Movingstar

070902 Ledig söndag!!! Jag är lat och slapp efter att ha nattsuddat med exet och tillbringar större delen av förmiddagen i sängen, omväxlande läsande och småslummrande. När jag är trött på att sova mer kliver jag upp och tar en kaffe på trappsteget. Kissen kommer och vill smaka, fast det är nog mest sugröret som lockar henne. När vi lekt och kelat en stund startar jag datorn, det är dags att skriva ikapp det jag missat på bloggen. I och med att jag startar datorn kommer husets hyresgäster vällande med tomma cd's som de vill att jag ska fylla med musik. Det blir inte mycket skrivet förrän jag tog med mig datorn in i köket och stängde dörren om mig...

Efter allt hårt slit tycker jag att en siesta är på sin plats. Bada och sola kan jag göra i vinter. Meli och jag kryper upp i sängen och somnar rätt snart till cikadornas vaggsång.

Klockan ringer två timmar senare, det är dags att anlägga partymake-up. Rita har bett mig följa med och fira hennes namnsdag i efterskott. Inget avancerat, bara lite nattamat på Crazy Taste. Jag bestämmer mig för att promenera upp - som omväxling. Det tar sin lilla tid eftersom jag blir stoppad var och varannan meter av folk som vill hälsa och höra hur jag mår. Det råder turisttorka på alla ställen, personalen är trött och uttråkad och bara längtar till vintervilan.

Mitt i "måltiden", en chokladcrepé indränkt i Baileys och valnötter, ringer dottern. Hon har låst ut sig och vill att jag kommer hem. Jag föreslår att vi möts på Xalaró för en drink och åker hem tillsammans. Hon nappar på erbjudandet. Efter en öl och några gratis shots tar vi oss ner till torget för att hitta en taxi. Vi ska precis placera rumporna i en bil när någon hojtar på oss. Det är personalen på Eclipsé - även de uttråkade. De bjuder upp oss på en sängfösare och jag tackar motvilligt ja. När artighetsvisiten är avklarad återvänder vi ner till en väntande taxi. Det är läggdags. Taxiföraren frågar vart vi ska och jag svarar på grekiska - till Agia Marina. När jag dirigerat vägen, vänster höger vänster höger, på grekiska! muttrar han något om att jag aldrig nämnde att det var övre Agia Marina jag bodde i. Jag flinar glatt och säger att jag faktiskt bor mitt imellan nu för tiden.

Vi betalar nattaxan och går hem till oss. Imorgon bitti, tidigt, måste jag in till Chania igen.

070903 Jag vaknar åt helsike för sent med mobilen under magen. Jag har försovit mig och har inte en chans att hinna med mig om jag åker in till Chania nu. Dessutom känner jag mig snuvig och hängig och bestämmer mig för att skjuta upp besöket en dag. Istället för stadsbesök blir det småplock och golvsopning. Sand och hår samlas i högar i hörnen över natten, ibland tror jag att någon smyger in och strör ut det när vi är hemifrån.

Eftersom jag har både borrmaskin och skruvdragare nu tycker jag att det är dags att montera upp lite platsbesparande hänglister. Sagt och gjort och snyggt blev det. Vem var det som sa att mina lägenheter går att jämföra med en hålig ost innan jag är klar. Jag borde beläggas med borrförbud mellan vissa dagar i månaden... Tur att det är meningslöst att tapetsera grekiska väggar.

På väg till jobbet stannar jag till för att använda internet på Canea Mare. Jag vet inte om nätverksägaren kommit på mitt tilltag, men det funkade inte. Sur och grinig gick jag vidare upp till Marikas och löste en biljett i deras rökfria internetcafé. Det funkade inte heller! Jag gav upp och fortsatte promenaden i hettan.

När jag kommer på jobbet är det heldött där. No business! Jag kilar in till grannarna på Filoxenia och frågar vad det kostar att använda deras trådlösa internetuppkoppling. Nada svarar Ckristos, ta hit burken så lägger jag in lösenordet. Efter att det gjorts sitter jag hukad bakom kassan och laddar ner musik till Rita i smyg. Tänk om chefen visste.

Eftersom jag ändå inget har att göra passar jag på att blogga och ladda upp lite bilder istället. När vi låser för kvällen är dagskassan fantastiska 191 euro. Chefen ser ut som ett åskmoln och håller kvar Rita. Själv smiter jag iväg till Xalaró för en öl. Nu sitter jag här under stjärnorna, i en bekväm rottingfåtölj, och skriver det sista för den här veckan. Dottern har infunnit sig, vi ska ta något att äta innan vi går hem till vårt, och fått en drink. Belysningen är dämpad, ur högtalarna strömmar 80-talsmusik och kvällens gäster är till större delen lokal. Ibland är livet underbart!

070904 Efter en oplanerad sovmorgon blir det rivstart och jag dricker nära nog mitt morgonkaffe i duschen. Jag avskyr att stressa på morgnarna, hela dagen känns upp och nervänd om jag försover mig. Jag kastar mig på en buss in till Chania och den vilda jakten på husgeråd börjar. Jag hittar knappt något alls, ett 3 meters utdragbart måttband , två krokar till badrummet och salt/pepparkar med korkar i mörkt trä, och inser att jag måste utvidga mitt sökande till nya outforskade gator. Jag är ett vanedjur i högsta grad. Jag går invanda gator, tittar i samma gamla butiker varje gång och minskar därmed chanserna till överraskande fynd drastiskt. Lite beror det på lathet - och närheten till busstationen... När jag passerar banken, som ligger mitt i min promenadrutt, träffar jag en bekant som jag inte sett till på ett tag och blir tutad till av en annan. Ethniki Trapeza har samma dragningskraft på Chanias befolkning som Kopparmärra i Göteborg. Vänta där någon timme och du träffar garanterat någon du känner.

Eftersom augusti månad är passerad kilar jag in på möbelbutiken som skulle få in mitt rumsbord och kollar läget. Inget bord har kommit, trots att ägaren nu hunnit både gifta sig, klara av bröllopsresan och tullat klar containern med möbler. Kanske på fredag eftermiddag, säger hans syster, men på lördag har det absolut kommit! Jag undrar det jag, det får nog vänta till tisdag innan jag ger mig in till stan igen.

Först 14.45 sitter jag stressad och urlakad på bussen hem, sen igen. Jag hinner ta en snabb dusch, skruva upp de nya krokarna i badrummet och stoppa i mig några salta kex innan jag ilar till jobbet. Dagen känns minst sagt misslyckad shoppingmässigt, rent slöseri med tid, och jag saknar våra svenska varuhus en liten aning. Det är förbaskat bekvämt att kunna slinka in på ett Rusta eller Biltema-varuhus och hitta nästan allt man behöver under ett tak. Här får man söka kaffekoppen i en butik och det matchande fatet i en annan...

När jag kommer till jobbet har Ritas mamma skickat mat till oss båda, Rita fnyser åt grönsakerna men äter ändå - Xorta med gröna ärtor och bifteki - jag är överlycklig för en tallrik hemlagad mat, även om den är kall. Det mest spännande som händer under kvällen är att Rita bjuder med mig till onsdagsmarknaden inne i Chania, och att jag får feber igen och måste be Rita skjutsa hem mig efter stängning. När jag kommer hem tar jag två Alvedon och kryper isäng med pyjamasen på och täcket uppdraget under hakan.

070905 Jag vaknar tidigt som tusan och tror att jag försovit mig. Ligger och drar mig en stund innan jag kliver upp och tar en Alvedon till kaffet och ciggen i köksfönstret. Nu är vi inne i Nektarios magiska september och jag vill verkligen ha min pergola så att vi kan utnyttja altanen. Rita smsar att hon är på väg, med sin mor, att plocka upp mig vid bensinstationen. Jag tar en snabb dusch och springer ner för att möta dem. Väl inne i Chania inser jag att jag passerat onsdagsmarknaden med ett knappt kvarter vid flera tillfällen. Den är inte alls svår att hitta till om man bara har lite koll på gatorna! Nu hittar jag ytterligare ett inköpsställe och slipper begränsa mig till torsdag och lördag. Tyvärr är onsdagens marknad mindre i omfång än de övriga, men jag kommer trots det hem med några nya behåar till dottern och en hög trosor till mig. I övriga kassar finns potatis, zuccini, lök och aubergin. Nu ska kockas igen!

Rita skjutsar hem mig och vill göra ett hembesök, så vi parkerar utanför Kostas lägenhet. Jag har inte hunnit titta åt det hållet sen den kvällen han bjöd på kaffe och får en överraskning utan dess like. Inte nog med att Kostas fått mer tak på sin pergola, de har dessutom flyttat ytterväggen ca 1,5 meter ut!!! Han har alltså lyckats med bragden att få större lägenhet på beskostnad av oss andra boende, våra pergolas och övriga arbeten har fått vänta. Just nu håller de på att installera stora skjutdörrar där det tidigare var ett fönster! Man kan lugnt påstå att jag är förbannad... Vi på bottenvåningen kan inte ens använda våra altaner när solen ligger på och han har fått en total ombyggnad av sin lägenhet.

När vi kommer ner i min lägenhet möts vi av missen Meli. Hon är kelig men aningen reserverad mot besökarna. Rita plockar upp henne och kelar lite sen tittar hon frågande på mig. - Du säger att det är en honkatt?! Ja...Jo.... Dottern säger det... - Din honkatt har ballar, flinar hon och räcker kattskrället till sin mor för inspektion. Jo visst, Meli är en pojke. Jag hummar och undrar vad vi ska döpa rackaren till nu då. Vi behöver i allafall inte oroa oss för att katten ska komma hem gravid om vi släpper ut den...

När Rita åkt tar jag en siesta med den nye mannen i mitt liv innan jag förbereder mig för jobbet. Nu är det mer än tre veckor sen jag jobbade morgon och jag får lov att inse att jag bara har ett heltidsjobb. Det är dålig stil av chef 1 att inte meddela mig om avskedandet, men affärerna gick väl dåligt och han såg sin chans att bli av med mig. Jag tänker gå dit och plocka av honom lite pengar, så lätt kommer han inte undan sina skulder.

Jag jobbar på trots feber och yrsel, glad över att kvällen är lugn så att jag inte behöver ta ut mig helt. Blicken är blank, rörelserna osäkra och jag hackar tänder mellan svettningarna. När vi stänger säger Rita till mig att gå upp till bilen, jag får inte gå hem ikväll heller. Jag kommer hem och stänger dörren om mig, stoppar i mig ytterligare Alvedon och tar en het dusch innan jag slocknar för natten. Kattpojken sover på min rygg.

070906 Fortfarande sjuk och febrig stannar jag i sängen hela förmiddagen. Jag orkar inte äta eller engagera mig i en bok, bara sover och sover. När klockan närmar sig ett kliver jag upp och gör mig en kaffe. Sittande på köksbänken med min ciggarett tittar jag ut på altanen och ser allt damm och skräp som blåst in. Jagh bestämmer mig för att städa lite provisoriskt och tar med sop och mopp ut när jag rökt klart. Kissen, nu omdöpt till Remos, följer med för att irritera mig. Han älskar sopen och de högar jag borstar ihop - dammsugaren däremot är otäck. När jag ändå håller på och fejar tar jag och gnuggar bort alla färgstänk och några limfläckar från kakelplattorna. Det ser riktigt snyggt ut när jobbet är klart, men jag är helt slut igen och har inte tid att vila heller. Jag tar en snabb dusch, klär mig och springer till bussen. Ute är det molnigt och blåsigt men trots det 33 grader varmt där jag står.

Jag har inte räknat med att september och turisttorka innebär ändrade tidtabeller och blir sen till jobbet. Självklart finns inte en kotte man känner i närheten vid såna tillfällen...

Rita har inget att göra när jag kommer så vi beställer utkörning av mat och pratar lite när vi väntar på den. Hon tycker det är hejdlöst kul att jag döpt kattskrället till Remos, efter en av mina favoritartister. Tänk att Remos sover i min armhåla varje natt!

Allt eftersom kvällen går får jag högre feber men jag kämpar envist på. Nacken känns stel och frossan kommer i vågor. Jag håller nog på att bli riktigt sjuk. September är tydligen den månad då flest Chanioter är sjuka, det beror på vindarna och väderomslaget säger Rita som också känner sig krasslig. Jag tror att det beror på Lili och hennes finska besökare - de har säkert dragit med sig några bastubaciller ner, hon hostar nämligen i smyg.

Kvällen avslutas med en het Lumumba inne på Xalaró, jag orkar inte gå hem och koka choklad och Rita måste iväg åt andra hållet direkt efter jobbet. När min drink är slut blir jag erbjuden motorcykelskjuts hem. Jag tackar ja och får låna en jacka för att inte förvärra förkylningen. Hur sjuk jag än är så älskar jag verkligen att åka MC och tycker att biten hem är för kort. Jag tackar och bockar, återlämnar jackan och går ner för en natt med Remos i famnen.

070907 Om det beror på Lumumban eller mc-turen vet jag inte, men jag sover ända till klockan ett och när jag vaknar känner jag mig bättre. Febern verkar vara över och nacken känns aningen mindre stel. När jag dricker mitt kaffe i fönstret ser jag stora grå moln som hopat sig över bergen, hösten är här på allvar och regnet är helt nära. Jag filosoferar över om jag behöver köpa oss några paraplyer. Det regnar inte långa stunder här på hösten, men hur det är i vinter har jag inte en aning om. När jag duschat och ska sminka mig förvandlas jag plötsligt till en klösbräda. Min sambo Remos tar fart från köksbordet, rusar in i badrummet och tar sig ända upp på mitt lår innan jag känner klorna och reagerar. Jag kommer att se ut som en zebra innan hans babyfasoner är över...

Eftersom jag fortfarande känner mig aningen vek stoppar jag en taxi och ber om att bli körd till Platanias. Mannen som kör har bott två år i Oskarshamn och vill gärna, om än illa, prata svenska. Han släpper av mig vid jobbet och jag går in för att göra ytterligare ett arbetspass - motvilligt idag. trots att jag bara jobbar åtta timmar nu känner jag mig slutkörd, uttråkad och trött. Jag vill ha en veckas semester! Åka till Aten och shoppa bäddmadrasser, slappa på stranden och läsa böcker, fixa hemma och kanske få klar symaskinen så jag kan sy gardiner. Det kan jag glömma gissar jag. Jag får nog snällt jobba oktober ut om tillfälle ges, sen se mig om efter ett nytt jobb över vintern.

Vid 9-tiden kommer höstens första regnskur in över Platanias. Den varar högst fem minuter och gör ingen bonde glad. Turisterna däremot tvingas ta till flykten in i butiker där de ändå inget tänkt köpa. Vi, personalen, får stå i givakt tills det att regnet upphör och besökarna ger sig ut på gatorna igen. Det kommer ytterligare en liten skur vid elvatiden, sen är det över för idag. Jag går förbi min symaskinsreparatör på vägen hem. Han talar om att det är mer förstört i maskinen än jag har delar till men att han ändå ska kunna montera ihop den så att den fungerar. Jag kommer däremot inte att kunna spola undertråd på den igen, med mindre än att jag hittar delen som behövs och någon som kan montera dit den. Efter dessa mindre glada nyheter går jag ner till dottern på Canea Mare, tar en öl, kollar mailen och pratar bort en stund innan jag fortsätter hem till Remos och min sköna säng. Bara för att jag kan tar jag en dusch innan jag kryper ner - klockan är nästan tre på morgonen och vattnet ångar.

070908 Morgonens planerade sovmorgon avbröts brutalt av en fjärran röst som på bruten engelska, med klara skandinaviska inslag, frågar: Caldera Village, where is it? Where is Caldera Village? Caldera Village! Jag sätter mig förvirrad upp i sängen och kollar runt. Hur faan har gubben tagit sig in till oss, och varför tror han att jag är någon informationsbyrå här i området? När jag fått kontroll över synen inser jag att rösten jag hör nu kommer bakifrån, inte från höger eller vänster som de säger i radiotesterna. Gubbskrället befinner sig någonstans utanför huset, på vägen, och vrålar uppenbarligen åt någon av de stackars bulgarerna som jobbar med bygget. Om han fick svar vet jag inte, så snart jag fattat att jag var ensam somnade jag om igen.

Nu har jag haft en stunds sovmorgon, som om det vore något nytt att orda om. Jag får lov att inse att jag inte har ett morgonjobb längre. Det måste jag antingen råda bot på eller helt och hållet byta arbete. Bättre betalt med gratis mat vore trevligt som omväxling. Dotterns försämrade arbetsvillkor löste vi med att hon nu konsekvent äter det bästa huset erbjuder på arbetstid, gärna en doggy-bag till mor också...

Jag filosoferar över livet på farstukvisten med kaffet till höger och en envist attackerande Remos hoppande jämfota runt mig. Ute är fortfarande farligt enligt Herr Misse men soligt och fint är det nu på morgonen.

När jag slappat ett tag bestämmer jag mig för att göra något vettigt en stund. Jag rotar ut ett paket köttfärs ur vår nya stoooora frys, här ska tillredas köttfärssås enligt eget recept. Eftersom det mesta jag brukar stoppa i fattas i huset tar jag till nya metoder. Min söta chilisås byts ut mot en sked svart olivpasta, istället för olika burkkryddor tar jag en kvist färsk basilika som jag fått på Skala och tänkt plantera. Resultatet är över förväntan och jag fyller flera formar för framtida middagar. När såsen svalnar tar jag en dusch och leker med Remos en stund. Telefonen ringer och mitt ex meddelar att han är i närheten - kan han komma in en stund. Undrar om han kände på sig att jag lagat mat...

Rätt snart är den ena formen pastasås tömd, över rykande nykokt pasta, och vi låter oss väl smaka. Det är rätt hemtrevligt att sitta inne i svalkan, på nya stolarna, vid det nya vackra bordet dukat med nya tallrikar.

Exet ger sig iväg till nya jobb och jag gör mig klar för mitt. När jag kommer till jobbet är butiken packad med folk och Rita svettas och sliter med packeterande. Jag kastar av mig mina saker och hugger in. De flesta besökarna bara "tittar", på blindas vis, men fem fotvandrande Islänningar har uppenbarligen bestämt sig för att på egen hand tömma butiken. Rita hinner inte med att packa i samma tempo som de handlar och jag hjälper dem gärna att hitta nya konstfynd. När de går har vi mer än 700 euro i dagskassan och passet har nyss börjat. Jag bestämmer oss för att fira och springer in till Filoxenia för köpekaffe. Christos vill INTE göra Fredo till Rita trots att jag beställer den. Jag inser att den motviljan beror på okunnskap och ber honom låta bli då, hon får en Frappé hon med. När jag kommer tillbaka med kaffet är Rita igång och packar igen och innan vi är klara med den vändan kunder har isen i kaffet smält. Rita plockar fram dagens middag, Pastitsio, och jag tackar ja till ett hörn bara för att den är hemlagad.

Ett tag under kvällen försöker jag ladda ner musik till Rita men tvingas ge upp. Det är helt enkelt för mycket kunder i butiken. När vi stänger dörren, strax efter midnatt, är dagskassan lika välfylld som efter vilken julikväll som helst. Chefen är nöjd men jag är förbannad, jag har under kvällen hört hans mor säga till Rita att jag bara ska få jobba en vecka till. Hon vet visst inte att jag fattar en hel del av vad hon säger. Det verkar som om jag måste hitta mig ett nytt jobb snabbare än väntat.

Jag promenerar ner till dottern för en öl och lite gratis internet. Det är svalt i luften och jag har dragit på mig en tjockare tröja för att inte frysa, hösten är här nu och vädret är lynnigt. Vi, jag och barpersonalen, sitter en stund i natten innan vi bestämmer oss för att tömma resten av mitt pastasåsförråd. Jag springer in på en nattöppen supermarket och köper hem juice och några öl innan vi åker upp för ett nattligt kalas. Det tar ett tag att få maten klar och under den stunden hinner dottern tömma ut ett glas juice över den nytvättade duken, slå sönder mitt nya saltkar när hon ska torka upp och skrämma vettet ur Remos när hon dammsuger upp förödelsen. Klockan är halv tre på morgonen, jag orkar inte ens skälla utan äter upp och kryper i säng.

070909 Åter en ledig söndag, nu orsakad av "schemaändringar". Serbiska Lili jobbar sin sista dag och i fortsättnigen är det tänkt att vi ska jobbet på tre. Hur det går ihop med min eventuella uppsägning fattar varken jag eller Rita. Vi fattar heller inte hur chefen tänkt att vi ska kunna pussla ihop våra lediga söndagar när jag inte får vara själv i butiken. Antingen jobbar jag inte alls eller så ska jag alltså jobba non-stop resten av säsongen. Jag blir yr i huvudet av att försöka lista ut det och ger upp.

Istället för att grubbla väcker jag helt osolidariskt dottern och föreslår en skön söndagspromenad. Sköna Elena har meddelat att mina två, hett efterlängtade, klädpaket har anlänt till kontoret - jag blev tvungen att ge sonen den adressen mitt i flyttvändorna - och kan hämtas. Jag har dessutom en innestående lön att hämta ut och eftersom hon jobbar ensam passar det bra idag. Jag och dottern promenerar i sakta mak upp mot byn, det är för varmt för att raska på stegen. Utan för en av butikerna möter vi Agia Marinas präst, Giorgos, som stannar oss och frågar hur vi mår. Han har märkt att vi flyttat och undrar om allt är bra. Han är en festlig prick vår prälle, hälsar alltid glatt och kallar oss flickor, jag gillar honom skarpt och tänker gå i mässa bara för hans skull.

Väl framme på biluthyrningen blir vi sittande en stund och pratar skit om chef 1 över en kaffe. Nu har Elena fått nog av honom och söker ett nytt jobb hon med, lite enklare eftersom hon pratar flytande grekiska. Chefen har tagit in en ställföreträdare för mig, bakom ryggen på både mig och Elena. Det är en annan serbisk brud som har rykte om sig att stjäla och som aldrig lyckats behålla ett jobb någon längre tid. Elena är inte förtjust över sin nya kollega...

Efter artighetsvisiten är jag 110 euro "rikare" och solen skiner värmande. Vi stannar till på torget och tar en glass för att fira både lönen och våra nya varma fleecepyjamasar och lurviga tofflor. En dag som denna, med gassande sol och runt 36 graders värme känns det skrattretande att tänka på vad vi bär runt på.

Väl hemma igen slänger jag in en maskin tvätt och sopar undan lite innan jag börjar med maten. Det får bli aubergin och zuccinisalsa igen, det går ganska fort och smakar bra - tycker i allafall jag. Dottern är mindre förtjust i aubergin och petar bara runt i maten och muttrar om Boureki och Pilaffi. När vi ätit går dottern iväg till jobbet och jag lägger mig att vila en stund. Remos har lyckats dra fram en plastpåse som han åker kana på ett bra tag, roande för honom - störande för min somn.

Klockan sex ringer uret - dags att sätta fart på döfläsket och piffa upp sig lite. Ikväll är det säsongsavslut på Mylos, den gigantiska klubben mitt i Platanias, med live musiker från Aten och tv-bevakning. Både jag och mitt pyre ska dit, det blir sommarens första och sista besök för mig eftersom jag inte är klubbtypen. På klubben finns en liten "bakficka", dit jag brukat gå när jag jobbat mindre, där de bara spelar grekisk pop. Där trivs jag bättre.

Innan natten är till ända har vi hunnit dricka drinkar på Xalaró, knött med Chanias hela befolkning på Mylos, träffat massor med vänner och bekanta och hört riktigt bra musik. Jag tror till och med att vi blev filmade en sväng. Klockan är strax efter fem på morgonen när vi kommer hem, lätt berusade. Dottern är hungrig och bjuder på grillade toast och en kopp te ute på altanen i soluppgången. När jag sitter där i ottan så fattar jag tillslut - Jag känner mig hemma! Hemma men ändå inte. Jag bor här nu!

070910 Denna dagen var kort. Jag vaknar först tre och är i elefantörestadiet igen. Seg och flat... Jag kastar i mig lite grönsakssalsa innan jag slänger mig i duschen och springer till bussen. På väg till jobbet hinner jag se en termometer, 32 grader varmt, i september. Tro inte att jag saknar Sverige det minsta!

Jobbet kallar - helt i onödan. Inga kunder, inget liv, inget att göra överhuvud taget. Rita och jag småpratar och bläddrar i tidningar mellan snasktuggorna. Chefen är i Heraklion och övervakningen minimal, så jag passar på att surfa en stund också. Rita vill ha en CD med sin favoritartist Ploutarxos, jag hjälper beredvilligt till med nedladdningen - på arbetstid...

Efter en långtråkig kväll tar jag en öl inne på Filoxenia. Jag känner ett lätt tvång att återgälda mitt fria internet samtidigt som jag får en pratstund med personalen. Runt ett blir jag erbjuden skjuts hem och tackar ja - åt helvete med motionerandet, jag är trött.

Jag har precis krupit ned i sängen när jag störs av ett sms. Dotter skriver: De säger att jag bara får jobba två dagar till!!! Faan, aldrig en lugn stund. Dottern har det inte riktigt lika förspänt med kontakter som jag har det, och förstår heller inte lika mycket grekiska. Det här kan bli svårt att lösa nu i slutet på säsongen, men det får vänta till imorgon bitti. Då ska jag också förhöra dottern om den nypåkomna arbetsösheten.

070911 Jag vaknar oroväckande tidigt trots att sömnen varit knapp. Eftersom jag ändå är uppe kan jag göra Chania by morning som omväxling. Dottern ligger fortfarande och trynar i sängen, när hon borde vara ute och söka nytt jobb... Jag ruskar liv i eländet och inleder mitt korsförhör om orsakerna till arbetslösheten samtidigt som jag fixar till mig och dricker kaffe.

Kvällen innan, precis vid stängnigsdags, hade hennes chef sagt att de inte hade råd att behålla henne nu när det var lågsäsong. Pengarna räckte inte till... Hon skulle jobba två dagar till, sen kunde hon ta semester. Semester!? Hennes chef vet att vi är bofasta och har räkningar att betala... Han hade därefter föreslagit att hon kunde söka jobb på Kaluha igen - där behövde de visst personal.

I helvete att du gör sa jag.

Om de tror att min dotter är en slav som kan säljas och skeppas åt höger och vänster tar de fel. Jag är fullt medveten om att den sista kvarvarande servitrisen på Kaluha slutar om två dagar, då ska hon ha en veckas semester innan hon åker tillbaks till Sverige inför vintern. Klart att de behöver personal då. Jag talar dessutom om för dottern att hon inte ska jobba längre än de åtta timmar hon får betalt för de sista dagarna. Resten av tiden ska hon ägna åt en klippning och jobbsök. Inte en minut före sex får hon gå till jobbet och senast två ska hon gå därifrån. Stäng av mobilen sa jag när hon oroade sig för skäll.

Jag tar mig iväg in till Chania strax efter nio och kommer in till stan ungefär samtidigt som butiksägarna verkar det som. Eftersom jag har gott om tid hinner jag leta upp några nya butiker och fyndar mig en liten söt tvättkorg, i rotting med tygklädsel, för 4.50 euro. Jag söker också vidare efter tyg till mina projekt, men där gick jag bet igen. De tygbutiker jag hittade var hutlöst dyra. När jag närmade mig stadskärnan igen slank jag in ock köpte ett nytt saltkar, som ersättning för det dottern krossade. I samma butik hittade jag två kaffebruna chenillemattor som passade min smak och plånbok. Eftersom jag hade vägarna förbi, och verkade ha flyt, gick jag in hos min möbelhandlare och frågade efter rumsbordet. Det hade kommit! Jag betalade 25 euro i handpenning och blev lovad snar leverans - så snart de hade vägarna ut åt min by alltså.

Drygt 100 euro fattigare sätter jag mig på bussen hemåt, rätt nöjd med dagens inköp. Jag är inte ens halvvägs hemma när mobilen ringer. Det är dotterns kollega som undrar var dottern är och varför hon inte kommit till jobbet klockan två. Hon strejkar svarar jag, hon kommer klockan sex kan du hälsa chefen.

Jag ringer dottern och frågar vad hon gör- Hon har varit och klippt sig berättar hon. På väg till frissan köpte hon Haniotika Nea, lokaltidningen med jobbannonser, och bad frissan om hjälp att läsa dem. När hon var färdigfrisserad var hon hungrig och gick upp till Platanias för en gyros. På matstället jobbar en av hennes vänner och dottern berättade vad som hänt. Tjejen säger då att de behöver personal på Plus, en kafébar mitt i Platanias, och att dottern borde söka dit - dottern var tveksam. Jag säger åt henne att gå dit och söka jobbet imorgon, nu ska hon snart till Canea Mare.

När jag placerat ut mina inköp i lägenheten tar jag en dusch och åker till jobbet. Jag har precis kommit dit när dottern messar: Jag fick inte jobba idag! Jag är på Filoxenia.

Jag gick över och hämtade dottern - lagom för att hämta lite middagsmat åt oss alla. Vi beställde pasta och satt sen och pratade en stund. Hon hade kommit till jobbet, strax före sex, och omgående fått en utskällning av chefen inför övrig personal och hotellgäster... Pyret hade då sagt att hon inte tänkte jobba 10 - 12 timmar för de 25 euro han betalar, och att hon ville ha lönen från föregående kväll. Chefen svarar då att den kan hon få när hon jobbat imorgon, ikväll kunde hon ta ledigt!

En rätt förvirrad dotter morskar då upp sig och går till Plus för att söka jobb - och får det!

Hon ska börja redan imorgon klockan fem. Lönen är 35 euro per kväll, plus dricks, och hon slutar runt två. Det är inga tunga lyft, bara glasplockning, bordstorkning och lite barjobb. Hon ska kanske få någon ledig kväll också, och de skulle bli glada om hon vill jobba där även nästa sommar. Jösses jävlar! Trettiofem euro har då aldrig jag fått i lön här nere. Fast å andra sidan hade jag 30 för bara fyra timmar i fjol....

Nåväl, dottern har alltså ett nytt jobb och dessutom en välförtjänt ledig kväll. Hon har inte varit ledig sen hon började på Canea Mare stackarn. Jag säger åt henne att gå hem och sova ett tag så kan vi ta en krogrunda senare, sen återgår jag till mitt jobb.

Vi har en riktigt hyfsad kväll jag och Rita, jag säljer i ren glädje över att dottern och jag lyckats knäppa ytterligare en idiotisk chef på näsan. Riktigt färdigknäppt är han dock inte förrän dottern talar om att hon inte kan jobba imorgon...heller.

När passet är slut möter jag dottern inne på Filoxenia för en öl, sen går vi vidare till Rock House och bartendern, Manos, lockande brinnande shots. Halv fem på morgonen är vi rätt nöjda båda två och tackar för oss innan vi går hem. Natten är varm och vi pratar glatt. Dottern är förväntansfull inför det nya jobbet - och framför allt den nya lönen.

070829 Dagarna rusar iväg och imorgon åker pappa tillbaka till Sverige och kylan. Nu är det snart två veckor sen senaste morgonpasset och jag är rätt sur på chefen. Jag behöver pengarna även om det passade bra att vara halvledig nu när pappa är här. Jag tänker söka ett nytt extrajobb, som bartender.

Pappa och jag tar bussen upp till Platanias, i handen har jag min trasiga symaskin. Nu ska den förhoppningsvis äntligen lagas. Jag lämnar in den hos chef 2's svåger och hoppas att han ska laga den snabbt, jag vill sy gardiner nu och jag har en hel hög med gentjänster att laga och ändra. Pappa vill köpa de sista souvenirerna så vi tar en sväng på byn. Han köper uteslutande kitch med hälsningar från Crete eller Chania till barnbarnen. Jag stoppar honom från att köpa en ful fotram i plast till lillasyster yster, jag älskar henne faktiskt. Till syskonbarnen skickar jag sjöstjärnor och snäckor från mig, inte ett en textad hälsning på en enda av dem. Lille Milton, som fortfarande stoppar prylar i munnen, får en rugbyboll lagom för en tvååring.

Efter shopingrundan vill far ha vätska, jag vill ha glass, jag vinner. Vi sätter oss på torgets glassbar och beställer in två rejäla glassar med belgiska våfflor och chokladbrownies. Tyvärr valde jag fel bord och solen driver på ätandet. När vi kommit hem tar jag en dusch och far tar dottern med till stranden. De har tagit sig för vana att äta middag på strandbaren, vilket gör att jag slipper slava vid spisen... Själv äter jag snabbmat när jag kommer på jobbet, ofta med Rita som skyr sin mors grönsaker. Det har hänt att vi helt sonika bytt portioner, hon får en hamburgare och jag en skål bönor.

På vägen he tar jag en tur förbi Cane Mare och dottern. Jag hinner bara in så får jag en shot framför mig, jag är mer intresserad av bartenderns dator med internettuppkoppling... Jag kollar mina mail och ser hälsningar från er bloggläsare och födelsedagshälsningar från goda vänner och Kalimeraner - Tusen tack för dem!

Eftersom dottern slutar relativt tidigt bestämmer vi oss för att gå upp till gamla lägenheten och hämta min kvarglömda tavla och lämna nycklarna. När vi kommer dit upptäcker jag att dörren är låst från insidan, vi kommer inte in! Jag är trött på krångel och tjafs, jag skjuter in nycklarna under dörren och går ut ur huset. Min vackra karta får bo kvar, jag tänker inte väcka ägarna och försöka förklara vad jag vill.

Dottern däremot är envis som synden idag. Hon upptäcker att köksfönstret är öppet och bestämmer sig för att klättra in. Jag är livrädd och ger mig iväg nerför backen hemåt. Halvvägs hemma stannar jag, ingen dotter syns till. Jag skickar ett sms till henne - Kom nu, skit i tavlan! Ingen dotter svarar eller gör sig hörd. Klockan är strax efter två på morgonen och min 18-åriga dotter bryter sig in i ett privat hus! Jag sätter mig på ett trappsteg och tänder en cigg. Vill inte gå hem utan dottern. Efter ett par minuter får jag ett sms - Var är du? I samma ögonblick kommer dottern runt ett hörn, med tavlan i handen! Hon har helt fräckt klättrat in i lägenheten, kollat om den är bebodd, inte, och hittat tavlan undanstoppad i garderoben. Jävla unge, hon gör mig gråhårig!

Med tavlan i handen går jag hem till Singelslingan. Pappa sover lugnt i köket, jag och dottern tar en drink på verandan innan vi kryper i säng. I ett hörn står min Englandskarta i sin ram. Alla våra saker är i hamn. Följderna vill jag inte tänka på.

070815 Klockan är strax efter 5 på morgonen och jag är inflyttad!

070830 Jag vaknar först vid tio. Ingen grekisk polis har stört min nattsömn, jag är inte fängslad eller utvisad. Ikväll ska pappsen resa hem, han är i full färd med att packa i köket.. Vi tar en kaffe på verandan och jag överlämnar ett kuvert innehållande 2000 euro. Det är mina samlade sparpengar och de ska CSN ha när pappa växlat in dem. I och med det är jag skuldfri i Sverige, inga ytterligare krav finns. Äntligen!!! Pappa ser överraskad ut när han fattar att jag lyckats spara ihop till hela lånet, samtidigt som jag köpt möbler och bjudit på drinkar. Far överlämnar inget kuvert, han efterlämnar däremot ett ex antal skjortor och några badlakan ? till nästa besök... Jag som inte har plats att stoppa våra egna saker på.

Jag diskar undan, kör en maskin tvätt och plockar lite när pappsen och dottern tar ett sista bad. När jag är färdig tar jag med mig min laptop ner på Canea Mare för att blogga lite, där kan jag använda internet gratis och sitta ostört och bekvämt. Strax efter halv ett ringer dottern och undrar var jag är. Vi ska äta lunch på Scala och jag är hela två minuter sen. Det ska komma från någon som tycker att tid är ett relativt begrepp... Jag stänger ner och går bort till sällskapet. Vi beställer lite blandade rätter och ger oss i kast med ätandet innan vi går hem för en kort siesta. Strax efter fem lämnar jag pappa för jobbet, det är sista gången vi ses på ett bra tag nu och båda är ledsna. Jag önskar pappa en trevlig resa och stänger dörren.

På jobbet är det lugna gatan och inget att orda om. Strax efter 11 ringer mobilen. Det är mitt ex som vill bjuda på en öl efter jobbet. När jag slutat går jag bort på Xalaró, igen, där han sitter och väntar vid ett bord. Vi pratar om de senaste veckorna, dricker vår öl och slappar rent allmänt i den ljumma natten innan han skjutsar mig hem till en tom lägenhet. Nu får jag ta nya tag med jobb och möbelinköp.

070831 Bara jag och kissen är hemma när jag vaknar, det känns lite tomt vill jag lova. Jag tar mitt kaffe i köksfönstret, det är varmt som i en ugn ute och jag längtar efter min pergola. När jag sopat och duschat slår jag igång musik på datorn, då kommer snickaren ner och undrar vem som spelar. Innan jag hunnit blinka sitter jag med en full dvd-spindel och en lista på önskemål. Alla i huset verkar vilja kopiera min musik, det tar tid. Förutom musik får jag av min dataillitterata hyresvärd i uppdrag att kopiera mindre rumsrena filmer. Tur man inte är blyg...

Snickaren blir sittande en stund och berättar om morgonens uppståndelse hos de estländska tjejerna. De har blivit ombedda att betala hyran för kommande månad och bad om uppskov då de saknade pengar. Nu på morgonen väckte de Nektarios med ett helvetiskt oväsende. De hade haft inbrott under natten och blivit bestulna på 1000 euro - som de inte hade kvällen innan... Någon har enligt brudarna klättrat uppför en nymålad 4,5 meter hög vägg som saknar fotfäste, utan att lämna ett märke efter sig, tagit sig in genom köksfönstret och hittat en gömd tennissko med pengarna i. Allt detta utan att väcka tjejerna, som bor i en liten studio, eller någon annan i huset. Troligt va?! Snickaren blev uppkommenderad ur bingen för att tolka och köra dem till polisen.

Det är dags att ta sig till jobbet igen, bussledes på grund av hettan. Idag bjuder Rita på spagetti Carbonara och vi låter oss väl smaka. Tyvärr blir vi regelbundet avbrutna av folk som vill se sig omkring i butiken och när en timme gått är pastan kall och klibbig. Jag äter ändå. Kvällen är god, vi är bara två som jobbar eftersom serbiska Lili tagit ledigt. Jag tar en rövare och smiter iväg till skobutiken Dodeka på arbetstid. Där är det halva priset på allt och jag fyndar friskt och fräckt fem par skor till mig á 32 euro och ett par till Rita som har namnsdag idag. Hon blir helt ställd när jag kommer med skokartongen, hade inte väntat sig att jag skulle köpa något alls. De höga guldfärgade sandaletterna sitter perfekt på henns fot, ibland har man tur.

När porten går igen strax efter tolv tar jag en sväng in på Xalaró för en öl och lite småprat, mina nya skor ska firas. Xalaró är som ett litet vardagsrum utomhus, fyllt med goda vänner och gamla bekanta. Jag får skjuts hem av en gammal vän, tar en cigg på altanen och kryper sen isäng för några timmars sömn. Snart kan det vara slut på utelivet, så det gäller att passa på.

Dotterns hörn i vardagsrummet

070901 Jag har bott i Agia Marina i tre månader! Tilldragelsen firades med att slappa och läsa, bädda rent i sängarna efter faderskapets besök och blogga samt betala två förkomna telefonräkningar. Nu måste jag på allvar ta tag i min utflytt ur Sverige och klippa de sista banden. Det känns stort att söka urträde ur A-kassa och säga upp bankkonton etc. Dessutom måste jag ta reda på min nuvarande adress innan jag meddelar Folkbokföringen. Flera av de saker jag hade skrivit upp har fallit i glömska sen vi kom ner. Jag har inte tagit mig tid att läsa igenom mina papper eller tänka på allt som måste göras. Nu är det dags.

Eftersom jag suttit i Cane Mares reception och bloggat har jag nära till bussen. Ett aber med laptop är att man måste släpa den med sig överallt. Jag kommer på jobbet i god tid och beställer utkörning av en hamburger special, det får duga som middagsmat. Dottern är troligen på stranden och har inte visat antydan till hunger den senaste tiden, jag lagar inte mat till bara mig själv.

Ikväll är vi tre som jobbar igen, men jobbet räcker knappt till en person. Det är minst sagt tråkigt att sitta av åtta timmar när man kunde roa sig med annat ? som kreativt skrivande eller öldrickande...

Efter jobbet tar jag min dator och går tillbaka till mitt nya internetfik. Dottern har precis slutat för kvällen, även där råder det stiltje, och är påväg ut för att fira av de tjejer hon jobbade med på Kaluha. Jag stannar kvar med en öl, ensam eftersom de stänger medans jag sitter och skriver. Jag lovar att plocka undan efter mig innan jag går så bartendrarna säger godnatt och försvinner. När jag skrivit en stund ringer mobilen. Det är mitt ex, ikväll igen, som tänker komma förbi med några saker. Han tar tillfälle i akt att umgås de korta perioderna han inte jobbar dygnet runt i Aten. Jag sitter kvar och väntar. När han dyker upp är han förvånad över att hitta mig i en kolsvart stängd bar, men han vet att jag har förmåner utöver det vanliga och sägr inte mycket. Jag packar ihop och får skjuts hem, det är något han vill ge mig, men inte än. När vi kommit hem bjuder jag på ett glas juice och får min födelsedagspresent. En Hitachi skruvdragare med dubbla batterier! Min förtjusning för elverktyg verkar världskänd nu...

Vi blir sittande några timmar och pratar minnen, framtidsplaner och småskvallrar. Han är på väg att lämna Kreta för gott, trivs inte här trots att han är Kretensare, vilket är ett av skälen till at vi gjorde slut. Vi trivs oerhört bra tillsammans men tiden var inte rätt och vi får nöja oss med vänskap istället. Innan han åker får jag lova att ringa honom om jag behöver hjälp, vad det än gäller. Jag önskar honom allt gott och vet att vi snart ses igen, vad han än påstår just nu.

Ett aningen modifierat kökshörn

Entré och matvrå... Compact living!

070801 Det blev bara fyra timmars sömn och jag är segare än ett gammalt elefantöra. Kaffet hjälper inte mycket och kallt vatten gör mig inte heller på bättre humör. Jag börjar längta efter ett badkar - hur många kannor vatten måste man koka för att få ett varmt bad tro? Jag hänger nattens tvätt och kastar in en ny maskin innan jag stressar iväg mot jobbet. Kroppen är ur funktion, troligen av sömnbrist, och jag bestämmer mig för att lyxa till det med en bussfärd. Självklart är bussen sen den med och jag anländer 20 minuter försenad. Det hade gått fortare att prommenera men jag vill spara på krafterna. Väl inne på jobbet möts jag av sura miner. -Du är sen! Jo tack, jag vet det. Är jag den enda som alltid måste vara punktlig här? Chefen och Elena är konsekvent minst 15 minuter försenade... - Vi har massor att göra! Jag kikar i almanackan och tänker, inte för första gången, att med lite planering skulle jobbet klaras på två personer... Tyvärr hör planering inte till chefens dygder, vi är fyra som jobbar idag och trots det är han nära att gå upp i limningen av stress.

Något jag ofta funderat över är grekernas inställning till jobb. De har alltid för mycket att göra och jobbar såååå hårt. Jag har sett min frissa "in action" då hon i lugn och ro dricker kaffe, röker och pratar med väninnor eller läser en tidning, i samma andetag klagar hon över arbetsbördan. Hon skulle behöva ett par månader i Sverige med fasta arbetstider, korta pauser och rökförbud. Inte tusan sätter sig frissan där med en kaffe och cigg, mitt i en klippning, när kunderna väntar. Det är inte bara frisörskor som klagar vill jag lova. Det finns en orsak till att skandinaver är populär arbetskraft, vi jobbar oftast lika intensivt som vi skulle gjort i hemlandet.

Vid elvatiden försvinner mina arbetskamrater ut och lämnar mig ensam. Christos har oftast ledigt några timmar mitt över dagen, sköna Elena måste åka till läkaren och kolla upp några hudförändringar och chefen ska duscha, äta och sova säger han. Min mage kurrar. Innan han försvinner stänger han av vår A/C och öppnar portarna för fullt. Det är hett ute... Så snart han försvunnit stänger jag och slår på monstermaskinen igen. Har jag ingen möjlighet till att tvätta av mig tänker jag då banne mig inte sitta där och svettas heller. Inget av mina jobb erbjuder dusch eller tvättmöjligheter och jag vill inte stinka när jag jobbar.

Det händer inte mycket under dagen, så jag passar på att blogga lite mer mellan gäspningarna. Jag funderar lite på hur det går med nya lägenheten men har inte haft tid att gå förbi och kolla. Jag vet att arbetarna halvstrejkar på grund av värmen, de jobbar 7-14, tar siesta och jobbar ytterligare en stund på kvällen. Nektarios är inte glad, bygget är försenat. Surprice! Man får alltid lägga på en månad eller tre när det gäller nybyggnationer här. Ryktesvägen har jag hört att han inte fått elen inkopplad än heller, han kör en generator nu men har något som kallas "Builders electricity", vad det nu innebär. Jag skiter i vilket så länge jag får flytta in och kan köra ett kylskåp och duscha varmt regelbundet.

När jag bloggat klart sätter jag mig med Haniotika Nea, dagstidningen, och dess småannonser. Jag lusläser jobb och bostadsannonser till mina vänners förvåning. Det är korta bra läsövningar och jag lär mig nya ord hela tiden. Fattar du något frågade Rita en dag. Jaa då, svarar jag och berättar vad jag nyss läst. Nu vet jag vilken typ av lägenhet jag ska kolla efter, kan urskilja om den har centralvärme och balkong, har något så när koll på läget och ser om hyresvärlden är välvilligt inställd till invandrare eller bara hyr ut till greker. Tyvärr kan jag inte uttala alla ord jag lärt mig men som omväxling till tidigare försök förstår jag vad jag läser.

Klockan är strax efter fyra innan chefen behagar infinna sig och min mage skriker efter näring. Jag ger mig ut i värmen, ner mot torget i Platanias, för en snabb gyros pita innan jag måste jobba igen. Jag provar att beställa in en tallrik bönor eller någon gryta men det finns inte på menyn säger killen. Jag surar lite. Slinker in på IN.KA, en av de större matbutikerna, och bunkrar upp med Red Bull och mineralvatten inför kvällen - det kommer att behövas om jag ska hålla mig vaken. Härom dagen försökte jag köpa coffeintabletter på apoteket. Jag möttes med stort misstroende - det fanns inte. Drick mycket vatten, svarade apotekaren. Jag fnös och gick ut ur butiken. Någonstans i bakhuvudet har jag att coffein/codein är en olaglig substans här i Grekland. Festligt med tanke på att man här får blanda alkohol med Red Bull, köpa sprit och cigaretter redan som 7-åring, köra onykter och kan få läkemedel injecerade av apotekaren... Undra vad farbrorn trodde om mig. I'm a junkie!!! Jag vet att "drogen" förekommer men har inte tid att jaga codeinlangare just nu, jobbet kallar.

Åtta timmar och ett flertal Red Bull senare går jag hemåt i natten. Det är varmt trots en lätt bris och jag ser en termometer visa 38 grader. Klockan är 00.34... Väl hemma tar jag ett glas juice, hänger tvätt och bäddar rent i sängen innan jag matar min hungriga maskin med ytterligare en påse smutstvätt. Dottern behöver instrueras inser jag när jag tar på mig morgonrocken. Hon har inte insett att vi har flytande tvättmedel utan använder det som sköljmedel istället. Dubbla doser tvättmedel är inte riktigt vad en fleecemorgonrock behöver, den gnisslar när jag rör mig. Jag kryper isäng och somnar omgående. Det känns lyxigt med rena lakan!

070802 Ytterligare en morgon med sömnbrist, fyra och en halv timmes sömn. Mer kallvatten, mer kaffe, mer kläder att hänga och tvätta. Jag bestämmer mig för buss även idag men träffar Christos precis när jag kommit ner på vägen. Han har hämtat upp en av våra vespor och erbjuder mig skjuts till jobbet. När vi kommer fram ser jag ut som Alfalfa, luggen står rakt upp av hårspray och vindar. Simera not sexy, säger Christos och flinar glatt. Jag pucklar på honom en aning innan jag startar verksamheten, han är en trevlig kille att jobba med. Det är bara han och jag som jobbar nu på morgonen, Elena är ledig och chefen ute på äventyr. Vi har inga bilar att hyra ut, ett fåtal scootrar och några cyklar. Det brukar inte vara mycket på torsdagar heller. Jag äter en yogurt och ett olivbröd, skakar en kaffe och kollar mina mail. Det känns riktigt avslappnat när inte chefen stressar runt benen på oss.

Klockan fyra har jag bestämt mig för ett riktigt mål mat. Jag går upp på taverna Drosia och frågar vad de har färdigt, överdriver min brådska för att få snabb service och ler stort mot servitören. Det lyckas! Jag får inom ett par minuter en enormt stor tallrik gratinerade fetaostfyllda auberginer med en sås av tomat, lök och örter. Vid sidan om dessa ligger en hög hemgjorda pommes frites och stora skivor färsk tomat. Jag är i sjunde himlen! Servitören drar lovar runt mitt bord, jag är ju ensam. Var kommer jag ifrån? Bor jag här? Ensam? Ledsen grabben, det är bara din mat jag är ute efter! Tallriken är snart rensad på mat, det var fantastiskt gott, och jag reser mig för att betala. Nej, jag vill inte ha melon i någon form och inte Raki heller. Notan går på 7.50 euro, det var det värt. Inte en chans att jag skulle ätit en 70 kronors lunch i Sverige, heller svalt jag. Jag fungerar annorlunda här, så är det bara.

Eftersom näringsintaget var snabbt avklarat har jag drygt fyrtio minuter till godo mellan jobben. Jag tar en sväng upp till inredningsbutiken där jag köpte min vackra bricka. Jag behöver mer möbler och minns att jag sett en del intressant där inne. Frågan är vad det kostar... Tro det eller ej, men jag hittar exakt en sån tv-bänk jag sökt men inte trodde fanns. Jag ville ha en bänk i mörkt trä med svarta beslag, med både hyllor och lådor och max 120 cm lång. Under ett bord, längst in i den relativt mörka butiken står MIN bänk! Den är 108 cm lång, med 6 små lådor och tre hyllplan i mitten, av mörkbetsat enträ som luktar ljuvligt, och med beslag och knoppar i bästa apotekarstil. Jag är förälskad! Än lyckligare blir jag när ordet discount nämns. Bänken kostar 230 euro men det är 15% rabatt på den, alltså 220 euro. De jag hitills tittat på har kostat mellan 190 och 230 euro och inte varit i närheten av det jag sökt, trots detta tvekar jag lite. Jag måste till jobbet och ber att få fundera ett tag.

Efter jobbet går jag hem, laddar om i tvättmaskinen, tar en kall öl på baklongen och läser en stund i nattvärmen. Jag är halvledig imorgon och njuter av en stund för mig själv. Dottern jobbar som vanligt, det är bara jag, fullmånen och syrsorna. Underbart!

070803 Jag vaknar tidigt och gör mig redo för en halvdag i Chania. Jag måste in på banken, uträtta några pappersärenden och kolla efter möbler. Nu vet jag att man först ska ta ett könummer på banken sen göra sina ärenden. Jag hinner klara av några butiker innan det är min tur på banken, det blir bara en kort stunds väntan inne i den stora folkfyllda lokalen, det var bara 160 nummer före mig... När jag fått mina pengar drar jag vidare ut på en mindre lyckad sängjakt. Det jag genom ett butiksfönster tolkat som en resårbädd var bara en tjock latexmadrass. Åter igen har jag gått bet och förblir sänglös. Jag går vidare för att titta på en soffa. Jag står i valet och kvalet mellan säng och bäddsoffa till dottern, hon kommer att fortsätta sova i vardagsrummet även om vi flyttar så jag måste tänka praktiskt. Det går inte heller något vidare.

Istället för möbler köper jag den siliconvadd jag behöver till våra nya kuddar. Jag diskuterar min drömkuddes kavliteér med tjejen i butiken, jag har inte riktigt samma idé om den ultimata kudden som en grek har - detsamma gäller sängar... Hon hävdar envist att jag behöver minst 3 kilo vadd till två 50 x 70 kuddar, jag tycker att två kilo borde räcka. Vi enas om 2.2 kg och jag betalar 22 euro för en påse sprängfylld med siliconvadd och går mot bussen hem. Både jag och stoppningen kommer hela hem och jag hinner peta i mig lite tonfisksallad och bröd innan jag sover middag. Tio minuters sömn blir det, sen måste jag göra mig i ordning för jobbet. Klockan är strax före fyra på eftermiddagen, hettan ute är enorm, vattnet i kranen är iskallt! Jag surar och går ut på balkongen för att hämta in rena handukar. Tant Marika ropar över räcket, det finns mat att hämta igen. Det kunde hon gärna fått sagt innan vi åt lunch... Dottern går upp och hämtar ett fat, snigelgryta med zuccini och potatis! Den får vänta tills i morgon, jag får värma på den.

Jag tar bussen även idag, rätt slut efter dagen shoppingrunda. Eftersom jag får en stund över går jag upp till möbelbutiken igen. Utan direkt tvekan köper jag tv-bänken och betalar 120 euro i handpenning. Den ska levereras imorgon klockan 11 blir jag lovad. Jag tar inte ut någon glädje i förskott, tvättamaskinsleveransen i färskt minne. Ner till jobbet, en kaffe och cigg innan jag börjar officiellt. Några timmar senare får jag feber och håller på att svimma. Hela kroppen skakar och benen vill inte bära. Jag har inte tid att vara sjuk nu! Jag tvingar mig igenom hela arbetspasset innan jag raglar upp på Eclipsé för att hitta lift hem, jag orkar inte gå längre än så. Jag får en shot av ägaren och löfte om skjuts om jag bara kan vänta några minuter. Det gör jag så gärna, bara jag får sitta ner. Hem kommer jag och nu blir det inga hushållssysslor. Jag styper i säng med frossa och feber.

070804 Klockan ringer 9.30 och jag känner mig aningen bättre idag. Jag bestämmer mig för att sopa golven, diska, plocka in tvätt och sy mina kuddar. Eftersom vattnet fortfarande är iskallt hoppar jag över duschen, tar en kaffe och läser några sidor i min lånebok. Magen kurrar och dottern vill ha frukost. Fasansfull upptäckt! All mjölk och yogurt har surnat i kylen och juicen är slut! Jag måste frosta ur frysen, det har nog varit strömavbrott igen och frysen är full med is som isolerar kylan till kylen. Jag hade samma problem förra året, maten blev förstörd över natten. Min snigelgryta är bara att kasta, precis som det mesta i kylen. Eftersom frysen i källaren är full stoppar jag alla frysvaror i en påse i tvättmaskinen, multimaskin!, och skrider till handling. När jag väl städat undan kör jag igång min overlockmaskin - DEN funkar i allafall!

Bomullstyget jag fyndade på marknaden är nytvättat och färdigkrympt, kvalitén bättre än jag vågat hoppas på och något jag hittat i Sverige för samma pris. Jag får ut hela tre kuddfodral av biten, det ena får bli ett örngott tänker jag. När jag fyllt den ena kudden till perfektion inser jag att jag har mycket mer vadd än jag behöver. Jag fyller den andra kudden och ytterligare den tredje. Nu har jag tre enorma kuddar och fortfarande vadd över till en mindre, allt för sammanlagt 25.50 euro! Nu börjar jakten på de örngott jag sydde innan vi flyttade från Sverige. Var de än är så är de inte på Kreta... Jag gissar att de hamnat i lådan som följde med pappa upp till Sundsvall.

Jag börjar undra hur i hela helsike vi lyckade med denna flytt över huvud taget, jag har nog aldrig tidigare varit så oorganiserad som nu. Jag har inte ens skrivit ner vad som finns var! Tur att dottern har lite bättre koll. Pappa kommer snart och har lovat ta med sig det jag vill ha, nu får han börja med örngott, en alabaster figurin, dotterns kära älva och några ljuslyktor. Det är ungefär vad jag kan minnas att jag skickade med honom...

Jag skulle vilja ha ner några delar av min servis, men den står i Göteborg och ingen kommer att hämta den förrän tidigast i oktober, jag får nog köpa en ny tills vidare.

Tre minuter i elva hör jag en större bil slira upp för backen. Jag går ut på balkongen och hinner precis se bakänden på en flakbil försvinna in på tvärgatan mitt emot, med min tv-bänk på flaket! På med skor och ut att jaga chaufför. Tursamt nog är gatan en återvändsgränd, han kommer inte långt. När jag hinner ifatt honom står han och pratar med en granngubbe, frågar efter mig. Jag tjoar och pekar mot mitt hus, han hoppar in i bilen och jag går före. När jag öppnar dörren till trapphuset ser jag grabben, chauffören, hysta upp min byrå på axeln och knaggla sig upp för backen. Det var annat än tvättmaskinsgubbarna det! Han pustar och stånkar, men tar sig upp och in i trappen. Väl där tycker jag att jag kan hjälpa till och vi bär in den i vardagsrummet. Han får de återstående 100 euro och tackar för sig. Jag skäms när jag tänker på att han inte fick något för att han bar den. Nästa gång, om servicen är lika god... Nu har jag en tv-bänk att fylla med prylar. Den är bättre än jag mindes och luktar vansinnigt gott, dessutom passar den bra till bordet jag köpte tidigare.

När vi möblerat lite känner jag febern komma krypande igen. Jag bestämmer mig för att sova bort den och kryper i säng en stund. När klockan ringer strax före fyra har jag fortfarande feber, jag måste stanna hemma och skickar ett sms till Rita. Det är liten mening att ringa chefen, han kan ingen engelska och jag förstår ingen grekiska per telefon. Jag får en tallrik kycklingsoppa av dottern och kryper tillbaks i sängen. Nästa gång jag vaknar är klockan strax efter 9 på kvällen och jag är törstig. Jag tar ett glas citronsaft och läser lite i min bok, sen somnar jag om igen.

070723 19/7. Jobb från 8-00.30. Inte hann det hända något särskilt intressant på den tiden heller. Solen gick upp som vanligt, jag fick i mig en kaffe, vattnet var som vanligt iskallt och jag duschvägrade. Blaskade av mig under svordomar på omväxlande grekiska, engelska och svenska, tvättade håret och ansiktet och rusade iväg till jobbet. Jag var sur och grinig mest hela morgonen och ägnade en stund till att lära vår bulgariske mekaniket, Christos, att säga "Eat my shorts!" och några mindre rumsrena ord... Han skrattade glatt - han begriper inte ett ord engelska stackarn men lär lätt och kombinerar själv de mest fantasifulla meningar.. Till lunch blev det take away, kyckling fajitas, och jag drömde om mustiga grönsaksgrytor, boureki och grekisk sallad. Någon dag ska jag banne mig hinna koka bönor eller vlita! Värmen är rätt normal för stunden även om alla klagar på att det är för varmt - jag lider i allafall inte och väggarna hemma är nästan svalare än min hand. Under värsta värmeböljan, för tre veckor sen, hade jag kunnat värma mat på innerväggarna.

Vid fyratiden drog jag vidare till mitt lilla "extrajobb", det räknar jag som det riktiga jobbet nu, biluthyrningen är en bi(l)syssla... Vi hade en bra kväll med klirr i kassan och chefen var nöjd. Som omväxling stängde vi på slaget tolv och jag gick hemåt. Eftersom jag inte hört något om arbetstid för morgondagen antog jag att jag var ledig och stannade hos dottern för en kall öl och näringsrika jordnötter. Hon har "bytt" jobb de senaste dagarna och jag har en hel del otalt med hennes förre chef... En kväll fick hon hastigt ledigt och döm om hennes förvåning när hon går dit för lite umgänge - en annan brud jobbar i hennes ställe! Dagen efter blev hon kallad till chefen som bad henne söka jobb hos hans kusin. Ingen förklaring, inget tack för en fin tid, bara gå! Av arbetskompisarna har hon nu fått veta att den nya tjejen är tjeckiska och att hon kom i sällskap med en mycket äldre grekisk herre... Någon har en hållhake på chefen och har utnyttjat den till att ge sin älskarinna ett jobb. Bruden i fråga pratar knappt engelska, gör inte sitt jobb och får heller inte skäll av chefen när hon slarvar. Hon är omåttligt impopulär hos de övriga i baren och flera av stamgästerna har redan börjat söka upp dottern i den nya baren. Inte ens chefens bröder är nöjda med beslutet, de tycker att han gjort bort sig som sparkat dottern. Den enda servitrisen som inte var konstant packad eller hög och som var omtyckt av både lokalbefolkningen och turisterna. Med mig har chefen en och annan oplockad gås nu mer - han har kallat sig min vän i flera år... Förr eller senare kommer sanningen fram, det är en liten by vi bor i.

Eftersom jag hade morgonen ledig tog jag en tur in till Chania och köpte mig ett arbets/köksbord. Indiskt grovt, mörkt med smidesbeslag och med lådor i sargen. 65 x 100 cm och 100 euro på rea. Jag lämnade en deposition á 50 euro och nu väntar jag på leverans av det, de flesta butiker levererar gratis om man inte bor i obygden vilket är oerhört praktiskt. Efter möbelinköpet blev det en påse kläder, mest inför vintern, eftersom det är rea i stan. Jag fyndade friskt och relativt billigt. En sak jag häpnade över är grekernas liberala inställning till omklädningsrum. Om kön är för lång byter de helt sonika om ute i butiken - män som kvinnor. De har en lika liberal syn på köer och en yngre typ försökte slinka förbi mig. Jag stirrade honom i ögonen och sa på grekiska att jag faktiskt hade en arbetstid att passa, han fick snällt vänta på sin tur. Särskilt glad var han inte men det bekom mig inte det minsta. Jag börjar lära mig systemet.

Jag tog mig hem helskinnad och upptäckte att vattnet var ljummet. Det betyder att man ska passa på att duscha, även om jag känner mig lika ofräsch igen när jag promenerat upp till Platanias och jobbet. Om jobbet finns inte mycket att nämna, det är varken till eller från, bara en inkomstkälla.

Jag har haft en pratstund med dotterns nya chef, om löner, försäkringar och förmåner... Lönen är lägre men arbetstiderna bättre och hon trivs trots att bartendern är en gniden skit. Han fattar inte varför han ska dela dricksen med dottern! Utan dottern skulle han knappt få någon dricks, han är tråkig, surmulen och kan inte blanda drinkar. Dottern erbjöd sig att lära honom göra Hot Shots härom kvällen. Look and learn svarade han och blandade något helt annat. Skulle inte tro det sa dottern, vad har jag att lära av någon som skakar en B52:a? Sen den kvällen är de i konstant krig och jag fick frågan av deras chef om jag vill ha jobbet som bartender... Eventuellt för nästa säsong, om jag får ändra på några saker svarade jag, jag hinner inte med ett tredje jobb just nu. Dottern pluggar på ur vår cocktailbok och kan redan hoppa in om det kniper, fast då förlorar de en utmärkt servitris. Jag jobbar gärna i baren men vill hyra den, inte vara anställd. Jag har haft ögonen på stället i flera år, läget är bra, baren är lagom stor och den hör till ett bra hotell, Canea Mare. Den har varit stängd några säsonger men öppnade igen nu i sommar. Cheferna/ägarna är mindre populära grekamerikanare och har fått personal därefter.

Jag ska diskutera saken med herrarna någon kväll längre fram i höst, när jag hunnit kolla in dem och stället bättre.

Nu ska jag ägna de närmsta dagarna åt jobb och lite shopping. Eftersom det är rea i stan har jag hittat en tvättmaskin till hyfsat pris, 249 euro för en 5 kilos maskin, den ska jag försöka köpa i veckan. Jag har fortfarande inte fått svar på om jag får koppla in den, men eftersom den är billig och en av mina vänner är rörmokare så köper jag den i allafall. Om det blir flytta av får någon ståtlig och stark grek flytta den och mitt nya bord, som ännu inte kommit på plats. Tiden är mer relativ här på Kreta än någon annanstans... En stor och stark grek funderar jag på att lägga beslag på för privat bruk, jag är trött på att släpa matpåsar och vattenmeloner uppför backen själv. Det finns ett talesätt som säger att en grekisk man förvandlas till en åsna från den dag han gifter sig. Åsnor är bra på att bära tungt. Alternativet till äktenskap är körkort och det har jag inga planer på att skaffa mig...

Ytterligare en dag har gått och jag har varit LEDIG!!! En hel söndag till förfogande hur helst jag önskade. Det blev inte något badande idag heller. EN av mina stammkunder på Tradera semestrar på Kreta för första gången och det visade sig att de skulle bo i Kolimbari, bara en dryg mil bort. De anlände Chania igår kväll och självklart skulle vi träffas efter alla många kontakter. Jag vaknade alltså relativt tidigt, duschade kallt och drack kaffe innan jag gick ner till bussen, jag hann dessutom förbi mitt framtida hem en sväng innan jag bordade fordonet. Eftersom jag sällan köper biljett innan jag kliver på bussen hade jag mynt i handen och väntade på biljettförsäljaren. Vi var fyra resenärer i bussen, tre grekiskor och jag. Alla andra betalar men mig, den enda blåögda, glömmer han förvånandsvärt nog bort. Detta händer ungefär var tredje gång jag åker buss, oavsett försäljare. Gratis är gott och jag håller tyst.

Väl framme i Kolimbari kliver jag ur och letar mig fram till ett av de finare hotellen. Jag hittar rummet och knackar på hos mina okända vänner och möts av en varm kram. Jag kände utan problem igen Ingela på kläderna... Vi slår oss ner på balkongen och bekantar oss närmare innan deras lilla dotter bestämmer att det är lunchdags. Bor man "all inclusive" innebär det att allt som äts eller drick skrivs upp på rummet, jag blev alltså bjuden på lunchbuffé. Där fanns alla möjliga läckerheter och jag kan lova att min tallrik var rågad - jag åt ikapp tre veckors halvsvält i ett svep. På tallriken låg mört lammkött i briam simmande i en mustig tomatsås, dolmadakia med yougurtsås, loukanika (grovmalda grekiska korvar), oliver, fetaost och tzatziki. Ingelas man gjorde stora ögon, själv tyckte de att det var för varmt för annat än fetaost och vattenmelon. Jag lider inte av värmen jag... Nu klarar jag mig förmodligen utan mat ytterligare ett par veckor.

Efter lunchen ville de ta en kaffe och jag guidade till ett mysigt litet fik i hamnen där jag varit förr. Iskaffe var något nytt för paret, chokladkakan som simmade i chokladsås lockade dem och jag beställde. Av förklarliga orsaker avhöll jag mig från bakverk... Lilla ljuslockiga dottern gjorde succé hos de övriga gästerna ch vi fikade i godan ro en lång stund innan de betalade och jag återigen blev bjuden. En kort promenad tillbaka till hotellet och en stunds prat på balkongen och klockan var över sju. Jag tackade för mig med löfte om att guida dem i Chania nästa vecka, det är marknad. Innan jag gick kom Ingela med en osthyvel som jag beställt - Se den som en inflyttningspresent. Återigen gratis!

Dags att hitta en busshållplats. Kolimbari är varken stort eller överbebyggt men tror ni inte att jag lyckades gå vilse ändå! Jag var halvvägs upp i en bergsby innan jag gav upp och ringde mitt ex, uppvuxen i området, och bad om hjälp. Det fick jag, han lät oerhört road över mitt missöde, och hann precis tillbaks till utgångsläget innan bussen gick. Nu fick jag betala för mig men sa fel by i ren utmattning och tjyvåkte fräckt ytterligare några hållplatser. Väl hemma igen tvättade jag upp lite kläder, för hand som vanligt, skurade golven och kröp i säng. Det går massor med "onödig" tid till hushållsarbete, därför hinner jag inte skriva oftare.

Måndagen kom den med och jag jobbade i hela tre timmar innan jag tackade för mig, för dagen, och tog bussen in till Chania och reorna. När jag kom hem igen ägde jag en vattenkokare som borgar för trevligare morgontvagning och, en tvättmaskin med snar leverans! Det blev inte den jag siktat in mig på utan en aning större för samma pris. Jag har ännu inte fått besked om huruvida jag får koppla in den i badrummet, men jag har väntat 1,5 månader på det så nu gör jag som jag vill. Dottern köpte sig en ny mobil för drickspengarna, 150 euro, och vi suktade över en platt TV. Teven får vänta till senare i höst, sängar och dylikt får gå före. Vi hann med en sväng på en av klädbutikerna också innan telefonen ringde. Det var från möbelbutiken ? mitt bord var påväg! Nu blev det bråttom hem. Jag sa att jag skulle vara hemma 14:30, nog med marginal för att slippa springa uppför backen, men hinner inte mer än kliva på bussen förrän "flyttgubbarna" ringer och talar om att de är framme vid kyrkan. De pratar bara grekiska och jag blir ställd. Jag finner mig efter en stund, hittar rätt ord och ber dem vänta några minuter, jag är redan i Stalos.

Jag hittare männen lugnt rökandes vid foten av kyrkan och ber om ursäkt för att de fått vänta. - Ingen fara, det var svalt och skönt i skuggan! Bordet kommer på plats och gör sig väl, 50 euro byter ägare och jag har en stund tillgodo för att laga oss en lunch. Jag steker klyftpotatis och lantkorvar, gör en sallad med fetaost och inviger osthyveln. Allt smakade och jag tog en kaffe innan det var dags att duscha och ila till kvällsjobbet. Som jag spenderat vill det till att dra in nya slantar... Jag måste köpa något att lägga min far i när han kommer på besök.


Solsidan i Agia Marina har fått pergolas och fönster


Avigsidan och min kommande bostad. Lite mindre än planerat men med oliver och citronträd vid husknuten.

070718 Ytterligare en vecka har gått och jag ligger efter med bloggen. Jag hinner inte ladda upp det jag skriver eller fotografera allt vackert jag ser.

Mindre arbetstid har det inte blivit men jag har haft två halva dagar ledigt. Den första gick till att tvätta, städa, äta, duscha och raka benen, den andra tillbringade jag i Chanias butiker. Nu har jag en Frappémaskin och ett diskställ i köket! Inte riktigt det jag mest behövde... Ett bord, en säng och en soffa hade varit mer logiskt att köpa. Jag har inte riktigt tid för logik nu och om dagens enda näringsintag är en iskaffe så ska den banne mig vara god!

Jag ser fram emot söndag denna vecka, då ska jag vara helt ledig från båda jobben och kanske hinner jag ner till stranden för första gången då. Nu har jag sagt ifrån på jobb Nr 1, jag varken vill eller orkar jobba 16 timmar sju dagar i veckan. Jag behöver tid att handla och köpa bohag. Jag försökte köpa mina efterlängtade indiska möbler nu i veckan - jag hade markerat dem i en katalog jag fått från en butik. Döm om min förvåning när de säger att de inte har möblerna, de kommer i mitten på augusti. Min pappa kommer ungefär samtidigt och vi har ingenstans att placera honom... Jag suktar mer och mer efter en lägenhet i "radhuset" jag fotograferat. Helt nybyggt, inga andra grannar än de som bor i huset, ingen helvetesbacke täckt av lera och goda utsikter till varmvatten...

Huset ägs och byggs av en vän till mig. Jag har känt honom i 16 år och vet hur jag ska lirka med honom. Han bygger för att hyra ut per månad eller år, hyran blir aningen högre men jag har sett en liten 3-rummare som skulle passa oss perfekt. Jag talade om att den är min, nu väntar jag på att den ska bli klar.

Nu i veckan var jag ner och inspekterade bygget som hastigast, det ser lovande ut. Tyvärr fick jag veta att lägenheten jag vill ha är uthyrd över sommaren - till Atenare! Klart som faan att de ska ha den, de betalar några hundra mer per månad än jag har för avsikt att göra. Som kompensation kunde jag få en mindre lägenhet i källaren sa Nektarios, ägaren. Jag rynkade på näsan och visade mitt missnöje tydligt. ? Special price for you, 250 euro/month säger han. Hmmm....Den är bättre planerad än den vi bor i nu, men en källarlägenhet i ett nybyggt hus låter som problem för mig. Jag gick hem och funderade ett tag sen gick jag tillbaks och höll ett korsförhör med "grabben" - jag har redan lärt mig var några av bostadsfällorna ligger.

• Hur mycket ligger hyran på och är den billigare på vintern? 250 for you and Yes!

• Är det centralvärme eller AC? Centralvärme i källaren, AC där uppe.

• Ingår el i hyran? No, det finns elmätare till alla lägenheter.

• Hur många solfångare/vattentankar finns det? 4 av varje. Han visar att vattnet är ordentligt varmt trots att det är sent på kvällen.

• Och om det regnar och är mulet då? Han har en brännare som han slår på säger han. Han bor ju själv i huset...

• Vad blir det för kök? Vinkelkök med stor kyl och frys, köksfläkt och eventuellt tvättmaskin.

• Får jag installera en soba (liten vedspis)? Va??? Han tittar undrande på mig men jag är benhård. En källarlägenhet i ett nybyggt hus är en fuktfälla, något annat kan han ju försöka slå i mig. Ska vi bo där så ska vi banne mig inte behöva frysa eller lida av mögelskador. Jag talar om att jag betalar för kaminen om jag bara får hjälp att installera den och lägger till att den är bra om strömmen försvinner som den ofta gör. Jag är fortfarande tveksam till lägenheten men tror inte att den blir varken sämre eller bättre än den vi bor i nu.

Jag har bestämt mig för att prata med min hyresvärds sonson om varmvattnet och flytten, det sitter hårt åt eftersom jag gillar dem och inte vill göra mig ovän med familjen. I natt när jag kom hem från jobbet, totalt utmattad efter bara 4 timmars sömn, satt jag på balkongen med en öl när sonsonen kom hem från jobbet. Han kom ut på balkongen ovanför och ropade på mig, det fanns mat att hämta. Igår var det byns, Agia Marina, namnsdag och det hade varit festligheter med mycket god mat. Festligheterna firas ofta här i huset, byns präst är en regelbunden gäst här, och kiria Marika lagar maten till hela kalaset. Nu fanns det "rester" i mängder. Jag gick upp för att hämta en tallrik men blev nedtryckt i en stol och maten ställdes fram. Stora stycken grillat kött, briam och ugnsstekt potatis i olja och tomat. Mat!!! Jag tryckte i mig lika mycket som Kostas, sonsonen, som är fullvuxen och utbildad chefskock... När maten var på plats i magen fick jag en cigarett och en liten Raki och vi pratade en stund. Trots att frågan kom om lägenheten var till belåtenhet så hade jag varken mod eller hjärta till att nämna flytten. Jag höll tyst och somnade nästan vid köksbordet efter en stund.

När det var dags att gå en trappa ner var jag halvt medvetslös av mättnad och trötthet. Jag sa godnatt till kiria Marika och gick mot dörren när Kostas helt sonika lyfter upp mig i famnen - och bär mig ner för trappan! Det är något lurt på gång här, grabben är bara 27 år!

Jag tackade för mig än en gång och fick order om att infinna mig för lunch idag klockan två om jag ändå är ledig på förmiddagen. Det blir kycklingpilaffi - dotterns favoriträtt...

070712 Fortfarande mestadels hett, lortigt, hungrigt och utmattat här i vackra Agia Marina/Platanias. Jag har kört en och en halv vecka med sexton timmars arbete och max fem timmars vila.

Precis som jag trodde fick jag läge på hämd nu i veckan. Den var ljuv! Sköna Elena fanns på plats och hade fullt upp med att hålla sig för skratt när tiden var inne.

Från att ha jobbat 8-16 i över en vecka ville nu chef Nr 1 att jag skulle ta "siesta" mitt över dagen och komma tillbaks för ett kvällspass. Problem... Tiden är inne för ett sanningens ord. Följande dialog utspelar sig:

• Gå hem och vila ett tag och kom tillbaka 14.00. Du jobbar till 8 eller 9 ikväll.

• Ledsen, men det är omöjligt, jag är upptagen efter 16.30.

• Med vad? Varför kan du inte jobba kvällen?

• Jag har ett annat jobb på kvällarna.

• Va? Varför då?

• Därför att du sa att du inte var nöjd med mig och jag inte har tid att vänta på att bli avskedad, jag behöver pengar precis som alla andra.

• Jobbar du varje kväll?

• Ja, 16.30 till 00.30 sju dagar i veckan.

• Då får du ta och välja jobb, jag kan inte ha personal som inte kan ställa upp!

• Enkelt, jag väljer regelbundna arbetstider, närmare till jobbet och mer fritid.

En mycket snopen chef Nr 1 vet inte vad han ska svara, han hade nog förväntat sig att jag skulle välja hans jobb.

• Vill du att jag går nu? frågar jag. Han tittar förvånat på mig och ber mig stanna till 16.00. En stund senare frågar han om jag kan tänka mig att jobba några förmiddagar i veckan hos honom. Jo, om tiderna passar, jag behöver pengarna just nu...

Chefen drar iväg för att leverera en MC till ett hotell och sköna Elena kan äntligen ge utlopp för sin "glädje". Hon skrattar så tårarna rinne och höjer handen. Give me 5!!! Under sina år på kontoret har hon aldrig sett chefen så spak säger hon. Tusen tack! Nu kanske vi får lite mer ordning här på jobbet.

Hon är också trött på allt virrvarr med oregelbundna tider och bristen på planering. Nu är det upp till henne och mig att utarbeta mer fungerande rutiner.

Jag jobbar till 16.00, rusar vidare till jobb Nr 2 där jag stoppar i mig chips och choklad för att hålla mig på benen till midnatt. Där finns inte möjlighet att äta riktig mat och jag hinner sällan ta något på vägen dit. Jag jobbar, svälter, tappar vikt och är fortsatt lortig. Dryga fem kilometers rask promenad per dygn gör sitt till för figuren, hullet ersätts av muskler och min nya garderob är för stor för kroppen. Jag måste hinna shoppa någon dag.

070705 Dagarna fortsätter att rinna iväg och flyta ihop, vi kommer nog att vara inne i november innan jag hunnit fatta att jag bor här.

Den senaste veckan har det hänt mycket - allt för mycket för min smak. Härom dagen var chefen sur och grinig, han har problem med vår mekaniker som inte sköter sitt jobb och det går ut över mig och sköna Elena. Jag sitter i godan ro och tittar ut över en rätt folktom gata - hettan tvingar de flesta att stanna inomhus med AC i full gång och ingen vill hyra bil eller göra utflykter - det minsta man kan säga är att säsongen är urusel. Helt plötsligt säger chefen att han inte är nöjd med mig. Det var då faan första gången i mitt arbetsliv jag fick höra det! Jag lär mig inte snabbt nog påstår han i nästa andetag, det är ju bara 5 saker att hålla rätt på. Jo just, fem saker per utflyktsmål, fem saker per bil och kontrakt och eller vespa/MC. För att inte tala om de fem olika stegen i valutaväxlingen... Jag som aldrig jobbat på en resebyrå eller ett växlingskontor och inte ens har körkort lär mig inte fort nog!? Nu har ha skitit i det blå skåpet skulle min son ha sagt om han varit där. Jag höjer näsan en halv meter, svarar knappt på tilltal och bestämmer mig för att hämnas - jag ger mig ut att söka ett nytt jobb. Må så vara att jobbet är roligt och att jag trivs med min kollega, men det finns en gräns för vad jag tål och om jag inte ens får ett schema eller fasta arbetstider är gränsen nådd nu. Jag är trött på att han ringer vid 22-tiden och ber mig börja 8. Jag kan inte planera mina dagar och känner mig heller aldrig riktigt ledig. Inte tusan kan jag gå ut och ta en öl om jag måste upp klockan 6 varje morgon heller... Jag lägger ut krokar och får omgående napp.

Det finns en ledig tjänst i en butik i Platanias och jag ger mig iväg efter jobbet för att spana in den, och cheferna... De säljer keramisk konst från några av de mer kända grekiska konstnärerna, många namnkunniga från Chania. Ägarna söker en skandinavisk kvinna, något äldre, med butiksvana, till en deltidstjänst - de söker alltså mig. Jag antar erbjudandet eftersom lönen är hyfsad och de erbjuder IKA, skatt och försäkring. Dagen efter, 16.30, infinner jag mig för provanställning. Jag har redan jobbat åtta timmar på biluthyrningen och känner mig lagom mosig. Innan kvällen är över är klockan 00.31 och jag har sålt konst för över 20.000 kronor. Ägarna häpnar och jobbet är mitt - på heltid! Hur gick det till och varför sa jag inte ifrån? Jag raglar hemåt, utmattad med värkande fötter - mitt första 16-timmars pass är över och jag orkar inte ens äta middag. Nu har jag alltså två heltidsjobb, det ena med oregelbundna arbetstider! Aj aj aj.

Sköna Elena kommer till min räddning och vi laborerar med chefen och våra arbetstider så att det går ihop för mig. Vi nämner däremot inget om mitt nya jobb för chefen... Jag fortsätter rusa mellan jobbet, påstår fräckt att jag har ett "möte" när chef Nr 1 ber mig jobba längre och ber chef Nr 2 om några extra minuter ledighet per dag så jag hinner äta något mellan jobben. Inga problem, för dem... För mig innebär det att jag inte hinner annat än att jobba. Städning, tvätt, matlagning, shopping och benrakning går "fett bort" som en tonåring skulle uttryckt det. Jag hinner sällan eller aldrig njuta av det lilla varmvatten som hemmet kan uppbringa. Klockan 06.00 är det kallare än mitt iskaffe, klockan 00.45 är temperaturen den samma. Jag duschar INTE kallt och hinner heller inte koka vattnet som dottern gör. Vi har ett litet problem... Det är inte helt oväntat, förra sommaren var det lika illa med varmvattnet här i huset men tant Marikas hemlagade mat vägde upp för bristerna. Nu hinner jag inte längre tillgodogöra mig "förmånerna" och då är bristerna mindre lätta att ha överseénde med.

En vecka går. Jag känner mig urlakad, lortig och uppgiven men pengar rullar in. Jag får banne mig skylla mig själv men jag vet att det rätta ögonblicket kommer när jag får "hämnas" chef 1 kommentar om min arbetsförmåga. Fram tills det ögonblicket jobbar jag på och samlar pengar på hög till möbler och tvättmaskin.

070623 Denna dag i mitt nya liv såg ut så här: Klockan ringde 06.00 och jag snubblade ur sängen för att skaka min morgonfrappé. Jag har flyttat in min säng i köket för att inte störa dottern som kommer hem från sitt jobb vid den tiden, mycket smart eftersom jag nu kan öppna kylen om det blir för varmt under natten... När jag skakat klart smiter jag ut på balkongen för en morgoncigg, kikar på grannarnas morgonbestyr och suger sakta i mig kaffet. Om kiria Maria är vaken så byter vi några ord innan jag tar mig in i duschen och klär mig. Lite sotigt runt ögonen och strax före 8 börjar jag min promenad upp till Platanias, den tar ca 25 minuter och jag är genomsvettig när jag kommer fram. Solen gassar för fullt redan vid den tiden och vi har augustivärme i juni... Jag låste upp och loggade in på besöksdatorerna, låste upp cyklarna, dammade av fordonsflottan och sopade utanför lokalen när det behövs. Eftersom vi har uthyrningar på morgonen så förbereder jag kontrakten innan kunden kommer. Sen flyter dagen på med frågor, hänvisningar, bokning av utflykter och alla småsysslor. När våra kära turister tog siesta skurade jag golv och putsade datorer. Om Elena är på plats så delar vi en sallad eller något annat ätbart, pratar om ditt och datt och passar på att njuta av A/C en stund. Den undviker vi att ha igång för att slippa bli förkylda som Nektarios blivit... Idag var jag ensam och ägnade en stund åt surfande efter ett kylskåp istället.

Dagen gick, Nektarios ville ha en extra stund hemma för att hinna duscha och jag stannade lite längre. På vägen hemm är det det vanliga hälsandet åt höger och vänster. Jag blir varmt välkomnad av de jag inte hunnit träffa tidigare, många kramar, kindkyssar och välgångsönskningar blir det. När jag når Agia Marina känner jag för en glass och smiter ner på Cactus, fjolårets arbetsplats. Glass och en flaska vatten, lite småprat med personalen och årets andra besök på stranden, även denna gång fullt påklädd. Ska du inte bada? frågar en bekant. Jo, i augusti svarar jag och alla garvar. Jag är ökänd för min motvilja mot vatten... När jag håller på att somna i skuggan vid vattenskoteruthyrningen bestämmer jag mig för att gå hem. Upp för backen igen, svettigt och varmt som i Dantes Inferno. Vad hittar jag hemma om inte en sovande skitunge. Hon har sovit precis hela dagen, det var för varmt för att gå ut påstår hon, här hemma har vi ju en fläkt i allafall...

Pyret gör sig klar för jobbet som börjar 21.00, jag bestämmer mig för att försöka bringa ordning och reda i huvudet och bloggen. Nu har jag skrivit i några timmar, mycket svammel och osammanhängande precis som det varit i mitt huvud på sistone. Jag har fortfarande inte fattat att jag bor här, fortfarande inte tagit min natt-Retsina eller sett solen gå upp från en solbädd men till skillnad från andra somrar hinner jag nu. Jag har inget flyg att passa!


På väg till jobbet klockan 07.40. Vyerna uppväger den tidiga timmen.