med frånvaron av kunder... Idiot!


Eftersom dottern inte ringt som hon lovat blir jag "tvungen" att besöka henne på jobbet istället. För första gången i Plus historia sätter jag min fot i dess bar. Dottern ser rent förbannat nöjd ut där hon står inne i baren. Hon verkar trivas med arbetskompisarna och säger att jobbet här är mycket lättare än i Canea Mares lilla bar. Hon är däremot inte fullt lika nöjd med sin förra chef. Några pengar fick hon inte och chefen hade kallat henne bitch när hon sa upp sig. Om hon inte får pengarna imorgon kommer jag att gå dit och hämta dem, då ska han få se varifrån hon ärvt sin bitchighet!


När jag ändå är i en bar kan jag lika gärna ta en öl tycker jag och sitter kvar en stund. Den "inkastare" som jag undvikit i alla år ser mäkta förvånad ut när han ser mig upphakade på en av barstolarna. Hej på dig du! När ölen är slut går jag hem till Remos. Vi sitter ute en stund i den stjärnklara natten - jag med en cigarett och ett glas juice, Remos ivrigt gnagande på en klädnypa. När jag stängt dörren om oss kan jag inte somna genast utan ligger och kikar runt i mitt sovrum och funderar på alternativa möbleringar. Typ: Åt vilket håll ska jag vrida resårmadrassen och mattorna...




070913 Idag har jag tänkt klippa mig, det är på tiden. Jag tar en snabb dusch och mitt kaffe. Struntar i att blåsa eller frisera håret det minsta lilla och ser alltså ut som Plupp när jag och dottern får upp måt Platanias - på småvägar kan jag tillägga... Väl framme hos frissan inser jag till min fasa att hon har stängt! Jag måste alltså in i Platanias, i fullt dagsljus, och handla med håret stående ut och upp och runtikring. Vått hår och septembervindar är ingen bra kombination, jag ser ut som om jag torkat håret med dammsugaren... Skitkul! Jag biter ihop och går in i byn, det skulle jag aldrig gjort när jag bodde i Sverige kan kära syster intyga.


Vi går upp till den lilla möbelbutik där jag hittade TV-bänken för att kolla utbudet närmare. Idag hade vi tur, med handlandet i allafall, och hittar både klädhängare i indisk stil OCH två sängbord som matchar de övriga möblerna. Sängborden var på rea, ekptosi, och nedsatta från 95 euro till 70. Nej Janne, jag frågade inte hur många procents rabatt de gav... Inklämd i ett hörn står dessutom den vackraste spegeln jag någonsin sett, i bred "guldram" med något skinnliknande infällt runt glaset. Femtio euro kostade den, jag dreglar. Eftersom jag gärna vill mäta och tänka innan jag handlar så nöjer vi oss med klädhängaren och lämnar butiken. Vi har rätt tomt i skåp och kyl hemma så ett besök på IN.KA är nödvändigt. Det blir några påsar fulla så varken promenad eller buss är att tänka på, vi tar en taxi och jag kan utan problem beskriva vägen vänster höger på grekiska. Jäkla synd att chaffisen pratade riktigt hyfsad engelska...


Hemma svänger jag ihop en tonfisksallad för att glädja dottern. Bönorna är inte klara trots flera timmar på spisen och jag börjar undra om kontakten sitter i eller inte. Jag provar ugnen istället men får trots det äta tonfiskmacka innan jag går till jobbet. Chefen, som på sin höjd tillbringar 20 minuter per dag i butiken, surar som besatt trots att dagskassan ligger runt 1200 euro. Han har bestämt sig för att jag inte sköter mitt jobb, men talar han om det för mig tro? Inte då, han säger till Rita att jag får ta och skärpa mig! Rita vet hur hårt jag anstränger mig och blir förbannad hon med. Vi gör båda vårt bästa på arbetstid, surfar och äter gör vi när butiken är tom.


På väg hemåt blir jag erbjuden lift av en servitör på tavernan vägg i vägg. Jag är tveksam till att åka "mixanaki", scooter, eftersom det är kyligt och rått i luften. Han är ihärdig, jag är trött och han lovar att köra sakta, så jag tackar ja till slut. Han går för att hämta sitt åkdon och överraskar mig med en 250cc enduro. Glöm nattkyla och eventuella förkylningar - här ska åkas hoj!

Jag ska köra sakta, säger han. Det ska du inte alls det, svarar ja. Jooo. Nej! Jiiiihaaa!!! Det går undan i svängarna hem och jag får hålla hårt i handväskan för att den inte ska flyga iväg.


Tusen tack, det här måste vi göra om! Jag tackar och bockar och ser nog ut som ett barn på julafton. Herr servitör är glad över att ha varit till lags. Jag överväger MC-kort när jag går ner för lilla backen till Avigsidan.




070914 Det måste vara uppiggande att åka MC för jag vaknar redan klockan sex. Troligen har Remos något med saken att göra och han förvisas till köksregionen och dotterns tår istället - själv somnar jag om till nio.


Efter kaffe och en dusch, jag blåser håret utifall att, går jag bort till frissan igen. Idag är hon på plats och skrattar glatt åt gårdagens missöde. När jag är friserad och klar går jag hem och förbereder en riktig festmåltid - Boureki. På IN.KA har inhandlats Staka, zuccini, mynta och ägg. Rödvin till degen står i kylen sen länge. Jag ska kocka!

Jag förbereder degen och alla ingredienser, mjölar arbetsbänken och inser då - jag har ingen kavel! Hur i hela helsike kavlar men en deg tunn utan kavel? Efter en stunds letande bestämmer jag mig för att en Tonicflaska får duga, och det gör den. Degen blir tunn nog och skapelsen hamnar i ugnen, traditionsenligt bestödd med sesamfrö. Undrar om den blir klar idag...


Efter dryga två timmar i ugnen är pajen äntligen klar att ätas. Både jag och dottern går med rinnande tandvatten och väntar, samtidigt som vi försöker fokusera på att bli klara för jobben. Dottern är fortfarande nöjd med jobbet, hon ler oftare och är mindre trött och ledbruten än hon varit sen vi kom, trots att den här baren är mycket större än de hon jobbat på. Lokalen har trägolv istället för kakelgolv och glasen som de plockar ställs på en bricka som en kökspojke hämtar. Killarna i baren bär allt tungt, tjejerna serverar, med små brickor.


När vi ätit en underbar Boureki, bättre än på restaurang säger dottern, ilar vi till jobben. Jag är sen ock åker buss istället för att småspringa, dessutom har jag datorn med mig för att fortsätta med Ritas CD. Vi har ytterligare en lugn kundfri kväll, och återigen en sur och grinig chef, innan jag lämnar butiken för natten. Eftersom jag är trött går jag direkt hem ikväll, inga vätskekontroller eller småpratande vänner får störa stegen. Hemma möts jag av en kelig Remos som vill utforska altanen, så jag blir sittande ute en stund innan jag kojar. Det är kolsvart så när som på stjärnorna och belysningen från gamla byn uppe på höjden sydväst om min lilla lya.

image86


070915 Morgonen bjöd på förlängd vila - jag sov ikapp det jag missat de senaste dagarna... Jag väcks av telefonen och en röst talar om att mitt rumsbord är på väg. Bråttom, bråttom. Jag måste göra mig hyfsat presentabel om jag ska ut på gården och ta emot det. Tjejen som levererar hittar utan problem hem till oss i Singelslingan. Jag har tagit för vana att rita en karta nu när jag beställer hemkörning, lite kan man väl få förenkla tillvaron för sig.


När bordet anlänt, betalats och beundrats av grannarna gör jag rätt för mig och betalar hyran. Snickaren kommer förbi och får en bit Boureki, jag förhandlar om ombyggnation av det nya bordet. Om jag sågar loss skivan från benen och han monterar en botten i det så får vi extra förvaringsplats. Så vill jag ha det - han tycker att jag är galen som vill sätta sågen i ett helt nytt bord. Jag passar på att visa några ritningar jag gjort på köket. Eftersom det inte är klart vill jag ha vinkelkök med nedsänkt bänkspis och plats för tvättmaskinen. Stackars snickaren svettas redan.


Jag sitter ute och läser så länge skuggan är på min sida. En iskaffe, fötterna på en stol och ryggslutet mot min verandavägg. Flera av arbetarna är på plats igen så jag gissar att Nektarios dragit ihop nya pengar till bygget. Helt plötsligt dyker han upp som gubben i lådan och säger att vi kaaaanske ska få pergolas om 5-6 dagar. Kanske... Grannarna tar sig för att skura den gemensamma gången, jag slappar och spelar blind. Jag sopar av gången varje gång jag tar min egen veranda - så det så!


När skuggan överger mig går jag in för en matbit med min nyvakna dotter. Eftersom gårdagen bjöd på fotbollsmatch hade de mycket att göra och blev kvar till tre på morgonen, sen fick hon skjuts hem av bartendern som bor ett stenkast från oss. Jag vet själv hur trött och seg man blir när man börjat ett nytt jobb och säger inget om hon sover länge, just nu...


Jobb hade vi inget. Chefen är i upplösningstillstånd och skriker åt Rita att jag bara sitter där och kliar mig på fittan hela kvällarna, och hon med tillägger han. Rita är så förbannad att det ångar om henne. Jag har bara förstått en bråkdel men är precis lika förbannad ändå. Jag stegar ut från jobbet utan att säga hej eller godnatt åt fanskapet. Xalaró, I need you! Jag slinker in under vinrankorna för en shot eller två men tycker det är för stojigt och går vidare ner emot Agia Marina istället. Ett stopp på Marikas, ett stopp på Phisical och ett något längre uppehåll på Skala. Jag har en hel del eld i hjärnan att släcka och har dessutom börjat smida hämdplaner. Aningen berusad och rejält utmattad går jag slutligen hem. Jag kryper in i min nya fleecepyjamas och de lurviga tofflorna, tar min bok med mig och sätter mig ute i natten en stund för att varva ner. Förr eller senare ska kräket få igen för det han sa.



070916 Trots fylla och ilska vaknar jag tidigt igen och istället för att somna om tar jag min bok och lägger mig på altanen för att sola ett tag. Jag struntar i om byggandet upphör för att jag har bikini på mig! Efter att jag stekt mig ett tag börjar det lukta bränt på gården. Jag kikar misstänksamt över altanmuren och undrar om det jag som solat för hårt eller om någon eldar. Grannarna ska ha barbeque och grillen är full gång, jag tål nog en stunds solande till alltså. Pappsen ringer och stör mitt solande och jag går in för en pratstund innan det är dags att börja med maten. Han berättar att sonen fått ett kravbrev på skolböcker, jag har fått en räkning på el och gas och pengarna jag skickade till CSN inte räcker fullt ut till skulden. Det fattas ca 1800 kronor, men jag har å andra sidan ungefär 22 år på mig att betala dem....


Vi äter en snabb middag på de bönor jag kokat-grillat-kokat, sen är det dags att ta sig till jobbet igen - mer än motvilligt idag. Ute blåser det friska vindar och termometern visar på 32 grader, det ser jag medan jag väntar på bussen...

På jobbet råder polarkyla. A/C får inte stängas av har chefen meddelat, den ska stå på 17 grader. Rita och jag får klä oss i jeans och långärmat för att inte bli sjuka och kunderna gnäller över att det är kallt i butiken. Kylan strömmar också från mig och Rita, vi kommer inte förlåta chefen för det han sagt om oss - varken nu eller senare - och vi har ingen som helst lust att anstränga oss för dagskassans skull. Om vi råkar sälja något så är det av misstag...


Efter jobbet går jag bort till dottern för en öl. Vi ska ut med några vänner efter att hon slutat och jag sitter så gärna och väntar på henne. Jag tar chansen och utnyttjar husets faciliteter - ölkran och internet - helt gratis. Enligt bartendern, och tillika delägaren, får mamma inte betala för sig. Om han bara visste hur mycket jag kan hälla i mig!


Eftersom dottern har veckolön får hon ut den när hon slutar för kvällen. Hon har fantastiska 980 euro i månaden och dricksen ligger oftast runt 10-15 per kväll. Henne går det ingen nöd på. Vi går för att möta vännerna på Xalaró där de väntar oss. Det blir en hel del av både skratt och alkohol innan vi går vidare till Rock House. Manos värmer kastrullen med shots, vi sjunger, dansar och apar oss i baren. Kvällen är en succé, utan tvekan. Hem åker jag pick-upflak för första gången i mitt liv. Jag håller i mig hårt så att det inte ska bli den sista också... Vi är för trötta för nattamat och släcker lampan utan att ha vädrat Remos.




070917 Grattis på födelsedagen Filip och Gustaf! Klockan är elva på morgonen och jag kommunicerar med omvärlden via en blogg... Remos och jag tar oss en frappé i solen på verandan innan jag sätter fart upp mot Platanias. Upp förresten - det är väster ut från Agia Marina... Jag har äntligen funderat klart på mina inköp och bestämt mig för båda sängborden. Dottern erbjuder sig storsint att betala den vackra spegeln till mor. Mor har stora skälvan i plånboken, det lutar mer och mer mot arbetslöshet för hennes del. När sängborden bärs ut ser jag att ett ben är av på det ena. Det slutar med att jag köper ett sängbord och spegeln, det andra bordet ska lagas och inspekteras innan jag bestämmer om mig.


Min axelbärande TV-bänksleverantör kastar upp inköpen på flaket till sin pick-up. Jag hotar honom med övervåld om spegeln går sönder. Eftersom jag ändå ska hemåt och inte har ritat någon karta så liftar jag med grabben. Vi kommer helspeglade hem, mer av tur än skicklig körkonst tror jag, och möblemanget bärs in. Innan jag tillåter mig vidare möblering kastar jag in en omgång tvätt och dammsuger. Dottern sover trots allt liv, mitt i kök och stök. När jag ställt sängbordet på plats ser det riktigt hemtrevligt ut i mitt sovrum. Jo, det fattas ju en hel del än. Som sängram, byrå och gardiner typ... Jag lägger mig på sängen och beundrar mitt verk. Spegeln får stå i ett Remsossäkert hörn tills jag hittat ståltråd till upphängningen. Alltid lika kul att försöka köpa saker man inte ens kan namnet på.


Jag vilar en stund innan jobbet men kan inte somna av cikadabrist. Jag skulle ha spelat in dem när tillfälle gavs - en full dvd med skönt gnissel. Underligt att gnisslet från grannens säng inte är lika rogivande... Jag skulle verkligen behöva en siesta innan jobbet men får ge upp och min sömnbrist är helt klart till chefens nackdel. Jag vill helst placera en spetsig klack i hans bakdel när jag ser honom. Jävla grottgubbe! Jag anstränger mig inte det minsta idag heller men säljer ändå för över 1300 euro - Rita håller koll på kassaflödet åt oss, i smyg. Efter jobbet går jag österut, till Plus, för att kolla mina mail och söka jobb. Jag skriver ett överklagande på sonens kravbrev, mailar far att han ska betala in de pengar han har till CSN och skickar älskade sonen ett mail. Han måste skicka morfar en fullmakt så att han får ut sin lilla skatteåterbäring som vi glömt bort. När alla måsten är avklarade går jag hem till Agia Marina och stannar till överallt där jag tror att det behövs personal. Jag måste om inte annat ha ett jobb inför vintern snart. Hemma gås det rakt i säng, fast jag stannar till och beundrar inredningen en stund först.


image84
Det börjar likna något va!


070918 Uppe med tuppen skrämmer jag liv i dottern, vi ska in till Chania på shoppingrunda igen. Hon är segstartad men tar sig i nerförsbacke, så slutligen kommer vi iväg. Den första bussen passerar utan antydan till bromsar, jag och fem gamla grekiska tanter svär. Nästa buss är proppfull men stannar ändå och vi åker slaktbil in till civilisationen.


Inte blir det mycket shoppat inte. Jag hittar ytterligare ett saltkar - Remos rev ner det senaste - en topp till mig och, tro det eller ej, tre meter ståltråd inne i röran hos "hammartanten". Eftersom vi ändå måste vänta på bussen bestämmer vi oss för att äta middag på busstationen. Idag bjuds det Fasoules, bönor i tomatsås, med biff till mig och kyckling till dottern. Antingen inbillar jag mig eller så blir portionerna större för var gång, det hindrar dock inte mig från att rensa tallriken totalt. Det som inte försvann med gaffelns hjälp klarade brödet av. Hela kalaset med läsk och bordsservering kostade 13.40.


Efter sedvanlig bussfärd hem monterar jag upp spegeln på väggen och lämnar igen den jag lånat av Nektarios. Det blir tjugo minuter kvar till vila innan jag måste duscha och sminka mig, håret är tack och lov lättfixat nu, det spar tid när det ska gå undan. Badrummet är trångt och dottern stor, jag måste få ut tvättmaskinen i köket så snart som möjligt. Problemet är då att den tar plats som skulle behövas till skåp och lådor, men det ska jag nog lyckas lösa på något sätt - förr eller senare. Förr löser jag ett betydligt mindre problem. Sockermyror. Trots att jag fejar och sopar och torkar upp allt spill omgående så är hemmet invaderat av de små krypen. Remos nonchalerar dem utan problem - han kräver större byten än så och föredrar remsandaler. Nu har jag köpt myrsprej som jag jagar rackarna med, men trots det dyker de upp igen inom några dagar.


Ett annat underligt problem i huset är baksug i toaletten... Jag vet med all säkerhet att jag spolat efter mig, och att Remos går på lådan, och ändå är toaletten "använd" ibland på natten. Min hyresvärd är rörmokare, han har själv installerat avloppen. Vågar man anlita honom tro?


Nåväl, myror och spökskitar till trots tar jag mig till jobbet i tid. Rita har slagit bakut mot chefen och är mer förbannad än någonsin tidigare. Hon har fått nog av hans skitsnack och lynnighet och gör uppror. Hon har kontaktat chefens revisor, hans kusin..., och tagit reda på att hon har alla de IKA-stämplar hon behöver för att få A-kassa. Det rör sig om 100-110 stämplar för henne, som räknas som säsongsanställd, och de ger henne rätt att stämpla i vinter och även få en extra jul och påskbonus. Särskilt mycket pengar är det inte, men hon bor hemma och överlever nog ändå.


För att ytterligare förtydliga sitt missnöje köper hon Haniotika Nea och läser jobbannonserna helt öppet. Hon har jobbat i butiken i två år och hela tiden hört samma skitsnack och tjafs. Till det ska läggas att både chefen, hans fru och hans föräldrar lägger sig i hennes privatliv och vilka hon träffar. Mig får de inget ur eftersom jag inte svarar på personliga frågor. Nu vill hon bort från allt, skaffa ett deltidsjobb och utbilda sig till nageltekniker. Jag önskar henne lycka till och blåser lite på glöden när jag kan. Hon behöver lite råg i ryggen för att komma vidare i livet eftersom hon hoppade av gymnasiet och inte tror sig kunna eller vara något.


På jobbet gör vi inte ett knop i onödan och drar ändå in närmare femtonhundra euro. Förlåt Rita, det var inte meningen att sälja något... Chefen är i Heraklion igen, som barnvakt har vi fått hans åldrade far som står utanför butiken och stirrar rakt in. Med sån avslappnad stämning är det klart att man trivs och jobbar väl, eller hur! På slaget tolv är gubben försvunnen. Rita trotsar reglerna och slår igen butiken på egen hand. Precis när vi låser kommer gubben gående - han ser ordentligt häpen ut när Rita kastar åt honom nycklarna och går.


Jag svänger in till dottern en snabbis, där är det livat och glatt. Någon knackar mig på axeln och undrar hur jag mår. Jag har inte en aning om vem det är, men han har en panamahatt fullkomligt nedlusad med drinktillbehör på sig. Det visar sig vara en bekantskap från ifjol. Han, hans fru och dotter bodde på hotell Viaros förra sommaren och besökte mina vänners bar dagligen. Där var jag ofta och hjälpte till, lånade böcker eller bara tog en öl, och därifrån kände han igen mig. Nu är de tydligen stammisar även på Plus, och bartendern Kostas får slita sig svettig med drinkar och shots. När Kostas fått nog får dottern ta över shakandet. Hon är sin mor lik och spexar, dansar och sjunger när hon jobbar - i en bar då alltså. Dricker särskilt mycket gör hon däremot inte på arbetstid, hon sög på en chokladmjölk när jag kom, vilket får mig att misstänka en identitetsmiss på BB... Mina älskade bortbytingar, jag är stolt över er båda!


När folket troppar av från baren och det är städat erbjuder sig Kostas att skjutsa hem oss. Vi tackar förstås ja och blir avsläppta vid husknuten. Kostas frågar vad vi betalar och hur vi bor, jag berättar och han säger: Dyrt! Han hyr ett litet hus nästgårds, med två sovrum, två toaletter, kök/vardagsrum och liten tomt. Allt för 380 euro i månaden. Jag bestämmer mig för att jag hatar honom och går hem.


image85
Mor är rar och får en vacker spegel.


070819 Jag vaknar tidigt även idag och bestämmer oss för att promenera till Platanias och söka lite småplock. Eftersom jag omväxlande fått och stulit blomskott på Skala behöver jag blomjord och krukor. Jag har en rejäl bunt perenn Basilika på rot att ta hand om och vill helst hitta ett par snygga terracottakrukor. Dessutom ska jag in och inspektera det andra, förhoppnigsvis lagade, sängbordet idag. Dottern grumsa lite men hakar på, det är stor skillnad på henne nu mot för hur hon varit tidigare i sommar. Hon trivs och det syns tydligt även i lynnet.


Vi hittar sängbordet stående ute på gräsmattan utanför butiken. Lagat är det men sprickan syns tydligt ändå. Jag går runt möbeln, hummande och harklande med rynkade ögonbryn. Ägarinnans far, som även är svärfar till dotterns chef, ringer Athen och kollar om det finns fler bord att beställa hem. Inte då. Jag fortsätter rynka ögonbrynen och prata svenska med dottern. Till min heder ska tilläggas att jag ser klädsamt tveksam ut när farbror sänker priset med ytterligare 10 euro - ok, jag tar det väl då eftersom jag behöver det... De lovar omgående leverans men jag har ingen direkt brådska. Morgonskiftet hittar hem till mig utan karta och jag har inte tid att följa med just nu. Jag kan inte gärna både pruta, lifta och be killen stanna vid handelsträdgården så jag får köpa blomjord - eller?


Dottern och jag går vidare ner till torget och småplockar lite inne på IN.KA. På vägen hem stannar vi och köper 20 liter blomjord, men några terracottapottor hittar vi inte. Vi bär våra bördor som goda små myror ner till Family's för lite snabbmat. Där blockeras vägen av en svensk familj som försöker förstå sig på vad Gyros Pita är och hur menyerna fungerar. Farfar/morfar vill ha stor flasköl när en liten fatöl ingår i priset, jag tolkar snällt som omväxling och får tillslut beställa våra kyklinggyros. Vi sitter ute på Family's veranda med utsikt över havet och äter. Ägaren, Giorgos, kommer ut och klagar på att han inte sett mig på tre månader, jag säger att han snackar skit - Om han bara tittade på annat än lättklädda turister (läs kvinnfolk) skulle han se mig så gott som dagligen. Han flinar glatt och återgår till köksregionen. Den mannen kan nog inte se arg ut ens om han anstränger sig, både han och hans bror är födda storleénde med nyfikna glada ögon - såna chefer behövs det många fler av!


Efter mat ska det vilas och vi går hem ett tag. Jag lyckas banne mig inte somna hur trött jag än är, bara vrider och vänder på mig. När jag legat en stund börjar jag känna mig frusen, sovrummet är ordentligt svalt även de hetaste dagarna. Jag kryper ner under påslakanet och vilar ögonlocken en stund till innan nästa vända måsten.


Till jobbet åker jag skrotig vespa med min gamle beundrare. Några minuter och en kindkyss senare är jag på jobbet igen, fortfarande motvilligt men i tid. Rita är inte ett dugg lugnare idag heller och hennes medelhavstemperamet skiner igenom. Jag är också förbannad men betydligt lugnare än henne, jag spar min energi tills den behövs. Kvällen går riktigt bra och butiken är välbesökt trots fotbollsmatcher och storbildsteves. Strax före elva har chefen besökt oss fyra gånger och bara mötts av kyliga hej. Han tror att vi säljer bra för att han skällt ut oss men nu är han förbannad för att vi inte är trevliga mot honom. Rita får äntligen utlopp för sin ilska. När chefen börjar gorma, i en butik full med kunder, brinner hon av och talar om vad vi tycker och tänker om honom, hans konstanta utbrott, anklagelser och tidigare ordval. Chefen skriker att passar det inte kan hon gå. Rita flinar stort, tar sin väska - och går! Snacka om häpen chef!


Kvar sitter han med en misslyckad, fittkliande svenska som trots alla brister är den enda i butiken som kan kommunicera med kunderna. Hans engelska ordförråd begränskar sig till Hello, Why, Bye och Shit. Till och med bulgariske mekar-Christos är mer vältalig än så... Jag vet att Rita inte är klar med chefen än, hon kommer snart tillbaka, och jag har rätt. Hon stormar in som en krigargudinna och vrålar om sin innestående lön, talar om att hon vill slita strupen av honom och tar pengarna innan hon går igen. - Går du för gott? frågar jag efter henne. Ja!

Jag är fortfarande inte redo att ge upp, jag vill ha ordentlig hämd. Ögonblicket senare är butiken full med köpsugna skandinaver som reser hem imorgon och alla vill de handla i sista minuten. Nu är ögonblicket inne. Chefen sitter bakom kassan, jag tar min väska och säger att om Rita inte jobbar där så går jag med. - Why? För att jag inte trivs och för att Rita gjorde det värt att stå ut med han och hans familjs skitsnack - och för att jag tröttnat på att klia fitta hela dagen och vill jobba på riktigt igen! Hur mycket han fattar vet jag inte men jag tar min väska och lämnar honom ensam i butiken. Ta du hand om din skit själv så får vi se hur mycket du lyckas sälja!


Rita sitter inne i grannbutiken och gråter, i ren och skär ilska gissar jag. Vi blir bjudna på var sin whisky av butiksägarna, cigaretterna ryker och alla pratar i munnen på varandra. Rita berättar allt som hänt och sagts, grannarna häpnar trots att de hyr av chefen och vet vad han går för. Att jag också slutar har de lite svårt att förstå, men de gillar tydligen att vi gått och lämnat honom ensam. När Rita känner sig redo går vi vidare till Jungel Bar och hennes goda vänner. Vi tar en öl och skålar för arbetslösheten, Rita oroar sig för mig. Jag känner mig inte särskilt orolig trots att det snart är slut på säsongen och jobberbjudnaden knappast haglar över mig. Däremot oroar jag mig för hur jag ska få ut de senaste dagarnas lön. Vi pratar en stund för att lugna nerverna, dricker ytterligare en öl och bryter sen upp. Rita åker hem för att få skäll av sin mor, jag går för att meddela dottern om situationen. Försörj nu snällt din gamla mor! Jag tycker det är onödigt att avsluta kvällen redan nu, klockan är 00.30, det är stjärnklart, vindstilla och 27 grader varmt. Jag går hem till byn för att se vad natten har att erbjuda mer.


Utanför Lotto's blir jag stoppad av servitören Giorgos, han är rätt trevlig för att vara Atenare, som vill bjuda på en öl. Det är kundtorka men för tidigt för att stänga och han har tråkigt. Ägaren, kirios Manolis, ber mig sitta ner och beordrar in en kall Amstel till sin bordsdam. Vi pratar en stund om politik och den "nya" regeringen (Hör du systra mi?!). Av någon okänd orsak har kirios Manolis fattat tycke för mig sedan länge, trots att jag aldrig ätit ens en brödbit på hans restaurang, och vill alltid småprata. Med lite tur kanske jag kan få jobb hos honom, om jag tar mod till mig och frågar... När de andra börjar plocka ihop och stänga nyper jag dagstidningen och går över till Phisical för att lusläsa jobbannonserna över en öl. Det finns en hel del jobb som skulle kunna passa mig, men jag behöver en utomståendes... hmmm...grekiskspråkigs... åsikt innan jag ringer på något av dem. Jag vill inte gärna erbjuda mina tjänster som "barflicka" på fel ställe eller råka tacka ja till dygnet-runttjänst hos en förlamad 97-årig grekisk farbror. Behöver jag nämna att löneskillnaden mellan de två jobben skiljer sig markant och att det är hos farbrorn man tjänar minst? Jobben i sig själva är rätt lika, på båda ställen måste man skaka något åt en, troligtvis dreglande, karl...


Strax efter att jag läst klar annonserna, till söta Popis häpnad, kommer Giorgos in och bjuder på en öl. Kvällen är ung och vi pratar ett tag i baren. En kille som sitter helt nära oss kliver upp och ger mig en tändare, jag har nyss tvingats dricka en Tequila och fattar ingenting. Jo, han jobbar på en restaurang i Platanias där de behöver personal, telefonnumret står på tändaren. Jag blir inte riktigt klok på vad jobbet går ut på och är svaret luddigt så brukar det vara kundraggare - kamaki. Jag lovar kolla upp det och träffa hans chef vid tillfälle - betalar de bra spelar det ingen roll vad jag gör, bara jag får gratis mat.


Jag och Giorgos dricker ur våra öl och åker upp för att göra Platanias osäkert. På Rock House är det fest och flera av mina vänner är där. Jag talar om att jag är arbetslös och på jakt efter ett mer permanent jobb, utan skitsnack tack! Vi över går snart till mer seriösa saker - drickande - och jag kastar min försiktighet över bord för en omgång Vodka Lemon. Är man viking eller? Inte nog kaxig för att fråga Agis om jobb i baren, inte riktigt än, idag är jag ledig. På morgonkvisten har vi halvvägs tömt baren och bestämmer oss för att det är nog. Giorgos skjutsar hem mig och tackar för en trevlig kväll, jag tackar tillbaka och går hem till min pojke. Remos möter mig i dörren, ivrig att bitas och visa nya trick han lärt sig - hoppa upp på muren och tugga hyresvärdens blommor... Efter en liten spatsertur går vi in till oss och stänger dörren. Imorgon är en annan dag.


Kommentarer
Postat av: Gunilla

Så fint ni har det hemma! Håller tummarna för att det ordnar sig med ett nytt jobb med bra chef snart!
Kram

2007-09-22 @ 09:09:03
Postat av: Lena

Politiksnack, stadstur i pluppfrissa och katt????? Kare varld systra mi... Jag skrattar sa tararna rinner och saknar dig sa det gor ont i varenda skrymsle av mig. Ska ta mig samman och maila ikvall hjartat mitt!
Alskar dig massor!

2007-09-25 @ 20:56:16
Postat av: Kickie

Jo Gunilla, det borjar ta sig nu aven om det gar sakta.
Lena skratta pa du, kanske jag haller pa att bli stor av bara farten...

2007-09-28 @ 19:03:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0