Movingstar

070920 Idag är jag en arbetslös latmask. Jag sover länge efter gårdagens uppståndelse och när jag äntligen kliver upp vid tolvtiden har jag massor av energi. Det känns obeskrivligt skönt att inte behöva gå till keramikbutiken igen men jag saknar redan Ritas sällskap. Jag använder energin till att skura badrummet och sopa redet. Sopa eller dammsuga får vi göra dagligen nu när det börjat blåsa om knutarna. När jag fejat färdigt för dagen sätter jag mig med papper och penna på altanen, jag har så smått börjat planera köket och ska övertala Nektarios och snickaren att bygga mig en specialritad köksbänk. Som det är nu behöver jag en stege för att nå upp till spisen, den måste ner i normal arbetshöjd på något sätt.

Jag ritar upp en bänk som passar mina önskemål, med nedsänkt spis, avställningsyta med plats för tvättmaskinen under, en låda för kastruller och ett litet skåp för småplock. Det är bara början... När jag ritat klart kommer Nektarios helt lägligt och får papperet i sin hand. Han förstår hälften ungefär, resten ska jag ta med snickaren när han börjar jobba - det blir nog bäst så. Efter att jag beställt köksbänken lägger jag mig med min bok en stund. Jag har läst ut alla de böcker Nilam lämnade efter sig och varit ner till frissan för att fylla på förrådet. Eftersom hon huserar i en hotellreception kan jag låna böcker som gästerna lämnat efter sig.

Det börjar närma sig arbetsdags för dottern och vi äter den sista biten av Bourekin innan hon springer iväg. När hon gått och jag diskat undan sätter jag mig ner med bloggen en stund. En av grannarna, en yngre albansk man, kommer förbi och undrar om jag möjligen kanske eventuellt kan tänka mig att passa hans lilla dotter, Lucia, på dagarna. De har inte lyckats ordna barnpassningen och han är därför tvingad att vara hemmapappa när hans fru jobbar på dagarna. Jag säger blankt nej, jag är inget barnvaktsämne och kommer aldrig att bli heller. Skrivstunden blir hela nio timmar lång och jag är äntligen ikapp igen. Jag känner mig som en gammal mormor där jag sitter på altanen med Remos i knät - stickningen är utbyt mot en laptop och gungstolen är av greksik cafémodell, men ändå. När jag är färdig med skrivandet värker både rumpa och rygg. Klockan är strax efter elva på kvällen, det är rätt varmt och skönt här ute på verandan under stjärnorna och just nu känns livet gott.

070921 Jag vaknar till en mulen blåsig dag med sand på kudden och Remos i armhålan. Istället för att vakna tidigt har jag lyckats tryna i hela tio timmar. Jag kliver ur bingen för att undersöka varifrån sanden kommer. Det fönster som jag ännu inte fått i sovrummet är temporärt ersatt med en pappskiva och den glipar rejält. Nu när det börjat blåsa ordentligt så hittar sanden in genom gliporna och rakt ner i min säng istället. Det blir till att städa idag igen.

Jag slänger sängkläderna i maskinen, tejpar springorna runt pappskivan och dammsuger sovrummet ordentligt. Ute i köket har dottern haft nattliga O'boyorgier och golvet är fläckat med det hon spillt. Små chokladsöta tassavtryck leder hit och dit på golvet. Jag får alltså sopa och skura köket också... Efter städning, kaffe och dusch går jag ner till huvudgatan och handlar lite innan jag smiter in på hotell Virgina's internetcafé och laddar upp min blogg. Jag blir sittande en hel timme framför datorn och önskar hett att jag hade bredbandsuppkoppling hemma nu när vintern snart är här och alla slår igen internetcafeérna.

När jag kommer hem igen ropar en av grannarna att han vill ha kaffe, Frappe tack! Vi sitter en stund på altanen och pratar innan jag går in för att väcka dottern. Hon har öronvärk stackaren och vaknar mycket motvilligt. Jag fixar oss en lätt måltid undertiden som hon duschar, vi äter tillsammans inne i köket och hon ger sig av till jobbet för ytterligare en fotbollskväll. Jag bläddrar lite förstrött i några inredningsmagasin som jag köpte på morgonen. Det är till att kasta pengar på onödigheter när man inte har ett jobb...

När jag tröttnar på att vara ensam hemma gör jag mig fin och går mot Platanias och dotterns arbetsplats. Min gamle friare dyker upp festfin på sin vespa och erbjuder mig skjuts dit. Vi tar en drink tillsammans i baren och sitter som bäst och försöker kommunicera när helvetet bryter ut. Himmlen öppnar sig helt och regnet formligen vräker ner i halvdeciliterstora droppar! Dottern, som aldrig sett ett grekiskt hällregn, gapar stort. De gäster som suttit närmast vägen skyndar sig in för att slippa bli nedskvätta av förbipasserande bilar. Regnet varar i ungefär 15 minuter, sen upphör det lika plötsligt som det kom. Min kavaljer skyndar sig hemmåt på vespan, jag blir kvar men flyttar mig och min öl till en av datorerna.

Eftersom en av dotterns tidigare arbetskamrater ska resa hem till Sverige igen har vi bestämt att vi ska ut och festa av henne på Mambo, en strandklubb i Stalos. Regnet sätter käppar i hjulen och Sofia kommer till Plus istället. Vi häckar i baren en stund innan hon vill gå vidare till Kaluha, jag väntar kvar för att göra sällskap med dottern när hon slutar - Kaluha får klara sig utan min närvaro.

När dottern jobbat klart går vi hem, hon vill duscha och byta kläder. Jag har totalt tappat partylusten, så när dottern ilar iväg mot festligheterna går jag upp till en kompis som har stormjour istället. Han äger en av båtarna som ligger i Platanias lilla hamn och måste en gång i timmen ner och kolla så att förtöjningarna håller i blåsten. Vi dricker öl och kollar på en film inne i stugvärmen mellan urtyckningarna. Någon gång vid femsnåret somnar jag i soffan och väcks vid sju. Eftersom det blåser så förbannat har han hämtat bilen så att jag ska slippa frysa röven av mig, som han så snyggt uttrycker det. Jag går direkt ur bilen och ner i min egen säng för fortsatt sömn. Dagen ser inte ut att lämpa sig för annan aktivitet.

070922 Dagen blir trots allt solig och fin och jag sov bort den helt i onödan... Det har tydligen regnat en hel del mer på morgontimmarna, ute är blött och geggigt av kringblåsande sand. Jag tar med mig sopen ut på altanen och jagar iväg sanddynerna in bland olivträden så att vi kan äta frukost ute i det fria. När jag diskat undan sitter jag en stund på köksbänken med en ciggarett. Jag tittar runt i lägenheten lite planlöst och ser något brunt sticka ut från säkringsskåpet på väggen. Troligen en larv som försökt undomma vätan ute tänker jag och bestämmer mig för att plocka ut den. När jag kommer närmare och petar lite på "larven" ser jag att den har klor. Misstänksamt börjar jag att pilla på den med en kniv - då tittar en gadd ut! Inklämd mellan väggen och säkringsskåpet sitter en ca tre centimeter lång sandfärgad skorpion! Trots otaliga resor till Kreta har jag under alla mina sexton år aldrig tidigare sett en skorpion, och nu har vi en i köket.

Jag beväpnar mig med myrspray och kniv, skär av gadden, sprutar den med sprayen och pillar fram den nu döda skorpionen. Den faller ner på golvet och jag beskådar den på respektfullt avstånd - genom kameralinsen. Den ser rätt oskyldig ut där den ligger men jag har hört av vänner att de är giftiga. Jag stoppar den i ett dricksglas i väntan på begravningen.

När kvällen närmar sig kryper jag i min pyjamas och intar dotterns säng. På Sky visar de House, en av mina favoritserier, och jag ligger länge framför teven. Eftersom jag inte har bättre att göra klär jag mig och går ner på byn en stund. Jag stannar på Uncle Tom's pizzeria och njuter en stund av värmen från deras vedeldade pizzaugn. Killarna har tråkigt, det är bara ett bord med gäster, och vill gärna ha sällskap en stund. Vi pratar om den kommande vintern, när de ska ha vinteröppet för första gången, om jobb och boende rent allmänt. En av killarna tycker att vi borde flytta in till Chania och Nea Chora istället, det blir billigare för oss säger han och det är lättare att hitta jobb inne i stan över vintern. Jag säger att jag ska tänka på saken men vet att jag kommer att sakna mina lamm och den friska luften här i Agia Marina. Flytta kan jag nog tänka mig, till större, men inte från stillheten här i byn. När de stänger på Uncle Tom's får jag skjuts uppför "backen" hem. Klockan är strax efter midnatt, himlen aningen mulen och natten kylig. Inne väntar Remos, min varma pyjamas och sängen.

070923 Idag vaknar jag tidigt, troligen för att det är söndag och alla butiker i Chania har stängt... Jag tar med mig kaffet och en bok ut på altanen och blir sittande där, i pyjamasen, i några timmar. Remos leker runt fötterna på mig, ibland tar han sig en tur upp på muren eller vågar sig in bland olivträden i det stora okända. Rätt vad det är hör jag honom jama förtvivlat. Han sitter på golvet nedanför mig, gnuggar sig om nosen och gråter. Bredvid honom ligger ett dött bi... Vi krigar en stund om vem som bestämmer, jag vinner trots sönderbitna händer, och jag lyckas dra ut gadden ur hans överläpp. Han ser rätt rolig ut med uppsvullen läpp men det vore elakt att skratta åt honom. Förhoppningsvis lärde hans sig något om getingar och bin idag...

När eftermiddagen närmar sig steker jag två rökta fläskkotletter, Brisola, och klyftad potatis. Jag försöker mig på att göra Staka men den blir inte helt lyckad. Den smakar som den ska men ser ut som, ja... Trots misslyckandet smakar maten bra. Jag gör en frappé till mig, dottern ilar till jobbet. Eftersom jag har tråkigt plockar jag fram min overlockmaskin ur gömmorna. Pappa hade med sig några örngott när han var ner och nu ska de anpassas till måtten på mina kuddar. Jag sitter ute på altanen och sprättar upp dem, då slipper jag ha trådar fulla lägenheten, sen går jag in för att stryka tyget. Jag hinner inte mer än slå igång strykjärnet så går strömmen - igen. Grannen - Lucias mamma - håller tydligen på med middagen och kommer ilande ut. Vet jag hur man slår igång den tro? Nej, inte än. Vi får snällt vänta på att någon ska komma och hjälpa oss, vilket tar en halvtimme, innan vi kan fortsätta våra sysslor.

Mina örngott blir klara, sängen bäddas ren igen, och hemmet har fått ytterligare ett litet lyft. Mitt ex ringer och vill bjuda på en kaffe - eller nått - så jag måste göra mig presentabel. Väl inne i duschen känner jag att vattnet knappt ens är ljummet. Jag surar, tvättar håret och snyggar till mig. Det är varmt men molnigt ute, ljummet vatten är inte godtagbart!

När jag är klar sätter jag mig ute med min bok, Nektarios är borta så klagomålen får vänta tills senare. Jag läser tills det börjar kännas kyligt i luften, då går jag in och lägger mig framför teven. Mixalis syns inte till, han ringer senare och säger att han blivit förhindrad, så istället för kaffe på lokal ser jag en film, äter vindruvor och kryper isäng tidigt. Jag kommer i allafall upp i tid för att åka till Chania imorgon om jag inte är ute och svirar tänker jag, och ställer larmet på åtta.

070924 Prick åtta sätter larmet igång och jag vaknar genast. En snabb dusch, på med kläder och iväg - var det tänkt. Halv nio får jag ett sms från en kompis: Vi behöver personal idag, kan du jobba? Jo, det kan jag. Var, när och hur?

Klockan tio infinner jag mig på Corner, före detta Café Igloo, i Platanias. Jag promenerar upp! Jag ska hoppa in istället för en av servitriserna som tagit ledigt. Allt är nytt och obekant, jag kan inte bordsnummren, hittar inget och är definitivt ingen servitris. Trots det klarar jag mig elegant. I början är det lugna gatan, bara några få gäster, sen är helt plötsligt alla bord fulla och Andreas får ringa in yttreligare två servitörer. Vid fyra börjar det tunnas ut och jag får tid att äta klar min frukosttoast och ta en kaffe. Jag passar på att kolla min mobil och har sju missade samtal och ett sms. Mixalis har ringt och vill bjuda mig på middag, som kompensation för gårdagens kaffe gissar jag och tackar ja.

Klockan fem är mitt pass slut och jag med. Både fötter, knän och händer värker men jag har gjort bra ifrån mig och får 40 euro - 30 i lön, 10 i dricks.

När jag är på väg ut ur lokalen ringer mobilen igen, det är min dykarkompis som vill bjuda på lunch. Jag måste tyvärr tacka nej idag säger jag och går hemåt. Jag stannar för en snabb crepé på mitt gamla jobb, Epimenidis Hotel, innan jag går vidare för att handla hem lite småsaker. Remos behöver mat, vi behöver juice och mjölk. När jag är halvvägs hemma får jag ett sms från Rita: Vill du ta en kaffe med mig på Jungel Bar? Tyvärr Rita, idag hann Mixalis före och vann min gunst. Det var faan vad populär jag var idag då!

Hemma igen, med värkande kropp men rätt nöjd, sätter jag mig att vila en stund ute. Nu är jobbarna i full gång igen, med vad vet jag inte riktigt men här är de. Nektarios ilar förbi och säger att vi kanske kanske får våra pergolas i veckan. Jag tvivlar men säger inget, varken om det eller om det ljumma vattnet. Min middagsdejt är planerad till tio och jag tar en - het - dusch och piffar till mig lite extra. Mixalis dyker upp och undrar var och vad jag vill äta. Enkelt. Leventis! Det är första riktiga middagen för mig i år. Jag har tid att sitta stilla och njuta av mat och miljö och då ska det banne mig vara något extra också. Han vet att jag älskar Leventis och kör upp för backarna till övre Stalos.

Restaurangen är välbesökt trots den sena timmen och trots att det är måndag. Vi får ett bord inne i värmen, nära köket, och jag är fullt nöjd med det. Rummet är byggt av mörk sten, i gammal stil med mörka takbjälkar och en öppen spis. Framför öppna spisen, inte tänd idag, sitter gamle farfar vid ett bord, idag får han sitta kvar. Vid ett besök, i januari för två år sedan, var brasan tänd och farfar fick flytta på sig till förmån för mig.

Som omväxling får vi idag varsin meny, fast servitören slår sig ändå ner vid vårt bord och föreslår maträtter. Vi beställer små friterade lökpajer till förrätt, kyckling och briam till mig, lamm och briam till Mixalis, en öl var och en karaff vatten. Maten smakar underbart som vanligt. I det större rumet bakom oss, sitter flera större sällskap och äter, skrattar och pratar på grekers vis. Barnen springer mellan borden, någon ramlar och gråter en stund, någon tröstar med en godsak och det blir tyst igen.

Måltiden varar i ungefär två timmar, vi äter och pratar om de senaste dagarnas händelser. Min uppsägning, orsaken och händelseförloppet. Mixalis skrattar glatt åt att jag lämnade chefen ensam med köpsugna kunder - det kan han gott ha, skitstöveln, säger han. Jag håller med. När efterrätten, loukoumades med vaniljglass, och den obligatoriska Rakin i blå glasflaska är avklarad betalar min dejt notan och vi tackar för oss. Mixalis skjutsar hem mig och säger, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att om jag behöver hjälp måste jag lova att ringa. Han får en lång kram som tack för allt och för att han finns, sen går jag hem till min Remos och sängen.

070925 Grattis på födelsedagen älskade syster Lena, om du visste hur mycket jag saknar dig och min Lilleman!

Jag ställde larmet på 8 utifall jag skulle få jobba idag med, men somnade om när jag inget hörde. När jag vaknar igen är det för sent att åka in till Chania, butikerna stänger klockan två och jag behöver skaffa mig ett nytt bankkonto med elektroniskt kort. Istället tar jag mig för att plantera min basilika och de gräslöksfrön jag hade med mig från sverige. Jag har fortfarande inte hittat några terracottakrukor utan planterar i två av de vaser dottern bar hem från Canea Mare tillsvidare. Det ser riktigt mysigt ut med basilikan i köksfönstret, början till min första egna kryddträdgård!

När jag sitter ute på verandan kommer Nektarios med en tumstock i högsta hugg. Han mäter för pergolan säger han. Den ska gå över halva verandan. Jag spelar dum och frågar varför - då kommer det ju att regna rakt in i lägenheten säger jag. Det hade han inte tänkt på. Han muttrar något obegripligt och går sin väg. Jag flinar i smyg, vi är tre grannar som bearbetar honom för att få tak över hela verandan... Helt plötsligt dundrar det till på gården och en stor lastbil backar ner. Den kommer med virket till våra pergolas, jag jublar! Kanske får vi tak innan vintern ändå.

Lagom till middagstid - tre för vår del - värmer jag en burk dolmades och gör en tzatziki. Billigt, snabbt och gott med färskt bröd och juice. Dottern har övervunnit sin dolmadesskräck och rensar tallriken innan hon går till jobbet. Jag stannar hemma och diskar efter oss. När jag står vid diskbänken kommer Giorgos, min bulgariske granne och husets allt i allo, med en borrmaskin modell enorm. Han flyttar undan de saker jag har på altanen och börjar helt sonika borra djupa hål i både väggar och mur. När det jobbas här så går det undan. Jag duschar och gör mig klar för en kvällsutflykt till Chanias hamn, den första för i år. Jag tänker åka ner och kolla in några barer som jag tänkt söka jobb på.

När jag går till bussen har de målat och monterat de första stolparna till taket över uteplatsen. Jag erbjuder mig glatt att hjälpa dem måla - en annan dag - sen går jag till bussen.

Inne i Chania söker jag reda på Café Galileo, efter ett tips från snickaren Argiris. Han har jobbat med servitören där och säger attstället och chefen är ok. Jag säger inget om mitt ärende utan slår mig bara ner med en öl och sonderar terrängen. Servitören Makis passar upp, chefen Kostas höjer aldrig rösten, och stället verkar välbesökt. När det lugnar ner sig kommer Makis och sätter sig vid mitt bord med en ciggarett och en öl. Huset bjuder mig på påfyllning och vi pratar en stund. Makis tror att jag är turist och jag säger inget annat. Jag frågar om hur det är att jobba där, om han trivs och om han tror att jag skulle kunna få jobb jag med. Han börjar beskriva de grekiska arbetsförhållandena, levnadsförhållandena och kulturella olikheterna. Jag biter mig i tungan och svarar som om jag inget visste. När han övergår till att beskriva min favoritsångare Remos och dennes musik kan jag inte längre hålla mig för skratt. Makis kollar fövånat på mig och undrar varför jag skrattar, jag svarar inte utan sjunger en stump av min favoritlåt Tha 'prepe istället. Snacka om häpen kille... När jag sen svarar honom på grekiska att jag bor och jobbar här börjar han också skratta. Han som trodde det var mitt första besök i Chania.

Vi pratar en stund till, dricker ytterligare en öl och skålar i Raki, sen följer han mig till Klik, en skandinavisk musikbar, och bjuder på en shot innan han återgår till sitt jobb. Klik har samma ägare som Galileo och där skulle jag eventuellt kunna få ett jobb, men först vill jag kolla in stället lite. Baren är liten, bara ett rum, med en lång bar efter ena väggen. Bakom baren jobbar fem yngre tjejer, en äldre grek sitter i kassan och en yngre kille är DJ. Efter en stund börjar kassören, Stavros, prata med mig. Han talar om att de just nu har problem med italienare som bara kommer för en gratis shot men inget köper i baren. Det ska vi ändra på säger jag och ber om några shot att bjuda på. De sex italienarna häckar i ett hörn och vill inte alls dricka Tequila med mig - det skiter jag totalt i. Jag pratar och skämtar och får tillslut i dem spriten. En räcker tydligen som uppmuntran för snart har de beställt in varsin Corona och bjuder även mig på en. Stavros gör stora ögon. När italienarna gått är jag på fyllan och igång. Snart står jag barfota på bardisken och dansar med en av barflickorna, jag har fått diskjocken att spela grekiskt, och en av de besökande killarna står i baren och blandar "koupa", wiskeyglas fyllda med vodka och citron som ska svepas... Behöver jag tala om att jag blir packad?

Klockan halv sex tar jag en taxi hem till Agia Marina. Jag ger chauffören en vägbeskrivning och somnar sen sött i framsätet. Han väcker mig när vi är nästan framme och jag betalar snällt 10 euro för skjutsen och kliver ur. På väg ner för den lilla backen till min Avigsida snubblar jag på en knöl i betongen och styper som en fura med näsan i backen. Resultat: Två skavda knäskålar, en bula i huvudet och skrapsår på överläpp och näsa. Jag vill gärna tro att det skulle hänt även om jag var helt nykter... Jag kavar mig upp igen och går in till mig, blodig och trött, tvättar av mig och letar upp sängen. Det blir nog ingen tidig morgon imorgon.

070926 Jag vaknar törstig med dunkande huvudvärk och brännande överläpp. I badrumsspegeln ser jag ett bedrövligt fult fruntimmer! Ansiktet är svullet och skrapat, överläppen har ett riktigt fult sår och näsan ser ut som om den hackats av fåglar. Jag ser ut som om jag har gått genom ett tröskverk skulle farmor sagt. Efter ett glas juice återgår jag till sängen, men inte snabbare än att dottern hinner se mig. Hon ser förskräckt ut och frågar vad som hänt. Har jag slagits? Jag berättar och somnar sen om igen.

Hela dagen går, med korta visiter i kyl och badrum, innan jag orkar hålla mig vaken. Nu har huvudvärken släppt, men bulan i huvuder och de ytliga skadorna syns än. Jag tror jag måste vänta en dag eller två innan jag kan söka jobb igen.

Ute är pergolan halvklar, det ska till ett brädtak, tjärpapp och tegel. Snickaren och grannarna undrar vad som hänt mitt söta ansikte, jag berättar. Jag är tydligen inte den första att stypa i betongen här och Nektarios har flera gånger lovat att jämna ut den - snart... När vi ändå sitter samlade och pratar tycker jag att vi kan äta något. Jag ringer ner till Uncle Tom's och beställer den största pizzan de har, hemkörd med 1,5 liter Cola till. När den dyker upp är den av megaformat, full med kött, korv och nödvändiga kolhydrater, alla hugger in. Jag tackar nej till en kall öl, håller mig till colan istället och låter de andra dricka maltdrycker. När vi är mätta har vi ändå en tredjedel pizza kvar i kartongen. Giorgos tackar för sig och går hem för att duscha, Argiris och jag sitter kvar och pratar, Nektarios och de andra pysslar med annat runt hörnet.

Grannen Pavlos kommer hem från jobbet och börjar storstäda sin lilla lägenhet, mitt i natten. Han har bestämt sig för att borra upp ett TV-ställ på väggen i sovrummet och efter det måste man ju dammsuga - eller hur! Nektarios skäller en aning, det bor ju små barn i huset, men hotar i allafall inte med vräkning eller ringer störningsjouren. Pavlos städar på i godan ro och låter sig inte nedslås.

När Argiris åker hem till sig tar jag på mig pyjamasen och tar med mig datorn ut på altanen. Under en halvfärdig pergola skriver jag sen ikapp mig på den senaste veckans händelser - det har varit en hel del - med Remos sovande i mitt knä. Kvart i två vaknar områdets tre-fyra tuppar, dottern kommer hem från jobbet och tar en bit pizza med mig innan vi går in och kojar.