Movingstar

I foajen råder ett relativt lugn, två trappor upp lika så, och Herr Manager är anträffbar efter bara en kort stunds väntan.

Mitt ärende? Jag ser inget så jag behöver nya glasögon. Har du rätt till subventionen? Ja, här är min välstämplade hälsobok. Bara för att jag kan lägger jag mina repiga brillor ovanpå boken.

Har ni bokat tid? Ja, vi talade ju om det förra gången men igår var ni aningen förhindrad...  Okej! Herr Manager skriver en lapp till ögonläkaren, vi tackar för oss och ställer oss att vänta utanför farbror ögonläkare. I "sofforna" sitter flertalet väntande patienter, alla fast förvissade att de har rätt till förtur och ivrigt diskuterande sina och andras krämpor. Jag står tyst lurpassandes helt nära dörren och när den öppnas räcker jag fram min handskrivna lapp till läkaren och rycker Kostas i armen.

Vad är detta för lapp? Den är från Herr Manager och ska bereda mig förtur till Herr Ögonläkare.

Har ni inte bokat tid? Jo, men då fanns ingen här. Kostas förklarar omständigheterna.

JAG var här, påstår Herr Ögonläkare. Jo, men ni är inte min läkare, min läkare har gått i pension...

Då får ni boka en ny tid! Nej vet ni vad, nu är det dags för krokodiltårarna!

Det funkar alltid! Efter en kort stund är jag undersökt, av en mycket sur doktor, och har ett recept utskrivet!

Fort in i bilen, på med de nya glasögonen och ner till optikern i stan för att få receptet stämplat och ett kvitto på de redan inköpta hjälpmedlen á €187. Jag kan inte skriva ut dyrare glasögon, säger optikern. Atte vaddå? Jag har ju betalat €220! Jo, men IKA godkänner inte dyrare glasögon. ??? Vad skulle jag då fått för den summan - Och VARFÖR nämndes inte det vid inköpstillfället??? Vad jag skulle fått är inget jag ens skulle förärat min före detta man, än mindre burit själv. Och varför jag inget fått veta får jag leva i ovisshet om.

Återigen ut till IKA i Souda, men nu i en annan byggnad. Helvetet på jorden, näst efter Nationella Banken en utbetalningsdag... Vi köar och blir passerade en god stund innan jag äntligen når luckan. Jag överräcker hälsobok och diverse välstämplade kvitton - och väntar - subventionen på glasögon är 70%. Eller VAR...

Nu, i kristider och tack vare detta eviga kvittofusk, har de sänkt beloppet. Jag får ut nästan €72...

Kostas gnäller och beklagar sig, jag konstaterar att jag borde köpt glasögonen i fjol. Det är inget vi kan göra åt saken, trots att vi troligen spenderat hälften av pengarna på bensin och telefonsamtal. Det är två år kvar till nästa gång jag kan kräva nya glasögon - och då tänker jag vara ute i tid OCH påläst!