070530
070530 Idag var det jämmer och elände från början till 19.26. Det fortsätter säkert en stund till när jag lyft rumpan från golvet och ska städa det allra sista.
Jag vaknade 5.32 av en fylledoftande dotters "nattprat". Hur kul är det när någon intill dig utbrister :Du ser ut som en gammal kärring du med! för att sen snarka lätt och i nästa ögonblick högt och tydligt deklarera: Nu tar ni och lugnar ner er va! Lagom festligt just då, men jag har humor när jag fått i mig kaffe.
När kaffet var på plats vaknade livsandarna i för fullt. De höll sig skärpta i drygt 20 minuter, sen ville jag sova igen. Istället för att lyda kropp och själ packade jag mina flyttkartonger och grunnade på möblemanget. När den sista lådan var igentejpad gick jag ut i köket för mer kaffe. Där stod mina fina bestick i ett durkslag jag skulle ha packat ner...Jag öppnar inte lådorna igen bestämde jag mig för, går de ner i resväskan får de åka med, annars har jag en nödlåda i källaren som pappa kan hämta upp när han kommer ner i november. Helst hade jag velat slippa den, jag tror att pappa blir rätt ledsen om han måste hit och inte vi bor här längre.
Jag höll som bäst på att bringa ordning på till salu-lådorna när Länsförsäkringar Bank ringde upp. Det gällde våra efterlängtade bankomatkort som aldrig dyker upp. Den förstående tjejen lovade att om hon bara fick våra nya adresser så skulle hon spärra alla och posta nya med expresspost. Hon fick som hon ville, adresser uppgavs. Vi tackade varandra och la på. Fyra minuter senare ringde hon igen. Nu var barnens kort på väg till Sundsvall trots att adressanmälan inte trätt i kraft än, jag gjorde den i förrgår! Mitt kort däremot var utskrivet på Göteborg fast jag lämnade in alla samtidigt... Tänk om och gör rätt. Alla nya kort spärrades, de nya utdelningsadresserna uppgavs och tjejen säger "om du bara beställt korten tidigare hade du hunnit få dem redan"... Jasså, jag har ju försökt göra det sen början av april och fått till svar att det inte gick! Därför krånglar det nu! Irriterad! Nu får vi hoppas att korten kommer rätt och snart, den 20/6 spärras de gamla och blir obrukbara.
När samtalet var över bet jag i det sura äpplet och beställde hämtning av mitt resterande bohag. Gubben hade ju redan sett prylarna och lovade komma innan fyra. Strax efter det ringde det på dörren. En granne ville köpa en av bokhyllorna! Vad göra, det var ju redan bortlovat för 1500 kronor! Fräck som den bilskojare jag är sålde jag hyllan till henne, bar ner den i förrådet, väckte sonen och fick hjälp med en rockad. Allt smått bars ner i ett extraförråd på gården, sängramen och lampor följde med. Kvar i lägenheten fanns nu bara resårmadrassen och soffan.
När skrotnissen dök upp med sin bärhjälp hakade jag och ungarna på och bar. Ju fler kockar, desto sämre soppa vet jag. Han hade inte en chans att hänga med på vilka möbler som stuvades in i bilen! Tro det eller ej, jag lyckades dessutom smuggla undan en liten antik vas, dyr som attan, en låda med servisen och en fin vas jag fått i present- Betalar han inte mer tänkte jag... Det lyckades! Jo, jag är gniden, men det finns hål att stoppa i.
Någonstans mellan röjattackerna lyckades jag städa ur mitt syrum totalt, skrubba rökholken och lura dottern att skura köket. Vi kastade i oss några mackor och flyttade sonens säng till mitt sovrum, den är det enda vi har kvar att ligga på nu i natt. Dags att städa sonens rum, putsa fönstren en sista gång och - just fan, Posten stänger 19.00!!! Grannens jobbiga dotter skjutsar mig, sonen och 60 kilo bohag ner till torget i sista minuten. Lådorna vägs allt eftersom de obligatoriska uppgifterna skrivits på. Vid sista lådan blir det tvärnit - den vägde 160 gram för mycket! Jag hade ju vägt och mätt! Kunde jag plocka ut något kanske? Har ni sett Lille Skutt gråta? Hans tårar var inget mot de jag grät. Total förödmjukelse att gråta på Posten... Ägaren tyckte synd om mig och lyfte lite i ena hörnet på lådan så att den gick att registrera på datorn. Alla lådorna var på väg, men inte kunde jag sluta gråta för det. Jag fick stanna utanför och ta en cigg så jag hann lugna ner mig lite innan jag skrämde slag på ungar, hundar och veka grannar. Jag oroar mig för liknande anfall i morgon och på fredag.
Nu är jag tillbaka hemma igen, har hunnit adressändra hos Arbetsförmedlingen, A-kassan och Skatteverket, skrivit allt det här och vilat ryggen lite. Nu tänker jag putsa fönster tills kaffet blir klart sen blir det till att skura vardagsrummet. Jag lovar skriva några rader till innan jag somnar inatt. Det hinner säkert hända mer saker.
Det enda som hände var att jag och mina rara barn hann skura ur vardagsrummet, syrummet, sonens rum, putsa om några fönster efter regnen och äta pizza med sonens bästa vän sen sju år. Alla är avslagna, ledsna och ledbrutna efter en lång dag, sängen...nåja, madrassen, och kudden lockar så nu kryper vi ner. Imorgon ska köket skrubbas klart, hallen och sovrummet dammsugas och moppas och badrummet skuras efter sista duschen. Jag har lovat grannen att de får börja bära in sina saker klockan 10, och det har jag för avsikt att hålla. Jag har däremot inte tänkt lämna lägenheten förrän senare vilket de också vet.
Imorgon vid den här tiden väntar vi på flygbussen till Landvetter. Nattinatt!
Jag vaknade 5.32 av en fylledoftande dotters "nattprat". Hur kul är det när någon intill dig utbrister :Du ser ut som en gammal kärring du med! för att sen snarka lätt och i nästa ögonblick högt och tydligt deklarera: Nu tar ni och lugnar ner er va! Lagom festligt just då, men jag har humor när jag fått i mig kaffe.
När kaffet var på plats vaknade livsandarna i för fullt. De höll sig skärpta i drygt 20 minuter, sen ville jag sova igen. Istället för att lyda kropp och själ packade jag mina flyttkartonger och grunnade på möblemanget. När den sista lådan var igentejpad gick jag ut i köket för mer kaffe. Där stod mina fina bestick i ett durkslag jag skulle ha packat ner...Jag öppnar inte lådorna igen bestämde jag mig för, går de ner i resväskan får de åka med, annars har jag en nödlåda i källaren som pappa kan hämta upp när han kommer ner i november. Helst hade jag velat slippa den, jag tror att pappa blir rätt ledsen om han måste hit och inte vi bor här längre.
Jag höll som bäst på att bringa ordning på till salu-lådorna när Länsförsäkringar Bank ringde upp. Det gällde våra efterlängtade bankomatkort som aldrig dyker upp. Den förstående tjejen lovade att om hon bara fick våra nya adresser så skulle hon spärra alla och posta nya med expresspost. Hon fick som hon ville, adresser uppgavs. Vi tackade varandra och la på. Fyra minuter senare ringde hon igen. Nu var barnens kort på väg till Sundsvall trots att adressanmälan inte trätt i kraft än, jag gjorde den i förrgår! Mitt kort däremot var utskrivet på Göteborg fast jag lämnade in alla samtidigt... Tänk om och gör rätt. Alla nya kort spärrades, de nya utdelningsadresserna uppgavs och tjejen säger "om du bara beställt korten tidigare hade du hunnit få dem redan"... Jasså, jag har ju försökt göra det sen början av april och fått till svar att det inte gick! Därför krånglar det nu! Irriterad! Nu får vi hoppas att korten kommer rätt och snart, den 20/6 spärras de gamla och blir obrukbara.
När samtalet var över bet jag i det sura äpplet och beställde hämtning av mitt resterande bohag. Gubben hade ju redan sett prylarna och lovade komma innan fyra. Strax efter det ringde det på dörren. En granne ville köpa en av bokhyllorna! Vad göra, det var ju redan bortlovat för 1500 kronor! Fräck som den bilskojare jag är sålde jag hyllan till henne, bar ner den i förrådet, väckte sonen och fick hjälp med en rockad. Allt smått bars ner i ett extraförråd på gården, sängramen och lampor följde med. Kvar i lägenheten fanns nu bara resårmadrassen och soffan.
När skrotnissen dök upp med sin bärhjälp hakade jag och ungarna på och bar. Ju fler kockar, desto sämre soppa vet jag. Han hade inte en chans att hänga med på vilka möbler som stuvades in i bilen! Tro det eller ej, jag lyckades dessutom smuggla undan en liten antik vas, dyr som attan, en låda med servisen och en fin vas jag fått i present- Betalar han inte mer tänkte jag... Det lyckades! Jo, jag är gniden, men det finns hål att stoppa i.
Någonstans mellan röjattackerna lyckades jag städa ur mitt syrum totalt, skrubba rökholken och lura dottern att skura köket. Vi kastade i oss några mackor och flyttade sonens säng till mitt sovrum, den är det enda vi har kvar att ligga på nu i natt. Dags att städa sonens rum, putsa fönstren en sista gång och - just fan, Posten stänger 19.00!!! Grannens jobbiga dotter skjutsar mig, sonen och 60 kilo bohag ner till torget i sista minuten. Lådorna vägs allt eftersom de obligatoriska uppgifterna skrivits på. Vid sista lådan blir det tvärnit - den vägde 160 gram för mycket! Jag hade ju vägt och mätt! Kunde jag plocka ut något kanske? Har ni sett Lille Skutt gråta? Hans tårar var inget mot de jag grät. Total förödmjukelse att gråta på Posten... Ägaren tyckte synd om mig och lyfte lite i ena hörnet på lådan så att den gick att registrera på datorn. Alla lådorna var på väg, men inte kunde jag sluta gråta för det. Jag fick stanna utanför och ta en cigg så jag hann lugna ner mig lite innan jag skrämde slag på ungar, hundar och veka grannar. Jag oroar mig för liknande anfall i morgon och på fredag.
Nu är jag tillbaka hemma igen, har hunnit adressändra hos Arbetsförmedlingen, A-kassan och Skatteverket, skrivit allt det här och vilat ryggen lite. Nu tänker jag putsa fönster tills kaffet blir klart sen blir det till att skura vardagsrummet. Jag lovar skriva några rader till innan jag somnar inatt. Det hinner säkert hända mer saker.
Det enda som hände var att jag och mina rara barn hann skura ur vardagsrummet, syrummet, sonens rum, putsa om några fönster efter regnen och äta pizza med sonens bästa vän sen sju år. Alla är avslagna, ledsna och ledbrutna efter en lång dag, sängen...nåja, madrassen, och kudden lockar så nu kryper vi ner. Imorgon ska köket skrubbas klart, hallen och sovrummet dammsugas och moppas och badrummet skuras efter sista duschen. Jag har lovat grannen att de får börja bära in sina saker klockan 10, och det har jag för avsikt att hålla. Jag har däremot inte tänkt lämna lägenheten förrän senare vilket de också vet.
Imorgon vid den här tiden väntar vi på flygbussen till Landvetter. Nattinatt!
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Fattar inte att du orkar människa! Men den som väntar på något gott...har snart väntat klart. Hoppas du kan ta några dagar och bara ha det skönt när du kommer ner, det har du gjort dig förtjänt av!
Postat av: Janne
Jag väntar med spänning på fortsättningen
Janne
Postat av: Pia
Samma här...hör vi inget mer, så ha en trevlig resa ner och för sjutton gubbar...installera internet fort som sjutton !!! I Spanien skulle det ta mellan 2 dagar och 32 dagar !!! Som tur va hade vi en kompis som hjäpte oss, det tog fyra dagar. Bor man i ett annat land så är det så gott att ha internet..lyssna på svensk radio ( läs Radio city Göteborg), maila, blogga mm mm. Ha det jätte bra !!! Snart är det min tur att återvända till Spanien !!
Trackback
