071210 - 071215

071210 Även om jag sover länge lyckas jag ta mig iväg till LIDL. Dottern hakar på som bärhjälp eftersom jag tänkt nyttja lokaltrafiken och spara pengar. När vi kommit halvvägs till busshållplatsen brakar ovädret igång. Stormen sliter i mitt lilla fjantiga paraply och regnet slår horisontellt mot kroppen. Vi halvspringer till hållplatsen men är inte mycket hjälpta av den lilla kuren, när bussen kommer är vi genomblöta och hackar tänder av kylan.


Vi kliver av bussen och undgår med hårfin marginal att bli nedstänkta av en förbipasserande bilist. Jag stoppar handen långt ner i byxfickan för att bevara damen i mig och inte köra upp långfingret efter honom. Hoppande mellan vattenpölar och knappa trottoarer lyckas vi ta oss in i butiken hyfsat torrskodda.

Inne på LIDL är det tunt mellan kunderna. Pyret kör vagnen, jag botaniserar bland hyllorna och sliter mitt hår med tyska varudeklarationer. Den billiga juicen går bort, både jag och dottern är överkänsliga mot butikens "100% apelsinjuice". En flaska Vodka hamnar däremot i korgen - jag har hittat receptet på svensk glögg och tänker prova det.

Snart är korgen halvfull med sånt vi kanske behöver. Eftersom frysen i vårt nästa hem är mindre måste jag tänka om med storhandlandet. Dottern tigger till sig ett paket fiskpinnar, jag vill ha spenat till, några paket billig varmkorv och sen är det fullt. Det är första gången sen vi flyttade ner som vi köper något liknande.


Trots att LIDL ska vara billigt slutar notan på nära 50 euro, och kundvagnen är knappt halvfull! Precis som på Willys i Göteborg suckar personalen tungt när vi lassar bandet fullt. Jag blir lika irriterad här som där. Är det inte meningen att man ska få storhandla på en lågprisbutik kanske? Nej, Champion Marinopolous är min favoritbutik här i stan! Utbudet är enormt, priserna påminner om OBS Stormarknad och det är alltid rent, fräscht och välsorterat.

Vi packar våra påsar och går tillbaka till busshållplatsen. Regnet har avtagit och jag kan ana topparna på Lefka Ori. Det ligger snö en bra bit ner på bergssidorna. Tyvärr har jag inte kameran med mig idag så jag får leta i gömmorna efter en passande bild.

När bussen kommer är den knöfull. Den ska hela vägen till Paleochora och de enda lediga sätena finns längst bak. Gången är smal, armbågar och persedlar sticker ut och innan vi hunnit halvvägs bak med våra påsar sätter chauffören fart. Dottern tappar balansen och hamnar nästan i knät på en gammal farbror. Han verkar inte lida men hjälper henne på rätt köl och snart sitter hon bredvid oss. Hemma i byn stannar vi vid IN.KA och får hjälp av med kassarna. Hemma blir det en snabb middag på ostfyllda varmkorvar med bröd. Inte någon kulinarisk begivenhet att berätta om...


Efter maten känner jag för en promenad. Jag ger mig upp mot Platanias mest för att få röra på mig. Jag stannar till hos Thassos för en stunds surfande, blir bjuden på en kaffe på kafeneiot av Apostolis och vänder sen om hemåt igen. Resten av kvällen går åt till packande av småsaker och kläder. Remos ser fundersam ut, han nosar runt bland påsar och lådor och undrar vad som är på gång. När energin tar slut kokar jag te och kryper i säng med dottern bredvid mig. Ännu en kväll framför teven.




071211 Klockan är sent när vi vaknar till och inget särksilt har vi att göra. Jag föreslår en tur in till stan innan butikerna stänger för siesta, pyret är genast med på noterna. Först av allt vill jag göra ett CV till dottern, inför sommarsäsongen, så vi går ner till Vranas. Jag plockar med dotterns uppgifter, hon surfar runt och roar sig, och en timme senare har jag fått ihop ett skapligt CV på engelska. Jag skriver ut två, betalar för mig och småpratar lite med Efigenia innan vi går vidare. Klockan är senare än jag trodde, butikerna har redan stängt men Bershka har öppet längre. Jag plockar på mig allt som jag vill prova och går mot omklädningsrummet - där stänger de tidigare, jag får inte prova ett plagg med mindre än att jag näckar i butiken! Sur och grinig lägger jag högen med kläder på ett bord och stegar ut. Får jag inte prova tänker jag inte handla heller.


På väg mot bussen fönstershoppar vi istället. Nästan uppe vid KTEL hittar vi en nyöppnad butik där det lyser. Ägarna håller som bäst på att packa upp varor ur lådor, vi kliver helt fräckt på. Snart har dottern hittat en tröja hon vill prova, själv blir jag nedtryckt på en stol vid kassan och får en sked i handen. Ät! säger ägaren och pekar på två enorma tårtor som står framför mig. En bekant till familjen har muckat från lumpen och bjudit på tårta för att fira. - Jag orkar inte äta allt, säger ägaren och flinar. Frugan säger att jag blir för fet. Han viftar med sin sked mot en av damerna som återgått till jobbet. Han delar tårtan i två enorma bitar och påstår att den ena är min. På en blandning av grekiska, tyska och engelska berättar han att de öppnar butiken idag. Hans son har en annan, mindre butik inne i Chania. Hans son äger butiken där jag brukar fynda tröjor visar det sig. - Är du gift med en grek? Den eviga frågan... Nej jag är ogift. -Varför då? I vanliga fall brukar jag fråga om frågeställaren vill ha mig, nu låter jag bli. Jag är redan förälskad i Chania, svarar jag istället. - Me too! Han berättar att han och hans familj kommer från Makedonien men trivs bättre här på Kreta.

När dottern provat färdigt och bestämt sig tar han helt sonika skeden ur min hand och ger den till henne istället. - Ät nu, tårtan måste bort innan ni går! Mätta och med en billig tjocktröja i en påse går vi vidare till bussen.


Hemma fortsätter jag packa våra pinaler. Så mycket prylar vi samlat på oss under de här sex månaderna! Allt eftersom jag packar ställer jag sakerna i sovrummet. I taket och på väggarna breder mögelfläckarna ut sig mer och mer. De är mörkt gröna, svampiga och doftar vedervärdigt. Jag längtar till fredag och vår nya torra lägenhet!

Mycket mer än packa och äta hinner vi inte innan energin tar slut. Vi avslutar som vanligt med en kopp te i sängen framför teven. Vår lånade fläkt värmer skönt och snart har vi somnat.



071212 Nu börjar det brinna i knutarna om vi ska vara klara för flytt den 14:e. Efter morgonkaffet fortsätter jag vira in porslin i handdukar och klädplagg. Sovrummet är snart fullt med väskor, lådor och påsar. Jag inser nu att Mixalis har mer jobb än jag beräknat framför sig. När jag inte packar eller städar så skriver jag. Dagarna flyter ihop och jag har slarvat med mina anteckningar sen jag började jobba natt. Med datorn i knät ute på verandan försöker jag minnas var, när och hur. Dörren till lägenheten är ordentligt stängd och fönsterjalusin fördragen. Ingen mer än Pavlos vet vad som är på gång - ingen ska heller få veta något är det tänkt.


Innan middagen kollar jag vattenstatusen. Det är skållhett - mitt på dagen! Vi skyndar oss att duscha innan jag börjar med maten. Värmen gör gott efter skrivstunden. Idag är det råkallt och grått. Middagen blir enkel eftersom det mesta är nerstoppat i lådor och påsar, pulversoppa, bröd, salami och en bit fetaost. När vi ätit passar jag på att färga håret, imorgon börjar veckans arbetspass och jag kommer knappast att hinna med det i helgen.


Himlen mörknar och regnmolnen hopar sig. En kort stund skiner solen upp ett enormt moln, sen försvinner den och regnet bryter lös igen. Det är kallt ute, runt 6-7 grader.

Jag fortsätter skriva resten av kvällen, sittande i sängen med fläkten på full effekt. Smakar det så kostar det brukar man säga, men jag har inte för avsikt att betala elräkningen. Har Nektarios sagt "special price for you" så ska jag banne mig ha det!

Vid elva stänger jag av datorn och kryper ner under filtarna. Remos hoppar runt bland påsarna och gör sitt bästa för att mitt jobb ska vara ogjort. Han verkar vara på bättringsvägen nu. Matskålen är konstant tom och han är på jakt efter ätbart i vinklar och vrår. Jag sjasar åt honom, flyttar en påse med tvättmedel och somnar.


image123


071213 Regnet och kylan håller i sig. Dagen lämpar sig utmärkt för städning och efter kaffet sätter jag igång. Sovrummet torkade jag ur innan jag fyllde det med flyttgods, idag står badrummet på tur. Jag skrubbar handfat, toa, golv och väggar, knör tvättmaskinen full med allt otvättat och gömmer mina fina lampor i mitten. Säkrare än så kan de nog inte förvaras - så vida jag inte glömmer bort dem och startar maskinen okollad...

En sista genomgång av köksskåp och garderob, torkning av dörrar och hyllplan och sen är det middagsdags. Dottern har fortfarande "ledigt" trots att jag sett Giorgos bil köra förbi, och servar mig med en fet "bartendermiddag". Det vill till att jag grundat rejält om någon gäst får för sig att bjuda på shots. Tack nej är inte ett alternativ...


En snabb ljum dusch, partymakeup, varma kläder och bekväma boots, sen är jag påväg ner till bussen. Vindarna dånar med orkanstyrka och regnet slår hårt, paraplyet vränger sig ut och in och gör ingen nytta alls. Eftersom bussarna är oålitliga är jag ute i god tid. När en och en halv timme gått utan att en enda buss passerat är jag genomblöt och djupfryst. Efter ytterligare 15 minuter ger jag upp, jag är redan sen till jobbet. Taxi är inte att tänka på och dessutom behöver jag byta kläder och skor.

Jag går in på Physical för att ringa Thomas. - Bry dig inte om att komma ner, vi har stängt när det är så dåligt väder! Han berättar att vågorna slår upp över hamnpromenaden och gatorna är folktomma. Jag tackar, ber om ursäkt och är på väg att lämna Physical


- Ella! Var ska du? Kirios Manolis och Yannis, ägaren till IN.KA, ropar på mig. De har bänkat sig under gasvärmarna med några vänner. På bordet står mat och en rejäl dunk hemgjort rödvin. - Slå dig ner och ät något!

Adonis, ingift i släkten Aletri, trycker en fläskkotlett i handen på mig. Nikos från Aletri häller upp ett glas vin till mig och alla skålar. - För vintern! Kaló xymona!

Jag blir kvar i nära nog två timmar. Kläderna torkar till lätt fuktiga, vattnet rinner ur bootsen och vinet värmer från tårna och upp. Om det beror på sällskapet eller den inre kylan vet jag inte, men nog hinkar jag i mig nära en liter av vinet. Rött, tunt, torrt och med fantastisk eftersmak. Kirios Manolis kan brygga vin han!

När sällskapet bryter upp tackar jag för mig. Nikos bjuder på skjuts upp till Singelslingan och snart är jag hemma och pyjamasklädd. Dottern ser lite undrande ut - jag som borde jobba kommer hem tidigt och är uppenbart på lyset. Jag kryper ner till henne och berättar. Snart somnar vi med Remos inklämd i mitten - Vilken ovanlig Lucia jag hade...




071214 Klockan tio vaknar jag av att jag fryser. Strömavbrott igen! Än har jag inte fått fingrarna ur och köpt mig en gasbrännare så morgonkaffet går bort. Vi  packar det allra sista och funderar på om man kan bygga om fotogenlampan temporärt, bara så man kan koka en skvätt java att värma sig med. Mixalis ringer och talar om att han kommer vid ett - Är ni klara? Jo då, det är vi. Jag ska precis till att stoppa huvudet under kranen när elen återvänder. Kaffe!!!


När Mixalis dyker upp redan halv ett är vi tillsnyggade och jag har fått mitt frukostkaffe. Snart är första lasset packat, huller om buller, och vi åker bort till kiria Eleni. - Ställ tvättmaskinen i den andra lägenheten så länge, de säger att dörrarna ska vara klara imorgon eller på måndag.

Övrigt bohag bärs in i den tillfälliga lägenheten vägg i vägg, vi är tre som bär och det går undan. Tre lass senare är vi inflyttade så när som på några påsar kylvaror och en städutrustningen. Nektarios är fortfarande borta men hans allt-i-allo, Giorgos, undrar vad vi sysslar med. - Flyttar så klart! Va? Var? När? Är du skyldig Nektarios pengar?

Jag är inte skyldig något alls, svarar jag och visar Giorgos sovrumstaket. Här har du nyckeln, gör vad du vill med den. Jag säger hej då till de grannar som samlats, sen tar jag och pyret de sista sakerna och vänder Singelslingan ryggen. Vårt första riktiga hem på Kreta var vackert på ytan. Vad har vi nu framför oss?


Vi ställer det stora sakerna på plats i den lilla iskalla lägenheten och packar upp kläderna. Eftersom vi inte vet hur länge vi ska bo här inne bestämmer vi oss för att dela sovrum så länge. Lägenheten har två sovrum, kök, badrum och en lång smal korridor. Inget vardagsrum och riktigt taskigt med köksskåp, iskalla marmorgolv, dragig köksdörr, råttlort i köksskåpet och balkong med havsutsikt. Den är temporär!

Jag har bråttom om jag ska hinna äta och ta mig till jobbet. Kiria Eleni knackar på med middagen - ett fat Boureki och några Eclairer! Det tar en stund innan jag lyckas lista ut hur varmvattencirkulatorn fungerar. Från vattenkranens kallvattenuttag går en slang upp i en liten ynklig rund tank. Tanken har fyra lägen: Av, låg, medium, hög. Tro det eller ej, men när jag spolar kallvatten genom duschslangen kommer det varmvatten! Tyvärr utan tryck... Jag lyckas trots det få en varm dusch - spridda skurar om man säger så.

Dottern vill också prova. Hon klär av sig i det iskalla badrummet, vrider på hetvattnet och njuter - i hela tre minuter - innan hon ger upp ett ilvrål. Det är kallt!!! Sekunderna före hennes vrål bröts strömmen. Så fort kyldes vattnet ner...

Jag kollar automatsäkringarna i skåpet på köksväggen. Alla verkar på. Strömavbrott igen, och jag som inte hunnit torka håret eller sminka mig!


Sminkningen går, med nöd och näppe, med hjälp av värmeljus. Dottern ligger i sängen och hackar tänder av kölden. Sängen är fuktig och iskall, sängkläderna detsamma. Jag ger henne alla filtar och täcken jag hittar innan jag fortsätter klä mig. Men håret då?! Jag tittar ut och ser att det lyser i husen runt ikring oss. Inget ovanligt här nere. När det börjar lida mot panik stoppar jag hårtork, borste och tillbehör i en påse och rusar mot busshållplatsen utanför Epi's. Turen är med mig och Roula, min frisörska, har el. -Får jag låna ett eluttag? Jo visst! 10 minuter senare ser jag presentabel ut där jag står vid hållplatsen, men var är bussen? När jag väntat 50 minuter och är sen ger jag upp. Jag ringer Thomas och talar om att jag blir sen, sen ringer jag Taxi-Yannis och ber honom hämta mig. -Jag är i Chania, jag skickar en bil.

En dryg timme sen och med ovanligt välborstad frisyr kommer jag till jobbet. Ingen panik säger Thomas och Eleni, det blir lugnt ikväll.

Strax efter fem på morgonen, efter en mindre lugn kväll, stänger vi baren och går för en drink. Thomas tar med oss på en liten bar inne i gamla Chania, för att varva ner som de kallar det. Klockan sju tar jag en taxi hem.


Pyret ligger nedbäddad, fortfarande iskall. -Vi har inte fått någon ström än! Jag söker reda på pyjamasen och kryper ner till henne. Vi får lösa det imorgon, nu måste jag få sova ett par timmar. Jag kryper nära henne och delar med mig av min värme. Jag håller på att bli sjuk, kraxar stackaren under lager av fuktiga täcken.




071215 Grattis på namnsdagen alla Leuteris!


Dagen går till större delen bort till sömn och tandgnisslan. Klockan är fem när jag orkar ur sängen och vi har fortfarande strömlöst. Jag hittar morgonrocken och går ner till kiria Eleni för råd. Inne hos henne lyser det och teven är igång!

Vi har ingen ström, klagar jag. Kan du ringa elbolaget? Hon ser förvirrad ut och jag inser att jag i ren trötthet bett henne ringa Posten. Jag tar om det på engelska.

Ingen ström? Men vi har ju! Det var bara ett kort avbrott klockan tolv, för att strejka mot höga elpriser. Atte vaddå? Jag berättar att vi varit strömlösa i 23 timmar, att vi fryser och är hungriga och att jag snart måste till jobbet igen. - Har du kollat huvudsäkringen? Den i köket ja...? Nej, den i trapphuset! Hon går före upp och visar var huvudbrytaren för vår lägenhet sitter. Mycket riktigt, den har slagit av. Vi har alltså lidit nära nog ett dygn helt i onödan!


Jag skyndar mig in och ber dottern ta en het dusch. Fortfarande utan vidare tryck, men ändå. Själv kokar jag ett kilo pasta, steker bacon och gör en Carbonara. Jag är bakishungrig och vrång. Till maten dricker jag en trippel grekisk kaffe, bara för att komma igång, sen hoppar jag in i duschen. När dottern slår igång hårtorken går säkringen igen... Jaha. Husets första skönhetsfläckar börjar visa sig... Jag blir hur som helst klar och kommer som omväxling med en buss och i tid. När jag skyndar över det lilla torget inne i hamnen ringer mobilen. Hej, det är Theodoris från El Mondo. Kan din dotter börja jobba hos oss ikväll? Njae, det kan bli svårt, sista bussen har gått redan. Jag talar om att hon kommer imorgon, så de får prata lite. Alla tre tidigare bartendrar slutade samtidigt, så här lagom till jul, och Theo har panik nu. -Jag lovar att vi ska ta hand om henne och lära henne jobbet! Theo, pyret har jobbat i flera barer tidigare, oroa dig inte du. Om hon vill ha jobbet så kan du lita på henne, okej!


Han tackar på förhand, jag sms:ar pyret och går sen in för mitt nattpass. Större delen av kvällen går jag runt och fryser. Jag är trött och genomkall och inte har vi just några gäster heller - förrän efter tre. Då brakar det till och barpersonalen från kringliggande barer gör visit. När barpersonal festar så gör dom det rejält... På tre och en halv timme lyckas gästerna tömma alla shotsflaskor. Slut på Jaegermeister, slut på Ursus, slut på Tequila och slut på Smirnoff North - slut på mitt skift! Jag tar en taxi hem till pyret. Termometern utanför IN.KA visar +7. Hemma är det strömlöst och iskallt igen... Jag går ut i trappen, slår igång brytaren, startar AC:n och kryper utmattad isäng. Vad i hela helsike är det vi flyttat till?


Kommentarer
Postat av: Janne

Äntligen lite nyheter. Hoppas att det fixar sig med elen.

J

2008-01-03 @ 12:21:30
Postat av: Kristina

Hej, kul att finna din sida. Vi har samma urgamla motto "tappar aldrig sugen...". Är på väg med min 10-åriga son till Chania på semester i maj--surfade runt och letade lite efter taxipriser och annat matnyttigt mvh Kristina

2008-04-10 @ 00:22:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0