Movingstar

070606-070622 Del 2. Jag tar tre dagars time out från allt och alla, promenerar och försöker samla tankarna, lägger patiens på datorn och undrar vad jag ska hitta på. Känner mig håglös och misslyckad men känner ändå hopp om att det ska lösa sig. Någon gång under de senaste dagarna har jag hunnit träffa Uffe Wiman och en bekant till honom. Vi tog en kaffe på Mitsos innan jag och dottern for vidare in till Chania. Det blev massor med prat och skratt, pengar bytte ägare och Uffe fick sin efterlängtade duschstång och en fönsterskrapa. Mycket lustigt har man packat i sina dagar... Uffe lovar köpa en fotogenlampa till oss vid tillfälle och vi utbyter tips och idéer om inköpsställen för allt jag behöver. Jag är fortfarande förvirrad och osamlad, kan inte ens planera en shoppingtur längre. Det är så mycket vi behöver att det är oöverskådligt även med papper och penna. Olikt mig. Jag drar mig undan folk under de tre dagarna jag är arbetslös, orkar inte prata, förklara eller svara på frågor.

En morgon går jag ner till huvudgatan och bestämmer mig för att kolla mina mail. I inboxen ligger ett mail från en internetkontakt från en brittisk Kreta-sajt. Jag hade kontakt med hans tjej angående lägenheter innan de flyttade ner, försökte tipsa om vad jag visste och blev lovad hjälp när vi kom ner. Killen, Theo, är grek-australiensk och både läser och pratar flytande grekiska. Mycket användbar alltså. Hur som helst, de är på plats i Chania skriver han och han jobbar på ett kontor i Platanias. Nu har han en kompis som söker en skandinavisk tjej med datorvana och några kunskaper om Chania och grekiska. Han har utan att träffa mig bestämt sig för att jag är perfekt och vill nu att jag kontaktar hans kompis. Att jag hade jobb brydde de sig inte om. Men nu har jag ju inte det. Jag mailade mitt telefonnummer och lämnade datorerna för en frappé.

Några timmar senare ringer Theo och vill att jag kommer till Platanias omgående. En snabb dusch, representativ klädsel, taxi för att slippa svettas och jag befinner mig på Platanias Tours kontor i utkanten av Platanias. Theos kompis och ägare till kontoret, Nektarios, tar emot mig och efter en snabb presentation inser vi att vi träffats tidigare.

En mycket informell och kort anställningsintervju, till stora delar på grekiska, senare har vi bestämt att jag börjar morgonen därpå. Jobbet består av bil- och motorcykeluthyrning, biljettförsäljning, turistinformation och valutaväxling. Det finns ytterligare en anställd, Elena från Serbien, som är en härlig tjej jämnung med mig. Vi finner varandra omgående trots att båda är Lejon...Hon berättar mer om Nektarios, påstår att han är ogrekisk, kommunist på gränsen till anarkist och så avslappnad att det nästan blir för mycket ibland. Ta inte för allvarligt på jobbet säger båda, det är vansinnigt ibland men vi har roligt tillsammans och vi är ett team. Jag har ett jobb igen!

Jag är fortfarande slutkörd och har svårt att samla tankarna och fungera normalt. Jag är ruskigt rädd att göra något fel och spänd som en stålfjäder. Väntar bara på att någon ska explodera på sedvanligt grekiskt manér. Dagarna går, jag gör flera fatala misstag men ingen ens höjer rösten. Du lär dig snart säger de varje gång, man behöver mer än en säsong här för att behäska allt. Ta det lugnt och slappna av. Jag är nästan gråtfärdig av lycka!

Härom dagen lyckades jag växla in en resecheck mot fel valuta, kunden fick nästan dubbelt så mycket som han skulle ha. Nektarios insåg misstaget strax efteråt och jag fick panik. Hjärtat stannade och jag bara väntade på utskällningen som skulle komma. Arbetslös igen tänkte jag. Inte då, han påpekade misstaget och bad mig springa ifatt kunden, de var regelbundna besökare hos oss och hade även hyrt MC. Det var ingen fara sa han, det ordnar sig om du förklarar felet. Gissa om jag sprang som aldrig förr! Paret hade inte heller insett felet och gav mig självklart pengar tillbaka. En stund efter att jag kommit tillbaka till kontoret kommer mannen igen, han tror att han fortfarande fått för mycket pengar och vill lämna tillbaks dem snarast. Tack gode gud för förstående människor! Allt löste sig utan andra problem än kallsvettningar och nervbesvär. Nektarios förklarade mer ingående hur resecheckar funkade och saken var ur världen med det.

Nu har jag jobbat på turistbyrån i tio dagar, fler och fler saker faller på plats och de lämnar mig ensam längre stunder. Är det något behöver jag bara ringa säger både Elena och Nektarios. Båda har försäkrat sig om att jag trivs hos dem och vill jobba kvar. Lönen är den samma som på tavernan jag jobbade på, jag är försäkrad och jobbar lagligt och har dessutom en ledig dag i veckan. Härom dagen frågade chefen om jag möjligen ville ha någon extra ledig dag så att jag hann fixa med lägenheten och shoppa. Det är bara att säga till i såfall, jag förstår om du har mycket att göra i början.

Jag har cyklat i Platanias, men jag kommer banne mig inte att göra om det! Det var det läskigaste jag gjort på evigheter kan jag tala om. Jag som är så van att promenera i trafiken insåg helt plötsligt att det är bilar överallt och att de kör som idioter! Till råga på allt fick jag sladd på cykelskrället och höll på att trilla över styret. Nej, jag promenerar hellre till och från jobbet ? även om det tar 20 minuter längre. Här ska banne mig inte cyklas förrän tidigast i vinter, om gatorna är öde då vill säga.

När jag inte jobbat eller försökt ta livet av mig på två hjul har jag införskaffat lite nya kläder, 3 dussin klädgalgar, ett fantastiskt vackert gardintyg till köket, skruvat upp en hylla i ena köksskåpet och botaniserat i Chanias butiker. Jag har lärt mig att det finns både mjuka och medelmjuka resårsängar, att man kan köpa madrasskydd och att man faktiskt kan sy och fylla sin egen kudde. En sen kväll gjorde jag mig tjenis med en mycket hårig yngre grek som äger en möbelbutik. Jag var slut i hjärnan och sa skämtsamt att jag borde skaffa mig en karl med stort hus istället för att försöka möblera den lilla lyan vi har. Han hade stort hus sa han. Senast jag var i Chania kom han ut på gatan och överöste mig med komplimanger och kindkyssar... Nu går jag en omväg runt butiken tills vidare... Synd att han var så hårig, hans syster var rar och trevlig ? hon gav mig hyllbärarna gratis...

Ytterligare utflykter i staden har försett mig med en skruvmejsel, en hammare, ett snyggt duschdraperi och ett helt nytt och välriktat duschmunstycke. Allt från olika butiker där personalen såg helt oförstående ut när jag pratade engelska. Hammaren inköptes sent en kväll i en butik som inte rymde kunder. Tanten tittade på mig där jag hammrade vilt i luften, klättrade upp på en stege och sa Svirri. Svirri på dig själv du tänkte jag och fortsatte hammra i luften. Ner kommer tant med en hammare av enkel modell ? Svirri säger hon och pekar på hammaren. Aha! Men det är ju inte en sån som jag vill ha, den har inga klor för spik. Jag kröker fingrarna och klöser i luften. Aha, säger tant och försvinner upp under taket igen. Hon muttrar något ohörbart och kommer ner med en klohammare. De heter inte svirri, men det fick räcka med lektioner för den kvällen...

Dushen fixades på samma sätt. Gia banjo sa jag och låtsades duscha mig. Aha, telefono! Det vette fan, jag vill gärna att det kommer vatten och inte snack ur den. Men självklart hade tanten rätt, hon kommer med ett duschhandtag ? utan slang. Jag snurrar fingret i luften med en glöd som skulle fått Travolta att blekna av avundsjuka. Aaaaah spiral, utbrister tant och drar iväg in i gångarna igen. Återvänder med en slang i läckraste spiralform, blank och fin. Jag är nöjd, priset var nästan löjligt lågt och den funkar utmärkt till skillnad mot den gamla. Det har gått troll i vårt badrumm sen vi flyttade in. Först brakade handukshållaren, sen slutade vattencisternen på toaletten att funka. När kiria Marias barnbarn Kostas fixat den så gick själva spolanordningen i bitar dagen efter istället. Det fixades med en underlig plastcement och verkar hålla. Nu har varmvattnet försvunnit istället, jag som ofta börjar jobba vid 8-snåret och vill duscha innan. Iskallt vatten och jag funkar inte ihop. Nu har Kostas tydligen skruvat igen för i morse höll jag på att skålla mig då jag glömde kolla temperaturen på strålen. Inte en trist minut här inte!

Idag var det visst midsommarafton. Jag smet in och klippte mig efter jobbet och ramlade rakt in i frissan Roulas födelsedagsfirande. Hur ofta dricks det snaps, sjungs och dansas det hos frissor i Sverige? Rätt jäkla sällan gissar jag. Här droppade det omväxlande in kunder och goda vänner. Roula har klippt mig i flera år och vet hur jag vill ha det ? galet. En av hennes vänner skruvar upp volymen på radion, de spelar en gammal grekisk sång för födelsedagsbarnet, alla sjunger med och dansar runt. Massor med skratt och storögda turister som inte fattar nått. Jag lutar mig tillbaka efter schamponeringen och tar en cigg till min frappé. Jag gillar grekiska hårsalonger stenhårt...

Farligt vild och snygg går jag vidare till Kaluha där dottern jobbar. Jag sitter i skräddarställning på golvet och plitar Glad Midsommar på en trottoarskylt när någon ropar på mig. Det är du som är Kiki va, säger en blond tjej. Kalimera-Nilam har kommit ner! Jag skriver klart, springer och köper cigg och sitter sen och pratar med henne och hennes man över en drink. Glad midsommar och välkomna till Agia Maria. Vi pratar som om vi känt varandra i evigheter och tiden går fort. De har varit utan sömn i två dygn och känner sig nöjda efter en drink, vi tar en sängfösarshot och bestämmer att vi ska träffas senare. Jag ska få klädgalgar som de har köpt åt mig i Sverige! En inflyttningspresent säger de och går hem till hotellet för några timmars välbehövlig sömn.

Jag går vidare hemåt, stannar för en öl på en kompis arbetsplats eftersom de har "Latin evening". Nu får det räcka med alkohol och social samvaro, jag ska upp tidigt och behöver sova.


Mitt lilla kök och krypin...


Hall, vardagsrum och dotterns holk... Så här är det vi bor - luftigt och ombonat...