070403
070403 Nej, särskilt mycket sömn blev det inte. Fyra timmars halvdvala, en snabb sväng till Flygbussen för att vinka av sonen (som tassade runt som en kissnödig hundvalp redan klockan 06.02...) och sen direkt till Willys för sedvanliga månadsinköp. Taxi hem, undan med alla varor och precis när jag skulle sätta mig ner med en kaffe ringde en tjej och ville hämta sina skor. Tio minuter senare hade jag glömt vad som skulle hämtas, var det skor, cykel eller ett skrivbord? Hoppades att hon skulle veta själv.
När affären var avklarad fick jag mitt kaffe och en stunds vila framför datorn. Jag läser ivrigt alla Kalimeras Hörnor och får massor med bra tips och idéer. Allt skrivs ner i min "Guldkant", en liten guldfärgad anteckningsbok för kommande behov.
Kommande behov är t ex. en egen tvättmaskin. Jag ruinerar mig om jag ska lämna in saker på kemtvätt, trots att jag har samma rabatt som de flesta bybor. Jag har vid något tillfälle smittats av det som kallas att äta som en grek, ett uttryck som mina vänner ofta använder. Jag tappar mat på allt och allra oftast på det som är nytvättat. Handtvättar gör jag, dagligen, men allt blir inte riktigt fräscht. En dammsugare har stått på listan länge, precis som en bänkspis med ugn så jag kan göra Boureki och baka. Tusan vet om jag inte hellre vill ha en vedspis, men vill jag verkligen laga mat i en sån mitt i högsommaren? Kära besvär att fundera över för någon som i praktiken är hemlös...
Jag hittade även ett tips på en bra engelskspråkig optiker i Chania idag. Tydligen går man till en läkare för syntesten och till en annan för att köpa glasögonen. Dessa turer hit och dit låter typiskt grekiska för mig... Jag minns mina turer med den grekiska A-kassan för några år sen. Jag åkte ner med ett E303 formulär som berättigade mig till grekisk A-kassa i tre månader. Redan andra dagen anmälde jag mig hos OAED, Arbetsförmedlingen, vilket påminde rätt mycket om en svensk arbetsförmedling - en måndag morgon efter två dagars strömavbrott och datahaveri - total kaos! Där krävdes mitt intyg, mitt pass, min fars namn och min mors namn som ogift... Det krävdes dessutom någon som kunde läsa och förstå intyget... Efter drygt en timme fick jag ett litet inplastat kort och en order om att inställa mig om två veckor. Insällelseordern upprepades varannan vecka med besök hos A-kassan inklämda emellan. Den grekiska A-kassan är ingen barnlek. Den jag besökte låg i arslet av världen, ingen pratade engelska och köer var ett okänt begrepp. Jag fick anlita en vän till tolk och efter några besök var allt i sin ordning. Pappersmässigt. Några pengar såg jag däremot inte till.
Jag stannade som arbetssökande i två månader. Ingen ville anställa mig "vitt" och jag var sent ute för säsongen så jag tömde min svenska penningreserv och jobbade svart på nätterna några gånger i veckan. Tre dagar innan min hemresa var det åter dags för besök hos A-kassan, vännen kom med igen och röjde runt med personalen. Nya stämplar på kortet, två buntar obegripliga intyg överhöljda med stämplar och namnteckningar hamnade i min ägo och vi lämnade inrättningen. -Nu ska vi på banken talade min vän om. Vaffö då? Jag kände mig som en rumpnisse i en saga av Astrid Lindgren. -Du ska hämta ut din ersättning. Jaha...? Den kom till slut... På banken var det sedvanlig kaos. Fel kassa, gå till den andra. Fel kassa, gå till henne... Till slut hamnade vi rätt och en butter man läste mina intyg, räknade upp en fet bunt med sedlar och smällde i disken. Jag smög ner sedlarna i handväskan, vågade inte utmana ödet med att kontrollräkna dem, och vi lämnade banken.
Idag vet jag att det tar två månader att få ut sin A-kassa och att den genomsnittliga grekiska ersättningen ligger på ca 3500 SeK. Jag fick samma ersättning som i Sverige, på två månader gjorde det drygt 17000 kr. Tro f**n att han var sur!
Jag hoppas att jag slipper förnya min bekantskap med grekiska arbetsförmedlare och kassahandläggare igen.
Fantastisk vy fotograferad från vägen mellan Therissos och Meskla. Chania 2005
