Movingstar

071229 Jag vaknar runt sju av ett helsikes liv i huset, ljudet av en slagborrmaskin och någon som slipar och hammrar. Sur och vresig över att bli väckt, när de vet att vi jobbar natt, drar jag kudden över huvudet och lyckas somna om. Sent om sider vaknar jag till en ny isande kall dag - inomhus. Ute skiner solen och trots snåla vindar är det skönt att sitta på balkongen. Jag kopplar upp mig en stund men signalen är ruskigt dålig idag igen, jag loggas ut gång på gång och tröttnar snart. Kaffet har hunnit kallna i muggen och jag börjar känna mig hungrig. På köksbordet ligger ytterligare några meter tyg och väntar på att bli en gardinlängd. Jag startar strykjärnet, stoppar i mig en chokladcroissant och kör igång. Snart är tyget förvandlat och hänger på plats i vardagsrumsfönstret. Jag studerar resultatet och ser att tyget, trots en viss tyngd, gungar sakta i draget från dörren. Knästående inspekterar jag de nya skjutdörrarna och upptäcker att de har en linje med små hål i nederkanten. Tro fan att det drar och är kallt!

Fram med tejprullen och täta sporadiskt.

Även köksfönstret får en tejpremsa runt sig. Här är springan drygt 4 milimeter bred och fönstret vätter mot norr. Smart isolerat... Eftersom halva fönstret är av skjutmodell kan jag inte täta mer än så, det är bara att hoppas på att det hjälper. När jag flänger runt med tejprullen ser jag en mörk fläck bakom resväskorna uppe under taket i köket. Jag drar fram en stol och inspekterar närmare. När jag dragit ut väskorna ser jag till min fasa att en stor mögelfläck börjat tränga igenom färgen på väggen och i taket. Finns det mer? Jag kikar runt i lägenheten och hittar en ännu större fläck på motsvarande ställe i hallen. Skit! Vi har mögel även här - och mycket! Det kan då inte bero på dålig ventilation i allafall.

Jag tar en snabb dusch och går ner till kiria Eleni för att tala om vad jag hittat. Hon bara rycker på axlarna och säger att huset inte har mögelproblem. - Kan du komma upp och titta då? Ja, senare säger hon. Jag går upp till mitt igen. Axelryckningar verkar vara något av ett standardsvar här i huset.

Snart är det dags för jobb igen. Vi gör oss i ordning men bestämmer oss för att äta något lätt inne i Chania istället för att bråka med säkringar och spis. Nere vid Canea Mare blåser det smådjävlar från havet och bussen lyser med sin frånvaro. När dottern är på gränsen till sen ger vi upp och stoppar en taxi. Jag svär över resekostnader, busschaufförer och taxipriser. Så här runt jul kostar det en euro extra att ta taxi, vore det inte för att jag känner till kostnaden skulle chaufförerna försöka ruinera oss. 9 euro senare är vi inne i Chania. Det blir en snabb gyros till middag innan dottern stressar iväg till jobbet, jag strosar ner mot hamnen med en dryg timme kvar att fördriva. Jag bestämmer mig för ett besök hos Hanna på Klik innan jobbet. När jag passerar Kavouras (krabban) står Kostas vid dörren och vinkar till mig. - Vi ses sen, jag kommer in på en drink efter jobbet.

På Klik vägg i vägg är det lugna gatan. Innan jag går in ber jag Stavros och Pantelis ropa på mig när Scorpio öppnar, jag vill inte sitta ute och frysa i onödan. Hanna läser tidningen och dricker vatten. AC'n går för full och det är varmt och skönt. Alla tjejer jobbar i små toppar, jag har tre lager tröjor under jackan - inne på Scorpio är det konstant iskallt. Jag ber om en öl mest för att det är billigt och räcker länge, pratar en stund med Hanna om ditt och datt men blir snart rastlös och går vidare till DNA en stund. Samma rutin i dörren och Stamatis lovar säga till när Tomas dyker upp. Jag blir kvar inne i värmen ytterligare 30 minuter innan Eleni och Tomas behagar komma. Kvällens arbetspass är i gång. Tomas är sur och ettrig vilket påverkar mig - jag blir nervös när folk klagar utan uppenbar orsak. Kvällen är upp och ner. Lite folk, dåligt med pengar och en grinig chef. Urkul! Strax efter tre kommer Kostas och en av hans vänner in på en sängfösare, båda är trötta och har en lång arbetsdag bakom sig. När de går runt fyra säger Tomas till mig att stänga. Jag hinner bara börja diska glasen innan stället stormas av ett sällskap partysugna greker. Nu går flaskorna varma i en salig blandning - wiskey, öl, Rom&Cola, shots och sliskiga likörer. De önskar låt på låt av Eleni, sjunger med och gör några tappra försök att dansa. Alla är rejält packade redan vid ankomst och snart har de vält ett par glas och slagit sönder en askopp. Jag bryr mig inte om att sopa, torkar bara upp det spillda och plockar undan glasskärvorna. När de äntligen pallrar sig i väg är klockan halv sju. Pyert väntar in mig och 6.45 är vi äntligen på väg hem. Det blir taxi även inatt och min förtjänst efter nära nog tio timmars jobb blir 12 euro.

071230 Söndag och ledigt. Det utnyttjar jag till max och ligger kvar i sängen ända till sjusnåret. Ordet frukostkaffe känns lite bakvänt men drycken är nödvändig för att få mig i form. Inte heller idag har vi något nät att tala om, och eftersom det blåser kallt kryper jag tillbaks i sängen och gör ett bildspel med foton från julfesten. Eftersom jag bestämt mig för att lära känna Kostas bättre gör jag en "special edition" till honom, med musik ( Dos Mou Piso Tin Kardia Mou av Ploutarxos ) och gamla bilder på mig. Allt avslutas med mitt telefonnummer, för "take away"... Resten av kvällen myser jag med pyret och ser film. Julstämningen är i topp. Drakula 2000, chips, choklad, cola och Mixalis fläkt på full fart. Mitt i filmen bestämer jag mig för att sticka strumpor. Till dotterns förtret ber jag henne pausa så jag får rota fram stickor och garn ur kartongen med sysaker. Snart har jag ett halvt strumpskaft klart. Stickning lugnar nerverna och skräckfilmer är inte riktigt min grej.

Klockan är efter midnatt när jag tar en het dusch, byter pyjamas och kryper tillbaks i sängen igen. Det är nyårsafton och både jag och pyret har en lång natt framför oss på jobben och behöver vara utvilade. Nyår på Kreta. Vad ska det nya året ha med sig i bagaget tro? Jag ser tillbaka på våra månader här i Chania och inser att vi, trots strapatser och pengabrist, klarat oss rätt bra ändå. Vi har tagit oss igenom halva vintern utan att svälta ihjäl eller tvingats flytta vidare i världen. Vi har grunden till ett hem även om lägenheten vi bor i inte är i närheten av drömboendet, vi är förhållandevis friska och båda har jobb. Vi kanske klarar oss som greker ändå. Jag är enormt nyfiken på det nya året.

071231 Klockan tio drar årets sista dag igång för oss i Agia Marina. Av någon orsak verkar inte husets invånare, eller målaren, särskilt bekymrade för det. I bottenvåningen bilar någon betong, målaren spelar mantinades på radion och slipar i lägenheten under vår och det hojtas för fullt i trappen. Lugnt och skönt i huset? Knappast va.

Jag äter en lätt frukost på flingor, mjölk och en croissant. Mjölken smakar underligt här, inte som i Sverige, och kostar en mindre förmögenhet. 1 liter kostar mellan 0.86 och 1.56 euro beroende på märke och tillsatser. Billigast är Muuh, ett Tyskt märke med evighetslång hållbarhet, för 0.75 euro på IN.KA i Platanias. Om jag inte hade svart bälte i fyndvaror skulle vi nog svält ändå.

Ute är det växlande molnighet och drygt 15 grader varmt. Uppkopplingen skevar i brisen men jag lyckas ändå skriva en stund och kolla mailen. På MSN hittar jag ett meddelande från sonen. Han är ensam i London över jul och nyår, trivs inget vidare längre, hittar inget jobb och har ätit pasta med brieost och bacon till julmiddag. Det värker i hjärtat av saknad men jag kan inget göra åt det. För att skingra tankarna tar jag med mig pyret på en promenad runt byn. Kameran är med och jag fotar både blommor och översvämningsskador. Flera av byns vägar är uppgrävda till förmån för nya avloppsledningar. De hus som inte redan är anslutna till det nya nätet ska anslutas nu. Utanför Romanza har man grävt upp en del av betongen på uteserveringen. Vägen mellan Nymfes och Canea Mare är rena leråkern. Den senaste regnstormen har dragit med sig stora sjok av asfalt från vägarna, det kommer att dröja innan allt är återställt. Överallt i byn byggs det. Nya hotell, nya restauranger, nya bostadshus. Att det ska vara så förbaskat svårt att hitta ett varmt och trevligt boende här förstår jag inte.

I korsningen ovanför Aletri, mellan Horiatiki och ingenting, byggs en butikslokal med lägenheter ovanpå. Uncle Tom's bygger om för en ny uteservering och mitt emot Epi's bygger man ett nytt hotell modell större. Researrangörerna säger att det behövs mer rum för turisterna, hotellägarna klagar på underbeläggning och dåliga inkomster. Jag tror nog vi har rum så det räcker och blir över, med undantag av femton dagar i augusti då...

Hemma igen lägger jag mig att vila inför kvällen. Vi har bestämt att vi ska äta middag på lokal för att fira årets sista dag. Dottern börjar jobba 8, jag börjar elva, det får bli en tidig middag om vi ska hinna med oss. Vi duschar och pyntar, stridsmakeup och spretigt hår, letar efter något snyggt att komplettera med. Dottern bestämmer sig för klänning, jag har en nyinköpt varm tunika i ull att värma mig med. Besökare i staden går fortfarande barärmade med sandaler, jag har raggsockar i stövlarna...

Idag går det inga bussar alls, det har vi redan kollat upp, så det blir taxi in till stan strax innan sju. Var vi ska äta vet vi inte. Dottern vill ha kinamat, men en snabb blick på menyn och priserna avskräcker. Nere i hamnen faller valet på Kavouras, där är det lugnt och trevligt. Vi tar ett bord i hörnet av "uteserveringen", under gasvärmaren. Pyret vill ha kycklinfilé med potatis, jag hittar en gryta av rökt fläsk och sallad. Som enda gäster blir vi varsamt ompysslade av Giorgos och Manos, Kostas har inte börjat sitt skift och brukar alltid komma sent.

Maten smakar men pyret har bråttom iväg. Jag blir ensam kvar med en karaff Raki och husets sötsaker med glass. Jag har tre timmar tillgodo innan jobbet, beställer in ytterligare en Amstel och ber om att få låna Xaniotika Nea. Något nytt lukrativt jobb hittar jag inte, men det annonserars för fullt om personal inför sommarsäsongen. Hotell Theo annonserar fortfarande efter receptionister, jag gissar att jag inte får det jobbet trots allt.

Klockan är strax efter tio när mina sittsår börjar skava. Jag betalar för oss, tar en sista Raki med Manos och gör mig redo att gå. I dörren blir jag stoppad av Manos. - Kostas är här nu! Jaha... Jag vänder om för att önska honom ett gott nytt år. Han ser för söt ut där han står i trappan till restaurangen. Nyvaken med lockarna på ända och vackra bruna hundögon, stiligt uppklädd i svarta byxor och vit skjorta som det krävs av en 1:e servitör. Gott nytt år Kostas! Kali Xronia! Jag vet inte riktigt hur det går till, men han får en rejäl puss inför chefer och kollegor innan jag skyndar iväg. Nu är det banne mig jag som rodnar.

För att lugna ner mig går jag in till tjejerna på Point och tar en shot. Gott nytt år tjejer! Det hjälper inte. Jag går vidare till Danza och provar där. Gott nytt år tjejer! Inte heller den shoten lugnar nerverna. Jag testar både Klik och DNA med samma klena resultat. Jag har hjärtklappning, svettningar, svårt att fokusera och börjar dessutom bli på lyset. Nyårsafton är inte rätt dag för det.

Strax efter elva medelar Stamatis, DNA's dörrvakt, att Tomas är på plats. Jag skyndar in och förbereder baren inför kvällen. - Vad är det med dig, frågar Tomas. Inget! Varför undrar du? - Du ler konstigt, är du full? Njae...Inte särskilt... - Har du tagit droger? Normalt sett skulle jag bli förbannad för frågan, nu ler jag bara stort och skakar på huvudet. Jag använder inte droger.

Resten av kvällen har vi fullt upp. Baren är närstan packad med nyårsfirande gäster, de flesta vardagsklädda. Helt plötsligt skriker Tomas till mig att vakna. Han sticker ett glas i handen på mig och önskar mig gott nytt år. Jag fattar noll. Klockan är tolv, säger han. Jasså?! Ja, Gott Nytt År då alla! Jag hinkar citronvatten, smuttar på min shot och har inget minne alls av hur kvällen förlöper. Halv fyra kommer Kostas och hans arbetskamrater, Kavouras har stängt efter en hektisk kväll. Mitt leénde hotar spräcka kinderna. - Kom får du höra, säger Kostas. Gott nytt år Kiki! - In i dimman igen!

Klockan sju är det bara jag, Eleni, Tomas och Kostas kvar i baren. Solen är på väg upp över Chania, det nya året är ett faktum. Jag har inget minne av kvällen, Tomas skäller på mig för att jag jobbat dåligt och hotar avskeda mig ocm jag kommer full igen. Jag är inte full inser jag - jag är kär, men det har inte Tomas med att göra.

Jag tackar för mig, hittar 34 euro i dricksglaset, får ytterligare 35 av Tomas, tackar för mig och tar soppåsarna med mig ut. Vid sopstationen på parkeringen hinner Kostas ifatt mig. - Jag är för full för att köra, vill du dricka kaffe med mig?

Vi går in på Aroma vägg i vägg och beställer in varvåran stark kaffe, slår oss ner vid ett bord och börjar prata i munnen på varandra. Tomas och Eleni passerar på väg till bilen. Tomas ser inte glad ut när han ser oss tillsammans och jag kommenterar det för Kostas. - Det struntar jag i, jag är kär i dig, svarar han och tar min hand.

Resten är av morgonen är historia. Efter en stark kaffe och två glas vatten befinner jag mig på stranden i ett iskallt, ellöst Stavros. En enorm regnstorm sliter ledningarna från elstolparna och vågorna slår höga. Jag är trött, yr och utmattad, orkar inte prata eller tänka. Nedkrupen under tre lager täcken, fullt påklädd, somnar jag i Kostas armar i ett utkylt litet hus på historisk mark. - Kan vi prata om det här imorgon? Mmmm...

080101 Jag återvänder till Agia Marina redan halv ett. Kostas stackaren måste jobba igen, jag är ledig och kan vila. Pyret sover när jag kommer hem, hon hade en riktigt trevlig kväll på jobbet och fick 50 euro i dricks mumlar hon. - Jag måste sova lite till. Jag med! Jag byter till pyjamas, kryper ner under täcket och somnar snart om. Remos har kurat ihop sig på kuddarna mellan oss, glad över att ha oss båda på samma ställe.

Nästa gång jag vaknar har klockan passerat sju och jag är hungrig. - Vill du att jag handlar något att äta? Pyret beställer en hög kolhydrater från Uncle Tom's, jag duschar och ger mig ut i kvällen. Allt är stängt! Det är bara Lefteris lilla IN.KA som har öppet och hyllorna på bageriet gapar tomma. - Jag är hungrig! Gott nytt år förresten! Och god månad! Jag rotar runt bland hyllorna, hittar chips, cola, choklad, kakor och två kalla småpizzor som någon missat inne i bageriet. Det får duga till middag. - Tänker du äta allt det här, frågar Lefteris. Jupp, snarast möjligt! Jag hinner inte ens ut från butiken innan jag sätter tänderna i min kalla pizza. På väg hem får jag sällskap av en lösdrivande hund, samma vita håriga kille som Remos stiftade bekantskap med en kväll. Jag delar med mig av pizzakanterna och vi skiljs utanför dörren.

Dottern har nära till tårarna när jag berättar att Uncle Tom's var stängt. - Men Family's då??? De har också stängt... Jag bullar upp godsakerna i sängen mellan oss, hämtar datorn och stickningen och stoppar den senaste Pirates of The Caribean i dvd'n. Klockan två stänger vi ner och kryper isäng. Bredvid mig ligger mobilen med ett sms från Kostas på displayen. Godnatt min sköna Lady Kiki. Årets första dag är till ända.

080102 När jag vaknar till liv fram på eftermiddagen tar jag med mig kaffet ut på balkongen och sätter mig att blogga lite. Idag är det lugnt i huset, varken målare eller boende syns till, ingen verkar bekymmra sig om fläcken i mitt tak heller. Vädret är klart men kallt och blåsigt och uppkopplingen håller för en uppladdning. Efter en het dusch har jag värme och energi nog för en promenad. Jag ger mig ner till IN.KA för att fylla på förråden och passar på att besöka järnhandeln på väg hem. Ett nytt duschandtag med bättre stråle, det förra glömde jag hos Nektarios, och en ny kontakt till TV-antennen inköps. Hemma igen ger jag mig ikast med att montera kontakten. De är inte riktigt som jag minns dem från Sverige, men jag lyckas tillslut och ansluter den till teven. Fortfarande knappt någon bild... Det är alltså centralantennen på taket som suger. Teven är mitt hjälpmedel för att lära mig grekiska, jag behöver den! Jag ser Engelska filmer med grekisk text, läser mer än jag ser, och snappar upp massor.

Istället för teve blir det mer surfande och ett försök att ladda ner ett spel. Dottern ska jobba och vill ha något att äta. Jag gör en kyklingpilaffi för att glädja henne och vi äter tillsammans innan hon drar iväg. - Bussen kom! Skriver hon i ett sms.

Vid nio ringer Kostas. Vill jag ha besök ett tag? Självklart! Jag snyggar till mig och plockar undan lite efter de senaste dagarnas snaskorgier. Strax efter 11 ringer han. - Jag står utanför porten nu men den är låst.

Helvete! Vi har bara en nyckel till porten, får inte göra kopior heller, och den har pyret med sig. Hur romantiskt det än kan verka tänker jag inte låta Kostas klättra in balkongvägen första gången han besöker mig. Jag funderar en stund men måste tillslut, mot min vilja, knacka på hos kiria Eleni och be henne om en nyckel. Hon sover och blir inte glad. Jag vill minnas att hon bad oss låsa dörren när vi kom hem för natten.

Jag släpper in Kostas, låter dörren stå olåst och bjuder upp honom till oss. Remos är som omväxling förtjust över sällskapet, han brukar vara rätt svartsjuk av sig annars.