080123- 080127

080123 Strax innan nio släpper Kostas av mig hemma i stan. Han jobbar delat skift igen, själv har jag en anställningsintervju att göra mig redo för. Jag njuter av varmvattenberedaren, snyggar till mig och jagar runt efter mitt CV en stund innan jag går till hållplatsen. Trodde jag var färdig med bussar mot Agia Marina för all framtid, men nu måste jag ta mig till Cryssi Akti.

Jag väntar två minuter innan jag blir upplockad av Dimitris, min förre granne från Singelslingan. Han är på väg till Agia Marina med sin nye partner för att se över byggandet av deras gemensamma restaurang. Jag förhör mig om läget och inser att det är huset som byggs i korsningen ovanför Skala - mitt emot Xoriatiki. Killarna ger mig lift till Hotel Forum och passar samtidigt på att fråga om jag kan hjälpa dem i baren i sommar. Jag ska tänka på saken, det beror lite på var och när jag jobbar. När jag tackat för mig har jag tjugo minuter till godo. Jag tar en cigarett, kikar runt lite och njuter av försommarvärmen. Runt om mig blommar buskar och träd, några meter bakom min rygg slår havet mot den gyllene sandstranden.


Jobbintervjun går över förväntan, enda haken är att det rör sig om delade arbetspass.

Sex dagar i vecka, lediga onsdagar, fyra timmar på morgonen och fyra på kvällen. Halv IKA första året, full efter det och 850 euro/månaden i lön. Jag får en guidad tur runt det lilla hotellet, alla rum står vidöppna för vädring och i buskarna beskärs det blommor och palmer. - Vi håller på att renovera lite inför sommaren, säger kiria Anetta som äger hotellet, vi byter ut alla spisenheter och en del av möblerna för att modernisera.

Jag kikar nyfiket på ett "hotellkök". Det har två kokplattor och kyl med frysfack.

- Vad gör ni av dessa då? Hon berättar att de ska säljas, för 80 euro styck. - Vill du köpa ett så får du det för 50. Jag skyndar mig att ta mått men kommer sen ihåg att jag redan köpt spis...

- Jag kan redan nu säga att jobbet som receptionist är ditt till 99%, säger Anetta. Jag ska träffa några andra tjejer, men jag känner att vi har personkemi och tror att du är rätt person. Dessutom kan du ju hjälpa till i baren om det skulle behövas.

Hon tackar för idag och ber mig komma ut i slutet av mars. - Vi öppnar i april men det vore kul om du kom ut och hälsade på.


Jag lämnar Forum bakom mig - rejält omtumlad. Nu börjar säsongen närma sig och vi Skandinaver är eftertraktade. Istället för att vänta på bussen, som passerar rakt utanför hotellet, tar jag en promenad i vårsolen. Målet är LIDL och deras utannonserade långa skohorn. Tji fick jag! Promenaden är kort men skohornen slut eller, om man känner LIDL rätt, ej hemkomna. Ska det vara så förbaskat svårt att hitta sig ett rejält skohorn?

Jag har till och med försökt få köpa en skobutiks egna, men de ville inte sälja och visste heller inte var man kunde hitta ett...

Utanför LIDL hinner jag precis med en blå buss. De går oftare och är de enda som får ta upp passagerare mellan Stalos och Chania. Snart är jag hemma på min gata i Nea Chora. Jag hinner ägna en stund åt städning innan Kosta ber mig komma till Kavouras för en kaffe. Det är schemaändring på gång igen och han slutar tidigare än han trott. Vill jag äta fiskgryta med honom i Stavros tro?

Fisk? Njae... Vad för sorts fisk är det? - Cuttle fish. Och det är? - En släkting till bläckfisk - inga ben gumman! Jaha, då så. Jag tackar ja och går hem för att fördriva några timmar. Nu har vädret slagit om och iställe för vårvärme har vi höstkyla och regn.


De närmaste timmarna tillbringar jag i köket med skåpskurande och organisering. Jag kan inte bestämma mig för vilket skåp som ska få bli skafferi. Kära bekymmer nu när jag har fler än ett skåp att välja på...

När Kostas hämtar upp mig strax efter sju har han redan handlat till middagen. Pyret är inte alls intresserad av fiskmiddagar utan väljer att stanna hemma ensam istället. Troligen vill hon ta en runda och hälsa på kompisarna. Några pengar har vi inte att spendera, men en pratstund kostar inget.


Kostas gör en gryta på något som liknar decimeterlånga tillplattade kalamares med korta armar, tomat, vin, kryddor och lök - tror jag. Jag ligger nämligen på soffan och slötittar på en CSI-dvd som jag hittat i hans arbetsrum. I normala fall skulle jag hänga över grytorna och försöka lära mig receptet utantill, men just nu är mitt huvud fullt. Jag kan inte ta in mer för ögonblicket och försöker stänga så mycket som möjligt ute.

Middagen smakar utmärkt om än aningen salt, vilket enligt kocken är ett misstag. Till grytan har han gjort egen pommes frites, som friterats i husets olivolja, och en sallad på vårlök och tomat. Jag tar ett glas av bordsvinet som omväxling till juice och Cola. När jag har råd ska han få köpa hem några liter av det vinet till mig, 2,50 för 1,5 liter!


Efter maten diskar jag upp och återvänder sen till soffan och CSI. Undertiden Kostas ser till djuren hinner jag somna under sovsäcken. Jag vaknar med stel nacke vid fyrasnåret, bara för att flytta mig in i sovrummet.

image131

image132
Direkt lust att avnjuta kaffet utomhus har jag INTE!



080124
Kostas börjar jobba 9 och släpper av mig hemma. Ute är det hundväder och jag sänder en lång sorgsen tanke till Remos. Regnet vräker ner och det blåser orkanvindar från havet - jag fryser så jag hackar tänder trots vinterjacka och rejäla kläder.

Hemma slår jag för första gången på elementen - smidigt med termostat! - och värmer vatten till en het dusch. När jag duschar kommer pyret in och klagar på att det är för varmt i hennes rum. Har man hört på maken! För varmt!!!

Efter en timme slår jag av elementen - dottern har rätt...


Vid 11 ringer Kostas och talar om att de ska stänga Kavouras för dagen. Vågorna slår in över hamnen och spolar upp sand och skräp på uteserveringarna. Dessutom hotar plasttaken och möblerna att blåsa till havs. Istället för att jobba ska han hämta min dator som nu är klar. - Jag pratade med Nikos om datorn... Hårddisken hade flyttat sig mer än en centimeter, allt som fanns på den är borta men han har lagt in ett nytt system åt dig.


Jag kan mängder med fula ord att ta till i stunder som denna, och jag tvekar inte ett ögonblick att häva ur mig dem. Allt bort? Alla bilder jag tagit efter flytten! All musik jag lagt in de senaste månaderna! Allt jag skrivit för bloggen?! Alla mönster, alla recept och all viktig information om att bo i Chania. Helvete!!!

Hur kunde hårddisken flytta sig bara sådär? Har jag tappat datorn? Nej! Har pyret tappat datorn? Nej! Har jag slagit i den när jag burit den? Nej! Men HUR? Onda ögat!

Som om det inte räcker med elände har jag heller inte tillstymmelse till trådlöst nät här i stan. Underligt när man bor i ett centralt flerfamiljshus...


Kostas kommer med datorn och beskedet att det bara kostade 20 euro att fixa den - vi är ju kompisar jag och Nikos! Kostas är komis med alla och verkar allmänt omtyckt...

Jag får en puss innan han åker vidare hem till sina föräldrar. Själv sätter jag mig med datorn vid köksbordet. Jag är som jag är, jag tror det när jag ser det. Mycket riktig, allt är borta. Och som om inte det är nog har jag nu XP Pro - på engelska! Jag hade XP Pro innan kraschen också. På svenska.

Mitt huvud har fått nog. Jag rycker med mig pyret för en inköpsrunda. Vi har varken gardinstänger eller gardiner och i köket är det fri insyn för förbipasserande grannar. Pengar till stänger eller tyg saknas, men en bit frostad plast får jag nog kosta på mig.


Vi styr kosan utmed Kissamou till den butik där jag köpte plasten i sommras. Det är längre än jag minns och nu börjar det ösregna igen. Våra paraplyer står sig slätt och förbipasserande bilister gör sitt bästa för att blöta ner oss. De lyckas rätt bra med det...

Jag köper min plast och vi vänder hemåt. Nu tröttnar dottern på att vränga paraplyet in och ut, hon fäller helt sonika ihop det och stövlar rakt igenom en enorm vattenpöl. - Bravo! utbrister en herre som själv tagit skydd under ett tak. Uppmuntrad brister dottern ut i sång. "It's raining men, halelulja, it's raining men...". Innan vi kommit hem är vi våta in till benmärgen. Regnet sprutar ur stuprännorna och gatan liknar mer en flod.


Nu får elementen göra tjänst som torkställning och varmvattenberedaren går ytterligare ett varv för dagen. Dyra vanor vi har med tanke på att oljan kostar 1 euro litern i dagsläget... Elen är bara en bråkdel billigare. När jag tinat upp sätter jag mig att bränna en back up för datorn. Bättre sent än aldrig! Snart har jag monterat insynsskydd på köksfönstret också.

Kostas är klar med sina ärenden och ber mig göra honom sällskap till Stavros ett varv. Han vill se att Cindy mår bra i blötan och kylan och byta kläder. - Vi ska ut ikväll, du är ledig igen. Jasså minsann, och det är jag den sista att få veta.


Cindy får en varm filt inne i kojan, Kostas svidar om till snygg skjorta och jeans och sen bär det åter till stan och Kentrikon. - Vi ska bara ta en kaffe. Jo pyttsan! Jag fryser och får en Metaxa till kaffet. När kaffet är slut får jag en till Metaxa, och en till och en till... Alla är 5-stjärniga, väl tilltagna och oerhört lätta att få ner. Som grädde på moset kommer de vanliga shoten från höger och vänster. Metaxa i mina då. Snart är jag lullig, men varm.

- Nu går vi till Spirit Lounge, säger Francis som slutit upp. Öl tack, och inga shots! Det sista var det ingen som hörde - eller brydde sig om.

Stannade vi någon annanstans tro? Jo, jag vill minnas att vi åt crepés, men sen gick vi nog rakt hem. Tror jag...

Francis är inte i skick att köra till Stavros. Någon, kanske jag, bäddar åt honom på pyrets skummadrass i vardagsrummet. Jag tror att jag klär av mig själv, eller om Kostas hjälper mig, och får på mig pyjamasen. Mitt nästa minne är att jag vaknar och svettas rejält i fleecepyjamas under två lager täcken. När hände det senast? Det minns jag inte heller. Men ett minns jag - Metaxa ska man dricka med måtta!




080125 Grattis på 6-års dagen lilla-systerdotter Matilda! Jag minns att du finns och älskar dig, trots att jag sällan hör av mig.


11.15 vaknar jag med en rejäl baksmälla. Skyll mig själv, gamla mäniska! Under magen hittar jag mobilen. Fyra missade samtal? Var det något särskilt idag? Jäklar! Spisen!!! Jag ringer upp och får tala med Kotsovolous chaufför. Han pratar inte engelska. Jo, jag vill ha min spis, jo jag bor på Saratsoglou i Nea Chora, jo jag är hemma om 15 minuter.


En snabb blick i spegeln - jag duger, väcka dottern, nattgästen och Kostas och så ringer det på dörren. Försök se frisk, pigg och trevlig ut om du hinkat i dig närmare en flaska Metaxa på egen hand...


Spisen bärs in och packas upp. Installera? Nej, det får du ringa om så kanske han kommer imorgon. Just ja, det är lördag imorgon! Han kommer tidigast på måndag - om han har tid... Så snart gubbarna är ute ur lägenheten drar jag fram spisen och kollar bakom. Inte tillstymmesle till sladd. Jag öppnar bakstycket och kikar in. En härva av kablar och "sockerbitar" men inte heller där någon sladd. Faan!

Jag bestämmer mig för att en ljummen frappé är nog till frukost, tar en dusch och ilar ner till Kotsovolous. - Installera imorgon? Omöjligt! Tidigast måndag, men han ringer dig när han är på väg. Som vanligt då!


Hemma igen rör jag ihop en tonfisksallad och skivar upp lite bröd. Mer avancerad mat än så kan jag glömma. Den nya spisen står där med ett retligt flin över ugnsluckan. Jag lipar till den och äter min kalla middag.

Efter maten kryper jag isäng. Ljuden från trafiken, grannarna och obekanta hundar gör det svårt att somna. Det tar nog en timme innan jag lyckas somna och tre timmars sömn känns som tio minuter. Tio svettiga minuter...


Innan jag går till jobbet kostar jag på mig att ringa syster Elaine och via henne gratulera Matilda. Syster har goda nyheter. Alla mår bra och Lilleman är på tårtbesök. Det är skönt att höra hennes röst och få nyheter om sonen, men samtalet blir kort. Jag hinner in till Kostas på kaffe och en pratstund. Tomas är sen som vanligt och nu tänker jag inte stå ute och vänta. Jobbar gör jag mellan 22 och 07.45. Tomas visar sin allra värsta sida när gästerna börjar strömma till. Han dricker sig berusad på Jack Daniels och Jägershots, förolämpar mig inför både vänner och obekanta och avslutar kvällen med att visa mig "fingret" inför flera av gästerna. Jag är farligt nära att lämna baren och jobbet omgående, men jag är större än honom och jag behöver pengarna. Ilsken och förolämpad går jag hem i gryningen. Kostas börjar nio och har tillbringat natten i Stavros. Promenaden hem tar sju minuter, utanför dörren sms'ar jag Kostas och beklagar mig. Han ringer upp sekunderna efter.

Att han står ut med mina eviga sjukdomar och klagomål begriper jag inte, men efter en pratstund är jag lugn nog att gå in och sova.. Nu hoppar jag över fleecepyjamasen och väljer en i tunn bomull. Dags att bryta gamla vanor.




080126 Hela dagen är förstörd och borta när jag vaknar 16.40. Jag är urlakad och orkeslös, förbannad och ledsen över Tomas uppträdande. En ljummen frappé gör mig inte lyckligare men chokladcroissanten hjälper en aning.


Jag ser ut som om jag slagits med fulkäppen och är i akut behov av hetvatten. När tvagandet är avklarat ger jag mig i kast med datorn - mitt musikregister skall återställas!

Det värsta arbetet räddas av den DVD jag brände innan vi lämnade Sverige, jag behöver bara dra mig till minnes de dryga hundra låtar jag laddat ner sen juni... Det blir en lång lista. Pyret, som fortfarande är ledig och ägnar dygnets alla timmar åt Nintendospelet, hjälper till att minnas. Dotterns "ledighet" har varit ett orosmoln sen innan flytten. Har hon jobbet kvar eller borde hon söka nytt? De funderingarna skingrades igår natt när chefen, Theo, kom in på Scorpio och frågade var dottern jobbade nu. Ingenstans, svarade jag, hon väntar på dig. - Bra! var allt han sa innan han återgick till sitt sällskap. När han tänkt öppna nämnde han inte, men rykten säger att han öppnar i början av februari, och med det låter vi oss nöja tillsvidare.


När magarna gör sig påminda bestämmer vi att kycklinggyros är rätt mat. 2.30 styck för ett hyfsat mål mat. Latmaskar! Men utan kyl är det svårt att förvara och småköp blir erkänt dyrare i längden. Pyret kilar ner till killarna på Giaourtoplimmira och är tillbaka på 5 minuter.- Huset bjöd på läsk! Utmärkt!

När jag ätit och snyggat till för mig för jobbet gör jag visit på Kavouras för kaffe på maten. Det är lugna gatan där och Kostas blir glad över att se mig. Vi pratar jobb, fiske, datorer och kylskåp. - Jag köper en till er. Du kan betala när du får pengar. Lilla hjärtat, jag vet inte när eller om jag får pengar nästa gång. Nu kämpar vi med nästa månads hyra och vad som kommer sen vet vi inte.

Vi vet inte när pyret börjar jobba, om jag ska jobba bara två dagar i veckan länge till eller ens vilka utgifter som dyker upp. När jag vet det kan vi diskutera lån igen.

Jag nämner inte att jag bett Mixalis om hjälp. Gamla pojkvänner är en öm tå när man sällskapar med en grek.

Mitt i samtalet får jag en vintrig hälsning från Arne med hustru. - Vem är det ifrån? frågar Nicke Nyfiken. Från två av mina läsare, de som skickade flugspiralerna som du suktar över. - Läsare? Ja, bloggen du vet! Vad skriver du om? Mig? Jaa, dig, jobbet, livet och alla svårigheter. - Vad skriver du om mig??? Godmorgon jorden, har han hört ett ord av vad jag berättat tidigare? Inget speciellt, retas jag, men de vill gärna se en bild...


Klockan har passerat nio men någon Tomas ser jag inte till. I ärlighetens namn vill jag inte se honom på länge efter gårdagens uppträdande, men jobba måste jag.

Strax efter tio kör han förbi Kavouras. Jag tackar för sällskap och kaffe och går runt hörnet med magen fylld av fjärilar. Hur ska kvällen förlöpa tro?


Det händer inget speciellt under kvällen. Massorna håller sig borta och Tomas är ovanligt tystlåten. Han gör några tappra försök att skämta med mig men inser nog att han är ute på tunn is. När jag förberett baren slinker han iväg ut för en "volta", en sväng runt stan. Jag bara hoppas och ber att han avstår från alkohol ikväll.


Kostas jobbar till halv tre och väntar sen in mig vid baren. Han håller ett vakande öga på sin "svenska" och tänker inte acceptera att jag blir illa behandlad. Oavsett om han och Tomas är vänner sen många år.

Eftersom baren är tom strax före fyra får jag glädjande nog packa ihop och åka hem. Kostas jobbar morgonpasset och föredrar att sova i stan inatt. Istället för fleecepyjamas, iskalla toasitsar och madrasser och tre lager täcken, sover vi bekvämt och centralt på min madrass. Klockan är fem på morgonen, Kostas börjar jobba klockan 9 igen. Romans är inte att tänka på

Hur i hela helsike blir grekiska barn till? Kommer de med storken?


image133
Anemoner vid Agia Triada

image134
Ovanför Agios Giannis

image135
Havet i Stavros


080127 Kostas smiter till jobbet utan att jag hör honom gå, själv trynar jag vidare till halv två. Kliver upp gör jag, men särskilt vaken och alert vill jag inte påstå mig vara. Jag slappar, läser, stickar, lägger patiens på datorn och njuter av den relativa tystnaden. Dotter snusar och sover, ingen telefon ringer och ingen kräver att jag ska vara någonstans eller göra något. Exakt en sån dag som jag behöver!


När pyret vaknat till och ätit sin müslifrukost börjar jag med middagen. I ett anfall av minnesförlust har jag köpt snabbpasta med sås, på påse, nu tänker jag tillreda den. Till min hjälp tar jag vattenkokaren. Jag kokar upp begärd mängd vatten och häller över pastan i husets minsta kastrull, sen håller jag tummen på vattenkokarens avstängningsknapp och låter ångan värma kastrullbotten. Resultatet? Pissljummen pastasoppa! Det går i vart fall ner med en bit bröd och magen har fått sitt.


Nu vill dottern hitta på något och jag vill kolla mina mail. Vi trängs en stund framför badrumsspegeln och går sen ner på Vrana's internetcafé. Många mail finns det! Var har jag tagit vägen frågar ni, och andra. Datorkrasch svarar jag, som inte vill avslöja för mycket i förväg. Jag bävar för hur jag ska hinna skriva ikapp mig. En vecka tar drygt nio timmar att berätta om och nu har jag inte ens mina anteckningar kvar. Nåväl, några stödord har jag sparade på mobilen, men de gör mig mest förvirrad; N C väsk, bss A M, K hämt midd Stavr... Det tar en evinnerlig tid innan jag minns att "tur Om St Xo Br fest" står för Utfykt till Omalos med lunch etc etc.


Efter surfandet går vi ner till Kavouras och håller Kostas sällskap. Dagen har varit slitig, som söndagar oftast är för restaurangpersonalen. Han ordnar en kaffe till mig och varm choklad till pyret innan han slår sig ner med oss. Nu passar jag på att fråga vad Kavouras betyder. Min charmige lärare börjar prata om sjödjur som har klor. Kan det vara krabba tro? Jo, det är det! Hans engelska är anpassad till jobbet, ibland blir det fel och ibland blir det roligt. Som när han gång på gång säger "I can't listen to you" och menar I can't hear you. Jag slipar hans språk så snart jag kommer åt. En morgon frågade jag om han tänkt sig ut att jaga. - Don't ask that again! Nähä tänker jag snarstucket, har jag inte med det att göra? Det tar ytterligare några dagar innan ämnet kommer på tal igen och han förklarar att det betyder otur att fråga om jakt/fisketurer och att önska god jakt/fiskelycka. Jag talar om hur jag uppfattat hans tillrättavisning varpå han skrattar och lovar tala om för mig när han ska iväg - bara jag inte önskar honom god tur!


Pyret avslutar sin choklad och vill hälsa på några av tjejerna på Point, jag bestämmer mig för att vänta in Kostas på plats. Några gäster kommer in och för att fördriva tiden får jag låna Kostas laptop. Det tar inte lång stund innan jag lurat ut att man har tillgång till "fritt", om än segt, trådlöst nätverk från mitt bord. Gissa vad jag gör den återstående timmen?


När Kostas slutat följer jag med honom till Stavros igen. Cindy behöver ses om, Kostas behöver byta kläder, jag behöver lite kärlek. Med AC'n på max för att få upp värmen i huset matar han djuren. Jag kryper ner under sovsäcken på soffan och fastnar i en film. Kostas gör mig snart sällskap på den andra soffan och innan vi vet ordet av är klockan halv sex. Vi vaknar med stela nackar och knakande ryggar. AC'n går fortfarande för fullt, huset är nästan varmt och elräkningen hotar bli oöverskådlig. Innan vi stänger teven och kryper i säng hinner vi se vädret. Storm och snövarning över större delen av Grekland. Senast jag kollade hörde Kreta till Grekland...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0